skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
du gör mig lite rörd...
Tack igen...
/Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
så vansinnigt bra Berra du borde skriva en bok eller nåt.Duvet jag läser mycket o vissa författare har förmågan att ta med mej till en värld av bilder...i mitt huvud samtidigt som jag läser.>o det gjorde jag här,jag såg svågern osv.....o kunde känna den härliga känslan när du primäröppnade landet....du har förmåga att sätta ord på det du upplever,verkligen bra läsning fylld av din härliga energi.
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Jaja, så var påsken över för i år, och nu gör jag som jag brukar, jag summerar den...
Ett alltmer viktigare inslag i min vardag, att slutsummera helgen, och värdera den, så här i efterhand...
Vad var bra?, och vad var mindre bra?
Ett sätt för mig att reflektera över det som ganska nyligen har passerat i mitt liv...
Okey, vad var mindre bra då, för att ta det dåliga först...
Med alkoholen så fick jag lite halvtaskiga vibbar på Påskafton vid lunchen...
Det stora gänget satt ute och åt jättegod hemlagad lunch som innehöll precis det man önskar av en påskalunch...
På bordet stod ju också snapsglasen, och en av de anhöriga som vi var hemma hos, hade väldigt bråttom med just dessa...
Det var ett väldigt tjatande om just "..att nu tar vi den!!", och så gick det väldans fort för just denne mannen...
Allt färre hängde på snapshetsen, och det var ju också han som sedan utmärkte sig, lite väl pinsamt i mina ögon (om det hade varit jag..)
Det tjatades på ungdomarna, och lajjades med småbarnen (så de var nästan lite skrämda), och ett evigt tragglande om samma tjötande...
Min ena systerdotter nämde efter ett tag, det är inte Läkerolen who makes people talk!, det är spriten!
Och för att bara nämna en uppmärksammad sak som jag såg just vid detta tillfälle, alkoholen klumpar inte ihop människor!
Den delar på dem...
För de som har druckigt mycket alkohol, och de som har druckigt mindre (eller inget alls..),
de sätter sig med de som är likaledes i sitt tänkande, fulla för sig, halvpackade för sig, nyktra för sig så att de kan prata samma "språk"...
Detta var helt uppenbart vid detta tillfälle, jag såg grupperingarna helt öppet!
Så iväg på nästa "fest", eller påskmiddag om man hellre så vill säga det...
Hos den andre svågern väljer man att vara lite mera "fin i kanten", det är mycket mera påjobbat/kostad mat, viner och uppdukning.
Där handlar det bara om att man börjar med bubbel och slutar med en GT istället under en mycket längre tid...
Men det slutar med att svåger fyllsomnar framför TV'n precis som han alltid gör, och alltid har gjort...
Visst han har lagt ner massor av jobb på käket och är säkert helt slut när det börjar bli sent, men varför?
Sakta glider vi iväg under natten, temperaturskillanden är hela 19 grader mot när vi kom, så vi fryser den första milen i bilen...
Barnen är trötta och har sovit i soffan brevid svågern och sitter nu med trötta ögon på väg hem genom natten...
Jo jag är lycklig för att vi kan lämna hela grejen, vi slipper disken, och all gammal fylla...
Vi kommer hem till ett mörkt hus, som lyses upp under någon kvart, men sedan somnar tryggt utan något som helst fyllslag...
Vi vet att imorgon vaknar vill alla friska och fräscha, och kan glädjas oss en ny morgon med fågelsång och en alltmer växande solvärme...
Vad gjorde vi?, jo vi packade ihop lite snabbt och primäröppnade på landet, i med båten, fram med studsmattan och kratta tills blåsorna blev för stora...
Sedan njöt vi i fulla drag av det dygn vi hade tillsammans med myskväll i ett litet ruggigt och fuktigt sommarhus, och sedan i strålande sol dagen efter..
Vi gjorde allt det där som vi längtat efter under hela vintern, nu sög vi in vartenda droppe av soljus vi kom åt...
Det svider i skinnet, och värker av blåsor i händerna, men jag är f*n lycklig...
Lycklig över att jag har ett liv som jag har lärt mig att uppskatta, och som jag varje helg har lärt mig att summera...
Lycklig över att det alltid hamnar på ett plus i livsenergi och livsåskådning...
Lycklig över att jag varje morgon tänker som Adde skriver, idag ska jag inte förstöra mitt liv med alkohol, så får vi se vad jag tar för beslut med morgondagen!
Så lever jag mitt liv en dag i taget, och det funkar väldigt bra...
Mitt liv lever jag på helgerna, jag har återfått min tydliga livslinje, och har uppskattat vad livskvalite' är...
Mitt liv är INTE att dricka alkohol, och då funkar det för mig...
Tja Bah!
/Berra
skrev Gäst i Alkohol min älskarinna
Bra jobbat och vilken supermotivation du har! Jag gillade din reflektion om "En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.". Jag ska se om jag klarar av att följa ditt goda exempel? /K
skrev mulletant i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.
är det inte så lätt. / mt
skrev mulletant i Div åsikter eller...?
alltför många, långt fler än man kan tro, människor som av olika skäl går under mitt i välfärden. Det är angeläget att de inte bara får försvinna "i tysthet" som någon som bara försvann... Alla efterlämnar spår ... Vi betyder för varandra. God fortsättning på påskhelgen! / mt
skrev Adde i Div åsikter eller...?
flera år sedan så hittade en bekant till mig en ung flicka totalt utslagen i källaren på sitt hyreshus. Jag kommer inte riktigt ihåg hennes ålder men nånstans mellan 20-25 år var hon. Han fick in henne på avgiftning och det vanliga "göd"köret innan de släppte ut henne igen. Han tog henne under sina vingars beskydd och hjälpte henne till både NA och AA och det gick så bra, så bra. Efter ca ett år så träffade jag denna tjej första gången och hon var ett sprudlande knippe energi och människokärlek, så härlig att prata med, så härligt spontan och fylld av livslust. En fröjd att se och uppleva !! Min bekant som varit med på hennes resa i nykterheten var lika glad och uppfylld och såg livet lysa.
Så tog hon ett återfall.
Hon hittades medvetslös och vårdades en lång tid på intensiven och var väldigt nära att lämna vårt jordeliv. De hittade tabletter, narkotika och alkohol i henne.
Det visade sig att hon fått hjärnskador av sitt återfall och hade förlorat tal, minnen, känslor mfl saker som vi förknippar med en levande människa.
Hon blev en levande grönsak.
Min första reaktion blev naturligtvis en stor sorg och jag tyckte i början synd om henne. Det gick efter hand över i en ilska över hur hon svikit oss som fanns runt henne och som hade glatt oss så mycket över hennes tillfrisknande. Vi kände oss svikna trots att vi vet att det är en sjukdom. Jag fick på ett tragiskt sätt se och uppleva vad jag skulle göra mot mina anhöriga och vänner om jag skulle välja att ta ett återfall. För jag har ett val, ett val att göra det som är bra för mig eller att strunta i det och göra mig själv och mina vänner en otjänst.
Jag som är inskolad i 12-stegsprogrammet har dessutom en fördel : Jag kan alltid få hjälp, oavsett när det krisar på dygnet och oavsett vilka helger det är, så finns det vänner i gemenskapen som ställer upp på mig och hjäper mig OM jag ber om hjälp. Bara vetskapen om det gör att jag känner mig trygg i min nykterhet.
Jag har som nykter alkoholist så många fördelar som en "vanlig" människa inte har om jag väljer att göra det jag ska göra för mitt eget mående. Jag har ju ett fantastiskt skyddsnät och jag har alltid möjlighet att prata med någon om det som rör mitt innersta så att jag får tillbaka min sinnesro om världen runt mig gungar lite.
Min unga kvinnliga bekant kommer inte att bli återuppstånden och det finns inte nån kille som får henne att kasta rullstolen.
Och jag vill INTE på villkorsvis tillbaka till mitt gamla liv så jag väljer att vara nykter just idag oavsett vad som än händer.
skrev Adde i Ångesten tar mitt liv...
Påsk Märta !
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Nej Adde, jag åt den aldrig. Såg själv nu hur roligt jag formulerade mig. Önskar er alla en bra fortsättning på påskhelgen.
Kram Märta
skrev Gäst i Div åsikter eller...?
det kändes varmt att läsa.....
skrev mulletant i Div åsikter eller...?
betraktelse! Tack Adde.! Påskglädje! / mt
skrev Adde i Div åsikter eller...?
är min bästa tid !
Hänger kanske ihop med att jag tog mina första stapplande steg i nykterheten just under våren. I mitten av februari åkte jag hem från Nämndemansgården och skulle försöka hitta mitt nya liv. Jag var fruktansvärt rädd, osäker och förvirrad inför det som andra hade pratat om, som jag enbart hade hört talas om. Och det skulle jag nu själv få möta !!
Jag kom hem rätt sent på kvällen, ensam, hustrun hade jag träffat när hon kom till Gården dagen före för att göra sin Familjevecka. Ensamheten skrämde mig.
Dagen efter gjorde jag som de hade sagt åt mig att göra : Jag gick på mitt första AA möte alldeles själv !! Självklart parkerade jag ett kvarter bort och smög fort som en liten mus genom dörren till lokalen så att ingen skulle se mig ! AA blev mitt naturliga stöd i tillvaron där jag lade grunden för mitt fortsatta liv. Jag gick minst 3-4 gånger i veckan första året och även ibland även på både lunch- och kvällsmöten samma dag. Någonstan inuti mitt sinne förstod jag att gör jag så som "de gamle" hade gjort före mig så skulle även mitt liv bli bra och förhoppningsvis skulle även jag få titeln "gammal" !
Någonstans i min förvirring insåg jag också att jag var tvungen att radikalt ändra mitt liv, en helomvändning krävdes, inga halvmesyrer dög. Jag lyssnade och lärde och idag är jag så tacksam för att jag lade min grund så stabil jag någonsin kunde. När det krisar i livet så har jag alltid möjligheten att återvända till de kunskaper jag skaffade mig i början och reda ut stormarna. Jag har lärt mig att prata om mig själv, att få ur mig det som är skämmigt och som ligger och skaver i mitt huvud. Jag har lärt mig att jag inte på något sätt är ensam i min situation oavsett vad den än gäller.
Att upphöra med alkoholen är inget problem, det är det enklaste som finns. Men att inte återvända till den trösten, det är svårt !
Jag har inte på något sätt förbjudit mig att använda alkohol, det har varit, är, viktigt för mig att inse att jag har ett val om hur mitt liv ska se ut. Genom att ta ett beslut varje dag så har det varit så mycket enklare att handskas med mitt liv, jag har inte haft någon press på mig att göra några storverk. Jag har idag en fantastisk frihet att forma min vardag och göra det som är bra för mig och det största av allt är nog att jag har lättare att umgås med folk utan att behöva påtvinga dem mina åsikter och fördomar. Jag är också väldigt lycklig över att som en bonus inse att kärlek mellan människor oavsett ras och kön är något helt underbart !!
Jag lär mig så ofantligt mycket av alla människor jag möter, alla har en historia att berätta, alla VILL berätta bara jag är beredd att lyssna.
Jag har gjort mitt val idag och jag har tänkt att njuta av dagen i dag med alla mina sinnen. Njuta av en fantastiskt fin vårdag, känna den pånyttfödelse jag kände som nynykter, dra i mig varenda liten vårdoft och verkligen se den lilla blomman som bryter igenom ut i friheten.
Så som jag själv gjorde en gång i tiden !
Ha en Glad Påsk !!
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
...långfredagen är INTE längre än alla andra dagar, den är precis 24 timmar lång, så det så...
Men däremot så "räckte" den väldigt länge, hann med massor av grejor i trädgården, hela dagen...
Ett litet impuslivt umgänge med våra bästa kompisar vid grillen blev det också av, tzatziki, fetaost, potatisgratäng och köttbitar med zebraränder på...
Jättegott, vi envisades med att sitta ute tills varken infravärme eller fleeceplädar funkade längre...
Sedan satt vi hopkurade alla 8 i hörnsoffan och kollade familjefilm, käkade glass och drack riktigt varmt kaffe...
Det slutade med att JAG körde deras bil hem så att deras ungar slapp gå mitt i natten, och så gick jag hem istället...
Hellre att en går, än fyra tänkte jag...
Jo det var frivilligt, jag var inte trött och en nattlig promenad var faktiskt ganska uppfriskande...
Men jag skulle ha blivit förbannad om de hade tagit det för givet, jag gör det bara om jag har lust...
Känner efter....och upptäcker att den här långfredagen blev min, jag hade kontrollen hela tiden...
Jag är nöjd med dagen, och kommer om några veckor ha områdets absolut grönaste gräsmatta, de ordnade jag med idag...
Varje ledig dag har jag åstadkommit storverk, jag har jobbat flitigt med vad det än må vara, för att jag både kan och vill...
Imorgon ska jag bara njuta av dagen och vara med våran släkt på båda sidor...
Dagens absoluta storverk var och förblir, att jag lät alkoholen vara, så får jag behålla mitt liv i värdig form...
Tjing Alla!
/Berra
skrev mulletant i Alkohol min älskarinna
vara glad och fira sina segrar lika ofta genom att hitta på olika alkoholfria sätt att belöna sig! oj det blev en lång mening! Långfredagsmening! / mt
skrev Gäst i Alkohol min älskarinna
att det uppstår återfallssituationer ett par ggr om dagen...när jag skulle haft anledning att vika in på systemet för en dunk vin.
skrev Gäst i Alkohol min älskarinna
du skriver och när kommer problemen igen
vet inte om jag kommer ihåg rätt
men det finns 48 olika återfallssitutioner
det finns skäl att vara uppmärksam
rätta mig om jag har fel med antalet
denial
skrev mulletant i Alkohol min älskarinna
Jag önskar dig en riktigt Glad påsk! / mt
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
gör en lammstek med potatisgratäng med sonen o gläds åt att han ska börja komplettera på KOMVUX.
Min familj är i norr allihopa o firar påsken utan oss.
Men jag är ledig o ska röja på kolonilotten o lägga hästskit på rosorna .....
Hade ett riktigt fint möte för några dar sen,med en alldeles ny människa.Å så fint o känna spontan samhörighet det var längesen.
Utan alkohol.
Sådant gör mej glad o får mej att känna hopp inför framtiden.
Glad Påsk Berra o Surran/Helen
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Med påskmiddagar!!
För mig blir det inget sådant, men det är rätt ok ändå. Blir ganska lugnt och ensamt och så, men det är som det är och jag får acceptera att det är som det är.
kram kram
skrev fredde-s i Alkohol min älskarinna
Dagarna rullar på, 109 idag, men vem räknar? :)
Min känsla för att allt alkohol kunde ge mig, kan jag skapa själv, och bättre, sitter i. Med andra ord inga större svårigheter att välja bort drickandet. Varför tog det 15 år? och när kommer problemen igen?
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
..och allt det där, så här på Finlands nationaldag (skär-torsdagen..höhö!), ja ni har säkert hört det förut...
Idag mår jag bra, därför att...
Det är sista dagen innan 4 !!! dagars helg...
Jag vaknade upp i morse utan ångest...
Jag ser fram emot helgens påsk-luncher och middagar med våran släkt, det ska blir roligt...
Det är ett sådant otroligt vackert väder, att man blir så glad i hela kroppen...
De göromål vi har framför oss i helgen ser jag verkligen fram emot...
Det är lön, och jag är inte lika stressad över att vara fattig för ett litet tag (tills räkningarna är gjorda)...
Och jag vet att inte en enda sekin av lönen ska gå till alkohol, skönt!
Om jag håller mig i skinnet och tänker på vad som EGENTLIGEN händer OM jag skulle dricka alkohol...
så finns det inte en enda anledning i hela världen att vilja ändra på min "må-bra-lista" här ovanför..
Jag väljer att se fördelarna först, och har de i åtanke hela helgen minsta lilla hjärnan skulle få sig ett ryck och tänka fel...
Jag lägger alltså upp en förhoppning inför helgen, men lägger inte ansvaret på alkoholen att den ska iscensätta något drama för mig...
Om jag väljer att hålla mig nykter så har jag fortfarande kontrollen, och kan njuta av händelserna i efterhand...
Kontrollen sitter i mina sinnen, högerhanden ska veta vad den håller i, ögonen ska kunna skilja på rätt och fel, luktsinnet ska hjälpa mig att avgöra.
Sällskapet ska vara mig värdigt och inte vilja lura mig, eller tvinga mig till något som jag inte vill, där får hjärnan göra en urskiljning åt mig.
Om allt känns bra kan jag slappna av och fortsätta vara den jag är, jag kan skoja och bjuda på mig själv, empatisk och sällskaplig...
Allt det försvinner om jag skulle välja fel dryck, är svaret så enkelt?
För mig är det det, det finns inga andra lösningar för mig, om jag ska få fortsätta vara den jag är, inga personlighetsförändrande drycker för mig tack!
Det mest traditionsbundna drycken för mig i påsk kommer att sluta med -must, it must have been love!
Hoppas påskharen kläcker ett ägg i era huvuden om att få fortsätta att få en trevlig helg, jag tror ni vet vad som krävs för att den ska få förbli det...
Puss i Påsk!
/Berra
skrev mulletant i Mr_pianomans tankar om nykterhet
frestelsen. Tack för att du delar med dig, Det är viktigt att få dela även de "små" prövningarna. I vår familj vet jag att det kommer många med sommarsäsongen.... Önskar oss alla som kämpar kraft och genuin livsgädje. Glad påsk! / mt
skrev mr_pianoman i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Idag har jag nog känt av det där berömda suget litegrann. Jag har inte direkt gjort det tidigare men idag kände jag mig törstig. Vet inte om det var precis öl eller så jag ville ha, bara att jag ville ha nått. Kanske gjorde det goa vädret sitt till också? Vad vet jag?
Men jag klarade den prövningen också. Efter middagen var suget borta och jag känner mig nöjd med att det inte blev värre. Och såklart nöjd med hur jag hanterade det
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Håhåjaja....så sitter man här då lite glåmig i ansiktet, trött som bara den, och stirrar ut på en molnig, kall och lite regnig morgon...
Man skulle ju kunna deppa ihop för mindre, eller?
Nä!, det är OK, jag håller på att försöka komma ikapp tiden, jag håller på och "rannsakar" mig själv, tid för eftertanke...
Har märkt hur viktigt det har blivit för mig, jag måste få ett lugn omkring mig så att jag i efterhand kan "smaka av" själva känslan på det
som jag har upplevt....låter det konstigt?
Min KBT'are sa att jag värderade precis allting, bestämde mig redan INNAN om detta var bra eller dåligt, nu gör jag det efteråt istället.
Och det är betydligt bättre, då går jag inte in i något med förutfattade meningar, jag har blivit öppnare på så sätt...
Men så måste jag också ta mig tiden att uppleva känslan igen...
På hemmafronten förändras allting väldigt snabbt, vi är allting ifrån 6 personer ena dagen, till två nu senaste dagarna...
Ungarna har påsklov och far runtomkring, och det har jag bestämt mig för....är bra!
Hellre mycket kompisar och mycket att stå i, än inga alls...
Det ser redan ut som f*n varit hemma, trots storstädningen i helgen, två 13-14 åriga grabbar har fått rått sig själva under dagarna...
Hela hallen är full av fotbollskulor (sådana från konstgräsplanerna), det är normalt med en innebandyklubba i duschen, eller hur?
Halvätna mackor och gamla korvpaket i köket, sur-strumpor på kuddarna i soffan, TV'n står på och skränar, någon där?, nähä!
Ute håller de på och bygger ihop studsmattan, i i garaget står ett rangligt fotbollsmål som de har försökt att snickra ihop utan vägledning...
Jag skulle kunna ställa mig och skrika rakt ut...STÄDA FÖRIHELVETE!, men jag låter det vara...
Ungar är ungar, och de måste få utrymme att leva sitt liv också, ibland måste man bita ihop och låta saker vara...
Man måste inte alltid vara en bestämmande och grinig förälder...
Senaste veckan har vi köpt en ny mobil åt grabben, 4 ggr!!, varav exakt samma telefon 2 ggr...
Grabben vill ju ha det senaste som alla andra, hans val av mackapär är dubbelt så dyr som min egna...
Jo jag är fortfarande väldigt intresserad av alla balla mojänger, men när tiden och synen inte räcker till längre, vad ska man göra?
Det är bara att inse', man är omkörd av sina avkommor, man hänger inte med längre...
Varför handlade vi den så många gånger då?, jo det var problem med att just hans operatör inte funkade på just den telefonen,
så vi bytte till andra modeller som inte funkade, bytte tillbaka och det funkade fortfarande inte, jaja....
Man blev ju tjenis med personalen på butiken i alla fall, behövde inte slänga fram leg'et till slut...
Så allt detta, ska jag låta det påverka mig negativt?, ska jag tillåta detta stressa mig,
jag hade massor av grejor som skulle göras igår kväll..
men där stod vi i elektronikbutiken tills de stängde istället...
Ibland blir det inte som det var tänkt, man sätter målen för högt, och när man inte hinner med allt, så ska man inte bli stressad och förbannad över det...
Man borde lära sig att inte boka in så förbaskat mycket istället...
..och låta livet få ta den tid den behöver...
Så får jag en bättre kontroll över mitt liv, och behöver ingen mega-avslappning med alkoholen på helgerna...
/Berra
... vad ska man säga?
Du är verkligen upplyftande Berra, för du tänker efter och får ned det på papper. Och du gör det bra! För rätt många år sedan började jag läsa en blogg på nätet skrivet av en kvinna som kallade sig Torrdocka. Hon hade också en makalös förmåga att formulera sig kring sin alkoholism. Det slutade med att hon efter fem års nykterhet gav ut sina inlägg i bokform på eget förlag. Billigt nuförtiden att göra sådana prylar, och jag köpte boken i digital form. Kollade just nu, och hon har låtit sin blogg ligga kvar, suveräna reflektioner från sina första nyktra dagar 2005 till sista inlägget 2010. Gå in där alla ni som törstar efter inspiration i stället för alkohol. Och Berra, jag ser fram emot din bok i framtiden, glöm inte att spara alla dina inlägg någonstans.
/Fenix
Här är adressen till Rakels blogg,
http://torrdocka.blogg.se/