Senaste kommentarerna i forumet

@Annja skrev:"Trots mitt resonemang kan jag ändå känna en saknad efter att få bli rusig tillsammans med tjejerna så helt riskfritt är det inte .
Jag förstår hur du kan känna, men då tänker jag direkt att JAG dricker inte alkohol. Det finns inga alternativ eller fler tankar på det då. Det tråkigaste för mig är en gammal vän, som inte en gång på mina 10 mån har frågat mig hur det går, eller pushat mig på något sätt. Det känns riktigt tråkigt, men det är inget att göra något åt. Hennes problem är nog att acceptera att jag har gått vidare i mitt liv utan alkohol. Hon är i samma situation som jag var när jag slutade. Skillnaden är att hon vill absolut inte sluta med alkohol, det är nog det viktigaste i hennes liv efter barnen.
Jag tycker att det går jättebra med alkoholfri öl och cider. Jag säger att jag har slutat med alkohol, eftersom jag mår så mycket bättre då. Jag tror faktiskt att de ser de, jag är mycket gladare, öppnare och mer intresserad av andra människor nu som nykter. Jag har börjat känna mig stolt att vara nykter, jag behöver inte alkohol utan är som jag är.
Om du tycker att det är för jobbigt att säga, dra en nödlögn. När du sedan känner dig mera bekväm med din nykterhet kan du säga som du tycker känns bäst.
Kram 💕 sländan

@majsan_nu Jag tar inte alls illa upp! Och jag är så otroligt tacksam över ditt inlägg och det fick mig att tänka till både en och två gånger. Skrev ju för några veckor sedan att jag kanske skulle börja skriva under rubriken ” Det vidare livet” men jag vet inte riktigt om jag fixar det ännu. Det skulle kännas som ett så stort misslyckande om jag skulle få ett återfall. Anledningen att jag skriver så beror inte på att mitt mål inte är helnyktert utan att jag inte lyckats med så många nyktra dagar. Det finns ju några som fortfarande skriver under denna rubrik ” Förändra sitt drickande” som varit nyktra väldigt länge…det är intressant.
Funderar dock på en förändring för att kunna gå vidare….

🧡🧡🧡

Vad händer om jag bara slutar ? Biverkningar?

Tack @Sisyfos @Torn @Kennie @Gullranka för feedback med era tankar och egna erfarenheter. Jag har för första gången i mitt liv köpt alkoholfritt vin. På AW tänker jag inte säga något om det. Mina arbetskamrater är van vid att jag går hem tidigt ( då fick jag ju dricka mitt vin hemma i fred🙄 På tjejträffen ska jag ärligt säga som det är. Jag gör ett uppehåll för att det blev för mycket vindrickande när jag jobbade hemma under pandemin. De är gamla vänner och kommer nog förstå, kanske till och med reflektera över sitt eget vindrickande.
Trots mitt resonemang kan jag ändå känna en saknad efter att få bli rusig tillsammans med tjejerna så helt riskfritt är det inte .

@Qwer1 Grattis till 10 dagar! Det är väl jättepositivt att du slipper sug! Så länge du inte kommer in i tankebanor såsom: Det här gick ju ändå lätt, jag kan nog börja dricka lite grann då och då.😅

Tio dagar idag! Blir bara mindre och mindre sug. Vet inte om det är positivt

Tio dagar idag! Blir bara mindre och mindre sug. Vet inte om det är positivt

@majsan_nu så bra kämpat! 🙌🏼

Heja heja, välkommen till vecka fem! Jag hade också en svacka efter ungefär en månad, när nyhetens behag var över och det började kännas mer som vardag att inte dricka, men det gick över sen. Och som du säger så vittnar ju ”gamlingarna” här om att det bara blir bättre och bättre så det är lika bra att hänga i. En sak som är helt säker är ju iaf att det bara blir sämre om man fortsätter dricka, det tycker jag hjälper att tänka på när det känns som att man står still och stampar. Håller tummarna för att det lättar för dig snart! Kram 🍁

Hej alla! Ser att det var längesen jag skrev i min egen tråd... Är på min femte vita vecka nu! Så det går väl framåt, kämpigt emellanåt o lite bättre ibland. Vissa stunder riktigt bra o lugnt men i bakhuvudet lurar rädslan att ångesten ska ta tag i mig. Hoppas verkligen att det är så som ni "gamlingar" vittnar om, det blir bättre, tid och tålamod är något som behövs!!! Hoppas att det gäller mig också!
🤗

@Varafrisk Hej! Jag har läst så mycket i din tråd, du skriver så fint o insiktsfullt om dina tankar o funderingar tycker jag! Det du skrev allra senast om tålamod, tristess o vänta in... Vad skulle hända om du tar ett beslut och prövar!!! Det kan ju bli vara lösningen... och precis som du vill... Hoppas du inte tar illa upp, jag tycker det låter som att du är så redo någon kan bli! 🤗

Efter att jag hade skrivit svaret till @FinaLisa började jag skriva på ett nytt inlägg men något hände och hela inlägget försvann. Tror inte att det berodde på någonting i programmet utan det var något med min dator. Hur som helst det är så himla trist när man skrivit något långt som sedan försvinner bort. Det går ju an när det är ett inlägg i forumet ändå.

Jag skrev bla om min pappa som varit död i tolv år igår. Rycktes hastigt i bort från oss men det fanns en acceptans för han var nöjd med det liv han hade levt. Saknaden däremot var enorm. Skrev även om min äldste bror som idag skulle fyllt 70 år. Det var över 23 år sedan han dog och de sista tio åren i hans liv hade vi ingen kontakt. Han levde i ett destruktivt äktenskap, tänker att hans fru har någon form av personlighetsstörning. Kände honom knappt men kan sörja den relation vi inte hade.

Skrev också om min man, min svärdotter och dotter. Som har genomgått/genomgår svårigheter i livet men ändå ser positivt på tillvaron. Kämpar. Tar vara på bra dagar. Ger inte upp. Tränar. Förhåller sig till sitt liv. Livslust

Och jag då?? Vad jag ville säga med detta med min man, svärdotter och dotter? Jo...de tar tillvara på livet trots allt.
De senaste leverproverna visade att allt var bra dock har jag min fettlever. Gastroskopin var bra även om jag har mina problem med magen men jag känner att det är mycket relaterat till vad jag dricker och äter. Inga tecken på bröstcancer. Visserligen har jag inte screenat hela kroppen så jag är tacksam för att detta var bra vilket borde vara ett utgångsläge för att välja livet fullt ut.

Vill försöka mig på att berätta om känslan som jag kanske nu dricker alkohol på...jag vet inte helt och hållet själv vilket kanske låter väldigt dumt och vad jag kommer att skriva nu kan låta väldigt väldigt naivt....och jag vill förtydliga...hur svajig jag än låter..är mitt mål att bli nykter.

Jag har ju skrivit en del om min uppväxt. Växte upp på en gård ute på landet. Kommer ihåg en arbetsterapeut som var hemma hos mina föräldrar som sa att hon tyckte att det var väldigt vackert hos mina föräldrar men att det var världens ände. Som tonåring kunde jag nog också tycka att det var världens ände. Kunde mer uppskatta det när mina barn var små men min dotter var drygt 3,5 år när mina föräldrar sålde gården och flyttade in till stan. Hur som helst så fanns det en längtan inom mig som jag inte riktigt visste vad den stod för. Det kändes lite trångt för mig att bo ute på landet, att vara i närmaste stad om ni förstår vad jag menar. Skulle åkt som au-pair till London när jag var 20 men var inte tillräckligt modig men det blev en månads språkskola istället och efter dryga 1,5 år blev det en månads språkskola i Köln. Sökte jobb i Göteborg när jag träffade min man. Det är inte säkert att jag hade vågat flytta om jag hade fått ett jobb för att rädslan att bli ensam var för stor. Jag var ju inte den som tog plats, var försiktig.

Det finns en längtan inom mig, det finns en längtan till att ta större plats, klä mig djärvt, måla, sjunga mm mm. Det är som om det ligger något och trycker inom mig som bara vill ut...och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta det...jag vill inte vara så himla ordentlig....och jag vet inte riktigt hur jag ska få ut det för det är så himla inlåst...ibland är det en känsla av tristess...och jag tror att det är där som alkoholen kommer in i bilden...för en väldigt kort stund...så kan jag känna lite revolt...lite att saker och ting är möjliga....fast jag lurar mig själv...för alkoholen är inte lösningen på mitt letande...på tristessen. Om jag har tålamod och inte tar alkoholen som en lösning...utan väntar in...har trist...så kanske jag så småningom hittar vad som vill ut...vad som är inlåst...

Vet inte om ni hängde med? Om ni blev klokare eller om ni kände att det där som jag skrev var riktigt hokus pokus...men jag tror inte att jag kan förklara det bättre än så...inte just nu i alla fall.

Kram:)

Hej @Tombor. Jag har läst igenom alla dina trådar och slås av din härliga uppriktighet och ditt sätt att utrycka dig 💕.
Jag kämpar med på mot dåliga vanor.
Kram

Tack@FinaLisa ! Jag känner också att jag är väldigt nära, och ibland undrar jag ...vad väntar du på Varafrisk?

Kram:)

@Blanka Bra att du har inställningen att du ska klara det här! Skönt att operationen gick bra 🙏🏻 Njut av varje nykter dag - umgås med dina nära och kära så mycket som du bara kan. Prylar är bara prylar, det som är viktigt i livet är relationer ❤️

Kram 🐘

@Blanka vill bara skicka en stor kram med styrka till dig 💖.

@Lavendelblomman skrev:" I morgon drar en ny arbetsvecka igång och det innebär ett antal vita dagar för min del. Så skönt! "

Precis så känner jag också numera: Att det är skönt att slippa, att vardagar är vita by default. Att jag inte har något sug. Och framför allt, att avstressningen inte är kopplad till alkohol. Så skönt att du har kommit dit, du också. Det är ett stort steg!

Men du har haft svårare att göra det frikopplingen på helgerna. Det vore nog bra med en vit månad, och då, framför allt, hitta nya sätt att koppla av på på helgerna, som inte innebär att dricka vin.

Jag tänker också på hälsoaspekten, att det är skönt att ta hand om sig, veta att kroppen mår bättre. Och även själen. Tänker att din nedstämdhet kan bero på att du har det mindre stressigt nu och nedstämdheten kan ha varit dold under stressen. Nu när du inte varvar stress med alkohol kommer känslor fram som du kanske inte släppt fram. Där är mitt råd nog bara att acceptera det just nu, inte ställa krav på att allt ska bli så tjolahoppfint och glatt på en gång. Meditera och undersök vad som kommer fram av tankar och känslor. Ge dej själv värme och omtanke, ta hand om det ömtåliga inom dig. Var snäll mot dig och din kropp.

Som du vet har jag valt måttlighetsspåret, men det innebär inte att att jag dricker varje helg. Eller varje dag under helgen. Och inte mer än två glas per tillfälle. Skulle jag inte lyckas hålla det skulle jag nog vara helvit en längre tid.

Så jag hejar på dig!
Det här fixar du!
Kram 🥰

Åh vad tråkigt Blanka, men bra den första operationen gått bra. Rent statistiskt så är det väl rätt goda chanser på tillfrisknande. Har en vän som har haft samma diagnos och hens operationer och tillfrisknande gick bra. För mig lät det jätteläskigt med stor operationer, men levern återhämtar sig tydligen bra även om man tar bort stora bitar.
En sån här diagnos är ju väldigt jobbig att ta emot. Kan det vara därför du beskriver att du är lite nedstämd?
Sen kan man ju se det som så att du haft tur i oturen att man upptäckte det relativt tidigt. Du har fått en ny chans och när operationerna är överstökade kan du kanske fokusera mer framåt.
Jag vet inte om jag har hittat någon ”ersättare” till vinet. Men utan vin behöver jag heller inte vin. För mig är det skillnaden. Jag funderar inte över saker jag vill göra utan utför dem. Det är min ersättning tror jag. Vilar när jag ska vila. Jobbar när jag ska jobba, gör bra val i vardagen. Är närvarande i stunden. Jag tycker ärligt att det är så skönt att slippa vinet.

Grattis till ytterligare en dag!!! Det där att slippa fundera på vadman skrivit o sagt till folk är så himla skönt. Bland tusen andra saker som är så himla skönt med nykterheten!!!
⚘🌷🌼🤗

Hej TappadIgen. Ja hälsan är ju inte bra pga alkoholen, så det har varit många kontroller och fler kommer bli. För att tala klarspråk så är det cancer i levern. Så kan det gå 😳. Det är en starka anledning till att jag inte vill dricka alkohol nu. Tänker på vad som kunde ha hänt om jag inte blivit ”påkommen” i min konsumtion och hade fortsatt. Kanske varit död eller att det varit försent att göra något. Jag är väl i och för sig inte säker på att jag överlever det här, men jag tror det. Hoppas det, vill det.
Har gjort en operation som
Gått bra och väntar på en tid till nästa.
Så livet gick från alkoholist till patient. Hade jag inte riktigt räknat med. Men så blev det. Men det kunde också varit värre. Jag har kvar mina viktiga relationer, barnen har inte varit så drabbade då de redan flyttat hemifrån. Och jag tror ju att det ska gå bra 😊

@Kungslilja Jag är nästan lika stolt över dig som jag skulle vara över min egen dotter 😍

Bra att du skriver ner allt det jobbiga. Det ska du gå tillbaka och läsa när du tvivlar. Ännu bättre är att du skriver om hur du tråcklar dig fram på den nyktra vägen. För det är en guppig resa, men sakta tar den dig framåt. Och tröttheten är enorm den första nyktra tiden, och helt naturlig. Det tar tid för kropp och hjärna att läka. Just nu håller du på och läker - låt kropp och knopp få arbetsro.

Kram 🐘

PS. All in är vi alla lite till mans härinne. En viktig del på den nyktra resan är att hitta balansen. Vila innan man är helt slut och förbi tex.

Varafrisk 💗

Ska snart sova men ville bara skriva några ord till dig.
Du är nästan där känns det som, du har bara en liten bit kvar.
Vad kan få dig att låta alkoholen vara? Är det något som du verkligen satt dig in i, alltså på riktigt? En situation eller ett läge du fantiserat om att hamna i och att du där bestämmer dig för att aldrig dricka mer?
Ditt läge som du har varit i så länge känner jag så väl igen men mitt beroende då var nikotin.
Jag gjorde så många försök under så många år att bli fri.
Till slut så gick det tack vare en hemsk upplevelse.
Plötsligt en natt fick jag svårt att andas, en fruktansvärd tyngd över bröstet och jag insåg att nu är det allvar. Förberedde mitt rökstopp noga, satte ett datum och lyckades!
Hade nikotinhjälpmedel nästan ett år och slutade sedan med dessa utan problem.
Önskar att du snart ska få samma övertygande upplevelse som jag fick!
Kramar och lycka till dig!🍀💗🍀

Hej @kungslilja
Här på forumet brukar jag säga att vi skämts klart- det är såklart inte helt sant men hör gör skammen iaf ingen nytta och dessutom har de flesta av oss redan skämts för en livstid. Kan vara skönt att veta att när man gör slut med vinet gör man också slut med den molande skammen. Oron. För hälsan (var iaf stor oro hos mig) oro för relationer och oro för alkoholresans ändstation. Var - och hur skulle det ta slut?
OM och för varje dag vi fixar att vara nyktra är detta en otrolig vinst. Att lägga sig utan ett enda glas i kroppen. Att vakna- så jäkla pigg är man ju inte- men att inse: Jag är INTE bakis. För mig. Alltså den lättnaden och glädjen den går ALDRIG över. Möjligen inte lika rafflande alla 630 nånting dagarna.
Men fortfarande. Sån jäkla tacksamhet.
Det låter ju fruktansvärt religiöst eller nåt att säga att ”allt detta finns inom räckhåll” men det är snudd på. Ja, åtminstone är det en känsla av ynnest, ödmjukhet.
Inte ta något för givet men våga ta allt för givet.
Jag vill ge dig hopp. Försäkran om att ett annat och bättre liv finns och ligger där och väntar. Jag tror på dig och jag tycker du ska pumpa ut varenda berätttelse och vartenda pepp ur forumet. Och varenda kram som kommer din väg, de kommer att vara många. Håll i. Håll ut. En dag i taget. Kram!

@Varafrisk Jag tycker du sätter ord på någonting viktigt när du skriver "...men jag lever inte som jag lär". Det tror jag ingen gör rakt igenom. Det är en del av att vara mänsklig <3

Så har dag 8 snart gått. Slutade arbetet redan lite efter lunchtid idag. I vanliga fall har jag alltid storslagna planer på att jag ska passa på att promenera hem, göra storkok/matlådor, städa eller någonting annat nyttigt. Resultatet blir aldrig så utan istället oftast stor alkoholfest, fira att jag kommit ifrån tidigt, har många timmar på mig att både bli riktigt berusad och nyktra till. Besvikelsen mitt i det påverkade sinnet över att jag inte har gjort någonting av det jag planerat gör att jag känner mig än mer usel, ringer några vänner, beklagar mig, ringer samma vänner en stund senare då jag glömt att jag nyss ringt dem. Gör storslagna planer. Dagen efter ser jag nattliga spår efter att jag oftast haft någon form av försök till att ändå hinna med någonting, oftast matlådor. Köket i kaos och det tillagade är någonting oätligt vilket jag ändå under fyllan ätit det mesta av. Sedan behöver jag gå igenom sms, telefonen, Facebook - hur ofta behöver jag inte låsa senaste inläggen? Avboka alla bokade "storslagna planer". Ångesten över vad jag sagt, gjort, vad folk tror. Skammen över hela situationen.
Så idag när jag gick från jobbet, ut och äta med sällskap, kom till restaurangen, såg sälskapet vid bordet bredvid som delade en flaska rött tänkte jag på det som @Andrahalvlek skrev ovan HALT. Och ja, vad hungrig jag var!
Sällskapet ville in i köpcentret. Passerade bolaget. Det är första gången jag gjort det och inte gått in. En känsla av stolthet (men ropade gjorde dom, flaskorna). Hem, lagade mat till barnet, rotade fram mina flera år för små träningskläder, följde barnet till aktivitet, gick till gymet, köpte kort och ställde mig på löpbandet. Såklart tungt. Vad annat att vänta? Så bäst som jag stod där och harvade slog det mig att: jag gör ingenting med måtta. Antingen gör jag det hela vägen in i kaklet (som ex med alkoholen, eller tidigare med löpning och träning i stort) eller så gör jag ingenting alls/flyr. Är det vanligt bland oss med beroendeproblematik?
Hur som, det blev en totalt annorlunda tisdag helt enkelt. Dock måste jag erkänna att jag är sugen som f-n på vin! Det riktigt ekar i huvudet och även kroppen. Men kanske är även det ett T på HALT? Som @Sisyfos klokt skriver: Trött. Jag är väldigt trött! Att hålla sig nykter, att ändra sina vanor, (även om nykterheten såklart ger energi) så tar det på krafterna. Jo jag är trött, men även sugen på vin. MEN det blir inget vin ikväll =)
(Istället lite läsning i andras trådar. Jag känner mig lite som en "smygtittare" fast jag vet ju att det inte är så. Vilka idéer vi kan ha, vi människor.
Jag hoppas att alla fick en helt ok dag, fin kväll. Längtar tills imorgon då jag åter få chans att dela, läsa och ta del av er.
Nu skäms jag lite men vill även slänga till en KRAM!, jag är så glad att ni alla finns.