Senaste kommentarerna i forumet

@A.E Välkommen hit! Vi är många här som har samma erfarenhet. Vi kan låta bli att dricka men när det väl blir finns ingen stopp. Jag är en av dem. Efter många misslyckade försök under tre decennier har jag nu bestämt mig för att inte dricka alls. Bästa beslutet. Jag tog kontakt med beroendeklinik, mest för säkerhets skull om jag skulle behöva någon medicin. De kan sedan dölja journalföringen för resten av vården om du vill det. Jag fick ta prover under 6 månader och en sköterska ringde mig då och då, vi bestämde tillsammans. Men det som hjälpt mig allra mest har varit att läsa och skriva här. Nästa vecka firar jag två år som nykter. Många börjar med att bestämma sig för en månads nykterhet eller ännu bättre tre månader. Då får man tid att reflektera över sitt drickande, sina triggers och kan börja arbeta med dem i stället för att ta till glaset. Vi är många som vittnar om att vi sover bra, ångest som försvinner, antidepressiva och blodtrycksmediciner kan fasas ut, vi känner oss mer grundade gentemot omgivningen och oss själva, presterar bättre på jobbet, kan ge barnen det de behöver utan att ha dåligt samvete för att vi dricker eller är trötta. Fundera lite och läs runt här. Allt kan bara bli bättre!

Kram!

Hej @Ase💗

Du har fina mål framför dig! Jag har också alltid läst..läser då och då….men alltför sällan. Älskar böcker! Jobbar också på att ta tillbaka intresset.
Att jobba ideellt är också ngt jag har tänkt göra men kanske längre fram. Fast om jag inte skulle ha barn hemma på julafton skulle jag kunna hjälpa till i kyrkan när man bjuder inte t samkväm m mat.

Önskar dig en riktigt fin fjärde advent🌟

Kram💗

Hej! Jag behöver hjälp, jag kan inte hantera mitt drickande. Det blir alltid för mycket och jag vet inte hur jag ska kunna sluta. Jag dricker nog inte mer ofta än en normal person när jag däremot festar eller går ut tappar jag all kontroll. Känns som att jag snart förlorar min sambo och familj om det fortsätter såhär. Jag måste ha hjälp men vet inte hur.

Hej! Jag behöver hjälp, jag kan inte hantera mitt drickande. Det blir alltid för mycket och jag vet inte hur jag ska kunna sluta. Jag dricker nog inte mer ofta än en normal person när jag däremot festar eller går ut tappar jag all kontroll. Känns som att jag snart förlorar min sambo och familj om det fortsätter såhär. Jag måste ha hjälp men vet inte hur.

Känner igen det där med att inte läsa. När jag hade järnbrist kunde jag helt enkelt inte hålla fokus. När jag drack samma sak. Jag tänker att det är ett friskhetstecken att kunna läsa. Att det tyder på en viss utmattning om man faktiskt har läst och slutat. Tänker också att det är viktigt att inte dra igång alltför stora projekt när man har en tråd som heter ”jag är så trött”. Eller för en hel del av oss faktiskt. Jag vet själv att jag måste bromsa mig, jag blir full av idéer när energin återvänder och tar i för mycket ofta. Å så orkar man inte med. Så mitt råd är ”lagom med projekt”. Tror också på ditt 2022.

Intressant det där med din terapeut SeKlart. Och det är väl så ibland att det är de/det som utmanar en mest som kanske också utvecklar mest. Jag gick hos en kurator ett tag som inte var särskilt utmanande. Jag ville såklart inte prata om mitt beroende, även om det var det jag gick dit för att göra och jag slapp det. Jag kunde ha trevliga samtal om ditt och datt och livet. Det var enormt skönt att kunna prata, men utveckling.. nej. Därför tror jag att många här skulle vara hjälpta av att prata om beroendet. Jag gick sen till en alkoholklinik där jag gjorde just det. Jag behövde verkligen reda i varför jag drack. Jag uppfyllde just då inga beroendekriterier. Men hade helt klart ett problematiskt förhållande till alkohol.
Det går liksom inte att svara på vad som är hjälpsamt för mån annan, men en tjatterfjant och en gräsand är kanske ett alternativ. Då har du nåt med ansikte att slåss mot och kämpa med.

Skönt att du haft några bra dagar. Fortsätt kämpa! Kram!

Det känns utmärkt att vakna på morgonen utan ångest över att man kvällen innan, som så många gånger förr, drack för mycket trots att man lovat sig själv att inte göra det.
Kram på er alla kämpar där ute!

Kanske det är hjälpsamt att sätta en bild på den där rösten. Det är ju många som har använt den tekniken. Tjatterfjanten är utmärkt som namn på en sån bild. Det kan inte vara svårt att vinna över en Tjatterfjant. Det hör ju vem som helst. Och med en gränsvakt. Underbar bild!

@Varafrisk skrev:"att vissa saker handlade inte om dem utan om mig. "
Har tänkt en del på vad du skriver här och det är väl så att allt handlar om oss själva och hur vi förhåller oss till olika saker. Det är en jobbig tanke för att man då är ansvarig, men också en styrka. Kan man inte förändra andra, så kan man förändra sitt eget förhållningssätt, så att det inte skadar en själv.
Och man kan också förändra sina domar över sig själv. Skammen och oron för att drickandet skadat barnen är ju det som gör mest ont. Och jag tänker att vi kan ju inte påverka historien, men som SeKlart skriver så kan vi heller inte förneka att den finns. Så jag tänker då på hur man kan göra för att hjälpa dem nu och som du skriver AnnaBell så handlar det om att ge dem tillfälle att prata, att se till att de inte lägger skulden på sig själva, att få dem att förstå hur beroende och medberoende funkar. De har rätt till sina känslor, vi har rätt att ta ansvar, borsta av oss, resa oss upp och blicka framåt. Nä, barn och alkohol hör inte ihop. Såklart! Men vi gör om och gör rätt. Det innebär också att barnen inte behöver vara perfekta och sånt kanske vi ändå har blivit bättre på att förstå med våra erfarenheter. Det kan vi ge dem nu. Lite livserfarenhet, lite förståelse, lite bekräftelse.

Välkommen tillbaka!
Och kul att det går bra. Nu vet jag inte hur du har det hemma med alkohol men ett tips är ju att se till att det inte är lättillgängligt. Det ska vara lite jobbigt att dricka så att man har tid att tänka HALT, dvs känna efter om det är något annat behov som ska stillas. Lycka till nu. 50 är en mycket bra ålder för att skaffa sig sunda vanor!

Välkommen! Du har ju tagit ett stort steg genom att börja skriva här. Jag stod också länge ute i kulisserna och började ett tag också tvivla på mig själv att jag skulle greja det.
Det är flera här som har exakt dina erfarenheter.
Sluta, inga större problem, det här går ju galant, oj hoppsan var det middag på fredag, men då kanske ändå jag kan ta ett glas, jag kan ju sluta på måndag igen… Å så upprepar man det gång på gång.
Spela filmen till slutet, identifiera dig som en sån som inte dricker, ta alkoholfritt istället… Det är bra att bryta helt en period och 3 månader är inte särskilt lång tid om man tar en dag i taget. Utöka dina två veckor. Du har ett löfte är att infria🤔. Nä, så är det såklart inte, men skriv regelbundet så får du lite pepp och tips och kan bryta det där mönstret.
Det du beskriver egentligen om fördelen med alkohol, att det blir roligare då, det stämmer inte alls upptäcker de flesta när de varit nyktra lite längre. Jag fattar faktiskt inte hur jag tänkte när det kändes så lyxigt med ett glas vin på fredagkvällen. Det enda som faktiskt hände för mig var att jag blev trött och somnade ifrån filmen jag såg. Alkoholen låg som en skyddande kudde mot livet, men det skyddar då också mot de äkta känslorna av glädje och energi och de vill jag för allt i världen inte ta bort igen. Ibland är det såklart jobbigt att känna, man längtar efter snabb effekt, snabbt lugn, snabb energi, men det funkade verkligen inte för mig tillslut. Så , grattis till ett bra beslut! Finns så många fördelar att kassera in.

Det där du skriver om att när man är 100% med så kanske man inte känner sig så udda. Vi kanske inte pratar om samma sak men jag kan relatera till de orden. Skammen. För det är väl skammen som orsaker den känslan? Att inte känna att man passar in. Den hade jag. Den har lagt sig massor. Den handlade nog mest om hur rackarns hårt jag drömde mig själv. Alltså så elak jag var mot mig själv. Så dömmande... ursch...

In tickar nu en känsla av att jag duger som jag är som trycker bort skammen. Ju mer man lixom ser detta klart. Att trilla dit betyder ju inte att man är dålig människa, svag eller inte kan hantera sig själv. Det är en drog vi pratat om. Den tar över smygande den lilla jäkeln tills man är fast 🥶.

Som nykter ser man lättare fler och fler skillnader, paralleller och mönster. Ingen är perfekt och massor av människor har problem. Där har du säkert fått med dig det men kanske inte jag. Har inte sett sådant i jobbet så här inte dina erfarenheter.

Det vi har gemensamt vi som är här är väl ändå att vi vill utvecklas? Vi vågar se skiten i vitögat och vill göra något åt den även om det är läskigt. Det är inte alla där ute i samhället som har behövt ta sig så tydliga funderingar kring sig själva och sitt liv. Då tror jag att man enkelt missar massa möjligheter med. När man bara låter livet flöda på.

Ett exempel är väl att du funderar kring ditt jobb och om du ska hitta på lite nytt? Så du mår bra och även är beredd att förändra för att nå dit. Det är inte alla som landar där. För många plockar guldklockan istället och biter ihop tills man kan plocka ut den. Många år som rasar förbi i väntan på den...

När allt vänder blir kontrasten så stor. Det öppnas så många möjligheter när man inser att väldigt mycket sitter i ens eget huvud. Tankar som tidigare varit förbjudna vågar man plötsligt fundera över och blotta. Då plötsligt kan man hitta alternativa vägar som ger så mycket mer. Den var svår tycker jag när man var fast i missbruket för det tar så mycket energi. Det blir som att hjärnan blockeras och förenklar saker så hela bilden man får lätt blir enkelspårig och sned. Är vi inte många som i slutet av semestern tänker nytt? Då är man mer utvilad så då fungerar det. Med lång nykterhet så har man ju chans att sova ut varje natt. Sova igenom natt efter natt. Det gör stor skillnad i det långa loppet ❤

Ännu en dag till ända! Det går bra, riktigt bra! Note to self: positiva tankar, föder positiv inställning och lugn! Jag kan, för att jag vill göra en förändring nu!!! Jag vet att de låga dagarna kommer och då behöver jag läsa detta! 🌱❤

Fint @varafrisk att få höra ihop under så många år, grattis 🥰

@Se klart Ärligt talat så vet jag inte om jag har något bra svar på vad du skriver. Jag vill dock säga att jag tänker absolut inte att användare ska anpassa mig efter mina specifika behov vilka de nu är. Tänker att jag inte skriver mer om det nu för då känner jag att jag fastnar i det där spåret som Li-Lo avslutade i Torns tråd.

Jag tänker att när man är 100% med på banan att bli nykter så kanske man känner sig inte så udda. Hur som helst…triggers är jobbdagar då tröttheten är total, tristess, fredag/lördag/helg…men lediga dagar som inte är helgdagar är lättare att klara av att vara nykter. Tjatterfjanten som Annabell använder sig av tänker jag skulle kunna vara gynnsamt för mig.

Läste ditt inlägg om dina barn, barnbarn och din man @Se klart….fint❤️

Min man och jag har levt tillsammans i 35 år. I vått och torrt. Det har inte varit rosenskimrande…långt ifrån….men det finns en kärlek mellan oss och en trygghet som jag är så tacksam för och som jag så många gånger tar för självklar men varför??? Det är inte självklart att få leva så länge tillsammans med den man älskar. När min man låg på Sahlgrenska under 14 dagar så var det som en del av min kropp försvann…även om vi är två individer så är vi som vi ett.. det är lätt att glömma bort.

Kram❤️

@majsan_nu ja det bra att det finns för äldre som inte klarar sig själva.
Ha en fin kväll du med🌺

Detsamma @majsan_nu

Ännu en a-fri dag för mig! 💪
Mår just nu inget vidare, kommer från besök hos anhörig som bor på ett säbo... Men ändå bra att sådana finns!
Läser runt lite här bland inlägg o kommentarer, hittar hela tiden nya trådar...
Vi är så många som kämpar på olika sätt o jag hittar hela tiden nytt! Önskar er alla en fin kväll!
Kram 🤗

Hej @varafrisk
Jag funderar på när du skriver om vad du behöver för typ av pepp/eller stöd.
Såhär tänker jag kring forumet; jag kan inte riktigt efterfråga något specifikt med tanke på att forumet inte är en skattefinansierad tjänst (eller det är det väl iofs?j men alla som skriver här gör ju det på sin fritid.
Kan absolut förstå att en del inlägg inte är hjälpsamma, och att man givetvis kan säga det. Men jag har svårt att tänka att användare ska anpassa sig efter mina specifika behov? Vi är ju liksom vanliga människor allihop som i 99% av fallen försöker hjälpa till. Eller få hjälp av andra.
För mig är forumet lite ”ta vad man får” - självklart inre kränkningar osv.
Och så mycket jag får här. För just mig är detta det stora värdet! jag kan ju få kommentarer som jag inte vid första anblick upplever är hjälpsamma, men jag tänker att det kan få mig att tänka nytt. Aha- så kan man se det.
Att dricka, igen och igen- alltså det är ju så jäkla upprepande och tvångsmässigt och olyckligt. Vi har alla känt det. Då är det inte 100% säkert att man själv ens vet vad som är hjälpsamt.
Jag skriver det här för att jag vill säga att det finns olika sätt att ta till sig budskap, ta det man gillar, släppa det som inte passar. Eller som @charlie skrev- tiden kan förändra hur vi ses på saker.
Jag vet också användare som fått kritiska kommentarer- eller ärliga- som hen inte gillat då, men ett år senarw förhåller sig till på nytt sätt.
Vad som är hjälpsamt för mig? tack och lov vet jag inte- trots min ålder! Det är spännande. En gång började jag i en terapi med en terapeut som var tvärtom mot vad jag hade önskat. Jag ville byta men just då fanns ingen annan. Efter tre gånger hade jag fått ett TON aha-upplevelser. Och lärdomar. Hon gav mig ungefär inget av det jag efterfrågade. Det visade sig vara vad jag behövde. Livet överraskar, det är själva magin! Kram. 💕

@Annabell Jag tycker om dina inlägg:) Jag ska försöka anamma det här med Tjatterfjanten mer för jag tror att det på sikt skulle kunna vara gynnsamt för mig. Jag tyckte även om det där som du skrev att våra konsekvenser är inte tillräckligt allvarliga men ändå att vi (jag) kan vara livrädd för vad ett alkoholmissbruk kan föra med sig...att motivationen inte är hundraprocentig men man vet att Tjatterfjanten behöver man trycka till ordentligt för att komma vidare. Jag gillar den beskrivningen. Ska följa dig:)

Å det med barnen...ja du...om jag hade vetat allt jag vet idag när barnen var små alltså även då när jag inte hade ett problematiskt drickande så hade jag gjort annorlunda. Och, när det började bli ett problem...ja..fy farao...det är klart att de har genomskådat mer än vad jag har trott...i synnerhet min dotter. Vi har pratat om det ...och de har fått en del förklaringar...att vissa saker handlade inte om dem utan om mig. Tårarna rann....

Önskar dig en fin lördag:)

Kram

Otäckt med dessa konsekvenser på hälsan av drickande. Man vet men slutar inte ändå.
Jag blev riktigt rädd nu när det visade sig att jag har riktigt högt blodtryck. Tror det beror på stor del på alkoholen då den stressar kroppen.

Har någon erfarenhet att fått lägre blodtryck av att sluta dricka? Hur länge tog det i så fall?

@Charlie70 Tack bästa Charlie för fina ord och pepp!! Och tack för dina ord och pepp@007🙈 !!

Jag har under större delen av mitt liv jobbat med min självkänsla, självförtroende och självbild. Har sökt olika stöd i detta vilket var långt före tiden då alkoholen började bli ett problem för mig. När alkoholen började bli ett problem så använde jag den som medicinering, jag såg det inte då men det är väldigt tydligt nu att jag gjorde så. Det var otroligt turbulent omkring mig i mitt liv och självkänslan var inte den starkaste. Jag har övat mig på under lång tid att hantera/tackla ord som gör ont, som för mig bli förminskande. Jag har övat mig på att skaka av dem dels tänka att det var nog inte så illa menat dels tänka att det är inte värt att låta detta ta energi. Beroende på hur mitt stämningsläge är klarar jag av det olika.

Även om jag inte såg att jag använde alkohol som medicin fast i och för sig kanske jag gjorde det ändå men förnekade det. Hur som helst så har jag under väldigt lång tid vetat om att jag har haft ett problematiskt drickande. Så när jag började skriva här på forumet hade jag funderat mycket över mitt drickande, lyft det med vården och även gått på rådgivningscentrum. Även om jag inte har lyckats att bli nykter ännu så har jag väl utvecklats och jag ser och tänker på alkoholen på ett annat vis. Just nu är jag så väldig trött så jag har lite svårt att tänka klart....men snart kommer jag vara ledig och det blir lättare att sortera tankar.

Som jag har skrivit i flera tidigare inlägg så tänker jag att vi tolkar ord/inlägg olika beroende på om vi är nyktra/jobbar på att bli nyktra/väljer att dricka kontrollerat. Jag kan ibland bli både väldigt ledsen och skogstokig över vissa inlägg/ord både i min egen tråd och i andras. Jag vet att jag inte alltid har gjort rätt/gör rätt men jag försöker mer och mer skaka av mig det där som gör mig ledsen och upprörd. Det här forumet är ju till för oss människor som har ett alkoholberoende där vi befinner oss i olika faser dessutom finns det även utrymme för anhöriga. Vi är olika sköra var vi befinner oss under denna resa men resans gång kan göra oss tryggare. Adde som med sina nyktra år i ryggsäcken vittnar om hur skör man ändå är när livet känns ensamt. Han väljer inte att dricka men som han skrev ensamhet är farligt för en alkis. Jag tänker därför att man har ett stort ansvar som avsändare att tänka på vad man skriver oavsett om man skriver i sin egna i tråd eller andras pga skörheten. Och när jag är mottagaren försöker jag att låta det som skrivits landa lite mer innan jag skriver...ta det en vända till. Jag tänker att vissa kommentarer som skrivs skulle vara lättare att möta vid ett fysiskt möte. Man skulle kunna säga att jag känner så här när du säger så....då kan man avläsa kroppsspråk, mimik mm...det blir så mycket enklare. Som tex igår när jag träffade ett för mig nytt föräldrapar...jag såg att de egentligen inte ville vara hos mig...ord var nästan överflödiga för de utstrålade detta...så jag ställde lite frågor..lyssnade in...och efter en stund avslutade vi besöket. Ingen ny tid bokades in vilket de var nöjda över men om de vill ha kontakt har de sett mig och de vet att de kan ringa.

Och, med detta ska jag bege mig in i duschen och därefter ut på stan för julklappsinköp!

Varm kram:)

Framåt är det enda vi har.
Jag hanterar en massiv kris på min arbetsplats som rör historien. Jag försöker hålla isär NU och framåt, med då och bakåt. Men de hänger ihop, och det räcker (åtminstone bland de tyvärr stenkorkade män jag har omkring mig i ledande positioner) att helt enkelt se klart på historien, förstå hur historia hänger ihop med hur vi tolkar verkligheten nu.
Det är en hjälp i de flesta fall. Historien kan lukta illa och vara skämmig men försvinner inte för att vi tittar åt ett annat håll, åtminstone inte i en stor organisation.

Jag har liknande upplevelser som du kring känslan av mina barn. Det betyder förstås inte att något (jag) varit ofelbart. Barn präglas precis som du skriver- av så många sammanhang. Vi är inte allt. Jobbigt och skönt
Jag tror inte du kommer skämmas över dig, kanske inte nånsin mer. Det är ett magiskt trick som nykterheten trollar med. Att den reflexmässiga skammen vaporiseras. Den kan bli till ånger- helt ok känsla. Den är liksom en känsla kring då- och inte som skammen som kan genomsyra hela själen. Till och med hur vi rör oss och håller kroppen.
Jag ser en and med starka ben och högt huvud, så stort @annabell.
Kram 🥰

Är alldeles själv hemma i flera timmar idag/afton. Händer typ aldrig 😄! Tjatterfjanten skulle vilja föreslå fem glas vin och att vara kreativ - spela piano, skriva en bra artikel, dansa… Men han tar sig inte ens ut ur lådan 📦😄. Lite knivigt är det för mig med det här kreativa som jag gillar mycket, och hur väldigt väl det gifter sig med det här med att dricka… Undviker att peppa igång på sånt skapande-aktigt just nu (förutom i de delar som krävs jobbmässigt), för att inte dra igång fjanten. Och det blir lite tomt… Får ge mig ut och springa (läs halka runt på mina and-ben) istället 😄.

Jag måste skriva nånting om det här med barn… Mina barn bor med mig på heltid sedan jag separerade för några år sedan och tog mig/oss ur en destruktiv och skadlig situation. Jag sökte och fick hjälp där och då och både jag och barnen har haft långvarigt samtalsstöd kring detta. Vi är liksom igenom det nu, men det har varit kämpiga år. Jag nämner sällan barnen här, för jag får panik när jag tänker att någon skulle tycka att jag är dum i huvudet som druckit så mycket trots barnen (för så är det ju…). Jag är med mina barn jämt. De är otroligt inkluderade, sedda, älskade, stöttade etc av mig och också det lilla nät av vänner och familj som vi har runt oss. Och vi pratar om allt - smått och stort, även alkohol. De är helt fantastiska, starka, upplysta och modiga och har tränat mycket på att sätta ord på känslor… I den utsträckning de upplevt vindrickandet som jobbigt/störande, så vet jag (nog) om det. De säger direkt om de tycker att något inte känns bra och de har förtroende för att jag, och vuxenvärlden i stort, vill ta emot och lyssna på deras känslor. Usch - det finns inget försvar, alkohol och barn rimmar INTE. Ändå försöker jag ju mig på nåt slags försvarstal här… Håller inte för osannolikt att jag kommer att se tillbaka på detta inlägg och skämmas en vacker dag… apropå frågan som dryftas i forumet nu, om hur man tolkar, läser (och skriver) olika inlägg beroende på var i processen man befinner sig… Men, som många i forumet uttryckt i veckan, gjort är gjort och framåt räknas mest ✨! 🦆

@majken_r Kul att höra av dig! Tack för feedback!