Senaste kommentarerna i forumet

hur man gör när o om man skulle vilja ta nattvarden på nyårsafton,tänkte mej gå på midnattsmässa kan man "väsa" alkoholfritt till prellen?

Som sagt det är inte bara vår kropp och vårt psyke som vi har emot oss det är en hel djvla kultur som trycker på för att vi ska dricka. Att stå emot och inte falla för trycket är därför inget annat än enastående. Du har hittat din väg och det är inspirerande att följa din resa. Och ja, vi kan alla fungera som exempel, både på braiga och dåliga saker, men framförallt är vi unika exemplar . När vi vänder en hel kultur ryggen tvingas vi att stå upp för oss själva på ett sätt som gör oss väldigt unika, vi måste bli oss själva mera och ta vårt unika jag på allvar vilket du är ett underbart exempel på Berra.

ha en bra dag

En snörvlig Groda

..lite menlöst pladder...
Men jag kände bara att jag hade lite på lager som måste få komma ur mig...

Varje dag jag tar något för givet, så går det åt fanders, varför?
Varför är jag en sådan själ som förväntar mig att allt ska gå på rutin, som vanligt, som alla dagar, vardagar...
Å ena sidan, så skulle jag ju inte vilja det, jag har ju precis kommit ur värsta svackan av deppigheten, och där vill man ju inte vara kvar..
Så där ville jag ju ha en förändring, men inte det andra....

Jag har haft en otroligt jobbig tid just nu med våra bilar...(läs, två veckor bara..)
Först rasar turbon på min bil, 20 papp!, plus hyrbil och allt annat..
Sedan pajjar jag frugans vindrutetorkare när jag lånade den 1 (en) dag, när de frös fast på rutan och intervallet var på vid start... 5000 spänn...
Igår krockade jag min bil och körde sönder hela framskärmen, ...jag bara inte orkar med det häringa längre...
Ni som har "läst mig" sedan tidigare, vet hur högt jag värdesätter bilarna och deras funktion...

Jag borde ha dinglat i en snara vid det här läget, ...om jag inte hade lärt mig att acceptera situationen...
Sinnesrobönen, och mitt KBT'ande, har gjort att jag kan lägga problemen åt sidan, visst fasiken svider det ekonomiskt...

MEN..kan jag göra någonting åt det..???
Ja inte hjälper det med att deppa ihop, det löser inga problem...
Utan kör loppet hela vägen, och trixa till det med huslånet eller vad man vill, det SKA bara lösa sig!!!

Frugan som har "lärt sig" att handskas med min ångest, säger uppmuntrande...
"..Ja det var väl själva f-n vad allt går emot oss just nu då, men vi ordnar upp det hära, och tillskriver år 2010 som ett riktigt piss-år helt enkelt.
Nästa år... 2011 kan ju bara bli bättre, eller hur???
Och..så skrattande ...visar hon upp en nyskrapad trisslott...kolla!..50 spänn, en bra början!!!"

Ja, hon är så söt när hon försöker muntra upp mig, och femtio sketna spänn, ...ja man kan ju inte annat än bara garva åt hela situationen...
Så här står jag, till synes helt oberörd, även om jag ungefär var 15:e sekund upplever ljudet av den där betongsuggan som skrapar sönder bilen...
Tycker att jag är en jävla klant, och det är väl det som ingår i "kit'et Berra", detta är jag med alla mina brister och allt...

Såg en sådan underbar text på nätet idag...

-"Tro aldrig att du är helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt exempel..."

Den tar jag åt mig av, med ett smil på läpparna, för den säger lite av vad mina känslor säger till mig, den ger ...och tar, precis som livet är...

Dagens alko-inlägg då, ...jorå!
Min nyaste granne (flyttade in i somras) ringde på dörren, sträckte fram en systempåse, däri liggandes en "fyll-gås" Famous Gouse..
"Tack för att du kör även min garageinfart med din snöslunga.."
Vad ska jag säga???, Nä far åt he..te!, jag är ju nykterist???, kunde du inte ha tjackat 200 spänn läsk istället???

Tackar och tar emot, och bjuder in honom att hjälpa mig att dricka upp den vid något tillfälle framöver, ..e' jag go' i hu'vvet, eller?
Tanken som räknas, och jag ställer in den glatt i det numera rätt så dammiga barskåpet för betraktelse, och tänker...
F-n vad bra, nu har jag ju (ännu..) mera bjudsprit..
Samtidigt som frugan står i köket och tömmer en 3 månader gammal bag-in-box som blivit för gammal i slasken...
Det är den tredje i ordningen sedan i somras, ja här dricks det inte mycket numera, och glad är ju jag, för det...

Mors Berra

av min nykterhet så var det kloka människor som sa åt mig följande :

Om du blir påhoppad eller indragen i problem så ta ett mentalt steg tillbaka och fundera över följande

1) VAD är problemet ?
2) KAN jag göra något åt det ?

I 99 fall av 100 så är det inget jag kan göra någonting åt, inte påverka alls, inte lägga energi på överhuvudtaget och den återstående procenten är något som jag förorsakat och kan då rätta till det på lämpligt sätt. Och vara ärlig när jag gör det. Ofta räcker det med ett enkelt förlåt............

Det krävdes en hel del övning innan jag greppade att ta det där lilla steget tillbaka och fundera över situationen men jag är glad att jag övade för det har sparat mycket arbete åt mig. Jag har fått för mig att det hänger ihop lite med att jag samtidigt tränade på mitt tålamod, vilket absolut behöver tränas på, varje dag !

Jag behöver idag inte kasta mig in i diskussioner som jag inte har med att göra bara för att hävda min rätt att göra så. Och när/om det händer så har jag idag lättare att avbryta och återgå till mig själv.

AA's devis "Det viktigaste först" är en bra stöttepelare att ta till när det krisar. Mitt mående är det absolut viktigaste som finns.

Ha det bra Viktoria och jag hoppas att jag lyckades göra din förvirring något mindre ?!

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Måste få fråga en sak. Känner mig så förvirrad emellanåt, för jag vet inte alltid om det är jag som äger problemet eller den andra parten. Och om det är den andra parten blir det ju ändå så ibland att det BLIR mitt problem i slutändan, eftersom jag blir drabbad av att den andre har ett problem - dvs det får lik förbannat konsekvenser för mig! Fatter du vad jag menar? Kan du hjälpa mig hur jag ska tänka?

Berra, utlandsresan över jul den får jag nog göra själv ! Och gör jag den själv ska det bli till ett muslimskt land med sharialagar så julen är riktigt djävla förbjuden !!!
Jag har i många år försökt att få huskorset med på en sån resa, nåja iaf till ett varmare land, inte nödvändigtvis helmuslimskt, men icke så !

Jag förundras av att jag blir så oerhört mycket hjälpt av att få chatta med en alkis-kompis och en anhörig-vän efter en sån down-period som jag gick in i. Det är helt makalöst vad jag blir hjälpt av att prata med sådana som förstår vad det handlar om. Jag är väldigt tacksam för den hjälpen jag får.

Och återigen blir jag så påmind av att vi är så lika fast vi kanske är på olika sidor av missbruket.

Förståelsen, att inte komma med pekpinnar, inte förebrå, vilja att hjälpa till, bara vara där om jag behöver..............det är stort att känna det. Det betyder så mycket för mitt liv och välbefinnande.

Jag är enormt glad för att jag en gång i tiden bestämde mig för att lita på andra människor, att lämna över mitt liv för andra att beskåda utan att ljuga eller dölja något. Det var en lättnad som jag nog inte riktigt fattade vad den innebar i sin storhet. Det är med stor ödmjukhet jag inser att mitt beslut att vara ärlig och ta emot hjälp är helt avgörande för att jag idag sitter här.

Med min takt på drickandet hade jag inte levt idag.

Jag är idag en stolt, nykter, alkoholist och för att jag ska fortsätta vara det så måste jag påminna mig själv om vem jag är och hur det var i mitt tidigare liv. Ett enkelt sätt att göra det på är att läsa era berättelser, skrivna i sorg och förtvivlan, men också i glädje och frihet. När ni nykomlingar skriver så hjälper ni mig att komma ihåg hur jag en gång började min nyktra bana och när ni lite mer erfarna skriver så får jag nya synsätt och nya vinklingar som även de hjälper mig till ett bra liv. Det vi ger varandra är ett stort förtroende som vi ska förvalta efter bästa förmåga och som jag är rätt säker på många "utomstående" skulle vara trånsjuka på att få vara med om.

Vi som skriver här ger varandra hopp och förtröstan om ett bättre liv utan alkohol och jag är glad att få utgöra en liten del av den gemenskapen.

Precis som jag skrev innan julen...

GOD (jävla) JUL!

För det är också vad jag känner, alla "måsten" som kommer...

Visst är det fint med att få träffa sina nära och kära,
och kanske inte lika fint att behöva totas ihop med dem man inte gillar lika mycket...
Man ska jaga runt och fira lilla julafton både här och där, kors och tvärs över hela landet...

Julkorten ska köpas, skrivas och köpas frimärken och postas, framsidan är masskopierad i tusentals,
det blir bara namnet och tanken som räknas, och de som blir förbannade över att bli bortglömda..

Gott med julmat, visst, med detta överflöd av käk, och alla förberedelser, suck!
Det ska bakas och knådas, pepperkakshus och lussebullar..
Sedan ska här käkas rester som man tröttande på redan på juldagen...suck igen..

Och alla dekorationer som ska ut och sedan tillbaka på loftet efter 3 veckor,
det enda man gjorde var att lägga en förmögenhet på nya lampor till stakarna och granen, känns det som..
Det måste finnas någon liten djävul på vinden som har som enda livsuppgift att döda dessa smålampor, eller?

Granfoten av plast är sprucken, läcker vatten och förstör det nylagda parkettgolvet för 8000 spänn, tjoho!

Fy attan för alla julkappar, man byter ju bara pengar med varann känns det som...
Visst det är kul att se barnen tindra med ögonen, men de kan bli olidliga också, i sin väntan...
Jag tycker nog att det är fint med Julen, men det går lite väl till överdrift...

Man skulle behöva banta bort stora delar av den, så att man får mer tid till att njuta av den istället...

Och bara för att grannen har fixat det med en ny tradition, så har den inte blivit obligatorisk för alla på gatan..

Jag tycker nog att det bästa med julen, är när den är över, det blir som ett vakuum över hela Sverige..
Men då när man hoppar in det sista av julklappspappret i soptunnan, ja då ska man iväg på mellandagsrean..

Man kanske skulle funta på en Thailandsresa nästa jul, det lär nog bli samma pengar i slutänden i alla fall..
Och skippa allt det där traditionstyngda skiten med julen, och satsa på en julefrid allena..

Mors Berra

är en befrielse.

Jag tycker inte om jul och jag gör allt för undvika att dras med i skiten. Men är man gift med en som går bananas med allt vad jul heter så är det inte så djävla lätt att hålla det borta. Det går helt enkelt inte att komma undan hur gärna jag än vill. Trodde det skulle lugna ner sig när ungarna flyttade hemifrån och vi skulle kunna bete oss som vuxna igen men i helvete heller.

Och av nån för mig helt obegriplig anledning så ska julen "firas" hemma hos oss.

Min energi äts upp, jag dräneras fullständigt på sinnesro och för första gången i mitt nyktra liv har jag umgåtts med tankar om att supa skallen i bitar.

Jag missade ett extra AA-möte igår, visste inte exakt klockslag, men var på ett lunchmöte idag. Och återigen blir jag påmind om hur lika vi är. Tänk när folk är ärliga och talar ur hjärtat hur man då kan höra sina egna ord talas av andra, hur många det är som far illa av julen på olika sätt. När jag funderar på hur sött och fint och puttinuttigt det ska vara utåt sett och hur mycket kaos det är inåt så kommer ju frågan hur vi har lyckats få det att gå så snett.

Varför har det blivit så fyllt av måsten ??

Jag bor ju i det här huset och har inte så stor chans att sova någon annanstans men till nästa år, om det inte blir en seriös ändring, så kommer jag att åka bort.

Jag fick ett sms på julafton av en kär vän, det lyste upp min dag och jag är väldigt glad för den tanken som blev en handling. Många gånger är det ljusår mellan tanke och handling men denna gången blev det så rätt. Jag är väldigt tacksam för den hälsningen.

Nu har jag ett maffigt jobb med att bygga upp min självkänsla igen och återgå till ett, förhoppningsvis, bra liv. Jag kommer att gå väldigt regelbundet på möten för att suga åt mig av den erfarenhet och kunskap som finns där och som jag vet lyfter mig till normal tillvaro med en egen självkänsla. Jag kommer att fira min "födelsedag" i mitt nyktra liv utomlands och jag ska besöka AA i en närbelägen ort för att känna att jag är "hemma" oavset i vilket land jag befinner mig.

Det ger mig styrka.

..sättning på Julen alla mina vänner...

Hoppas att Julen blev som ni hade förväntat er den, det är ni värda allihopa...

Min blev BRA helt enkelt, satte förväntningarna "lågt" och blev på ett sådant sätt positivt överaskad...
Jag hade i mitt inre bestämt mig för att helgen skulle framförallt bli lugn och trivsam, och försöka "hänga med" så mycket jag bara kunde...
Hänga med i samtalen och konversationerna, svara med lugna och väldefinerade och genomtänkta svar..
(Tidigare år så var bara tankarna på om värdfolket hade ställt fram tillräckligt med dricka, utan att verka framfusig..).

Vi fortsatte vår tradition med att öppna paketen en och en inför alla de andra, så vi fick se reaktionen och alla fick se vilka grejorna kom ifrån...
Javisst är det en plåga för barnen, men de har blvit så stora (13-22 år) så de "måste härda ut.." med oss vuxna..
Problemen för barnen är att de börjar bli så vuxna men längtar fortfarande efter "leksakerna", och med lite blandade känslor öppnar de paketen..
(tidigare år så hade jag inte sett detta, utan bara börja få panikkänsla över att gin&tonic'en har varit halvfull, och dags att fylla på..)

I år ändrarde vi på vår ordning, vi firade med samma släkt i år igen (frugans sida), med tanke på att detta var nog sista julen med svärfar...
Vi känner att de två sista månaderna har det rasat otroligt snabbt med honom, och vi kände faktiskt en rädsla över att han inte skulle klara sig fram till julen.
Men det gjorde han, vi släpade honom från sjukhussängen i rullstol hem, fick vara med vid middagen och julklapparna och med alla barnbarnen...
Om han var med?...nja lyset var tänt, men mycket sporadiska besök mellan hjärncellerna..
Det blev ett par timmar, och mycket släpande och kånkande för oss alla, men det kändes bra i alla fall, mest i hjärtat (det positiva) och i ryggen (det negativa).

De vi skulle fira med i år (min sida) där fanns det också en (ingift) svärfar som var på det sista, och vet ni??? han dog!
På juldagen dog han av en hjärtinfarkt, upptåndelsen med all förflyttning och upplevelser gjorde slut på honom...
Men vilken "underbar död" för honom, hans sista timmar i livet upplevde han med sina nära och kära samlade inför en gemytlig festlighet.
Jag tycker nog att det "avskedet" måste ha känts bra för alla involverade...

Jo det fanns ju en liten petitess med alkohol inblandad..
Dottern till den (senare) avlidne tyckte inte att det passade att herrarna satt och krökade till på småtimmarna,
när hennes pappa hade åkte iväg med ambulansen ett par timmar tidigare, men de ville väl fira jul de med, eller??

Där skiljer det sig...när allvaret sätter in för vissa så slutade de att dricka alkohol, sorg och oro satte stopp för det..
Men för de andra, ..."the show must go on.."
"Äh så farligt är det nog inte..."

Ännu ett exempel på när och hur alkoholen visar sig från den rätta sidan, den lämnar ingen oberörd...

Jag gjorde mitt, jag tog ingens parti, för jag varken avbröt eller fortsatte mitt deltagande med kung alkohol...
Jag var inte ens där, och hade jag varit det, så hade jag inte sällat mig till någon av de grupperna...

Känner mig rätt neutral på alla planen...

Vila i frid "Erik"

Mors Berra

Berra, du är verkligen min fyr på ett hav av alkohol och sikten skymd av dimma.
God Jul till dig - och alla andra på forumet förstås.
Jag ska nå din status, absolut!
/Fenix

till dig Vana !!

tack.Jättesmart att lägga refigera som favorit.God Jul

femte barn............

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article8318473.ab

..på er allesamman, och hoppas att ni får en GOD jul, utan fylla och ångest...

Ni vet säkert hur det går till, man tackar nej till det som man innerst inne vet att det gör en ont...

Ja Glögg är gott, men inte vinglögg, det finns saftglögg, ja inte samma smak, men ändock glögg som du och jag kan dricka...
Okej grannen kör Porse, du en Volvo, båda är bilar...Okej?

Det betyder inte att du måste köra en sådan också bara för att göra det rättvist, men FÅR vara olika, tänk på det..!
Vi får sticka ut för att få vara den vi helst vill vara, jag vill vara Berra hela tiden, dygnet runt, och inte ett vrak vartannan varteviga julhelgsdag.
Mitt val står fast, ingen kan rucka på det, och de som accepterar mig som jag är, accepterar också mina val...

Vi står alla inför möjliga val varje dag med olika saker, ett gott val är att redan innan ha bestämt sig för vad jag fortsättningsvis ska välja,
så är valet redan gjort....

Låt oss säga så här, om du inte tycker om t.ex levergryta, skulle du då testa varje helg om du hade lärt dig att tycka om det igen under veckan???
Knappast, men med alkoholen verkar det vara så, den här helgen kanske det funkar, okey!

Jag VET att jag inte tycker om levergryta, och behöver inte kolla det igen, ja kanske om fem år då?
Smaken förändras långsamt, men jag vet hur smaken "känns", och jag tror att jag aldrig mer kommer att kunna jämka med den smaken...

Men, förändringar ÄR bra, det har jag sagt, och det står jag för...

Förändringen med en nykter jul har numera blivit en tradition, två gånger, sedan är det en rutin, eller hur?

Så jag ser fram emot den, har inga doubts, what so ever...

Jag står stadigt på jorden, så också mina värderingar, jag vet vad jag vill (ha en mysig och lugn julhelg),
och till mycket stor del har jag lärt mig att styra in det till att bli just som jag vill.

Ta det lugnt, ingen stress, hela tiden tänka på.."hur mår jag just nu??".
Och gör jag det inte, så försöker jag finna en anledning till varför jag inte gör det, och sedan backa tillbaka och göra rätt ifrån början.

Får jag inte det som jag vill eller hade tänkt mig, sluta bli irriterrad över detta (blev inga julkort i år t.ex..)
Allting har sin tid och form, och då försöker jag se vad jag har lyckats åstadkomma istället.
Det blev julmarknad, skinka och gran, och väldigt många klappar, med ett väldigt gott humör..

Smäller inte det högre så säg, acceptera läget för att må bra..

Förhoppningarna är ställda, som vanligt...

Det här ska bli min bästa jul....hittils...

Och den önskan slår in varje år...

Tomten må ha en röd näsa, men inte av en fylla, utan för att det är kallt ute...

GOD (jävla) JUL!

Berra

för den lilla motvilliga kramen Viktoria !!!

Här kan du redigera : https://www.alkoholhjalpen.se/kommentarlista Jag har lagt den sidan som en favorit uppe i verktygsfältet så det är lätt att komma åt den..

Ändringsfunktion?!

"...att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta"

Tack för den påminnelsen Adde!

Summering dan före dan:
En galen svärmor som ringt 4 ggr idag, och fem gånger igår och talar i tungor typ, jag fattar helt enkelt inte vad kärringen vill...
En tjurig syster som tycker att jag prioriterar "fel" ang en sak jag förklarat att jag inte har råd att delta i just nu.
En mamma som är "besviken", på vad är som vanligt oklart...
Vet inte hur jag har lyckats med allt detta, men efter att ha läst ditt inlägg slog det mig att jag nog inte äger ett enda av ovanstående problem (fast jag måste börja kolla nummerpresentatören mer frekvent innan jag svarar i telefonen)
Är inte den kramiga typen, men kostar på mig en julkram till dig Adde : )

före dan..............

Jag var och handlade julmat idag. En syssla jag trivs med och som jag vanligtvis utför i vår lilla familj. Idag går det betydligt lättare än då jag var aktiv alkoholist, då var fokus på att komma hem fort som f-n så jag kunde smaka på julspriten. Vad det nu var för speciellt med julspriten eftersom den var tvungen att avsmakas. Den också.

Jag kan tjuvkika lite på folk och se hur de beter sig, korta snabba gester, tryck fram kundvagnen, helst ställa den så den spärrar utrymmet för andra så de får ett avstånd till andra människor, slita åt sig sakerna, vara lite sur mot personalen som inte har tänkt på att just den kunden är här idag. Jag ser att många mår väldigt dåligt och jag tycker att det är enormt skönt att idag kunna lägga problemet hos dem det hör hemma hos, inte suga åt mig deras problem och försöka ställa till rätta. Jag träffar andra alkisar eller anhöriga, vi stannar upp i all röra och står och kramas, njuter av det lugn och glädje vi förmedlar till varann. Jag kan se att folk tittar på oss och funderar men det bjuder vi "kramisar" på för vi har en egen liten hemlis som gör att vi mår så bra.

Hustrun glider in på bolaget under dagen och köper sin vinglögg som hon vill ha och som hon vill bjuda våra gäster på. Det är helt ok för mig för det är jag som är alkis och inte hon. Jag kan påminna mig den där speciella känslan av att vakna bakfull på glögg, i brist på annat. Urkass i magen och en makalös huvudvärk.

Jag är definitivt ingen vän av julen och allt vad den innebär, jag försöker bara hänga med och engagerar mig så lite som möjligt. Jag tycker det är skönt när det över. Jag brukar gå på ett öppet AA möte på jul- eller annandagen och det är verkligen som att komma hem ! Det är en familjär stämning och det är inte bara jag som tycker det är skönt att få slippa alla måsten och få sätta sig ner i trivsam miljö och få sinnesro. Det är en oas av stillhet och värme som skänker så mycket livsglädje att jag önskar fler får uppleva det.

Jag fick ett julkort från en vän i gemenskapen som jag inte haft kontakt med på flera år. Jag ringde och tackade honom och vi pratade lite om livet i allmänhet och alkoholen i synnerhet. Han berättade att efter 6,5 år i nykterhet så valde han att dricka igen. Tyvärr så blev jag inte överraskad för han gjorde aldrig de där förändringar i livet som jag tror är ett måste för att få en stabil nykterhet. Däremot så blir hans återfall en allvarlig påminnelse för mig att jag aldrig får glömma vem jag är, var jag kommer ifrån. Den dag jag tror att jag är frisk från min sjukdom så kommer jag att börja dricka igen.

I kväll ska jag fuska lite och redan nu bestämma mig för att i morgon ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. Jag ska åka in till shoppingcentret i morgon och sätta mig centralt med en kopp kaffe och flina lite elakt åt alla som stressar förbi !!!

Ha en bra helg alla och fundera lite på den här sidan, varför den behövs : http://www.vitjul.se/

God Jul !!

keep your head up high eller håll huvet högt som man säjer på svenska.
Själv har jag haft en sömnlös natt.Skyller på fullmånen och vintersolståndet o månförmörkelsen som var igår.
Så nu sitter jag o påtar med mina bilder i PS o tittar in här.O säjer Godmorgon.Om 4 timmar ska jag möta lilla mor vid Centralen,utan sömn.fast ibland kan det va rätt kul o va i en andra andning....utan alkohol.

http://www.liveleak.com/view?i=046_1292947689

så här bra går våra förhandlingar när vi försöker "tvinga" oss in på nattklubben...

Den stora debattören kung alkohol har en stor roll, och den med sitt sinne i bruk, borde ha lagt ner det för länge sedan...
Därefter blir vi känsliga och lättprovokativa, och...inte finns det någon "heder" i det här...

Skitiga kläder och skrubbsår möter en morgondagen, och man börjar värdera....?

var det en bra eller en dålig kväll, igårkväll???

Berra har sina kläder hela och rena, självkänslan har inte fått sig någon törn, inga skrubbsår eller rivsår...
Ingen övertrasserad kontokortsavi som kommer om ett par veckor....

Jag har fortsatt kontrollen, igår, idag och imorgon....

Okej, det "händer" inte lika mycket, men glad är väl jag över det, lugnet har ett skäligt pris..

Fyllan har det också, men det är o-själ-igt...

Mitt liv, här och....nu!

/Berra

Jag vill också bara titta in och säga hej

Kram Märta

Ville bara säga det...
God Morgon!
kram!
/k

http://events.maildirect.se/30/Show.aspx?AccountId=907fcc25-67e5-4354-b…

...är det för mig. Stress och inre press - det har varit min medicin att öppna den första flaskan vin för att komma undan gnaget i magen för en stund. Reflexen blev så betingad att det kunde räcka med att gå på systemet på fredag lunch, för att knuten i magen skulle börja lösa upp sig. Tyvärr utelämnade jag konsekvenstänket. Att jag i slutänden bara spädde på stressen och pressen det hade jag inte i tanken då jag stod där i systemkön och hade "räddat" helgen. Så funkar (eller funkar inte snarare) en välmarinerad hjärna nämligen...

..och jag med den, den blev fin, dock inte så himlans jättebra som de två tidigare...
Men allt går väl upp....och ibland ner, som livet brukar vara...

Kan man inte ta ett nederlag, så kan man nog inte ta livet heller för vad det är...
Är man en tävlingsmänniska som inte kan ta ett nederlag, som tävlar mot sig själv hela tiden...

Så'n är jag, men inte alls så inför sporten osv...
Kraven på framsteg gör sig gällande, i arbetslivet och i familjelivet...

Är det bra idag, så skall det bli bättre imorgon, inget annat gills, snabbare effektivare och bättre planerat...

Bollar in mig i en deg av stress, återigen...

Att släppa ner oken på marken, och vila mig bort ifrån feltänkandet, backa tillbaka några steg..

Folk reagerar på mitt humör, jag blir arg på mig själv, tillåter mig göra feltänk och sedan surmuttrar jag ett tag...

Att man är så jäkla inrotad i sitt felaktiga tänk, så fort man släpper tankarna fria så återfaller jag till mitt gamla jag, rutinen...
Får aldrig släppa tanken på att reflektera på vem jag är, och vilken historik jag har...

Jag får inte stressa mig själv igen...
för då måste jag stressa av med "något", och ni vet nog vilket jag syftar på, eller???

Så om jag inte ska få ångest...
så ska jag inte dricka...
Och för att inte måsta dricka, så ska jag inte stressa...

Tänka bakvänt!, så blir det rätt....

Helgen började bra, och sedan tänkte jag fel, vilket förstörde delar av Söndagseftermiddagen...
Förpackningen var bra, men innehållet var allt för bräckligt, transporten blev allt för ovarsam...

Ny vecka tar sin början imorgon, jag har problem att tampas med, men ska inte tillåta dem ta över...

Snart kommer årets barncrecsendo, Julen och där får inget gå fel...

Mors Berra