Senaste kommentarerna i forumet

Har jag sagt det förr? Jo det har jag. Jag behöver verkligen ta en paus från forumet. Just nu känns det som om jag har blivit lite för beroende och fastnat ….kram❤️

@Se klart Du skrev ”kanske” när det gäller barnbarnen❤️

Kram❤️

Kära @vf
Jag vet ju att det här med barnbarn inte är någon självklarhet så jag tror att jag skrev ”kanske barnbarn” men innebörden är densamma. Livet kan rymma så mkt fint! Vi vet sällan exakt vad.
Bra där med Friskis- och du- fokus på att du valde att gå dit! Inte att kroppen är otymplig- det är övergående. Wow att du gick och tränade. Heja dig! 🥰

Vill bara titta in och kolla hur det går för dig. Skriv gärna oavsett hur det går. Vi kämpar tillsammans. Kram!

Jag har haft två tuffa dagar. Stress är verkligen en trigger för mig, men jag har hållit mig nykter. Har vräkt i mig choklad dock. Dag femton avklarad!

Igår fick jag ett inlägg från @Se klart och några dagar före det fick jag ett inlägg från @Tofu…båda inläggen berörde mig på djupet🙏🏻

Tänker….man kan vänta ….och vänta…och vänta…OCH …det finns ingen annan än jag själv som kan göra grovjobbet….oavsett vad🙈

Ikväll var jag på ett jympapass med Friskis i vår Stadsträdgård. Passet gjorde mig väl medveten om min tunga, otränade, osmidiga, stela och mycket tunga kropp. Och det var evigheters evigheter sedan. Och.. jag var medveten om det men detta var ett uppvaknande😱

Hittar inte riktigt rätt på forumet just nu…men imorgon en ny dag….och vi ses❤️

Grattis till din son. Och bra att du klarat 15 dagar. Nu behöver du bryta direkt och fortsätta nykter. Livet är bara sämst när man dricker eller tar annat som skapar ångest och gör en deppig. Om du ger dig sjutton på att vara nykter kommer du hitta balans. Allt blir inte perfekt men man kan stå för vem man är. Du är på väg, ge inte upp, din son kommer att älska dig när han förstår hur du kämpar för hans skull. Och det kommer stärka hans självkänsla när han blir äldre, att veta att du tycker han är värd att kämpa för. Misslyckas gör vi alla ibland, det viktiga är att försöka igen, hur många gånger det än behövs. Var snäll mot dig själv och ge dig själv respekt för att du kämpar. Du är också värd att må bra!

@Andrahalvlek
Hej AH och tack för att du undrar :)
Loggade in idag för första gången på länge...
Jag har tappat min nykterhet och har druckit en hel del öl och vin faktiskt i sommar :(
Det har inte gått överstyr men jag märker att jag ofta är sugen och dricker lite för mycket totalt sett.
Tänker påbörja en ny nykter period nu när saker och ting blir mer vardag med skola, jobb och så. Har tänkt att vara helt vit då för det är skönt att slippa suget :)
Hur går det för dig?
Ha det fint!

15 dagar har gått och ja fick min son i veckan. de va en riktigt svår förlossning i aktiv fas i 20 timmar . blev akut kjejsarsnitt. finaste pojken man kan få. fick en dag off får o gå hem till mitt egna hem o fixa o städa osv. har djur o sånt. då sprack de tyvärr o ja drack igen. de gick dock 15 dagar så de va ändå okej antar ja. ju mer sällan desto bättre. men känns som ja misslyckats... ja vet inte va ja känner . livet är sämst.

@Se klart Och nu till mitt andra svar på ditt senaste inlägg.

Varmt innerligt tack för ditt inlägg @Se klart:) Jag blev så berörd! Tårarna rann ner för kinderna när jag läste vad du hade skrivit. Som vanligt vackert skrivit men allvaret i inlägget grep tag i mig...vad gör jag med mitt liv?? Samtidigt som det gav mig hopp och mod. Jag finner inte fler ord just nu....även om det sjönk djupt in i mig vill jag låta det sjunka ännu djupare in i mig och låta det stanna.

Det är detsamma med ditt inlägg @Tofu det finns inom mig...och jag vill låta djupet i texten sprida sig inom mig.

Ja, jag vill leva...och leva mitt liv:)

Kram

@Se klart Vill skriva två olika inlägg som svar på ditt senaste inlägg hos mig.

Det här första är kanske lite löjligt att skriva om...men jag vill ändå..och det handlar om barnbarn. Jag skulle mer än gärna vilja ha barnbarn men är väldigt osäker på om jag kommer att få det. Att det blir lite laddat för mig beror på att jag först har gått igenom det här med att inte kunna få biologiska barn. Den första tiden när vi hade fått ett ganska definitivt besked att vi inte kunde få biologiska barn var oerhört tuff. Vi hade precis då flyttat från en tvåa till en trea dessutom hade vi gift oss så alla trodde att vi väntade barn. På den tiden var jag smal väldigt smal ändå tog man sig friheten att ta på min mage för att man trodde att jag var gravid. Den värsta händelsen var när vi var på fest och jag stod i kö till damtoaletten då en kvinna kom fram och tog på min mage och gratulerade mig. Jag hade en storskjorta på mig. De andra som stod i kö skrattade. Då sa jag "nej det finns inget där..jag och min man kan inte få biologiska barn". Det blev knäpptyst i kön och de flesta försvann.....

Jag är definitivt inte i samma situation nu så det är ju inte riktigt jämförbart för nu har jag två fantastiska barn. Det var ingen självklarhet för mig att bli förälder så jag är oerhört tacksam att jag hade förmånen att kunna adoptera. Det är inte heller en självklarhet för mig att få barnbarn. Min dotter har alltid sagt att hon inte vill ha barn. Hon har aldrig varit särskilt förtjust i barn. Min son och hans sambo skulle säkert vilja ha barn men eftersom hon har flera sjukdomar dessutom har genomgått flera operationer är jag osäker på om hon kan bli gravid. Många pratar ju om barnbarnen som livets efterrätt. Jag tänker att jag redan har fått min efterrätt...mina barn..för de var liksom en gåva. Skulle jag mot all förmodan få barnbarn så skulle jag bli överlycklig men jag kan inte vänta på det så som jag upplever att många gör. Man vet ju aldrig hur det blir.

Det här inlägget kanske låter negativt, tråkigt, naivt...men jag ville skriva....Nej, jag satsar på blommorna, på dansen, kören och nya vänner!

Kram:)

Vad bra, att gratta sig själv är viktigt. Skönt att du hittat modellen som funkar för dig! 🌸

pepp!

@varafrisk ingen- alltså inte någon kommer att ge dig nån känsla du behöver oavsett hur många dagar och år som än går.
Mitt tips är att läsa @tofus inlägg igen, och när du har gjort det.
Läs det en gång till.
Och läs det här stycket en extra gång:
”Som jag ser det har vi ett liv. Vi har möjlighet att göra något bra av det även om livet behandlar oss tufft. Livet är orättvist. Trotts det har vi makt att skriva om kartan för att ta oss till den plats vi vill vara. Vi måste bara våga. Att våga kan man lära sig. Det går att träna upp. Steg för steg.”
@varafrisk jag TROR att du kan träna och rita om kartan. Och DU måste tro det.
Framtiden är annars ungefär såhär;
Bli en fylletant som barnen inte vill ringa till och en relation som blir stum.
Beröva sig på allt.
Framtiden när man är alkoholist- eller kalla det vad du vill- är dessvärre sådan. Lägg därtill sjukdomar, som ihop med övervikt ökar riskerna enormt för alls livsstilsrelaterade sjukdomar. Det är ingen lek, och jag vet att du VET att det inte är nån lek men INGENTING kommer att komma din väg. DU måste gå. DU måste bestämma dig.
Varför jag blir känslosam kring det här är för att du har massor kvar att leva! Jag är helt säker. Blommor du ska odla- kanske barnbarn? Dans, kör, nya vänner.
Jag skulle vilja säga att du väljer bort allt det, just nu.
Var rädd om ditt liv, slarva inte bort det. Den risken är överhängande.
Alltså det är stort att leva. Megastort. Jag har inte fattat HUR stort förrän jag blev nykter.
Det händer fortfarande att det är jobbigt. Jag skriver sällan om det för att jag orkar inte lägga ord och tankar på något som inte leder mig någonstans. Jag kan inte gå till den delen av skogen, där äter rovdjuren upp mig.
Jag vill att du ska leva och leva livet,@varafrisk. Putta den där jäkla poletten ner för bergskanten nu. Kram.

@Berra Hej, så bra att du skriver ner dina tankar och farhågor här. Det är bra att få dom svart på vitt. Jag känner igen det du säger. Drygt nio år för mej nu och ibland kommer just en längtan av att få stänga av surret en stund. Att få koppla bort. Ibland är jag trött på att inte få vara ”normal”. Men jag är övertygad om att du såväl som jag vet att det bara är tankar. Kostnaden skulle vara alldeles för hög. Och det vet vi mycket väl. Så vi fortsätter vårt nyktra liv som är värt så mycket och som vi nog har kämpat hårt för.
Det jag reagerar på är att du har väldigt mycket på gång. Det är svårt att slå av på takten med alla måsten. Men kan du delegera så gör det. När man kört för hårt för länge tar hjärnan stryk. Jag är pensionär nu men känner av hjärntrötthet och stresståligheten är borta. Det är svårt att stoppa karusellen men det tar på till slut.
Att ibland sakna flyktmöjligheten som alkoholen gav, till ett oerhört högt pris, är inte farligt. Inte så länge man vet att det inte går. Man behöver påminna sej om var man kommer ifrån och vart det skulle leda. Och det vet vi. Aldrig mer tar vi det första glaset. Och det är ok.

Ibland blir jag fast i tankar...eller inte bara ibland utan väldigt ofta....de tankarna är oftast inte tankar som bidrar till så mycket positivt eller konstruktivt...utan mer passivitet och kanske nedstämdhet. Tänker på det här med tillit till sig själv. Tron på sig själv. Har inte lyssnat färdigt på Niels van der Poel men lyssnade på honom när jag var ute och gick. Han har genomfört mycket av det han velat. Hoppa fallskärm. Springa 17 mil..men så kom tanken ..han hade kanske kunnat springa längre?

Ibland känns det som om jag är född rädd och försiktig....eller tja kanske inte riktigt..jag har ju skrivit tidigare om självkänsla och självförtroende. Mina föräldrar satte kanske inte hinder för mig men de pushade inte heller mig. Blev uppfostrad mycket till att inte ta plats. Man kan inte hela livet skylla på sin uppfostran men att inte förhäva sig, inte ta plats är ligger djupt förankrat inom mig. Och alkoholen har nog förstärkt den känslan. För inte känner man sig så himla bra med att vara beroende. Fast nu ska jag inte sänka mig själv....men det krävs lite jävlar anamma...och jag hittar inte den känslan inom mig nu. Och det känns så frustrerande...för jag skulle verkligen behöva den känslan nu!

@Lavendelblomman Grattis till 14 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det är rätt skönt att börja jobba igen, återfå sina rutiner. Jag mår bra av rutiner.

Kram 🐘

Heja dig 🌸🌸🌸

@Sisyfos Tack för ditt inlägg.

Ang AA så har jag funderat på att vara med on line. Har googlat lite. Är inte redo för fysiska möten. Jo, om jag åker väldigt långt hemifrån. Min hemkommun samt samtliga grannkommuner har jag arbetat i eller kontakt med föräldrar. Att träffa en förälder på ett möte känns bara så fel.

Ensamheten handlar mycket om relationer som har brutits eller förändrats på något vis. Gällande de vänner som jag har är de kanske de närmaste vännerna för mig men jag är inte det för dem även om vi är vänner det blir därför ofta jag som tar kontakten. Eller rättare sagt det är nästan alltid jag som tar kontakten. Jag har oftast varit den som tagit kontakten, initierat till saker och ting. Så jag kan sakna någon som hör av sig….

@Varafrisk skrev:"Det är mer vanan....och då blir det en trigger."
Ja fy sjutton vad det har varit mycket vana för mig. Det handlar så mycket om att förändra sitt sätt att tänka också. När du bestämmer dig för att handla är du nykter och har ett val. Du kan välja alkoholfritt på konserten. Det är fortfarande lika festligt.
@Varafrisk skrev:"Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet."
Det handlar nog till viss del om att identifiera vilka känslor som man dricker på. De känslor som du beskriver ovan - det är de negativa effekter som jag får av att dricka. Det är säkert det här som gör det så svårt att bryta också. Från början medicinerar man något annat, men det kommer så mycket negativt på köpet med alkoholen och det medicinerar man också med alkohol. Det blir verkligen en ond cirkel.
Du skriver ofta om din ensamhet. Är AA helt uteslutet? För annars kanske du skulle kunna få stöd och gemenskap där. @Varafrisk skrev:" när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lita på vad jag har bestämt..."
Det är en bra början. Tröttheten var nog min allra värsta fiende ändå -HALT (hungrig, arg, ledsen/ensam, törstig). Just när tröttheten kom och jag bara måste orka lite till, då handlade jag. Blev besatt av alkoholen som jag hade handlat och smygdrack = ingen vila.
När jag lät bli att handla kom vilan - men det tar ett tag tror jag innan man landar i vilan och kommer över den där rastlösheten som finns till en början. Den som ligger och skaver och grämer sig över att det inte finns nån alkohol. Att kunna vila är en av de stora skillnaderna för mig tror jag. När man är där på andra sidan vill man att alla ska komma med.
Första gången jag slutade hade jag försökt och tänkt länge att jag skulle lägga av. Jag var på en dålig arbetsplats med elaka damer, självförtroendet/självkänslan var i botten, jag vågade inte ens börja skriva på forumet för att jag visste inte om det skulle gå att hålla sig nykter. Och det gick ju inte. Jag höll upp några dagar, började igen. Jag hade inte uttalat att jag skulle sluta, men jag visste ju att jag ville. Sen hittade sambon min gömma och jag blev ”tvungen”. På sätt och vis var det en sån lättnad. Jag behövde inte förklara varför jag inte drack mitt helgvin. När jag hållit mig nykter ett par månader vågade jag skriva här. Vi var många härinne då som var på samma plats och det blev ett stöd. Jag fick ett antal nyktra månader då. Så nästa gång jag försökte visste jag att det gick. Det var ändå sjukt jobbigt och många misslyckade försök på vägen, men det går. Och varje nykter dag räknas. Fyll på din bok med framgång.

Hej! Vad skönt att du hittat en modell som fungerar! Jag gillar det du sa till sonen, att man inte behöver vin för att få fredags-feeling. Det känner jag är viktigt i relationen till mina barn, att visa att man kan njuta och fira utan alkohol.

Idag är det dag nummer fjorton och dags att åka till jobbet för första gången efter några veckors semester. Skönt att inte behöva oroa sig för att åka fast för rattfylla.

@Renova Så roligt att höra från dig och att det går bra för dig med alkoholen. Bra jobbat!

@VaknaVacker tack snälla 🌺
Bra att du har insikten, med den kommer man långt!
Jag har lovat mig själv att fixar jag inte att dricka kontrollerat, ja då får jag bli nykterist. Skum känsla men nu känner jag verkligen att det är helt okej. Ser så många fördelar med att inte dricka. Det som är synd är att nu har det blivit tydligt att många aktiviteter kretsar runt A. Så det gäller att ställa om livet. Men det är spännande!
Heja dig oxå 🤗❤

@Sisyfos @Tofu @Se klart Varmt tack:)

För någon vecka sedan så...jag tror det var Futurista eller om det var Lavendelblomman som frågade om någon vill hänga på resan med nyktra dagar? Jag tänkte att jag skulle hänga på för jag kände att det vore skönt att någon befann sig där jag befann mig men jag vågade inte riktigt. Eller var det kanske inte vågade utan var det mer att jag inte ville? Det var kanske så att jag ville dricka någon dag...och för min del så är det nog inte så himla mycket för mysets skull....ibland kanske det är mysigt....men nja..jag har nog druckit både för mycket och för länge för att det ska vara mysigt. Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet. Men det funkar ju inte. Det handlar ju om att stå ut. Fast det var nog av den anledningen som jag inte hängde på.

Nästan sedan jag gick på rådgivningscentrum första gången så har jag vetat om att jag behöver vara helvit men då hade jag svårt att tänka mig det. Men det har ju gått många år sedan dess och beroendet har blivit svårare därför tänker jag att helvit är den enda vägen. Jag tänker som så att om jag exempelvis har varit nykter i fem dagar och vet att jag får dricka den sjätte dagen då är risken väldigt stor att jag faller. Naturligtvis gäller det även min planering för denna veckan. Om jag klarar av att vara nykter fyra dagar och tillåter mig att dricka den femte ja då kan fallet bli lika stort. Anledningen till att jag planerade så var att slippa ha det där hjärnspöket som håller på hela tiden..dricka inte dricka...ja ni vet. Så om jag klarar fyra dagar då kanske jag är nykter även dag fem. Och...jag behöver egentligen inte dricka alkohol för att kunna gå på konsert..så är det inte. Det är mer vanan....och då blir det en trigger.

Givetvis är det så att det är jag och endast jag som kan staka ut vägen...ingen annan. När jag säger att behöver jag att andra ska tro på mig för att jag ska lyckas så menar jag nog att det vore ju inte konstigt om man ledsnade på den som fortfarande dricker. Idag är jag väldigt låg...och min känsla från igår...att nu så ska jag...den är inte lika stark idag...jag har inget jävlar anamma i mig idag...och har nog inte riktigt haft det på ett tag. Förnuftet säger mig att jag kan bli nykter lika väl som någon annan....men min tillit till mig själv...den är lite skavd. Så...det kommer bli en tuff resa! Behöver nog anamma vad Andrahalvlek brukar säga...det där var bara en känsla...och släppa den direkt. Som Nils van den Poel sa i sitt sommarprogram (läste det i en annan tråd minns inte om det var Futurista eller Lavendelblomman) när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lite på vad jag har bestämt...dessa ord knycker jag också från den tråden. Men det var himla bra.

Nu blir det kaffe och knäckemacka och en bok därefter "Morden i Helsingör".

Kram till er alla som kämpar och till alla andra också:)