Senaste kommentarerna i forumet

Jag har nog nått botten nu, jag måste för alltid vara nykter. Det här går inte mer

Jag har nog nått botten nu, jag måste för alltid vara nykter. Det här går inte mer

Hej @Kennie ! Tack för svar! Ja asså jag förstår ju klart att det i längden kommer ta stryk på kropp OCH knopp. Men det gör la allt i för stora mängder?

Försöker inte alls hitta någon ”ursäkt” eller annat, för jag är väldigt medveten om mitt beroende & alltid varit. Önskade min far, mor, syster kunde se vad jag ser men dem är fast i förnekelse & jag har vuxit ikapp dem.

Därför har jag verkligen tagit tag i mitt mående & låter det ta den tid det tar, för jag vill det ska bli rätt & inte komma ikapp sen när jag kanske har familj eller annat.

Men sen är jag långtidssjukskriven sedan ca 5-6år tillbaka dels pga ohälsa men även andra diagnoser & en uppväxt som behöver bearbetas ordentligt, så känns ibland som att A (lagligt) är det som faktiskt får mig att fortsätta kämpa, att det är det som får mig att klara dag för dag, då jag också är drogfri 4år (26juni) så kämpar jag just nu med en verklighet jag flytt hela mitt liv & nu faktiskt försöker att låta mig leva, acceptera & se mening med livet, ÄVEN om jag använder A & mitt beroende som en krycka eller trygghet, hänger du med?

Hur lever du? Kram 💜

@Beer Jo, den där alkoholdjävulen har många lockrop:

- Allt är så tråkigt, jag dör av tristess.
- Jag bara måste ha alkohol för att lugna ner mig, det går åt helvete annars.
- Nu har jag varit duktig jättelänge, en liten öl kan jag ta.
- Det här gick ju bra, jag har kanske inga problem med alkoholen!?
- Det här måste firas! Ett enda undantag gör inget.

Craig Beck brukar säga att de fem farligaste orden för en nykter alkoholist är: ”Just one drink wouldn’t hurts. Bra att du tar antabus - för varje gång du avstår blir du stärkt i ditt beslut. Och för varje dag blir suget lite svagare.

Kram 🐘

En liten sak till.... :) Ser att i en del trådar anhöriga som svarar och beskriver situationen från deras perspektiv. Detta tycker jag är jättebra.

Man tror ju liksom att efter 5 veckor ska man börja må bättre. Så väldigt fel man kan ha.
Nämnde lite längre upp att jag haft en del problem i veckan. Händelser som gav mig väldig ångest. Mådde otroligt dåligt.
Funderat mycket på detta och inser att jag under så många år haft ett fantastiskt skyddsnät. Alkohol. Alkohol är ingen dryck!! Det är en demon! Denna demon vet exakt vilka knappar den ska trycka på för att locka dig tillbaka.
Jag kan ärligt säja att jag hatade min Antabus då. Visste ju att ett par, tre tja... 4.a 7,5-or skulle få mig tillbaka på banan. Idag mår jag bättre och idag älskar jag min Antabus! :-) Nu är denna lilla tablett min livlina! :-)

En annan sak jag funderat mycket på är ordet "normaldrickande" . Vad betyder det? Finns det ens?
Mitt drickande bestod i att jag ville vara lagom salongsberusad, helst dygnet runt. Drack mig aldrig blackout! Stoppade alltid vid en nivå då det inte kändes bekvämt. Toleransen ökade något oerhört. Skulle jag gå på krogen med polarna och dricka några pilsner, skulle jag kunna dricka 12 7.5-or och sen må hyggligt bra och ta bussen hem.
Är det mormaldrickande? Alkohol har enligt mig ett enda syfte. Att ge en skön känsla och berusning. INGEN dricker för den goda smakens skull.
Vem sätter normen för normaldrickande? En vinare eller en Bag in box till kvällsmiddagen. Normaldrickande?

Om man upplever sin situation med alkohol problematisk, kanske känner ett sug och dessutom skriver här. Då är min åsikt att man har ett problem med sin relation med alkohol.

Min terapeut som jag går hos (Möten som jag ser fram emot) gjorde en liknelse som jag fastnade för.
Den kom upp om han ansåg att alkolism var botbart eller om man för alltid var "nykter alkolist".
Svaret jag fick var att det var som diabetes. Som diabetiker behöver jag i princip lära mig avstå från vissa saker och kan leva ett fullgott liv eller ännu bättre och hälsosammare.
Alkolism är samma sak. Det räcker bara att avstå och göra en liten enkel uppoffring. Avstå från alkohol.
För min egen del har jag insett att jag vill ha det där bättre livet och insett att jag måste avstå resterande del av mitt liv! Normaldrickande existerar inte.
Och jag vet.... bara att avstå är ett rent hvete!
Mitt sätt att tänka är att sätta delmål och mål på sikt. Detta hjälper mig. Fortsätter jag dricka, missköter min diabetes, då kan jag glömma dessa mål!

@Sisyfos försökte vara lite kaxigare! -) Det är också i allra högsta grad sant att dina inlägg hjälper mig mycket! Så snälla, häng kvar hos mig.

Kram på er alla kämpar!
Beer, Alias Zorro

Hej,
Det ligger lite i beroendets natur tror jag, att så länge hjärnan är van att få alkohol så kommer den insisterar på att allt annat är tråkigt. Om du byter helt med alkoholen en längre period tror jag du kommer kunna njuta av andra aktiviteter igen..

Vet du vad jag tänkte på @varafrisk, precis det du skriver- att det är en annan styrka i dina inlägg nu än förr, inte alls bekräftelse utan berättande. Som att du tar lite mer plats med dig själv! Så känns det när jag läser. Kram!

Oj, frågan varför man/jag/ en vill fortsätta att dricka sig berusad är ju inte alls svår! Det finns så mycket med alkohol och berusning som jag gillade! Jag brukar säga att mitt äktenskap med vinet var lyckligt men efter ett antal år fick det våldsamma inslag och då hjälper inget annat än att gå.
För mig handlar allt om insikten att det här är för farlig materia för just mig. Jag har inte supit bort relationer jag har inte sjukskrivit mig pga bakis (jag vet, jag är expert på allt jag ”inte” har gjort i mitt missbruk). Men jag har; varit bakis otaliga, oräkneliga gånger påväg till jobbet och försökt räkna tillbaka när jag hade mer än en vit dag på raken. Har glömt vad barnen sagt eller mannen berättat. Missat handlingen på alla serier, druckit mest och fyllt på i smyg. Oroat mig för att vin inte ska räcka (eller finnas!) blivit för full på familjemiddag och kräkts (i smyg).
Dessa saker sammanfaller med min ålder, 53 vid tillnyktrandet. Jag insåg att jag skulle kunna sluta hur som helst. Pensionen, en skilsmässa, ett barn som mår dåligt, för mig handlade mitt allvarsssmtal med mig själv så mycket om att vara stark i livet. Rustad, grundad.
Sen- eller förresten- nu saknar jag inte berusning men det är för att jag inte grottar i de tankarna längre. Jag går förbi. Tänk kille eller någon man var väldigt kär i på högstadiet och man till sist fattade att han aldrig skulle- ringa tillbaka. Då gick man genom korridoren med blicken fäst vid utgången och så småningom gick det över.
Vilket låååångt inlägg som egentligen handlade om varför berusningen är så lockande. Berusningen är ju att den där killen möter ens blick och ringer tillbaks och vill bli ihop och ångrar sig. Det är ju för mig numera en fantasi som hör ihop mer med min ungdom men inte med den jag är idag. Jag är mer nyfiken på annat, min ungdomskärlek önskar jag inte mig tillbaka till. Livet har för mig blivit både mer spännande/ och lugnare- utan alkoholen.
🌱

Underbart väder…solsken nästan hela dagen☀️Kanske man borde varit vid sjön…eller ja…det hade varit gott men idag blev det trädgårdsarbete. Häckarna klippta, gräsmattan klippt, några tomatplantor omplanterade, varit och köpt jord plus några två plantor Japansk myrten….när solen gått ner blir det dax att vattna.

Flera gånger har jag skrivit här på forumet om tanken att göra ett uppehåll fast jag har aldrig gjort det. Tyckt om att skriva. Tidigare berodde det på att jag ville ha så enorm mycket bekräftelse men så är det inte nu. Fast nu tänker jag så igen pga att jag fastnar. Och ibland är det inlägg som jag inte kan släppa …det kan vara både inlägg som jag blir glad av men mest är det väl dem inlägg som upprör mig lite mer som jag har svårt att släppa.

Så vi får se om jag kan pausa…vilket inte betyder att jag inte vill bli nykter…men jag behöver hitta ron och nykterheten.

Kram till er alla som kämpar precis som jag …sluta inte att skriva även om du inte lyckas vara nykter…skriv…skriv så mycket du vill…och till alla andra… kramar ☀️🦋🥰

@FruW Tänk på att det till 70-80 procent handlar om att ändra vanor. Göra på ett annat sätt. Nöta in nya nyktra vanor.

Kram 🐘

Vad skönt att du ser positiva effekter! :) Bra jobbat! Från en person som sällan får sova en hel natt vet jag hur fantastiskt det känns att åstadkomma det. <3 Hoppas att du haft en härlig måndag.

@Andrahalvlek :D Ja, den vill vi inte uppleva nu. Har lagat god mat och köpt lite gott att äta till kvällen. Får se om jag känner mig sugen på en alkoholfri öl medan jag vattnar. Nu känns det iaf mer lugnt i själen än det gjorde tidigare idag. Puh! Det är egentligen inte så svårt men får otroligt mycket mer utrymme i hjärnan än jag önskar. Men så är det väl med alla livsstilsförändringar; de upptar mycket av ens sinne när man är mitt i allt. Livets gång liksom. :)

Nu blir det vattna och sedan köttfärssås och kanske en kall a-fri öl. :) Helt ok! Slänger in en god film också (som inte är mitt värsta scenario!) ! ;D

Jag började själv hänga här som en ”kontrolldrickare” hösten 2019. Det funkade inte. Inte i längden. Men nu är jag nykter sen 519 dagar tillbaka, och det funkar mycket bättre. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Men det är en process att ta sig dit, man får ha tålamod med sig själv. Stöta och blöta argument och tankar hit och dit - och det är det här forumet svinbra att använda det till. Oavsett hur mycket eller lite man dricker. Det som förenar oss är att vi har/har haft ett problematiskt förhållande till alkohol, annars hade vi inte hängt här på forumet.

Kram 🐘

Ja herregud, Se Klart! Tack för den - såklart skulle jag vilja att ni imponerades av min benhårda vilja att dricka som vanligt med folk och vara nykter mellan… 😂 Och såklart är det patetiskt att söka välsignelse för det projektet här.
Någonstans i mig (inte så väldigt långt in…) bor en tjurig unge som inte låter någon annan peta på mina planer.
Men jag tänker att jag fortsätter under sommaren åtminstone, eller tills jag känner att det inte är det jag vill, utan välsignelse.

Och jag vet verkligen inte - kanske är arbetsinsatsen för stor, kanske är glädjen i upplägget för skavig och liten för att vara värd insatsen. Kanske är det för lätt att halka tillbaka i att dricka ensam.

Och varför vill jag fortsätta dricka mig berusad, frågar du i mitt huvud. Jag vet inte. Vet mer vad jag inte vill. Jag vill komma bort från att det handlar om att värja mig mot tristess, eller att det blir slentrian. Jag vill inte behöva vin för att sätta mig ner och ta en paus.

Och ja, jag vill väldigt gärna ha input, och du (och många andra här) är strålande bra på att göra det utan pekpinnar.

Och så vill jag gärna att du/ni säger till om jag inte ska vara här - förändra mitt drickande håller jag ju på med, men det jag håller på med kanske inte kvalar in som måttfullt direkt.

@FruW Spela hela filmen, värsta möjliga scenario. Då brukar suget klinga av snabbt.

Kram 🐘

Sugen på vin. Jag har målat hela dagen och särbon skall strax skjutsa hem mig. Hemma är det en del fix eftersom jag inte varit hemma på flera dagar. Vi får se om blommorna lever...
Eftersom jag hanterar ensamheten dåligt (ja, riktigt uselt) är detta en trigger för mig.
Jag ska alltså vara själv efter en lång helg med intensiva sociala sammanhang, mycket arbete i form av att bla måla och sedan en kväll med fix i mitt eget boende. Solen skiner och det där iskalla vinet känns som den bästa belöningen. För det har jag förtjänat. Så duktig jag har varit. Det är jag värd.

Men nej. Fast jag vill. Tråk. Men jag vill inte och kan inte mer än vad jag vill.

Första dagen på semestern...en hel lång semester framför mig...så underbart! Ärligt talat så tycker jag att det är härligt men det är även en utmaning. Så många gånger lurar jag mig själv....för kunna komma till ro..då behöver jag öva. Den där rofylldheten som man kan känna i Se klarts inlägg i sin egna tråd...vill jag gärna känna...men jag behöver öva för att känna ro. Var sjukskriven för 14 år sedan...då ordet njuta förvandlades till något kravfyllt...så när någon säger njut till mig...så kan det nästan kännas som ett krav...hur gör jag? Jag drack inte alkohol då för 14 år sedan eller jo jag drack men hade inte utvecklat ett beroende då...men när alkoholen gjorde mig beroende var ju när jag behövde den mer och mer för att komma till ro. Vilket är själva utmaningen nu, att öva på att komma till ro utan alkohol, att inte dricka på grund av rastlöshet.

@FinaLisa...glömde att skriva något om det här som du nämnde med att ha delmål och jag förstår din tanke. Givetvis är det bättre att dricka en dag i veckan än nästan varje dag. Men om jag klarar av att hålla mig nykter nästan en hel vecka och därefter dricker en dag så är jag helt övertygad om att jag kommer att falla...och under veckan kommer jag bara längta efter dagen som jag får dricka. Jag förkastar absolut inte din tanke men jag tror inte att det skulle funka för mig. Jag skulle kunna önska det men nej jag har druckit för länge för att det ska fungera. Det blir även ett uppvaknande för mig när du skriver om det.

@Sisyfos @Se klart Båda era inlägg får mig att vakna till. Jag vill inte backa...och jag har absolut inte gett upp tanken på att bli nykter. Så är det. Fast jag kan medge att det börjar bli lite sörjigt igen och där vill jag ju inte hamna. Det finns mycket vackert omkring mig som jag kan se fast kanske inte lika tydligt ännu...så är det. Jag vill skriva om både det sörjiga och det fina...

Vill avsluta med några ord gällande min dotter...just nu är hon stabil. Hon kom till oss och tittade på fotbollen igår. Vi pratade om det här med att jag är orolig för henne när hon är ute på kvällen och att jag inte riktigt får ro förrän jag har hört av henne nästa dag. Det är ju för att hon allt som oftast dricker för mycket och då blir väldigt utsatt. Vi pratade om det min man och jag även min dotter och jag. Att jag vill hitta en balans i det hela och inte tro det värsta...att kunna få ro. Hon tar även stort ansvar i att må bra i sin sjukdom eftersom hon vet att det blir sådana följder om hon inte sköter om sig och sin medicinering. Så jag behöver öva även där...att släppa taget...men det är så svårt.

Ha en fin dag!

Kram:)

@AgainAndAgain Du klarar det här på egen hand. Med hjälp av forumet förstås. Men du måste verkligen bestämma dig, inifrån och ut. Och du behöver inte ta ett livsavgörande beslut nu. Börja med tre nyktra månader, ta sen ett nytt beslut. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. (Tryck på min signatur ovan så hittar du mina två trådar.) Jag tror på det som jag kallar ”faktametoden”, att hjärntvätta sig med nyktra argument.

Alkoholism är en progressiv sjukdom. Jag slutade själv när jag märkte att jag hade levlat upp mitt missbruk ett snäpp. Jag tålde mer och jag hade oftare minnesluckor. Vaknade på morgonen och kastade mig över telefonen: ”Vad skrev jag igår och till vem?” Min pappa dog av sin alkoholism vid 61 års ålder, för 20 år sedan. Jag ville inte traska i hans fotspår mer.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag har varit nykter i 519 dagar, tjoho!)

Jag älskade Patric Melrose- serien, makes u think men är ju fantastisk litteratur främst. Jag har heller inte skrivit på många forum (kanske inget) och precis som du började jag ju inte med nån tanke om att sluta helt. Men sen gjorde jag det. Först av allt tänkte jag på konstigt vis att någon (här!!) skulle säga ”äsch du kan nog dricka normalt så småningom”. Ha ha ha. Så patetiskt i efterhand. Nu vet jag ju att det bara är jag som bestämmer.
Min stora rädsla i livet var att dricka mig till ett beteende/beroende som skulle göra att jag var tvungen att slute (barn, jobb, etc) så jag startade min tråd ”förebyggande…
Säg till om du vill ha input från oss andra! Kram 🌱

Vill också lägga till att jag har saker jag skulle vilja kolla upp hos vården men jag vågar inte eftersom de alltid frågar om alkoholvanor och jag klarar inte att vara ärlig. Jag vill inte få den stämpeln att det måste bero på alkoholen, jag vill bli tagen på allvar, men jag vet ju att om skulle de höra hur mycket jag dricker så skulle allt handla om det i stället för de orosmoln jag har. Det är ett moment 22. Kan ju absolut bero på alkoholen men jag vill inte att det ska vara orsaken och vill inte prata om det och då får jag ingen hjälp, men får ju ingen hjälp oavsett.

Allt kring det här gör mig bara så ledsen.

Jag skriver som andan faller på och ibland faller andan så som att kila in ett nytt perspektiv. Och den andan tror jag kommer när jag tycker att du backar bandet. Att du inte håller i erfarenheten från nykterheten, den har du med dig. Utan att det blir som att hoppa ett åt tillbaks i tiden, men saker har hänt! Massor av bra tankar och inlägg har flödat i din tråd, och gör.
Men sen vill jag ibland få dig att lyfta blicken från; hur blir det med sömnen/ledigheten/restaurangbesöken/din dotters mående. För jag tycker du missar det som är trolleri och magi i livet, och istället sitter och håller i nån flaska av valfritt slag. Livets magi skyr oss som dricker, tyvärr. Det blir väldigt mycket diskbänksrealism istället. Du vet allt, nu blicka framåt, planera din dag- varje dag- i timslånga sloter, om så behövs. Gör. En dag är du klar med den här livs-dränerande skiten som många kallar njutning men som vi vet är något helt annat. 🌱

Tack för alla era svar. Jag ska vara helt ärlig.. Efter att jag skrev så drog jag mig från att logga in för att se svaren, kände att jag inte riktigt vågade.. Det blev som så verkligt om jag skulle läsa svaren så jag drog och drog på det, men jag är tacksam för er som svarat och även det ni skrivit.

Det är så jäkla tufft att inse att det nog finns ett problem. Jag har ursäktat mig så många år med att "jag har koll på det", men hur mycket koll har man egentligen om det blir alkohol var och varannan dag? Även om det bara är folköl så är det ju alkohol. Och när jag velat känna lite "mer" har jag köpt en vinbox. Detta är det som skett lite mer frekvent senaste tiden. Det är ju inte normalt det fattar jag ju men jag vill så gärna tro att det är lugnt. Mest för att stilla min egen oro över hur det påverkar mig, min hälsa, andra, allt annat.

När man börjar öva på försvarstal ifall någon skulle ställa en mot väggen, ja då kanske man också bör inse att det finns ett problem..ändå vill jag inte inse det. Jag vet, men jag vill liksom inte veta.

Jag har lyckats komma undan under lång tid eftersom jag är introvert (obs! betyder inte samma sak som social fobi, introvert betyder att man får energi av egentid men dräneras av socialt umgänge - motsatsen till extroverter som får energi av att umgås). Mina vänner vet att jag är det så att vara ensam jämt är normalt för mig....men..som ni nog säkert förstår har det gett mig det gyllene livet att dricka hur mycket jag vill utan att någon enda människa vet om det.. :/

Pandemilivet med jobba hemifrån. Ja det var underbart att slippa restiden, vardagsstressen och jag skötte det bra under första året men i våras började jag slira på det.. Och där började ju mina egna varningsklockor ringa. Jag insåg att jag gått över en gräns och att det började bli farligt nu.

Eftersom jag har barn varannan vecka så blir det utsatt..varannan vecka kan man leva som om ingen morgondag fanns. Inte för att det är så jag tänker men jag vill få varva ner, slappna av, må bra och där kommer alkoholen in. Varje dag innan barnen kommer, ja då ska hemmet städas upp, allt ska fixas i ordning, storhandlas och så är man förälder en vecka. Usch, jag hör ju hemskt det låter..

Det gör ont i mig att tänka på och jag känner mig så ensam i att hantera det men jag klarar inte av att berätta åt någon. Inte ännu. Jag klarar verkligen inte av skammen. Jag berättade för några år sedan när jag faktiskt sökte hjälp, men skammen höll på att sänka mig mer än alkoholen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt av skammen att det skulle ha kunnat sluta där och då. Vi är olika lagda allihopa. Vissa kan hantera saker bättre än andra. Jag som blivit skammad sedan barnsben har insett att jag måste vara väldigt försiktig i vad jag berättar åt folk om det här, för skammen i sig skulle kunna få mig, i värsta fall, att inte vilja leva. Jag vet, det låter dramatiskt nu och jag har inga sådana planer men jag vet att det skulle sänka mig ner i en depression, jag skulle inte kunna se jobbet i ögonen m.m. m.m om det kom ut.

Det är därför jag måste klara av det här på egen hand nu innan det spårar fullständigt. <3

Ingen verkar ha misstänkt något på jobbet ännu, förmodligen tack vare pandemin. Nu har jag semester några veckor men till att jag är tillbaka så MÅSTE jag sätta stopp för hur jag håller på. Annars känns det bara som en tidsfråga innan livet faller ihop.

Jag känner också igen det där. Ska sluta då och då.. ska bara dricka klart först. Bara den här veckan också. Börjar på måndag, måndagen kom, a-fri mån och tis, nä nu är det synd om mig.. börjar nästa måndag.
Ska återge delar av mitt samtal med min syster:
Du måste sluta dricka.
Jag vet att jag måste sluta, men inte helt.
Men du klarar det ju inte om du dricker.
Ja, jag vet att jag kan dricka ibland, det blir aldrig för mycket så jag kan fortsätta att dricka socialt
Men x blir ledsen när du dricker, x är orolig
Ja, men jag vet att det inte är så farligt egentligen. Jag dricker inte så ofta
Men du dricker då att x blir ledsen och orolig. Är det inte dumt att dricka då?
Ja fast jag tror ju inte att det är så farligt,
Jag vet att jag kan hantera alkoholen
Men du kan ju inte det, du dricker ju fast du inte vill,
Varför ska du dricka, är det inte lika bra att sluta?
Ja, Varafrisk, du behöver heller inte säga nej för all framtid kanske. Du har kanske skurit ner till under 7-9 glas per vecka, i så fall är det kanske frid och fröjd, För vi kan göra olika. Men är det fortfarande hög konsumtion fundera över varför det är nödvändigt. Jag trodde inte det, men jag tycker det är så skönt att inte dricka. Jag har inte bestämt mig för gott och tar mig kanske ett glas med goda vännner, men jag kan lika gärna vara nykter och tror att jag ofta kommer att välja alkoholfritt ofta.

Tack, Se Klart! Det är första gången jag är med på ett internetforum, och jag tycker att det är märkligt men spännande - har egentligen ingen aning om jag skriver dagbok för mig själv, eller om någon läser. För mig själv är det ett bättre sätt än jag hade kunnat tro som hjälp att sortera tankar. Jag hade läst flera av er ganska länge (åtminstone ett par år, av och till), och inspirerats och börjat hantera livet lite. Blev nästan lite star-struck när jag fick svar här! 😘 Tack!

De senaste dagarna har varit ganska bra. Jag funderar mycket kring att dricka kontrollerat. Det gör jag inte. Jag är antingen nykter eller ”okontrollerad”. Det får vara så just nu, det är inte så ofta jag dricker socialt, och det är inte så att jag blir överdrivet berusad. Jag ser till att inte vara den som ”sätter tempot”.

En kväll har jag druckit ensam. Oplanerat, tänkte jag säga, men det stämmer inte alls, jag hade sett till att köpa mer vin till en middag än det skulle gå åt, och drog i mig en del kvällen innan. Så vill jag inte ha det.

Tyvärr är det en av få kvällar i sommar när jag har suttit ner och kopplat av. Jag måste hitta ett annat sätt att göra det på. Vill inte titta på fler netflixserier. Jag läser mycket - men på något sätt handlar alla böcker just nu om missbruk (läser tex om Patric Melrose-serien - riktigt dystert, men extremt mycket tänkvärt). Vilket fokus man får. Och som sagt - det går inte att ”otänka” alkoholen som problem när man väl börjat grubbla.