Senaste kommentarerna i forumet

ha nytta av att läsa och lära sig och på det sättet veta att det är helt "normalt" och i sin ordning att känna som man känner. Du har ju klarat dig fint med dig själv och forumet hittills! / mt

För dina fina ord och jag är tacksam för att jag lever det liv jag lever idag. En ljuvlig morgon!!

Kram

Tack Viktoria (finaste namnet förresten)
Det du skrev gav mig stöd i att få känna som jag känner. Jag är övertygad om att humöret och orken kommer tillbaka, bara jag sätter nykterheten främst varje dag.

Kan man jämföra nykterhetens första tid med förälskelse? Förälskelsen varar ju inte heller i all evighet utan vardagen kommer ju även där. Även om man valt att leva med den personen resten av livet och nyförälskelsen klingar av.

liksom nykterhet är numera helt integrerade i mitt liv. Faktum är att det är JAG, min personlighet ser ut så och är helt avgörande för hur jag hanterar dessa 2 saker.

Av olika orsaker har jag kommit i kontakt med några yngre personer med samma intresse som jag och vi har kommit varandra nära på flera sätt. Det märkliga är att den ena personen och jag hittade varandra direkt, vi pratade samma språk, och mycket riktigt visade det sig att hon är Vuxet Barn. De andra i gänget har sina olika historier men ändå gemensamma beröringspunkter. Vi fann varandra och lade upp planer för framtiden och det underbara i "kråksången" är att inte någon funderar i banor över hur-vad-varför utan ser framåt och hittar gemensamma lösningar.

Mycket tror jag beror på att jag via AA och arbetet med mig själv lärt mig att lyssna på andra människor, jag är inte på långa vägar fullärd i det sammanhanget men skillnaden är radikal mot tidigare. Jag kan känna att flera av de unga har ett enorm självförtroende men väldigt dålig självkänsla. Vad detta beror på finns nog miljoner med olika förklaringar till men en sak är nog att det lyssnas alldeles för lite till de unga idag. Liksom vi aktiva alkisar så försöker vi sprida våra hjälpsökningar väl inlindade i ord som är svåra för oinvigda att förstå. Många är de gånger jag önskat att någon skulle fråga hur jag mådde och hjälpa mig att ta mig ur den vilda cirkusen som fanns i mitt inre och jag tror att det är lika för många yngre idag.

"Mina" yngre vänner har alla olika vägar fram till det liv de lever idag, de har genom olika svårigheter hittat sin plats i tillvaron och är förhållandevis nöjda med den. Och jag kan absolut jämföra med en nykter alkoholist som accepterat sin sjukdom och hittat sin sinnesro. Vi kom i vårt arbete fram till en punkt där jag kände att jag måste berätta om min bakgrund och varför jag agerade som jag gjorde. Reaktionen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig ! " Vad bra ! Då har vi en bra kompetens till i gruppen!" Så var det med det ! Så avslappnat bemötande har jag nog aldrig upplevt nångon gång !

Jag har alltså fått en ny upplevelse att lägga till alla andra som jag upplevt som nykter. Att jag, med min bakgrund, kan ses som en "kompetens" !!

Det känns sanslöst bra !!

Och visst fylldes min självkänsla på ! Och det roligaste är att den här situationen har uppstått tack vare att jag tordes ta första steget och kasta mig ut i en för mig helt ovan situation. Jag är glad att jag tordes ta det där steget !

Att kliva ur från spritdimmorna och ta första steget ut i nykterheten var ett väldigt skakigt steg. Jag var skiträdd över vad som skulle möta mig där i det okända. Men genom att lära mig att lita på andra och ha ett öppet sinnelag för det som jag inte gjort förr så lär jag mig att använda mitt liv och leva det fullt ut. Jag älskar idag att utforska nya saker och upplevelser ( Nåja, det finns ju gränser ! Jag sätter mig tex INTE i Lisebergs nya attraktion !!) och jag är väldigt glad att jag tog min chans att få ett nyktert liv.

Och en annan sak : Så många helt otroliga, fina, människor jag fått möta i min nykterhet ! Bakom anonymiteten och bakom utseendet finns de verkliga hjältarna och det är ju ni alla som bygger upp mitt liv och ger det innehåll. Ett par av er här på forumet har jag ju fått äran att få träffa i det verkliga livet och kanske att det blir fler möten om några veckor ? Jag känner mig stolt över att ni vill träffa mig, jag en alkis !!

Tänk så det kan bli bara jag inte tar det första glaset !

Det här med uppföljning och återfallsprevention, i de fall där man inte haft kontakt med behandlingshem eller AA, hur skulle detta kunna ersättas? Då man inte blivit "behandlad" av någon annan än sig själv, med stöd av er här då förstås: )

Nykterheten blev en ersättning för alkoholen, som du skriver mulletant.
Det var ett projekt. Planering för att ha säkerhetslinor på helgerna, utforma strategier för att fixa födelsedagsfester och afterwork, läsa och skriva på forumet, handla hem "ersättning" dvs godis och alkoholfritt, räkna dagar och veckor och månader osv osv. I mitt huvud har jag liknat det vid att vara nyfrälst. Men då projektet är över uppkommer en tomhet. Projektet har ju fyllt tomrummet efter alkoholen så att säga.

Tack för era vänliga ord ang min och andras betydelse för er på forumet. Fenix jag skulle så gärna vilja höra mer från dig. Hur går det, med drickandet alltså? Hur går dina tankar kring detta, har du lagt ner elle är du på G?

heter "Vid sunda vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende" av Gorski & Miller. Den är översatt av Lars Söderling och han skriver i förordet att det är efterbehandlingen och uppföljningen som avgör prognosen. Jag stötte på den här boken för ca ett år sen och den var en riktig väckarklocka för mig. Det första som står på bokens baksida är att det är ingen konst för en alkoholist att sluta dricka, det har han gjort många gånger. Problemet är att hålla sig nykter.

Tack Victoria för din fantastiska berättelse om din väg! Jag har lärt mig att det är svårt att lämna något om man inte ersätter det med något annat... eller att man inte kan ta ifrån en människa något utan att erbjuda något i stället.
I din berättelse är nykterheten den första ersättningen för alkoholen. Det ger mig ett svar på att nykyerheten måste ha en betydelse för den som ska sluta dricka, det hjälper inte att nykterheten är av värde för någon annan. Sedan måste ersättningen hittas i själva livet, det egna livet.
Jag känner mig ödmjuk inför alla er som kämpat er igenom många dagar och kväller och nätter och som delar med er så generöst!
Ni betyder mycket för många! / mt

Hej Viktoria!
Du skriver så bra om din väg, jag har följt dig tror jag sedan din början och önskar förstås komma efter dig. Ni som varit med ett längre tag verkar i samtliga fall komma till en klokhet och insikt, som gör att ni kan berätta fint om resan. Ni som är kvar här och skriver, glöm aldrig att ni är livlinor ibland till de som inte fattat beslutet än, att ni är så viktiga för att förmedla det finaste, nämligen hopp!
/Fenix

När jag läser det du skriver ovan känner jag igen känslan - tror jag.
Så här var det för mig,
att den allra första tiden som nykter var kämpig, med sug och tristess men också fylld av någon slags speedad tillfredställelse, ja nästan eufori, av att lyckas med den första nyktra helgen, den första nyktra månaden, den första festen, 3 månader osv. Jag fick mycket peppning på forumet bla. Några (få) människor runt mig irl var nyfikna och ville veta hur det gått och hur jag tänkte och kände. Men precis som du kunde jag uppleva där vid halvårs-strecket någonstans att det kändes tungt, när det inte var lika kämpigt längre att avstå alkohol blev det också lite tråkigt. Jag fick inte samma respons och uppmuntran, och jag var inte lika focuserad all min vakna tid på nykterheten. Det var ju faktiskt så att i början upptog nykterheten samma utrymme som alkoholen gjort innan, om du fattar hur jag menar. Det var just här det viktiga kom in, vikten av att förändra mer i livet än att bara utesluta alkoholen. Helt plötsligt fanns det plats över. Den platsen alkoholen tagit, och som senare kampen för att sluta tagit, och nu när kampen kanske inte är lika hård och konstant längre så finns ett tomrum...nu då? Och det är inte helt så enkelt att man bara kan anmäla sig till en kurs i kurbitz-målning och problemet är löst. Det handlar om små justeringar i allt det som är vårat liv, våra relationer, hur vi gör saker, och hur vi hanterar saker. Balansera tillvaron. Ett jobb som tar betydligt längre tid, går långsammare, än kampen med abstinensen.

Det blir långsamt bättre, jag har liksom planat ut och vågar faktiskt tro på att det kommer en tid då nykterheten är integrerad så att säga, inte ett dagligen påtagligt mission i sig.

Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb Pianoman, för jag vet vad som krävs för att komma dit där du är idag, och har man det som krävs är man mycket beundransvärd!
Önskar dig och de dina en fin helg

det fina i kråksången - att vara avskalad yttre attribut och präglingar. Hur långt man verkligen är identifierad som det man gör. Även fast man/jag medvetet talat emot en sådan hållning. Hoppas det blev begripligt, ville bara skriva det här just nu. / mt

lördag och söndag. Du har mycket att dela med dig av! Ha det bäst! / mt

Allt gott på vägen framåt! / mt

Problemet är kanske att jag inte känner att jag får så mycket cred tyvärr, men det var faktiskt ett helt okej möte idag. Det var väl nån som skrev nått om att det är nått med 6 månader nykterhet. Minns inte vem. Jag närmar mig det nu. Är jättenöjd med min nykterhet och så, men jag är trött jämt. Känner inte att humöret varit det bästa sista veckan. Sover dåligt och drömmer mycket. Kanske är det halvåret jag märker av?

Och det där med att hänga på nätet, det är positivt laddat. Det är bra att titta in bl.a. här nån gång om dagen.
Tänk att jag är nykter idag också! Det ger jag mig själv cred för på favoritkaffestället i Göteborg. Har precis fått i mig en perfekt capuccino. Baristatjejen gjorde ett hjärta i mjölken till mig. Undrarom hon visste hur rätt hon träffade mitt hjärta? Nu går jag strax leende härifrån

Håller med föregående "talare"! Var stolt! / mt

Stort grattis till en månad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du,åk o bli klappad,du förtjänar det tusen gånger om.
Vad menar du med "hänger på nätet"?---Har du tråkigt???

Pianomannen !!

Om du inte tycker att en månads nykterhet är något att berätta om och vara glad för så kanske du ska ta dig en allvarlig funderare på vad du pysslar med ?!

mentala superkrafter

Åk dit och få cred vetja, det har du ju väl förtjänat...
Klappa dig på bröstet och få någon att lyfta på ögonbrynen..
Du har ju gjort någonting bra....

Jag skulle åka 100 mil om jag visste att jag skulle få beröm, en befogad sådan dessutom...

Så där skulle jag inte ta det "piano", utan ett högre tempo...

/Berra

hej berra
märker på olika inlägg
du har blivit mycket bättre och vassare
hjärnan återhämtar sig
läser själv
konsten att få mentala superkrafter
av henrik fexeus
olika tekniker lärs ut
ha en bra dag och stay sobeer out there
denial

Du är en fin människa!

/Berra

Coolt Berra, du lever och tänker, finns som en plog där framme i snöyran!
/fenix

Jo jag vet, jag borde sluta missbehandla mig själv, och det är nära att se likheterna med att vara låst till alkoholen...

Men jag är ju en person som är drillad till att vara trofast och så där j*vla duktig hela tiden...
Jag är sällan (om ens aldrig) sjuk, och är jag det så är jag borta väldigt kort tid, har aldrig varit sjuk eller ens ledig utan orsak.
Har väldigt höga krav på mig själv helt enkelt, och har svårt att släppa greppet...

Om jag fick välja profession på nytt och inte såg till det ekonomiska som har låst mig inne,
och fick utveckla mina skapande sinnen, så skulle det kunna bli...

Jobba med djur, jo jag är en jäkel på att kunna "prata" med djur, jag kan läsa dem otroligt bra, det vore min högsta önskan...

Jobba fackligt centralt, ojoj vad skönt det vore att få rättning i ledet på alla arbetsplatser, se alla orättvisor....

Jobba på konsumentverket, med tester eller kontrollera butiker, få bort allt "ljug" som finns därute.

"Hobby-psykolog", jag har faktiskt en förmåga att kunna lyssna på andra, och till viss del kunna ge stöd...

Krönikör eller författare, jo jag gillar ju att skriva och har en alltför god fantasi...

Fotografera som konstnär, men det finns alltför mycket duktiga fotografer som skulle konkurrera ut mig på stubberten..

Kanske säljare, inte högsta önskan, men folk brukar visa mig förtroende OM jag har kunskap om det som ska säljas..

Just nu så känns det rätt okej faktiskt, jag är i detta nuet med min familj som ger mig min trygghet...
Det är läggdags för länge sedan, och visst räds jag morgondagen, vet ännu inte vad jävelskap som står i min oskrivna agenda...
Efter åtta timmar så är jag åter igen en fri person under en hel helg, och det står skitmycket på min egna agenda...
Men tiden är min, och jag äger min själ och jag är fri i mina tankar...

Tänker jag kvadda den med att supa mig full?
Nänänä, jag har mitt helvete på vardagarna, varför ska jag skapa det på helgerna också?

Krampaktigt håller jag kvar i livets sköra tråd, det ska inte förspillas i ett glas...

Mitt liv, mina beslut..!

/Berra

Dags för eftervård i morgon igen. Ytterligare en månad har gått. En nykter månad.
Men jag vet inte. Det kunde lika gärna kvittat att åka dit i morgon. Det känns inte inspirerande eller roligt.

jaja, positivt tänkande. Jag har varit nykter sen jag var där sist i alla fall. Så vad har jag att säga?
Jag vet hur det kommer bli....

Ledaren: "hur har det varit sen sist?"
Jag: "bra"
Ledaren: "vad gör du för din nykterhet?"
Jag: "hänger på nätet..."

Jaha, åka 35 mil för det

....det är egentligen ingen konstig sak att inte dricka alkohol.Flera på mitt jobb dricker inte alkohol,o även en del grannar jag har...o det första jag tänker är INTE att de är nyktra alkoholister utan att de faktiskt ha gjort ett medvetet val.Att jag inte dricker gör mej inte till en udda person i den kretsen.
I min familj ses jag kanske mer som en udda person(enligt mej själv)eftersom mina syskon dricker väldigt normalt o inte har några problem med att sätta gränser,samt en väninna jag har sedan många år,som inte heller kan se mitt "dilemma".
men i det stopra hela borde det inte vara så konstigt att leva nykter utan alkohol.

.......men jag råkade få ett år ledigt med lön då mitt jobb lades ut på enteprenad.
Jag satsade på mitt brinnande intresse under det året,året som var o som tar slut 10 maj i år.
Jag fick en andningspaus.Jag gjorde det som var kul.
Jag gick två fotokurser på KOMVUX jag hade en utställning på ett företag o sålde hälften,jag kom bland fyra i en tävling i tidningen FOTO,jag har just sökt högskolestudier i bildhantering till hösten,o ska ha en utställning i England i Juli i år.
INGET av detta hade hänt om jag hade jobbat kvar,tiden hade inte funnits.(Inget hade hänt heller iofs om jag ej varit nykter)

NU kommer räkningen,jag blir arbetslös 11 maj i år.Men jag har lärt mej så MYCKET under det här året,och att jag KAN om jag VILL o när jag har TID.
Det är viktig erfarenhet att ha med sej.
Jag har planer för framtiden,även om ekonomin framåt kommer att bli trång.
Men jag vill inte förlora glädjen jag har nu i det jag sysslar med.
Jag tänker fortsätta vidareutvecka det,sen vet jag inte vart jag hamnar....men man borde ju få... ha kul på jobbet!!!!!!