Senaste kommentarerna i forumet

"se" dig här mannen. Våra bilder kanske inte överensstämmer precis men det är inte väsentligt. Varje människa äger rätten till sin verklighet så som man uppfattar den. Tack för att jag får dela din bild också så här. Kram till dig / mt

GRATTIS!
jätteskoj att de går bra för dig. Jag känner igen mig myckét i dina inlägg,
tankar o annat. Är nykter sen 2 år tillbaka, då jag kände som jag inte hade
nåt val antingen gå ner sig eller resa sig upp, jag valde de senare.
Bröt med killen jag hade då som var alkholiserad, sökte hjälpa genom AA,
alanon o psykolog! Jag trodde jag var nära slutet, simmade på avgrundens
ramp.

Men alkohol har vart vardag för mig eftersom min pappa var alkoholist när
jag var liten, sen fortsatte de i tonåren o uppåt!

Som du säger har jag idag äckelkänslor emellanåt när jag tänker på alkohol,
den diffusa icke normala känslan i huvet när man var redlöst berusad,
minnesluckor o känslan av att vara nån annan som inte brydde sig ett skit
om andra eller viktiga saker här i livet. För å tala om hur många dar i mitt
liv jag tillbringat som bakis o legat o kräks hela dagar. Ända gör man samma
sak igen o vill bara bli av med onda o koppla av, tror man, för alkhol triggar
upp de mesta inuti kroppen, så mår man dåligt så ökar ångest o allt skit man
bär inom sig o resultatet blir att man självmedicinerar kan man säga.

Men visst har man ännu suget ibland o de tror jag är ganska normalt, men då
tar jag till de hemska situationer o dåliga måeende, bara tanken på dem
skrämmer mig så då blir valet att avstå.

Ändå skönt o känna att man lever i "realety" o inte i en förljugen o rätt
destruktiv värld, där jag som många andra blir en person man egentligen har
svårt att identifiera sig mé.

Inte många dar kvar till 365, KÄMPA PÅ! kram

Så fint och rakt och sant du skriver Mickey. Säger tack för respons och vägen till ett äkta liv kan bara tas i den utsträckning som kliven räcker till, steg för steg. Så länge man går så rör sig också ödet, beslutet och livet. Sant det där med burken, förbannade mig själv ikväll för att jag inte prioriterade den handlingen högre, förlorade mig i ett antal andra saker här där vi bor. För mig var det ju klart, men visst, jag skulle ha gjort det. Som det blev nu så var det väldigt illa och samtidigt en återkoppling till så många många tidigare situationer. Kanske det bara är att jag tycker synd om mig själv, men jag vet ju redan vad som gått illa och så har jag ändrat på det. Ändå kommer det ständigt igen och igen som historien präntad i text, eller snarare i ljudfil. Tack Mickey för din respons h/Mm.

Du kan inte göra annat än att vara nykter. Då har du gjort vad du har kunnat. Vad du har gjort tidigare går inte att ändra på. Det är inget man behöver älta. Sen förstår jag i och för sig om MT blir arg beträffande burken. Hur kunde du glömma det? Hon tycker nog att det är viktigt och det borde du kanske respektera? Men det är ju sen lätt för dig att (gör inte det!) köpa nytt Gin. Men det är en annan sak.

Lycka till Mulleman och Mulletant i erat fortsatta strävande för att bli en "helt" Mullepar :-)

Vaknade denna morgon den 8/11 2011 och hade verkligen bestämt mig för att tro på beskedet från Mt om ett trevligt, trivsamt möte efter en lång arbetsdag. Vi hade planerat vad det skulle bli till middag och jag förberedde det. Mt kom hem, men inte den Mt som åkte iväg på morgonen.
Försökte samtala, gick inte. Oavsett vad jag gjort för val i livet (hon vet) så var det uppenbarligen för lite och i alla fall på fel sätt, enligt henne. Allt hänger på den kvarvarande burken Gin, hade ingen aning om att den hade sån makt. Jag hade glömt att vi skulle genomföra en rituell gemensam tömning av den, eftersom jag då redan lämnat den åt sitt öde, bakom mig. Jaa, jag lever nykter nu (utom en halv gin senaste vecka, av skäl jag berättat för henne, ingen annan) av full respekt för henne och även för att jag vill det själv. För att få leva vidare med den människa jag värderar så högt i mitt liv.
Men att jag gör det på mitt sätt är för lite eller snarare på fel sätt. Det räcker inte med att jag är nykter av det skälet, jag skall vilja det av mig själv. Hon sa idag senast "när skall du säga nej till alkoholen". Så vad jag än gör så är det fel. Säkert är det idealet, men där är jag inte ännu, men på god väg. Den goda viljan... vart räcker den, stunden i kväll gör det i varje fall inte lättare?
Jag skulle närmast beskriva det som kunde varit ett samtal, som ett helt oförsonligt ställningstagande istället där ultimatumet var samtalsspråket, hon vet precis hur det egentligen är med och för mig, inget annat. Frågade flere gånger om inte alla de dagar (snart ett år) jag varit nykter spelat någon roll, jovisst men... att jag inte kommit ihåg att tillsammans med henne tömma den kvarvarande burken Gin betydde betydligt mera. Inte bli hörd överhuvudtaget, ställd i ett hörn... det finns mycket mera, men det är en annan historia.
Mitt fd drickande överskuggar allt precis när som helt, för lite gör jag och det jag gör är på fel sätt, oberoende av nykterheten. Det kommer ständigt i form av uppräkningar av situationer där det blivit fel mellan oss bakåt i tiden. Sant. Jag har sagt att jag förstår det och ångrar det, men jag kan inte göra det skedda ogjort. Dessutom har jag aldrig någonsin druckit för att göra Mt illa. Men det kommer ständigt ständigt igen, uppräkningarna över hur det har varit. Jag har hört det så många gånger redan, vet ju det dessutom alldeles av mig själv. Vad kan jag göra åt det idag annat än att fortsätta vara nykter? Det värsta för mig, som samtidigt gör det svårt, att jag är nykter inte har så mycket betydelse eftersom jag gör det på fel premisser och av fel skäl. Jag vet inte. Hjälp. h/Mm.

Det ligger nog mycket i det du säger. Tristessen. Hitta något som man kan göra istället. Något man vill göra. För mig har det inte funnits något sådant som har vägt upp en fylla. Jag är en sådan person också som vill ha allt på en gång. Jag måste inse att man får inte nykterhet på nästan 1 år serverat. Utan det tar tid och det ligger arbete bakom. Sen måste jag nog också inse att det är bara tid. Jag kan inte dricka varken efter (om jag lyckas) jag har slagit mitt pers eller om 1 år. Jag kan aldrig mer dricka om jag inte vill leva i elände och mörker.

310 dagar idag, jag vågar nu tro på att det kommer bli ett år. Och mer.

Vad gjorde att denna gång blev en sådan stor skillnad mot alla andra gånger jag försökt sluta eller dra ned på alkoholen?

Svaret jag finner är att denna gång så har jag inte sett det som ett mål att kunna dricka, eller ens vilja dricka i framtiden.

Jag har inte tänkt att jag skall klara en vit period, för att sedan få supa igen.

Jag har tagit varje tanke på alkohol som en utmaning om att dels hata den, fokusera på allt elände. Men det viktigaste, det har nog varit den utmaning att ersätta det alkoholen gav mig med något äkta och naturligt istället.

Dvs, allt jag känt som påverkad, kan jag hitta till den känslan fast spiknykter?

Och vad har hänt dom dagar jag bara vill skita i allt, falla ned i dekadens och fylla? Svårt att svara på, varför har jag inte gjort det? Gudarna ska veta att jag får den känslan... Men jag har lyckats associera alkohol med kräkkänslor och huvudvärk. Sakta dämpas associationerna till avslappning och frihet från verkligheten.

Och sedan grundbulten tror jag, det är tristessen. Dvs, lära sig göra något när suget kommer. Jag tror suget är ett av hjärnans sätt att "bota" inaktivitet. Vi har en inomboende kraft att göra något, att vara aktiva, att skapa. Den kraften kan användas eller dämpas, och hjärnan bryr sig inte så mycket om vilket... Bara tristessen eller känslan av oförmåga släpper. Gärna med hjälp av alkohol.

Älskar er alla kära vänner.

Det finns nog inget annat sätt än att vara helt (jävla) övertygad om att jag SKA fixa det häringa, en stålsättning som betyder att man måste stå över sig själv,
Hela hela tiden vara på sin vakt, och att förstå att hjärnan är verkligen skadad av det tidigare missbruket, det kommer att sitta en liten osynlig papegoja och kraxa i ditt öra, ..men så farligt var det väl inte, visst är du värd det, efter allt vad du har varit igenom senaste veckan, dagarna, förmiddagen, timmen...
Allt är förlåtet bara jag får ta mig en sipp, ett glas till, en flaska till, en bib till...

Problemen förminskas, och tycka synd om sig själv känslan växer...
Det får vara hur förbannat synd om mig som helst, men jag får INTE trösta mig med alkoholen..
Glass, godis, läsk, choklad, varma bad, långa promenader, armhävingar...ja vad som helst, men absolut inte en gnutta alkohol, no matter what!
Jag kan käka 3 liter glass om jag vill, men inte ens slicka på vinkorken..

Tankarna kommer att accelliera i en enda uppförsbacke, plana ut och sedan sakta sakta gå ner igen, under en ganska lång tid, en månad?

Alla tankar kommer att vara fel, så det är bara inse', hjärnspöken!
Och det är alldeles förbannat synd om mig som inte får dricka, JA verkligen, men ingen ursäkt..
Och alla andra KAN dricka alkoholen och verkar ha det så himla trevligt och mysigt, ja de har de säkert, och du med om du slutade tänka på alkoholen!

Så det finns ett sätt att slippa tanken på alkoholen, och det är att släppa sina tankar fria, tänk nytt och skapa nya rutiner...
Varje gång du känner ett sug, ta ett tuggummi, hela munnen kommer till slut vara helt full, och det var dina sugtankar, äckligt många..
Tänk tacksamhet varje gång du vaknar och inte har fylleågren, du borde ha mått dåligt nu, eller hur?
Varje gång du kan köra bilen utan att oroa dig för pliten som kommer att ge dig böter och ta lappen av dig....

Byt mönster, och gör det nu, bestäm dig för att inget kommer att vara som förr, backa ut genom ytterdörren nästa gång för att bevisa den här dagen är inte som andra!

Det finns ett annat alternativ, det är bara din hjärna som är för tillfället förgiftad, resten av kroppen funkar ju, eller hur?

/Berra

Dubbelt blev det...

vildvuxna rosor, skönt att se en "gammal bekant"-:) Den här gången ska vi klara det! Noll är det som gäller, det går INTE att tro att man kan fuska. Vi ses imorron!

Hej och välkommen tillbaka, jag har oxå beslutat mig för nya tag. Jag trodde i min enfald att det ine skulle vara så svårt, inte heller att det faktiskt var så att det är noll tolerans som gäller för mig. Jag har lovat mig att vara här på forumet så mkt som möjligt, det är ett otroligt stöd.

Tja en månad sen jag var här och det höll inte över första helgen. Men det gäller att ta nya tag. Jag måste sluta annars kommer jag säkert att supa ihjäl mej. Förr eller senare blir det ju så, vilket slöseri med livet. Det här går inte. Nu ska jag hålla mej på forumet. Tack för hjälpen alla här!

En dag i taget Santorini. Låt bli det första glaset, det är allt. Så lätt och så svårt. Men du är ju på väg nu, eller hur?

Åh jag är så avundsjuk på er som klarat nykterheten så länge. Önskar så att jag vore där. Men jag har ju själv makten att välja att följa er väg. Jag ska också dit igen.

om det du skrivit Berra. Här på "livsforumet". Hoppas du har haft en bra måndag! Kram / mt

..en liten söndagsnattreflektion, in tid är....nu!

Vi har haft storstädning hela helgen, med lite avbräck för en glutt på gravarna i Lördags kväll.

Det är enormt "mysigt" att gå denna helg på gravgårdarna och se allt ljus...
Jag skänker mina förfäder en tanke och hoppas att de har det bra var de än må vara.
Funderar mycket på hur döden är, vad händer sen, typ!
Inte släcker man väl bara ljuset, och ..thats it?

Tror på någon form av efterlevnad i någon annan sorts dimension, andeväsendet finns nog kvar...
Kroppen må gå i föruttnelse, men vad händer med alla själar, all livserfarenhet?
Någonting måste de ju bidra till evoltionen, det kan ju inte bara stanna av, eller?

Har en känsla av att min pappa finns med mig häromkring någonstans,
det är dryga 14 år sedan han lämnade jordelivet nu, jag "känner" hans närvaro på något sätt.
Kanske klingar hans ord och tankar inom mig, ett arv?
Han borde vara stolt nu när jag har slutat dricka alkoholen, han var ju absolutist, hela livet.

Hursomhelst, vi gjorde en räd i vardagsrummet idag, allting åkte ut och vi verkligen gjorde det fint, tom oljade parketten...
Frugan tog hand om bl.a vitrinskåpet med alla flaskor, vad ska vi göra med alla dessa gamla pavvor?
Ja, fråga inte mig, svarade jag...jag dricker inte skiten, den där Bols'en är minst 20 år gammal!
Hon slängde nog bort 1/4 del av allt gammalt mög, och sparade sådana flaskor som var fina att titta på helt enkelt, bort åkte den superäckliga Thai-wiskey'n, två flaskor t.om...
Gjorde det ont, näe knappast, jag minns hur dåligt jag mådde av den dära Mekonghwisky'n!
Så släng på du bara gumman!, spara lite bjuddricka bara tyckte jag...
Jag var aldrig någon riktigt spritdrickare heller, när jag drack, det gick alldeles för fort...

Saknar smaken av ölen, och självaste uppslaget runt vindrickandet..
Groggandet går bra med alkoholfria grejor, så det lider jag ingen nöd på,
alkoholfria ölen är okey, men inte mera, kall och nyöppnad, inget annat..

Så slutsummeringen av helgen?
Gott, manöver! (för att prata militantspråk).

Ny vecka med början i morgon, jag har givit den det bästa av förutsättningar, inte bakfull!
Så får vi se hur den fortskrider, ska inte döma ut måndagen till minst halva har passerat.
Om mindre än 50% varit kass så kan jag inte säga att den har varit dålig i alla fall...

Det finns en sak till jag kan göra för att ge den en god grodd, sova!
Och det ligger närmast i min planering nu..

Så sov gott llla forumet, syns i morrn!

/Berra

Nu får du förklara dig lite närmare, jag hajjar inte fullt ut...
Vad behöver du mer att förnya?

Forumet för mig är att jag har en kontakt med mig själv både i nuet och i historien, och får nya inputs ifrån er andra,
Er som jag känner men inte till utseendet...

Forumet har varit som en länk till mitt inre, en närkontakt i skriven form, lixom...

Mina önskningar?...hmm.

Min allra första önskning jag hade när jag loggade in här första gången var att...
Slippa ångesten från bakfyllan...
Kunna få ett kontrollerat drickande...
Fortsätta leva det liv jag hade, men med alkoholen kvar...

Men det blev inte så, för mig...
När alkoholen försvann, försvann också det livet jag hade rutat in med just alkoholen, min "napp" var borta!
Livet i ett helnyktert format gav mig svåra nya motsättningar jag inte hade förväntat mig.
Min trygghet var borta, och jag fick bygga upp något helt nytt, ett liv förutan alkoholen...
Och på den vägen är jag...

Mina önskningar idag är att fortsätta utveckla det liv som precis har börjat för mig, vidare...
Jag känner mig fortfarande helt lost, men det är ett liv som jag trivs mycket bättre med, känns mer naturligt, mindre falskt...

Jag vill bli mycket starkare psykiskt och vill veta vad jag vill med mitt fortsatta liv, det förutom alkoholberusningen...
Jag vill också att bli "erkänd" som någon som bryr sig om det inre och de andras inre, inte bara det glassiga yttre som de yngre tycker är så viktigt.
Själen är så mycket vackrare.

En stark person till sitt inre behöver inte alkoholen att hävda sig med, det är vad jag tror...

Jag vill klara mig utan alkoholen, och vill veta varför!

..och min resa....ja den fortsätter, i varje stund och tillfälle...

/Berra

viktoria - du blir inte glömd. Jag har verkligen uppskattat dina inlägg och saknat dig. Fint att veta att du "finns kvar" även om du inte ofta lämnar spår. Allt gott, vänligen:) / mt

Denial, vill bara att du ska veta att du inte är, eller kommer att bli glömd : ) Om du bestämmer dig för att inte skriva mer så tackar jag dig för allt. Du har stor del i mitt tillfrisknande. Kram

Ikväll kunde det ha gått illa..!

Vi var fullständigt lata och handlade hem lite kinakäk, dottern är under helgen utbytt till kusinbarn.

Frugan frågar mig vad vi vill dricka, och jag säger gärna en öl,
och tänker då på de där gröna glasflaskorna som stod så prydlígt uppställda efter förra helgens garagestädning, de såg inbjudande ut...

In kommer hon med drickan till oss alla, jag hör svosh'p och en kapsyl träffa golvet bakom mig.
Hugger in på de rykande heta anrättningarna jag införskaffat, och är precis på väg att hälla upp glaset med ölen..

-Men jävlar!, utbrister jag..
-Vad är det?, säger hustrun...
-Men vad fan, du har ju plockat fram en Urguell-öl!
-Ja!, svarar hon...
-Men den här är ju alkoholbesmittad, säger jag...
-Nämen satan..! svarar hon, det hade jag inte en tanke på, de är ju fasligt lika...
Jo svarade jag, jag såg dem i veckan och blev liksom sugen där de stod, men tänkte vänta till helgen.
Men varken hon eller jag hade reflekterat på detta, det är ju för bövelen svågrarnas dricka!

1,5 sekund ifrån att bli ofrivilligt alkoholintoxierad, jädrar vad nära det var...

Fort som ögat drog jag ut i garaget och hämtade en av de MINA ölen,
det fick bli en Norrland Alkoholfri...

Jag fick svettdroppar i pannan redan innan jag hade inmundigat kvällens heta måltid, pfuuuiii!

Där måste jag medge att jag faktiskt blev lite rädd, tänk om jag inte hade reagerat på detta,
utan druckigt upp den och sedan känt igen en gammal (o)vän, helt oinbjuden!

Jag hade skämts ögonen ur mig, för min egna skull..

Och jag vet inte hur jag hade reagerat, tänk om känslan hade varit jätteskön, och alla mina
spärrar hade släppt, och jag hade åter kommit in i mitt beroende, 3 fucking år!

Straffet för frugan blev att HON fick dricka upp Urkeln, det tog henne fyra timmar...
Men så är hon ingen ölpimplare heller, för här snackar vi om proffsen...

Ännu en fredagskväll att minnas, och shit vad nära det var...

Mors Berra

ännu en natt, ännu en dag utan alkohol. Ännu en morgon utan ångest och skräck inför tvånget att dricka. Ännu en dag framför mig som är blank och med många möjligheter att göra bra saker. Och i kväll ska jag gå på personalfest, äta gott och dricka nåt. Men med 0% alkohol i. Ska gå hem tidigt, och i trivas i min ensamhet framför datorn eller teven utan alkohol. Kanske unna mig lite salta nötter och ett glas iskall läsk. Är gräsänkling och njuter varje stund av att vara det nykter. En omöjlighet tidigare. Och i morgon har jag en ny oskriven dag, då jag ska unna mig att ägna mig åt min hobby musiken på ett mer planerat sätt, börja komponera.
Så kan det gå när korken är på...
Tack Berra för alla delade tankar,
/Fenix

hej har inte skrivit på ett tag
behövde förnya mig ännu mer
ser människor leva i alkoholens dogma ?
berra stämmer dina önskningar med dina uppfattningar ?
skriver nog inte mer här
men kollar lite ibland
vänligen denial

..går det liksom tusen tankar genom mitt huvud, på en och samma gång...

Får nästan lite panik så där emellanåt, hur ska jag lyckas sortera dem..?
Och hur ska jag ens kunna prioritera dem, och jag kan dessutom bli stressad av dem, självklart!

Någon sorts inre balans känns rubbad, en inre stress som byggs upp på enbart ..känslor...
Eller så är det jag som är rubbad?

Varje dag... varje sekund så faller mina tankar på hur jag förhåller mig till min omvärld..
Hur ser folk på mig?, vad tänker de när de ser och pratar med mig?
Jag sträcker på mig för att orka vara alla till viljes, men det duger inte alla gånger..
Min ambitionsnivå är hög, alltför hög och självkritisk.....

Önskar man vore populär och rik och kunde kosta på sig att vara lite blase',
folk skulle vilja umgås med mig ändå, men kanske inte under de rätta förhållanden...

Är jag rädd för att inte vara tillräckligt inställsam hos alla de andra?
Att inte få vara omtyckt???

Ibland blir jag förbannad på mig själv, för att jag är så jäkla jobbig med mig själv...
Och förbannad på de andra för att de inte uppskattar min närvaro bättre...

Jag blir till slut bara en bitter medelålders man, någonting jag inte vill vara...

Önskar jag kunde radera bort en bit av mig själv, den bittra sidan...

Jag kunde det med alkoholen, om ens bara för en liten liten stund...
Bytte ut det mot ångesten istället, ledsamhet gör att man inte kan vara arg längre, eller?
Så jag gjorde fel då också...

Idag tänker jag fel, på ett självdestruktivt sätt..
Tar nykterheten för givet, och alla problem likaså..

Stora skillnaden är att idag så ser jag problemet, jag förnekar det inte ens...
Men finner inga bra svar på mina tunga funderingar...

Är jag en deprimerad själ?, fortfarande???
Kanske, kanske inte, men med en djup oro i alla fall, för saker jag inte kan få färdigfunderade...

Det enda jag har kommit till klarhet med är att livet är fortfarande väldigt komplext,
något lättare utan alkoholen och ångesten, men inte svar på alla livets svåra frågor...

Och en annan sak, man kanske skulle sluta fundera så himla mycket..

Jag har redan gått igenom alla tänbara alternativ, så föga ting förvånar mig längre...
Får inga plötsliga överaskningar eftersom jag har funderat ut allt på förhand...
Massor av tankar upptar hela min energi, och jag får väldigt lite kvar till spontana kickar..
Hela framtiden känns redan utstakad för mig...

..och jag söker fortfarande efter mina kickar och spontanitet..

Jag vill ju egentligen vara fri som vinden, men känner mig instängd i mitt egna liv...
Jag är nog inte missnöjd, mer håglös, få saker kittlar mina sinnen just idag...

/Berra

För mig finns det inga genvägar, allt eller inget.
En öl är för mycket medans hundra är för lite...
Bara självaste tillåtelsen till dig själv kan vara tillräckligt, har jag varit otrogen EN gång utan upptäckt, så kan jag prova flera!
Frågan man kan ställa sig, vill jag det ?

Paralellen med otrohet kanske inte är solklar, utan självaste tanken.
En öl blir sällan ensam, har jag väl börjat rulla utför?
Så vet jag att har hela ekipaget kommer att öka i hastighet, det blir likt en naturlag, min naturlag!

I mitt fall, sätt aldrig något i rullning jag inte kan stoppa.

Och det bli bättre, jag KAN ha det roligt/ bekvämt utan alkoholen,
Det någonting som kommer utav den inre självsäkerheten, och den ökar med den nyktra tiden...

Och en annan sak, duger inte min nykterhet i deras sällskap?
Då kan de dra åt hel... Ett varmare ställe!

/Berra

Hej på er

Känner igen mig mycket av det ni skriver.

Jag klarar av att inte dricka i veckorna samt klarar ganska ofta att dricka lagom på festerna. Efter ett par "lagom" fester kopplar man lätt av och faller dit. Blir helt enkelt för full och får minnesluckor. Jag får då otrolig ångest i nästan en hel vecka. Detta trots att inget speciellt har hänt. Kan även få lite ångest när jag druckit lagom.

Varannan vatten osv är förstås jättebra men inte så lätt när det väl blir "skarpt läge". Pratar en del med min fru och morsan ang detta. De upplever det inte som något stort problem, men jag sover mycket extra pga ångesten och det påverkar förstås alla runt mig inkl mina 2 barn.

Har testat med att bara dricka det lilla jag har med mig, sätta minneslarm på mobilen och även bett min fru ringa och påminna mig. Fungerar ofta men ibland, framför allt när kunder eller vänner bjuder, faller jag för frestelsen.

Vore roligt att kunna se fram emot en fest och gå dit med 4 öl och ha roligt. Som det är nu, tänker jag bara på att inte dricka för mycket vilket förstör det roliga.

Vore väldigt tacksam för lite bra tips. Ska på Halloween fest i morgon !!