Senaste kommentarerna i forumet

På film kan de komma hem kl.04:00 stupfulla för att kl.08:00 sitta i bilen och köra.Helt nyktra.Tyvärr är det nog så att film ger en felaktig bild som många tror på.
Resultatet blir "dagen efter fylla" vid ett utandningsprov.Man skall ha klart för sig att det tar 12 timmar att förbränna en flaska vin,vilket nog många inte känner till.

Jag tycker att man borde informera människor mer ang.detta.

Jag åkte fast en gång16 timmar efter sista glaset och blåste positivt.Jag kände ingenting så förrädiskt är det.Man fick ha 0,20 i utandningsluften och jag hade 0,22 inte mycket,men en då.Obehagligt!

Upplever ju att många kan dricka "normalt" utan större konsekvenser, bakfyllor, eller ångest.

Men kan man det? Finns det dom som verkligen kan dricka 4 öl en vardag och inte känna något dagen efter? Eller är dom bara bra på att dölja det?

Är vi unika i vår ångest och slöhet av alkohol?

på AA's landsmöte under helgen och som vanligt blir jag så uppfylld av alla positiva och även tragiska delningar som kommer mig till del.

Jag upphör aldrig att förvånas över den öppenhet och kärlek som det faktist finns mellan människor fast media hela tiden verkar säga motsatsen. Varför pratas det aldrig om det positiva som finns i livet ? Alla på sådana här möten har ju en rätt så tragisk historia men deras blotta närvaro vittnar ju om att det går att vända den till något bra.

Jag gör ett litet olydigt etikettsbrott och talar om kvinnan som gjorde absolut störst intryck på mig denna helgen ( F'låt K men jag tror och hoppas att du tillåter ?!)

Att som ung, i realiteten ett barn, 16 år fyllda, fundera över om man kanske är alkoholist för att sen strula runt tills man fyller 23 och då besöka AA..........det skulle ingen behöva få uppleva.

Att sen kunna dela om sitt liv ca 10 år efteråt, mitt i karriären, med man och barn, snar till skratt och väldigt smittande positiv är så starkt gjort. ALLA skulle få lyssna på dig och få ta del av din erfarenhet !! Du berör mig mycket starkt. Tack igen för din delning !

En månad kvar till Gullbranna......lagom tid för att ha hunnit smälta allt jag hört denna helg !

Idag är jag en stolt nykter alkoholist !!

undrar jag vart hon tog vägen? Hoppas du tog mod till dig och lade alla kort på bordet. Skämmas skall du inte och din mamma vill dig bara väl, hon kommer att stötta dig så mycket bättre om hon känner till allt tror jag (även om hon säkert kommer att bli arg och ledsen, mammor har ju en tendens att bli det när vi blir rädda och oroliga).

Jag satte nog aldrig ett "stopp" utan mer ett "uppehåll" i mitt sinne...
Tron över att någongång, någonstans få komma tillbaka till drickandets förlovande land, det trodde jag på...då!

Men när fördelarna växte fram så ville jag inte tillbaka, inte just då...
Sedan kom deppigheten och då kunde jag inte mixa piller och drickat, en jättebra "orsak" till att inte dricka...

Just nu så känns det bara så förbannat förljuget att någonsin dricka alkoholen igen, för mig...
Är inte ett dugg motiverad, eller ser inga några fördelar med att dricka alkoholen...

Jag lever ett mer "ärligt" liv med mig själv, det är inte roligare, men betydligt lugnare utan peak'ar eller dipp'ar...
Ser idag väldigt många olika orsaker till varför jag drack, lever ett stressfullt liv, och jag har mina sårbara punkter, jobbet bl.a.

Men det är också jätteintressant att se mig själv i min nya roll, jag "förstår" nu vilka triggerpunkter jag har i livet som utsätter mig för drickandet...
En livsvandring inom mig själv, det är jättespännande...

Kanske har jag blivit en gammal tjurig gubbe???
Men jag tillåter inte andra sätta sig på mig utan att fräsa ifrån...
Ligger kattan på stolen så sätter du dig inte ostraffad på henne, det kommer att göra ont länge med klor tänder och rivsår i häcken!

Men det är mitt sätt att bevaka mitt liv, och mina gränser...
Jag är inte dumsnäll längre, utan håller på mina gränssättningar för mitt egna välmående stenhårt...

Och JA, jag är en stor egoist, jag tänker bara på mig själv..
Det är så förbannat skönt, jag är inte ens medberonde till mig själv längre...

Allt som tynger mig har jag kontroll på, ingen självpåtagen ångest eller skuldkänsla...
Man blir starkare av det i längden, jag vet var jag står, vad jag har sagt och gjort...

Jag har blivit lite nöjdare med livet och alla dess krumsprång...
Ser mig i spegeln och mina förhoppningar som den stora hjärtekrossaren och Mr World i kroppsbyggare har spolierats,
den största bicepsen jag har, har halkat ner till runt midjan och heter prippsmuskeln...

Det vackra är det nog bara de blinda som ser först, för man blir så bländad av ett utseende...
Det vackra sitter inom människan, inte på utsidan...

Men det tar nog ett halvt liv att få upptäcka det, precis som med alkoholen...

Allt det vi tilldelar alkoholen som det positiva, finns ju redan inom oss, öppenheten, charmen, pratvilligheten, avslappningen osv...
Den bara förstärken den, så egentligen behöver vi den inte...

/Berra

När möten mellan människor någongång känns så som du beskriver nu, så tror jag alltid att jag är nära lösningen på frågan om meningen med livet. Hade också ett rörande möte häromdagen, fast med en (hittills) okänd kvinna. Det hon sa och det hon är kommer att ha stor betydelse för mig framöver. Tacksam är även jag...<3

stor KRAM vännen <3

tack för svar, ser att du är inloggad. Jag sitter här och är så taggad att äntligen sätta stopp, rädd och hoppfull. Hur kände du den dan du satte stopp?
/Fenix

Min öl är 0,5%, men jag kallar den noll-öl...
Tror nog inte att finns något som smakar öl som är helt noll...
Men det händer inget i stort sett, an måste dricka nio(9) stycken för att det ska motsvara en starköl, och så många orkar jag knappast dricka, ens på en kväll numera.
När magen är full så är den det, men inte hjärnan tack och lov...

Mina favoriter är Carlsberg och Jever, men som du skriver iskalla, ett måste...

/Berra

Hej Berra, har sett att du ibland dricker alkoholfritt öl. Jag ska ha en stor fest nu när jag fyller 60, den sista för min del när jag ska dricka alkohol har jag beslutat. Vad jag undrar är hur du klarar att dricka alkoholfritt, har köpt hem en flaska Clausthaler från Coop för att testa, och den var riktigt god när den var kall. Men jag kollade och den hade ändå 0,45 procent alkohol. Jag vill dels erbjuda helt alkoholfritt på min fest, men vill också veta om du haft bekymmer med att suget kommer om du dricker sådan öl med nästan ingen men dock en smula alkohol i sig.
mvh

/Fenix

...och du, Mulletant, DU betyder mycket mycket mycket...

...sitter här och läser tråden och känner att jag vill ha en "gilla-knapp" att trycka på efter att ha läst ditt inlägg från 30 juli. Så insiktsfullt du skriver. Din text andas lite ensamhet fast ändå inte - du står stark där mitt i allt. Jag har funderat lite på det där, hur man ser på sina medmänniskor när man själv inte befinner sig mitt i drickandet, när man har alkoholen som en gemensam nämnare. Jag tänker att "oj, vad mycket vi kan prata om egentligen". Tänk alla djupa diskussioner om livets mening, små och stora saker, man kan ha. Nu skall jag läsa vidare i denna tråd, ville bara skriva av mig känslan jag fick av ditt inlägg i juli - så positivt.

Bra skrivet om stolpskottet och politikern Gustav Andersson i Stockholm som tycker det är okej att köra båt på fyllan.

http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2011/08/skargarslandstingsradet-gick-…

Inte klokt att man på fullaste allvar kan tycka det går fint att svänga omkring med snabba båtar när man är påverkad!

Tack tanterna! Det är sant att man får försöka göra saker som inspirerar en istället för att all tid ska gå åt till alkoholrelaterat snack. Jag är ändå rätt bra på det tycker jag.

Du vet upp och ner och ner och upp – det måste väl vara tillåtet att bara känna sig trött på allt som har med alkis att göra ibland.

När min svärdotter fick cancer 27 år gammal (friskförklarad nu) så berättade hon för mig, att när hon blev trött på allt prat om cancern och sjukhusvistelser, så kunde hon sätta sig i bilen och skruva på musik i högsta volym och åka en sväng, sjunga och trumma med alldeles hysteriskt. Hon fick ur sig mycket på det viset sa hon. Jag har faktiskt testat det någon gång, då jag känt mig frustrerad och det har alltid lockat mig till skratt.

Skickar dig en varm varm cyberkram
Tanten :-)

Jag blev väldigt glad när jag läste din text, du har ju en förmåga att ösa kloka ord och värme över oss och det känns som om det är lätt att du glömmer dig själv mitt i allt.

Härligt med en sån fin relation och vänskap och jag är glad att du delar med dig.

Kram
Lisamari

du och dina betraktelser! -"Berras Betraktelser":) - är viktiga här. Även för alkoholister och medberoende är livet mer än drogen och beroendet. Du har en förmåga att väva in vardag och helg i nykterheten på ett sätt som jag tror att många kan känna igen sig i.
Jag tror ni som har ork, engagemang och utbyte av att vara långvariga här betyder mycket som hopp och förebilder... Du, Adde, Mie, viktoria, lillablå, Fenix, Lisamari, märta och vana... och nån som jag säkert tappade bort just nu som Lelas och Pianomannen t ex .... Ni har blivit mina vänner ... Jag vågar tro att vi är viktiga för varandra och många andra ... och jag hoppas alltid när någon ny ansluter sig att h*n ska hitta stöd till uthållighet i vägen till frihet från alkohol och medberoende. Att läsa, skriva och dela här betyder... gör skillnad för att använda ett "innebegrepp". Kram, och kraft inför måndagen till dig och andra läsare! / mt

Kul att någon saknar mina inlägg, trots att jag inte har så mycket att säga om alkoholen...
Min vardag och helg är ju ett förutom denna dryck, och hur livet påverkar det i det "äkta livet", det riktiga livet, det jag inte kan fly undan...
Min helg är som vanligt på sommarhelgerna på landet, detta arbetsläger!!!
Inte alls lika mycket förknippat med ledigheten som med alla arbeten, på gott och ont...
Min gamla regel om att ingen öl fär drickas före tolv existerar inte längre, och jag bröt mot den i alla fall, då!
Den regeln slipper jag att ta hänsyn till nu...
Äntligen är bryggarbetet avklarat, den slog hela sommarens projektplanering i stöpet, jag borde ha blivit skitförbannad och stressad över detta, men icke...
Nöjd är jag i alla fall...

Sommarens (nästan) första regn kom nu på förmiddagen...och vad gör jag, går ut naturligtvis för att se den gulbrända gräsmattan få suga i sig de dyra dropparna.
Gräshopporna har slutat spela, men de borde ju vara glada, det blir ju mer gröna grästrån att mumsa på...
Sitter under partytältet och lyssnar på de sista dropparna, ser rödvinsfläckarna på vaxduken och tänker...Ha! De där är ju knappast mina i alla fall...
De är svågerns som hade svårt att pricka glaset i går natt i skuggan av stearinljusen, han är säkert sur och vresig nu på morgonen...
Sågklingan gick igång nu först kl 13 på dagen hör jag från huset här intill, det lär väl komma en del svordomar när han inte är på humör...
Men det är inte mitt problem, jag drack inte en massa rödtjut igår, och har sovit gott utan varken mardrömmar eller bakfylleångest...
Ser däremot en del cigarraska efter både honom och mig, och det är väl någonting som jag inte är så stolt över, att fortfarande vara slav under rökandet...
Men det har inte alls samma konsekvenser för mig och mina anhöriga som alkoholen skapade, även om det kanske är svårare för kroppen att ta hand om...
Det ska bort, men en sak i sänder, en dag i taget...

Hej hopp där kom det en skur till, och jag bara myser, lyssnar på tältdukens regnsång, känner mig som en av naturens observatörer...
Jag mår bra i min situation vid varje tillfälle, man får inte glömma bort att leva också, ett av mina råd till mig själv...
Jag kan inte styra allt, inte naturens nycker, men min egen nykterhet, en god gränssättning att kunna råda över och acceptera...

Man skulle kunna säga att detta är en helt vanlig Söndag i Berras nynyktra liv, men det är det inte ...utan en ny Söndag i Berras nya (nyktra) liv...
Man tar in det som går och det man vill ta in, impulser och sinnesintryck, ångest och skuldkänslor släpps in med sin baneman alkoholen...
Genom att neka alkoholen tillträde till min mun, så håller jag också ångesten och skuldkänslorna borta, och en större del av mitt liv..förblir mitt...

Kan det vara så enkelt?
Ja det kan det, det kommer inte huxflux, men tiden att hinna upptäcka vad som är viktigt i sitt liv har alkoholen haft lång tid på sig att bryta ned...
Och det är som med en god middag, det får ta sin tid...om det ska bli gott, hungern försvinner knappast under tiden, det är bara en enda stor förväntan som är jobbig.

Jag känner ett lugn över min framtid, jag vet att inte både mitt egna liv och alkoholen får plats där samtidigt...
Visst har jag ett sug, det kan jag inte förneka, men jag har en förståelse också...

Om jag slutar leva idag, så lever jag inte heller imorgon...

/Berra

Att låta livet bara finnas i mej.. runt mej & överallt gör att jag kan andas fritt.... <3

söndagsreflektion. Blir lite ett beroende:) av ett positivt slag dock. Söndagshälsningar / mt

människa. Jag är också SÅ TRÖTTpå att vara medberoende. Och jag är så trött på glorifieringen av alkohol... t ex att "glaset" snart är ett nödvändigt inslag i TV´s underhållningsprogram.

Vi har ett barnbarn som har diabetes sen hon var tre år, nu är hon nio. Det är lite samma sak, kräver en ständig vaksamhet. Hon själv är så van vid det och lever ett jättebra liv, föräldrarna sköter det utmärkt. Men visst begränsar det och nödvändiga begränsningar vid diabetes och njursjukdom ifrågasätts inte ... Ingen anser att det har med vilja och karaktär att göra.

Där är det annorlunda med alkohol för att inte tala om de som kämpar med sockerberoende. Läser just en jätterintressant bok, eller två, av Martin Ingvar: Hjärnkoll på maten resp - på vikten. Han tar upp hjärnans funktion och belöningssystem på ett vetenskapligt, lättbegripligt och intressant sätt. Litet minus för mig är att han är positiv till vin, ett (1) glas... Han tar förvisso upp alkoholismens problematik (liksom chokladberoende där han nästan är mer restriktiv !) - men lite för lättvindigt för mig som är känslig i det avseendet. På goda grunder:) eller snarare :(

Så är det att leva med en livslång sjukdom (jag vet att du vet det) ... en daglig utmaning. Vad gäller alkoholism verkar det i alla fall bli lättare med tiden.... hoppfullt! Det här blev långt, nästan en föreläsning... förlåt, det är en svaghet jag har. Vi kämpar på.... ha en bra söndag! / mt

Jag är så trött på att vara alkis! Jag menar allt tjat om att underhålla sin nykterhet, gå på möte, inte glömma bort. Sponsor, AA, forumet eftervård... Gör så gör så. Akta dig för det.

Jag vill bara leva mitt liv.

att ta sig upp igen. I samråd:)

den vännen och att ni kan dela så viktiga sidor av livet. Riktigt nära vänner är ovärderliga och sällsynta.
När du skriver om menopaus (som du inte kan veta hur det är "från insidan" och dessutom upplevs olika av oss som vet) och livskrisen när man har framtiden bakom sig.... och hur viktigt det är att du sätter gränser för du ska agera och börjar fokusera utanför dig själv - för att inte riskera att börja dricka igen .... Då tänker jag på Jag, Du, Vi i den ordningen. Din hustru har ansvar att ta hand om sig och ansvar för sitt liv och välmående. Det där kanske ni har på grej alltihop, ni verkar ha gått igenom så mycket tillsammans. Men jag vet, av egen och andras erfarenhet hur många grynnor man ska ta sig runt - även utan alkoholens inblandning.
Jag önskar dig en riktigt härlig helg, att du själv känner dig sedd och uppskattad och att du "lyckas" bra i tillämpningen av de lärdomar du fick till kaffet!
Tack, tack, tack för att du delar med dig! Kram / mt

fantastisk eftermiddag har jag haft !!

Planen var att kvinnan jag beundrar och älskar rent platoniskt skulle luncha och umgås som de mycket goda vänner och kamrater vi är men som så ofta håller inte våra planer fullt ut :-)

Hon är nykter alkoholist men även fd medberoende och alla erfarenheter hon fått i missbruket utgör en guldgruva att ösa ur för mig som har halva hennes nykterhet. Hon delar om sitt liv helt osminkat och oförskönat, ibland väldigt rakt på, och jag lär mig och tar in så mycket jag kan och förmår. Vi kan prata om allt, och då menar jag ALLT, och det utan att rodna eller känna skuld och skam. Det sättet att öppna sig har hon en stor del i att jag lärt mig, hon är en mycket god lärarinna. Vi män har nog generellt svårare att prata om känsliga saker och jag var definirvt inget undantag !

Eftersom min egen relation med min fru inte är någon hit för närvarande så var det guld värt att få prata om hur min vän upplevt sina relationer som spökat. Min vän har ju själv upplevt hur det är att gå igenom menopausen och hur det är att helt plötsligt se att livet går mot ett avslut och att den "sista" förhoppningen om att göra något annat sakta försvinner med åldern. Jag är ju en novis på det området och får nog ta mycket skit oförskyllt och även en hel del befogat men det kommer så att säga lite oförhappandes. Att då få höra hur det varit för min vän, och för all del lite skvaller (anonymt!!) om hennes vänner och få förstå hur det kan vara är ju helt obetalbart !

Det här rör ju inte min nykterhet kan man tycka MEN om jag inte sätter gränser för hur jag ska agera och börjar fokusera utanför mig själv så har jag snart dragit på mig egna bekymmer och helt plötsligt sitter jag med flaskan igen. Jag måste tänka på mitt eget mående när livet gungar och se till att pyssla om min nykterhet, det är inte självklart att jag är nykter just idag. Jag fick direkt återkoppling på fel som jag gjort och en tillrättavisning på hur jag SKA agera och jag kan bara konstatera att hon har rätt och jag böjer ödmjukt på huvudet och tackar för tillrättavisningen :-)

Det är inte alla som har den stöttningen här i livet ! Jag är verkligen priviligerad som har en sån vän !! Och MYCKET stolt över det !!

Och ja, vår lunch blev det inget av med ! Kaffe, kaka och wienerbröd samt över 4 timmar tillsammans med mängder av kärlek och respekt på ett mycket fint och harmoniskt sätt är en eftermiddag att minnas och längta tillbaka till !! Tänk att 2 alkisar kan ha det så sanslöst bra tillsammans !

Ibland blir jag påmind om, och jag behöver påminnas ibland, hur bra jag har det som nykter alkoholist om jag gör det som krävs av mig. Jag hade ju aldrig fått träffa min vän om jag inte en gång i tiden gjorde valet att be om hjälp. Och om jag inte gör mitt val varje morgon så förlorar jag allt.

Så enkelt det är :-)