skrev majsan_nu i Räknar dagar på ett gammalt kuvert

@Friluftstok
Läst hela ditt långa inlägg, så bra för dig att ha hela vägen samlad 👍
Du har kommit en bra bit på väg nu, "bara" att fortsätta framåt på den inslagna a-fria vägen 💪
Vi kämpar på i medvind o motvind, en dag i taget o det blir många till slut 🥰
Kram från mig 🤗


skrev vår2022 i Räknar dagar på ett gammalt kuvert

@Friluftstok Tack för att du vill dela din berättelse. Bra att du ändå lyssnade på din kropp och var så klok att du slutade dricka. Att du tog skräcken på allvar om att du kanske var illa ute. Det måste ha varit en hemsk tid att vänta ut tills du gick till läkaren och ångestattackerna du fick av oro😓. Vad skönt att du nu kan känna de positiva effekterna av att vara nykter, att du hann känna dem innan du skulle fira med Prosecco, som du ändå inte gjorde. Det verkar ta olika tid när vi är där då vi kan känna och uppleva det positiva med nykterheten.🤗


skrev vår2022 i Räknar dagar på ett gammalt kuvert

@Friluftstok Snoozar varje morgon, minuterna mellan dessa är guld värt! Ställer klockan en halvtimme innan jag ska gå upp bara för att få snooza😂. På helgen är det extra skönt för efter snoozandet så blir det kaffe, läsa nyheter och läsa i detta forum i sängen tillsammans med två snarkande hundar. De har full koll på mina rutiner och rör sig inte ur fläcken när jag går upp för påtår. De vet att jag strax är tillbaka. Det bästa av allt är såklart att man inte är bakfull😊.

Ha en fin söndagkväll🌷💕


skrev Friluftstok i Räknar dagar på ett gammalt kuvert

Idag tänkte jag att jag skulle ge mig på en liten tillbakablick av mina första dagar nykter. Jag blev ju medlem här och började skriva när jag hade passerat en dryg månad och har ingen dagbok över första tiden. Det är lite synd. På samma sätt som jag nu spammar med hur skönt det är att vakna nykter, kunna ta bilen när jag vill och hittat tillbaks till friluftslivet vore det bra att ha haft rädslan och ångesten på pränt. För det var så allt började, med rädsla. Skräck. Det blir ett långt inlägg men here we go!

Det var en lördag morgon. Jag hade ställt klocka och vaknade runt 08. Hade bara druckit 4 st 33 cl cider kvällen innan så jag var pigg. Anledningen att jag ställt klockan var för att en kompis skulle komma på middag och jag skulle laga pulled pork vilket som bekant tar några timmar. På förmiddagen stack jag ut på en power walk. Fick håll men förundrades över kilometertiden, nästan en minut snabbare per kilometer än mitt vanliga pw-tempo. Fan vad grym jag var! Väl hemma så gav inte hållet med sig men jag tänkte inte nämnvärt på det, jag hade ju fullt upp med städning och matlagning. På eftermiddagen knäckte jag första matlagningsölen och var lite lullig när min kompis väl kom. Han ville inget hellre än att komma ikapp så han svepte några öl snabbt och vi hade sen en trevlig kväll med mycket öl, mat, musik och gamla minnen. På söndag morgon vaknade jag riktigt bakfull och hade rätt ont över höger revben, där hållet varit dagen innan. Kompisen och jag låg på soffan, drack kaffe och snackade skit innan han blåste och sen körde hem. Och då började jag googla "ont höger revben" och fick en kalldusch.

Trots ett högt alkoholintag under några år så hade jag aldrig reflekterat över leverskador. Nu satt jag där och var helt övertygad om att jag hade både skrumplever, alkoholhepatit och säkerligen leverkoma också. Jag skulle dö en plågsam död och jag skulle behöva förklara för familj och vänner att jag gjort detta mot mig själv. Den ångesten alltså. Vi pratar inte oro och rädsla, vi pratar skräck. Jag började googla olika blodprover och insåg att det fanns olika prover som kunde visa på alkoholkonsumtion långt efter sista dryckestillfället. Trots att jag trodde min lever gett upp bestämde jag mig för att inte söka hjälp, skulle det vara något annat än levern och blodprover skulle visa på min konsumtion skulle säkert soc bli inblandade. Och hade jag leverskada så var det säkert ändå försent så det var bara att gå och vänta på gulsot. Kollade mina ögonvitor flera gånger per dag, kände på buken om den började bli hård och vätskefylld. I allt detta kändes det ju inte som en superbra idé att dricka alkohol så jag bestämde mig för en vit månad med främsta motivation att eventuella blodprover inte skulle visa på hög konsumtion.

Mitt i kaoset bestämde jag mig för att sluta snusa. Det var nog på måndagen, min andra nyktra dag. I vanlig ordning blev jag extremt rastlös. Jag googlade allt jag kom åt om leverskador och tog ovanligt många toalettpauser på jobbet för att kolla mina ögonvitor. På onsdagen, dagen innan julafton och fjärde nyktra dagen, mådde jag rätt dåligt. Jag var yr, toksvettades om fötterna, hade ett stort behov av frisk luft, lätt illamående, benen var skakiga, hade nästan svimningskänslor. Min kollega var orolig för mig och jag skyllde på nikotinet. Jag förstod inte att det var kraftig ångest. Julafton firade jag tillsammans med barn och ex. Det var ett alkoholfritt firande och jag hade bland annat en skål med spenat på julbordet för jag hade läst att spenat var bra för levern. Mitt ex tittade konstigt på den skålen. Efter Kalle Anka tog han med sig barnen hem till sig. Min ursprungsplan för julaftons kväll och juldagarna var att dricka vin då barnen ändå skulle vara hos sin pappa. Jag hade laddat upp med flera flaskor vin och massor med öl, det står fortfarande orört i skafferiet. Min enorma rädsla för hälsan fortsatte då smärtan över höger revben fortfarande var kvar. Dock började jag snusa igen. Det kändes allt för fattigt att vare sig ha vin eller snus på självaste julafton och jag tyckte snus kändes som ett bättre alternativ. Juldagarna promenerade jag mycket, det var fint väder minns jag. På söndagen, åttonde nyktra dagen, fick jag en fruktansvärd ångestattack. Ringde 1177 flera gånger men det var ca 30 min kö så jag la på varje gång. Jag misstänkte ju att dom skulle säga att jag skulle åka till sjukhuset och då förvärrades ångesten iom rädslan för blodprover som visar alkoholkonsumtion. Moment 22 helt enkelt. På måndagen på jobbet så pratade jag med en kollega. Hen berättade att hen hade haft en ångestattack under julhelgen. Hen har uttalad ångestproblematik och har mediciner mot det. Jag berättade om min men ljög när jag sa att jag inte visste varifrån ångesten kom. Det visste jag ju. Jag skulle ju dö snart i någon leveråkomma.

Här någonstans började jag även räkna dagarna, sätta streck på det där kuvertet min tråd är döpt efter. På nyårsafton kom barnen till mig och jag hade laddat upp med massa alkoholfri öl och cider. Jag hade fortfarande ont i revbenen och var besluten om att klara 30 dagar. Jag kollade fortfarande mina ögonvitor, kände på buken, inspekterade urin och avföring i jakten efter tecken på gulsot. Samtidigt som jag började andas ut en aning. Jag hade ändå varit nykter cirka 14 dagar och inget hade förvärrats och inga nya symtom hade tillstött. Under ledigheten med barnen, veckan efter nyår, läste jag att det inte var ovanligt att symtom på alkoholhepatit bröt ut efter några veckors nykterhet. Att patienten ofta slutat dricka självmant innan helvetet bröt ut. Jag var tillbaks på ruta ett och trodde jag skulle dö. Under ledigheten, tredje veckan som nykter, var jag väldigt trött. Jag la mig samtidigt med barnen vid cirka 2130 och sov sen 10-12 timmar per natt. Ibland sov jag även middag. Jag märkte inte direkt några fördelar med att vara nykter mer än att jag kunde ta bilen till affären på eftermiddagen. Jag läste mycket här inne och många vittnade om så mycket positivt vid den tidpunkt jag var vid men jag ville bara sova. Kanske för att jag faktiskt sov bra och när jag sov slapp jag tankarna på att jag skulle dö. Inom en snar framtid dessutom. Jag hade sett alldeles för många avsnitt Greys Anatomy och var orolig för den plågsamma död jag skulle dö. Att mina barn skulle behöva se det.

Dagarna rullade på. Jag kollade mina ögonvitor, googlade mycket och klämde på buken. Jag har ingen sjukvårdsutbildning mer än några kortare kurser i akutsjukvård så det var lite oklart vad jag trodde att jag skulle känna. Jag var trött, så vansinnigt trött. Läste här inne att vissa andra var det också under första månaden medan andra vittnade om en pånyttfödd energi. Jag tolkade tröttheten som ännu ett symtom på levern. Hur som helst så närmade sig dag 30. Jag skulle snart ha klarat en vit månad! Jag hade fortfarande ont i revbenen vilket så här med facit i hand var en jäkla tur. Jag började nämligen planera hur jag skulle fira min vita månad. Prosecco kändes som ett bra alternativ. Eller cava. Kanske slå till på champagne? Men eftersom jag fortfarande hade ont så kändes inte alkohol som ett bra sätt att fira. Ångesten hade avtagit och jag trodde inte jag skulle dö längre. Eller så hade det blivit normaltillstånd? Men jag drack inte på den 30e dagen. Istället gjorde jag ett nytt försök att sluta snusa (hållt upp drygt fyra veckor nu!) och på den 36e dagen blev jag medlem här. Varför jag blev det där och då vet jag inte. Det var ett rent infall men efter att ha läst så mycket här inne ville jag nog också dela saker. Ge pepp, få pepp. Känna på gemenskapen och värmen. Och den biten blev ju sann! Och levern, den mådde ju bra enligt farbror doktorn och det onda var en helt vanlig inflammation i revbenen.

Jag vet att detta blev ett långt och kanske inte så roligt inlägg. Till stor del skriver jag det för mig själv. För att jag alltid ska komma ihåg den skräck jag ändå kände då. Jag vill kunna läsa detta om jag trillar tillbaks till vardagsvinet. Jag har ofta undrat över vad som hänt om jag inte fått ont i revbenen? Troligen hade jag fortsatt som vanligt. Jag hade inte fått känna allt det positiva jag ändå känt de senaste veckorna och jag hade varit ännu närmare ett fysiskt beroende. Jag är tacksam över min inflammation!


skrev Friluftstok i Crouching Tiger, Hidden Dragon

@cthd vad läskigt med dottern! När nåt händer ens barn påverkas man ju starkt och det var bra av dig att stå emot!

Det jag egentligen hade tänkt kommentera, innan jag läste vidare k tråden, var att jag också hade några dagar men runt dag 50 då jag förhandlade mer med mig själv. Just biten "du har varit så duktig, nu kan du dricka ett glas vin" Fick tips att läsa om postakut abstinens. Tyckte inte det stämde in på mig men tipsar vidare! Jag har också måttlighet som mål och nu efter 64 dagar så känns inte det där första glaset lika lockande. Jag räknar upp mina dagar nu, inte ner. Stor skillnad i mindset. Men jag har också svårt att identifiera mig som en som inte dricker och vill iaf testa måttlighet innan jag tar ett definitivt beslut kring att sluta helt.


skrev vår2022 i Skrattande demoner

@Grubbel Välkommen hit! Vilket bra beslut du tagit att hålla upp med alkoholen. Den första tiden är kämpig, för mig lättade ångesten vid dag 5. Sömnen tog det längre tid för att bli bättre. Drömde tunga drömmar och kände mig bakis. En slag huvudvärk av och till. Lättretligheten och gråtmildheten hör också till den första tiden. Din hjärna håller på att återhämta sig och komma i balans efter all mängd alkohol. Bra att du känner dig stark och målinriktad, det behövs. Viktigaste nu är att komma igenom den första tiden och försöka avleda tankarna och bli ledsen för att du inte kan dricka. Det kan skapa sug. Aktivera dig och motion är guld för hjärnan. Fokusera på hur skönt det är att vakna nykter och vad duktig du är som klarar det. Ta en dag i taget under dessa 10 veckor, sedan kan du ta nytt beslut. Du behöver inte ta något beslut idag.

Kämpa på! Du gör det så bra💪💕🌷


skrev Friluftstok i Dricker varje dag, vill sluta

@Rehacer vad kul det låter med bokklubb! Har försökt få igång en sån i bekantskapskretsen men inte fått napp.
En sak jag funderat lite på senaste tiden är just detta att man ofta umgås över alkohol. Som din bokklubb som först var eftermiddagar men sen blev kväll för att man ska kunna dricka vin. Jag brukade förr laga vardagsmat med en kompis då och då men sakta smög det över mot "halv åtta hos mig"-stuket och vin var en självklarhet. Jag ska verkligen försöka föreslå lite nyktra aktiviteter nu när pandemin släpper, se om man kan hitta nya eller andra sätt att umgås.


skrev Friluftstok i Räknar dagar på ett gammalt kuvert

Tack för alla gratulationer 🤩 @Varafrisk @vår2022 @Rehacer @SeKlart @majsan_nu @Annabell Hade en fin födelsedag, lugn och skön. Fick en sekatör i present av barnen så nu ser jag fram emot odlingssäsongen! 🌱

@Annabell vad kul att du också fått för dig att du är terränglöpare! 😅 Jag sprang en del stigar för typ 6-8 år sen men instämmer, bara att titta på skorna gör att jag känner mig riktigt vass på det. Fake it til you make it är lite av ett motto hos mig så nu fasiken låtsas vi att vi är grymma på trail tills vi är det! 😅

Även denna dag bjöd på en nykter aha-upplevelse. Jag har varit i simhallen med mina barn. Och vi stod och hängde på låset 10.00 😅 För mig som alltid varit morgontrött är det en rätt häftig upplevelse att inse att morgnar inte enbart är av ondo. Även om ett av mina favoritordspråk är "morgonstund har död bäver i mund" 🤣 Jag kommer aldrig studsa upp och fånga dagen men det är så skönt att vakna och må bra. Kunna ligga i sängen och dra sig och göra det för att det är skönt, för att man har möjlighet att snooza. Inte för att man är bakfull och mår dåligt.


skrev majsan_nu i Skrattande demoner

@Grubbel Hej!
Så bra att du kommit hit o börja nysta i det kommande a-fria livet 🥰
Många skriver att efter typ en vecka känns det lite bättre - så var det inte riktigt för mig men det berodde nog på att jag hade så mycket sorgligt runt omkring mig...
Du har ju redan kommit en bit på väg, kanske det börjar kännas lite lättare?
Skriv gärna o berätta hur det går för dig!
Jag har gjort programmet o tycker det var hjälpsamt 👍
Välkommen kram 🤗


skrev vår2022 i Mitt nya liv

@majsan_nu Ja, en strålande vacker dag🌞. Kul att börja pyssla med blommor, älskar pelargoner och de är givna sommarblommor. Planterade om min rumsgran som bara växer och växer.

Ha en fin söndag!💕🌷


skrev Rehacer i Mitt nya liv

@majsan_nu
Jag har oxå tagit lite sticklingar från mina pelargoner nu. Och sått en massa fröer. Det känns som vår i luften så då blir jag genast sugen på att så & plantera. 🌱
Njut av promenaden!


skrev majsan_nu i Nu är det mitt val.

@Jan.3. Du gör så rätt som tar en bit i
taget,det löser sig vartefter! Du kanske inte blir ensam om att välja a-fritt...
Grattis till alla dina dagar o jag hejar på dig! 🤗 Kram från mig!


skrev Jan.3. i Nu är det mitt val.

@Kebne1 @Rehacer @vår2022
Jag tänkte på orden man har hört. " alla människor är unika"
Stämmer inte här inne, "alla" här går igenom samma tankar, samma faser och samma känslor.
Mao. Alla människor är inte så unika.
Så tänkte jag.😄


skrev majsan_nu i Mitt nya liv

God morgon världen o forumvänner!
Ny dag, solen skiner o himlen helt blå 😀
Min sömn är fortsatt varierande, i natt jättesvårt att somna men när jag väl somnat sov jag som en "klubbad stock".

@vår2022 Läst ditt långa inlägg om ditt a-fria liv, så starkt gjort! Håller med dig i mycket men mår inte lika strålande o känner väl inte att livet blivit så mycket bättre. Men inte så mycket sämre heller...

Idag ska jag i alla fall börja plantera om mina pelargoner o ta lite nya skott. Och verkligen ta mig i kragen o ta en promenad i solen! 🥰
Önskar er alla en så fin dag som möjligt!
🤗 Kram på er alla


skrev vår2022 i Nu är det mitt val.

@Jan.3. Grattis till 7 veckor som från början skulle bli 4!🥳😁. Jättebra med funderingar hit och dit och framåt, att ta ställning till hur man vill ha det och handla. Ja, appen blir som ett bra beroende, säkert konsekvenshjärnans förlängda arm😂. Den får möjlighet att vila upp sig och bli starkare tills våren/sommaren närmar sig när riskbedömningar och beslut ska tas.

Ha en fin söndag!💕🌷


skrev Rehacer i Nu är det mitt val.

@Jan.3. @Kebne1
Mina funderingar är likadana. Hur gör jag med A på svärsonens 30-årsfest? Hur gör jag på konferensen om en vecka? Hur gör jag när det blir sommar? Jag gillar ju det här livet, vill inte tappa mina dagar heller. Det är svårt att säga nej med ”rätt” anledning. För jag vill inte outa mig själv än, jag kommer kanske dit.. men inte idag eller inom snar framtid.
✨Grattis till 7 veckor, du är suverän @Jan.3. ✨


skrev Rehacer i När kommer dag nr två??

@Varafrisk
Vilka tunga dagar du har, känner med dig. 💛
Tänk inte på jobbet än, idag är du ledig!! Morgondagen har nog av sin egen plåga!
Stor kram 🤗


skrev Rehacer i Dricka lagom, går det?

@knickan
Har oxå tänkt på dig, senast igår, och undrar hur du har det. 🤗


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

Sitter i fåtöljen. Det är så vackert ute. Solen skiner. Mitt huvud värker. Ångesten är SÅ stark! Ångesten kväver mig. Tårarna lurar under ögonlocken.
Läser i andra trådar om många alkoholfria dagar. Nästan som ett lyckorus. Ja, som någon skrev ”hög på livet”. Så mycket bättre att vara hög på livet. Ser inte fram emot att gå till jobbet imorgon. Just nu känner jag mig som en egen liten öde ö. Så är det. Systemet stängt idag. Skönt!

Kram


skrev Anonym31513 i Dricka lagom, går det?

@knickan Länge sedan man hörde något från dig. Hur har du det? Du svarar självklart bara om du själv vill. Kram!


skrev Kebne1 i Nu är det mitt val.

Har liknade funderingar. Det är som lite småjobbigt det där med att förklara varför man inte dricker. Helt galet egentligen! Alla mina nära vet; det är skönt. Sen kör jag lite olika varianter beroende på vem det är. Men målet är att kort och gott bara säga att jag dricker inte alkohol.
Ha en fin vit dag!❄️


skrev Jan.3. i Nu är det mitt val.

I dag 7 veckor = 49 dagar.

Fler funderingar.
Ibland är " den lille jäveln" fortfarande på mig .
"Men i sommar med vänner kan du väl ändå ta en öl till maten när ni är på nån uteservering, öl till mat har du ju aldrig tidigare fått mersmak på"
Det är väl sånt här tänk som kallas att ha en bakdörr öppen.

Men så tänker jag, då ryker ju även"I Am Sober" appen, det skulle göra ganska ont att ha tappat alla de dagarna jag har sparat ihop.
Den där appen blir ju även den ett beroende.
Fast ett bra sådant.

Eller så kan jag fortsätta som nu och rent av gå ut officiellt och berätta öppet att jag kör på det helvita spåret?
Jag vet inte, Just nu känns det som att jag inte vill outa mig själv inför andra, men det kan ju ändra sig till vårkanten.

I dag har jag ingen aning, men den där inre rösten kanske har tystnat när dagarna går och jag väl är framme i Maj/Juni.
Och att jag når dit känner jag just nu ingen som helst tvekan till.
Och innerst inte så tror jag att när jag når ända fram till Juni så sabbar jag nog inte mina dagar för en middag ute på stan.

Hur hamnade jag i en sån här sits, vad hände? 😃
Det här var ju inte min plan från början.
Jag som bara skulle springa förbi här lite snabbt och beställa en vit månad.
Fick visst med hela plus menyn på köpet.😄

Ja,ja. Jag behöver inte fundera så långt in i framtiden, nu fokuserar jag på nuet.
Det blir i alla fall inget den kommande veckan.


skrev majsan_nu i Mitt nya liv

@vår2022 Det ordnar sig, skönt att det inte bara är jag som är snurrig! Nu ska jag ta o läsas ditt inlägg innan sovdags 👍
Kram o sov gott du också 🤗


skrev vår2022 i Mitt nya liv

@majsan_nu Tack snälla🥰. Jag har mailat admin att ta bort, det var ju ett långt inlägg i fel tråd…

Sov gott när det bli dags🌷💕