Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina ord, jo du har så rätt, det tog fokus ifrån min chef, alldeles rätt..

Så var det ju nå'nting bra med det...sa den nyblivne änkan när hon fick se arvet...

Gäller att se "igenom" sig själv...
Jag vet att jag är skitkänslig på Måndagar, minsta lilla grej som går emot mig, ja då rasar hela min värld, fuck the duck!

Nu idag, så har jag hämtat mig ifrån "chocken", sorterat tankarna, och tittat framåt, vad göra?
Och min lilla söta go'a fru, ställde mig mot väggen och sade "mina" ord...

"...Nu skärper du till dig, du vet ju ingenting om kostnaden förräns du har fått domen hos (värk)staden...
..och tills dess så UTGÅR du ifrån att det är ett positivt svar du kommer att få, alltså en liten kostnad...
Det är väl ingen ide' att gråta över utspilld mjölk, om den inte är utspilld ...ännu...
Varför tar du ut allt elände i förskott...?"

Just det, varför tar jag ut allt elände i förskott, gråt istället när du drar kontokortet hos verkstaden, inte nu!

Så tack för den hjälpen lilla frugan, jag behövde ha "någon" som sa till MIG, även om det i stort sett var mina ord hon använde..
Hon skapar den "sinnesfrid" jag så väl behöver, jag orkar inte belasta min hjärna med en massa skitsaker, det få liksom inte plats..!

Så problemet är lagt i högen för "VÄNT", invänta svar, det ligger inte i min makt att påverka detta...
Bilen står på verkstaden för sin dom under dagen, jo det är en "ny" verkstad som jag har tagit på rekommendationer,
nära arbetsplatsen, ni kommer väl ihåg ....förändringar ÄR bra...

Så får jag väl se med vilken storlek på skiftnyckel de har tänkt att fista mig med, spännande..?

Så mitt uppe i hela skiten, det finns en lösning på det mesta...
Och i de flesta fallen, så löser man problemen "mentalt", inte hos problemkällan..
Och låter inte problemen äta upp en inneifrån..

Ny dag, nya problem, kom igen ba'h!

Mors Berra

Jag är väldigt glad över att kunna ge tillbaks en liten del! Och våra samtal har gett mig otroligt mycket!

Jag fortsätter som sagt att jobba på min kapitulation, och tankarna snurrar kring ämnet titt som tätt. Jag har fortfarande en slags mur omkring mig, har väldigt svårt för att låta andra människor komma mig för nära. Jag är medveten om det och väljer att jobba på den biten. i min familj skojas det ofta om mig och min ovilja att kramas, men jag börjar iallafall bli bättre på det. Liksom jag kämpar med att försöka vara ödmjuk... Det kan tyckas vara en självklarhet för många människor, men jag har varit alldeles för rädd för att kunna visa min ödmjuka sida... Jag har fortfarande en lång väg att gå, men har iaf börjat ta stegen i rätt riktning!

För att kunna kapitulera måste jag acceptera... Kanske är det samma sak? Jag vet inte, men jag känner ju att jag har svårt att acceptera det faktum att jag är alkoholist. Jag VET det, och jag erkänner att jag är maktlös... Men har jag accepterat det? Ibland gör jag det, men jag antar att jag måste bestämma mig för att acceptera om och om igen. Kanske behöver jag välja acceptans för att göra livet lite lättare att leva?

Jag har mycket att fundera över, och är villig att testa allt programmet och "de som har gått före" har att erbjuda.

Godnatt,

Segaletta.

Du orkar och du klarar det!
Det finns en lösning till allt, och du om någon fixar det!
och visst tog det fokus från din galne chef?
och ilska är nog egentligen ganska bra, det finns massa
energi i den... men passa dig från att parkera i några broar!!
det vänder! och i morgon är det ju tisdag!
stor kram!!

..för din fina ord, just idag så värmer de extra...

Varför, jo det är ju en MÅNDAG!

..och alla ni som har lärt känna mig med tiden, vet ju ....

JAG HATAR MÅNDAGAR!

Hur kunde jag veta det då, jo jag hörde min ekonomi tjuta utefter vägen i morse, den verkligen skrek...

Eller egentligen var det min turbo i bilen som tjöt...

Och jag bara känner mig så låg.....så f*cking låg...

15-20 tusen åt helvete...igen...(om det räcker)

Jag som äntligen började se lite av en ljusning i min (vår) ekonomi...
Bilarna äter upp allt vi har, vi har två spruckna rutor (4KSEK), två servicar(8KSEK), nya sommardäck på en bil(7KSEK), en trasig AC (20KSEK),
och nu dessutom en trasig turbo...
Jag hade lagt upp ekonomin, och besiktningarna så att jag skulle klara mig med årstiderna,
och till våren skulle vi kunna vara med näsan precis ovan vattenlinjen, om inte snuten tar oss på en flygande...
Vi upptäckte att lillbilen hade gått nästan 3 veckor med körförbud, men vi hade ju inte blivit plockade som tur var....

Men nu...

Va' f*n, det känns ju som om man bara kunde gå och hänga sig direkt, det är ju ingen ide' att man ens försöker rätta till det...
Det är ju inga små kostnader, och man kan ju inte mecka bilarna själv längre, bortsett från bensinpumpen på lillen,
men det kunde ha slutat illa, locket gick upp och jag höll på att sladda ur en rondell när 10 liter bensin vräkte ur baksätet...

Så idag är det ingen bra dag, förra veckan var bra, men den här går till historien...
Jag är så j*vla arg att jag funderar starkt på att parkera fanskapet i en bropelare, hårt!

Någon fistar mig rejält idag, och fanns det någon gud, så skulle han få lära sig nya svordomar av mig...

Jag förtjänar inte detta, när blir det slut på mitt lilla helvete, jag orkar inte längre...

/Berra

Hej Berra

Vilket fint inlägg du skrivit. Jag tror också att alla som försöker sluta med gifter av olika slag har för bråttom. Och precis som du skriver, vissa dagar är lättare än andra att vara övertygad om sin styrka och vilja. Jag vet när jag skulle sluta röka, jag velade fram och tillbaka, idiotförhandlade om en eller två cigaretter och sen var jag tillbaka fortare än kvickt. Sen tog jag ett beslut, ett förankrat och väl genomtänkt beslut som landade både i hjärna och hjärta. Det var för 23 år sedan, jag har aldrig mer tagit ett bloss. Jag vet att jag aldrig mer kommer att röka, vet att jag litar till mig själv, mitt beslut, min styrka.

Kram Märta

en måndag förmiddag.

Jag har fått lite huvudbry efter en mycket trevlig diskussion med en kär vän om min kapitulation inför alkoholen och hur jag upplevde den. Jag finner nu att jag kan inte beskriva det som hände inom mig när jag insåg min maktlöshet inför alkoholen och att jag tappat kontrollen över mitt liv.

Det är mycket märkligt !!

En sådan omvälvande sak i mitt liv, en fråga om liv eller död, och jag kan inte beskriva den eller dela om den erfarenheten ?!

Jag vet, och det kan jag dela om, att jag öppnade upp mitt stängda inre, att jag släppte in andra människor i mitt hjärta. Innerst i det sårbara som jag skyddat hela mitt liv "släpp ingen djävel över bron" !! Jag lärde mig att beröring från andra människor inte är farligt, att jag mår bra av att få och ge kramar. Jag som alltid stått minst en meter från folk tidigare kunde nu utan rädsla krypa in i famnen på okända människor och känna trygghet.

Nästan över en natt så började jag att lita på folk.

Jag kommer ihåg att den känslan gjorde mig helt euforisk av lycka, livet blev så oändligt mycket lättare att leva om jag inte gick omkring och misstrodde folk. Jag blev nästintill naiv och godtrogen och gick på en del smällar men de smällarna var ju inget mot de minor jag gick på som aktiv alkis. Jag återupptäckte min egna känslor igen och fick uppleva hela första året hur mitt känsloliv sakta men säkert kom tillbaka till i den takt som jag behövde och kunde handskas med. Jag är fortfarande väldigt glad att jag lät mig känna på alla upp- och nergångar i känslosvallet utan att vara bedövad med sinnesförändrande medel.
Jag lärde mig att prata om saker som dök upp från mitt förtryckta inre, att släppa ut trollen i ljuset så de inte byggde bon i min hjärna och fick mig att få konstiga tankar. Efter alla AAmöten där människor öppenhjärtligt delat om sina erfarenheter så vet jag idag att jag inte på något sätt är ensam om mina konstiga tankar.

Vi är alla så lika.

Ps
När jag nu läser det jag har skrivit så kan jag inse att vid den tidpunkten då jag bestämde mig för att fullt ut lita på andra människor, då, först då, kom min riktiga vändning och min riktiga önskan om att vilja sluta dricka. Återigen så blir jag varse den magi som finns i att dela sitt liv med en annan människa !! Jag hade inte funderat och kommit på vad som hände mig om inte du, Segaletta, ställt frågan !!

Jag är mycket tacksam för det samtalet !!
Ds

Tack för dagens sista skratt! Du är underbar!!! kram

..och jag med den, tänk så skönt att jag numera slipper alla tvivel, ingen Bira för Berra...

Och OM det ska vara det, så är det bara att trampa ner till ICA och tjacka några alkoholbefirade, så är jag fortsatt ångestbefriad...

Så jag låter mig inte luras, man dricker bira för smaken, inte för fyllan, synd bara att det inte är ett lika stort utbud på den 0%-iga.
Jämför ni som vågar, testa en lättöl mot en 0%-are, lättölen smakar fadd i smaken (urvattnad), medan 0-bira har sin egna smak...
OKEY OKEY, inte på långa vägar samma smak som favvo-biran på bolaget, men vad sjutton, detta är det som erbjuds.
Och har man dessutom gjort ett längre uppehåll, så minns man inte smaken på samma sätt..

"Man ska inte gå ifrån knä till knä..", så sade de om tjejerna som bytte killar som andra bytte strumpor...
Det tar tid att heala, och komma ner med fötterna på jorden igen...
Så ett break hjälper, ju längre detso bättre..

Jag tror personligen att de som vill sluta dricka alkohol har egentligen för bråttom...
Jag vill sluta NU, jag vill vara ångestfri NU, jag kan avstå NU!, allting blir bra NU!, ...NU ska jag vara en glad nykterist....nähä!
..och så blir det inte så, på en gång...

Man blir besviken när man var så tvärsäker igår, och nu när polarna planerar helgen, så börja det suga i alkistarmen igen...

Det är så himla lätt att avstå, när det är inga problem...

Alltid mycket lättare att vara bestämd en Söndagsmorgon, en Måndag osv...
Men mycket svårare en Lördagskväll, när absolut ALLA ANDRA dricker och har roligt...
Gör verkligen ALLA ANDRA det, kanske bara de ALLA som du nu idag känner...
Säger det något om din kompiskrets???

Alla dricker inte på helgen, man är bara så rädd att man inte ska vara som alla de andra, man vill inte vara utanför, något kul KAN hända om man dricker..

Men när det inte gör det ...helg efter helg...borde man inte lära sig det då..?

Jag går in i helgen utan några tvivel längre, jag VET att jag inte kommer dricka något...
Varför då?, jo för att jag mår så mycket bättre,och att jag har äntligen lyckats överlista den lömska alkoholen, den är inte KUL, så är det bara...

Det KAN vara det för vissa, under vissa omständigheter, men jag precis som de flesta andra här på forumet...
Jag kunde inte hantera alkoholen, den drev mig till ett visst tillstånd, och jag trivdes inte med detta, varken för stunden eller efteråt...

Så min helg kommer att bli lugn, och jag ger den chans den så väl behöver...
Vill jag har roligt, så får jag väl se till att göra den rolig...
Inte tro att man kan ta genvägen med den kemiska substansen längre...

Hälla i sig en flaska brännvin, sätta sig på parkettplats och vänta på att föreställningen ska börja...
Utan det är jag som sitter i salongen, och det är jag som står på scenen, föreställningen kan börja, ...action!
Jag styr händelserna i realtid, och kan bestämma vad som kommer att ske, man får improvisera och ta det som det kommer...
Lyckas jag kommer fler och sätter sig på stolarna brevid, kanske några kommer upp på scenen och det växer till något stort....

Jag är Berra, det här är mitt liv, och jag har varit så fullt upptagen med att analysera det, att jag knappt har märkt att det går mig om intet...
Så idag LEV, imorgon LEV, inget annat är viktigare...

Mors Berra

Jag har samma upplevelse från mina år på behandlingshem. Men jag och de andra anställda drack nog mer kaffe är de som var där för behandling. Så vi kan då konstatera att det finns ett samband och att det kan vara en del av en framgångsrik förändring.

I dag skriver Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, en debattartikel i DN om barn och vuxnas alkoholvanor. Bland annat skriver hon: Att sätta sig bakom en bilratt när man supit sig full är en erkänt oacceptabel och enligt svensk lag straffbar handling:

"Att sätta sig bakom en bilratt när man supit sig full är en erkänt oacceptabel och enligt svensk lag straffbar handling. Att ha ansvar för ett litet barn och ändå supa sig full är däremot tillåtet. Fastän det är fullständigt oacceptabelt. Fastän det utsätter ett till den vuxne helt utlämnat barn för en så uppenbar risk. I många fall endast risken att inte få mat och omvårdnad, bli totalt negligerad eller utsatt för skrik och okvädingsord från en för barnet fullständigt obegriplig och skrämmande vuxenperson. Men ofta risken att bli slagen, kanske sexuellt antastad, i värsta fall att dödas".

Debattartikeln är väldigt intressant, läs den!

/ Kram Märta

http://www.dn.se/debatt/bestraffa-supande-foraldrar-som-satter-barns-li…

det finns ju alltid en annan sida av saken : http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5432404&date=&me…

Med tanke på den enormt, kopiösa, mängd kaffe som konsumeras på ett behandlingshem för alkoholister så tror ju i alla fall jag på ett samband. Vi pratar om litrar per dag i början av behandlingen för att sjunka till kanske "bara" 10-12 muggar (inga små koppar där inte !) per dag i slutet av månaden.

På våra återträffar brukar vi skämta om den fantastiska mängd kaffe vi brukade hinka i oss. Numera är vi inte i närheten av tidigare konsumtion.

Och ett AAmöte utan kaffe ?? Nja........!!

Nu ska jag nog ta en kopp !!

Ja,.. jo... hur ska man förklara...?

Längst ner på forumet finns det en sökfunktion, där får ett svar som är helt i o-ordning, dvs ej kronologisk sådan.
På den andra föreslagna sökfunktionen som omnämns som en länk på forumet behöver justeras, så får man bara träff på sina egna inlägg...

Om jag söker på ett ord, i mitt fall "Berra" så vill jag helst se allas inlägg där det namnet omnämns, och i kronologisk ordning...
Då kan jag se vilka trådar jag har varit inne i och skrivit inlägg i tidigare, och kan kolla om någon har svarat på det.
Jag kan också se om mitt namn omnämns i någon annans tråd som jag ännu inte har varit och och kommenterat i..

På så sätt går det snabbt och smidigt och se om allt är lugnt på forumet, jag har checkat av allt på mindre än en minut, och kan återgå till jobbet t.ex.
När jag sedan får tid, så skriver jag låånga memoarer och noveller på min egna tråd, och kommer med små uppmuntrande tillrop hos de andra..

Då blir det effektivt och ett behagligt surfklimat för mig i alla fall...

Mors Berra

Hur menar du med "gamla" söket?
Om du kan förklara lite tydligare vad du skulle vilja ha så ska jag försöka.

Han håller på och "värmer upp" i sin "tomteverkstad"

Smygbilder tagna här...

http://www.liveleak.com/view?i=449_1290038609

Mors Berra

Jag lägger in den länken som en nyhet.

Ville bara kolla hur det är med dig...
allt bra? skriv gärna en rad så vi vet!
/k

http://drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/koffein-kan-gora-att-man-su…

Det där funkar skitfint, TACK, det gjorde mig verkligen jätteglad...
Jag såg t.om när forumet gick ned sig, för att återstartas kl 13:05, så det var "min" åtgärd du fixade, tack igen!

Är det struligt med "gamla" söket???

Det vore nog i sådana fall mitt sista beklagande, sen ska jag inte tjata mer...

Berra

Tack Berra. Jag säger som superhjälten i sonens saga: Det tillhör jobbet.
Men det är klart, det är alltid trevligt med lite kärlek på jobbet :)

Nu ska det gå att se hur många gånger varje ämne är läst i respektive del av forumet. Det börjar räknas från idag 13:00. Så det som lästs tidigare räknas tyvärr inte.

/magnus

homofoben i mig säger .."Nej!"
Men hjärtat säger... Love You!

Berra

..för att du är en sådan kämpe, och är så öppen & ärlig med dina reflektioner...

Märker du att ditt drickande förändras?, att du får i dig mindre vid varje tillfälle, eller dricker på ett annorlunda sätt?

Dvs påverkar de tankar du lägger ut på forumet ditt egna tänk, typ .."...jo men jag skrev ju så här..."
Så att du har någon form av hållhake när du väl har bestämt dig...
Eller är det "bestämmandet" som har förändrats, och drickandet är det samma?

Jag tror nog att jag personligen hade mest problem med bestämmandet,
minsta tvekan ledde till fortsatt drickande, alltså "inget mer dividerande" för min del...
En punkt, ett avslut i mitt liv, och sedan ....blicka framåt...

Inte lätt, nejnejnej, jag fick ta det abstines-dille som kom efteråt, och alla andras reaktioner...
Skitjobbigt när man "knappt" hade bstämmt sig själv, att sedan kunna försvara sitt val inför alla andra....
Och alla de andra, som egentligen bara vill försvara sitt egna missbruk, eller riskbruk...

Ingen ide' att överhuvudtaget gå in i en konfrontation med någon som har bestämt sig för att fortsätta dricka...
Mycket mera matnyttigt att ta en liten diskussion med någon som tvekar på sitt brukande...
Det hjälper oss båda, OM han/hon vill se sitt egna drickande som ett potentiellt problem...
Som alla andra frågor, saker och ting måste få mogna fram...

Sedan finns det ett tvångsbeteende att man alltid brukar dricka vid vissa tillfällen, och där gäller det att bryta rutinerna
till något annat, eller helst bara låta den försvinna, och inte ta ett substitut (typ läsk) istället för...
Då tänker man ju på..."..jag dricker det här istället för..", och det blir ju ingen direkt glädje med den drycken då...
Bättre att dricka läsk när man verkligen är sugen på det, så att den fyller sin "egna" funktion...

Jag menar att inte dricker jag Oboy på jobbet istället för kaffet, way to far with sugar...

Det finns de som snor en påse kaffe på jobbet regelmässigt, och menar att de har de rätt till eftersom de inte dricker kaffe på jobbet, men hemma...
Alla ska se sina rättvisor ända ut i lillfingernageln, ge upp någon gång...!
Ska vi börja sno skithuspapper på jobbet också?, "...för jag använder inget papper på Nr 1, och gör inte Nr 2 på jobbet..!

Nej lägg ner alla energitagande tankar, såsom yttepytte-rättvisor, och skaffa sig ett eget liv istället..
Koncentrera sig på sådant som är viktigt, skapa glädje genom att bjuda på sig själva istället, och bry sig om andra...

Jag tänker mycket på det talesättet, .."Har du inget gott att säga, så behöver du inte säga någonting alls.."
Även om det för stunden skulle kännas skönt att få spy ut sin galla, så måste man tänka på sina medmänniskor, det blir ingen trevlig stämmning!

Så jag har till viss del lärt mig att knipa käft, ...för andras skull...
Men öppnar den för min egna, OM någon försöker sätta sig på mig...

Jag ska vara ärlig mot mig själv, och skapa ett välbehövligt livsutrymme, jag tänker inte falla för den "teatern" som skapas runt mig, på jobbet t.ex.

Jag är jag, och jag ska vara snäll mot mig själv, och då mår jag som bäst...

Ett av de ingående ingridienserna heter..."INGEN ALKOHOL", för Berra..

Mors Berra

Du är en viktig del av Alkoholhjälpen. För mig och för många som läser det du skriver. Jag är mycket tacksam för det "gratis" arbete som du och andra lägger ner för att hålla det här forumet levande. Jag ska göra vad jag kan för att hitta en lösning på det problem du upplever. Om du skriver det är jag säker på att andra också upplever samma. Jag återkommer.

/magnus

Tråkigt Berra att du upplever det så. Jag förstår hur du tänker. Hoppas Magnus kan fixa till statistik som du vill ha den.
Som jag nämnt tidigare är du en av de stora inspiratörerna här på forumet. Men det blir väl lite som att sitta och spela och sjunga bakom en nedfälld ridå på en scen och inte veta om det finns någon publik där ute i bänkarna.
Nåväl, jag har tänkt mkt på dig de senaste tre veckorna, då jag fyllt mitt blod med kemikalier. Nu är jag uppe på vägen igen, och det är sådana som du och Pia bland annat, som ger mig hopp och kraft.
/Fenix

Inte för att vara en klagare, men hela nya forumet har verkligen "fuckat upp" min vardag...
Jag vet om ambitionen, och Magnus har verkligen gjort ett hästjobb, det är jättefint här, ...men

Jag brukar 3-4 ggr dagligen gå in och kolla, skriva några rader både hos mig och hos andra för att försöka stötta och hjälpa.
Men oftast bara läsa, och kolla om någon har kommenterat mina kommentarer osv...

Jag brukade söka på "Berra", och fick då träffar vem som än hade skrivit det, inte bara mina egna inlägg.
På ett sådant sätt höll jag mig ajour med allt som berörde mig..

Om ingenting händer, så såg jag ju att de fanns personer som fortfarande läste på min tråd, eftersom antal besökssiffrona ökade hela tiden.
Och som jag skrev tidigare, man märkte direkt om det var ett inlägg som väckte ett visst intresse, ibland drog det iväg 100-150 besök per dag,
men normalt var 50-70 per dag...

Allt detta var min "betalning" för det jobb jag lade ner på forumet...

Inget av det finns kvar, känner mig hjälplöst borta...

Nya forumet ger mig inte vad det gamla gav mig...

Hjälp mig att finna motivation och små knep att hitta runt i den nya djungeln....

Annars tunnas jag ut, och med tiden kommer jag nog att försvinna...
För DET jag har lärt mig hos mina Terraputter, aldrig stanna kvar hos "energitjuvar", de som tar, men inget ger tillbaka...

/Berra

http://www.liveleak.com/view?i=bfc_1289814991

http://www.liveleak.com/view?i=cc3_1289766312