Senaste kommentarerna i forumet

Så förutom att kuratorn snusar framför ögonen på dig tycker hon alltså att du ska börja på dag ett igen? Tillåt mig att le en smula. Alltså skippa det. Inte henne, men att börja från dag ett. Du har ju avverkat massor av dagar! De är dina och dem tar du med dig in i fortsättningen efter det här återfallet. Hinner du med dig själv förutom jobbet nu innan semestern? Känner på mig att det är mycket för dig nu. Ett kvällsdopp är inte dumt. Eller tid för att sitta och glo ut i trädgården. Tänker på dig!

Kram!

Med tiden förstod jag mer och mer hur alkoholen förändrar våra hjärnor..Att inte kunna sluta dricka fast man borde, att dricka fast man lovat sig själv att låta bli, att ångra dagen efter att man drack. Hjärnan vill ha sin drog, som vi vant den vid..Relationen med mina barn förbättrades betydligt..Den minsta då 12 år, hade ju inte mycket att välja på tidigare..Min äldsta dotter hade skrivit och ringt flera gånger och varit arg och ledsen över mitt och pappans drickande..Idag har vi en härlig kontakt..2 döttrar bor i Norge, så dit åker jag så ofta det går, och är där flera dagar i sträck. Mellandottern som mailade min chef om mitt a-problem, och jag har en fin kontakt nu med..Jag har alltid haft en öppen kontakt med barnen, aldrig lovat dom att jag ska sluta dricka, men har med tiden, lovat mig själv, att jag gör vad som helst, som krävs för att hålla mig nykter. Om jag saknar att förgifta min kropp? Nej tack! Saknar inte fyllesnack i telefon, fyllgråt, fylledans.Mm mm..Och ruelsen nästa dag när man minns stunder av vad man sagt och gjort..Mycket luckor i minnet oftare, och oftare. Visst fanns det tillfällen i början av nykterheten, när det svajade i måendet..Men en separation från min drickande ex-sambo, har gjort livet stabilt, och fint..🍃💫..Jag ser alkohol som en sinnesförändrande substans, som kan förgifta personers och familjers liv..

Dag 10 och det känns som livet börjar komma åter. Inga skakningar, ingen yrsel. Kan fortfarande känna mig liksom dimmig och utanför mig själv men det är hanterbart. Mycket tankar kring alkohol men inte så att jag funderar på vad det skulle kunna ge mig utan snarare på vad det tagit bort från mitt liv att dricka så som jag gjort.

Inser att jag tappat min passion för min stora hobby som för några år sedan var en stor del av det som gjorde livet värt att leva, det gav mig energi och glädje. Allt detta är borta sen ca tre år tillbaka. Jag har idag en hög tröskel att ta mig över innan jag ger mig ut . Om jag lyckas övertala mig själv och kommer i väg så njuter jag men tidigare har jag belönat mig själv med alkohol efteråt, får också erkänna att det funnits tillfällen när jag använt alkohol innan för att orka komma iväg. Jag har nu gjort något så tråkigt som ett schema för när och hur länge jag skall ge mig av ut varje dag. Har satt målen ganska lågt så här i början 30 minuter om dagen skall jag ut. Just nu får jag ”tvinga” mig själv men det skall gå. Har ju lång semester i år så det finns tid att komma tillbaka till tidigare rutiner. Hoppas så att lusten och passionen för det som tidigare gav mig så mycket energi kommer åter.

Än så länge finns inga tankar på att dricka någon som helst alkohol någonsin igen men jag vet att om några månader när kroppen börjar må bättre så kan jag börja vackla och förhandla. Sist jag var nykter en längre period höll det i ca 4 månader. Blev ju nykter utan att egentligen ha fattat något medvetet beslut. Jag mådde dåligt, kroppen kändes slut. Låg på soffan, dödstrött hela sommaren. Tröttheten gav sig inte och till slut gick jag till läkare. Snabb operation med bra resultat, jag är oerhört tacksam för detta. Mådde bättre och lurade nog mig själv att det var sjukdomen och inte alkoholen som fått mig att må dåligt. Tänkte att nu när jag blivit ”frisk” så skulle jag klara att dricka måttligt. Som jag lurade mig själv.. Drickandet eskalerade snabbt till obegripliga nivåer och att kroppen tagit stryk det vet jag. Mitt mål är att aldrig dricka igen, jag skall vara nykter resten av mitt liv. Är dock så rädd för det dividerande jag vet kan komma efter en tids nykterhet. Jag har därför fattat ett beslut om att vara helt alkoholfri 12 månader. 12 månader är egentligen inte så lång tid, typ 12 löningar :-) Vet att det för många är bäst att sätta målet 3 månader eller ta dag för dag men för mig känns detta tryggt, jag behöver inte fundera eller dividera med mig själv om jag skall dricka eller inte under dessa månader. Eftersom jag är lite trögfattad när det kommer till alkohol och mitt drickande tror jag dessa 12 månader behövs för att jag skall kunna se klart och hinna uppleva fördelarna med nykterheten. Detta blev ett långt inlägg men jag tänker det kan vara bra att gå tillbaka och läsa själv om/när jag vacklar.

Nu skall jag ut mina 30 minuter och efteråt skall jag belöna mig själv med jordgubbar och grädde, lite onyttigt men så får det vara :-) Önskar er alla en bra dag!

@miss lyckad Hej! Tack för att du inger hopp. :) Jag har ett viktigt firande som jag ska gå på nu på lördag. Jag vet att det kommer finnas både champagne och vin. Jag har bestämt mig för att ta bilen dit och försöka orka med och vara social och glad som jag brukar. Det beslutet känns som en liten seger så det ska jag försöka ta in och ge mig själv. Fortfarande är det en lång väg med att bygga upp den självkänsla som försvunnit på vägen. Men vi får kämpa på. ;) Hur har relationen med ditt/dina barn förändrats sedan du blev nykter? Saknar du alkoholen?

Idag vaknade jag med mer energi. :) För mig har det aldrig varit ett problem att avstå att dricka utan problemet är att sluta när jag väl dricker. Jag funderar lite kring det där med att bryta vanor och skaffa nya. Vidare så är jag en sådan person som går in väldigt hårt på projekt jag ska göra och tänker att en förändring ska(bör) gå snabbt vilket ju självklart resulterar i att jag tar på mig för mycket. Detta är en självkännedom som jag jobbar för att inte utöva men som också ökar på stressen och pressen. Det är med andra ord svårt att fokusera på att "bara" vara nykter utan nu vill hjärnspökena också att jag ska förändra hela min livssituation. Jag behöver bromsa, bromsa, bromsa. Annars blir det bara pannkaka. Jag vet vad jag behöver göra och har lösningarna men ändå är det så svårt att göra det. Just nu känns det inte svårt att vara nykter. Någon som känner igen sig?

Hej Fru W..🤗..Mycket bra att du skriver på Forumet..För mig har det varit en trygghet och hjälp, både när det gått lätt, men även i mina svåra situationer..❤️..När jag förstod skillnaden på att min hjärna är beroende av alkohol, (inte jag), så kändes det enklare att förstå..Förstå varför jag drack, trots att jag blev för full, för tjock, högt blodtryck, grälsjuk, bakfull och ångerfull..Kände mig också stundtals som en mycket usel mamma..🥲..Med tiden, en dag i taget, vissa dagar en stund i taget, så bolaget stängdes, blev mitt liv bättre..Jag såg mycket på filmer om missbruk..Nu har jag inne på mitt 6:e nyktra år..Jag mår fint de flesta dagar..Det enda jag ångrar är, att jag kunde slutat tidigare. Stor styrkekram till dig..Du klarar det..🍃🌸🍃

@Vinare Så upplevde jag det också mot slutet. Att hela livet blev en enda lång transportsträcka till nästa fylla. Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen. Nyktra morgnar är ljuvliga, och fler nyktra fördelar kommer att ticka in för varje vecka. Du har mycket att se fram emot 😍 Men du måste ha tålamod - allt kommer först när tiden är mogen och det tar olika lång tid för alla.

Fundera på att återuppta någon gammal hobby eller utforska något helt nytt. Själv har jag beställt en SUP och väntar med spänning på att lära mig stå upp och paddla. Tänker att det är en bra träningsakvititet för en klimakteriekärring med urkass balans 😉

Kram 🐘

Det är så härligt att vakna utvilad utan huvudvärk och illamående. Morgonen är nästan det bästa med hela nykterheten 🌸 nu sitter jag här med mitt kaffe och funderar på vem jag var innan alkoholen tog över mitt liv. Jag började fasa in alkoholen när barnen var små. Kanske var de runt 4 och 5 år. Det började på helgen med vin till maten. Innan dess när barnen var mindre fanns det inte på kartan att dricka. Det orkade jag inte. Min man har alltid jobbat mycket och jag har tagit barnen mycket själv. Sömnen och kvaliten på den var alldeles för viktig. Att vakna med baksmälla var otänkbart. Men med små barn och jobb och ett hem att sköta var jag alltid stressad och trött. När barnen väl började sova hela nätterna började vi fasa in lite vin till maten på lördagskvällarna. Gud va skönt det var att unna sig det efter en slitsam vecka. Jag uppskattade känslan av att jag kunde släppa allt och slappna av. Jag hade nu också något att se fram emot varje helg! Frågan är när det gick från helg till vardag. Det måste vara under semestern ca två år senare. Jag tog nåt glas eller två en torsdag eftersom det var ”nästan” helg. Sen eskalerade det hela. Jag bytte senare jobb som låg närmre mitt hem. Så pass nära att jag kunde gå till jobbet. Därav behövde jag inte oroa mig om jag var klar för att köra bil på morgonen. Tankarna har vandrat denna morgon till vem jag var innan jag drack. Vad varvade jag ner med? Vad uppskattade jag? För visst var jag glad då. Jag skrattade och hade drömmar om framtiden. Nu har jag inga drömmar längre. Ser inte fram mot nåt annat än att få dricka. Jag ska ge den gamla jag plats idag. Fundera och försöka minnas vem jag var utan vinet 🌸

Hej ...
Vi träffas inte just nu. Vet innerst inne att det är det absolut klokaste. Men så jobbigt. Har detta magmolande. Svårt att komma till ro ... De mest grundläggande sakerna har jag sjå med, att äta och sova ordentligt.
Och så är det sommar, och man ska vara glad. Jag känner mig ofta trött och håglös. Har familj och vänner som finns där som tur är.
Nåja, bättre dag i morgon hoppas jag. Gonatt. Sov gott. 💕

Jag var nykter en vecka, sedan drack jag igen. Vet egentligen inte varför. Känns förskräckligt. Det är bara det att ibland ”går det bra” och ibland helt åt h*vete! Det är som ett ekorrhjul som aldrig tar slut.. det är ju mitt eget fel ändå kånka det som om jag ”utsätts” för det här och at det är utanför min kontroll. Ska det behöva bli fullständig katastrof för att jag ska förstå att jag måste sluta?

Jag var nykter en vecka, sedan drack jag igen. Vet egentligen inte varför. Känns förskräckligt. Det är bara det att ibland ”går det bra” och ibland helt åt h*vete! Det är som ett ekorrhjul som aldrig tar slut.. det är ju mitt eget fel ändå kånka det som om jag ”utsätts” för det här och at det är utanför min kontroll. Ska det behöva bli fullständig katastrof för att jag ska förstå att jag måste sluta?

Hej igen. Du verkar ju inte ha något starkt fysiskt beroende, om jag förstår dig rätt? Då kan ju Riddargatan 1 vara något för dig, de jobbar ju bland annat med kontrollerat drickande. Får känslan av att det är viktigt för dig att hitta en lösning, jag gissar att du oroar dig för negativa konsekvenser en blackout kan få, som otrohet och hur det påverkar relationen? Eftersom du kan identifiera risksituationerna borde det gå att hitta ett sätt att undvika dem. Vad mer har de gemensamt? Du nämner att blanda och dricka sprit, är det svårt att låta bli det då? För mig var en urspårningsfaktor att dricka när jag inte ätit ordentligt, tex.

Ja, jag har hittat balans. För mig var det viktigt att stå emot impulsen några gånger, att göra som jag bestämt och inte lura mig själv med den där"äsch, nu är jag lite skön och dricker vin-känslan". Samma när jag slutade snusa. Jag tänkte ofta att visst, jag kan ta en snus/ett glas vin nu, men då ska jag göra det med vetskapen om att jag då håller igång beroendet. Det motiverade mig att låta bli. Jag tror alla kan sluta om viljan finns. Ibland behövs kanske stöd från vården- samtal och/eller medicin. Har läst många som blivit hjälpta av det. Läs runt här inne och se om du får inspiration. Och kör på, det är verkligen värt det!

@Gullranka @Futurista, tack! Och jag vet ju inte heller var jag landar - kanske det blir helvitt här också tillslut! Just nu är jag till exempel lite för uppladdad inför en middag på lördag. Det brukade jag förstås inte vara när jag pimplade vin så gott som varje dag. Kommer att kräva mycket tanke och andning det här… Målet är ju att hitta ett förhållningssätt som inte är laddat.

Och en till rapport från denna nyktra sommar - jag har alltid trott att jag är väldigt värmekänslig, och inte funkar när det är typ varmare än 23 grader. Att jag måste ligga stilla i skuggan. Jaja, nu funkade det utmärkt att slå en liten äng härom dagen. Det är nog mer bakfylla än värme jag var känslig mot. Jag blir allt lite generad…

Tack Kennie, det låter ju positivt och hoppfullt det som du skrev och du har tydligen lyckats🙂

Klarade av gårdagen nykter galant. Det är inte lika svårt när jag har hur mycket som helst på jobbet. Blev lite belöning i form av körsbär och jordgubbar istället för alkohol på kvällen. Kände inget behov att dricka. Ofta är det inget problem om jag klarar mig förbi middagstiden.

@Majaela; Varierande! Jag skulle säga att från 2020 har det gått ganska bra! Har druckit måttligt förutom en gång när en kär vän fyllde 30 år (ingenting dåligt hände, men jag blev enligt mina mått mätta för full), och nu den här senaste då. Så 2 jobbiga tillfällen på 1,5 år. Det är en positiv utveckling ändå. Förut var det kanske jobbiga tillfällen 2-3 gånger per år.

Men såklart lägger jag inte så mycket fokus på den positiva utvecklingen utan bannar mig för nu senast i stället.

@Kennie ; Ja, det är tufft. För mig KÄNNS det som att jag minns allt (det huvudsakliga), men jag vet av tidigare erfarenhet att det ibland kan gömma sig ugglor i mossen. Men ingen har sagt något? Ingen har kontaktat mig och frågad vad fan jag gjorde. Och de personer jag korsförhört påstår att ingenting hänt. Så jag vet inte.

Det finns säkra situationer! T ex när jag INTE blandar eller dricker sprit. När jag är mindful när jag dricker och anstränger mig, när jag är i mer ’lugna’ miljöer, på restauranger eller på middagar. Det är när jag släpper garden som det eskalerar. Brukar ha vita perioder. Fast nu tycker jag att det känns pinsamt att införa en sådan nu direkt efter detta kaos. Kan bli lite obekväm utan alkohol, men man mår ju underbart dagen efter, det kan man inte förneka.

Jag vill bara få känna mig trygg i nykterheten! Jag vet att den första veckan är skit mer eller mindre men sen kommer jag känna mig lättare bara ångest och nedstämdheten lättar.

Idag är jag mycket mer klarare i knoppen än vad jag var igår 🌸 kaffet smakade bättre. Annars är jag fortfarande nedstämd med lite ångest. Men fortfarande motiverad 👊🏻

@FruW Jag har upplevt att detta att bli nykter är en otrolig personlig utveckling. Inget att fly tilk, döva sig med. Man blir starkare i sig själv o får se o upptäcka nya sidor hos sig själv. Det är SÅ värt resan. Det är inte lätt, men det är värt det.

Hej, du har så rätt, det går verkligen att leva gott utan alkohol. Den första tiden för mig kändes orolig och förvirrande, men det vände långsamt. Nu hittar jag glädje i vanliga livet igen. En promenad, sommarblommor, kaffe, det finns så mycket annat än alkohol att njuta av. Kämpa igenom första månaderna och testa! Har inget tips på grupp, men att läsa och skriva här har hjälpt mig.

@Tröttiz Tack för input! Det kanske är det som är det svåra; att jag inte har någon direkt hobby eller passion. Har alltid levt för barnen och familjen och aldrig prioriterat mig själv. Det är en stor del som jag jobbat med nu i flera år att börja försöka säga nej och omprioritera. Att försöka "upp-prioritera" mig själv. Det blir ju ytterligare en del att säga nej till alkoholen och byta ut den mot något mer hälsofrämjande för både min och mina barns skull. :)

Morgon. Vaknade kl fem men det var ju väntat när jag gick och la mig redan vid kl nitton. Precis ätit spenat och ägg och sitter och funderar över min situation. Varför jag har valt att fortsätta dricka även fast jag vet att det blir för mycket. Just det att det alltid har varit ett aktivt val och inte ett beroende i sig. Om ni förstår skillnaden? Jag har ju inte velat sluta. Men nu vill jag det.

Usch, sånt där är inget kul.
Rätt långt hopp den senaste inlägget. Hur har det gått däremellan?

Hej, lider med dig, så jobbigt att vakna och inte riktigt minnas.. Hur tänker du framåt? Är det det i alla typer av situationer som det kan spåra ur, eller finns det säkra situationer när du aldrig dricker för mycket? Kunde ju vara ett alternativ i så fall att inte dricka vid de tillfällen du vet inte funkar. Är själv förvånad över hur trevligt jag har när jag dricker alkoholfritt på fester och liknande. Och slipper ångest.