Senaste kommentarerna i forumet

Min tråd har varit på villovägar och jag kan inte se alla inlägg, hoppas den har återhämtat sig nu!
Jag är sjuk (förkyld) så har inget sug för tillfället, det gäller att se det positiva!

@Gåbert Japp! Det blev dock tisdag, onsdag och söndag, planen var måndag-onsdag.
Och det berodde enbart på att jag hade vin hemma från en middag på söndagen. Jag klarar inte det ännu, att ha vin hemma, jag kan inte hålla mig ifrån då ännu. Det är ett av mina delmål senare. Kommande vecka ska jag vara alkoholfri måndag till onsdag. Och eftersom jag var alkoholfri igår så kommer det att bli 4 dagar i rad. Det är stort för mig.
Min särbo berättade igår att han ville inleda en vit månad idag. Vi har liknande dryckesvanor. Jag tycker förstås att det är otroligt positivt och kommer att stötta med allt jag har men jag märkte också att jag själv var så inkörd på min egen plan att jag inte alls ville joina honom i hans vita månad. Men nu har jag tre vita dagar framför mig, jag kanske väljer att hoppa in, vem vet? Hur har det gått för dig?

@Surkärring Du är värd varje krona som du lägger på dig själv! Jag upplever som nykter att jag trivs bättre både fysiskt och mentalt när jag tittar mig i spegeln, även om det inte direkt har rasat av några kilon. Då blir jag motiverad att köpa lite fina plagg och annat trevligt, jag känner att jag är värd det och ser det som ett gott tecken. När jag är fast i alkoholens klor slutar jag bry mig, känner att jag är värdelös och vare sig förtjänar eller behöver något fint till mig.

För mig har alkoholfri öl varit ett riktigt bra alternativ som tagit udden ur ensamhet och saknad när jag umgås med vänner över middags- och festbord. Jag dricker även öl som har 0,5% alkoholhalt och upplever aldrig att det påverkar mig det minsta, inte heller att något sug dyker upp. Det kunde det göra innan jag insett och accepterat att jag inte kan hantera alkohol. Är detta inkonsekvent tänkande och/eller hycklande? Jag tycker inte det, men om man kan konsumera dryck med låg alkoholhalt eller inte är givetvis helt personligt efter tycke, smak och ren fysisk biologi.

Det är sällan jag dricker mer än tre flaskor/burkar alkoholfri öl med max 0,5% under en middag. Då har jag fått i mig 1,25 cl alkohol, vilket jag inte alls märker av, och som sagt det får heller inte suget att aktiveras. Skulle jag fått i mig den knappa litern på en gång hade jag haft en maximal alkoholpromille på 0,07. Jag har full respekt för de som vill och/eller behöver avstå från alkohol i alla former till 100%, men för mig är alkoholfri öl som sagt ett medel för att uppnå uthållig nykterhet.

@Surkärring, tack, kändes jättebra.
Tänkte på dina inköp att det är ju roligt att köpa saker till dig själv och känna sig fin.

Unna dig det, börja sminka dig lite och lägg tid till egenvård. Jag gjorde inte det heller så mycket förut i alkoholdimman men nu är det roligt att ge dig den omvårdnaden.

Ha en fin vecka. Kram🌸

@mathilda2025 @Kaktus2025 @Blenda @spoix90
Tack snälla ni för pepp och för att ni ser mig! Det har gått några dagar och ångesten har släppt något. Jag har spenderat lite tid på att tänka på varför jag faller igenom. Jag dricker aldrig något på veckorna, känner att allt är ok på middagar med andra eller i sociala jobbsammanhang. Då kan jag ta vin till middag och inte känna av detta sug efter att vilja ha mer. Jag antar att det är för att få koppla av efter en arbetsvecka och då sätter suget in. Och att jag har en stark vilja att ingen ska upptäcka mig så jag smyger med det och håller koll i sociala och jobbsammanhang. Men vad händer när det inte håller? Jag kommer fortsätta kämpa med detta. Men som jag ser att många skriver här så känner jag fortfarande sorg och skam över att inte kunna hantera alkohol som alla andra. Och jag är orolig för vad det gör med min hälsa. Just nu är jag bestämd igen, så trött på att känna så här.

@Jasmine, jag har liknande nattmaror trots att jag har familj, trots att jag är nykter sen mängda dagar, trots att snus och goa pipan har långsemester; så är grubblet är kvar, men tas numer enligt schemat nedan. Och ta de goda råden från Carisie, du har ju även skrivit här ett tag så gå tillbaka och läs din historia igen. Det är så lätt att bara se vad man inte har när man ramlat ner i källaren, där är det så lätt att i dunklet glömma vad vi faktiskt har. Du fixar detta!🤗
Mitt schema:
1. Grubbla aldrig i sängen.
2. Gå upp och grubbla klart 5-10 min.
3. Tröttläs dig med en bok.
4. Gå till sängs.
5. Lägg bägge händerna på magen; känn andetagen och tänk inte… 😴

Måndag och jag undrar vart helgen tog vägen. Å andra sidan gick arbetsveckan dessförinnan också i ett rasande tempo så det kan ju innebära att det snart är helg igen 🥳
Jag har senaste tiden shoppar förskräckligt mycket. Alltså väldigt många saker jag normalt inte är intresserad av.
Undrar om det är kickar jag söker nu när jag inte druckit på ett slag, eller om jag ska se det som att jag unnar mig nu när jag inte lägger cash på alkohol.
Jag har köpt smink (sminkar mig nästan aldrig) nya underkläder (de gamla faller isönder) och nya jeans eftersom de gamla var helt sladdriga.. Känns kul att få in lite nytt men hu vad det går åt kronor på sånt..
Jag saknar fortfarande min alkoholfria öl. Men jag lär nog vänja mig vid ett liv utan IPA , om det skulle behöva vara så.
Det finns ju inte så mycket annat att göra.

@Bubbelmorsan snyggt jobbat och vilken härlig insikt, att det inte är alkoholen som sätter guldkant på tillvaron utan allt där omkring
Ha en fin vecka!

@Jasmine God morgon. Det låter som att du har det tufft med krav som ställs på dig och även som du ställer på dig själv. Men vin är ingen egentlig lösning - eller det förställer sig i skepnad av vän och avkoppling men det har du ju sett igenom av vad jag läst. Mitt tips: skit i vinet! Efter några veckor kommer du att kunna reda i vilka känslor som är äkta och vilka som faktiskt är en produkt av vinet.

Hoppas du får en fin vecka.
🩵

Vaken mitt i natten och funderar på mitt liv... hur kunde det bli så här och hur ska det bli bättre? Förra veckan var väldigt intensiv med jobb från 7 till 17, 18 eller 18.30, vaknade innan 5 med stress och efter jobbet middag och vin med chef och kollegor från US måndag till torsdag. Fredag hade jag lovat gå ut med vänner, blev alldeles för mycket vin även då. Dödstrött och illamående lördag, drack vin till lunch och middag, orkade inte träffa en enda människa. Söndag dödstrött, orkade knappt gå upp ur sängen, drack lite vin till middagen och somnade vid 20. Vaknade nu mitt i natten och funderar...

Jag läser det jag skrivit ovan och också det fina svaret om att ta en sak i taget. Men, när du har en chef i US så fungerar det inte riktigt att be om prioriteringar och vila, det är inget man gör i den roll jag har. Så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa min situation med bara fem lediga dagar på hela året och jobb flera helger och kvällar. Jag är bara så trött... och ledsen..

Det är också svårt att vara singel utan en enda vän som också är singel. Trist och ensamt. Känns som om de bara vill umgås med mig när de ska ut och festa eller gå till en bar. Jag vill göra annat, men orkar inte dra i det. Skulle helst vilja kunna umgås hemma med bara lugn och ro, utan vin. Vet inte hur jag ska komma dit riktigt. Också sjukt less på att vara ensam varje frukost, varje middag... om jag inte ska äta ute med vänner eller hemma med deras sambos/pojkvänner (vilket jag inte är intresserad av).

Sen tänker jag att allt bara är ett lyxproblem- bara ryck upp dig, skaffa ett nytt jobb om det inte fungerar, hitta några nya vänner, sluta använda vin som vän, tröst, avkoppling, ångestdämpning. Hur svårt kan det vara? Ja, vi får se... ska ta en vit period med början imorgon. Får ställa in mig på att vara helt ensam och bara jobba, träna, sova, äta bra. Men, det måste fungera för alternativet vågar jag inte ens tänka på...

Kram till er alla där ute!

@Mathilda2025. Hur har helgen varit för dig?

@Gåbert Jag känner igen mig mycket i mina tidigare perioder av nykterhet och försök att återvända till kontrollerat drickande. Då var det en hel del vemod, sorg och saknad, negativa tankar under den nyktra perioden. Livet ljusnade när jag fick börja dricka igen, men det var bara tåget jag såg i tunneln... Förr eller senare var jag tillbaka i ett destruktivt drickande, oavsett om jag hade en bra eller sämre period i livet. Först när jag nu insett och accepterat att jag faktiskt inte kan dricka alkohol har jag äntligen kunnat dra av offerkoftan och sluta tycka synd om mig själv för att jag inte är som alla andra som kan dricka alkohol kontrollerat. Istället har jag accepterat det och har fått njuta av allt det positiva som nykterheten för med sig och de möjligheter den ger. Det kommer absolut stunder av vemod men de försvinner snabbare och snabbare. Det går att ha ett fullvärdigt och bra liv utan alkohol, det har jag börjat att förstå.

Jag hejar förstås på ditt försök att dra ned på konsumtionen och dricka kontrollerat. För mig som provat det dussintals gånger under mer än 20 år har det tyvärr alltid misslyckats, och det är först nu som jag ser ett riktigt ljus framför mig, ett intensivt och hoppingivande ljust om ett gott liv.

Dag 16 i denna månad (och det nya livet som jag har hopp om).
Den här helgen har varit lite utmanande. Känns som att det smyger på ett vemod, en tomhet, en saknad, kanske sorger ... Men ingen starkt ångest och inget verkligt sug efter alkohol. Det börjar dock bli tydligare att jag siktar på månadsskiftet, att jag känner att längre än så är svårt att ha mål, så det blir en utmaning 1/12...

@Bubbelmorsan grattis! Bra jobbat ☀️🌼

@Bubbelmorsan Underbart att höra om din erfarenhet, ingen lätt situation att bemästra, en kontext där allt är positivt och man bara vill kröna det med ett riktigt gott glas bubbel. Suveränt att du fixade det så bra, och jag känner igen glädjen över att ha känt det positiva i nykterheten, inte minst att se fräsch ut och verkligen kunna ha en äkta trevlig stund!

Var på shoppingtur med väninna idag och i fina gallerian finns en bar och så säger hon plötsligt, jag bjuder på ett glas bubbel. Kom så sätter vi oss!

Jag har a-uppehåll sade jag men ja tack! Fick gott a-fritt bubbel och kändes lika lyxigt som det gör annars att småprata med en god väninna över att glas bubbel🥂. Så glad att det gick så bra och att inget sug smög sig på..

Sedan fick jag höra att jag ser så fräsch ut och så fin i hyn och vad har du gjort?

Känner mig så glad ikväll, livet måste inte innehålla alkohol och hur roligt är det inte att få höra att man ser fräsch ut🥰

@Akilja Tack för vänliga ord, uppskattas mycket! Jag hoppas din helg har varit till belåtenhet och att din motivation är fortsatt stark!

@JoLi @Spoix90 Det låter som att ni kämpar på riktigt bra! Hur har ni haft det i helgen? Har ni någon strategi eller tanke inför veckan?
@Bubbelmorsan tack för påhejande i min egen tråd, som jag hann läsa igår morse innan hela tråden försvann 😅 Det är ju tekniska problem här på sidan och jag antar att jag drabbades av det. Hade ändå funderat på att skapa en ny för jag var inte nöjd med rubriken. Får se hur jag gör. Hoppas att din härliga rensningshelg framskrider enligt plan.

Tack 🙏

@Surkärring Jag upplever att som nykter är jag mitt autentiska jag och har en kontakt med mina äkta och sanna känslor och behov. Även att självkänsla stärks och funderingar kring hur jag vill ha det i mitt liv och vad jag vill fylla det med.

Ingen direkt partyprinsessa längre, men den gav mig mest ångest efteråt för det var alkoholen som förvandlade mig. Jag trodde att jag var mig själv då, men kontakten med mig själv suddade alkoholen bort. Idag är den spralliga kvar, men i en annan skepnad och beteende, ett autentiskt spralligt jag och jag får inte ångest av det. Inget fyllebeteende eller bråk längre, istället bra samtal som ger något och leder vidare.

Som nykter kommer du att hitta svar på dina frågor och du kommer att kunna hantera det som behövs så mycket bättre. Allt är möjligt! Kram❤️

Sättet som jag umgås med min man har förändrats.
Mitt liv förändras. Vårt liv.
Vi sitter inte längre uppe och lyssnar på musik till sent på kvälarna, vi ser inte film eller går ut på samma vis, nu när jag inte dricker. Visst kan vi se ett avsnitt på Netflix och visst är det ok att han dricker öl till maten, till tvn, till datorspelet.. men jag blir trött och lägger mig vid 21. Det finns ingen anledning att sitta uppe, jag sover hellre.
Förr blev jag glad och energisk (ända tills jag blev sur och trött) när vi delade en flaska vin. Nu är jag mest ganska ok i humöret, mest lite trött och inte så sprudlande..
Ikväll hörde maken om nån konsert som hans vänner skulle på. Självklart frågade han om jag ville med, det tackar jag för, men.. nä inget band jag lyssnar på så varför hänga där och titta på när de dricker bärs. Det känns inte så meningsfullt. Tycker han blir lite pinsam när han är full. Vill verka stilig och charmig, men svajar, fumlar och kommer med konstiga skämt.
Lite tråkigt, kan jag tycka. Drygt, till och med..
Han tycker säkert det är tråkigt med.
Vart tog partyprinsessan vägen, liksom..?
Han säger inte det, men han väljer ju att dra ut m vännerna, han väljer att pimpla öl. Kylen är full av hans flaskor.. Så nog kan jag gissa,vad han tänker..

Tja partyprinsessan byttes iaf ut till någon som slutat fyllebråka.
Som inte längre tar dåliga beslut på fyllan och sen har ångest för dem.
Som nu tar halvkassa beslut istället, kan se nyktert på saken och rätta till tokigheter utan panik.
Någon som har lite mer pengar kvar måndag morgon.
En som kan köra och hämta barn eller föräldrar när som helst om det behövs.
En som kan ta hunden i bilen tidigt på morgonen för en tur till skogen (och slipper räkna timmar tills det är säkert att köra).

Det har skett en förändring hos mig, och den är fortfarande pågående. Det är ok.
Jag tror jag kan trivas med den jag ser mig utvecklas till.

Min oro är att min man inte är på samma plats som jag. Och jag vet inte om han kommer att vara lika ok med mig, eller jag med honom, om det är såhär olika vi är, när vi inte umgås i sällskap av alkohol.

Det är svårt att föreställa mig en separation men jag tänker oftare på, drömmer oftare om "mitt eget".
Att ha ett eget krypin, där bara jag och mina grejer finns.
Mitt lugn och ro.
Inga öl i kylen.
Jag längtar efter egentid.

@cthd Vad roligt att du tittar in igen och grattis till dina alkoholfria dagar🥳 men framförallt till din nya insikt, att du har slutat och dricker inte alkohol längre. Jag kan känna igen mig i det, det liksom bara föll på plats och landade i hela mig.

Låter spännande med ”sober coach” och att du vågar vara du. Jag tror att när man vågar vara sann och ärlig med sig själv så släpper skammen. Att man känner självmedkänsla och möter sig själv med värme och förståelse istället för självkritik och dömande. Att man har acceptans för sina misstag och istället lär sig av sina misstag och får nya erfarenheter.

Fortsatt lycka till på din fina resa❤️

Resan har varit väldigt lång med många hinder, men nu känner jag att jag vågar ropa hej :-)
I morgon är jag 302 minus 3 dagar alkohol fri och det är 200 dagar (6 1/2 månad) sedan jag senast drack alkohol.
Tog tag i problemet (igen) i januari, kände att jag behövde en ny paus. Mycket jobbigt i början, som vanligt, men jag ändrade mitt sätt att hantera det. Hade tidigare läst This Naked Mind av Annie Grace som jag blev väldigt inspirerad av, men lyckades inte hålla fast vid det. Hittade nu Holly Whitakers bok ’Quit like a Women’ och det bara klickade.

Jag kom fram till att jag inte kan dricka måttligt. Med det menar jag att jag kan inte dricka ett glas då och då. Jag har försökt med det så många gånger och det slutar alltid på samma sätt - efter några veckor så dricker jag igen varje dag.

Från att ha tänkt att jag skulle ta en längre paus kom nu tanken om att jag vet inte hur länge den här pausen ska vara och jag ser fram emot att se hur lång den kommer att bli. Ställde mig frågan - vill jag verkligen dricka? Whitakers budskap att inte ifrågasätta sitt beslut att inte dricka fastnade.

Men vi hade en middag i början av april på 1* Michelin restaurang där vinet ingick i menyn, så jag drack 4 glas den kvällen. Funderade på vad det gav och kom fram till ingenting. Jag kände mig mer och mer färdig med alkoholen. Hade dock 2 flaskor kvar hemma som jag ’behövde’ dricka upp. Så det blev 2 ytterligare drick-tillfällen i april, då vi (sambon och jag) delande på dessa flaskor, båda gångerna funderade jag på vad det egentligen gav, återigen ingenting och 30 maj blev den sista gången.

Vad som också har hjälpt mig den här gången, mer än de böcker jag läst, är att jag tog kontakt med en ’sober coach’ via Instagram och har haft möten med hennes grupp 2 gånger i veckan sedan dess. Att få prata och lyssna på andras historier är någonting som har blivit så viktigt för mig. Att våga vara jag, visa mitt ansikte och riktiga namn har gjort att jag har börja ta mer ansvar för mitt tidigare beroende och min historia. Jag har förstått med hjälp av henne och även med Holly Whitakers bok, vikten att jobba med mig själv. Det är så mycket mer än att bara sluta dricka.
Jag har nu ingen önskan eller lust att dricka alkohol. Jag mår bra som jag är. Min sambo dricker fortfarande, men mycket mindre än tidigare. Vi går fortfarande ut, festar med vänner, dansar på nattklubb till kl 4 på morgonen, skillnaden är att jag gör det nykter och det fungerar utmärkt. När jag blir trött och tycker att dom andra är för jobbiga och full, då går jag hem.

Jag mår bra, min ångest har blivit så mycket bättre, jag sover ok (har alltid haft problem med sömnen), jag är finare i hyn. Men framför allt så känner jag mig så mycket lugnare och harmonisk. Jag känner mig hel igen.

Jag har tidigare läst andras historier om hur dom helt plötsligt bara kände att nu var dom klara med alkoholen, inget mer av dricka måttligt eller ta en längre paus, utan att bara säga - Jag har slutat, jag dricker inte alkohol längre. Jag förstod det aldrig. Men nu gör jag det. Det har tagit så mycket tid och energi att kontrollera mitt drickande att jag kände att det är enklare att inte dricka alls.

Claire Pooley skriver i sin bok Sober Diarys att det är som en hinderbana som man måste ta sig igenom. I slutet av hinderbanan är livet vackert, ljust och mycket bättre, men man vet inte hur lång banan är. Hoppar man av, då måste man börja om från början.
Så många gånger som jag har påbörjat min hinderbana och sedan hoppat av för att sedan försöka igen.

Och nu är jag framme på andra sidan!

Det har tagit den tid det tagit, klart det hade varit bättre om jag hade fattat allt detta tidigare.
Jag hade aldrig som mål att bli beroende av alkohol, jag gjorde det jag trodde var bra för stunden och när jag väl var fast i det så var det så mycket svårare att komma ur än vad jag trott. Jag ser att jag har varit påverkad av filmer, serier och böcker där det dricks. Att se vänner och bekanta dricka, att göra som ’alla andra’. Men man vet ju inte hur det ser ut på insidan hos de andra. Dom vänner man tror ’dricker normalt’ kanske också har problem, så som jag hade. När jag nu pratar med mina vänner om att jag har slutat dricka säger alla ’Men du drack ju inte så mycket’. Dom flesta blir förvånade när jag säger att jag drack varje dag. Jag känner ingen skam längre när jag pratar om det. Det var så det var då. Jag är istället stolt över att jag insåg att jag hade ett problem och att jag tog tag idet.

Förhoppningsvis kan detta inspirera och ge hopp!

Fridens liljor,
cthd

Vitsen med de där undersökningar är ju att de visar trender. De görs årligen och om vi nu ponerar att det finns ett visst ljugande - vilket är troligt - så är det säkert ganska konstant. Jag tror absolut att den nedåtgående trenden är verklig, och det är ju glädjande!

Jag blir alltid så nyfiken på såna här "forsknings"rapporter om oss alkisar eller om såna som står på tur att bli. https://www.can.se/publikationer/sjalvrapporterade-alkoholvanor-i-sveri…
Hur kan man vara ens en millisekund ifrån att kolla sanningshalten när man sitter med näsan över siffrorna ? Som alla, nåja, inte alla, vet så är ju vi alkisar rätt bra på att ljuga och manipulera, inte minst oss själva, när det gäller volymer som vi häller i oss.
Det är ju en massa år sen Systembolaget kom ut med en lite grej som kallades (tror jag ??) Alkosnurran där man skulle föra in hur mycket man drack under en viss tid och som då kunde ge svar på om man var i farozonen. Jag var ju inte på långa vägar sanningsenlig när jag gjorde det lilla testet, och då fast det bara rörde mig själv, och såg ju då att jag hade lååångt kvar till problem :O Jag kan ju idag tycka att det var lite fånigt att ljuga så för mig själv men det är ju så sjukdomen fungerar.
På slutet av min alkiskarriär var jag så enormt trött på alla lögner jag pruttade ur mig och att jag till slut inte ens litade på mig själv. Att då släppa allt och be om hjälp var en sån fantastisk befrielse som jag aldrig kunnat drömma om. Idag kan jag på sin höjd dra till med nån liten vit lögn om jag måste men undviker det så länge jag kan. Jag mår INTE bra av att ljuga idag !
Fick i veckan veta att en bekant var inne i ett återfall efter flera år av nykterhet. Hans fru hade sökt hjälp från folk inom AA men han ville inte ha hjälp. Jag är inte överraskad för han var en sån som inte kunde sluta ljuga även när han var sprit/drogfri så jag drog mig undan. Jag gillar inte folk som ljuger för det påminner mig om hur jag en gång var.

Min nykterhet betyder idag allt för mig och så vill jag att det ska förbli.

Ha en bra dag !