Senaste kommentarerna i forumet

Så var det Torsdag, och jag känner mig eländig, rent fysiskt...

Hela veckan har varit en plåga, jag har en förkylning som inte riktigt vill bryta ut, men huvudvärk, hosta och halsont har jag...
Och en näsa som får mindre tsunamis emellanåt, men det är inte tillräckligt för att sänka mig och stanna hemma...

Jag brukar säga...jag är en möjligheternas man, det är möjligt att jobba, även om det inte är full sprutta...
Och det är möjligt att sprida mina becelussker runt på jobbet, jag är en givmild själ minsann...

Varje gång jag röker så känns det som om jag drar ett rivjärn upp och ner i bronkern, nyttigt?, knappast!
Men se där!, har jag ett beroende kvar, jag blir ju plötsligt inte nikotinberoende bara för att jag är förkyld...
Pallar inte att ta ett nikotinabstinens OCH en förkylning samtidigt, där går gränsen även för mig...

När man ändå surrar åkommor, så finns det fler saker som spökar...

Jag har ett ryggskott som inte heller har blommat ut, utan bara "blixtrar" till så där ibland, och varnar mig...
.."en gång till och jag hugger till så att du blir hemma minst ett par dar"-varningen...

Jag har svårt ibland att begränsa mig, slet hårt i slutet på förra veckan på jobbet då vi flyttade en massa tunga grejor,
jag vet hur jag borde lyfta, men har så bråttom at jag slarvar ständigt, fort ska det gå, hela tiden..
Så jag förtjänar mitt eget slarv just nu, jo jag är medveten om det...

Värsta av allt är att när ryggen värker så ligger man konstigt i sängen, och får då andra krämpor som i axeln t.ex..
Eller att hela armpartiet domnar bort under sömnen, och man vaknar av tusen nålars plåga, någon har hällt sockerdricka direkt i mina vener!!!

Mindre trivsamt är att prata om en böld som vuxit ifrån en finne till en minst sagt ett extra rövhål i ena skinkan,
jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna denna plåga, livet är som pain-in-da-ass...
Vad ska man säga, arslet är ungt som en tonåring i alla fall...

Så här sitter jag, känner mig ung och fräsch på vissa delar, men kroppen den säger alltmer ifrån, gammal skröplig gubbe!

Men vet ni, på sätt och vis är jag glad ändå, det är bara fysiskt, det går över, ge den bara lite tid, kroppen healar sig själv...
Mycket värre vore det om det var själen som var sjuk, att jag vore deppig och hängig, det är fasiken så mycket svårare att läka..
Och det allra bästa är ju att jag har hållit mig nykter, fy faan för att vara fyllsjuk också!

Så ingen av dessa sjukdomar är tillräckligt var och en, men tillsammans så borde de kanske vara en anledning..
Men jag har svårt för att sitta (röven), svårt för att ligga (axeln), och varje gång jag hostar så håller ryggskottet på och blixtrar till...
Men ....det är bara i kroppen...

Ute skiner solen, och i själen likaså, är inte livet underbart ändå...

/Berra

något väldigt konstigt över frågan om alkoholfri nattvard. Jag tillhör definitivt inte de kyrkligas skara så jag har väl kanske inte nån talan MEN jag HAR träffat många alkoholiserade präster !!! Är det månne anledningen ?! Eller är det en tjänsteförmån att ta hem lite vin till fredagsmaten?! Självklart ska kyrkan bjuda på alkoholfritt, det borde ju överhuvudtaget inte vara någon diskussion om det. Prästen Olle Carlsson har jag sett o hört, en som jag däremot inte sett är denna man : http://www.bedrup.com/index.html Verkar lite intressant !

För att lära sig om alkohol rent vetenskapligt finns det mängder upplagt på nätet hos tex CAN, FHI, IOGT, Nämndemansgården, Blå Bandet mfl. Tex har Wendelsbergs Folkhögskola en mycket bra kurs i sommar som heter " En ovanligt klok liten sommarkurs" som är späckad med fakta. Anordnas i samarbete med SLAN och CAN. Kan tyckas dyrt (vilket det inte är !!) för 3 dagar men det är väl investerade pengar !!

Ps Var tvungen att justera lite då jag uppgett fel arrangör ! Ds

Något som irriterade mig lite igår, (men bara lite) är att när det ska vara mycket barn i gudstjänsten Ja då var det helt plötsligt helt okej att byta ut nattvardsvinet mot alkoholfritt alternativ.
Kortversionen är att jag jobbar i kyrkan och kyrkorådet har inte varit sugna på att alltid ha alkoholfritt vin. Jag accepterade det och tar numera bara brödet. Men alltså nu på söndag då det är barnkör, ungdomskör och mycket andra barn i gudstjänsten. Ja då byter man raskt. Jag kände mig som ett barn.

Glutenfritt bröd är en självklarhet. varför kan ska man då exkludera människor pga alkohol?

Jaja, Jag kommer nog in i himlen oavsett.

För dom orden både Berra och Lilla jag. Jag återkommer hit om några dagar när jag fått tag på i alla fall några trådar.

Tack för enormt bra ord. Jag har kopierat och klistrat in i mitt hemliga dokument i datorn. Jag kommer att läsa dessa rader när jag kämpar mot behovet. Tack.

Mulletant, du är min stjärna på himlen, du lyser upp min tillvaro lite när det är mörkt, tack...

Aday:
Har du kommit så långt nu att du är villig att satsa på en förändring?

Har kroppen sagt ifrån tillräckligt, och du har tröttnat på "festandet" som aldrig blev någon fest..?
Har du ork och motivation till vilja ta dig igenom en tillnyktringsfas?

Det räcker inte med att munnen säger..."jag vill", det krävs mer energi än så...
Det är ingen ide' och satsa på ett dött lopp, man måste känna sig tillräckligt motiverad för att den viljan är starkare än tröstdrickandet...

Det kommer att svida, men om det vore lätt så vore det heller ingen match, eller hur?
Viktigaste är nog att man i psyket har bestämt sig, "..nu jävlar...nu lägger jag av..."
Man bör ha två visioner uppställda inför sig....

Nackdelen med att fortsätta dricka...
Fördelen med att vara nykter...

Om du nu säger att det värker i njurarna och resten av kroppen, så är den smärtan tillräckligt stark för att motivera att sluta kröka?
Om smärtan försvinner, är det rockn'roll bland flaskorna igen?, tills det börja värka igen då?

Ångesten, är den tillräcklig stark för att få dig att lägga ner dryckesverksamheten, tills den försvinner då dagarna efter antar jag???

AA får dig inte att självmant sluta, det är ingen knapp att trycka på, det tar inte över ansvaret, det ligger fortfarande kvar hos dig...
AA hjälper dig att finna motivation och ger dig hjälpredor, men de städar inte upp ditt förflutna, det måste du ta tag i själv...

Mycket handlar nog om att ge upp "hjälpen" ifrån alkoholen, den hjälper en inte längre, det är en vän som har vänt en ryggen...
Och som i många relationer, det är alltid svårt att ge upp en gammal vän, eller hur?

Men att vara fast bestämd, att i fortsättningen kommer aldrig hjälpen att finnas där av "vännen" alkoholen, man måste klara sig själv fortsättningsvis...
Och det kräver mod och handfasthet, och det finns ingen snabbt reträttväg till "flummningens värld", den är numera historia..
Så vad som än händer så kan jag inte "smita iväg" mera med hjälp av alkoholen, jag måste ta tag i precis alltihopa här och nu!

Att vara införstådd att det kommer att göra ont och vara besvärligt, jag måste börja möta verkligheten nå'n gång i livet...
Att vara full och påverkad, det är det som är "onormalt" men som pågått så länge att det har blivit ditt normaltillstånd...
Så inse' att vara påverkad är det som är inte normalt, och nu vill du gå mot det som är normalt, ett spår alltså..

Om du fortsättningsvis väljer att dricka så vänd på tankarna, vad-i-helvete-är-det-som-pågår-i-min-kropp-nu -tankar..
Sätt dig och analysera fyllan, titta på dig i spegeln, filma dig med mobilen, hur ser jag ut, vad är det som händer med mig, hur känns det?
Och sluta glorifiera fyllan, den gör dig fyllsjuk, eller hur?

För varje gång du tar till flaskan så kommer du känna dig alltmer äcklad, vad fan håller jag på med, varför orkar jag inte möta verkligheten???
Låt verkligheten komma dig närmare för varje tillfälle, och börja se det som en "tävling" mot dig själv, skulle inte jag kunna tordas??

Mät tiderna mellan fyllorna, ju längre tid du orkar hålla dig desto bättre blir du, ju "duktigare" blir du...
Varje dag och varje timme räknas som du inte är påverkad, det är din plustid, fyllan=minustid...
Ju mera plustid du får, desto mer borde du hinna känna av verkligheten, och du mår troligen som bäst, precis innan du åter faller för alkoholen...

Jag brukade vända på tankarna, inte.."gud så härligt det är att vara på fyllan", utan jahopp,".. då har jag vridit upp äggklockan till nästa bakfylla..."

Det är aldrig försent med någonting, och kroppen brukar vara tacksam för den återhämtning den hinner få...

..man behöver aldrig tänka aldrig, det kanske kommer en dag då jag åter kan dricka, men tills dess tänker jag leva så bra jag bara kan,
och det får bli utan alkoholen tills vidare....

Livet är inte för evigt, inte nykterheten heller, men tills dess väljer jag att leva så bra jag bara kan, utan hjälp av alkoholen...

Jag vill..jag kan...jag ska...

Mors Berra

Gå på ett möte! Jag kan inte mer än rekommendera det varmast!
Det har varit min räddning, och du får garanterat ett underbart bemötande!

Jag gick själv på mitt första möte för 5 veckor sedan och jag går en gång
i veckan... Du kommer att känna dig så hemma, jag lovar!

Lycka till och stanna på forumet!!

Njurarna värker och det känns som magsåret är på väg att gå upp. Jag har inte varit nykter en dag på sista fyra åren........ senaste rotblötan varade i 5 dagar och det är efter det jag har fått ont i kroppen och jag har även fått nog. Jag ska försöka vara nykter ett tag nu. Kanske jag besöker aa, det kanske behövs.....

Supit 5 dagar, vaknade vid två tiden inatt och mått riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Har börjat fundera allvarligt på aa, men jag vet inte. Ångesten har alltid varit jobbigast, men nu har jag kommit så långt ner att jag har slutat bry mig om vad jag gör när jag är på fyllan. Jag vill bara inte dricka mera.....................

halvvägs till helgen. Jag beundrar dig som verkar ha många tuffa dagar på jobbet men lägger det åt sidan och håller fokus på det viktigaste, ditt eget liv! Det är starkt! (hmmm - ja har blivit känslig för många ord).... Det visar på inre styrka, säger jag i stället:) Allvarligt, du måste ha en enastående inre styrka och vilja som du använder i livets tjänst till glädje för dig och din familj! Du är en vinnare! Ha en bra dag / mt

läste om det du skrev i söndags och blir lika glad igen. Också åt dörrhålet som växer fram innanför de fina ramarna (eller karmarna). Det är inte lätt att bygga ett hål när man inte har så mycket att fästa virket i.... men till och med det är möjligt. Kram / mulletanten

du upp mig från källaren nu Mulleman ?! :))

Om det är kontrollbehovet du menar så försökte jag svara med en liten snabbis med Sinnesrobönen. "acceptera det du inte kan förändra" .
Det som har varit har varit. Under de förhållanden jag då levde under så hade jag inte förmågan att agera annolunda. De misstag och dumheter som jag gjorde då finns kvar och jag kan inte göra dem ogjorda. Vissa går att reparera med ett enkelt "Förlåt" medan andra lever kvar och måste accepteras annars mal de ihjäl mig.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Det är en frigörelseprocess som måste få ta sin tid, den går inte att skynda på men det är möjligt att hjälpa förändringen på traven genom att jobba med sig själv. Och i det fallet är AA's och Al-anon's program helt outstanding i sin enkelhet men ack så effektiva sätt att jobba på.

"förändra det jag kan" Och eftersom jag inte kan förändra en annan människa så är det ju bara jag själv som kan förändras. Och vägen till nykterhet går enbart genom mig själv, inga omvägar fungerar. Livet blir mycket enklare om jag vänder blicken inåt mig själv och löser mina egna problem först av allt : Lev och låt leva.

Och detta gäller även de som är medberoende !

"och förstånd att inse skillnaden" Inte så djävla enkelt alla gånger faktiskt !! Kräver en hel del övning framförallt från oss som har varit sådana kontrollfreak, som måste hålla koll på alla som hotar vårt drickande. Jag måste inse att jag är den som ska förändras,att jag inte klarar att övervaka alla runt mig i all oändlighet för då går jag sönder.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Vi är så lika i vår sjukdom !! Vi utvecklar och avvecklar sjukdomen på samma sätt likväl som vi når vår personliga botten på samma sätt.

Jag vet inte om du läst på min tråd och därför sänder jag en påminnelse (lol) som det heter på chattspråk. mvh/Mm.

..sitter här och stönar på jobbet, suckar och tycker att livet idag det känns verkligen trögstartad...

Så vad vill jag med dagen?, jo antagligen må lika bra med som gårdagen, då var det rockn'roll från första andetaget...
Saker och ting hade säckat så det var Berra som var kung hela dagen, och fixade till det när alla andra fixare är borta...

Så jag vill ha en likadan dag som igår, då jag kände att jag behövdes och mitt liv gjorde skillnad inför andra,
jag tror jag var uppskattad och ingen tog ifrån mig mitt inre ljus, min livslåga, dvs inga kränkningar...

Det ömmar lite i min kropp, det är inte samma go i den som tidigare, benen domnar och man får lite gnälligt allmäntillstånd.
Men jag kniper om detta, jag vill inte sprida några neggiga vibbar...

Min närmaste kollega (tillika "hök") är ledig, och jag har ännu mera ledighet än var han har, jag njuter av att vara o-kontrollerad i dessa dagar.
T.om chefen visar ett visst intresse i vad jag gör, eftersom han (antagligen) inte får några rapporter ifrån ett visst håll...

Låter det nojjigt tycker ni?, ja jag trodde det också, men Berra du får gå och söka för det hära...
Men jag har lyckats knyta ihop alla trådar, och alla omständigheter KAN bara inte var rena tillfälligheter, omöjligt...

Jag har försökt stöta detta med andra kollegor men får ingen förståelse, personerna ifråga är manipulativa...
Jag har gjort mina försök att reda ut alla problem, men det är jag som betalar priset, jag är gödkalven, och man biter inte den handen som föder en..
Jag får en viss förståelse hos kollega nr 2 men han väljer alltid att vara neutral, så han tar aldrig någons parti (vilket jag tycker är bra..)

Så vad återstår att göra, blockera bort problemet, acceptera att så här är mitt liv just nu, gå vidare...
Jag har gjort vad jag har kunnat, och när det inte går hela vägen så måste det få vara, annars så äter det upp mig och tar för mycket av mina tankar och känslor.

Jag får aldrig glömma det som är viktigast, och vad var det..?

Att fortsätta må bra, och då kan man inte gå omkring och mala en massa neggiga tankar...

Jag får tvinga mig till att göra det jag är bra på, och visa upp att jag visst kan, jag är ingen j*vla looser....

Så upp med det feta arslet ur stolen och gå ut och maka lite plats för det nu...

Så se upp tisdagen!, här kommer Berra....

Jag skulle vilja lära mig mer om beroende och missbruk. Jag får mycket hjälp med mig själv och mina bekymmer. Jättebra, men jag skulle vilja ha mer fakta. Mer kunskap om problematiken. Allmänt liksom.
Är det någon som vet kurser eller sånt man kan gå? Det kanske inte är aktuellt just nu i min nynyktra period, men sen. kanske framåt hösten eller nästa år. Jag läser lite böcker. Just nu Olle Carlssons "mitt himla liv"

JA det finns så mycket som är outforskat av en själv, andra har kanske varit där, men inte jag...

Jag försöker se det positiva i allt, och lärde mig en viktig sak hos min KBT'are, sluta döma på en gång...
Jag är en mästare att på att bestämma mig inom ett kort ögonblick, är detta bra eller dåligt, och sedan håller jag fast vid det, tjurskalligt...

Jag har också lärt mig att alla ska få en chans, och att alla har ett berättigande, en sorts rättvisa...
Men också att det finns människor i min direkta närhet som bara har ett mål, höja sig själva, och kränka andra, de hatar jag med all rätta anser jag...

Jag försöker också att vara ödmjuk inför det jag inte har vetskap om, vad finns i morgondagen t.ex...
Försöka undvika att hamna i sådana händelser som utsätter mig för stress, t,ex att spendera för mycket pengar på saker som jag bara måste ha...
Sluta känna avund på andra, och vara nöjd med det jag har, bara för att andra har det bättre ekonomiskt ställt, så betyder det inte att de är lyckligare...
oo
Kan jag se att det finns något som är bra och positivt i mitt liv, så stannar jag upp för att få det i slowmotion, njuta så länge det bara går...
Behöver inte skryta om det, utan bara vara nöjd inför mig själv...

Ett bra exempel är att städa, ingen annan ser det, men JAG vet det, och det mår jag bra av, så man kan städa enbart för att man ska må bra...

Så man kan vända på problemet, och vad är den primära orsaken?
Jo det handlar om att JAG ska må bättre...

Och allt detta håller jag på och jobbar med...

Mors Berra

Ja du Berra...kloka ord rakt igenom-----och visst har jag erfarenhet på både gott å ont från livet....dödsångesten kom som ett brev på posten när jag var 21 år nyss bildat familj dyr lägenhet med lån och inget riktigt jobb.. men över possitiv som jag alltid har varit så har det väl löst sig i allafall på nå vis...stress är vardag i mitt liv och mycket att hålla igång...har varit materialist och aldrig velat vara 2:a....varit ute mycket i affärer o jobb o lämnat familjen ensam som man sedan har gett dyra presenter för att rena sitt dåliga samvete...för fester, brända pengar mm..... men jag fick änd ångesten lite före allt det här..... jag var med om en bilolycka när jag var 20 och krockade i 220km.... så jag blev på lassarettet ett tag..... då var jag väldigt rädd för att jag skulle dö och inte se mitt barn växa upp ..... men 6 månader efter var jag helt ok....så när vi köpte lägenheten fick jag stor press på migatt fixa pengar varje månad....så jag började köpa o sälja bilar..... och efter 18timmars bilkörning stannade jag en stund hos mina föräldrar då jag trodde jag skulle dö.....

om jag hoppar 2 år framåt och med en ständig döds ångest o hypokondri träffade jag ett par släktingar som var i en annan bransch och dom lärde upp mig snabbt inom byggbranschen.....pengarna trillade in i en rasande takt och festerna o resorna med den...narkotika var inget jag höll på med men visst fanns det runt omkring..... men jag brukade aldrig själv eller höll på med de..... jag måde bra hade ingen märkvärdig ångest ....jag var glad och kände mig i centrum.....problemet var att tjejn blev ensam igen med våran son....men i folks ögon var vi den perfekta familjen som hade allt....

Jobbigt......men sen började ångesten komma krypande igen-....hårdare tuffare ...... efter 21 år separeda vi och vi började nya liv.....början var ett helsicke....men ångesten började av ta lite..... kanske för jag var så lessen hela tiden... :) ..sen träffade jag en ny tjej och det fungerade inte...,,, sen kom en skattesmäll och jag fick fängelse....men då var det att komma ner på jorden ..ingen stress, inga räkningar, trevligt folk både vakter och intagna.... var på ett bra ställe....hur som helst 2 månader senare fick jag problem med att sova.... vaknade upp i panik att jag höll på dö....en ny ångest kom..... åkte till sjukan där dom tog arbets ekg mm allt var 100% ok..... efter en tid börjar jag må bättre o bättre och ångest försvan mer eller mindre ....men alltid ca 10-30 min efter jag hade somnat vaknade jag i panik... de var mycket jobbigt.....men för övrigt mådde jag bra.....jag träffade en ny tjej.... och nu har jag mindre kontakt med mina barn pga av hon är så svartsjuk....jag vet inte riktigt vad som jag vill i livet....lämna henne, leva ensam, göra något helt nyttt.....less på stress och ångest och alkohol.....

idag köpte jag mig ett gymkort....var aktiv hela dagen träna köpte gojabär, och allt nyttigt jag hittade......försöker väl lura mig själv att det ska ta bort ångesten......men jag ska gå till husläkaren som du sa.....och höra där.....

Berra:

Jag måste säga att jag är mycket förtjust i den positiva energi som man hittar i dina texter.

Du beskriver även den förbannade ångesten precis som jag, och säkert många andra också, känner den. En sak är säker, alkoholen är inte botemedlet. Den visar sina fina sidor, därefter följer helvetet. Åtminstone för de som inte kan hantera den. Idag mår jag för jävligt, det bottnar i saker ur det förgångna som spriten ställt till för mig. Hjärnspöken som tar över när man knappt längre kan skilja verklighet från fantasi. Minnesluckor som inte slutar plåga en. Jag undrar varför jag inte tagit detta beslutet tidigare. Då hade jag inte behövt må så här.

Du är så full av nya ord...
Det där var jag tvungen att googla...
Fann ordet travesti på Wiki

Och jo jag brukar ofta säga "bränt barn luktar illa.."

Ett nytt ord att lägga till den interna ordförrådet m.a.o.

Tack Adde!

/Berra

travesti kanske ?

Jag lever därför är jag !

Den frågan har jag ställt mig många gånger, varför finns vi, vad har vi för uppgift här i världen....
Ser man det lika krasst som med en naturfilm så är det så enkelt att vi för den mänskliga genen vidare, populationen av homo sapiens...
Individen som enskild syns eller framhävs sällan, kanske en gullig isbjönsunge vid namn Knut (?) i en tysk djurpark, men bara så länge han är gullig...

Är det någon som vet att han är död t.ex?, såg en film på tuben där någon filmar när han har fått något som liknar våra svenska älgars hjärnmask, han kastar med huvudet fram och tillbaka tills dess han trillar ner i vattnet och drunknar, så var den sagan all...
Och då så frågar man sig vad var hans livsuppgift, vi människor uppskattar honom för att han koncentrerade blickfånget för en stund till isbjörnarna,
kanske våran generation har lärt oss att uppskatta den, medans den vilda generationen har blivit soptunneletare efter människan...

Ja naturen är inte så sagolik som man kan tro, den är ganska så rå och det handlar i stort sett om bara en sak...överlevnad...

Är det så för människan också?, handlar det om enbart överlevnad, för artens fortlevnad så spelar inte individens liv in så mycket.

Vi människor har ju tilldelats en ganska så häftig överkapacitet på hjärnan, tack vare våra anfäder och deras utveckling..
Vi är smarta nog att kunna förse oss med kläder för att vi föddes nakna utan päls, och vårat bo är inte byggt för nomader utan vi stannar kvar,
vi kan odla spannmål till oss själva och de djur vi senare har för avsikt att döda och äta upp...
Vi har med andra ord försett oss med verktyg för en bättre överlevnad än andra arter på denna jord, och vi har utsett oss själva till jordens överman,
och kan bestämma om andra arters överlevnad eller inte efter eget tycke och smak, fantastiskt egentligen...

Och vi har lärt oss att uppskatta och leva i samlevnad med oss själva i ett socialt accepterat sätt, vi äter tillsammans, vi tar hand om varandras avkommor och de åldersstigna, på ett sådant sätt har vi skaffat oss en bättre förutsättning för fortlevnad och välmående..

Men någonstans gick det snett när man sparade den söta saften ifrån druvorna, och dess skal innehöll en jästsvamp som tillsammans med sockret i druvorna jäste och skapade både kolsyra och ämnet alkohol lösbart i vatten...vinet var uppfunnet!
Det har använts för att stärka soldater innan krig, dupera kvinnor för att få omkull dem, få köpmän att köpslå dåligt osv...

Någonstans kommer det dåliga fram hos människan när man tar fram alkoholen, den ska hjälpa mannen att ta risker vi aldrig skulle göra annars...
Vi slåss och blir grälsjuka, skapar osämja och beter oss allmänt dumma, och kallar det för att vi återvänder till apstadiet...

Apor skulle aldrig sjunka så lågt att de på naturlig väg skulle frivilligt hälla i sig något som både smakade illa, och skapade en sådan osämja i flocken...

och så kallar vi oss för smarta och är världens styrande art....!

Nä Darwin, lite fuckade det allt upp med mänskligheten, jag tvivlar...

/Berra

Berra, jag kan inte se annat än att du är en buddhist. I så mångt och mkt.
Och det är en riktigt positiv tanke, försöker själv hitta en förklaring till varför vi lever.
mvh
/Fenix

Jag ser min kära Mt le, värmer så gott i hjärtat. Skrev i morse att jag hoppades på att kunna skriva något mera glatt till kvällen, kan det nu. Bygger i glädje och under tiden jag sågade och tappade ur min träplanka till ett dörrhål (sååå romantiskt...) kom jag på en metafor till alkoholen och beroendet, krafterna i det...
Ser ut så här:
Har ni läst eller sett filmerna kring Tolkiens triologi, Sagan om ringen, där finns figuren Gollum. Hans mest eftertrådda sak är ringen och han är beredd att göra vad som helt för att komma över den, gör vi med stora alkoholproblem detsamma... med spriten? Egentligen, det obönhörliga svaret är troligtvis ja.. ljuga, gömma, luras, försöka komma undan, bortförklara, hitta en genväg... ja ni vet, hela kitet. Skrämmande men nödvändig tanke och insikt. Känns verkligen skönt för mig att hitta något "att hänga upp" det på.

Än mer gott att äntligen komma ut ur spritgömmornas skrymslen med allt vad det innebär, alla ni som vet. Vi har idag varit på ett barnbarns 4-års födelsedagskalas med korvgrillning, kaffe tårta umgänge med mera. Jag som tycker mycket om att köra bil, gjorde det idag, nyktert och fint utan skuld. Vi brukar nästan alltid ha goda stunder och samtal under sådana resor.Tänkte... vad mycket jag har att ta del av i livet, samtalde med frun under bilfärden om alkohol och om vad jag ser framför mig för svårigheter framöver, under alla situationer där alkoholen varit det självklara och ett slags målgång, hur jag skall hantera det. JAG VILL DET.
Kommer nu att samtala med henne, och er, känner att det finns stöd, helt underbart. Så skönt att äntligen sätta ord på det tillsammans med Mt, stor hjälp med att komma ut ur min bur. Då säger Mt naturligtvis, jag kommer gärna med dig under resan (fri översättning). Detta forum och ni har gjort det möjligt, för mig, som är rädd och ständigt måste klara mig själv själv själv. Varma hälsningar, bygger vidare i alla avseenden gör Mulleman.

Ja den där ångesten är inte att leka med, när man inte har lyssnat på kroppen så börjar själen säga ifrån...

Har du funderat på om det finns något i din ångest som stämmer?
Kan du finna fakta till att din ångest stämmer?

Ångest som framkallas av saker som verkligen har hänt, ja de är ju på sätt och vis korrekta, eller hur?
Men om man upptäcker att det är hjärnan som spökar med en, då kan man faktiskt bli lite orolig...

Det är inte normalt att ha ångest för inbillade saker, då har det i sig blivit en "sjukdom"...
Och jo jag vet den dämpas bort med alkoholen, det är helt riktigt...
Men samtidigt så kastar man bensin på brasan och gör den än mer ihärdig, och förlänger dess förlopp OM man fortsätter att dricka...

Är du inte orolig att den ska permanentas, och bli stanna kvar för evigt???

Du håller nu på och "matar" din sjukdom från tillfälle till tillfälle, du borde göra någonting åt den redan nu, om jag får råda...
Det finns källor till din oro, som kanske inte alls beror på alkoholen, men som lockas fram av den...

Är du inte lite nyfiken att få reda vad det beror på?
Jag skulle inte tveka en sekund, utan direkt kontakta din husläkare (om du har förtroende för den, alternativt sök dig en annan..),
och berätta som det är, jag har fått sådana ångestsymtom att jag knappt orkar leva längre, om det är så du känner för det...
Det är alltid bra att vräka på lite så att du hellre får en advekat behandling, än att den får fortsätta att bryta ner dig, för det kommer den att göra..

Lägg din själ i de proffesionellas händer, låt dem ge dig piller om de anser att det är det du behöver, det trubbar inte av dig helt...
Sedan får du kanske lite ro att börja reda upp din ångest, för piller hjälper inte enbart allena, den skapar bara lite lindring...
Låt dig få prata ut med en psykolog eller KBT'are, det finns absolut inget bättre, du har lärt dig att tänka "fel" och de kan hjälpa dig med det..

Tankarna snubblar runt i skallen på en, och det är viktigt att krångla ut det...
Och det är inte skämmigt!, absolut inte, proffsen kallar det för själens förkylning, och det kan drabba alla oavsett ålder och social ställning...

Efteråt kan man inte för sitt liv förstå varför man inte sökte sig till det tidigare, man bara krånglade till alltihopa....

Jag är inte "frisk", men har fått verktyg att använda för att fortsätta hålla mig på den sunda delen av livets gränsland...
Jag vet att problemen finns där, de jag kan påverka har jag så gjort det med,
de jag inte kan påverka nonchalerar jag och låter inte ta sådan stor plats i mitt tänkande...

Det jag vet är bara att alkoholen försätter min hjärna i en "psykos" jag inte längre kan hantera,
och genom att avhålla mig från den så har jag filtrerat bort ca 90% av alla mina problem,
och de andra 10% kan jag hantera, något sånär..

En annan sak jag har lärt mig är också att inte koncentrera sig på problemen, de fixar jag snabbt bort och tänker inte mer på dem..
Sedan matar jag min hjärna med sådana saker som gör att jag mår bra, försöker uppleva mitt tillstånd här och nu..
Mår jag bra av en sak, så försöker jag stanna kvar i det, eller återuppleva det, gör jag det inte så lämnar jag det och går mot ett nytt "tillstånd"...

Har du funderat på en sak?, om du fick återuppleva ditt liv, vad skulle vara viktigt då för dig?
Jag vet att jag inte kan göra det som är gjort o-gjort, men jag har möjligheten att förändra det som ännu inte är gjort...
Det är mycket större än att stanna kvar i någonting som inte går att göra någonting åt...

Jag har bestämt mig, när jag dör så ska jag vara nöjd helt enkelt, jag har gjort allt jag kan och kunnat uppleva med de bästa medel jag hade...
Istället för att önska att döden är det enda som ska förlösa livets plågor...

Det kan nästan låta som om jag har blivit religös, men den enda gud jag tror på, är mig själv...
Att fölägga ens förhoppningar i andras händer tror jag inte på, när jag kan påverka det så mycket själv...

Så idag ska jag leva....lite till..

/Berra

Hej!
Jag är ny här och vill gärna förklara hur min ångest är och att alkohol förstör.
Just nu ligger jag i sängen med dödsångest eftersom jag drack i 2 dagar, jag mår aldrig dåligt eller får huvudvärk och så men så fort jag vaknar upp så börjar jag tänka på hur svår dödsångest kommer drabba mig idag.¨
Känslan att tro att man kommer dö är verkligen läskig....det börjar med att man känner svårt att andas som sedan går över till stickningar och domningar i ansikte, fingrar,öron och mage.....konstiga tankar och en ständig oro.
Jag började smutta på en starköl för att jag inbillar mig att ångest går över ochjag känner mig lugnare,,,,,efter 3 st så börjar det kännas jobbigt i halsen o magen så jag går ner till toaletten och tvingar mig att spy... skakar, spänner kroppen och känner mig yr.

Så här känner jag mig alltid när jag har druckit och speciellt om det blkr en 2 dagars och när ångesten kommer så kan jag inte jämföra hur jobbiga dom tidigare attackerna har varit ....för att varje ångest i sig i lika hemsk att uppleva.magen blir spänd och man börjar oroa sig för alla symtomer
När jag är nykter så får jag ibland ångest oxå och då känns det skönt att ta ett par glas vin så man blir lugn...men efter ett par glas när man känner sig lugn och normal vill man gärna stanna i den harmonin man känner och tar yttligare några glas och några till....sen är man ju full....

Nu vill jag poängtera att jag dricker inte varje dag och det har oftast varit när man går ut på krogen och inte suttit hemma o supa sig full.
Men jag kan inte stoppa när jag börjar och jag tål rätt mycket och det gör ju att de är ju farligt .
För ca 4 månader sedan festade jag i 3 dagar drack i stort sett bara jäger och färnet.... då sa tjejen till mig att gå kolla mig i spegeln. mitt ansikte var knall rött och slutade vid brösten och mitt hjärta bankade väldigt mycket....jag blev livrädd och slutade direkt ...så nu efter 4 månader har jag den förbannade dödsångesten igen som vägrar ge upp.....

Jag fick min första dödsångest attack när jag var 21 och då var det rent jobbigt att leva.....men jag har fått lära mig att leva med den....och jag är rädd för att gå till läkaren så dom börjar ge mig piller....för det är jag inte sugen på att börja med.....

Jobbigt