Senaste kommentarerna i forumet

Kom precis hem efter att ha varit och sett en alldeles fantastik teaterföreställning, eller enmansföreställning skulle nog vara bättre beskrivet, iallafall - föreställningen handlade om alla de olika roller vi spelar i vårt liv, aktrisen tog bla upp det här med att vi har svårt att suga i oss beröm och uppskattning. I samma anda förminskar vi oss själva och våra färdigheter för att inte andra ska känna sig obekväma, MEN när vi själva inte tar ansvar för detta och börjar ta plats, kan vi då begära att andra ska ta oss på allvar och "se" oss som dem vi är?
Återigen kommer jag till samma slutsats - att det är en nödvändighet att jag, som vuxen människa, tar ansvar över mig själv och mitt varande, jag ansvarar över vad jag sänder ut för bild av mig själv till min omgivning. Jag har alltså stora möjligheter att välja hur jag ska bli bemött...kan det stämma?
Har en del att klura på...men är återigen tacksam över dagen och kvällen, som inte hade blivit vad den blev om inte jag varit nykter.

Hej du gamle alkis!
härlig dag du verkar haft?! du är värd många sådana dagar!!!
och så gott att du kunde suga i dig det gottiga i en fin komplimang!
kan du lära mig trixet?!
kram och sov gott!!!

vilken dag !!

Jag, en gammal alkis, har fått en komplimang från en kvinna som var rakt på sak och väldigt utförlig !

Jag är ju inte alls van vid det så jag har ju studsat fram under några timmar nu ! Och tänk vad jag har lärt mig av det, att ord kan lyfta människor i vardagen, att få bekräftelse, att få höra att man syns !!

Jag tror man mår bäst när man känner att man blir "brukad" (Olle Carlsson) , att man har en uppgift, att man betyder något för någon och en sån här komplimang lyfter mig oändligt i min vardag. Jag brukar försöka vara frikostig med leenden och ögonkontakt för jag tycker ju själv att det är trevligt och det skapar ett visst förtroende även så att jag försöker påminna mig att säga något när någon gör något bra men tyvärr glömmer jag det ibland. Det är en förändring jag måste jobba på.

Och trots att jag försökt jobba med min självkänsla och ständigt fylla på den så att jag förstår mitt värde som person så blir jag generad av en sån komplimang och vet inte riktigt hur jag ska svara. Jag känner mig som att jag inte alls är värd den uppmärksamheten och allt det gamla kommer fram som "äsch, inte ska du väl tycka så om en sån skit som jag" "jag som har varit så dum mot folk när jag druckit" "ähhh, jag är ju alkis" !!

Men vad f-n ! Jag har ju fått den här komplimangen för att den personen tyckte just så och ville säga det till mig för att jag är värd det !

Tänk att det är så svårt att ta emot beröm men så dj-la enkelt att ta emot skit !!

Idag har jag valt att vara nykter och en person har gjort min dag till en verklig segerdag, jag sträcker på mig och känner mig stolt !!

..på min livslinje...

Läste det jag skrev igår, och det känns helt rätt idag,... också...
På ett sådant sätt kan jag knyta ihop gårdagen med den nya dagen, dagar förändras, men min för tillfälliga mycket bra sinnero'n är oföränderlig...
Det känns stabilt, och det är ju viktigast, även om en sinnesro både kan betyda att det är uppåt eller nedåt, men det är stabilt...

Har inget speciellt att "längta" till, inget som kan ge mig någon kick, men ändå känns det bra, det är onormalt för mig, tro det eller ej...
Där ligger lite i personligthetsförändringen, att söka sig bort ifrån alla kickar, alkoholen gav mig kickar tidigare...
En "kicksökare" som stänger av alla kickar borde explodera, eller implodera (omvänd explosion)...
Men se...det kommer lite nya inputs med tiden, lite långsammare "kickar" som ger lite substans till livet...
Och nu sitter jag här och är harmonisk i själen, utan en enda j@vla anledning, det känns helmysko...

Allting är inte lugnt i min närhet, bilproblemen är (för tillfället) lösta, och inte längre en själa-gnagare..

På jobbet är det kalabalik som vanligt, lyssnade igår på hur chefen skällde ut en av mina anförtrodda kollegor högt och ljudligt i kontorslandskapet..
Fy f@n vilken j@vla social misär det är på min arbetsplats, undrar om man kan be arbetsskyddsombudet stänga arbetsplatsen pga psyko-sociala problem?
Chefen har det inte lätt han heller, men istället för att lyssna på oss andra, så väljer han att köra över oss, han kör på auktoritetstilen istället...
Får han med oss på det sättet, nä knappast, han får omotiverade kollegor som lägger sin energi på att hata ledningen istället...

Människor i sin närhet måste man få låta lysa om man har en chefsposition, även om det bär en emot, en släckt låga gör ingen nytta eller skapar ingen glädje.
Han delar också upp oss i två grupper, de som han har anställt och han håller under sina vingar, och som dessutom "spionerar" på oss gamla...
Vi gamla som sitter på nyckelpositioner och där firman skulle rasa om han kickade iväg oss, det vet han, han är beroende av oss...
Vi har mycket i bagaget sedan tidigare krascher, och skulle nog behöva en shrink som tog oss an våra medärvda problem sedan den tiden..
Han är ny och lovar ledningen guld och gröna skogar, och istället för att ta sig an problemen så piskar han oss hårdare..
Jag tror inte att det krävs så mycket, bara att var och en får ett erkännande och några små enkla saker som motiverar dem att jobba bättre...

Men...vem är jag att döma?,... och vem är jag att råda?, ..när ingen lyssnar på mig längre!
Det är som att skrika rakt ut i ett vakum, i universum...det finns ingen som hör på ljusårs avstånd...

Därför knyter jag all min energi på att behålla mitt förnuft fånget istället, det må vara kaos runtomkring mig, men inom mig SKA det vara lugnt...
Jag ska ha MIN kontroll, och det är den allra sista instansen där jag verkligen KAN ta kontrollen...

Så idag är det lugnt och harmoniskt......på insidan...

/Berra

Märta, varför skickar du oss en sådan länk, just när man mådde bra??
Urrrkkk!
/Fenix

Trololo Berra och alla andra.

Måndagen passerad, idag är det tisdag och snön faller sakta härute. Trist med mer snö för en som älskar våren men kan ändå inte låta bli att tycka att det är vackert. Stillsamt på något sätt och skänker mig ro i kroppen. Långt kvar till helgen är det och jag har brottats med något så trivialt som att Christer Sjögren fullständigt mosade en av mina favoritlåtar av Bowie i helgen. Så jag bifogar det värsta av det värsta, s, lyssna och tja,,, njut om du kan. Christer, släng dig i väggen!

Kram Märta

http://www.youtube.com/watch?v=dnLjr8TaE1Q

..har passerat under namnet "måndagen" utan att den har drivit mig till vansinne, och man tänker...är detta sant?
Den var som alla andra dagar, utan att göra ont, utan små grejor som gjorde lite ont, men inte själamördande...

Kände att jag var tvungen att lägga en liten kommentar på forumet, för här är det väldigt dött just nu...
Tänker ofta tanken, är det bra, ..eller dåligt...
Är det bra för att folks problem med alkoholen har blivit mindre, och behovet av att prata med andra har lagt sig för tillfället???
Eller är de uppgivna och har slutat prata med andra om sina problem, det går ändå inte...typ..
Eller faller det sig bara naturligt, att det ibland är svackor där det inte finns något behov att behöva yttra sig...
Men alla kan väl inte ha sina svackor samtidigt heller, ..eller?

Lite ur Berras dagbok...
Helgen som gick var som under de senaste åren, helt suverän, ingen spånken, ingen ågren...
Fredagen blev en dag där vi alla tappade kontrollen helt, vi kom inte till jobben, eller skolorna...
Vi blev insnöade helt och hållet, det gick inte att komma ut på vägen med 3 dm tjockt snölager, redan på Torsdagen fastnade vi på gatan,
och efter ännu mer snö under natten, så var det bara att ge upp.....

Ge upp!, aldrig, det måste gå att komma till jobbet, men inga bussar, inga tåg, ingen sophämtning, ingen skolmatleverans, ingen post, ingenting...
Stressen var total, tills vi i sinnet fick acceptera faktumet, idag bli det inget arbete, ingen skola, utan bara att vara hemma, oplanerat...
När acceptansen infann sig, och till slut plogbilen varit framme, ja då ville vi inte åka till jobbet längre, det fanns ju trots allt två timmar kvar..!
DET var en nyttig erfarenhet, ge upp någon gång, envisa människa, det finns inga möjligheter kvar...

Och det var rogivande så här i efterhand, jag var åter igen tvungen att ge mig, acceptera mitt nya läge, så här är det!
Lite granna som att upptäcka sitt läge med alkoholdrickandet, ge upp...så här är det!

Idag på morgonen så myser jag i mitt inre...
"Bitchen" har lyckats reta upp andra på jobbet, och de går i taket, aggressionerna och upprördheten är total, jag är inte inblandad...
Jag tittar och lyssnar och tänker....hade jag rätt, ...eller hade jag fel..???
Jag väljer att inte ta någons parti, utan ser helheten, vad är det som händer, finns det någon som drar igång en diskussion bara för att det ska hända något!
Är det någon som är själa-ätare här på min arbetsplats, varför ger de sig aldrig, ska alltid ha rätt, ge upp envisa människa..!

Märker de inte att hon vill bara jävlas, hon lyckas dra i de rätta trådarna för att trigga de andra, och gensvaret är totalt..
Hon får som hon vill...skapar ett kaos, och intrigerna är i full gungning, men jag är inte med...
Jag har genomskådat kärringen, och låter allt bero, de ska inte lyckas dra in mig i deras ställningstagande, jag är "större i själen" än de...
Jag tänker bakvägen, om jag inte mår bra av en sak, så ska jag välja att inte gå in i det, utan låta det passera oberört...

Så skapar jag mig en inre ro, inga fingrar i andras syltburkar, ett stängsel mot alla gläfsande hundar, och funderar på...

Vad är viktigast???
Att jag mår bra, naturligtvis, och om jag kunde kliva ur min kropp och råda mig själv, vad skulle jag säga som en vän..till mig själv...
Sluta göra dig själv illa, gör inte saker du inte mår bra av, älta inte problemen, observera dem, men ta inga beslut...
Frigör tankar till fritt tänkande, så kanske det onda inte längre har ett majoritetsinnehåll...
Om man inte vet vad som gör en gott, sluta tänka på det onda, så kanske något gott växer sig starkare och blir en god tanke..
Kan man inte tänka på en enda god tanke, tänk då på ingenting...

Ge allt 2 minuter i ditt huvud, om det inte bådar gott, släng bort den tanken och börja tänk på en ny tanke...
Allt behöver inte bli bestämt som bra eller dåligt, de kan vara obeslutade i sina tankar också, och bara lagda åt sidan...
Ja det är ett nytänkade, och för vissa fungerar det, bryta "tungtankar" till "lättankar", så frigör jag utrymme till bättre tankar..

Just nu tänker jag på en kund som jag gjorde glad, och det skänker mig också en inre glädje...
Imorgon KAN det bli en skitdag, men det är morgondagens problem, jag vill leva i nu'et...

En dag i taget..

Mors Berra

För mig funkar det ganska bra också att köra med "ursäkter" bara för dagen, som att jag inte känner för det, mår lite illa, orkar inte... Eller helt enkelt inte röra glaset.

Din resa blir ju ett mycket bra tillfälle att jobba med dina egna demoner, innan du tar tag i andras reaktion.

För mig är fienden verkligen det första glaset, eller den första klunken. Innan jag tar den så gillar jag verkligen inte tanken på alkohol och har förmågan att välja bort det. Synd (eller kanske bra att det inte tog längre) att det tagit 15 år att förstå det bara.

I slutändan känner jag också stort värde i att agera efter mitt eget beslut, jag vet att om någon blir allt för jobbig med frågor så är jag beredd att säga ifrån och rakt ut säga att jag själv bestämmer vad jag dricker. Tråkigt om man skall behöva hamna där, har bara gjort det en gång, men det är skönt att tänka att jag står upp för mitt beslut, och att i slutändan bryr jag mig inte om vad andra tycker om mitt beslut.

Det är bra att mentalt förbereda sig för andras "vad tråkigt du är" och sådana kommentarer. Jag har som regel att aldrig ens kommentera det första gången någon säger det, utan ser vad som händer om jag helt enkelt pratar om ngt annat.

Men jag tror på att hålla låg profil, bara säga nej tack om någon frågar, inte röra glaset om någon ställer fram det, säga att jag inte orkar om någon frågar varför, och prata om annat när någon säger jag är tråkig.

Jag funderar också på hur jag ska säga till omgivningen. Kanske att jag kör en vit månad. Det är ju ganska vanligt. Jag kommer dock vara bortrest med familjen ett par veckor, så då blir det inget umgänge med kompisar, så då slipper man det. Där finns istället lockelsen att ta en glas gott vin till en vällagad måltid. Det blir min utmaning kommande tid. Problemet är att det aldrig blir ett glas, utan att vi (jag) tömmer flaskan och jag har alltid druckit mer än min sambo, trots att vi "delat" på flaskan.

Jag blev väldigt inspirerad av din tråd här. Är i samma ålder. Sambo och barn.

Jag har inte berättat för någon, tyvärr, att jag slutat pga min problem.

Däremot vet mina närmsta vänner och kollegor om att jag slutat tills vidare, men jag har inte angett någon orsak direkt. En del kanske fattar, men ingen säger varken bu eller bä.

Sen kommer ju alla andra, alla kollegor som jag inte är särskilt nära, och som jag alltid har festat mycket med... Jag har helt enkelt inte rört de glas som serverats, bett om extra mineralvatten och tackat nej när nån vill handla i baren åt mig.

Det är det sistnämnda som ställer till mest strul då människor verkar ovana, och ta lite illa upp, när man inte vill ha det "roliga" dom bjuder på. Och allt snack hur dom minsann inte vill vara utan att "unna" sig lite ibland.

För mig blir effekten av DROGEN alkohol tydligare och tydligare ju mer jag tänker på det, och hur svårt det är att skilja på vad drogen säger, och vad individen säger.

Kul att läsa om din helg. Starkt jobbat i Idre. Förstår det svåra i att folk undrar. Hur har du gjort, sagt till alla att du slutat dricka, eller låter du dem bara märka det? Vill försöka göra samma resa som du.

Dag 40, helgen gick bra.

Hundratals tokfulla människor överallt, och jag klarade stå emot bra. Tänkte på hur mycket mer jag vill vara med mitt barn en med alla dessa 40+ onyktra och så.

Men så mycket snack ändå om varför jag inte dricker... En person tog tillbaks drinken när han märkte att jag inte drack av den han bjudit på.

Men sen å andra sidan några som också märkbart uppskattar att man är nykter.

Bra helg ifallafall!

Jag känner igen mig kan jag lova. Detta är något man inte vill uppleva. tyvärr upplever jag det för ofta. sitter just nu med ågren o bakfylla.
Något vaknade nu inom mig o vill ha en öl som blir tio. skall göra allt för att mota bort den tanken.
Skulle oxå vela gå ut o frysa som en vanlig människa, tyvärr är jag för dålig för det idag

Ha de gott
Polaris

jag är så glad att jag slipper ångestfrysa !!

Den här kylan går det att klä sig mot men den andra sitter så ända in i märgen. Och det finns bara 2 vägar ur den : Ta en återställare eller vänta ut den. Jag har provat båda.

Det är inte kul att tvinga ner en sup på morgonen och känna att den åker expresshiss upp i igen för att bara spruta ur munnen, fy faaaan ! Den dyra spriten !! Men ner skulle den. Jag lärde mig att en klunk starköl först jämnade vägen så att säga. Sedär ! Ett gratistips såhär på morgonkvisten !!

Att vänta ut den var väl inte heller någon hit. Jag var väl inte sådär jätteaktiv när ångesten var som värst kan jag inte påstå. Jag var nyligen magsjuk med illvilliga bakterier i magen som fixade tömning på alla sätt och vis. Jag blir ju rätt slut av sånt men det är ju bara förnamnet på hur jag mådde i bakfyllan. Hur konstigt det än kan låta så spyr jag gladeligen när jag är nykter !!! Bara vetskapen om att det en "normal" magsjuka gör att glädjen infinner sig ! Ni som aldrig har upplevt en rejäl bakfylla kan nog ha svårt att sätta sig in i hur jag känner men jag antar att ni andra som varit i samma sits nickar lite förläget instämmande !

Jag är väldigt tacksam för att jag idag slipper ångesten och att jag har ett val att göra, helt frivilligt, varje morgon.

Idag ska jag nog ut och frysa som en vanlig människa !!

Ha en bra dag !

Fredag, helg och vila från matrosan. Jag pratade med vår projektledare i veckan, jag är tydligen inte ensam om mina känslor och tankar. Dock sa jag att det är en ledningsfråga att stoppa henne, det får inte läggas på arbetsgruppen för då blir det konflikter och omöjligt att jobba tillsammans.

I dag har vi snöstorm, jag längtar efter solen, värmen och fågelkvitter. Ha en fin och vilsam helg alla ni

Kram Märta

Jag kramar dej i andanom

tack alla goa vänner för givande läsning

Käre Fenix! Det känns fantastiskt roligt att läsa om dina framgångar! Är mycket glad för din skull...Din entusiasm gör mig gott. Ska till jobbet nu, och ska försöka bära med mig den känsla du gav mig nu genom dagen : )

Det är faktiskt ganska häftigt att få beröm av sig själv. Vet ni, jag har börjat med att klistra in en guldstjärna i min fickalmanacka, varje dag jag vinner kampen mot alkoholen. Känner en riktig glädje när jag gör rätt val, och nu är jag stolt över stjärnorna som glimrar på sidorna.I dag såg jag att det var torsdag, och jag har en ledig dag framför mig. Kändes så härligt. Börjar också att planera en nykter helg, och då finns bilresor som startar på förmiddagen som ett alternativ. Bara det räcker för att känna lugn och frid i själen. Idag ska jag till min shrink igen, det är spännande för att jag vet inte vad som kommer att hända med mig alls, var tankar och känslor tar vägen. Förra gången grät jag floder och det rensade upp en hel del i det mentala avloppet.
En bra dag till alla
/Fenix

Ha en bra torsdag! mt

..med arbetsveckan!!!, nedförsbacken är påbörjad och det rullar på allt snabbare...
Visst är det härligt när man inte behöver skjuta på längre...

Saker och ting går lättare, och man tänker...äh vad fan, det är ju snart helg, och den ser man ju fram emot, eller hur?
Okey, den är hårdplanerad, men inte mer än att man kan lägga in lite luckor här & där för att reflektera...
"..vad gör jag här?" Trivs jag?, hinner jag med mig själv, är jag ikapp tiden, känns det bra typ?

Och framför allt, har jag kontrollen, har jag kontrollen över mitt (egna) liv, kan jag bestämma vad jag vill, och kan göra?
Lagom tid med luckor, men inte för många och för länge så att det hinner bli långtråkigt...
Inte för tajt så man känner stressen komma, utan ha så pass mycket att man fortfarande hinner längta innan, och uppleva under tiden,
och minnas i efterhand, då...är det perfekt...

Lite granna som den där semesterresan, den blir väl aldrig direkt dålig heller, eller?
Så jo!, mina helger är som mina semestrar, 4 veckor ledigt, och 48 veckor kvar till nästa semester!!!
Inte undra på att Måndagarna känns tunga..

Och man kan välja, antingen kröka bort hela "semestern" och bara uppleva baksmällan när man kommer tillbaka till jobbet...
Eller välja bort den, och uppleva den lite mera äkta känslan av ledigheten, men den kräver lite mera egna initiativ..
Man kan formulera dagboken med återupplevningsbara minnen, eller en grå massa av en massa kludder...
Kluddret ser lika ut, från dag till nästa, rätt enformigt, hä?

Det är inte förbjudet att drömma, men att drömma om att få glömma (med alkoholens hjälp..),
för att återigen få drömma om att glömma med Ågren'en...

..det blir till slut att man glömmer om att drömma, för det blir till slut bara en blandning av olika mardrömmar...
Och den som inte drömmer längre tappar sina illusioner, och blir fantasilös...

Jag drömmer...

/Berra

Dag 36...

Inatt bär det iväg till Idre med många vänner och kollegor. Känns inte som en prövning, men mitt förnuft säger ändå att det kommer bli det.

Det får inte råda någon tvekan alls under denna weekend. Inte smaka, inte tänka.

är redo för att utforska den stora världen !! Den riktiga storstadspulsen hägrar !!

Kram på dig min vän !

..blev det en bra dag...
Har lyckats hålla alla själaätare på en armlängds avstånd, och fått ro i mitt jag och i min livssituation...
Har tusen bryderier men har inte låtit dem fått tagit över, var och en har sin sak och sin tid...

Men gårdagen, ja den går till historien...igen..

Kanske jag sätter garden för hårt på Måndagar, och bara inväntar allt jävelskap..
Men till saken hör, att mina Måndagars-grejor kan inte bara vara en slump, 80% av hela veckans skit händer just på en Måndag...
Det är precis som om det bygger upp sig självt, för att totalt brisera första arbetsdagen, och inte är det jag som bygger upp det...
Möjligen är jag extra känslig, men med den historiken jag har på just Måndagar så kan man inte vara annat...
Jag önskar att jag kunde sätta mig ner, och bara garva åt eländet, men se det går inte, eländet står på kö...

Jobberbjudandet?, jo det var mitt om jag var villig att dumpa min lön med 1/5, men med trivsel betalar man inga räkningar, tyvärr...
Så det skulle ha blivit ett omvänt stressförhållande mot det jag har idag, och det lika illa det med, tyvärr...

Chefen fick smaka på mitt arbete idag, fick honom till hjälp att lyfta på ett 200kg tungt skåp, men han pallade inte trots att vi var 4 man..
Jag fick lösa det med en ventilationstrummevinsch, och se där!, ett pinnhål till för Berra...

Min närmaste kollega som fick ta över mitt projekt som stöp i startgropen för dryga året sedan, håller på och kreverar inför allas tyckande och velandet...
Tack säger jag till någon högre makt, att jag inte då gjorde något fel, och trots att förutsättningarna har förändrast till det bättre,
så får han ändå känna på vilket litet helvete det var/är, han har kommit halvägs och budgeten är slut!!!
Jag sa att det skulle barka åt pipsvängen, och det gör det nu, varför lyssnar aldrig folk på mig?
Är jag skadeglad?, jaha..det kan ni ge er på!

Okej, han tordes misslyckas, det vågade inte jag..
Men...det ska bli intressant och höra bortförklaringarna, jag gissar redan nu vem som kommer att få bära hundhuvudet....

meeeen..det är någon annan dags problem, kanske rentav ett Måndagsproblem...haha!

Det bästa med Tisdagen är....att det är som längst kvar till nästa Måndag, sex dagar av inre frid, sju dagar av nykterhet...

Mors Berra

Nu är det februari och sen är det mars!
och då ska jag förhoppningsvis ut och resa!
kramkram!