Senaste kommentarerna i forumet

Berra, för dig kanske det inte längre handlar om alkohol, men när jag läser din tråd, så kan jag läsa om en man med familj, som lever och är, utan alkohol, som bjuder på sig själv och sina funderingar – som klarar sig utan alkohol och har ett fint liv. Som nynykter pendlar jag. Ibland vet jag inte ens varför jag slutade och tycker inte att jag alls har problem. Ibland är jag så säker på att jag aldrig kommer dricka igen.

Du och alla med lång nykterhet som skriver ger mig hopp och framtidstro, att det faktiskt går att fortsätta år efter år, både när man har det toppen och när livet är mer vanligt.

För mig är du viktig och jag läser allt du skriver, jag hoppas du fortsätter att skriva.

Sköt om dig
Lisamari

jag känner precis som du.
Men jag känner åxå att när nykterheten är så självklar kan det ju tom hända att man glömmer bort varför man är nykter.
Läs:jag.
Så är det för mej.
Tänker att jag kan ju hamna i en situation som förra gången.
När jag bröt 12 års nykterhet av en anledning som jag nu kan sätta ord på.
Jag mötte en trevlig man som inte hade alkoholproblem.
Jag speglade mej i honom,att jag inte heller,efter 12 års nykterhet,hade några alkoholproblem.
Jag hade fel.
Tog tid att komma till "Ruta 1" igen.
Nu är jag på rätt spår,men vill inte halka dit igen.
Därför är jag kvar på Forumet.
Därför är jag så j...a glad o tacksam
ATT NI ALLA FINNS HÄR FÖR MEJ!!!!!
Tacktacktack
hjärta-gilla
<3

Tack fina kloka Adde
Kram

just på Gomorgon världen o bifogar länken hoppas det funkar.
Mycket intressant o samtalet gav mej en vidare syn på det som tycks vara så totalt oförståeligt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4613722

bara för att skriva det:) Tack! / mt

jag tacksam för att jag är en nykter alkoholist. Och jag är tacksam för att jag lärt mig att hyfsat leva efter tolvstegsprogrammet efter bästa förmåga.

AA's 12 steg är ett levnadsprogram, det är bara första steget som handlar om alkohol, resten är ett enkelt sätt att leva. Det fanns en tid när jag bedömde folk efter hur de såg ut, var klädda, vilket språk de talade, kort sagt det de var som jag inte var. Invandrare, bögar och flator var otäcka och farliga eftersom jag inte visste bättre, jag var helt förblindad av min egen otillräcklighet. Allt som var, eller blev fel, var ju nån annans fel eftersom jag själv var felfri. I den dimma av av osunda åsikter som jag då levde i var det jag själv som tog mest skada, jag kände nånstans inom mig att det var fel sätt att leva. Och när de tankarna kom så gjorde jag som vanligt och försökte dränka dem med min kära alkohol. Det gick inte så bra.

Under min behandling upptäckte jag att jag inte var ett dugg bättre alkis än de som sov under broar eller i värsta lyxkåken, vi var alla så väldigt lika under våra täckmantlar. Och det mest fantastiska : Det fanns kärlek mellan oss alla som till det yttre var så olika. Just då var det alkoholen som var den gemensamma nämnaren men allteftersom min utveckling fortskred så såg jag fler och fler gemensamma beröringspunkter. Vi hade likartade funderingar över krämpor, familjer,framtiden, och föralldel även historien, utseendet, jobben, mm mm fastän vi kom från så skiftande förhållanden. När vi väl tordes öppna munnen och släppa ut det vi bar på så kom genast stöd och hjälp från andra. Och vilken kunskapsbank som uppdagades !! Bara för att jag lyssnade på andra ( men fatta hur enkelt det är : Att bara lyssna !!) så blev jag så mycket klokare och lugnare inombords. Ett helt nytt liv låg helt plötsligt framför mig !!

Jag började att varje morgon ta mitt beslut om att inte dricka och jag uppmuntrade min nya nyfikenhet på det nya livet. Så mycket spännande det fanns att upptäcka som jag tidigare bara slagit undan för det var okänt och därmed farligt. Jag började att gå emot mina rädslor på ett medvetet sätt och upptäckte att jag verkligen gillade det och jag började med att lära mig vara social efter ett liv med instängdhet och misstänksamhet. Allteftersom nykterheten blev mer stabil så blev mina steg ut i det okända mer och mer vågade och självklart gick jag på minor men det gav mig också erfarenhet och förståelse på hur saker och ting hänger ihop.

Jag försöker idag att ha ett så öppet sinnelag jag överhuvudtaget förmår men ibland tar nog beroendepersonen över och jag får lite småsurt rätta till den felaktiga ståndpunkten. Jag finner ett mycket stort nöje i att lära känna andra och få ta del av andras kunskap och jag försöker verkligen att försöka förstå deras synpunkter även om de inte stämmer överens med mina. Jag försöker innerligt att se likheterna hos oss.

Men hos en en sån stolle som gjorde allt fel i Oslo och på Utøya kan jag inte känna någon som helst likhet med. Inte heller hos hans gelikar.

Jag har verkligen försökt att förstå och känna kärlek för de vilsna människorna i dessa kretsar men det vill sig liksom inte.

Idag tror jag verkligen att kärlek mellan människor är så mycket större än allt annat och att om jag använder kärlek istället för hat så mår jag och min omgivning så mycket bättre.

Och det underlättar om jag inte tar första glaset.

jag har läst en timme redan. Min första tanke när jag läste ditt inlägg var att jag kände igen hur tiden distanserar en från en specifik känsla. Ett igenkännande "knäppte till" i mig direkt när jag läste även om min erfarenhet är från ett helt annat sammanhang.

Jag har sagt det förr och jag säger igen, att du och andra som funnits länge på forumet har/representerar ett "värde i sig" för ni är det levande beviset på att det går att bli fri, både från från alkohol och från medberoende. och man kan hitta sin väg på olika sätt. Oerhört viktigt!

Och Berra, att dina tankar och råd inte längre i första hand handlar om kampen mot alkohol utan vägen/-ar mot välmående, hälsa, ser jag som ett stort sundhetstecken. Många, de flesta av oss bär på livssorger och problem som uppfyller tankarna. För en del människor kommer sådant till uttryck endast med alkohol i kroppen. Jag tror det var Lisamari som skrev ungefär att när man är nykter försöker man svara seriöst medan de påverkade pratar på om sitt.... och det leder inte framåt. Att seriöst och nyktert lyfta fram tankar om livet, arbetet, fritiden och hur man möter motgångar (utan att dricka) är så värdefullt!
Särskilt faktiskt när orden kommer från en vuxen man, en "riktig karl"!

Fortsätt skriv Berra, du vet att dina inlägg har stort värde för många! / mt

...sitter och läser runt på trådarna som vanligt...
Det händer någonting mellan 3 till 7 gånger per dygn...

En sak slår mig nu på något sätt, jag har tappat "känslan" för det där med längtan till alkoholen...
Kanske tiden börjar ta ut sin rätt, efter så pass lång tid i min nykterhet så har man inte riktigt det samma greppet om alkoholrusets känsla...

Vad vet jag?

Kanske jag har börjat se min nykterhet som en självklarhet nu, jag behöver inte ens våndas över vilken veckodag det är idag, eller imorgon...
Folk runt omkring mig "super" som vanligt, och jag orkar inte ens lyfta på ögonbrynet längre, det är min vardagsmat nu för tiden...
Känner ingen längtan, till vad?, ett rus som jag knappt kommer ihåg längre...
Jo jag vill må bra, men jag kommer inte ihåg alla fördelar med alkoholen längre, bara nackdelarna...ångesten...

Jag börjat tappa greppet om alkoholen känns det som...

Det enda jag bryr mig om längre är känslan av att må bra, vilken kräver en oerhörd koncentration, och det går ut över allt och alla i min närhet....
Inget får köra kniven i sidan på mig längre, jag bevakar min frizon med hökens blick...
Det är det enda som spelar roll längre, och i allt detta må-bra-tänkandet finns det absolut ingen plats för alkoholen längre, en självklarhet liksom...

Mina råd känns fjuttiga längre på forumet, det handlar inte så mycket om drickande, utan om välmåendet...
Kanske ingen självklar motsats, alkohol och välmående, vissa kan nog må bra av sitt drickande, tror jag...

Eller så är det bara en motig tid, där inget spelar roll längre, känner mig lite uppgiven i mitt tänk...

/Berra

förmånen att få uppleva den fina sidan av sjukvården några dagar nu. Var inte så allvarligt som det befarades men däremot var det ett trevligt gäng med gubbar i salen !!

MEN : Alla tjatade om samma frågor : Röker du ? Har du rökt ? Snusar du ? Har du snusat ?

Till slut var jag bara tvungen att fråga : Frågar ni ALDRIG om alkohol, narkotika eller droger ?? "Ehhh, va, eee näe.......ska vi det tycker du ?" Ja, självklart tycker jag det !!

Varför är det så svårt för sjukvården att anpassa sig till samhället i övrigt och inse att många sjukdomar är ex vis direkt alkoholrelaterade ? För att inte tala om det smygande tablettmissbruket som inte luktar eller visar sig i form av rattfylla el likn.

Kunskap och information behövs !!

Ps Ingen känner igen mitt halssmycke i form av av AA's logga heller. Ok det är inte vanligt att känna igen det men nog tycker jag att sjukvårdsfolk borde veta vad det innebär. Nåja, pizzabagaren trodde att jag gjort lumpen på samma förband som han i Mellersta Östern !! Delta Force !! Ds

Hej Freddie, Lilja här, som är nykter dag 20

GRATTIS till dina 200 dagar, det måste kännas SÅÅ uppfriskande!

Snyggt jobbat-jag är imponerad!

Lilja

Fredde till 200 dar.Snygg siffra <3

Idag så är det dag nr 200. Fint och jämt! :)

Hoppas ni har en bra dag alla!

Har inte läst om någon här under mina två år som fått kramper då de slutat dricka, så det kanske inte är så vanligt.

...jag drack ett tag 5-6 liter vin/vecka och fick inga kramper av att hålla upp.

OM du skulle känna kramp, då kan du bara väldigt låångsamt (max en/timme)
dricka 2-3 folköl så går kramperna bort.

Jag fick det som sagt för att det var en av dom få piller som inte var beroende framkallande. Men jag funderar nog mest om ateraxen kan hjälpa mig att slippa denna omtalade delerium med kramp det är rädslan för det som är den enda anledningen till att jag inte vågar sluta dricka. Dricker 3.5 om dagarna bara för att slippa genom lida det, vilket är fruktansvärt , jag vill inte dricka mer jag vill INTE!

..och funderar...

Idag, har jag kontrollen???

Japp det har jag, och då syftar jag inte enbart på mina alkoholintag, utan att jag har "kontrollen"...

Kontrollen på att inget negativt påverkar mitt leverne, så att jag "tvingas" till att åter bruka alkoholen...
För så fungerar det för mig, alkoholen är bara resultatet av ett dåligt leverne, ett kvitto på att...just det... nu mådde du inte bra Berra!

...och det är på det spåret jag jobbar, håll allt ont borta ifrån mig, så behöver jag inte må kasst, och sedan börja dricka för att må bättre...
Och när man har druckigt så...mår man ännu värre, och det dämpas med.....ännu mera alkohol...

den självgående cirkeln är sluten, och jag bara snurrar med...

Man blinkar med ögonen och fattar inte vad det är som händer med en, allt bara snurrar på ännu fortare...

Men jag har kastat in ett stålspett i ekrarna på det snurrande hjulet, och pangkrasch, det smäller högt...
I en hög så ramlar allting ihop, med skrubbsår på knäna ställer jag mig upp, borstar av mig och tar sikte på en ny horisont...

Och ni vet det där med.... att nu är du ute och cycklar, japp det stämmer...

Bromsarna går sönder, kedjan hoppar av, skosulorna bränner under fötterna, och man märker...
Detta går åt helvetet, och man försöker bara sikta på något mjukt därframme och göra skadan så lindrigt som möjligt...
men ont...det kommer det att göra, var så säker...

Om...man nu inte sitter med ett spett i ryggsäcken, och tänker, nu är det JAG som stannar hela skiten, nu bestämmer jag...

Och det gjorde jag, och gör så fortfarande...

Så länge jag håller allt "ont" borta ifrån mig, och inte faller för trycket att chansa på ytterligare ett glas, då....har jag kontrollen...

Min Onsdag, jag älskar den, älskar ni eran?

/Berra

Halloj vänner!

Jag har varit borta på semester några veckor, hälsat på vänner i landet och varit ute i vår skärgård! :)

Det har ju blivit Juli, vilket innebär sex månader helnyktert för mig.

Semestrar har gått bra, jag har överraskats lite av att ingen har knappt brytt sig när jag tackat nej till drickat. Bra umgänge antar jag, då det finns många andra tillfällen då folk gör en stor grej av det, eller nästan tar illa upp.

Jag kämpar fortfarande med lite av sviterna från min skilsmässa och nya livet med varannanveckas förälder och så. En skrämmande tanke och känsla jag fick för någon vecka sen var just att vad i helvete, nu skiter jag i allt och kan lika gärna köra dekadens och krogliv. Den var verklig och alkoholromantiken slog i fasligt.

Det som glädjer mig är att tanken automatiskt glider in på dagen efter-känslan, hur man är seg och "bara" en drink eller utgång på kvällen kan få livet att glänsa igen. Vilket nu i nyktert tillstånd verkligen inte känns lockande.

Hoppas ni har en bra sommar allihopa! :)

insiktsfull du är! Vet du, jag tror att du är så stark på insidan idag så att flugskiten inte når in i det som är Du, ditt sanna jag. Håller tummarna för dig kl 15 så att du kan bortse från negativa energier under det vikiga mötet. Du är en stjärna som lyser inifrån! / mulletanten

insiktsfull du är! Vet du, jag tror att du är så stark på insidan idag så att flugskiten inte når in i det som är Du, ditt sanna jag. Håller tummarna för dig kl 15 så att du kan bortse från negativa energier under det vikiga mötet. Du är en stjärna som lyser inifrån! / mulletanten

...på jobbet...

Pötsligt befinner jag mig i en diskussion med en medarbetare som formligen kastar sig runt min hals....
Och pratar skit om företaget...

Jag bara orkar inte, står det pessimist stämplat i min panna eller?

Har knappt ork själv att finna motivation att komma tillbaka, och så kommer han och bara gödslar med sin antienergi, suger ur mig precis allt, dag ett!!!
Dum som jag är kommer jag med mina lösningar på problemen och upptäcker inte hur jag tämligen dränerar mig själv...
Han precis som jag kommer tillbaka efter semestern och har inte vilat ut sig det minsta, utan har burit med dig sina funderingar runt arbetet och sin anställning.

Och nu måste jag verbalt kräkas ur mig allt detta...

Jag måste ha min energi tillbaka till kl 15, då en ett viktigt utländsk besök kommer, hoppas.. hoppas att jag kan hålla modet uppe, hela kvällen...

Känner mig så fucking dum i huvudet som går blåögd på denna mina, ett av mina absoluta "måsten" att komma ihåg innan jag gick på semestern...
"Inte göra mig tillgänglig för energi-tagare..."

Jag kunde det innan semestern men hade glömt bort det, jag gjorde mig icke anträffbar när orosmolnen gick runt på golvet...

Shit shit shit...

Hade jag befunnit mig "i mitt andra liv" nu, så hade jag redan nu bestämt mig att detta enbart kunde lösas på ett enda sätt...
Jag hade redan nu bestämt mig för att ikväll direkt efter ankommit hemma tömt några flaskor för att ge mig min "rätt tillbaka"...

Feltänket finns kvar, men inte handlingen..
Jag kan redan nu stoppa mina tilltänkta handlingar, för jag vet att det inte är lösningen på mitt problem...

Problemen löser man på plats, inte på en annan tid med ett annat substitut vid namn alkoholen...

Jo jag vet att just idag är jag extra känslig, ...veckans första dag vid namn Måndagen...

Min själ är som en färsk köttbit ensam på marken, och flugarmadan trängs redan som en svart självande matta ovanpå den...
Jag har sett det på landet under grillen, och symboliken är slående i dessa dagar...
Ingen marinad är tillräckligt stark att hålla dem borta...

/Berra

http://gullbrannagarden.se/gud-ge-mig-sinnesro-att-acceptera-det-jag-in…

Alltid första helgen i september !! Bara så ni vet : Jag står med ryggen mot havet !!

nyktra och verklighetsnära tillvaro och lider med dig över motigheten att gå tillbaka till jobbet. Eftersom du inte trivs på jobbet är det ju inte så konstigt att det känns pest... Grattis till din livsbejakande semester och tack för dina inlägg. Du är värdefull för många, tänk på det om du saknar uppskattning på ditt levebrödsarbete! / mt

Stirrar ut över viken vid landet, tittar på båtarna som ligger på svaj, och börjar må dåligt...
Imorgon är det te'baks till vardagen igen, arbetet...suck...

Försöker verkligen se det positiva med det, försöker se mig mätt på ledigheten, har jag fått nog nu.....?
Visst sena mornar och sena kvällar har varit en vana på sistone, har fått umgåtts med familjen 24 timmar om dygnet...
Har fått göra en massa saker, upplevelser som jag kan minnas när jag sitter på hemmet och suger på löständerna...

Men jag kan inte få bort den dära magkänslan, ni vet den som slår knut på tarmarna...
Min ledighet är inget hållbart livsmönster för evigt, även om jag njuter av den till fullo...

Se jag tillbaka på min livsutveckling de senaste tre åren, så hade min kropp varit ganska så söndersupen nu efter semesterns slut...
Hela förrådet under huset hade varit fullt av tomplattor, burkar, flaskor och söndertrampade bib'ar...
Och min kropp hade inte fått vilat det minsta, den hade varit sönderstressad av drickandet, och jag hade gått från en stress till en annan...
Det slipper jag nu!

Och jag känner känslan av förändring, till en förbättring...

Min sommarledighet 2011 gav mig ledigt, ledigt från ett beroende och tidsförspillan till en verklighetsnärvaro som jag tidigare aldrig har upplevt...

Jag är här och nu, inte där och en önskan om då...

Det är en jävla skillnad...

DÄRFÖR borde jag vara nöjd med min semester...

Ka-tjing!

/Berra

Jag gjorde en Berra igår! Tog fel glas, istället för en klunk cider (alkoholfri) drog jag raskt i mig en klunk ur vänninans glas med mousserande, smakade så dåligt! Svalde av bara farten och grinade faktiskt illa. Konstigt att smaken varit okej för mig tidigare. Ändras smaklökarna också måntro? (jag fattar ju det där med begäret osv, men smaken var verkligen vedervärdig och så stark nu)

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/lm2011.pdf

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/programlm2011.pdf