Senaste kommentarerna i forumet

@majsan_nu
Wow, det är ju grymt! Klart att du ska vara stolt!
Bra jobbat!

@Ase Vad roligt att du hade trevligt på tillställningen. Du kommer nog fram till om du behöver lyfta på locket eller inte.

Jag har behövt lyfta på locket om en sak plågar mig och att det inte försvinner från mina tankar, jättejobbigt men lättnaden efter, från både mig och vederbörande har gjort det värt det. Ibland har vederbörande inte alls fäst något vid det/inte uppfattat det på negativt sätt/ inte ens tagit notis då har det varit skönt för mig ändå att få bort det från huvudet.

Ha det gott🌺

Dag 98 om jag räknat rätt... Det går ju framåt dag för dag! Mitt mående är väl som det brukar, skulle så gärna vilja må lite bättre... Men lite stolt över alla mina a-fria dagar är jag allt!!!
🤗 Kram till er alla!

@miss lyckad Tack!🙏🏻 Det känns väldigt bra, men det var tufft i helgen som gick. Det märktes tydligt att maken var ”sur” när jag inte gjorde honom sällskap vare sig fredag eller lördag (fredag kväll hade jag visserligen giltigt förfall eftersom jag skulle jobba på lördag morgon, men i vanliga fall hade jag mycket väl kunnat dricka på fredagen ändå, så det blev lite genomskinligt!). Det blev lite dålig stämning och det kändes lite stelt och konstigt i lördags kväll, när vi satt i soffan en stund och lyssnade på musik. Suckar och miner gjorde klart att det inte uppskattades att jag inte deltog i drickandet. Det förtar tyvärr lite av glädjen och stoltheten jag känner över att ha lyckats avstå från att dricka trots att jag är sugen☹️

Grattis till tid Nania💫🍀💫Det är bara vi själva som kan göra förändringar, din partner får göra sina val. Helt klart bättre för barnen, att i alla fall en är nykter på kvällen. Jag och exmannen hade lite liknande situation som ni. Vårt drickande förvärrades med tiden, precis som för de flesta. Du har jättebra insikter, se fördelar och nackdelar. Lycka till💫🍃

@Majen Grattis till ditt beslut och till fyra dagar💪🏆

Jag tror du har helt rätt, när jag vänder på det och funderar på hur jag själv skulle reagerat om min partner sa att han ville sluta/ta paus (innan jag själv kom på tanken att göra en paus i drickandet), så hade jag kanske reagerat på liknande sätt? (Som det är nu, när jag har bestämt mig, skulle jag förstås bara känna lättnad!)

Det kan kännas väldigt tråkigt att sitta och dricka om den andre avstår. Det kan till och med kännas som om den andre dömer en för att man väljer att dricka. Speciellt om man dessutom vet att man kanske dricker (lite) för mycket, (lite) för ofta. Men det är skillnad på att säga ”jag tar en vit månad” och att säga ”jag ska bli nykterist/sluta för alltid”. Jag önskar att min partner ska stötta mig och kanske även göra mig sällskap när jag vill göra en paus, precis som jag önskar att jag själv skulle kunna göra detsamma om det var tvärtom.

För min del handlar det både om min egen hälsa och om mina barns välbefinnande. Jag vill ju vara en god förebild för dem. Jag vill också kunna ställa upp när de behöver mig, inte alltid vara berusad när jag eventuellt skulle behöva ut och köra bil på kvällen t ex, och behöva hitta på undanflykter för att slippa.

Jag har klarat en vecka nu🙂

Jag förstår att även min skrift kan ha varit förminskande. Att bara kliva in bara så där och vilja dela med sig kan såklart landa helt fel... I det avseendet är det nog svårt att vara med och slå huvudet på spiken.

Önskar allt gott ❤

Åh vad jobbigt när du har bestämt dig! Jag kan känna igen mig i din partner. Jag insåg nyligen att alkohol har blivit lika med allt roligt för mig. Insåg också att det alltid varit så för mig, jag har inte orkat med stora sociala sammankomster utan alkohol.

Jag har tänkt tanken att jag aldrig skulle kunna vara ihop med någon som inte dricker. När jag dejtade valde jag bort nykterister. För mig har drickandet eskalerat senaste tiden och nu har jag bestämt mig för att vara utan ett tag och sen försöka vara mer måttlig om det går. Nu har jag tänkt mycket på hur jag var innan, jag har tyckt att folk som inte dricker är tråkiga.

Min nuvarande partner är som tur är ingen stordrickare utan den som bromsat mig (jag skärper till mig när jag är med honom och han vet inte hur mycket jag dricker annars). Han reagerade inte nämnvärt när jag sa att jag tänkte ha en vit månad. Mitt gamla jag skulle däremot ha reagerat om han sa samma sak till mig och tyckt att han är tråkig.

Jag är helt ny på detta (bestämde mig för 4 dagar sen) så ingen expert men tänker att din partner tyvärr själv måste inse för att förstå.

@Roligatjejen du berättar att du kämpat med mycket ångest och dålig självkänsla själv i hela ditt och i princip aldrig pratat om det. Att ingen egentligen vet hur du mår. Känner ingen detta i mig själv. När man dricker så ökar självkänslan för ett tag och man kan göra vad som helst! För att hålla kvar känsla dricker man ännu mer och till slut är man väck. Jag snackade som bara den, minns inte ens vad, med snyggaste killen som ung och det var så jävla pinsamt dagen efter. Självkänsla måste byggas upp på annat sätt men inte med alkohol, den gör tvärtom, drar ner självkänslan ännu mer och med massor av ångest och skam på köpet. Det är en ond cirkel.

Jag har genom åren pratat med psykologer för att jobba med min dåliga självkänsla, ångest, skam och skuld. Det har varit min räddning. Har sen som äldre ökat min alkoholkonsumtion som smygande gjort mig beroende. Jag har inte velat ta tag i det förrens nu och jag önskar att jag gjort det så mycket tidigare.

Har man dålig självkänsla och ångest som jag, blir det ingen bra kombo med alkohol, påverkan går så djupt och ställer till det med känslorna. Jag mår sååå mycket bättre utan alkohol och både självkänslan, självförtroendet, skuld, skam och ångest är så mycket mindre och påtagliga.

Berättar detta för dig så du vet att du inte är på något sätt ensam i dina känslor och hur du hanterar alkohol, det är så många fler där ute men ingen vill säga något för det är så skämmigt.

Ta kontakt med någon att prata med du kommer att bli så lättad. Ser att du fått fler tips av andra här också.

Ta vara på ditt unga liv du har hela livet framför dig och då ska du må bättre. Du kan, du vågar. Det är inte skämmigt, det är modigt! Du tar ansvar för ditt liv💪.

Kramar❤️

Ibland blir jag så trött. Vilja, ”bestämt sig” etc är extremt skuldbeläggande.
Jag har skrivit det förr: jag tror att det finns förklaringar till att du inte kan fokusera och att du då heller inte kommer över tröskeln. Syrebrist i hjärnan orsakad av sömnapné kan vara en del i det. Det är det här jag menar med att vi har lite olika förutsättningar. Äter du D-vitamin? Eller har du mätt din halt av det? Det påverkar hjärnan och många celler i kroppen. Jag tänker att den där ”igångsättningen” (viljan), påverkas av hur trött hjärnan är.
Tar du den gamla vanliga vägen eller prövar du något nytt. Ja, är man trött så är det svårt att hitta nya stigar. Så jag tänker att du kanske ska börja där. Syresätta hjärnan, djupandas. Äta D-vitamin. Det är ju helt klart att du måste ut ur de där gamla fårorna och att det inte är bristande kunskap som gör att det inte händer. Det handlar nog om hjärnans funktioner och såklart kanske också signalsubstanserna som höjs av alkohol. Så jag tänker att du kanske kan börja där och ge hjärnan bästa förutsättningar för att fatta bra beslut. En trött hjärna söker nog kickar i större utsträckning.
Du är en kämpe VaraFrisk! Och du är kvar här, det tyder på Vilja. Kan inte fatta annars varför du skulle utsätta dig för det här, så nu är det förmågan du måste hitta. Och jag tycker just idag att du kan börja med att optimera hjärnkemin. Som vanligt tar du till dig det du orkar och förmår.
Kramar 💕

Har sovit extremt dåligt inatt. Så himla svårt att somna in, somnade och vaknade igen…ja så höll det på tills klockan ringde. I em är det APT då är risken stor att ögonlocken vill trilla igen beroende på vad som tas upp men verksamhetsplaner, budget är allt annat än uppiggande.

Genom min tid här på forumet har jag återkommit till att jag ska sluta skriva eller göra uppehåll likväl har jag fortsatt att skriva. Jag tycker om att skriva men jag känner att jag skulle behöva begränsa min tid och framförallt låta min tid på kvällen bli forumfri. Igår kväll var det åter igen inlägg som malde i mina tankar för att jag känner mig missförstådd…det är liksom inte värt det. Det tar för mycket. Efter Torns inlägg kan man få först få en känsla av värdelös men jag tänker att jag förstår bättre.

Det är INTE att jag INTE förstår att ett nyktert liv är fantastiskt liv att leva …det är inte därför jag reagerar nej…utan det handlar om det lilla lilla barnet inom mig…som fortfarande finns kvar trots att 59-årsdagen närmar sig…det är det lilla barnet som vaknar …en känsla av att vara förminskad. Jag säger inte att någon vill förminska men om man vill nå någon vart kanske man behöver låta orden gå ett varv till.

När jag arbetade som skolkurator på högstadiet fanns det en ganska stökig elev på skolan. Alla lärare bemötte hen med tillsägelser av olika hård valör förutom av två lärare. Dessa lärare klagade aldrig på honom. Jag frågade rektorn vad är det dessa två lärare gör dom inte övriga gör. Rektorn svarade inte, hon hade bestämt sig.

🌟🌟🌟

Bra kämpat Ase och grattis till att du passerat 100. Jag tänker som de andra att du kan låta saken bero ett tag till. Om det besvärar dig kan du ta upp det, annars kanske du kan avvakta tills du är ännu mer stabil.
Ja, det är en spännande resa nykterheten, så kör på nu ett tag till.

Jobbig situation Roligatjejen! Har lite funderingar angående tidpunkter för det hör. Det har gått en månad sen du skrev sist om ungefär samma situation. Har du tänkt på om det sammanfaller med något annat?
Sen undrar jag om din ångest. Har du alltid ångest eller är den förknippad med alkohol? Jag som sällandricker kan verkligen känna att jag får ett ångestpåslag om det någongång blivit för mycket. Och då inte för att jag gjort eller sagt något, för det har varit rätt lite alkohol ändå, men alkoholen i sig ger ju ett ångestpåslag och det kanske är värre för vissa av oss. Nu är det ju oerhört jobbigt att inte komma ihåg vad man gjort eller att komma ihåg saker som man gjort men inte vill göra, men det kan du stoppa undan ett tag och ta fram när du mår bättre för att bearbeta då.
Jag vet inte hur det är i din region men där jag bor kan man ringa vårdcentralen och be att få prata med en psykolog eller en kurator. Då får man några samtal. Det är kanske en lätt början. Båda mina barn som är lite yngre än du har pratat med någon. Det måste inte vara ett så stort steg att söka hjälp i tid är så mycket bättre. För alternativet som du beskriver att du pushar gränser för att det ska bli tydligt att du inte mår bra är så mycket sämre. Att folk om kring dig inte fattar hur dåligt du mår beror nog helt enkelt på att du har många gånger få du verkar fungera och må bra. Det syns ju inte på utsidan och jag har haft lite samma erfarenhet som du att det är svårt att få någon som lyssnar ordentligt. En psykolog eller kurator är där för att lyssna och hjälpa dig att bena ut och komma vidare, så jag tänker att det ändå är det bästa alternativet. Den som ska bry sig mest om dig själv är ju du. Och om du börjar ta hand om dig så visar du också hur viktig du är. Hoppas du hade ett bra samtal med ditt syskon. Du ska se att du får ordning på det här och då kan du också ta upp och bearbeta det som ligger och pyr. Lycka till!

@Lora Tack för ett fint inlägg! Kul att du tittade in, tror inte att vi träffats på tidigare.

Jo …jag ser att fördelarna övervinner nackdelarna. Och jag betvivlar inte en sekund på vad du skriver…och jag vet att den finns där den värld du beskriver…har ju varit nykter i 47, 48 år ..men jag tänker att den värld man upplever som nykter efter år av missbruk är på ett annat vis ..som du skriver en gåva.

@Varafrisk Du ser inte att fördelarna överväger nackdelarna? Du har kanske inte ännu sett några riktigt tråkiga nackdelar med att dricka? Du har inte ännu känt vad alternativet nykterhet innebär på lång sikt och kanske innerst inne är skeptisk? Känner att vissa översäljer...

Jag tror dessvärre inte man kan förklara skillnaden för någon på ett sådär riktigt trovärdigt sätt. Det måste upplevas för hur tusan beskriver man helt nya känslor för någon som aldrig upplevt skillnaden? Jag menar hur beskriver man för någon som aldrig varit kär hur det känns? Svårt eller hur?

Tänk dig att när du vaknar tänker du inte på alkohol. Du vaknar utsövd med ett spirande iver över en ny dag. Ångest är inte där. När du vaknar känner du istället ett inre lugn. En harmoni och en livsglädje. Starka negativa utbrott är inget du måste jobba med dig själv för att inte få. Istället ser du lite klarare på allt och börjar på ett nytt sätt se fler nyanser. Separerar enklare mellan saker. Du känner att kroppen fungerar. Du tycker det är roligt att ta kontakt med andra och du är tillfreds med att vara du. Du tycker att du är en helt ok typ. När du är ute och går tar du in saker runt dig. Du är här och nu. Njuter av att höra fågelkvitter. Ser hur löven spricker ut på våren. Du riktigt känner skillnaden mot att tidigare gå med tunga steg och tungt huvud där ångest varit ett vanligt inslag likaså självförakt. Nu har du istället positiv energi att få utlopp för. Du hittar intressen som du värdesätter att lägga din nyfunna energi på.

Det är en genuin tacksamhet som infinner sig. Du vet hur du mått och känner stor skillnad i livskvalitet. Du har gjort dig kvitt känslor som skam och skuld. En frihetskänsla som bara växer år för år. Du är glad att vara där du är. Här och nu och behöver inte bråka med dina innersta tankar. Ni jobbar numera som ett team istället.

Problem kommer och går men du vet att du hanterar allt så mycket bättre för ditt eget välmående. Så du blir påmind om skillnaden i diverse sammanhang. Varje sådant tillfälle infinner sig en tacksamhet att du är där du är. Det känns som en gåva.

Det kommer göra dig lycklig att kunna motstå. Glädjen jag hittat genom att sluta dricka hemma är fantastiskt. Prova . Styrkekram 💕

Söndagskväll och som vanligt svårt att somna men maken snarkar bredvid😴 Snart har jag haft min CPAP i ett år. Använder den inte varje natt men oftast. Det har ju varit lite strul med den och då blir det lite mer motigt.

Tänker att jag inte behöver förklara eller försvara men vill kanske mest för min egen skull skriva följande:
Jag letar inom mig varför kan jag inte hitta den där innerliga viljan inom mig som leder mig till att bestämma mig för att därefter verkställa beslutet. Är det romantiseringen av alkoholen? Varför är den i så fall starkare än rädslan att mitt liv kommer att förkortas om jag inte slutar dricka alkohol nu? Varför så lätt till en snabb belöning? Istället för något mer långsiktigt? För jag vill hitta viljan men det är ta mig sjutton omöjligt till att hitta den! Varje dag letar jag efter den men den dränks någonstans på vägen….men skam den som ger sig🤔

Glömde skriva i förra inlägget…..nej jag är inte på steg 1…

🌟🌟🌟

@Torn Jag förstod att du menade dem som inte var nyktra vilket inkluderar mig själv. Jag ville bara förtydliga att jag skrev nykter.

Det handlar inte om att jag inte tror på dig. Tror verkligen att det handlar om att vilja, bestämma sig och verkställa beslutet. Detta har jag förstått för länge sedan så som jag skrev så handlar det inte om förstånd.

Jag tänker lägg din energi där du känner att det känns meningsfullt och gör nytta. Skriver inte mer för du kommer ändå inte förstå.

@Varafrisk Jag såg din kommentar hos @se klart men svarar här. Nu väljer du att misstolka vad jag skrev igen. Självklart menar jag de som forfarande inte är nyktra. Inte att de skriver på forumet onyktra!

Jag hoppas att du en vacker dag lyckas bli nykter, med på det sättet du håller på nu så kommer det aldrig att ske. Tyvärr vill du inte bli nykter tillräckligt mycket. Jag skrev till dig redan för 1,5 år sedan, att om du ska bli nykter måste du först och främst ha viljan, sedan bestämma dig för att sluta, och till sist verkställa beslutet. Du är fortfarande kvar på steg 1. Du trodde inte på mig då, och gör förmodligen inte det nu heller. Den dagen du VILL sluta att dricka på riktigt kommer jag stötta och peppa dig. Men det känns tyvärr helt meningslöst i nuläget. Kram

@Ase Va kul att det gick bra på föreställningen i fredags😃 Jag tänker att det där gamla behöver du ju bara ta upp om det besvärar dig men förmodligen är det något som är större hos dig än hos andra. Eller vad tror du?

Hoppas att du har haft en skön helg🌟

Kram💗

Hej @Roligatjejen! Så bra att du hittat hit och skriver här i forumet. Jag läser att du är orolig för drickande, som alldeles för ofta blir för mycket och ibland med långa minnesluckor. Du hamnar även på ställen som du inte alls vill egentligen, det känns som om du vill göra något annat i ditt liv, men vet inte vad eller hur du ska börja.
Givetvis är det bra att du pratar med dina föräldrar och vänner, men oftast är det bra att även ha någon utanför som kan stötta dig på ett annat sätt.
Det positiva är att du är ung och klok som tar tag i det här redan nu.
Det finns olika hjälp att få som är speciellt för unga vuxna. Lite beror på vart man bor i landet, men googla på det och se vad som finns där du bor.
Jag tror att det är bra att träffa likasinnade i ungefär samma ålder för att hitta en tillhörighet. Jag kan tänka mig att det är viktigare när man är så ung som du är.
Fortsätt att skriva här på forumet, det är en väldigt bra hjälp på vägen. Vi finns här för att stötta varandra ❤️
Kram 💕 sländan

Så oerhört glad över meddelandena här ⬆️ 💖 (har läst dem flera flera gånger). TACK! TappadIgen, Andra halvlek, Torn & Se klart. För vägledande, inkännande, stärkande, och peppande ord, som ger mod, beslutsamhet och tilltro! Att vara med i forumet är ju som att ha tillgång till personlig proffsrådgivning & stöd, av människor som både lyssnar, förstår och genuint vill hjälpa, på oregelbundna tider och flera gånger i veckan!! Overkligt bra 🥰.

En jättefin helg har det varit och fyra ✅ i ryggen 😊. 🦆🌟

@vår2022 Nej, egentligen är det nog ingen som vet hur jag mår egentligen. Har kämpat med mycket ångest och dålig självkänsla hela mitt liv men samtidigt i princip aldrig pratat om det med någon så har bara burit på allt själv alltid, vilket är lite samma med det här. Har en kompis som jag berättat mest för men hon har nog inte heller förstått hur jobbigt jag tycker att det är. Eller så har hon inte orkat ta i det heller vilket jag förstår för hon har så mycket med sitt eget. Min familj fattar nog inte heller men jag känner att om jag ringer och gråter i panik behöver jag kanske inte säga så mycket för att man ska fatta att jag har det jobbigt. Men kan å andra sidan inte kräva att någon ska vara tankeläsare och förstå exakt vad jag känner om jag inte säger något. Så nej det är ingen som vet och det är därför jag tänker att jag måste prata med dom ordentligt och förklara vad jag känner trots att det tar emot.

Jag skäms inte över att be om hjälp snarare att jag behöver det. Jag vet att det inte är fel men det känns skämmigt att inte kunna dricka alkohol som en annan normal 24-åring. Psykolog har jag funderat på länge också men det känns som en så stor tröskel att ta sig över. Men jag kanske ska fundera över det igen. Kram <3

@Roligatjejen Jättebra att du skriver! Jag hör hur kämpigt du har det med alla tankar, gråter och ångest. Tänker att det viktigaste är vad du känner och som jag uppfattar det känns det inte alls bra hur du dricker alkohol idag. Du skriver i din dagbok att du vill bli sedd och att du har behov av bekräftelse. Att ingen stödjer dig. Din mamma har inte tagit upp saken som skedde för en månad sen. Låter som rop på hjälp.

Du säger att du kanske ska prata med dina kompisar och din familj igen. Har de verkligen förstått hur du mår? Har du verkligen sagt hur du mår?

Skam har man ju när man gjort något fel, möjligtvis har du gjort fel mot dig själv då du inte vill ha det så här, men att berätta hur du mår och att du ber om hjälp är inte fel. Det är det enda rätta. Om du inte får det stöd du behöver kan du ringa alkohollinjen om råd. Finns uppgifter i detta forum under stöd. Du kan också kontakta en rådgivare på detta forum.

Att prata med en psykolog tror jag också skulle vara bra, en utomstående som du kan vara fri att säga vad du vill till. Den finns möjlighet till det både digitalt och på vårdcentral.

Jag hör dig och förstår att du har det kämpigt och behöver stöd för att må bra och för att inte pusha gränsen bortom kontroll.

Hör gärna av dig, finns här.
Massor av kramar❤️

@Vår2022 Jag förstår det, och fattar väl att det är därifrån det kommer även om det inte är kul att få höra. Det känns så svårt att säga det men har väl inget annat val. Tack för att du skriver, jag uppskattar det jättemycket. Fint att någon lyssnar.