Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart tack!💖
Ja, en dag i taget och idag dricker jag inte 😊.

Dag 1 här, efter 4 månaders nykterhet….Provar mig fram och ser om detta kan vara något för mig. Inspirerande att ta del av tidigare inlägg i alla fall. Önskar er alla en nykter och fin söndag🙏🌺🌺🌺

Dag 1 här, efter 4 månaders nykterhet….Provar mig fram och ser om detta kan vara något för mig. Inspirerande att ta del av tidigare inlägg i alla fall. Önskar er alla en nykter och fin söndag🙏🌺🌺🌺

@majsan_nu Tack detsamma💕

Stort grattis till 76 dagar 😍🥳 blir det väl idag? Så bra jobbat av dig. Nu är det ”bara” att fortsätta, en dag i taget! Kram 🌸

@laser Så insiktsfullt av dig! Att du så här tidigt kan identifiera det och se det för vad det är och jag kan absolut sympatisera med den känslan! Jag tror att alla kan känna igen det. Men ofta tar det väldigt väldigt lång tid att känna igen känslan för vad den är. Det blir ibland lite bitskt på forumet och det bottnar nästan alltid i just det du beskriver här men där den provocerade långt efteråt fortfarande inte har sökt sig inåt för att få svar på frågan varför man blir provocerad.

Men av den anledningen får man såklart ha en ödmjuk framtoning också. Jag blir så glad för ditt inlägg. Det gör mig ännu mer säker på att det kommer gå bra för dig!

@kvinna 38 @Andrahalvlek
Ni har såklart rätt båda två. Jag skrev ett långt svar på det här där jag förklarade och motiverade varför jag ”låter” vinet finnas kvar. Blä. Sanningen är nog snarare att jag blir… provocerad? av att läsa era och @TappadIgens kommentarer. Skitirriterad faktiskt 🙈 Jag VET ju att ni har rätt men känslan att alla ska ge fan i vad jag gör och inte gör kommer krypande. Det är ju JAG som sökt mig hit.

(Förlåt! Jag är ju inte alls arg på er förstås 💚)

Hej alla forumvänner! Hoppas ni alla har en fin söndag. Läser runt i alla inlägg, så mycket som pågår, tankar som tänks o aktiviteter som görs! Har svårt att svara en o en men önskar att vi alla får en bra dag!
Kram 🤗

God förmiddag:)

Ja..det här med alkohol..så olika anledningar till varför vi har blivit beroende, hur länge vi har haft ett beroende innan vi började skriva här på forumet och hur olika vårt förhållande till alkohol ser ut, hur vi vill att det ska vara och hur vår resa ser ut på väg till nykterhet och hur livet ser ut när man landat i nykterheten. Jag tänker respekt för allas olikheter.

Min resa in i beroendet har varit lång vet inte om det är därför som det är så trassligt att komma ut ur den. Som jag har skrivit tidigare så hade jag haft ett "bra" förhållande till alkoholen. Jag har inte sårat någon annan, inte mått dåligt psykiskt eller fysiskt. Jag undrar dock om jag hade hamnat i beroendet om jag inte hade tyckt om känslan av att ibland bli lite "salongsberusad" vilket inte hände i hemmet en fredagskväll utan mer på fest i sällskap med andra. Inte heller satt jag ensam och drack. Men någonstans för kanske 12, 13 år sedan började beroenderesan och den eskalerade i samband med alla sorgligheter som duggade tätt. Jag tror att jag nästan från början visste då att det här var ett problematiskt drickande. Anledningen till att jag visste det tror jag beror på att jag pluggade missbruk på socionomprogrammet. Så misstanken fanns där hela tiden. Men alkoholanvändandet i vårt samhället är så legitimt, så normaliserande så jag fortsatte. Då under en tiden använde jag det verkligen som medicin istället för att söka hjälp och få annan medicin utskriven av läkare. Men så har tiden gått och jag har druckit på alla känslor. Ja, ni vet ni som har följt mig hur det har varit och ni har läst min berättelse. Idag är det mer som om finns det en möjlighet att köpa alkohol då triggar den känslan mig och jag måste köpa. Då handlar det inte om att jag går till någon bar och köper alkohol utan det är systembolaget. Jag är glad att jag bor i en liten stad för här skulle det kännas så knepigt att sätta mig ensam på en bar att dricka....ja då för sjutton skulle jag ju ha problem!! Men att sitta ensam och dricka i min fåtölj....det är annat det..jag menar förstås att det hade varit lättare för mig att dricka i en storstad där man är mer anonym, möjligheten att gå till olika barer. Så som jag skrev gick jag till banken i onsdags för att ta ut kontanter vilket man kunde endast på måndagar och torsdagar. Fick pengar av min man. Ja, vet det är så dumt av honom att göra så. Även om detta inte var en snällt så är han en snäll person och han skulle nog göra det mesta för mig dels för att han vill mig väl dels för att han inte vill ha bråk. I torsdags var jag på kuratorshandledning i en annan stad. Tanken kom...idag är det torsdag och jag kan ta ut pengar...på banken i denna stad. Det tog ett tag att hitta banken men till slut hittade jag den men den banken hade inga kontanter alls. I detta läget kunde jag ju känt att puh vad skönt ! Jag åker hem! Men nu var jag ännu mer triggad att köpa alkohol och då blir ju även suget starkare jag körde hem till vår stad och banken var öppen till kl 18. Jag tog ut pengar gick till systemet. Att ta ut kontanter kändes verkligen som ett brott...fy...sänka sig så lågt! I fredags hade jag kontanter kvar så det var ju bara att handla även då. Kunde inte dricka alkohol direkt när jag kom hem för min dotter var hemma, skulle köra in henne till staden senare. Jag känner mig först väldigt irriterad och låg men känner att mitt stämningsläge påverkar henne ännu mer eftersom hon själv inte är i balans.

Som jag skrev så är möjligheten att köpa alkohol en trigger för mig och vanan. Att därefter sitta hemma och dricka alkoholen som jag förvärvat ger mig väl endast avslappning ingen direkt njutning. Dricker ungefär samma volym på vardagar, fredagar och lördagar kan det vara mer eftersom jag inte ska jobba dagen efter fast den har ändå varit ungefär den samma. Skillnaden är att jag blir så mycket tröttare, minnet blir sämre, känner mig mycket mer sliten. Och oron för min hälsa finns där...ständigt.

Igår blev det inte badhuset som tänkt för vår son skulle komma hem och vi skulle iväg efter det därför tog jag en lång promenad med vår hund i det vackra soliga vädret. Sonen kom aldrig för han tyckte det var stressigt. Vi åkte till mina föräldrars och brors grav för att tända ljus därefter åkte vi till min brorsdotter . På kalaset var min bror med fru, min andra brorsdotter med sambo och en moster till brorsdöttrarna. Min brorsdotter bodde i en helt ny lägenhet så himla flott! Och jag tänkte på min dotter som bor i sitt lilla källarrum som är ganska så nedgånget. Hon lär inte heller få någon ny lägenhet förrän hon har betalat av sina skulder och det lär dröja ca ett år till.

Tände ljus på min systers grav, gick till minneslunden och såg alla vackra ljus och det porlande vattnet. Var på en kort minigudstjänst med så vacker sång. Solisten som sjöng har jobbat på min arbetsplats och jag hade hört av kollegor att hon sjunger så vackert. Jag tackade henne för sången och sa till henne att hon sjöng så vacker. Jag vet inte varför men tårarna rann hela tiden...kanske för jag kände mig sorgsen. Kände inte ett jättestarkt sug men jag kände ändå sug. Suget härrörde sig dels att det skulle vara mysigt att dricka lite vin men till största delen rörde det sig om den sorg/ledsenhet jag känner för att min dotter är SÅ ensam så otroligt ensam...och jag är ledsen för att hennes liv är så svårt....och jag är ledsen men även arg för att man inte pratar om psykisk ohälsa, psykiatriska sjukdomar. Hade hon haft cancer kan jag svära på att min svägerska och bror hade frågat hur hon mår men inte nu. Så jag kände mig ledsen och ensam igår kväll. Drack en alkoholfri drink gjord på sans bitter och alkoholfri bubbel samt en alkoholfri öl. Somnade kl 23 nykter.

Idag så jag lite låg...men det enda målet egentligen för mitt liv är nykterhet och träning. Om jag ska kunna känna glädje...få ordning på saker och ting så måste målet vara detta. Snart ska jag bege mig till badhuset...och sedan får vi se vad som händer med denna dag...det blir i alla fall ingen alkohol.

Kram:)

God förmiddag:)

Ja..det här med alkohol..så olika anledningar till varför vi har blivit beroende, hur länge vi har haft ett beroende innan vi började skriva här på forumet och hur olika vårt förhållande till alkohol ser ut, hur vi vill att det ska vara och hur vår resa ser ut på väg till nykterhet och hur livet ser ut när man landat i nykterheten. Jag tänker respekt för allas olikheter.

Min resa in i beroendet har varit lång vet inte om det är därför som det är så trassligt att komma ut ur den. Som jag har skrivit tidigare så hade jag haft ett "bra" förhållande till alkoholen. Jag har inte sårat någon annan, inte mått dåligt psykiskt eller fysiskt. Jag undrar dock om jag hade hamnat i beroendet om jag inte hade tyckt om känslan av att ibland bli lite "salongsberusad" vilket inte hände i hemmet en fredagskväll utan mer på fest i sällskap med andra. Inte heller satt jag ensam och drack. Men någonstans för kanske 12, 13 år sedan började beroenderesan och den eskalerade i samband med alla sorgligheter som duggade tätt. Jag tror att jag nästan från början visste då att det här var ett problematiskt drickande. Anledningen till att jag visste det tror jag beror på att jag pluggade missbruk på socionomprogrammet. Så misstanken fanns där hela tiden. Men alkoholanvändandet i vårt samhället är så legitimt, så normaliserande så jag fortsatte. Då under en tiden använde jag det verkligen som medicin istället för att söka hjälp och få annan medicin utskriven av läkare. Men så har tiden gått och jag har druckit på alla känslor. Ja, ni vet ni som har följt mig hur det har varit och ni har läst min berättelse. Idag är det mer som om finns det en möjlighet att köpa alkohol då triggar den känslan mig och jag måste köpa. Då handlar det inte om att jag går till någon bar och köper alkohol utan det är systembolaget. Jag är glad att jag bor i en liten stad för här skulle det kännas så knepigt att sätta mig ensam på en bar att dricka....ja då för sjutton skulle jag ju ha problem!! Men att sitta ensam och dricka i min fåtölj....det är annat det..jag menar förstås att det hade varit lättare för mig att dricka i en storstad där man är mer anonym, möjligheten att gå till olika barer. Så som jag skrev gick jag till banken i onsdags för att ta ut kontanter vilket man kunde endast på måndagar och torsdagar. Fick pengar av min man. Ja, vet det är så dumt av honom att göra så. Även om detta inte var en snällt så är han en snäll person och han skulle nog göra det mesta för mig dels för att han vill mig väl dels för att han inte vill ha bråk. I torsdags var jag på kuratorshandledning i en annan stad. Tanken kom...idag är det torsdag och jag kan ta ut pengar...på banken i denna stad. Det tog ett tag att hitta banken men till slut hittade jag den men den banken hade inga kontanter alls. I detta läget kunde jag ju känt att puh vad skönt ! Jag åker hem! Men nu var jag ännu mer triggad att köpa alkohol och då blir ju även suget starkare jag körde hem till vår stad och banken var öppen till kl 18. Jag tog ut pengar gick till systemet. Att ta ut kontanter kändes verkligen som ett brott...fy...sänka sig så lågt! I fredags hade jag kontanter kvar så det var ju bara att handla även då. Kunde inte dricka alkohol direkt när jag kom hem för min dotter var hemma, skulle köra in henne till staden senare. Jag känner mig först väldigt irriterad och låg men känner att mitt stämningsläge påverkar henne ännu mer eftersom hon själv inte är i balans.

Som jag skrev så är möjligheten att köpa alkohol en trigger för mig och vanan. Att därefter sitta hemma och dricka alkoholen som jag förvärvat ger mig väl endast avslappning ingen direkt njutning. Dricker ungefär samma volym på vardagar, fredagar och lördagar kan det vara mer eftersom jag inte ska jobba dagen efter fast den har ändå varit ungefär den samma. Skillnaden är att jag blir så mycket tröttare, minnet blir sämre, känner mig mycket mer sliten. Och oron för min hälsa finns där...ständigt.

Igår blev det inte badhuset som tänkt för vår son skulle komma hem och vi skulle iväg efter det därför tog jag en lång promenad med vår hund i det vackra soliga vädret. Sonen kom aldrig för han tyckte det var stressigt. Vi åkte till mina föräldrars och brors grav för att tända ljus därefter åkte vi till min brorsdotter . På kalaset var min bror med fru, min andra brorsdotter med sambo och en moster till brorsdöttrarna. Min brorsdotter bodde i en helt ny lägenhet så himla flott! Och jag tänkte på min dotter som bor i sitt lilla källarrum som är ganska så nedgånget. Hon lär inte heller få någon ny lägenhet förrän hon har betalat av sina skulder och det lär dröja ca ett år till.

Tände ljus på min systers grav, gick till minneslunden och såg alla vackra ljus och det porlande vattnet. Var på en kort minigudstjänst med så vacker sång. Solisten som sjöng har jobbat på min arbetsplats och jag hade hört av kollegor att hon sjunger så vackert. Jag tackade henne för sången och sa till henne att hon sjöng så vacker. Jag vet inte varför men tårarna rann hela tiden...kanske för jag kände mig sorgsen. Kände inte ett jättestarkt sug men jag kände ändå sug. Suget härrörde sig dels att det skulle vara mysigt att dricka lite vin men till största delen rörde det sig om den sorg/ledsenhet jag känner för att min dotter är SÅ ensam så otroligt ensam...och jag är ledsen för att hennes liv är så svårt....och jag är ledsen men även arg för att man inte pratar om psykisk ohälsa, psykiatriska sjukdomar. Hade hon haft cancer kan jag svära på att min svägerska och bror hade frågat hur hon mår men inte nu. Så jag kände mig ledsen och ensam igår kväll. Drack en alkoholfri drink gjord på sans bitter och alkoholfri bubbel samt en alkoholfri öl. Somnade kl 23 nykter.

Idag så jag lite låg...men det enda målet egentligen för mitt liv är nykterhet och träning. Om jag ska kunna känna glädje...få ordning på saker och ting så måste målet vara detta. Snart ska jag bege mig till badhuset...och sedan får vi se vad som händer med denna dag...det blir i alla fall ingen alkohol.

Kram:)

@Lundgrens2 . Hej! Bra att du tagit dej hit igen. Alkoholen är jävlig men går att övervinna. Det är tufft men fortsätt skriva och läsa här. Vi är många som klarat det till slut. Oftast efter många återfall och värre och värre konsekvenser. Många med familj och jobb, vi är från alla kategorier. Jag var en högpresterande till synes välfungerande kvinna. Bra jobb som jag trots allt skötte. Barnbarn som jag passade trots att jag inte var nykter. vilket är min största skam. Inget hände men det var rena turen. Nu är jag nykter sen snart 10 år

@laser Man kan lämna tillbaka oöppnat till systemet. Jättekonstigt, men det är sant. Ge bort alkohol är ingen bra idé. Häll ut är enda utvägen. Och köp mindre nästan gång så det inte blir något över. Gästerna mår också bra att dricka alkoholfritt mot slutet.

Jag håller med @Tappad igen - gör dig av med alkoholen. Att din man dricker upp den är ingen bra lösning. Det blir tufft för dig om du inte har med honom på tåget 😢

Kram 🐘

Tack för grattis!
@TappadIgen jag ska försöka vara med i morgon. För mig är dessa träffar viktiga. Hoppas att fler viĺl vara med denna gången.

Vi kanske ska göra lite reklam i olika trådar 😉.

Hej! Jag trillade dit på överblivet vin efter 8 mån nykter. Det funkade ju ett par gånger men går snabbt utför. Jag stoppade i tid som tur var.

Jag har sagt till min man att jag inte vill ha något hemma. Så numera om det blir nåt över så häller jag ut det. Oöppnade flaskor gömmer han undan. Men så är han ju helt med på att jag inte ska dricka och hans behov är väldigt litet. Han dricker numera bara på fest. Du verkar ju ha en lite annan situation men absolut kan man hälla ut!

@TappadIgen Du har helt rätt. Det är väldigt onödigt och inte bra alls att det finns hemma. Varken för mig eller min man… han dricker också på tok för mycket men är inte i samma läge att ärligt se det ohållbara.

Jag har sagt till maken att jag inte vill att det ska finnas något hemma… Det har gått bra till nu då det blev över från igår. Jag har inte propsat på att det måste ut. Nu är det visserligen bra mycket mindre kvar efter att han druckit upp en hel del själv 😣

Tror inte han förstått att jag menar allvar på ett annat sätt den här gången. Vi har många många gånger sagt att det är nog och till och med tagit i hand på det. Jag har sagt att jag behöver hjälp att stå emot och ffa att jag inte vill bli lockad in i drickande.

Ärligt talat tror jag att han har ”glömt” läget som var för bara 3 veckor sedan. Varken han eller jag skötte den kvällen bra och han mådde minst lika dåligt som jag dagen efter. Jag vet ju precis hur det är när man ”glömmer bort” och plötsligt tycker att ”det väl inte var så farligt”. Just nu känns det som att vi befinner oss i olika världar på det sättet. Sorgligt, men jag har bestämt att jag ska fokusera på mitt till att börja med.

Men ja, åter till att det finns hemma… vad gör man om man har haft middag? Kastar det som blivit över? Propsar på alkoholfritt? Skitlöjlig fråga kanske men…

@Ase Jag är lite sen i gratulerandet, men grattis! Är så roligt att det går bra för dig. Jag vet hur mycket du har kämpar och hoppas att du kan vara med på mötet på måndag också :)

@laser Jättebra att du kan stå emot, men samtidigt, det är ju lite onödigt att utsätta sig för risker om man inte måste. Jag förstår att du inte bor själv, men finns det något du kan göra så att det inte finns vin hemma?

Det ska jag göra 😊 men jag är oerhört nyfiken på er som varit nyktra i flera år. Hade ni familj? Och missbrukade ändå?
Eller var ni som mig? Jobb 50h per vecka. Och när jobbet är färdigt så hamnar ni direkt i flaskan

@Lundgrens2 Ok. Ta hand om dig och titta tillbaka hit imorgon istället.

Gick inte ut idag. Ville vara ansvarsfull. Så blev sittandes i soffan. Sitter i detta nu och dricker min 19,de öl. Riktig lugn kväll hehe

@Lundgrens2 skrev:"Hur de har låtit bli vinet till maten och hur tråkigt det är utan det där glaset."

Fast att det är tråkigt utan det där glaset är ju bara något man tror för att man har fått sin hjärna kapad. Jag vet att det inte är enkelt men när man väl har lärt sig att se förbi den illusionen så blir man fri. När man väl har sett kan man inte ha det osett heller.

Jag förstår att du känner dig lite uppgiven, men har du verkligen tankar på att lämna jordelivet så ska du inte hålla dem för dig själv utan se till att prata med någon. Jag vet att det är tufft det där med missbruk, men det går att göra någonting åt det. Det är såklart inte enkelt.

Läst lite på forumet igen, ser hur alla kämpar och firar deras vinster. Hur de har låtit bli vinet till maten och hur tråkigt det är utan det där glaset. Tänker tillbaka på hur jag kämpade. Var nykter i många månader för att sen ramla tillbaka. Det finns nog inget som äter upp ens självkänsla som alkoholmissbruk.

Eller att vara 24år och ge upp. Att vilja sluta men att veta att man inte klarar det.
Att förstå att spriten kommer förstöra allt jag håller kärt. Att jag kommer skada (inte fysiskt) människor jag älskar. Att veta att
Allt detta kommer ske för att jag inte klarar sluta dricka.

Det får mig återigen vilja lämna jordlivet för att låta familjen slippa detta.

Eller så fortsätter jag leva trots missbruk. Hårt jobb mycket träning. Och inställningen att jag redan borde vara död får en person att leva utan förväntningar

Längesen jag skrev nu. Har nu 70 nyktra dagar bakom mig men skulle varit 72 om jag hållt fast vid 90 dagar som var målet. Men det gick så lätt att avstå så jag tog ett beslut för två veckor sedan att hålla mig till max 3 glas vin på ett 50 årskalas och det funkade😊 likaså igår när vi närmaste hade en sammankomst. Max 3 glas vin. Jag tycker ändå det är bra med facit i hand. Två tillfällen och jag fixade att hålla mig till den gräns jag satte upp👍😊

2019 var jag aktiv här på forumet. Och att läsa det jag skrivit. Att läsa hur mycket jag hatade mig själv. Att läsa att jag drack för att jag ville dö. Det gör ont i hela kroppen.

Jag har inte slutat att dricka. Jag lever fortfarande med alkoholens kraftiga handtag. Jag tar mig inte ifrån det. Jag vet inte hur jag ska klara det.
Skillnaden 2019-2021.
2019 drack jag tills jag inte kunde stå. Dagarna efter lovade jag mig själv att jag skulle sluta dricka. Och när jag bröt det löftet så växte självhatet. Och jag drack återigen för att sluta andas.

Sen nån gång under den brinnande pandemin så hittade jag mig själv. Jag accepterade att jag inte är perfekt. Att jag inte är en dålig människa för att jag dricker för mycket. Jag är bara sjuk. Så nu är det dags att försöka ta mig ur det här. Men nu vet jag att jag inte ska hata mig själv om det inte går

@Rehacer Då förstår jag, ett väldigt måttligt drickande. Nästan noll! Så bra gjort av dig 👍 Spännande att se vilket beslut du kommer att ta...
Kram 🤗