Senaste kommentarerna i forumet

Vad glad jag blir av att läsa din positiva story :)
Inspirerande för oss "nybörjare".

...och en kram till neggig Berra. Tack o lov att du ser något positivt i alla fall, att i alla fall helgerna är andningshål.

Ibland får man lov att bara bita ihop och strunta i alla de där typerna runt omkring. De finns väl på alla arbetsplatser mer eller mindre? Om man gnisslar tänder i sitt eget hörn riskerar man att få ont i magen - strunt i dem bara. Eller. Säg ifrån ordentligt till dem som inte lyssnar eller som du tycker beter sig. Antingen eller tror jag, annars slår det mest tillbaka på en själv.

Jag kan också rekommendera Mad Men. Första avsnitten blev jag arg när jag såg, för den otroligt förlegade kvinnosynen. Men, eftersom jag är förtjust i kläder o miljöer såg jag vidare - man har lagt ned mycket omsorg om att skapa tidstypiska miljöer och männens och kvinnornas kläder är fantastiska!! Så småningom kom jag att uppskatta den (kvinnorna har minsann sin egen syn på saker o ting som inte heller den känns så modern...) Serien känns som ett bra tidsdokument. Men visst, jisses vad de super!!

Trevlig helg!!

Hej Berra, vet inte om du sett serien Mad Men, annars att rekommendera till dig på lediga stunder. Handlar om en reklambyrå på 50- 60-talet i USA som mycket liknar din arbetsplats. Här finns alla typer, och alkoholen flödar dessutom. Men det är en härlig serie att fastna i och jag och min fru såg alla 4 säsonger under sommaren. Jag tror du får många avkopplande stunder i att känna igenom dina kollegor på kontoret, fast i en annan tid och land.
Gamla och nya boxar med tv-serier har blivit en bra grej för mig att ersätta alkoholen med på kvällar. Bättre en dvd-box än en Bib-box:-)
Gurra

..verkar vara mina dagar då jag kommer med inlägg i min egna tråd...

Torsdagen är den första dagen på veckan då det verkligen känns hoppfullt igen,
bara två sketna dagar kvar, sedan är det min åtråvärda helg tillbaka i sin närvaro...
Så jag skriver helst i medgång och direkt motgång, Söndagen är ju stora skälvardagen,
Torsdagen finns det åter hopp om livet igen...

Sitter här och försöker göra någon form av sammanställning om hur jag mår...
Tycker väl att livet i stort sett bara suger, det är piss helt enkelt...
Saknar stimulans på jobbet och ser bara problemen hos mina kollegor,
vet inte om jag är nojjig eller om jag har lyckats avslöja deras regi..

Men jag tycker att deras roller är så pass genomskinliga, genomskådbara...

Killen som alltid skämtar och försöker göra sig till lags, taskigt sjävförtroende..?

Kvinnosakskvinnan som alltid är så förbannat gravallvarlig, och petig...

Snubben som går runt och kurtiserar bland de yngsta kvinnorna, och totalnobbar att ens prata med de äldre kvinnsen, lite sugen på att berätta för hans särbo..

Killen som har tröttnat på allt vad det här med lönearbete innebär, han är nöjd nu och vill bara sikta på pensionen, han suckar och stönar mest..

Tjejen som går in i sina uppgifter med tre decimaler på allting, hon försvårar allting för sig och kan sitta med ett dokument i veckor, hon administrerar sig själv..

Grabben som vill vara småhövding, men saknar chefsämne, ingen lyssnar på honom och han vill inte erkänna sitt nederlag, utan smyger runt som om allt fungerar, skitfint!, typ..

Unkisen som inte verkar ha något eget privatliv, men försöker utge sig för att han har det,
han rullar nog mer dasspapper framför datorn än på muggen stackarn..!

Kvinnan precis som jag med vacklande psykisk ohälsa, som dragit på sig kontokortskulder och har aldrig ett öre kvar, försöker försörja och stödja sin familj i ständig motvind.

Snubben som bara komplicerar allting, gör det mer besvärligt och hatad av alla,
men ingen berättar det för honom, han tror att han är speciell..

Känner det som en parodi på hela arbetsklimatet, alla bevakar sina egna intressen,
och det är svårt att ens få igång någon vettigt "allmänt" samtalsämne..
Kallprata om vädret ger mig ingenting, jag behöver bättre utbyte av ett samtalsämne än så..

Å så lilla jag då, sitter här i min hörna och bara observerar hela tiden...
Har slutat le och slutat skratta på arbetstid, det har jag inte betalt för...

Jag har också gått in för arbetet med största profession, men tappar ständigt motivation
när man blir överkörd av någon som tycker någonting bättre, varför lyssnar de då ens?
Jag öppnar bara foderluckan när någon frågar något, annars kan den fortsätta vara stängd.
Jag sköter mitt, och uppskattar om de andra överhuvudtaget inte brydde sig om vad jag gör.

Jag tänker på vad den gamla kärringen sade på TV'n för några år sedan....
..har man inget snällt att säga, så behöver man inget säga alls.."
Tänk om de kunde anamma det här också, och inte låta ringmuskeln i röven vara den som styr munnens rörelser, utan låta hjärnans impulser gå via hjärtat innan de kommer till munnen..

Eller så är jag bara neggig till allt...

Men idag är det Torsdag knappt 1/3 kvar av arbetsveckan, och man kan börja vädra morgonluften från helgen, då får jag vara med dem jag älskar, och jag en möjlighet också att välja bort mindre lämpade vänner, såsom alkoholen t.ex...

Tänk vilken förändring, förut hatade jag helgerna också, de var bara nersölade av bakfylleångest.
Men inte nu, och det är ju en förändring till det bättre, eller hur?

/Berra

Jag äter betydligt mer nu än när jag var aktiv. Och vi äter nästan bara bra mat. Inget halvfabrikat eller skräp. Det är också en viktig del i välmående och i förlängningen leva nykter. Får jag inte bra mat mår jag inte bra och då.... ja ni fattar.

....är det JÄTTEmycket av i alkohol. Själv har jag gått ned 4 kg på ganska kort tid och det skulle kunna bero på att jag dragit ned på mängden dricka i veckorna (fast jag äter ju mindre förstås nu, blir mätt fortare). Har du märkt någon skillnad på aptiten?

Fina vänner är guld värt, har man det kan man nästan stå ut lite med aningen otrivsel på jobbet.

och i så målande ord, ny jord, börja blomma igen, poet minsann...
Tack för att du gjorde min morgon pianomannen...

/Berra

Inte bara överlever som det heter.

Livet rullar på och att vara nykter har blivit lite av en vana för mig. Jag tänker inte så mycket på det faktiskt. Jag får ofta höra att jag ser så välmående och pigg ut. Och det är nog sant, även om det kan vara svårt att se själv. Jag själv tycker bara att jag ser trött ut, men det kan bero på att jag nästan bara ser mig i spegeln på morgonen.
Jag har rasat i vikt. Vid ett läkarbesök innan sommaren har jag för mig att jag vägde 84kg. Nu väger jag 76. Inte undra på att alla byxor är stora. Även dom jag köpte för några veckor sedan. Och ett skärp i läder töjer sig inte så mycket på några veckor heller. Måste göra fler hål. Hoppas det bara beror på att jag inte häller i mig en massa kalorier, så att det inte är nått annat fel.

Så vad är nästa steg nu då? Det är oerhört motigt att jobba. Jag kan inte hitta någon som helst inspiration och jag brinner inte för mitt yrke. Eller jo, på ett sätt gör jag det, men på ett annat sätt inte. Jag vill nog göra det jag gör ett tag till, men kanske inte på samma arbetsplats som jag är på nu. Jag skulle behöva ny jord runt rötterna om ni förstår vad jag menar. Då kanske jag kan blomma igen.

Och såklart längtar jag hem till storstan, men det är nog inte dags ännu. Jag har mina finaste vänner här och det får jag inte glömma bort. Dom är viktiga för att jag ska må bra. Närapå en förutsättning för mig.
Dags att ta tag i denna dagen.

Jag orkade :)
Kram!

...ganska OK då idag. Får jobba hur länge jag vill idag. Det har hänt att jag har jobbat länge, druckit här på jobbet, suttit så länge och blivit så packad så jag måst ta en taxi hem. Kom in och drällde rätt ned i sängen nästan utan att säga hej till han därhemma.

Vilken tur att jag såg mig själv i den situationen nu för just när jag skrev att jag får jobba länge idag så kom jag att tänka på det där skåpet med dricka som finns här på jobbet, kvar efter nån tillställning vi haft. Jo visst serni, här finns ett skåp med öl och öppnade Bib:ar som man kan roa sig med om man ser till att jobba lite längre.

Men det ska jag inte göra idag. Nope. Jag ska jobba duktigt och sedan åka hem i rimlig tid så jag hinner snosa på mina underbara ungar.

Förresten vilken rolig väninna jag har: med henne kan jag prata om detta med alkoholen och hon föreslog "kan du testa några vita månader och se hur det går?". Roligt vad? Om jag kunde det så hade jag (väl?) inte haft problem. Faast jag läser ju om folk som håller upp länge och sedan börjar igen. Min vän är en stark människa, för flera år sedan insåg hon att hon är en sådan som inte kan hantera alkohol. Så hon slutade dricka. Det skulle jag gjort då med, men det tog längre tid för mig att erkänna att jag också är en sådan människa.

Vad tror ni, är det bra att hålla fast vid sina "skäms-bilder" i avskräckande syfte? Inte för att racka ned på mig själv menar jag, utan snarare för att påminna om varför jag bör välja den alkoholfria vägen? En sådan bild är ju när jag fyllnar till på jobbet och får ta taxi hem. En annan är av ett tonårigt jag som försöker torka upp... nä usch, den bilden var alldeles för hemsk.

Hoppsan det blev lite bluddrigt det här. Tack till dig som orkade kämpa dig ända hit :-)

...efter en jobbig helg där jag vrålat åt allt och alla, känt mig mycket obalanserad och ilsk. Idag unnade jag mig en hemma dag - ibland känner jag att jag bara måste få vara ifred med mig själv och bara vara. Såklart dumt att "jobbskolka" men jag hade inte varit till någon nytta idag i alla fall. Nu känner jag mig harmonisk.

Har inte druckit på två dagar. Jippi vad duktigt tänkte jag vid middagstid idag, då kan du gå och ta en klunk av något. Nä varför det kom nästa tanke sen... och, jag gjorde det inte. Resonerade med mig själv, vad skulle bli bättre om du drack något nu? Ingenting egentligen blev svaret. Jag och barnen var nöjda och glada, maten blev god. Det enda ett glas skulle leda till var att jag blev ännu tröttare - alltså, skål, nejtack!

Ska gå och lägga mig med en bok nu, godnatt alla kämpar!

tröttnat på att följa dina veckor! Vi lever alla här i en livslång relation till alkohol, - nykterheten är en färskvara som Adde brukar skriva. Och all kämpar på i sin verklighet, vardag som helg. Dina söndagskrönikor hör numera till min måndagsmorgon och jag skulle sakna dem och fundera mycket om de bara uteblev... Tänkte igår, när jag läste i en annan tråd, att det här handlar lika mycket om livet som om alkoholen. Vi har kommit hit på grund av alkoholen men det går ju inte att skära ut den ur livet... alkoholen och alkoholens konsekvenser och spår är invävda i oss själva, fysiskt och psykiskt, i våra nära relationer och sociala sammanhang. Och, som du skrev till mig tidigare, här i anonymiteten delar vi med oss mera naket än kanske nån annanstans... Du är en levnadskonstnär som har betydelse för andra och andras liv. Hoppas måndagen är god mot dig! / mt

..som jag brukar på Söndagar, tid för återkoppling..
Vem vet..?, ni kanske har tröttnat på detta kluttrandet på forumet...?

Allt mindre om hur alkoholen spelar någon sorts roll i mitt liv, och jag börjar få återtaget...
Återtaget till vad, kan man tänka, ett liv som suger?

Njaäh, inte helt, men ett uppvaknande är väl alltid svårt, och ibland smärtsamt också...
Jag lever utan alkoholen, men ändå med den, paralellt på något vis...
Och mina inputs till att vilja använda den finns nog kvar, trots allt...

Jag är en känslomänniska har jag upptäckt, använde den för att dämpa eller utveckla mina känslor...
Vilket gör att jag befinner mig i något sorts mellanting, varken det ena eller det andra.
Och känner mig hämmad, får inte ut allt det där som finns inom mig..
Vill kunna gråta, skrika, sjunga, skratta, och få ta del av den livskaka som tillhör mig...
..men kan inte...

Låter musiken just nu få ge mig lite mental stimuli, drömma mig bort...

Och ni kanske undrar vad jag lyssnar på just nu, om och om igen den senaste timmen...?

http://youtu.be/IU0OkKWpw1A

Läs inlägget från början igen, känns det annorlundare när du hör musiken i bakgrunden då?

Är jag en levnadskonstnär?, eller bara nära på konstig?
Har fortfarande ett behov att fly (away) verkligheten, men på mitt sätt...

Berra, och ja..jag räds morgondagen..

Som människa har vi en hel del behov. Många uppenbara som att andas, äta, och sova. Och en hel uppsjö av andra mer eller mindre uppenbara behov.

Jag tror vår drift att agera är ett behov precis som alla andra. Dvs, vi har ett behov av att agera för att tillgodose andra behov. Detta ät något som gör sig påmint när vi känner tristess eller tomhet.

Detta behov kan tillgodoses på flera olika sätt antar jag. Dels kan vi ju så klart göra något konstruktivt, eller så kan vi komma tillfreds med känslan. Detta är väl det "bra" sätter att tillgodose. Sedan kan vi ju undvika känslan, det uppenbara genom att dricka alkohol, men även kanske genom att äta i onödan, se filmer eller förlora sig själv i ältande eller fantasier.

Om man lär känna sin drift att agera, kanske man kommer närmare anledningen till varför alkohol tilltalar dig?

gått 2 hela veckor sedan Gulbranna. 2 veckor fyllda med jobb, familjeproblem, bilprovning ( Nej, det gick inte bra :( ) MEN fortfarande finns tankar kvar om det vi pratade om på konventet. Jag vet sen tidigare att mycket hänger kvar i månader efteråt och som plingar till när jag är beredd att förstå och ta in vad som sagts.

Numera går jag inte så mycket på möten utan föredrar att mingla och få ta del av olika personers mera direkta erfarenheter. Och jag lovar....det kan bli sanslöst givande !!

I morse dök en sak upp som vi diskuterade : Varför klarar sig vissa bättre än andra i nykterheten ?

Jag hade mina egna tankar om det och det är underbart att få dessa tankar bekräftade och att jag känner att jag är rätt ute.

Vi var väldigt eniga om att vi hela tiden måste vårda vår nykterhet, den dagen jag glömmer vem jag är så är jag tillbaka i skiten igen. Och så är det så enormt mycket värt att engagera sig i allt som rör sjukdomen, att hela tiden försöka göra saker som är bra för mig och min nykterhet. Jag har några "vänner" (Ok, bekanta då! ) som har valt att skippa allt arbete med sig själva och valt ett annat beroende som kompensation typ arbete. Jätteduktiga i sitt jobb och går in för det med hela sin själ och lite till. Jag har försökt fråga var de är i sin egen värld, om de har tid att känna efter hur de mår men det blir bara försvarstal om hur behövda de är och att företaget inte skulle gå så bra om de trappar ner.

En klok man sa ju till mig i början av min karriär i nykterhetsbranschen att "3 dagar på Gullbranna håller mig nykter i 3 månader" och han visste sannerligen vad han pratade om!! Det är ju lika med exvis Visby konventet och andra konvent där många med samma erfarenheter samlas och delar sina upplevelser.

Eftersom jag blivit inskolad i AA så är det en enkel väg för mig att behålla min nykterhet men det finns ju andra vägar att gå som innefattar att jag vårdar mig själv och mitt inre. Men återigen, jag får aldrig någonsin glömma vem jag är. Min historia är min framtid.

Att lära sig att ta plats och känna att jag är en egen individ som har rätt att ha ett bra liv var ingen självklarhet för mig i från första början. Som alkis så har ju min egen självbild blivit så sned som det bara går att få den och det är inget lätt jobb att rätta till den bilden. Och jag klarar inte det själv. Så....att lära mig att lyssna på andra och ta till mig deras erfarenheter var ju en nödvändighet för att jag skulle få den blicken de har i sina ögon och det liv de idag lever. Jag som kunde allt själv fick en tuff läxa med att lära mig att lita på andra. Det var också en sak vi pratade om på Gullbrannas "fikatorg" om just att lita på andra. Det var fler som liksom jag hade blivit lurade eller vilseförda av folk men vi var väldigt eniga om att det var värt de få gånger det hände. Hellre att nån lurar mig en enstaka gång än vi går tillbaka till vårt gamla misstänksamma jag.

En sak som gör att jag påminns är ju att läsa här och framförallt när nykomlingar kommer hit. Ni behövs så mycket för att jag ska påminna mig om hur det var i början och jag hoppas att jag kan ge något lite av det som jag lärt mig under resans gång. Men jag behöver även det personliga mötet med kramar och skratt, och ibland även tårar, från vänner som har samma sjukdom som jag har. Det gör att jag känner mig hel som människa och att jag är en del i det "normala" samhället inte utanför som när jag drack.

Idag har jag gjort valet att vara nykter oavsett vad som än händer och jag tänker ha en alldeles lugn och fin söndag, utan ångest och rädsla, och bara lata mig !!

Men det är svårt att låta bli att lugna sig med ett lenande glas vin när f_nskapet man är gift med är så himla otrevlig: "vad sa du? var det något intelligent eller något dumt som vanligt?". Hur kan man tilltala sin hustru på det sättet. J-vla äckel, jag tappar så mycket respekt för min man för varje dag som går och inte blir det bättre av att jag tappar respekten för mig själv heller - det hjälper ju inte att dricka.

Nämen visst, jag är kanske inte så himla trevlig jag heller. Blir irriterad av att hela dagen går åt till tråkiga måsten samt att datorer och uppkopplingar och skräp inte funkar som de skall. Om ni ser någon som står och stampar på en gammal laptop ute på gatan så är det jag...

Idag är ingen bra dag

Tänkte på det du skrev om kräftskivan. Att vara helnykter. Om jag lyckades med det förra helgen så kan du utan tvekan att lyckas. Det bästa var att jag hade jättetrevligt. Visst så var det inte utan att vinet såg väldigt gott ut där det stod på bordet och log åt mig. men eftersom jag jag hade bestämt mig så ignorerade jag känslan. Gick superbra. Att gå på kräftskiva utan att dricka alkohol känns som en utopi! Men det är det inte. Det som kändes bra var att det var andra som inte drack. ( helt frivilligt ). Då behövde det inte bli något tjat om varför man inte skall dricka. Ta en kompis o bestäm tillsammans . Jag lovar att ni kommer ha jättekul. Dessutom kan du titta dina fina barn i ögonen när ni går och lägger er och veta att mamma är närvarande om något skulle hända. Jag hejjar på dig Stigsdotter!! Kram

....alkoholdjävulen försöker få mig att känna och tänka när det har gått en tid utan drickat:

"nä nu är jag trött på den här begravningen - gräv upp flaskan!"

Va nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort... sorger o besvär...

Berättade en sak...

Hon hade en lillasyster vars kanin dog...
Och mycket sakligt berättade de om döden för henne, hon nickade och verkade klyka precis allt...
De anordnade med ett fint arrangenmang, gjorde en fin kista åt kaninen, grävde ner den i trädgården och sjöng vackra sånger...

Efter att de var färdiga grävde de igen graven och satte handplockade blommor vid en sten.
Lillasyster satt kvar vid graven och hon såg ut att sörja...länge.

Storasyster kommer dit för att trösta och håller om henne, lillesyrran putar med underläppen och är lite sur och vresig, och hon frågar hur det är...

" Nu är jag trött på det hära begravningen, nu gräver vi upp henne igen..!"

Och suck, där gick flera timmars arbete åt pipsvängen, hon hade bara hajjat det som en lek..

Man kan skratta åt det nu, men barns förmåga att ta till sig olika saker är verkligen begränsat.

Det som gör en ont är väl när hon väl upptäcker att hennes lekkompis verkligen är borta,
hur svårt måste inte den acceptansen vara då?

Vi är alla vuxna idag, men har fortfarande svårt att ta till oss saker,
som att andra kan (kanske) fungera ihop med alkoholen, och inte vi..!
Är det inte orättvist så säg?

Och att vi är alla olika, och allt..precis allt kan inte vara rättvist...

Grannen har nyare bil och tjänar mer pengar, men det betyder inte att han är lyckligare för det..
(Vem vet, han kanske måste dricka alkohol för att orka stå ut med sitt liv..???)

Nä..plats i korgen Svensson, och sätt målen inom räckhåll, och bli nöjd med det...
Strävan efter att alltid vilja bli bättre och inte lyckas, det bryter ned oss..

Grannen må ha rosor i sin trädgård, men jag har tamefan så mycket finare tulpaner, så det så!

/Berra

....tror jag i viss mån är en nyckel till ett bra liv, till ett liv där jag är stolt över mig själv och den jag är. Naturligtvis skall man ta hänsyn till andra människor men det är viktigt att känna efter i sitt eget sinne vad man verkligen vill istället för att bry sig om vad andra tycker.

Våra döda lever kvar så länge vi kommer ihåg och tänker på dem - där i våra hjärtan kan de leva i 100 år minst. Det är nånting med barn och födelsedagar också, mina barn ville åka till Mams grav och sjunga när det var hennes födelsedag.

Du har ett långt liv framför dig, och vad som kommer hända i framtiden är inget du kan ta beslut om idag. Varken vad gäller alkohol eller nåt annat i livet.

Vad som är möjligt dock är att hoppa över att dricka en dag. Att utforska vad som händer med tankar och handlingar som nykter, vad händer efter två dagar?

Framtiden tycker jag du ska låta vara vad den är, dvs okänd.

--

Det är skönt att kunna vara öppen med allt detta inför människor som förstår och som man (jag!) inte behöver skämmas inför. Tack!

Jag läste i någon annans tråd om skillnaden som blir då man använder "jag" istället för "man", det ska jag också försöka med! Pröva! Du får stå för det du säger och tänker på ett annat sätt om du säger "jag" istället för det luddiga "man".

Idag behöver jag inte dricka, jag drack ju igår. Kommer att ha en nykter fredag! Jippi. Idag är vi nyktra. Men imorgon då, eller på söndag?

Nej, det funkar nog inte att bara dricka ett glas, att bara dricka cider ller öl. Det är nog allt eller inget som gäller. Håller med dig Drutten, jag gillar ju också mig själv som nykter, är ju en bra människa faktiskt! Och, de dagar jag känner mig mindre bra så kommer jag ändå att vara tillräckligt stark för att ta mig igenom dem med, för det är ju så vi människor skall göra - ibland är det upp ibland är det ned. Att slipa av de nedåtgående dalarna med ett glas vin leder ju automatiskt till att man tar udden av allt det som är bra också, att jag inte upplever det fullt ut.

Jag försöker att tänka mycket på de där första gångerna jag drack alkohol - vad äckligt jag tyckte att det var. Att jag har LÄRT mig att dricka. Det är ju faktiskt ett gift. Ett gift. Ett gift som förändrar någonting i min hjärna. Som gör att det inte är JAG som bestämmer.

Å sen är det ju aldrig rätt tidpunkt. Är väldigt mycket "ska bara" i mitt liv. Nästa vecka ska jag på öl och ostprovning, sedan på kräftskiva. På kräftskivan kommer det ju naturligtvis finnas möjlighet att supa skallen i bitar men där är flera av vännerna som uttryckt önskemål om att dricka mindre så det kanske vi ska göra då? Dessutom är barnen med och jag måste ta hand om dem, min man kanske kan få släppa totalkontrollen för en gångs skull. Sen. Sen ska jag nog försöka, om jag törs? Att inte dricka alls. Testa hur långt jag kan gå? Tänk om jag inte kan hålla upp en längre tid? Känns läskigt. Men det är nog alldeles nödvändigt.

Jag sitter här o läser o inser hur lika vi är. Du beskrev så bra när du skulle slänga dina BIB o glasflaskor o ersätta med nya. Har gjort det hundra gånger känns det som. "Bara han inte märker att jag druckit igen". jag lyckades ofta. sorgligt nog. Kände mig ganska stolt dessutom att det gick så lätt att luras. Fan vad sjukt. Den man dock inte kan lura är sig själv. Varje dag som jag är nykter är en lycka för mig nu. det är ju första gången på många år. Har försökt det mesta. " Inte dricka mer än två glas, bara dricka cider eller öl, ingen starksprit" Inget funkar för mig. Får bara mer sug. har kommit på att jag gillar ju mig själv som nykter:) Jag är ju driftig. Får saker gjort, sköter mitt jobb, barn osv. Så vill jag va! Vi tar en dag i taget. Hejja dig Stigsdotter!

Oj det blev lite fel det där, två inlägg. Ibland är jag för snabb med att trycka på tangenterna :-)