Senaste kommentarerna i forumet

stark upplevelse för mig. Inte alldeles enkel men ett viktigt steg på vägen mot det gemensamma liv som jag hoppas på. Jag skriver till dig här för det är viktigt för mig. Viktigare är förstås det levande samtalet oss emellan och då vill jag särskilt tacka dig för söndagskvällen. Det var mitt bästa samtal med dig på många år. Kram / mt

en av min favoritkåsörer Johan Hakelius, jag tror han skrev ungefär så här: ...det var en sådan djup och vacker solbränna som man bara kan se hos långtidsarbetslösa...
Hm, det var i alla fall roligt i det kåseriet:-)
/Fenix

,,,,,,,snabbt.det beror på att jag är nere på kolonilotten o jobbar o svettas i solen.

bara inte kopplingen mellan Mie's och mitt inlägg. Jag pratar om att åka till div aa-tillställningar och får gorillor på zoo som svar ???????????

Är vi så lika, vi på aa och zoo-gorillor ??

Av roliga historier har jag hört de flesta så de bekommer mig inte på något sätt.

..att den kanske inte alltid faller alla på läppen, speciellt för dem som kanske har haft en trist realtion till sex & samlevnad, eller t.om övergrepp...
Själv är jag så inskränkt att jag inte orkar ta all den hänsyn till att alla inte pallar den typen av humor...
Men att någon blir trampad på tårna då och då, det får man ta med i riskerna..

Hur många gånger har inte Robert Gustavsson spelat full i sina humoristiska roller, jag vet EN som hatar honom,
en besökare på jobbet som har haft taskiga vibbar när han tänker på sin egna gravt alkoholiserad far...
Han mår dåligt av Robbans sketcher och säger att så förbannat roligt är det inte..

Jag älskar historier i sina könsroller, kanske för att just belysa dem...

Jag har ju själv fått uppleva väldigt starka kontraster där min morsa var hemmafru när jag var liten och sedan gick in i arbetslivet,
med dubbla arbetsroller, de i hemmet fanns ju fortfarande kvar för henne, och hur farsan som kunde ansluta en spis, men knappt visste vilka knappar som styrde vilken platta.., nu snackar vi snubben som t.om kunde bränna vid Te'vattnet, men han fick lära sig den hårda vägen...

Själv har jag fått skäll av granngubben som tycker att jag är en skam för det manliga släktet som tvättar fönsterna hemma,
det är "kärring-göra" och troligen mest för att det skapar ett jävla tjat på hans egna "kärring"...

Därför vill jag gärna belysa könsrollerna, och så där himla manlig känner jag mig inte, jag är ju själv fylld av en massa omanliga känslor..

Så om jag är en kärring, så får jag väl vara det då, en stolt sådan i alla fall..

Mors Berra

Njaäe....inte säker..

Jag ser avundsjukan som om "..varför är han så brun, har han varit utomlands, haft semester och latat sig..osv
Och de ser orättvisan med att varför är inte jag så där brun, varför har inte jag haft råd, tid att vara i solen osv..
De säger inte att jag ser bra ut, de frågar bara vad jag har gjort eller varit..
Kanske att grilloset är en bra solkräm/marinad, den färgar ju av sig på skjortan i alla fall...
Bacondoften kommer ju direkt när jag beinner mig i solen, konstigt?

Idag betyder ju en solbränna att man håller sig fräsch, har varit ute i solen, eller t.om har haft råd att åka utomlands...
Jag har lyckligtvis en bra hudtyp som lätt tar åt sig solbrännan, mycket snabbare än andra, och allra helst i början på sommaren..
Maj-solen är enormt nyfylld av årets allra bästa primör-strålar, den absolut bästa brännan får man i Maj, anser jag i alla fall..

Jo jag mår bra av den, och tvärsemot vad alla andra säger, jag anser att solbrännan gör mer nytta än skada...
Min hud förändras till det bättre och den måste innehålla någon sorts vitaminer, för jag blir absolut piggare,
och mycket gladare när när man ser sig själv i spegeln, så även om man inte känner sig på topp så blir man lite gladare när man
ser ett sommarfräscht nylle på morgonen, tom tänderna blir vitare i kontrasten...

Så mitt råd, ut i solen, fixa i trädgården, ta en fika, pyssla med bilen, ta en promenad i parken, lägg dej i gräset och kolla svartmyrornas slit&släpande.
Och ge dig själv den här tiden som alla såväl behöver, din tid för dig själv, och du är INTE lat, du rekogniserar ...livet...som det borde vara...
Naturen har en väldigt läkande funktion på mig, inga problem blir tillräckligt stora när jag är ute i solen, tankarna övertas av impulser från naturen.

Stressen är en själa-ätare och att sitta inomhus i mörker och damm det har jag gjort tillräckligt i vintras...
och om jag ser några som sitter vid ett utomhuscafe' och sörplar på sina bira, så är det inte biran som hamnar i mitt fokus...
Det är att de njuter av sin tillvaro, samvaro, solen och alla andra människor runtomkring dem,
hallå alkoholen är bara ett sätt för dem att legalisera sitt sittande vid cafe'bordet, de kunde i min åsyn lika väl ha valt en glass...
Men för den som bara ser problemet, ja så står den där i sin gula prakt med skummet på, men för den som dricker den behöver den inte vara ett problem...

Men för vi som har alkoholproblem skapar den flera problem..
Problemet med när och hur vi ska få i oss den...
Problemet med vad den sedan skapar för oss när vi väl har druckigt den...
och problemen som sedan kommer i efterdyningarna, svallvågorna för vad vi skapade under berusningen...

Varför ser vi inte problemet, varför förhärligar vi bara alkoholen..gång på gång..
Alkoholen löser inga problem, den skapar bara en massa nya...för mig!

Jag njuter av naturen och solen, och likt en solcell så får jag ny och fräsch energi därifrån, och problemen känns mycket mindre...
Och när huden blir mörkare, så blir själen i kontrast ljusare och livet blir lite lättare att leva...

Mitt recept på en lyckad livselexir...

/Berra

den var ganska våldsam den historien........tänk den tvärtom :)...alltså det står en hon-gorilla innanför muren o frun kastar till slut in mannen....Adde haha då blir den ännu roligare....;)

Mitt ansikte är brunt som en pepparkaka, och några kollegor har avundsjuk kommenterat det, men det är deras problem...
Jag tänker bara, men hallå håll er ute då och få er lite färg tillgodo.......dom kanske tom unnar dej solbrännan kompis :)

ännu en klassisk rubrik...
Nå!, hur är livet då?
Jo..tackar som frågar, rätt OK faktiskt...

Alla mina negativa farhågor om hur helgen skulle bli, vara bara ett kasst hjärnspöke, tackar för det!
Allting löste sig, och de som hade fått sina arbetsuppgifter löste det, och jag fick en del av min egna helg...
Jag behövde inte bära hela världen på mina axlar i helgen, så jag var fri...

Massor av solsken både inne och ute, och jag var ute och fick solsken i mitt inre, en stärkande helg..
Mitt ansikte är brunt som en pepparkaka, och några kollegor har avundsjuk kommenterat det, men det är deras problem...
Jag tänker bara, men hallå håll er ute då och få er lite färg tillgodo...
Jag har umgåtts med familjen väldigt mycket, och vi har givit oss av våran tid..
Vi har grillat vartenda middag, och det ena godare än det andra har avlöst varandra....

Frugan hade tjackat grillpilsner, hela sex styckna, sådana där "nollpilsner" (0,5%) och det var väldans gott...
Tänkte på det..., när man drack "riktig pilsner" så tvekade man aldrig, det blev en back direkt.
Nu när man dricker sådant som INTE påverkar en så blir det 6 st glasflaskor i stöten, man vill ju inte slösa!!!
Fasen så fucked up man var, eller så är man det nu, det blir inga resonabla kontraster tycker jag...

I söndags vaknade jag upp jättetidigt...ur soffan, ryggen sade med ett gällt skrik ifrån...
F*N tänkte man direkt, nu har man sovit i soffan igen, men vänta!
Det är en stor skillnad att vakna upp UTAN baksmälla och ågren, jag hade ju bara somnat för att jag var trött, inget annat..
Och innan jag låter fötterna nå golvet så tänker jag som Adde har lärt mig..

...idag ska jag i alla fall hålla mig nykter, och så tar jag ett nytt beslut om detta imorgon...
Och så har jag skjutit på mina alkoholrelaterade tankenötter ytterligare ett dygn framöver, det känns befriande...

Ja vad gjorde jag denna Söndagsmorgon???
Gick ut på baksidan och lät mig underhållas av sparvarnas sång och flyguppvisningar, det här hade jag aldrig gjort om jag vore bakfull, tänkte jag...
Ser hur de flyger ut och in i de holkarna jag har satt upp, ...och så rykte jag till!!!
Jag och min granne några kåkar längre bort hade gjort precis samma sak, vi trodde vi var ensamma om detta denna tidiga söndagsmorgon, då resten av gatan sover tungt, vi njöt båda av denna morgon och hade inte sett varandra, gisses..

Läste lite om hur många känner sig ensamma i sin nya roll som alkohol-lösa...
Ja jag är ensam i mina tankar, när jag tycker "synd" om mig själv...
När jag skippar mina tankar på min gamla alkisroll, och låter min kropp få rastlöst uppleva nu'et, så rullar det på...

Jag försöker upptäcka skillnaden på det jag kan uppleva nu idag, mot det jag inte såg när jag var insnärjd i alkohol-tänket...
På något sätt hade den prioriterat upp sig till förste plats, och allt annat var helt sekundärt, som det där med typ "resten av livet"..
Om man nu avsätter denna självutnämnde diktator Alkohol, så blir det ju lite obalans tills dess att allt lägger sig på sin nya plats...
Och allt det där nygamla ska få en mycket större betydelse och bättre placering i mitt liv, och då kommer aldrig alkoholen kunna konkurrera mot den...
Och tanken om att alkoholen kommer aldrig mer att få ta överhanden i mitt liv, den stärker mitt egna jag, jag är starkare än den...

Inget ska få fista mitt liv igen, jag har kollen och kontrollern...ALKOntrollen...

Mors Berra!

för att dricka. Mycket stolt över att du möter dig själv i stället för att fly! De är ett möte som de flesta av oss (?) värjer sig för.
... också inom oss själva finns valv, efter valv. Du är människa, skäms inte. Var stolt. ... för att mycket fritt citera Tranströmer. Önskar dig en fin dag / mt

Jag varnar redan här för att jag mest skriver för min egen skull, så kanske jag förstår vad det är jag tänker när jag läser igenom det sen. Men det är klart, är det någon som läser och har nån bra kommentar så är den välkommen.

Så sitter jag här igen då. Sömnlös natt pga hjärnspöken som far omkring mellan öronen.
Jag vet inte om jag är ledsen arg uppgiven förbannad eller bara nollställd. Positiva känslor lyser med sin frånvaro i alla fall. Det känner jag tydligt.
Om det är så att jag är arg vet jag inte vem det är jag är arg på. Förmodligen mig själv. Att jag satt mig i den situation jag är. Jag kan inte göra något ogjort och det är nog det som är problemet inatt. Att ha mycket på mitt samvete. Att inte dricka är en del av kampen. Att acceptera och förlåta en helt annan. Svårast verkar nästan vara att förlåta mig själv. Skammen och skulden jag har är väldigt svår att komma till rätta med. Och till viss del är den väl berättigad. Jag SKA ha dåligt samvete och skämmas för vissa beteenden. Men vart ska jag göra av dom? Jag kan inte fastna i detta. Jag måste komma vidare på något sätt.
Men hur?

Är jag stolt över mig själv? Jag har ändå ett halvårs nykterhet bakom mig. Jag önskar jag kunde säga "Ja, jag är stolt" men det kan jag inte. Det dåliga samvetet och det mörka i mig skuggar det positiva.
Hade denna natten varit i höstas hade jag druckit på detta. Flytt känslorna genom alkohol. Flyktkänslan känner jag starkt, men vad gör jag av den nu? Är gräset verkglien grönare på andra sidan....egentligen?
Jag väljer att skriva här. Kanske kan jag få ur mig en del ur fingrarna.

Kanske är det ensamheten som är starkast. Så kan det vara. Är det ensamhet jag känner? Ensamhet innehåller många negativa känslor.

Ensam?

person idag som höll det för kattmat:) Katten gillar också fina bitar... så vi delar smakupplevelsen hela familjen.
Ifall mullegubben tar sig för att läsa snart blir han nöjd och glad! Kram på dig! / mt

Det är livskvalitet att ha förmånen att ägna sig åt något så välgörande för själen som fiske : ) Rikedom är vad det är!
Drog upp ett par finfina rödingar i torsdags, som tillagades över öppen eld - tacksam, så tacksam...

fint att du gör sånt du trivs med. Just nu reder upp näten. Ännu en nykter och trivsam helg. Tack! / mt

och tycker om. Jag vet en man som helrenoverade en stor båt under tiden han blev nykter. Vi har också fullt av praktiska saker som ska göras och allt det känns just nu som en tillgång. Goda middagar med god eftersmak önskar jag er! / mt

ska försöka grilla utan öl och vin idag igen. Undrar om det funkar även denna helgen.....?

Skämt å sido. Idag kom jag på att det är väldigt bra att ha en trädgård. När jag är ute och grejjar där så tänker jag inte alls på alkohol. Då finns bara jag och mina växter. Jag njuter stort av att se hur det växer och sköta om små plantor så att dom ska må bra. Då finns det inte tid för pilsner eller nått annat onyttigt.
Att få lite sol på näsan för inte det hela sämre.
Och strax kommer vänner hit och äter. Såhär kunde jag ha det resten av livet.

jaha ?!

Ramlade in på tråden precis vid historien från zoo med gorillan som Berra skrivit.... jag är egentligen inte känslig för historier... men den typen gillar jag inte alls. Får lite ont i magen faktiskt... blä... för mej spelar den på övergrepp.

Annars var det trevlig läsning med en massa klokskaper.
Tack alla som hjälper mej att förstå hur underbart livet är utan kaos & knas.

Kram <3

Vivi !

Vilken underbar start på lördagen att få läsa ditt inlägg ! Jag önskar dig en bra dag och skickar dig en cyberjättekram !!

Jag hade planerat att åka till Västerås idag för att vara med på AA's konvent Aros-mötet och träffa en vän men nu blev det tyvärr inte så. I min hemstad ordnas det en massa olika aktiviteter så det finns alternativ men dessa känns trots allt lite fattiga. Men nästa helg så får jag åka till vårt föreningsmöte igen på Nämndemansgården och det är lika mycket fyllt med lycka och glädje. Det är en underbar känsla att få känna atmosfären och möta gamla vänner !! En dag fylld med skratt och glädje ! Jag är sannerligen priviligerad som får möjlighet att uppleva detta ! Jag har också flera vänner som reser till Gotlandskonventet under Kristi Himmelsfärdshelgen och jag skulle gärna följa med men en snabb blick ner i plånboken säger att jag måste välja vad jag ska göra. Jag har varit där flera år i rad och det är ett fantastiskt konvent !

Alla dessa val som jag nu kan göra fanns inte på kartan när jag var aktiv och jag har en tendens till att glömma det. Min nykterhet är ingen självklar sak, jag får aldrig glömma vem jag är, jag måste påminna mig.

Och ni alla här på forumet hjälper mig med det ! Jag är väldigt tacksam för det !

TACK !!

Adde!
Jag önskar dig verkligen allt gott och hoppas du mår så underbart bra som du förtjänar! Det du skriver, jag har verkligen surfat runt här o letat dina inlägg...är så inspirerande, käns så ärligt och jag tror vartenda ord. Ger mig hopp. Du beskriver en förändring jag längtar efter och du ger mig en tro på att den är möjlig! Vill bara ge dig feedback på att dina ord når ut, din förändring påverkar, du gör skillnad. Heja dig och tack för att du berättar och delar med dig!/ Kram Vivi

Det slog mig idag när jag körde hemåt att det är väldigt gött att leva ett nyktert liv.

Det var nog bara det jag hade på hjärtat denna fredagskväll

delar med dig av dina "inblickar" (nytt ord?) bidrar du verkligen till att sprida positiva bilder av att vara nykter. Tack! Önskar dig en härlig helg! / mt

..kommer ni ihåg att jag inledde nästan varje inlägg så där tidigare..
Varför då?, kan man fråga sig...

Tja varför inte, Livet förändrades otroligt mycket när mina förvanskade tankar hade väldigt mycket i sin direkta närhet eller grund i alko-tänket...
Ni vet det där med .."håll ut, snart är det Fredag, och då jävlar blir det kalabalik i Bender, fy sjutton så skönt det ska bli med att kunna slappna av med fredagsölen.."
Håll ut!, till vad när man är nykter, finns inget att hålla ut till, man har nästan inga helg-mål kvar...

Precis som om hela världen raseras när man inte får sin helg-avslappning...
Och precis VAD är det som gör det så annorlunda, att man inte får sin alkohol?, eller att man inte har något att längta till?,
att man inte har någon nödutgång kvar här i livet???
Att sluta med alkohol har så många bottnar, som man har kopplat så mycket av sina känslor till just, min lilla napp?
Så vad är det jag brottas med?, mina egna känslor såklart, ingen annan som man kan skylla ifrån sig på, bara mig själv...
Fy sjutton så jobbigt, måste jag behandla mig själv, någon sorts självterapeutisk behandling???

det var när jag upptäckte hur mitt liv såg ut ...UTAN alkoholen, som jag nästan varje dag hälsade den med ett "Go'morgon Livet.."
För det var en förändring, ganska så stor, trots att jag egentligen bara slutar med en grej, alkoholen, denna trollbindande förrädiska dryck..

Kommer ni också ihåg hur jag frågade ..."äger jag mitt liv nu?"
Jag hade så bråttom och få veta om jag hade kontrollen och om det var över så att jag kunde gå vidare,
ungefär som om man fick en stämpel i passet, japp du är klar nu, passera!

Tusen och åter tusen tankar har passerat under min livsviadukt, när är man "färdig" med sina anti-alkoholistiska tankar???
Jag tror på "aldrig", jag får aldrig sluta tänka på att komma ihäg att jag nog aldrig mer kommer att kunna hantera alkoholen...

Låter det så slutgiltligt?, aldrig mer...

Om man tänker efter, vill jag någonsin tillbaka till mitt tidigare sätt att konsumera alkohlen, för det finns bara ett enda läge när jag dricker,
kanske inte allra först, men det kommer, var så säker, stupfull och ännu mera full...av ångest..
Nej självklart..jag har aldrig varit så "sjuk" som då, då önskan var att få slippa ångesten så stark att jag t.om hade självmordstankar!!!
DÄ ä inte sunt!, det är inte bra för folkhälsan, å gå å dö så dä bah!
Det var destruktiva tankar, sjuka tankar och framförallt farliga tanka, åsamkat av ....alkoholen...

Så OM jag nu skulle tänka tanken om att testa alkholen igen, så kanske det leder till att jag tar livet till ända, det blir jävligt slutgiltigt om något!

Mina funderingar om .."att äger jag mitt liv nu.." har sin botten i att jag har fått acceptansen, det blir inget mer nu, det är slut med alkoholen...
Jag kan släppa tankarna på att berusa mig framöver, och min längtan till helgen får byggas upp av annat, som tar över istället...

Det är där jag står nu, att finna anledningar till att göra livet glatt utan alkoholen, om jag inte kan ta nödutgången i livet med alkoholen...
Så måste jag finna andra andningshål i det liv som jag redan har, små pauser av livskvalite't...

Jo jag älskar helgen, men kanske inte av samma anledningar som alla andra, jag kan inte längta till berusningen..
Vill heller inte leva för att bara överleva, utan för att jag verkligen VILL...

Jag sluter ögonen och ser inåt i mig själv, vad önskar jag av helgen???
Låter fantasin flöda lite, och så är "längtan igång"..
Den innehåller kontakt med andra människor, glädje och sorg, arbete och vila, men framför allt en livsglädje att njuta av den vartenda minut...
För jag kommer varken vara full eller bakfull, och det firar jag med att ha full konktakt med livet istället...

Istället för att längta till något dåligt, så försöker jag uppleva det som är bra...

Stadigt på jorden och med bra fotfäste, sedan klampar jag vidare på min något slingriga väg...

Hej!, jag heter Berra och jag är en nykter alkoholist!, varför ska det vara så svårt att säga det, jag är ju stolt över det, JAG har ju fått insikten...
Nu är det bara resten av världen som inte har fått sin insikt, ska jag omvända den, eller koncentrera allt på mig själv?

/Berra

FavvoFenix!
Härligt!
Blir glad i hela magen!

Hoppas ni alla får en härlig helg med sol och värme!
Det är ni värda!! Kämpar!
KRAAAM!
/k

Vilken seger, Fenix! Heja dig! :-)

Och Fredde - kämpa på! Du fixar detta! :-)

/H.