Senaste kommentarerna i forumet

Veckan går i en hiskelig fart, tror det började med att Måndagen INTE sög skiten ur mig...
Börjar veckan bra, så fortsätter den oftast bra också...

Har fått ihop hojjen äntligen, mycket meck och slit, och när man fixade det enda så gick något annat sönder istället, men säger som flickan sa.." är det inte det ena så är det det andra sa flickan som blödde näsblod.."
Jag är inte klantigt, bara kass kvalite't på nya grejor, ett förbilligande på nya produkter,
skulle inte vilja vara bilmeck idag, bara plast som spricker sönder, usch!

Men nu funkar sk*ten igen, och säsongen är över, SUCK!(FUCK?)

Allt är inte guld och gröna skogar, det finna massor av grejor som ligger framöver och gnager mig,
men istället för att ta ut den antiglädjen i förskott så låter jag de ligga i oros-karantänen.
Att hålla problemen på ett behörigt avstånd är jättejobbigt, och knappast signifikativt för en alkis.
Men man måste lära sig att priortiera, all börda tynger ner en...

Ni vet jag brukar använda mycket av min tid att fundera, och reflektera...
Jag går tillbaka i "baktiden" (kan det heta så..?) och sorterar upp mina intryck.
Igår fick jag mig ett besynnerligt skratt, och lite groteskt mitt uppe i alltihopa...

Grabben var nyfödd, och farsan kola på samma vecka, det blev för mycket för mig att ta in på en gång,
och jag hann inte ta hand om alla mina känslor, utan jag "sköt" på dem ett tag...
På pappas födelsedag ville vi i familjen hedra honom, så en kulen vinterkväll står vi där framför gravstenen med lillskiten i ett knyte på armen, och vi vet inte vad vi ska säga...
Dottern då fyra år, säger att vi borde sjunga ja'ma'han'leva...
Och där stämmer vi upp och sjunger Ja må han leva...och sjunger några fraser...
..och plötsligt slog det mig, nej nej nej...vi kan ju inte stå här och sjunga att han ska leva,
gubben är ju tvärdöd, så jag avbryter sången och en förvånad dotter tittar upp på sin pappa...
Äh, det blev ju inte lätt att förklara för en fyraåring, men det borde ha sett konstigt ut,
när och om någon såg oss ståendes sörjande vid en grav, och sjunga en må han leva sång...
Lite snopet blev det, och hela uppvaktningen ett vuxet nederlag...

Idag skulle jag ha fortsatt sjunga, inte för min egna del eller hur det skulle ha sett ut, utan för barnens skull, och sedan skitit i vad alla andra hade tyckt eller tänkt...
Jag går min egna väg numera, och jag tänker fortsätta med det, och vågar stå för det jag tror på...

Jag behöver ingen alkohol för att känna mig starkare, den bygger man helst upp utan alkohol...
Så jag har sällat mig till kroppsbyggandet, på insidan...

Mors Berra

Precis så...blev det med mitt liv, en total förändring, och den pågår fortfarande...
Jag brukade tänka så här, jag har nu tagit bort alkoholen som fördärvar mitt liv....
Men inte tagit bort orsakerna till varför jag skulle behöva välja att dricka...

Det finns anledningar till varför vi väljer alkoholen, jobbet, förhållande, ekonomi osv...
Jag har kollegor som verkar inte ha lämnat sandlådan ännu, det pågår ett ständigt krig här på min arbetsplats, och ja det är i grund och botten... skitlöjligt...
Men jag kan inte komma ifrån att jag påverkas av det, man dras in i deras intriger osv..
Det tar skitmycket energi ifrån mig och de uppdrag jag har...
Helst skulle jag vilja ställa mig upp och skälla ut dem, eller ge de på käften, de förtjänar detta.
Ledningen är naturligtvis med och underhåller på detta sätt påfrestningarna på jobbet...

Jag har lärt mig att inte delta i deras diskussioner, och håller mig helt enkelt borta ifrån de värsta personerna på min arbetsplats, inte för att jag "fegar" mig ur, utan för att jag helt enkelt inte mår bra av deras sätt att vara som människor...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Mitt familjeliv har också förändrats, jag har slutat vara så förbannat "manlig" och visar nu betydligt mer av mina känslor, och jag får vara ledsen och erkänna nederlag...
Jag är inte "bäst" längre helt enkelt, och det började med att jag erkände mitt nederelag med att inte kunna hantera alkoholen längre, det blev en början på mitt stolta leverne...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag håller också "utsugarna" på avstånd, och då menar jag inte ekonomiskt utan känslomässigt,
hur många vänner har man inte som bara tar och tar och tar, aldrig ger något tillbaka?
Det blir mycket rättvisetänkande och/men det har funkat för mig, det gör mig förbannad och det får jag energi ifrån, och det höjer min egna självkänsla...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag har också dematrialiserat mig, har haft massor av släng-projekt, vinden, garaget, arbetsrummet osv, är en sådan person som sparar på en massa-bra-och-ha'-prylar, men sedan aldrig använder det.
Och råddigheten tynger en, det ligger prylar precis överallt, och man vänjer sig med det, fy!
Jag förflyttar grejorna från ena platsen till andra, men det åker iväg en massa skit också...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Har försökt förklarat för grabben att man måste omvärdera saker i livet...
Ett playstationspel på rea för 200 spänn som man inte använder är betydligt dyrare än ett spel för 600 kronor som man spelar varje dag, men jag har svårt att leva upp till detta själv..

Så fortfarande så sker det en förändring inom mig, jag ifrågasätter saker mycket mera idag...
Jag stannar ofta upp och känner efter...hur mår jag av detta?
Och är det NÅGOT som jag bryr mig om, så är det att försöka fortsätta må bra, alltid...
Och det involverar precis allting, nykterheten var bara en början, resten fortsätter...

Och jag ångrar ingenting, att börja bry sig om sig själv, borde jag har börjat med mycket tidigare...
Herregud, mer än halva livet har passerat för mig och jag har bara låtit det gå vind för våg,
idag bestämmer jag att det ska ha en mening och att det ska ge mig något tillbaka...

Och det kan vara så små ting som att bara stanna upp, ställa sig och titta på svalornas flykt, och bara ge sig tid till att njuta av det, imorgon kan man vara död och då skulle man ha varit förbannad om man inte hade njutit av livet också, utan bara genomlidit det med kval hela tiden...

Det blir lite av en pånyttfödelse och nu ger jag andra halvlek en större mening med livet,
och där ingår inte alkoholen....alls...

/Berra

Jag funderar på en grej, detta med att sluta helt och hållet med något som man inte gillar i sitt liv.

När det gäller alkohol tänker man ofta att det är ett nödvändigt ont, att sluta helt för att man klarar helt enkelt inte ens lite alkohol.

Nu när jag upplever så stora fördelar av att sluta helt, så tänker jag ibland att vänta nu, detta är inget nödvändigt "ont", det är ju helt uppenbart en fantastisk strategi.

Då är frågan, finns det andra aspekter i mitt liv som skulle må bra av samma strategi? Dvs, finns det störande moment/handlingar/händelser som jag försöker hålla nere, som jag helt enkelt borde utplåna helt i stället?

Mitt första exempel blir en person som hackar en del på mig, som jag trots allt behöver samarbeta med och som jag tror mig kunna hantera hyffsat. Jag tänkte idag tanken att nej, det får vara, jag ska prova total nollkontakt med denna person, och se vilken känsla/effekt det får.

Ett andra exempel är prylar hemma, saker som jag städar, står i vägen och som jag tänker att jag någon gång ska rensa i. Nu tänker jag dessa ska BORT från mitt liv.

Det jag tänker är att 100% rensa bort något obehagligt i livet har större effekt än vad vi först tror. Små saker i livet påverkar oss mer än vi tror. Talesättet om att det är det lilla som betyder något är sant både för positiva och negativa saker tror jag.

Dag 256 för mig idag, jag mår bra mina vänner!! :) Hur mår ni?

att läsa om ditt goda liv! / mt

Det är märkligt om man tänker efter:-)
Gurra

....till att om man (jag!!) använder jag istället för man känner en helt annan tyngd av orden. Det spelar ingen roll vad jag pratar om egentligen. Dessutom får jag väga orden lite mer innan jag säger dem eftersom det ju är jag som står för dem (och inte den där anonyma man som du säger).

Tänk vad märkligt egentligen vad ett litet ord kan göra!!

att läsa om dina erfarenheter. Håller med jonteper om att du ger hopp att den fina känslan jag har nu inte ska försvinna. Snart är det tre veckor sedan jag satte på korken, och det är ingen överdrift att påstå att jag känner en slags lycka varje morgon jag vaknar och njuter av att bara vara nykter och klar i huvet. Visst tänker jag ibland på alkohol, men precis som du ser jag den som en riktig fiende, och bara en gång har jag haft ett slags sug att vilja dricka mig redlös, men det gick fort över. Normaldrickare varken kan eller vill jag vara. Till helgen ska jag på bröllop, det ser jag som en utmanande strid med hr alkohol som jag är helt säker på att vinna. Och jag ska njuta mer än vanligt på söndag morgon när jag förmodligen är en av få som vaknar med ett klart huve.
Ha de
Gurra

Vad jag känner igen mig! Har bara en månads nykterhet bakom mig, men oroligheten av sociala sammanhang som jag haft som "nykter" dagarna emellan berusningen har stort sett försvunnit. Mera att det hålet som jag haft inom mig som jag fyllt med alkohol, har blivit ett tomrum som jag fyller med meningsfulla saker, som bara att umgås med folk, göra saker med barnen, ja listan kan säker göras lång och jag hoppas att det förblir så.
Härligt att läsa att du känner så fortfarande. Lite orolig är jag att den känslan försvinner med tiden, men när jag läser vad du skriver fredde så ger det mig hopp för framtiden!

ha det gott!
jonteper

Härligt Fredde, och grattis till din nya tillvaro.

till din tid och välkommen i gänget !

I och med alla bra effekter jag upplever så ser jag faktiskt varje glas som en fiende, som kan ta bort den trygghet och glädje jag känner. Ser inga fördelar med att dricka just nu, och då längtar jag inte heller efter det "normala" drickandet.

Ja, jag är faktiskt överraskad av den effekten. Jag har alltid trott att jag behövt drinkarna för att dansa, eller prata obehindrat med nya människor.

Men det visar sig att det faktiskt är tvärtom!!

Jag kan idag se dans som något ofarligt och roligt, istället för något som kräver bara en drink till. Och tryggheten i att prata sunt och logiskt har gjort att jag mer än gärna pratar med okända eller liknande, på ett sätt som är tio gånger roligare än när jag var onykter.

När man var onykter så sket man liksom i om det gick bra eller inte, nu istället som nykter vet jag att det går precis så bra som jag själv gör det till. :)

...och vad positivt att du vågar mer i sociala sammanhang - detta är annars något som jag tror att jag kommer att sakna, det "mod" jag får av att dricka men det kanske är tvärtom.

Och du har inte ens en önskan om att dricka "normalt"? Det låter mycket bra, längtar tills jag själv kommer dit :-)

Nu har drygt åtta månader passerat, och jag vet inte om jag fortfarande upplever mig nynykter, eller vad man ska säga.

Men fördelarna fortsätter att uppenbara sig för mig så otroligt starkt. Bara en sån sak som sömnen, att känna äkta sömn, aldrig vakna svettig och outvilad.

Bilkörningen och fysisk aktivitet är alltid knivskarp, aldrig tankar på att man fortfarande är trött sedan helgen...

Andra aspekter som att jag är mindre sjuk, inte gått upp i vikt trots mycket godis/mat, vågar mer i sociala sammanhang, uppskattar tid med barnen så otroligt mycket mer och tänker mer sansat är positiva effekter jag aldrig trodde skulle bli så tydliga. Nu låter det som jag är religös. :)

Trots en svår skilsmässa med barn inblandade så känner jag att jag har kontroll, ett lugn och ett värde på tillvaron som vida överskrider alla gångna tiders lördagskvällar eller grill med öl.

Åtta månader har gott och jag är så glad, och lyckligt lottad, att jag inte känner något sug eller önskan om att dricka "normalt".

Du beskriver allt så bra! Jag blir glad o peppad och tårögd när jag läser vad du skriver. Jag älskar när du beskriver din kropp som två delar:) Så är det. Vilken del är starkast undrar man? Jag kämpar varje dag. Idag är ännu en nykter dag för mig. Underbara liv. Inget planera, fixa pengar, ljuga osv. Så skönt!! Är en terapi i sig. Tack för kloka ord Berra!
Drutten

Trött, frusen, bakis... Nej, det går verkligen inte att dricka normalt. Om tillfälle ges så tar jag ett glas till. Och ett till. Sedan ytterligare ett. Sitta på jobbet, glansögd och sömnig. Bävar för att han där hemma ska lyfta på vinkartongen idag när han kommer hem. "ja, jovisst, jag tog två glas, du tog väl också ett par, ett gäng skvättar i köttfärssåsen hade du väl också? Jasså inte, ja då är det väl jag som druckit upp det mesta då :-/

och jag som hade tänkt försöka masa mig ut och gå/springa idag... bläh för den som är jag just nu. Fram med fotbojan eller snarare källarnyckeln, den där sidan av mig som inte sköter sig skall låsas in!

Måste kommentera där du skriver att frugan BIB håller på att jäsa för den stått så länge:) Skrattade gott! När jag drack BIB var det knappast någon risk:) Hejja din fru!!
Kram

om söndagskrönikan Berra! Håll tag i livet också! / mt

Jo, jag brukar ju göra sån't, vanemänniska som jag är...
I mitt "nya" liv så åtgår det mycket tankeverksamhet över det som är förgånget i närtid...
Jag reflekterar helt enkelt, det här var bra, det här var dåligt, eller mindre bra som det också heter...

Saker och ting händer hela tiden i mitt liv, och det är viktigt att jag har en återkopplng och försöker se lite positivt på det hela, och så är mina helger, som oftast...
Inte alltid jag är på topp, men försöker se på min framtid med tillförsikt, ibland brusar jag upp och blir förbannad på mig själv, hastar och slarvar...för vad?, mer tid till att slappa kanske..
Slappandet har blivit en viktig sak för mig, det är då jag "återkopplar", lugn och ro skulle man också kunna säga, men aldrig speciellt länge, både jag och frugan hetsar mig...

Hon måste verkligen hata att se mig ta det lugnt, om inte hon gör det samtidigt vill det säga.
Det blir mest på helgkvällarna framför TV'n, men vi kan ju aldrig samsas om samma program...
Igår var det något j*vla dravel (kärringfilm) och efter att ha tömt både batteriet på den bärbara datorn och allt godis på bordet fick jag nog, jag gick upp på övervåningen och rensade dotterns akvarium klockan halv tolv på lördagsnatten...ska du göra detta nu?, kom frågan...
Vad skulle jag säga, kör hellre ner händerna i den här gröna stinkande soppan, än fluktar något så vedervärdig skit som du tittar på...?
Nu sa jag inte det, men kan inte förmå mig att intressera mig för att se på en film där amerkanska kvinnor sitter och diskuterar storlekar eller färg på kläderna...
Jag skulle helst vilja se dem utan några kläder alls, eller där de kunde strypa varandra med dem så det blev lite mera action, ja vi killar/gubbar är nog funtade så...

Alkoholkonsumtionen då?, tja ett glas vitt på fredagen, och ett glas vitt på lördagen...
För frugan alltså...de dära BIB'arna tar nog aldrig slut för henne, de har nog börja jäsa på nytt...
Träffade även herrföreningen, det var öl och brännvin, tjo & tjim, men ingen fylla alls,
inte ens ett litet sluddrande och ingen vidarevandring på krogarna till småtimmarna heller...

Så visst har jag varit bland en massa alkohol, men inget som på något sätt har berört mig,
jag lever ett stabilt liv i min nykterhet, och det är väl kanske därför det ÄR stabilt..

Imorgon är den en fruktansvärd dag, den heter Måndagen, försöker se positivt på den, men jag vet oftast hur den brukar bli när jag återkopplar på den, en klassisk skitdag, så det så..

En natts sömn och börja snickra på den mentala rustningen så kanske den går smärtfritt...

Mitt liv är mitt, så länge jag behåller greppet om det...

/Berra

Jag är en stolt nykter alkoholist !

Viktoria skriver så bra på annan tråd om "jag", om den stora betydelsen att använda den benämningen på mig själv.

När jag började säga "jag" om mig själv så upplevde jag genast att jag fick ett egenvärde som jag inte haft tidigare. När jag pratade om mig själv som "jag" blev allting mera personligt och jag hade helt plötsligt ingen som helst chans att gömma mig bakom det anonyma "man". Den skillnaden har en enorm betydelse när jag pratar, delar, om mitt beroende, det går inte att gömma sig längre eller anonymisera mitt ansvar för mitt drickande.

Jag upptäckte också att jag väldigt snabbt lade mig till med att även i det "vanliga" livet använda, syfta till, mig själv som "jag". Och såg då att jag genast fick mer respekt för mina åsikter eller synpunkter eftersom det var "jag" som stod bakom åsikten och inte nån anonym "man". Det är också enklare för mig eftersom jag bara behöver ansvara för mina ord som den egna person jag verkligen är.

Jag är idag en egen person med en egen integritet och idag, till skillnad mot när jag var aktiv, känner jag att jag har möjlighet att ta plats och vara stolt över mig själv med de fel och brister som jag har. Jag är absolut inget helgon men jag gör så gott jag kan och efter bästa förmåga och så länge jag känner det så är jag stolt över mig själv.

Den stoltheten fanns inte i mitt aktiva liv och den försvinner omgående om jag tar det första glaset.

Tar fasta på en sak som Berra skriver: total kapitulation. Det är nog där man skall börja, att inför sig själv sant och ärligt erkänna att "ja, sådan är jag, jag kan inte dricka normalt. Andra människor kan men inte jag." Som sagt, vem lurar man egentligen.

Att tycka synd om sig själv och tänka "åh stackars mig aldrig mer, och tänk vad mycket goda viner det finns och den där tjusiga romflaskan som vi inte ens öppnat ännu". Istället: "åh, lyllo mig som aldrig mer kommer att vakna med Ågren i sängen, aldrig mer slösa bort en dagen efter- dag, aldrig mer försöka luska försiktigt för att ta reda på om och vad man eventuellt gjorde eller sade kvällen innan, aldrig mer behöva skämmas osvosv". Den här sista listan kan ju göras så mycket längre eller hur?

Hade velat dela med mig av originalet eller den varianten med Monika Törnell. Men, denna är också bra, och texten är ju det viktiga:

http://youtu.be/-2cSyEX30s8

Hur livet kan te' sig...

Många har varit hos psykologer, terapeuter och KBT'are...
Vissa t.om berättar om hur man kan "lura" dem och komma förbi självaste epicentrumet, dig själv...

Många av oss verkligen väldrillade när det gäller att komma förbi hinder, att manipulera och till viss del även ljuga sig fram, allt för att inget ska hindra oss från att åter ta till alkoholen...

Men när man söker hjälp, och även lyckas "lura" sig förbi den som ska hjälpa en,
vilken hjälp får man då?
Och vem är det som blev "lurad", egentligen..?

Det är svårt för många att totalt kapitulera inför sig själva, erkänna att jag är ingen perfekt människa, jag har brister och kan inte hantera alkoholen på ett vettigt sätt...

Man försöker på många olika sätt att förändra sitt drickande med att dricka totalt sett mindre,
men man trillar dit i alla fall på grund av sin inställning till alkoholen...
Man dricker för att uppnå en viss form av berusning, frivilligt eller ofrivilligt...
Ibland funkar det, ibland inte, och det vet man aldrig när det ena eller andra sker...

Man har ingen kontroll längre, eller hur?

Och då funkar inte den fortsatta teorin om att man ska minska på sitt drickande, för den stämmer inte i praktiken, inte sant?

Så i mitt tankesätt så finns det bara ett återstående val framöver, man "förbjuder" alkoholen,
den får aldrig mer tillgång till mitt medvetande och göra det omedvetet...
Det låter enkelt men är svårt, men mest i sina tankar, aldrig mer???
Ska jag aldrig mer få ha det roligt?, ska jag inte längre få dricka med mina vänner?

Man ser oftast alla problemen, när det inte funkar...
Man kan se de som om man blev allergisk, fortsätter en allergiker att försöka komma förbi sina hinder, och fortsätta utsätta sig för sin allergi...???
Knappast, en nötallergiker kan dö av att utsätta sig för det som är allergiframkallande,
för honom eller henne är det ett livsviktigt beslut...

En alkoholist är en alkohol-allergiker som kan dö av sin överkonsumtion, köra ihjäl sig med bilen, trilla ner på tågspåret, hamna i ett knivslagsmål osv osv...
Men mest dör han i sitt inre, en långsam och kvalfull död...

Alla har inte kommit lika lång på sin väg, men likväl så står de vid olika vägskäl längs vägen...
Alla kan vika av och ta en annan väg, kanske de inte ser problemet med sig själv,
men skulle kunna göra det för sin omgivning, familj, älskade, vänner, släkt och arbetskollegor och sina grannar, för vi kommer ju inte alltid ihåg vad som hände, eller?
Är man nykter så brukar man veta vad det är som händer, och hur man reagerade, oftast förnuftigt..

Det blir mindre problem med alkoholrelaterade problem...
Men samtidigt en större närvaro i sitt egna riktiga liv, även det kan uppfattas som problematiskt, när man inte kan fly undan det med alkoholen...

Varje dag står vi inför nya vägskäl och förväntas göra sunda avvägningar,
i en vågskål där vi inte vet varken mängd eller vikt....

Och man tänker ..."jag kommer aldrig mer få ha det roligt, om jag slutar dricka.."
Motsatsen heter.." jag kommer få ha det roligt, om jag fortsätter att dricka"
den låter mindre trolig...

Vi vet oftast hur en festkväll slutar, och ångesten förkunnar att det nästan aldrig var speciellt roligt...

Så vad låter som det mest sunda förnuftet?, fortsätta mata sitt inre med mera ågren...
Eller kanske utsätta sig själv för en förändring, kanske inte för evigt, men en tid framöver man inte kan överblicka, så finns det ingen slutgiltig gräns för när man kan börja dricka igen...

Jag vet att jag kan börja dricka igen, närsomhelst, men jag vill inte längre...
Jag vill inte utsätta mitt liv för ytterligare påfrestningar, det är inte roligt längre, alls...

Att leva med sin alkoholistiska sida är inte samma sak som att utöva den,
det finns en halva av mig som hela tiden vill utsätta sig för farligheter,
den halvan går numera runt i en fotboja, och har sin frihet så länge han sköter sig..
Och den halvan lurar inte den andra halva av mig...

Han försöker hela tiden locka mig med nya äventyr, men så länge receptet heter alkohol
så får han fortsätta komma med nya influenser...

Jag är inte dum, och det är jobbigt att leva med en alkholist,
allra helst när man bor i samma kropp som denne...

Likt en scout med honnör säger han "..alltid redo", och är beredd att rycka i kättingen när den andra halvan är på väg på ett alltför halkigt underlag..

Och varje dag är en ny dag, om man inte vaknar upp med baksmälla..
För de mornarna är ingen ny dag, de har man upplevt alltför ofta, och det är inget nytt minsann...

/Berra

Hej alla! Jag har följt er tråd och jag har äntligen hittat några som jag. Med det menar jag som är besatta av alkohol djävulen. Mina sista fyra år är jag inte stolt över. Allt som jag läser här stämmer så in på mina tankar, känslor osv. Jag skäms för det. Jag skäms för att till och med erkänna det för min bästa vän. Att jag alltid blir fullast o får minnesluckor borstar jag bort eller kommer med dumma förklaringar som att jag inte ätit eller nåt. Att jag sitter hemma i soffan o dricker mitt vin varje dag vet inte många om. Jag skäms...Jag skäms för vad mina barn har varit med om.Jag skäms så mycket att det enda stället jag kan prata om det är här.

Godmorgon skårpan,
Enda sättet att bli av med det är att vara utan. Ta dig igenom en dag i taget, för i början är det faktiskt bara det det handlar om. Att ta sig igenom. Tid. Med tiden blir du starkare och det kommer att börja hända saker i dig, du tillfrisknar fysiskt och då är psyket bearbetningsbart. Då börjar jobbet med förändring. För vi alkisar klarar oss aldrig nyktra i längden om vi inte förrändrar vårt sätt att hantera vår verklighet, våra känslor, smärtor och sorger.
Idag ska jag vara nykter, hänger du på?

Har det djävligt, är så less på att alkoholen bestämmer över mitt liv. Antingen dricker jag eller så tänker jag på att dricka. Vill ut av det här. Bli fri. Men hur?