Senaste kommentarerna i forumet

@aldro Hallå där. Jag har intresserat mig lite ohälsosamt mycket för just leverskador och kan kanske ge dig lite information. Till att börja med, att det känns svullet efter att du har druckit på höger sida behöver absolut inte vara något tecken på någon oåterkallelig skada. När man dricker mycket börjar levern lagra in fett och kan även bli inflammerad, vilket gör att den sväller. Nu är det inte säkert att det är din lever som känns uppsvälld, det kan ju vara annat också men låt oss anta att det är det för denna textens skull.

Jag ska försöka hålla mig så kortfattad som möjligt här. De goda nyheterna är att den absolut stora majoriteten som får en uppsvälld lever av sitt drickande kan bli helt återställda av att de slutar dricka. Levern har som sagt en god förmåga att återhämta sig. Med det sagt, det finns två risker med detta, eller två fällor som andra har fallit i efter att de varit rädda för att de skadat sin lever.

1. När man efter ett tag upptäcker att det verkar som man inte skadat sin lever och ångesten lättar och därför börjar dricka mycket igen och då skadar sin lever, men man hade varit okej om man slutat.
2. När man har så mycket ångest för att man tror att man skadat sin lever att man dricker för att dämpa den ångesten och till slut faktiskt skadar sin lever på riktigt.

Jag har träffat på och samtalat med båda typer av dessa människor. Jag har förmodligen tyvärr pratat med åtminstone en här på forumet som hade stark ångest men som tycks ha valt väg 1, men har försvunnit från forumet så det går inte att veta. :(

Det du har chansen att göra är att ta ett steg tillbaka och avsluta nu, innan det är försent. Kan vi vara säkra på att det inte är försent? Nej, det kan vi såklart aldrig vara. Men det är oftast inte det, bara man slutar. Så snälla, välj denna vägen! För jag vet att om ett litet tag kommer du må bättre igen. Kanske tar du de där leverproverna om ett tag och så känner du att din lever verkar ha tålt detta och du vill dricka ett tag till. Det brukar inte sluta bra då. För de som slutar brukar det gå bra, och jag känner till och med till många som har fått leverskador men som efter att ha slutat dricka och några andra livstilsförändringar så lever de på i övrigt normalt.

Jag skulle kunna skriva mer. Om du vill hjälpa din lever lite på traven med att återhämta sig så är det absolut viktigaste såklart att du håller dig borta från alkoholen. Men det finns några saker till du kan göra, om du vill, om du känner att det kan hjälpa dig och din ångest.

Undvik värktabletter och övrigt som du inte blivit ordinerad av läkare. Se till att äta vettigt, undvik framförallt salt, socker och för mycket fett. Fett är bra i rimlig mängd och ägg t.ex som är feta innehåller även kolin som är viktigt för levern. Ät mycket grönsaker och undvik processad mat. Drick mycket vanligt vatten 2l per dag och avsätt tid så att du får sova ordentligt för återhämtningen. I början kan det även vara bra med ett b-vitamintillskott, framförallt med Thiamin samt magnesium.

Har du något mer du funderar på just nu? Just det, du frågare hur mycket en lever tål. Jag har precis skrivit om det i min tråd att som förväntat finns där individuella skillnader. Det jag inte visste var hur stora de faktiskt är. Man kan ha sådana gener att man inte ska dricka alls för att det kan vara skadligt eller så kan man ha sådana gener att det inte tycks gå att få någon skada. Vi testar dock inte sånt för då kan ens föräldrar få ångest.

tl;dr Du kommer sannolikt att återhämta dig. Ta dock tillfället att sluta dricka nu eller så kan det vara för sent sen.

Okej. Första delen på semestern gjord och jag har slirat vidare. Hyfsat måttliga mängder men alldeles för ofta. Ingen katastrof, som tidigare somrar varit, men ändå för mycket. Det skaver. Börjar med tio vita dagar från och med idag. Jag har också beställt ”Tänka klart” och väntar på att beställningen kommer.

Sista året sedan jag dragit ner på alkoholen har jag tränat mer än på länge men vikten har ökat med ca 5-7 kilo. Detta stör mig. När jag plockar bort alkoholen äter jag mer socker och sockret verkar lägga på fler kilon än vad alkoholen gör för min del.

Hoppas det går bra för er alla där ute! Tuffa tider för många tror jag med sommar, sol och semester. Det ser jag även i min familj och omgivning. Om nån är med på tio dagars utmaning (till att börja med) så kan vi heja på varandra.

Hej,
Jag tror att du överlever även detta, men ta din oro på allvar och sluta medan tid är. Ta all hjälp du kan få och vänd nu. Du kommer få så mycket glädje av ditt barn, och det av dig. Se till att ni får träffas och att du kan vara den du egentligen är för ditt barn. Jag rekommenderar AA och att du tar chansen att bli nykter nu, vänta inte... Livet kan vara så mycket mer än liter efter liter av något som i slutändan bara ger dig ångest. Du har klarat det förut, ge järnet nu!

pågick till januari 2021 skulle ja skriva

@FinaLisa Glömde skriva…håller tummarna att det är positiva svar som ni får✊🏻🥰

@FinaLisa Nja…dagen har varit sisådär. Det är ju så att när jag druckit är det så lätt att känna sig totalt misslyckad. Som jag inte förstår något alls. Läste ett inlägg av Tappadigen i Liten flickas tråd att det är ju ingen som väljer att känna sug för då vore det ju ganska enkelt. Någon skulle säkert säga…att det handlar om hur man hanterar suget.

Pratade på fm m en fd kollega/vän. Jag sa till henne att jag kommer inte t ro, har svårt att känna glädje vilket triggar suget. Det var så gott när hon förstod vilken anspänning jag känner inför mina två läkarbesök. Och kanske hon ändå inte förstod allt. För jag är orolig inför vilka svar jag kommer att få. Något står inte rätt till det är jag nästan säker på. Men det är ju en sak om det bara kom av sig själv men nu är det ju jag som orsakat det och det är väldigt ångestfyllt. Och…jag skriver inte detta för att söka sympati utan detta är verkligheten. Visst borde jag förstå bättre…jag som säger att jag förstår….men när oro, sug osv kör igång då försvinner förståelsen/vetskapen😳

Så nästa steg är läkarundersökningarna. Om jag inte per automatik blir kallad t min läkare på vårdcentralen tänker jag ringa. Tänker prata m honom om antidepressiv medicin. Jag måste få ro i min själ…
Tänker fråga honom om jag inte kan ta antabus vad är hans förslag.

Känner otrolig ångest över att jag ev kan ha förorsakat något allvarligt med mina organ😱 Visst borde man sluta dricka då eller hur?

Kram🤗

@xlilxlilx
Hej.
Jag kommer från "andra sidan" med en (just nu åtminstone) fd som har problem med alkohol. Ok att jag funderar på svar, vill gärna ge respons, men är jag liksom fel person tycker du?
Sköt om dig.
Kram. 🌺

@Varafrisk 🧡
Hoppas din dag kändes lite lättare idag..🤗

Svaret på din fråga kan vara lite olika beroende på hur jag mår. Idag har jag känt mig neråt och deppig. Och då kommer suget...och så blir det förstås lite kämpigt att mota bort tankarna på vin eller cider. Men jag gör det för jag vet att jag mår mycket sämre om jag ger efter.
Så det blev en liten godispåse istället...😉
Jag har sovit för lite två nätter på raken så jag tror min nedstämdhet idag beror på det. Imorgon kommer en ny och säkert bättre dag😊
Bra dagar har jag nästan aldrig något sug. Därför är det roligare att kunna unna sig lite vin när jag själv bestämmer. Och den delen saknar jag när jag varit helvit. Att ha huggit in det i sten att aldrig FÅ dricka vin mer.
Det är en helt annan sak om man själv bestämmer att man aldrig VILL dricka mer...då är det ju väldigt lätt!

Jag förstår din oro för provsvar som dröjer. Är lite i samma sits nu. Inte för egen del men för min sambo.
Vi får hålla tummarna tillsammans!🤞🤞
Kram 🍓🧡🍓

@Liten tjej Jag förstår exakt hur du menar. Jag kan nog fortfarande romantiserade det vid tillfälle, men där finns också en medvetenhet om vad som kommer på köpet som man inte kan välja bort.

Jag kan ju fortfarande inte förklara varför det är så enkelt idag. En sak vet jag och det är att när jag bestämde mig för att aldrig mer dricka och det sjönk in så kände jag mig plötsligt fri och det har hjälpt, det vet jag. Många säger ju en dag i taget men jag är övertygad om att hade jag haft det tänket så hade jag inte klarat det. Men det är lite underligt att den tanken, att aldrig mer dricka, gick från att blir skrämmande till att bli en befrielse. Jag hävdar ju fortfarande att jag egentligen inte har gjort något extra. Jag kunde ju t.ex. ha ett helvetiskt sug efter alkohol varje dag att kämpa emot, men det har jag inte. Men som du förstår är det ju inte något man själv väljer om man ska ha eller inte, för ingen skulle ju välja det frivilligt. Man måste ha tur helt enkelt.

Ha en fin sommardag du också! :)

@TappadIgen skönt att det inte bara är jag som funderar och funderar😊Läst lite i din tråd, du är grym🌟och det är så många här som är som du och ni betyder så otroligt mycket för mig och många andra. Jag behöver höra dessa berättelser om och om igen.

Jag är ju inte där du är men det känns som jag är en bit påväg eller så kanske jag bara inbillar mig att jag är det. Jag tänker mycket på vilka fördelar det skulle vara med ett helt nyktert liv men romantiserar tyvärr fortfarande de där första vinglasen lite för mycket. Det är mycket vanor som behöver brytas för mig. Jag älskar att laga goda middagar med ett glas och lyssna på jazz eller annan härlig musik. nu det sista har jag dock ofta bytt ut det till alkoholfritt men fortsatt med vinglas för att få lite känsla, inte samma feeling men det är väl det som kommer med tiden gissar jag. Hur som så mår jag mycket Bättre nu en jag gjorde för några veckor sedan och det är jag tacksam för. Jag kommer fortsätta kämpa och se till att få ordning på mina problem.

Önskar dig en riktigt fin sommardag💛

@Andrahalvlek Tack!
Idag har jag pratat med maken och sagt att jag tänker ta en vit månad. Jag bad honom att inte dricka vin under den tiden, vilket han gick med på. Öl får han gärna dricka om han vill, för det triggar inget sug hos mig alls.

@Liten tjej Jag har själv funderat i dessa banor mycket. Jag har egentligen lite svårt med tidsperspektiv, men jag kan nästan dela in mitt kämpande med alkohol i två perioder.

Antebellumeran: Det här är en tid som är svårdefinierbar men den är några år lång i alla fall. Detta är en tid som präglas av att jag vill göra förändringar i mitt drickande på olika sätt. Jag tar en vit månad t.ex. och bestämmer mig på olika sätt för att begränsa alkoholen, på vissa sätt faktiskt framgångsrikt ibland över långa perioder, men som ändå totalt sett måste ses som ett misslyckande.

Efterkrigstiden: Det senaste året(ok inte riktigt ett helt är ännu) där beslutet att sluta dricka helt kom till tidigt och mognade ganska snabbt och har hållit i sig sedan dess. Det har blivit superenkelt på något sätt. Det senaste året har jag aldrig ens varit nära att ta ett återfall. Jag har varit på Svensexa och företagsfester och en massa grejer. Inte en enda gång har jag känt mig sugen. Det var någon dag när solen precis hade tittat fram och jag var och promenerade i Göteborg som jag tänkte på en kall öl i solen, men det var liksom allt. Jag kunde se tjusningen i det och tänka tanken, men egentligen utan någon risk för att jag skulle slå slag i saken. En stund senare tänkte jag inte alls på det längre.

Så varför är det så då? Ja, det jag har kommit fram till är att jag inte kan ta åt mig äran för att jag lyckas hålla mig nykter så enkelt utan jag kan bara vara tacksam för att det förhåller sig på det viset. Visst är jag här på forumet och funderar på saker och har gjort en ansträngning för att bestämma mig för att sluta dricka, men det är ju inte mer än så. Jag vet att andra som kämpar har gjort minst lika stor ansträngning som jag och säkerligen mycket mer än så.

Jag har tänkt mycket den senaste tiden på att det verkar vara så olika för de som valt ett liv utan gift. Jag tycker det verkar som en del får kämpa så otroligt hårt för att klara det, tar återfall på återfall och inte hittar det lugn och nya sköna liv som många andra som valt samma väg gör. En del verkar så otroligt tillfreds med det nya livet (efter det gått en tid) medans andra fortfarande får kämpa med näbbar och klor för att hålla sig nyktra. Jag lyssnade på en pod för ett tag sedan där en man gästade och jag upplevde det som han inte alls är så nöjd med livet han nu har som nykter, kändes mest bitter, gick in och kollade hans insta och fick samla känsla där. De som har podden pratar så gott om hur deras liv blivit till det bättre men har självklart dåliga dagar också och mörkar inte det. Kan det vara det som är skillnaden som en del här skriver om, att inte få dricka /inte vilja dricka? Eller är det bara olika för olika människor kanske🤔 Själv har jag haft ett bakslag sen jag trappade ner där det blev för mycket en kväll och det känns såklart inte bra men jag försöker vara lite snällare mot mig själv numera och inte hata. Jag tror någonstans att jag är påväg mot den rätta vägen, måste våga tro det.

Igår hade jag en riktigt fin semesterdag och fick äntligen testa en SUP-bräda, så roligt🙌 Måste nog köpa en eller två då min dotter tycker det är lika kul som jag.

Kramar till alla fantastiska människor här💙

Hej eken65!

Välkommen hit. :) Vad innebär ett hyfsat nyktert liv för dig?
Jag själv har börjat med tio veckor helt nykter och tar nya beslut på vägen. Hoppas du finner forumet lika stöttande som jag gjort. :)
Med vänliga hälsningar, FruW

Ja fy. Han klarar ingenting själv behöver till och med hjälp med att äta, kan inte ens resa sig själv. Så vi måste få in han på hem. Men han kommer ju tvär vägra. Tyvärr är hemtjänsten han tillhör i kaos jobbar bara de som knappt kan svenska där och de är vikarier på vikarier. Vägrar utsätta pappa för det. Ska ha möte i mån med läkare mfl. Syrran är i upplösningstillstånd och far iväg och undrar hur de blir med lägenhet mm jag är mer ok men sånt löser sig de är praktiska saker. Men idag var han lite klarare prata med igår kom han ens inte ihåg han var på sjukhus, han sa att han måste åka upp igen antagligen (dvs åka till sjukhuset) jag bara men pappa du är redan där. Ja ja sa han då en undrade han när jag skulle komma hem till honom. Men pappa jag får ju inte besöka dig på sjukhuset. Min lilla pappa, vill bara få besöka honom. Ska sola och bada i Polen åker till kusten. Inte varit där sen okt 2020 pga coronan. Men känns lite sådär att åka just nu.

@FinaLisa…Begrundar vad du skriver. Är det en kamp för dig att hålla dig t de dagar som du tänker att du vill vara nykter? Eller känns det mycket enklare än att vara helvit?

Jag behöver göra mina undersökningar först både i Gbg och hemma i min stad för att ta ett beslut hur jag ska gå vidare. Tror att jag behöver kanske ngt antidepressivt

Vill att min man ska följa med mig t rådgivningscentrum. Önskar att han ska förstå. Kanske vad jag inte förstår. Kanske handlar det inte bara om alkohol utan även om äktenskapet. Levt länge ihop. Kan vi mötas. Jo jag tror det. Men jag vill inte alltid vara den som trixar och fixar.

Kanske låter löjligt. Men. Längtar tills undersökningen nästa måndag är färdig. Vill ha svar. Även om min man fick sin cancerdiagnos där så behöver ju inte jag få ngt jobbigt svar. Men jobbigt är det.

Känner mig väldigt ledsen ikväll. Och på semestern ska man ju vara glad och då känns det extra jobbigt att vara ledsen😢

Kram🥰

@Varafrisk 🧡
Det sista stycket i ditt inlägg här ovan är pudelns kärna. Precis så är det för oss som inte vill/kan vara helt vita.
Så då finns alternativa lösningar, begränsa intaget, håll det och låt det gå ett tag. Ge måttligheten en chans.
Ta därefter ett nytt beslut.
Jag tror att man knäcker sin självkänsla och tilltro till sig själv om man känner att man misslyckas hela tiden om man inte håller sig helvit.

Kram 💚

Hej annoyymm och välkommen hit!

Vad bra att du är uppmärksam på eventuella symptom och att du söker stöd här. Tveka inte att höra av dig till 1177 om du känner dig orolig, eller att ringa 112 i akuta lägen. Här kan du läsa om abstinenssymptom och vad som är bra att vara vaksam på: https://www.alkoholhjalpen.se/akut

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Hej jag har sådan rädsla för vad som kan hända så måste ha hjälp och råd från någon som är mer erfaren,

Jag har druckit varje dag i två veckor har försökt trappa ned, mängden har varit varierande men genomsnitt 1 bag in box per dag. Jag är livrädd för bara sluta tvärt för kroppen reagera rätt dåligt. Det sticker, pulsen är rätt hög det strama vid hals och ögonen är ofukoserade och mår allmänt skit med både det fysiska och psykiska då jag både är rädd fruktansvärt nojig, ångestfylld och känner mig lite off. Är detta farligt ? Eller är det en rejäl bakfulla?! Eller kommer jag få krampanfall, delerium etc... Jag försökte dricka vin nu men då symtomerna stegrade. innan dessa veckor har jag inte druckit på tio månader. Och hur påverkar detta levervärden?

Dubbelpost 🐘🐘🐘

@Lavendelblomman Bra rutet! Håll i den känslan nu 😍

Kram 🐘

Igår kväll blev det lite vin kvar i en flaska. I morse hällde jag ut det. Jag är trött på alkohol nu. Min stackars kropp skriker "nej!", men varje kväll börjar hjärnan intala mig att det är väl inte så farligt? Jo, det är det. Jag behöver hitta lite jäklar anamma och sätta ned foten mot den där alkoholdjävulen.

Hej,
Bra att du är här. Det går ju att vända och bli av med ditt beroende, har du klarat det en gång klarar du det igen. Det är ju dessutom just Slash ett bra exempel på, han höll på att stryka med efter 30 års ständigt festande men blev nykter, slutade röka och verkar trivas rätt bra med livet numera (kolla hans intervju i Skavlan) ... Ta all hjälp du kan få, ryck tag i vården och föräldrarna igen, läs och skriv här, ta stöd av medicin. Du har så mycket att leva för och ångesten triggas som du säkert vet av alkohol. Bryt nu, om Slash kunde så kan du också!

Tack @Miss Mary Poppins och @Blenda för era inlägg i min tråd. Kul att ni tittade in!

Någon som jag fastnade för var skillnaden mellan att inte vilja dricka och att vilja vara nykter dessutom att analyserande kan stå i vägen för nykterheten samt det själsliga.

Jag har många ord inom mig. Har lätt för att prata och lätt för att skriva. Så när jag har berättat för läkare, personal på systemet, personal på rådgivningscentrum, vänner så låter jag mycket klok och det kan låta som jag har kommit långt på min väg till det nyktra livet. Är ju en duktig flicka. Vet inte vem som har blivit mest lurad? Troligtvis jag själv.

Många gånger kan jag få känslan att om man inte har en längre nykterhet med sig så kan man inte förstå hur det är att vara nykter. Fast jag har ju varit nykter i princip i 47 år av mitt 58-åriga liv. Fast jag drack ju alkohol men jag var inte beroende. Men det är klart att den nykterhet vi pratar om nu är ju något annat. Och, det är nog så att den nykterheten har jag inte känt. Fast, jag tänker att med förnuftet kan jag förstå att livet som nykter när man har landat måste vara så mycket bättre än detta liv som till stor del blir en kamp. Massa onödig energi går åt till något som man kunde använda till något mycket bättre. Men, anledningen till att jag inte har lyckats att bli nykter ännu handlar definitivt inte att jag inte förstår lika lite som jag inte har lyckats att gå ner i vikt handlar inte heller om att jag inte förstår att väga ca 25-30 kg mindre skulle vara så mycket bättre för mig. Så det handlar inte om att jag inte förstår.

Så jag förstår att skillnaden mellan att inte vilja dricka och att vilja vara nykter är enorm. Men om jag säger att jag inte vill dricka och vill vara nykter hur blir det då?? Ett stort problem för mig är romantiseringen av alkoholen....därför...tror jag...går inte ekvationen ihop....och jag misslyckas.

För...jag tror det är något som måste fyllas inom mig...och jag är helt övertygad om att det handlar om det själsliga/andliga eftersom jag är en sökare....och där fyller jag det med alkohol. Jag tror även, och det har jag skrivit om tidigare, att det är handling som behövs och inte ord eller snarare sagt ...jag vet att det är så.

Med mitt förnuft förstår jag att jag skulle må bra att vara nykter, jag förstår att jag behöver vara nykter, jag vill vara nykter...likt förbannat säger en röst...ett glas bubbel vore gott....

Kram:)

Alkoholen är listig, falsk och stark. Dessutom kronisk, progressiv och dödlig.
Men detta vet du ju.
Att inte påminna sig om var vi kommer ifrån, hur det en gång var, är att bjuda in alkoholen igen. Den är som ett levande, odödligt, väsen som helat tiden vill ha uppmärksamhet.
Jag har själv sluppit att ta återfall men det är så många som berättar att när de väl tagit första glaset så återgår de omedelbart till samma volym sprit som de en gång slutade med.
Jag brukar påminna mig om mängden jag drack och jag vill inte på villkorsvis tillbaka till det !!

Att sätta sig vid parkbänksalkisarna och snacka bort en stund, ja !! de blir glada över lite snack !! gör också att jag får en påminnelse om hur fruktansvärt nära jag var att hamna där. Några liter till och jag hade varit hopplöst förlorad. Om jag skulle ta ett återfall nu så är nog frågan om jag alls skulle hinna till bänken innan jag dör.

Ta hand om dig och glöm inte vem du är !