Senaste kommentarerna i forumet

Låter härligt!
Jag tänkte också precis. "skönt att vara nykter och veta att jag inte vaknar och mår skit i morgon bitti när jag ska lira"

Hoppas du sovit gott.

/R.

..och har suttit och läst lite runt bland trådarna och er mina vänner...

Funderar mycket på er hur det går...om ni fixar denna helgen också, eller faller till föga för drickat...
Vill också säga att jag inte dömer er, utan ser det bara som ett "uppehåll" i erat annars så duktiga framåtskridande...
Varje dag, varje timme utan alkohol ska man se som en utveckling, en vilja att aveckla allt det där svåra och tunga som lastar ens liv...

Sitter här själv med en mage som är alldeles "bylsig" efter kvällens övningar med god mat, dryck och onödigt snacks och godis vid TV'n....
Men jag känner mig ändå nöjd, jag har "klarat" av den här kvällen också, utan alkohol, sen får magen vara lite tjyvtjock som den vill...
Kommer att känna mig lite äckelfet när jag så småningom går och lägger mig, men inte dumfull i alla fall...
Magen måhända vara lite knorrig i morgon bittida, men någon annan ångest lär jag inte vakna till...

Frugan och jag skötte lite åtaganden idag, men på ett lugnt och försiktigt sätt, ingen tidspress...
Vi hann med allt vi skulle och satte oss på ett riktigft gammeldags fik och bara njöt av tiden, med en latte och en semla...

Frugan ler och säger...det HÄR det är minsann kvalite'tstid!!!, och jag kan inget annat än le tillbaka...
Jag vet inte vad jag är mest stolt över, att vi faktiskt sitter här, eller att min "mindfulness" har smittat av sig så rejält på frugan...

Vi "tvingar" oss till små pauser numera i livet, och där vi bara ska sätta oss och njuta av livets..."nu"...
Jisses vi har aldrig tänkt på det förut, vi har bara stressat oss igenom livet hela tiden, utan att ha hunnit uppleva det...

Nu hinner vi prata en stund om livets viktigheter, det som skett och det vi har framför oss närmaste tiden...
Men "tiden" vi har skapat för oss, och miljön på ett sorligt fik, det är vad som skapade våran träffpunkt...

Resten av dagen har gått i ett behagligt tecken, och vi har idag kännt att vi har verkligen levat, ett liv som vi vill leva...

Alkohol då?, jorå jag öppnade en ny dunk åt henne, men det bidde bara ett glas rött till köttabiten, hon var nöjd så???
Hade jag varit i dryckartagen så har jag dragit med henne i träsket, och då hade jag ungefär NU tömt de sista dropparna ur den boxen...

Men det är ett liv som jag levde förut, tack gode (något däruppe..) för det, det blev man en livserfarenhet rikare på det...

Känns bra att jag inte har stannat i något där jag inte längre vill vara kvar...

Sov gott alla mina vänner!, syns i morrn!

/Berra

Ville också bara hälsa dig välkommen, till vårat allas forum, och till ett liv utan ångest...

/Berra

berättelse Adde! Ha det bäst! / mt

När jag var på Eftervård igår var det nån som sa:
"jag känner sån sorg i och med skiljsmässan med alkoholen" Det tyckte jag var bra sagt. Jag förstår precis vad han menar. Men både du och jag har valt rätt. Att leva ihop med fröken alkohol ger oss inget i längden. Hon utnyttjar oss bara.

Tack till dig lillablå, lelas, Adde och er som svarat på min tråd, känns bra. Jag är absolut (bara ett sånt ord...) kvar och kommer att vara det framöver också. Skriver just nu inte dessmera här, eftersom jag håller på med det som verkligen gör mig glad. Min livskamrat är ledsen och rädd inför framtiden, jag förstår det alltför väl. Det är tungt att bära eftersom orsaken till allt det är... jag. Men med obändig vilja och tro så hoppas jag att vi fortsättningsvis går vidare till nya stunder tillsammans. Det tar så ont och berör att se sin livskamrat ledsen över allt som varit och som jag inte kan ändra på tillbaka i tiden. Men trots allt så bygger jag vidare i vårt blivande nya sovrum och duschrum med mera, vill också bygga vidare i livet. Men med livet så är det är svårt, kräver mycket kraft för den som inte tror sig ha goda sociala stunder och glädjeämnen utan alkohol i samband med sociala situationer. Min livskamrat har berättat för mig att det är många här på forumet som berättat om rädsla för ensamhet, avsaknad av glädje, utanförskap med mera av samma sak om man beslutar sig för att sluta dricka... stämmer på pricken för mig. Ingenting av tvånget att dricka alkohol har, för mig, någonting att göra med relationen till henne... och så fattar jag att det är precis det det har! Men till Adde, kalla gärna detta för kapitel två i livsberättelsen, jag vet inte riktigt vad jag skall göra för att hitta ersättningen till den känsla av lugn och glädje där spriten och ölen varit det. Alla dessa situationer som är så förknippade med just det, ser framför mig närmast som ett tomrum utan innehåll, samtidigt som jag så innerligen gärna vill dela livet med henne, min livskamrat. Samtidigt som min innersta önskan är precis just det, att vara sån och känna den stora tillfredställelsen över att återigen hitta och själv "äga mitt liv" med fria val. Tack.

Ville bara önska en god helg till dig och de dina!!!
kramar!
/k

trevlig helg!
Självömkan är väl ok när man är medveten om det.Då kan man bara låta det vara så rinner det av efter ett tag för det är inge kul att sitta o ömka sej själv ,tycker inte jag i alla fall,det gör att jag blir svagare o svagare o...svagare..o.....men att veta vad det är o igognera känslan eller se den med distans är en annan sak.Då blir den som en möbel som jag kan iakta o bestämma själv om jag ska ha den eller inte.
ha en underbar helg alla!!!!!

för berömmet Berra !

Jag kan klappa dig på ryggen också ! Jag har absolut noterat en skillnad på ditt sätt att skriva de sista månaderna. Du har funnit en vardag och ett sätt, ett nyfunnet sätt, att vara och trivas med dina känslor. Du är med i matchen med hela Berra, inte bara en liten bit av honom och det är verkligt positivt att få vara med om den förändringen och även att få känna en glädje att få se din förändring. Jag är medveten om faran i att rescensera en person så här anonymt men det är en sann glädje att få vara med en person som så väl finner sig i sin nykterhet.

Ta hand om dig Berra !!

Ja visst är det så Berra.

Jag har min först ensamma helg nu på mycket länge. Helt ensam utan alkohol, män och dylikt....Utan min lilla ängel som ska åka till pappa i helgen.

Ska verkligen försöka njuta av helgen. Ta det som en chans till total avkoppling och rekreation. Jag måste inte ha något inplanerat även om jag vet att det kommer att kännas tomt och konstigt så ska jag verkligen FÖRSÖKA att se det som du gör Berra! Och som Adde gör och alla ni andra med längre nykterhet än jag. Men långt därinne är jag lite rädd för att min självömkan ska komma fram och visa sin fula nuna. Ok, det kanske måste få göra det, men bara en kvart och sen är det nog.

Längtar till fredag kväll. Då ska jag äta godis och dricka cola och glo på tv. I morgon ska jag sova länge och sedan dricka kaffe och titta på tv. Sen hoppas jag kunna komma iväg på den promenad jag planerat för i två veckor nu...fniss. Men som det ser ut med snön utanför så kanske jag skiter i det. Jaja,

Jag har i alla fall planerat två saker i helgen. Ett möte lördag kväll och ett söndag eftermiddag.

Helgen blir ju vad jag gör den till!

kram alla

..och ingen stress som sköljer över mig om att hinna till bolaget, planera osv...
(Läs Addes senaste inlägg i hans tråd, otroligt bra!)...

Och jag känner en ro, en inombords ro över att slippa dessa tankar, jag är lite av en "fri" själ...
Jag längtar naturligvis till helgen, men inte för att bara hamna i den mentala dimman, utan för att få tid till att vilja leva....
Ja det där kan låta konstigt, men i vårat dagliga liv så finns det saker som vi "måste" göra, jobba t.ex, betala räkningar, städa, handla osv...
De flesta tycker inte om det, det är ett "måste"...

Och måsten måste man göra, men man får inte glömma att finna det som triggar ens känslor, impulser, och glädjeämnen,
det där som kittlar ens sinnen, får en att le, tänka och spinna vidare av egen maskin...
Det finns inget universialmedel eller metoder som får alla att sluta tänka i sina banor runt alkoholen,
som att börja med modellbyggen, det är skitroligt!, nähä, inte för alla, inte frimärksamlandet heller...

Det är verkligen jättejobbigt att försöka tvinga bort tankarna från alkoholen, och vad-ska-jag-göra-istället-för-tankarna...
Mitt tips är kanske inte att ladda direkt på en ny hobby, möjligen något som man funderat på länge, dykning kanske?
Men att pumpa in stålar i en ny sysselsättning och inte vara med mentalt, är det inte pengaförstörning??

Enkla saker som får en att våga/vilja skratta, se roliga filmer, spela spel, snabba och intensiva pass som t.ex laserdome, gokart etc.
När koncentrationen krävs hårt och för en kort tid, så tar man tiden av alkotankarna, men det håller inte för ett långt pass...

Mycket handlar om att bli vän med sig själv och att våga ha det tråkigt, sätta horisonten så att man kan nå den...
Varje dag utan alkohol är en ren vinst, även om det "andra" har kostat mycket pengar eller instatser...
Det gäller att bryta benet på alkoholtankarna så att den haltar, och upptäcka att det finns ett riktigt hyggligt liv UTAN alkoholen...

Men sluta att jämföra!!!, det är jätteviktigt!!!
Jaha, nu är det lördagskväll och jag kunde ha suttit i baren och snackat med polarna efter ett shysst bastubad...Dumpall!
Sluta glorifiera drickandet, och tänk lite längre, hur hade DU sett ut på småtimmarna, raglande och raggande???
och för att inte tänka på herr Ågren dagen efter, blåsa stålars!!!

Du har inte blivit Jesus för att du sitter rakryggad i soffan hemma framför TV'n och NYKTER, sippandes på ett glas mjölk...
Nej du sitter där för att du VILL det, och att vara ute och kröka runt är något som du har tagit en paus ifrån, ett tag eller för alltid!

Man gör inget istället för, man gör det man borde ha gjort, hela tiden, chillat och ta det med ett behagligt lugn...

Det är mer respektingivande att våga möta verkligheten istället för att smita iväg från den med alkoholen...

Det här är mitt liv, så...låt oss göra någonting åt det...
Varje tanke på alkoholen, är en själa-mördare och en livsförtryckare och energitagare..

Den här helgen ska jag ge mig själv tid till att vilja leva, jag ska försöka njuta av varje tillfälle som ge's mig...
Utan alkoholen så går det faktiskt lite lättare, dag för dag...

/Berra

det där var veckans allra finaste inlägg, vad proffsigt du skriver!

/Berra

snöstorm, dystert. Ett utmärkt skäl att kröka ner sig eller hur ?! Planera hur jag ska handla spriten till helgen, törs jag köpa allt på samma bolag eller måste jag åka runt till fler ? Hmmm, när är det minst med folk på dagen så jag slipper stå att skylta i köer........Har jag pengar så här sista veckan före lön ? Jag brände ju lite för mycket förra veckan...........Javisstfan, jag måste ju tanka bilen !! Helvete !! Där rök ju ett flak ! Vänta nu, 18e, ahaa, det är ju barnbidrag !!! YES !!! Helgen är ju räddad !! Jipeee !!!

Det har gått ett tag i nykterheten nu och jag har så enormt svårt för att förstå hur satans snett jag resonerade på den gamla tiden. Nervositeten att pengarna inte skulle räcka, att spriten inte skulle räcka, allt djävla planerande runt mitt drickande, det dåliga måendet, den dåliga sömnen, bakfyllan..... den ständigt närvarande bakfyllan, hur det onormala blivit normalt.

Ibland glömmer jag bort vilket fantastiskt liv jag har idag !! Vad spelar en snöstorm för roll mot det gamla beteendet som fanns där ?? Är det överhuvudtaget möjligt att jämföra ?

Den där tidiga måndagmorgonen som jag satte mig i bilen för att åka till Nämndemansgården första gången var det också en fruktansvärd snöstorm. Jag var skapligt bakfull och jag hade säkert blåst rött när jag började min färd, jag mådde vedervärdigt, åt ingenting under resan, jag tror inte ens att jag stannade för att röka, jag hade nog spytt då. Strax utanför Lund hade polisen en blåskontroll och tankarna snurrade i skallen, jag blev livrädd, men jag bestämde mig för att om jag blev stoppad och blåste rött så skulle jag säga precis som det var och hoppas att de skulle vara vänliga att skjutsa mig sista biten. Jag behövde inte stanna.

Vid avtagsvägen till Gården, där promenadgränsen går, kom sista sjuka tanken : Här går det faktiskt att göra en U-sväng och åka hem igen !! Såååå farligt är det nog inte och tänk på hur mycket pengar du spar !! Inom mig skrek jag NEJ !!! och åkte in och parkerade vid receptionsparkeringen och gick med skakiga ben in och där var Eva som med sitt vanliga leende önskade välkommen !

Jag var äntligen hemma.

Vid utskrivningen en månad senare fick veta hur jag hade sett ut när jag kom : Rädd blick, grå i hyn, krokig rygg, på gränsen till underviktig, skakiga händer.
Kort sagt en rejäl alkis-look !

Att åka dit är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat och det är ju konstigt att det ska ta sådan lång tid att fatta att jag behövde hjälp. Jag hade ju försökt så många gånger och så många år att sluta/minska på mitt drickande och det fungerade ju aldrig. Jag har många gånger tänkt på hur mycket jag ev kunde ha förkortat mitt lidande om det hade funnits ett sådant här forum på min tid. Jag tror att det (eller rättare sagt : alla ni som skriver här) kunde ha haft en avgörande inverkan på mitt liv genom att jag kunde se att jag inte var ensam och att jag kunde ha bollat mina tankar med någon annan här. Ett avgörande som på många sätt kan vara skillnad på liv eller död för mig och andra.

Så ett stort tack till alla er som gör mitt liv lättare att leva, att jag kan påminna mig om att jag är en alkoholist och att min sjukdom är en färskvara som måste vårdas ömt.

Hej, drickarn, Eriksdotter och Lantlollan! Och välkomna hit!

Ni undrar om det är möjligt att sluta dricka, och hur man bär sig åt. Svaret är att det är möjligt, och att ni kommer att hitta mängder av exempel på hur man kan göra om ni fortsätter läsa runt på forumet här. Här finns många fantastiska livsberättelser!

Lantlollan - du skriver att du gör din sambo illa genom ditt drickande. Har du sett att forumet också har en del som handlar om anhörigas situation? ("Hjälpa någon som står nära") Där kan du lära dig jättemycket om hur det är att leva med en alkoholist, dvs att vara medberoende. Kanske hittar du förklaringar där på varför din sambo reagerar på vissa sätt, eller tips på hur ni kan göra för att klara av det här tillsammans.

Pepp!
/H.

Jag tycker att rött vin är gott. Jag tycker det känns lite lyxigt att få komma hem efter en lång hektisk arbetsdag och sätta sig i soffan med ett glas. Som lätt blir två. Att få blanda en ny sorts drink med spännande ingridienser känns som en happening.
Nu vill jag få bort denna vardagsvana och kunna njuta av gott vin vid speciella tillfällen eller om det är helg.
Måste med andra ord hitta nya vardagssysslor som får mig att inte hamna i soffan med glaset i handen.

Här om dagen tog jag en bakväg till jobbet för jag kände mig lite sliten efter lite vin kvällen innan. Jag hade druckit tre glas vin och är i och för sig säker på att jag fick köra bil åtta timmar senare men känslan fick mig att välja en liten gammal väg som är längre och då insåg jag att det här livet är inte okey :(

Men nu har jag bestämt mig liksom vi alla har här eller hur!?!? Vi hjälps åt!

Är helt ny här men det känns som ett rätt forum, har ingen lust att gå på AA möten eller få behandling.
Det jag vill göra är att försöka kontrollera mitt drickande. Dom senaste månaderna har jag supit mig redlös ett par gånger i månaden samt att jag konsumerar i snitt ett flak öl på mindre än en helg. Det blir även några öl i veckan.
Jag vet att jag sårar min sambo han har själv haft spritproblem i sin släkt nära inpå sig så jag vet att jag river upp gamla sår hos honom.
Är det någon här som har lyckats att kontrollera ert drickande? Känner att jag inte orkar med detta alkohol sug varje dag. Är tackam för några råd.

Är så glad att jag tagit steget hit. Googlade mig till denna sida i hopp om något som kunde likna "sluta röka linjen" och fann alkoholhjälpen.
Jag vet att jag dricker för mycket. Eller framför allt för ofta. Ett eller två glas vin per kväll och nu vill jag verkligen inte göra det längre. Dricker även om jag inte är speciellt sugen för att det är en vana. Alla omkring mig dricker lite vin varje kväll så det finns alltid tusen bra ursäkter.

Nu måste jag ta tag i detta beroende :(

Ville bara säga hej och önska dig välkommen hit!
/k

För mig var det nästan en lättnad att acceptera att jag hade problem med att hantera alkohol. Men det tog ett tag att vänja mig vid att benämna mig själv "alkoholist"
Men nu är jag nykter alkoholist och känner att det är mycket roligare än att hela tiden se till att jag har alkohol så att jag klarar mig eller att hitta fler gömställen så att det inte riskerar att upptäckas. Det är ett förfärligt roddande med alkohol.
För att inte tala om hur bra kroppen mår.

Men det är inte enkelt. Du liksom jag har ändå lyckan att våra älskade har orkat finnas kvar hos oss. Det är en drivkraft. Stark!
Man hittar tillbaka till varandra i små steg och det är så skönt att slippa ha dåligt samvete hela tiden. Men viljan måste ändå vara ens egen. Man kan inte bli nykter för någon annans skull. Men det vet du nog redan.

Skriv på bara! Tappa inte modet. Tillsammans är vi starka.

så glömde jag att kommentera Lelas " Wow! " !! Hahaha !! Underbart !! Jag saknar en "Gilla" knapp att trycka på !! Jag förstår precis vad du menar Lelas !

välkommen Mulleman !!

Härligt att du tar steget, det är inte helt enkelt att göra det första gången. Kändes som att slänga sig utför ett stup när jag själv uttalade ordet alkoholist och accepterade att jag inte kunde hantera alkoholen. Jag blev avklädd, naken, inget att gömma sig bakom. Helt plötsligt blev jag tvungen att ta ansvar för det jag gjorde och sa. Jag som alltid haft möjligheten att fly och gömma mig med hjälp av spriten. Precis om du skriver så är vi helt sanslöst duktiga och inte bara "nästan" utan rejäla experter på att smita undan och hitta på förevändningar. För att inte prata om att hitta på gömställen !!

Jag väntar spänt på kapitel 2 !! Du kommer att se att vi är så otroligt lika varandra i vår sjukdom, det är det som är det fina med ställen där beroende träffas och pratar samma språk. Alla lögner och undanflykter har jag själv använt så det vill mycket till för att lura en annan beroende ! Och samtidigt är det så fint anordnat så det som jag mår bra av mår även du bra av, enkelt, eller hur ?!

Din kära livskamrat har satt spår här på forumet och jag tror du har mycket stöd att få och även ge där. Det är en mycket klok kvinna !!

Och hur du nu än känner för framtiden så kan jag lova dig att det blir bättre och bättre ju längre tiden går. Om du inte dricker ! Jag har ett helt frivlligt val att göra idag om jag ska dricka eller inte. Så var det inte tidigare !

Och just idag har jag valt att inte dricka ! I morgon innan jag kliver ur sängen så tar jag förhoppningsvis ett nytt beslut för just den dagen.

Lycka till !! Och jag tror det känns lite skönt för dig nu när du väl tagit steget !

Hej igen!

Nä, jag vet allt för väl att det inte är lätt. I mitt liv är det inte jag själv som har beroendet, utan jag lever med en man som numera är nykter alkoholist. Kampen ser lite olika ut om man är den beroende eller den medberoende i en relation, men vi delar samtidigt väldigt mycket. Som till exempel insikten om att det inte är enkelt...

Häng kvar här på forumet, så kommer du att hitta många berättelser om vägen mot ett nyktert liv. Och i de berättelserna finns massvis av argument för varför ett nyktert liv är ett bättre liv än ett liv med alkohol. Du kommer också att märka att du inte är ensam, utan långt ifrån.

Pepp igen!
/H.

Men istället för av alkohol och svek och lögner.... av Alkoholhjälpen och vänner.

Jag förmodar att min kommentar är helt onödig, du vet förmodligen själv.... men för mig så viktig att säga just nu... DET HÄR är inte lätt! Jag tänker i min förlorade hjärna på allt jag måste avstå ifrån i det "vanliga" sociala livet och förlora, inte vara delaktig i, med mera dito. Måste komma ihåg allt elände det har skapat så många många gånger, det var verkligen inte lycka det heller. Jag vill ju bara vara en glad, trygg och stolt person över det jag är som den jag är. Tack för din kommentar. mvh/Mulleman.

Välkommen hit, Mulleman och gratulerar till det första steget mot ett bättre liv!

Pepp!

/H.