Senaste kommentarerna i forumet

Det jag kan känna med jobbet är att jag, nu när man jobbar hemma, faktiskt kan dricka mer eftersom jag inte behöver köra de mil jag har till jobbet varje morgon. Vilket gör att alkoholintaget har eskalerat kraftigt sedan jag började jobba hemifrån. Pandemi-effekten... Jag behöver in till jobbet någon gång ibland, men de gångerna har minskat för att jag hellre dricker mina två flaskor vin och undviker att köra till jobbet. Så visst, jobbet blir väl lite lidande ibland. Så därför tänker jag ha det som en morot också, att jag ska försöka åka in oftare till jobbet, bara för att behöva ta bilen fler morgnar och inte vilja fastna i en kontroll.

Jag vill ju trappa ner p.g.a. min rädsla för svår abstinens. Jag räknar ju ändå med viss abstinens, men kanske lindrigare än att sluta tvärt. Det är min lekmanna-hypotes iallafall. Så jag har två flaskor hemma just nu, och dessa ska jag använda för att trappa ut och sedan är det sluthandlat.

Härligt! Känns skönt att ha någon att bolla med.
Jag har heller aldrig misskött mitt jobb, dock har det eskalerat lite väl nu på sistonde med alkoholen (vilket ledde till att jag hamnade här) jo, jag mår sådär, har lite av madeiran kvar men är lite orolig hur jag ska må ikväll då det ska ur systemet och min man är borta på jobb och även för imorgon då jag ska ta mig iväg på jobbet...
Bor i en rätt liten ort jag med, därav köpte jag madeira så dem kanske tror att jag ska laga mat 😂 (så dumt tänkt men man blir dum av alkohol)

Men tror jag får köra lite på din tanke med att trappa ur, blir nog för tungt att sluta för tvärt.

@Mayan - Det tycker jag låter alldeles ypperligt! Att ha någon att bolla känslor och tankar med tror jag är jätteviktigt.

Jag läste ditt inlägg och jag känner igen mig en del i det du skriver, jag har också ett bra liv och egentligen inget att "skylla" mitt beroende på. Jag har ett jobb jag kämpat hårt för, med bra lön och goda utvecklingsmöjligheter och där jag trivs väldigt bra. Jag har ett stort, fint, topprenoverat hus och en fin bil. Jag har två smarta, roliga barn och min man är min bästa vän och han är snäll, rolig och toppen på många sätt. Så jag undrar egentligen hur jag hamnat här...
Jag har inte diskuterat alkoholen än med min man, men diskuterade idag att bli lite sundare rent generellt och börja röra oss mer och äta bättre. Så jag tänkte även ta det till nästa steg och föreslå en vit månad till att börja med, efter att jag trappat ut. Jag tänker att det är ett första steg i rätt riktning.

Det där med att skämmas för att gå in på systemet... Jag skäms varje gång. Jag har till och med börjat bli lite paranoid och tycker att man stirrar på mig... Jag bor på en rätt liten ort, så systemet här undviker jag i största möjliga mån.

Jag såg att du hade haft det lite tufft idag och varit en tur till systemet. Hur mår du nu?

Hej!
Helt ny här och skrev mitt första inlägg idag.
Har samma situation som dig, är i 35-årsåldern och två skolbarn samt man, dock har jag barn med en annan sedan tidigare och har varannan vecka.
Mitt drickande har också eskalerat, skäms för att gå in på systembolaget, har mycket ångest och skam. Vill vara pigg och kunna ta bilen och hitta på roliga saker med barnen på helgerna men det blir sällan så..
kanske kan vi stötta varndra?

Hej allesammans.
Det här kommer bli långt, så håll i er.
Som rubriken antyder är det dags, dags för mig att dra ner på mitt drickande. Sedan början på 2015 har mitt drickande eskalerat till den grad att jag nu förbrukar en BiB på två dagar eller mindre. Jag dricker varje dag, jag minns inte senast jag var nykter en kväll. Jag är antingen bakfull eller full, varje dag. Jag dricker aldrig dagtid och jag sköter mitt jobb perfekt de flesta dagar, men när klockan slår 16.00 är det socialt acceptabelt att dricka i min mening, och då åker BiB:en eller flaskan fram. Det måste få ett stopp.
Jag har på senaste tiden börjat få mer och mer ångest över framförallt min hälsa, och nu har jag verkligen bestämt mig för att det måste ske förändringar. Jag har börjat gå upp i vikt, jag har huvudvärk varje dag, jag har ont i magen etc. Mycket ångest som ger fysiska uttryck.
Jag är livrädd att hamna i delirium och få svåra abstinenssymtom, så jag kommer därför trappa ner alkoholen under första delen av denna vecka för att sedan sluta. Jag kommer inte sätta upp något mål om att bli helnykterist då det känns som ett för stort steg just nu, men mitt första mål är att sluta dricka på vardagar. Mitt drickande är starkt förknippat till att laga mat, så det kommer bli tufft att bryta den vanan. Jag tänkte försöka bryta den genom att ha någon annan god dryck att sippa på under tiden, t.ex. Pepsi Max eller bubbelvatten.

Jag är en ung kvinna, 30-35-årsåldern, och jag har två barn i skolåldern och är gift med en fin och omtänksam man. Jag vill leva länge för dem!
Jag vill kunna åka iväg på kvällar och träffa vänner och familj och inte vara låst till alkoholen!
Jag vill kunna sätta mig i bilen och köra till jobbet (jobbar dock hemma nu p.g.a. covid) utan att vara rädd för att fastna i en nykterhetskontroll och behöva skämmas ögonen ur mig om jag blåser positivt!
Jag vill vakna på morgonen utvilad och lätt i huvudet!
Jag vill orka renovera, träna, rensa, bygga, påta!
Jag vill inte vakna upp med minnesluckor över vad jag sagt och gjort och undra över vilken tid jag gick och la mig egentligen!
Jag vill inte behöva åka runt halva länet för att få tag på alkohol för att jag inte vill gå till samma Systembolag som jag var på två dagar innan!

Att skriva det här inlägget var första steget på min resa mot ett mer sundare förhållningssätt till alkohol, hur det än må se ut i framtiden. Men som det ser ut nu kan det inte fortgå, så mycket är säkert.

Välkommen 💚🙏

Lyssna på ☝ 💚🙏 + att läs om missbruk och fördelarna om nykterhet. 🌸💚🌸💚🌸

Tack!!! Var precis ute på din tråd och läste, starkt jobbat av dig!! ❤️@Kaffetanten88

Första tiden är jobbigast. Gäller att vara bestämd och ha inget hemma. En dag i taget. Du behöver inte ta ett beslut om aldrig mer men ett längre uppehåll. Men du behöver inte ens tänka så om det är för jobbigt. Bara idag ska jag inte dricka. Imorgon vet jag inte men inte idag. ❤️ Ta hjälp från sjukvården om det är för svårt också. Det är inte så farligt som det låter. Lycka till! ❤️

Känner väl igen behovet av avskildhet även om jag tycker det har blivit bättre sedan jag fick bukt med alkoholen och började må bättre, det har gjort att den yttre välden klarnat lite. Sen fick jag en diagnos förra året, Bipolär typ 2, så när jag började med ny medicinering så upplever jag att jag "kommit ut" ännu lite mer ifrån mitt huvud, tankarna brusar och stör lite mindre. Är annars jag också en grubblare som gillar att fundera på livet och drömmar..
Särskilt på morgonen är jag också väldigt avskärmad. Jag vill sitta gärna i total tysthet och dricka 2 koppar kaffe innan jag börjar socialisera med familjen på något sätt. Jag börjar jobba senare än min fru, hon åker ungefär samtidigt som jag går upp men barnen och jag går uppsamtidigt och de cyklar till skolan samma tid som jag åker hemifrån så dem har jag omkring mig hela morgonen. Jag har drillat dem väl från start att sköta sig själva på morgonen, det mår både jag och dem bra av. De ställer klockan, klär på sig, fixar mackor, packar väskan, borstar tänderna o.s.v helt på egna rutiner och det är otroligt skönt att vi fått det så väl fungerande på morgonen så jag kan få vakna i lugn å ro utan att istället vara irriterad och otrevlig.

Det där med att dricka på stress är också väldigt typiskt och det är en ond spiral för alkoholen föder även stressen. Att välja det man själv mår bra av och sedan stå upp för det är kanske det svåraste som finns. För det innebär som jag upplevt det och nästan mer regel än undantag att man måste göra någon annan besviken. Man måste ta risken att inte bli förstådd av en annan människa som inte har samma värderingar och tankar. Det är inte lätt och det finns ingen väg som är helt bekväm man får helt enkelt börja prova. Jag brukar tänka att så länge min avsikt är god och handlar om mitt eget mående och jag inte skadar någon annan rent fysiskt så är det inte fel men såklart kommer man aldrig förbi sitt eget samvete och det är väl där jobbet börjar.

Du behöver hitta en annan metod att koppla av med och i början krävs det lite jäklar anamma för att bryta den där stresspiralen. Jag rekommenderar verkligen att prova bygga en rutin av motion i din vardag för det är otroligt lugnande och skapar liknande lyckohormoner som alkoholen på naturlig väg. Börja med att tajma i en promenad en tid då du vet att suget förmodligen kommer. Bestäm en tid, anpassa dagen så du är ledig när det är dags och berätta för din partner att då är du upptagen. Planera och var förberedd, t.ex se till att du har tagit fram dina promenadskor, något bra att ha på dig, då känns det lättare att bara göra sen. Kanske investera i ett par nya skor och en skön jacka? Det brukar höja motivationen lite extra.
Knepet är att hitta en lagom nivå att börja på som känns hållbar och trivsam men som samtidigt utmanar dig lite och gör dig lite trött, då har det större effekt på måendet.

Du fixar detta knickan.

Hej på er!
Har numera insett att det är dax att ta tag i mina alkoholvanor.
Orkar inte med ångesten, bakfyllan och känner att min familj börjar bli lidande.
Tänkte förr att ”jag dricker ju aldrig så jag blir full” men jag kan öppna en öl 8 på morgonen på en helg för att skjuta upp bakfyllan.. dock blir det aldrig något skjuta upp för det fortsätter hela helgen.. små mängder kontinuerligt för att inte ångesten ska komma.

Pratade med min helt fatastiska man igår och berättade hur jag kände, han höll med och tycker det är dax att minska alkoholintag, dock för mig tror jag att sluta helt är ända lösningen. (Jag har inte vågat berätta för honom än att jag smygdricker en massa, har hela garderoben full av tomma vintetror)

Igår drack jag två öl på morgonen, sedan la jag ner.. idag är jag ledig från jobb, ångesten tog över.. 5 min till systemet vilket resulterade i en madeira för att döva.

Skulle bara köpa den för ”sälerhets skull” utifall jag fick kris (mannen är borta på jobb hela veckan och barnen är hos sin pappa) har redan druckit halva och sitter nu med ännu mer ångest över hur jag kommer må imorgon när jag ska upp på jobbet...
Att det ska vara sååå svårt att LÅTA BLI??
Less och besviken på mig själv, inget att skylla på heller, bra liv underbar familj bara jag kan lära
mig att låååta bli alkohol och njuta av livet.

Hej,
Håller med det Miss Mary skriver om att fundera kring varför alkokolbruk är det normala, när det är så mycket elände för så många förknippat med det. Jag har långsamt vägt över till att vilja vara nykter på samma sätt som jag tex inte vill röka. Att det känns sunkigt och onödigt. Det är mitt eget val nu, och mindre och mindre något jag saknar.

Ja, för mig är det en drivkraft att slippa vara bakis. Känns som att det blev värre och värre, stora bakfyllor trots att man inte druckit några mängder. Ungefär som att kroppen bara inte orkar med alkohol längre... Kämpa på, och ifrågasätt varför alkokolbruk är det normala i vårt samhälle, det hjälper mig att vilja ara nykter.

@Vin Santo fick läsa just den delen flera gånger. Låter hårt ja. Jag kan ändå inte komma till en annan slutsats än Berra. Att alkoholism klassas som en sjukdom betyder inte att individen inte har hela ansvaret för vad som intas utan är en försäkring för den enskilde att skattefinansierad vård finns - om man vill ha den. Så ser jag på saken.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, nu är det dax för ändring även här för faniljens skull och för min egen skull. Hade en vansinnigt jobbig dag igår med ångest, dåligt samvete och bakis som tuusan. Idag känner jag mig lite lite starkare men suget finns där, särskilt för att döva samvetet. Jag är med dig! Dag 1 nu kör vi!!! @Chriistopheer1988

Tack! Det här ska nog gå nu när jag väl bestämt mig, lycka till du också! Kanske startar en egen tråd så småning om, just nu hänger jag lite här o där läser och känner mig för lite ❤️ @Odette

@Berra
Intressant och nog en ganska vanligt förekommande typ av situation dessvärre.
En liten fundering; tänker att din svåger nog allt har problem med alkoholen och kanske rent av är alkolist.
När du skriver "Men jag låter honom lida, det har han förtjänat, och det är självpåtaget, ingen annan kan bära hans ok, att hans ginflaska var halvfull och han var den enda att skylla på, samt allt det andra som han inte kom ihåg att han hade druckit." undrar jag hur du ser på alkolism som sjukdom? Har individen alltid ansvaret för sina val? Jag skriver inte detta för att jag är av annan uppfattning men själva grundsynen här är lite intressant tycker jag - hur ser ni andra på detta?

Hej

En liten blänkare gällande träff på Alkoholhjälpen, inte på riktigtriktigt men gott nog:

https://alkoholhjalpen.se/forum/fran-radgivarna/174521#comment-326295

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hur går det för dig? Jag är en så där 11 år äldre än dig. Hade problem med ätstörningar när jag var yngre sen blev det hetsträna. Sen alkohol. Sen slutade jag dricka för 5 månader sen. Då kom hetsätningen tillbaka. Så du är inte ensam. Jag har kontakt med psykiatriker och terapeut. Har fått reda på att jag är bipolär och har borderline. Du kanske ska ta lite hjälp av sjukvården om du behöver? Även ta antabus? Det hjälper mig att hålla mig nykter. Mvh Kaffetanten

@Varafrisk godmorgon fina du! Så bra det går. Känns som om du hoppat på rätt tåg och nu åker du "bara" med! Vet att det inte är lätt. Tröttheten förlamade mig inledningsvis. Min första nyktra tid var över jul och nyår med helt ledigt och sedan arbetade jag deltid p.g.a. sjukskrivning. Minns att jag inte förstod hur "de andra" orkade gå tillbaka till sina heltidsjobb efter bara några veckors nykterhet. Jag behövde vila i månader. Men, så var jag sjukskriven för utmattningssyndrom vilket säkert gjorde sitt till. Är det något nykterheten gett mig är det att jag numera lyssnar på min kropp. Är jag trött förstår jag att jag behöver vila. Jag behöver INTE dricka vin för att bli pigg/orka, utan bara sätta mig med en kopp te eller slumra lite på soffan en stund.

Jag nämnde inte heller mitt alkoholberoende när jag gick i terapi under förra året. Du har säkert helt rätt Varafrisk i att terapeuten säkert kan göra ett ännu bättre jobb om han/hon har helheten. Men det är ju fortsatt stigmat vi är rädda för. Det var ju du också! Remember? Du vägrade ju gå till Rådgivningscenter. Fast nu är du där flera gånger i veckan utan att känna skam. Jag valde också att vända den där skamfyllda känslan inför beroendemottagningen till att jag var cool som faktiskt tog tag i mitt liv. Men där finns väl ändå en skillnad för många (för mig) mellan att vara öppen inom beroendesfären i vården och vara öppen på andra håll så att säga.

Det var några rader från mig en måndagsmorgon i maj.

Kram!

Välkommen hit!
Skönt att bestämma sig, och för mig har det varit helt avgörande att skriva här och få stöd och insikter från mina forumvänner. Det finns verkligen en generositet här som är alldeles särskild. En dag i taget har funkat för mig, på lördag har det blivit hela 500 nyktra dagar. Den skillnaden i livskvalitet som infinner sig går inte att beskriva. Önskar dig kraft och tålamod!

@Berra tack för att du fortsätter skriva. Så farligt är det väl inte med lite uppdateringar av sidan? Funkar nästan som vanligt. Bara lite snyggare och lite smidigare :D

Jobbigt för svågern med familj. Hoppas det inte händer varje vecka...

Kram!

Igår hade jag en förfärligt jobbig dag. Låg i sängen halva dagen och hade nära till gråten hela dagen. Jag drack en del vin på lördagskvällen, men inte sådana mängder att jag förtjänade att må sådär dåligt dagen efter. Det var nog en kombination av alkohol, stress och vätskebrist som slog ut mig. Usch, jag vill aldrig mer må som jag gjorde igår. En del av mig vill vara helt nykter en längre period, men jag vet inte om jag är tillräckligt motiverad. Kanske kan jag bli det genom att minnas gårdagen?

@Miss Mary Poppins God morgon🦋
Även om livet inte är lekande lätt så beror ju inte allt på alkoholen vilket kan vara en viktig insikt. Det innebär ju inte därmed att lösningen är alkohol för det är ju så jag har dämpat jobbiga eller för den delen även glada känslor med. Nej, alkoholen är verkligen inte lösningen så det är skönt att inte ens behöva förhandla om det.

Kanske uttrycker jag mig lite fel när det gäller min man. Det har aldrig varit några problem för honom att inte dricka alkohol men om jag har köpt har det väldigt många gånger inneburit att han har druckit. Men han har kanske druckit en eller två öl medan jag druckit mer. Vi har pratat om detta beteende. Att jag numera inte dricker lugnar honom. Vad jag menar är att det krävs att den man lever ska först försöka förhålla sig till att man har en partner som har en beroendeproblematik därefter förhålla sig till att partnern ska bli frisk från sitt beroende. Det måste vara tufft att leva med en person som har en beroendeproblematik. Jag kan läsa att många som försöker bli nyktra/ har blivit nyktra har en partner som dricker alkohol. I mitt liv nya liv att bli nykter så är det enklare att leva med någon som kan avstå alkoholen. Jag menar inte helt och hållet men inledningsvis.

Och apropå ingenting så har jag läst att många som går på terapi kanske inte nämner att man är/har varit alkoholberoende. Jag tänker att det är ju upp till var och en att göra det men tänker att det är en viktig del att nämna. Man behöver kanske inte prata om den beroende behandlarens kunskap men man är ju en helhet därför tänker jag att det är viktigt att nämna. Tänker att behandlaren kan göra ett bättre jobb.

Ok...ha en fin dag🦋

@Berra Oj, det låter värre än ”vanligt”. Det kanske är hans hemmajobbande som satt sina spår.

Så, efter en mindre lyckad långhelg, främst dock på Idun av andra fall än alkohol är ytterligare en omstart på G. Nu anmäld till ett 90-dagasprogram som ska resultera i hälsa och livsstilsutveckling. Att undvika alkohol helt är en del i sammanhanget så vi får se var detta lever. Måste sitta i förarsätet nu, annars kommer någon köra med mig.

Hoppas er långhelg varit bra. Här laddas dock för en fantastisk sommar.