Senaste kommentarerna i forumet

Det var länge sedan jag var här nu och det har gått upp och ner. Tror att många delar mitt problem, att inte kunna sluta dricka i tid. Har samma drickmönster som min pappa, att häva i sig för att komma åt ruset. Min mamma drack också mycket men inte på samma sätt. Det var sällan hon blev full. Jag tänker på mitt liv, skilde mig för lite mer än 3 år sedan och både jag och mitt ex drack ordentligt mycket vilket var ohållbart. Speciellt då han inte var snäll mot mig. Tagit hjälp av vården och fått naltrexon vilket hjälpte i början, men nu ger det ingen större effekt. Är det bara avhållsamhet som gäller när man har mitt beteende? Har du något tips som kan hjälpa mig på vägen? Hälsningar Mia

@Lady175 är ju svårare när du är på semester. Men att bara vara lite mera medveten kan ju göra situationen lite bättre. Hur länge ska ni vara borta?

@Lady175 Helgen har varit skit men bara att ta tag i livet igen. Nu kommer semester så det kommer ju bli intressant...

@Detblirbättre @Molnet

Tack för pepp! Alltså verkligen, stort tack. Känns inte lika ensamt. Dagen blir absolut timme för timme känner jag.

Fått en bra och fin morgon med barnen. Ångesten har lagt sig lite.

Fortfarande bestämt att ikväll blir det nyktert. Skön och vilande tanke.

Ta hand om er och ha en fin dag ❤️

Tack @Molnet!

Det känns bra idag med. Trött men ingen baksmälla. Fy fan så härligt! Ser fram emot ännu en nykter dag! Ska göra mitt bästa och fokusera på hur skönt det var att bara kämpa mot morgontröttheten på väg till tvättstugan denna morgon och inget annat!

@längtan .Håller med@Detblirbättre .Det som är gjort är gjort & tror du att någon blivit ledsen/arg så be om ursäkt.Det du ska fokuser på just nu är här & nu.Ta en skön promenad med musik/beroendepodd i huvudet.Ta en god fika/glass på ett café’.Försök tänka positivt.Ta en timme i taget.Ta en dag i taget.Ta vätskeersättning drick mycket vatten.Sysselsätt dig.promenera.frisk luft.Kom ihåg att fram till det första glaset bestämmer du.Efter det bestämmer A & beroendet.Och om dessa råd inte hjälper så sök hjälp hos vården.Stor varm kram.

@längtan Gjort är gjort och det som hände igår eller förrgår kan du inte göra om. Försök släppa det och lägg dej bakom dej. Om du tror någon tog skada är det kanske bra att be om ursäkt men annars - lägg det bakom dej och börja på nytt!
Ta en dag i taget, eller bara nån timme i taget. Kan du ta dej ut på promenad? Eller någon annan form av motion? Sköt om dej nu! Vi är många som hejar på dej här💚

Känner att jag måste skriva ett inlägg till. Ångesten brukar inte vara så här sjukt stark. Allt blir bara värre. Eskalerar.
Jag vill just nu bara börja om från igår. Varför kunde jag inte ha bestämt mig då?

Denna jävla ångest. Får helt klart skylla mig själv.

Åh.. skit också, vilken soppa 😭
Kan snälla den här dagen bli bra. Vad ska jag ens rätta till? En fråga jag bara kan ställa mig själv. Låtsas som ingenting eller be om ursäkt för... att jag blev för onykter. Gjorde inget dumt, blev bara för mycket, för många glas.

Ta hand om er. Jag och ångesten ska ta tag i denna dag nu.

@EnVårblomma nära sorg tar tid och energi. Föräldraskap tar dessutom alltid tid och energi ❤️

Jag har ett eget komplext ”sorgpaket” som jag bär på - även om det är av en helt annan karaktär. Jag ser det lite som en tung packning som man behöver få hjälp med att avlasta. Man kan inte bära på allt ensam.

För mig var Mindler (video med psykolog, kostar som ett vanligt besök på vårdcentralen ) en fantastisk hjälp för att komma framåt.
Trodde kanske inte på det först och var nog ganska provocerad av att jag skulle hitta ”acceptans” för saker jag inte alls kunde acceptera.
Men med KBT där så följer små inläsnings-uppgifter. Mina samtal tog flera månader. Med tiden så kunde jag se att det var som att gå till gymmet, fast det var för själen.
Jag är i en fas där alkohol måste sluta hålla mig i handen, och jag inser ju mer och mer att jag är starkare utan den, fast jag under pinsamt många år trott att det varit precis tvärtom . Att den skulle ha ”hjälpt” mig. Tänker att det är just detta vi får stötta varandra med 🌸

Hoppas att du skriver i den dagliga kalendern här. Det hjälper att avrapportera i den. Hitta mönster. Triggers och utmaningar. 🌸

@Carisie
Ja, det som jag är rädd för är vården och att bli dömd. Att barnen blir inblandade och det blir mer negativt och kämpigt än om jag inte tar hjälp utifrån.
Men idag, i detta nu så vill jag verkligen inte dricka mer. Jag tycker det räcker nu.

@JHL
Så fint att få sånt bra stöd. Jag tror även jag skulle få det om jag sa något.
Det har gått för långt. Jag inser det för varje gång jag dricker att det går inte längre. Jag kan inte hantera det längre.

De dagarna som jag är nykter är som bara lite av ett vakum, på morgonen efter så måste jag ändå gå igenom för att komma ihåg, som om jag vore bakis.
Det är ibland en obehaglig känsla av att jag är onykter fast nykter. Svårt att förklara.

Igår gick jag över gränserna igen. Jag ger mig själv ett löfte att denna vecka ska vara nyktert. Hela veckan. Jag har inga planer så kan vila och ta hand om mig själv. Det ska gå för att jag måste och vill.
Jag hatar alkohol jämt, även när jag dricker.

Tack för detta forum och ta hand om er. En stjärna till alla som kämpar.

@Stinalotta gud va bra jobbat! Det går sådär ärligt talat men kämpar på

@kamikazekatten .Snyggt!

@Stinalotta Tack snälla. Tack för din uppmuntran i att saker blir bättre.
Det är starkt av dig att ta nya tag och att du hållt upp i 7 dagar.
Jag minns faktiskt inte exakt hur det var att inte vara tyngd av mina dryckesvanor. Jag vill verkligen ta reda på det. Jag vill bli frisk nu.

Har iaf avklarat min första dag nu och gått och lagt mig med telefonen en stund. Mina småttingar sover gott och jag är tacksam för att de är precis så som de är. Mina små vildingar med viljor av stål.

@Molnet Det är precis vad jag gjorde idag, och det känns omåttligt bra måste jag säga.

En dag i taget! Suget kom ju, men jag vann idag.

@EnVårblomma Hej! Jag bestämde mig för att vara nykter i 3 månader för 2 år sedan. Minns att jag, precis som du, var livrädd för att inte få det där lugnet som A ger. Att allt skulle bli nattsvart & svårt. Det blev precis tvärtom. Allt blev lättare. Saker blev roliga. Livet kändes roligare & det tunga kunde jag hantera bättre.
Nu är jag tillbaka på ungefär samma ställe som då, konstigt nog. Har hållit mig i 7 dagar från att dricka nu, men kommer att ta en fest till helgen när det blir semester. Men efter den kanske min dag kommer, när jag bestämmer mig.
Ville bara säga att det kommer att bli bättre & lättare för dig. Kämpa på. Du kommer att bli bra!

@frihetenfinns Nu var det ju ett tag sen du skrev så jag tänkte bara höra hur det går för dig? Hur mår du?

@kamikazekatten .Ja vi lever sannerligen i en tid & ett samhälle som involverar alkohol i alla möjliga & omöjliga sammanhang.Sommaren är ju en årstid då många dricker mycket mer än de annars gör.Och sen har vi problemdrinkaren som allt som oftast dricker mer än man ska.Men som tur är kan vi ju göra egna medvetna val.Köpa hem goda a-fria drycker att fylla glaset & picknick-korgen med.

Alltså, bara en sån sak som att ha energi att rensa i trädgården, laga mat, gå ut med sopsortering... detta trots semester (som vanligen innebär mkt A under veckorna när andra också är lediga).

Jag har aldrig varit en stor ensamdrickare, men har reflekterat och kommit fram till att när folk är lediga och vill "fira" sommar och ledighet är det så lätt att man bara "hänger på", tappar kontrollen/inte ser hur mkt eller ofta det blir. Dey känns så märkligt att A alltid är involverat. På middag, vid grillen, i sommarstugor och pergolor, i parken, på midsommar... förstår inte varför det blir så. Att det är så vanligt. Så "normalt" bara för att det är sommar och semester. Den mest "välartade", fungerande och person som vanligtvis dricker måttligt dricker ju till och med mer?

@nej Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista 🙂 Jag vill tipsa dig om Craig Beck och SoberLeon på YouTube. Du behöver alla kunskap du kan få om alkoholberoende. Fortsätt skriv här – använd forumet som en dagbok.

Kram 🐘 (som har varit nykter i 1.967 dagar, tjoho!)

@esterest Hej och tack snälla för din förståelse.
Har inte tagit i sorgen ordentligt. Mest fokuserat på att finnas för barnen i det.

Vaknade inatt med fruktansvärd hjärtklappning och mådde så fysiskt dåligt. Hela dagen igår låg jag och läste här och lyssnade på beroendepodden. Jag hade bestämt mig, efter lång tids mentalt kämpande i frågan, för att sluta dricka. Ändå tog jag några glas igår för jag hade inte bestämt NÄR. "Det är ju ändå semester." Idag är den dagen. Idag är dagen jag inte bara skulle dö för mina barn utan idag är dagen jag också väljer att leva för mina barn.

Det har skrämt mig. Tanken på att inte få någon avkoppling och njutning utan att bara jobba, vara mamma och känna tyngden av allt. Men efter att ha läst här så minns jag ju. Jag minns att jag var gladare och mer balanserad innan mitt drickande blev vardag. Så nu ska jag kämpa och jag ska ge ALLT för att komma tillbaka. Slippa känna ångest för att jag inte varit den bästa mamman fön mina älskade barn det sista året.

Jag ska bli bra.

Hallå där! Kollar bara hur du har det?

Långtidsuppföljning. Känns skönt att skriva av mig……..

Fyra år sedan, läser mina egna inlägg ovan med skepsis, vilken kontroll jag trodde att jag hade, vilken naivitet jag uppvisade, försökte framstå som smart och "det här löser jag". Trots att jag skrev att det vore tråkigt, ”måste man nå rock bottom?” så var det nog exakt det jag gjorde, jag nådde mitt ”rock bottom”

Får se om jag har mer rätt vid nästa långtidsuppföljning om 4 år än jag hade vid denna:

Fortsatte på ungefär samma sätt som tidigare inlägg men med lite olika perioder. Från årsskiftet, det senaste, och framåt barkade det tyvärr rejält....drack mer och mer för att till slut under en månads tid dricka starksprit och öl varje dag. Sov otroligt oroligt, vaknade klockan 04:00 och kunde inte ens koncentrera mig på en Netflix serie, bara satt med telefonen eller tog cykeln och åkte i vissa fall ner till nattöppet Cirkle K och köpte ett sexpack 3,5 tills systemet skulle öppna (eller puben om det var en söndag). Tänkte alltid att när jag varit på systemet, då skulle jag minsann sätt mig och jobba, uträtta stordåd, men så blev det ju i princip aldrig……

Nu (början på maj) var det rejäl fara å färde, jag lagade ingen mat, jag skjutsade inga barn, jag tog inte hand om min bokföring i mitt företag, jag var fullständigt handlingsförlamad och fick ingenting gjort. Jobbade hemma konstant, vilket kostade mig mitt jobb till slut. Min familj såg mig väldigt lite.

Min fru sade till slut, du måste söka hjälp, du mår inte bra, hon tyckte jag skulle åka in till psyket vilket vi gjorde (hon begrep att jag drack mycket men tänkte att det var en kombo av alkohol och psykisk ohälsa). Sagt och gjort, in till psykakuten där jag får blåsa, jag blåser 2.05 och blir ivägskickad till beroendeakuten. Väl där får jag träffa läkare som vid när denne ser hur "redig" jag är vid 2.05 promille samt upplysningen om jag dragit typ motsvarande ett helrör varje dag i tre veckor säger till mig att hen vill lägga in mig får jag först en chock men begriper i efterhand att jag hade haft mycket stora problem att ta mig ur det här själv.

Läkaren ger mig Oxascand och vitamin B1 spruta och jag blir inskriven på beroendeavdelning. Jag stannar totalt 3 nätter. Fortsatt medicinering med Oxascand gör att jag mår otroligt bra……skakningarna försvinner, jag får aptit och äter mängder av sjukhusmaten, jag kan fokusera på en serie på Netflix, min maniska hosta som jag käkat Losec för är som bortblåst. Får också veta att jag har högt blodtryck och Diabetes 2 som måste följas upp i vanlig primärvård. Utskrivning och sjuktransport till öppenvården (beroendemottgning). Ny läkare som upplyser mig om att Antabus är den effektivaste behandlingen men att mina levervärden är för dåliga för att sätta in det nu. Får Atarax för att kunna sova och inget mer, (ren Kalle Anka medicin om man är i mitt skick). Kommer hem och håller mig borta från alkohol en vecka, mår ganska dåligt och sover dåligt och är håglös, kör bil flera timmar varje dag för att hålla tankarna borta. Lördag, frugans syster fyller år, pratar med min fru och jag ser chansen att få i mig lite alkohol, dricker ett par glas vin och lite annat, måndagen efter är jag tillbaka, ”jobbar hemma” och drar minst ett helrör per dag. Hinner nyktra till när barn och fru kommer hem, men visst märks det i familjen att jag inte mår bra ”av ngt skäl??).

Lördag morgon igen, vaknar kl 04.00 skakar, fryser, väntar på att systemet ska öppna så jag kan bli som folk igen! Har våndor och svettningar, tampas med mig själv, får till slut en vägvalskänsla jag inte haft förut, detta funkar inte! Ropar ner frun och säger att jag vill inte detta mer, vi måste åka in. Hon tar mitt blodtryck som är 190 och vill ringa ambulans men vi åker själva. Samma visa som förra gången med skillnaden att jag blåser 0,5 vid inskrivning. Oxascand och B1 vid inskrivning, välmående infinner sig……. Dag två vill de skicka hem mig, jag ber att få stanna en dag till då jag mår så bra när jag är ”här”. Så blir det och dagen efter vid ronden har jag en ny läkare som säger ”ska du inte pröva Antabus?” ”Men är inte mina levervärden för dåliga”. De är i sämsta laget med hon säger att det kommer att fungera. Konsultation med frugan via telefon och säger att jag vill det här men det kommer att bli tufft. Hon försäkrar mig om att hon kommer att hjälpa mig och vill att jag gör det. Men jag är livrädd för den ångest jag kommer att få när jag kommer hem. Den här läkaren säger att vi fixar ngt så du klarar det. Utskrivning, får med mig Oxascand (svaga som nertrappning) Amilemazin samt Atarax, otroligt tacksam för detta då det på riktigt gjorde att jag klarade av att åka hem och må någorlunda bra.

Nu har jag varit alkoholfri i fyra veckor. Tar Anatabus 2 ggr per vecka (på plats eller via video). ”Antabus, det är ju bara för alkoholister”, ja, exakt, kanske det jag är…..?? Mår mycket bra, när den akuta abstinensen är borta så fungerar det ganska bra utan alkolhol, det faktum att jag tar Antabus tror jag har en stor effekt, jag vet att om jag dricker blir jag riktigt sjuk, det är liksom ingen ide att väga för eller emot, alternativet att dricka finns inte. Jag har en fru som har lagt ner sitt begränsade drickande av solidaritetsskäl med mig, men at något ibland, just sitter hon vid stadshuset och delar en flaska med en väninna för ett tag sedan var vi på restaurang, alla drack utom jag som körde bil, gick hur bra som helst.

Min plan just nu är att fortsätta på Antabus minst till början av december, har funderat på hur mitt returnerade till hälsosam alkoholfärtäring ska se, desto mer tid som gåt desto tveksammare blir jag, jag har inte tid att dricka, att vara påverkad tar för mycket energi av en dag, man får inget gjort, men också ur ett livsperspektiv, har jag hälsomässigt råd att fresta min kropp mer? När man går på Antabus följs man upp ganska noga med blodprov, på 1177 kan man se grafer över alla sina levervärden (och det är många), det är en ganska euforisk känsla att se precis alla grafer peka stadigt neråt och på väg mot referensvärde som det kallas, dvs vad man bör ha.

Ja, det var min story, min uppdatering………

Är det ngn som har funderingar eller frågor, kanske främst runt steget att ta Antabus (det är ju bara för alkisar:) så fråga på…….

@SvampeLina .Skulle tro att Det är alkoholrelaterad ångest.S.k.Kemisk ångest.Du har fått snabba endorfinkickar av alkoholen.När hjärnan slutar att matas med A så får den ju ett underskott av det ämnet & reagerar ofta med ångest & oro.Håll i & håll ut så ska du se att du snart mår bättre.

Hej @SvampeLina! Bra jobbat med 3 dagar. Förstår att det är svårt att avgöra vilken orsak ångesten har, men som vi båda har ju mängden och frekvensen av intag ökat avsevärt. Tänkar att det inte vore så konstigt om kroppen reagerar liksom! Kanske bra att köra på för att kunna avgöra? Riktigt bra jobbat, kämpa på! ❤️

@kamikazekatten
Är i ungefär samma sits att blivit 2-3 gånger i veckan och från 3-4 stora stark så tappa man all kontroll till 7-10 öl. Sa åt mig själv att ta en vit månad. Inne på dag 3 och sån ångest och tryck i bröstet. Fått det sista månaden och fundera om detta abstinens eller ångest? Hoppas du fixar dina 30 dagar!