Senaste kommentarerna i forumet

@FruW Tänk på att det till 70-80 procent handlar om att ändra vanor. Göra på ett annat sätt. Nöta in nya nyktra vanor.

Kram 🐘

Vad skönt att du ser positiva effekter! :) Bra jobbat! Från en person som sällan får sova en hel natt vet jag hur fantastiskt det känns att åstadkomma det. <3 Hoppas att du haft en härlig måndag.

@Andrahalvlek :D Ja, den vill vi inte uppleva nu. Har lagat god mat och köpt lite gott att äta till kvällen. Får se om jag känner mig sugen på en alkoholfri öl medan jag vattnar. Nu känns det iaf mer lugnt i själen än det gjorde tidigare idag. Puh! Det är egentligen inte så svårt men får otroligt mycket mer utrymme i hjärnan än jag önskar. Men så är det väl med alla livsstilsförändringar; de upptar mycket av ens sinne när man är mitt i allt. Livets gång liksom. :)

Nu blir det vattna och sedan köttfärssås och kanske en kall a-fri öl. :) Helt ok! Slänger in en god film också (som inte är mitt värsta scenario!) ! ;D

Jag började själv hänga här som en ”kontrolldrickare” hösten 2019. Det funkade inte. Inte i längden. Men nu är jag nykter sen 519 dagar tillbaka, och det funkar mycket bättre. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Men det är en process att ta sig dit, man får ha tålamod med sig själv. Stöta och blöta argument och tankar hit och dit - och det är det här forumet svinbra att använda det till. Oavsett hur mycket eller lite man dricker. Det som förenar oss är att vi har/har haft ett problematiskt förhållande till alkohol, annars hade vi inte hängt här på forumet.

Kram 🐘

Ja herregud, Se Klart! Tack för den - såklart skulle jag vilja att ni imponerades av min benhårda vilja att dricka som vanligt med folk och vara nykter mellan… 😂 Och såklart är det patetiskt att söka välsignelse för det projektet här.
Någonstans i mig (inte så väldigt långt in…) bor en tjurig unge som inte låter någon annan peta på mina planer.
Men jag tänker att jag fortsätter under sommaren åtminstone, eller tills jag känner att det inte är det jag vill, utan välsignelse.

Och jag vet verkligen inte - kanske är arbetsinsatsen för stor, kanske är glädjen i upplägget för skavig och liten för att vara värd insatsen. Kanske är det för lätt att halka tillbaka i att dricka ensam.

Och varför vill jag fortsätta dricka mig berusad, frågar du i mitt huvud. Jag vet inte. Vet mer vad jag inte vill. Jag vill komma bort från att det handlar om att värja mig mot tristess, eller att det blir slentrian. Jag vill inte behöva vin för att sätta mig ner och ta en paus.

Och ja, jag vill väldigt gärna ha input, och du (och många andra här) är strålande bra på att göra det utan pekpinnar.

Och så vill jag gärna att du/ni säger till om jag inte ska vara här - förändra mitt drickande håller jag ju på med, men det jag håller på med kanske inte kvalar in som måttfullt direkt.

@FruW Spela hela filmen, värsta möjliga scenario. Då brukar suget klinga av snabbt.

Kram 🐘

Sugen på vin. Jag har målat hela dagen och särbon skall strax skjutsa hem mig. Hemma är det en del fix eftersom jag inte varit hemma på flera dagar. Vi får se om blommorna lever...
Eftersom jag hanterar ensamheten dåligt (ja, riktigt uselt) är detta en trigger för mig.
Jag ska alltså vara själv efter en lång helg med intensiva sociala sammanhang, mycket arbete i form av att bla måla och sedan en kväll med fix i mitt eget boende. Solen skiner och det där iskalla vinet känns som den bästa belöningen. För det har jag förtjänat. Så duktig jag har varit. Det är jag värd.

Men nej. Fast jag vill. Tråk. Men jag vill inte och kan inte mer än vad jag vill.

Första dagen på semestern...en hel lång semester framför mig...så underbart! Ärligt talat så tycker jag att det är härligt men det är även en utmaning. Så många gånger lurar jag mig själv....för kunna komma till ro..då behöver jag öva. Den där rofylldheten som man kan känna i Se klarts inlägg i sin egna tråd...vill jag gärna känna...men jag behöver öva för att känna ro. Var sjukskriven för 14 år sedan...då ordet njuta förvandlades till något kravfyllt...så när någon säger njut till mig...så kan det nästan kännas som ett krav...hur gör jag? Jag drack inte alkohol då för 14 år sedan eller jo jag drack men hade inte utvecklat ett beroende då...men när alkoholen gjorde mig beroende var ju när jag behövde den mer och mer för att komma till ro. Vilket är själva utmaningen nu, att öva på att komma till ro utan alkohol, att inte dricka på grund av rastlöshet.

@FinaLisa...glömde att skriva något om det här som du nämnde med att ha delmål och jag förstår din tanke. Givetvis är det bättre att dricka en dag i veckan än nästan varje dag. Men om jag klarar av att hålla mig nykter nästan en hel vecka och därefter dricker en dag så är jag helt övertygad om att jag kommer att falla...och under veckan kommer jag bara längta efter dagen som jag får dricka. Jag förkastar absolut inte din tanke men jag tror inte att det skulle funka för mig. Jag skulle kunna önska det men nej jag har druckit för länge för att det ska fungera. Det blir även ett uppvaknande för mig när du skriver om det.

@Sisyfos @Se klart Båda era inlägg får mig att vakna till. Jag vill inte backa...och jag har absolut inte gett upp tanken på att bli nykter. Så är det. Fast jag kan medge att det börjar bli lite sörjigt igen och där vill jag ju inte hamna. Det finns mycket vackert omkring mig som jag kan se fast kanske inte lika tydligt ännu...så är det. Jag vill skriva om både det sörjiga och det fina...

Vill avsluta med några ord gällande min dotter...just nu är hon stabil. Hon kom till oss och tittade på fotbollen igår. Vi pratade om det här med att jag är orolig för henne när hon är ute på kvällen och att jag inte riktigt får ro förrän jag har hört av henne nästa dag. Det är ju för att hon allt som oftast dricker för mycket och då blir väldigt utsatt. Vi pratade om det min man och jag även min dotter och jag. Att jag vill hitta en balans i det hela och inte tro det värsta...att kunna få ro. Hon tar även stort ansvar i att må bra i sin sjukdom eftersom hon vet att det blir sådana följder om hon inte sköter om sig och sin medicinering. Så jag behöver öva även där...att släppa taget...men det är så svårt.

Ha en fin dag!

Kram:)

@AgainAndAgain Du klarar det här på egen hand. Med hjälp av forumet förstås. Men du måste verkligen bestämma dig, inifrån och ut. Och du behöver inte ta ett livsavgörande beslut nu. Börja med tre nyktra månader, ta sen ett nytt beslut. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar, Youtube-klipp. (Tryck på min signatur ovan så hittar du mina två trådar.) Jag tror på det som jag kallar ”faktametoden”, att hjärntvätta sig med nyktra argument.

Alkoholism är en progressiv sjukdom. Jag slutade själv när jag märkte att jag hade levlat upp mitt missbruk ett snäpp. Jag tålde mer och jag hade oftare minnesluckor. Vaknade på morgonen och kastade mig över telefonen: ”Vad skrev jag igår och till vem?” Min pappa dog av sin alkoholism vid 61 års ålder, för 20 år sedan. Jag ville inte traska i hans fotspår mer.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag har varit nykter i 519 dagar, tjoho!)

Jag älskade Patric Melrose- serien, makes u think men är ju fantastisk litteratur främst. Jag har heller inte skrivit på många forum (kanske inget) och precis som du började jag ju inte med nån tanke om att sluta helt. Men sen gjorde jag det. Först av allt tänkte jag på konstigt vis att någon (här!!) skulle säga ”äsch du kan nog dricka normalt så småningom”. Ha ha ha. Så patetiskt i efterhand. Nu vet jag ju att det bara är jag som bestämmer.
Min stora rädsla i livet var att dricka mig till ett beteende/beroende som skulle göra att jag var tvungen att slute (barn, jobb, etc) så jag startade min tråd ”förebyggande…
Säg till om du vill ha input från oss andra! Kram 🌱

Vill också lägga till att jag har saker jag skulle vilja kolla upp hos vården men jag vågar inte eftersom de alltid frågar om alkoholvanor och jag klarar inte att vara ärlig. Jag vill inte få den stämpeln att det måste bero på alkoholen, jag vill bli tagen på allvar, men jag vet ju att om skulle de höra hur mycket jag dricker så skulle allt handla om det i stället för de orosmoln jag har. Det är ett moment 22. Kan ju absolut bero på alkoholen men jag vill inte att det ska vara orsaken och vill inte prata om det och då får jag ingen hjälp, men får ju ingen hjälp oavsett.

Allt kring det här gör mig bara så ledsen.

Jag skriver som andan faller på och ibland faller andan så som att kila in ett nytt perspektiv. Och den andan tror jag kommer när jag tycker att du backar bandet. Att du inte håller i erfarenheten från nykterheten, den har du med dig. Utan att det blir som att hoppa ett åt tillbaks i tiden, men saker har hänt! Massor av bra tankar och inlägg har flödat i din tråd, och gör.
Men sen vill jag ibland få dig att lyfta blicken från; hur blir det med sömnen/ledigheten/restaurangbesöken/din dotters mående. För jag tycker du missar det som är trolleri och magi i livet, och istället sitter och håller i nån flaska av valfritt slag. Livets magi skyr oss som dricker, tyvärr. Det blir väldigt mycket diskbänksrealism istället. Du vet allt, nu blicka framåt, planera din dag- varje dag- i timslånga sloter, om så behövs. Gör. En dag är du klar med den här livs-dränerande skiten som många kallar njutning men som vi vet är något helt annat. 🌱

Tack för alla era svar. Jag ska vara helt ärlig.. Efter att jag skrev så drog jag mig från att logga in för att se svaren, kände att jag inte riktigt vågade.. Det blev som så verkligt om jag skulle läsa svaren så jag drog och drog på det, men jag är tacksam för er som svarat och även det ni skrivit.

Det är så jäkla tufft att inse att det nog finns ett problem. Jag har ursäktat mig så många år med att "jag har koll på det", men hur mycket koll har man egentligen om det blir alkohol var och varannan dag? Även om det bara är folköl så är det ju alkohol. Och när jag velat känna lite "mer" har jag köpt en vinbox. Detta är det som skett lite mer frekvent senaste tiden. Det är ju inte normalt det fattar jag ju men jag vill så gärna tro att det är lugnt. Mest för att stilla min egen oro över hur det påverkar mig, min hälsa, andra, allt annat.

När man börjar öva på försvarstal ifall någon skulle ställa en mot väggen, ja då kanske man också bör inse att det finns ett problem..ändå vill jag inte inse det. Jag vet, men jag vill liksom inte veta.

Jag har lyckats komma undan under lång tid eftersom jag är introvert (obs! betyder inte samma sak som social fobi, introvert betyder att man får energi av egentid men dräneras av socialt umgänge - motsatsen till extroverter som får energi av att umgås). Mina vänner vet att jag är det så att vara ensam jämt är normalt för mig....men..som ni nog säkert förstår har det gett mig det gyllene livet att dricka hur mycket jag vill utan att någon enda människa vet om det.. :/

Pandemilivet med jobba hemifrån. Ja det var underbart att slippa restiden, vardagsstressen och jag skötte det bra under första året men i våras började jag slira på det.. Och där började ju mina egna varningsklockor ringa. Jag insåg att jag gått över en gräns och att det började bli farligt nu.

Eftersom jag har barn varannan vecka så blir det utsatt..varannan vecka kan man leva som om ingen morgondag fanns. Inte för att det är så jag tänker men jag vill få varva ner, slappna av, må bra och där kommer alkoholen in. Varje dag innan barnen kommer, ja då ska hemmet städas upp, allt ska fixas i ordning, storhandlas och så är man förälder en vecka. Usch, jag hör ju hemskt det låter..

Det gör ont i mig att tänka på och jag känner mig så ensam i att hantera det men jag klarar inte av att berätta åt någon. Inte ännu. Jag klarar verkligen inte av skammen. Jag berättade för några år sedan när jag faktiskt sökte hjälp, men skammen höll på att sänka mig mer än alkoholen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt av skammen att det skulle ha kunnat sluta där och då. Vi är olika lagda allihopa. Vissa kan hantera saker bättre än andra. Jag som blivit skammad sedan barnsben har insett att jag måste vara väldigt försiktig i vad jag berättar åt folk om det här, för skammen i sig skulle kunna få mig, i värsta fall, att inte vilja leva. Jag vet, det låter dramatiskt nu och jag har inga sådana planer men jag vet att det skulle sänka mig ner i en depression, jag skulle inte kunna se jobbet i ögonen m.m. m.m om det kom ut.

Det är därför jag måste klara av det här på egen hand nu innan det spårar fullständigt. <3

Ingen verkar ha misstänkt något på jobbet ännu, förmodligen tack vare pandemin. Nu har jag semester några veckor men till att jag är tillbaka så MÅSTE jag sätta stopp för hur jag håller på. Annars känns det bara som en tidsfråga innan livet faller ihop.

Jag känner också igen det där. Ska sluta då och då.. ska bara dricka klart först. Bara den här veckan också. Börjar på måndag, måndagen kom, a-fri mån och tis, nä nu är det synd om mig.. börjar nästa måndag.
Ska återge delar av mitt samtal med min syster:
Du måste sluta dricka.
Jag vet att jag måste sluta, men inte helt.
Men du klarar det ju inte om du dricker.
Ja, jag vet att jag kan dricka ibland, det blir aldrig för mycket så jag kan fortsätta att dricka socialt
Men x blir ledsen när du dricker, x är orolig
Ja, men jag vet att det inte är så farligt egentligen. Jag dricker inte så ofta
Men du dricker då att x blir ledsen och orolig. Är det inte dumt att dricka då?
Ja fast jag tror ju inte att det är så farligt,
Jag vet att jag kan hantera alkoholen
Men du kan ju inte det, du dricker ju fast du inte vill,
Varför ska du dricka, är det inte lika bra att sluta?
Ja, Varafrisk, du behöver heller inte säga nej för all framtid kanske. Du har kanske skurit ner till under 7-9 glas per vecka, i så fall är det kanske frid och fröjd, För vi kan göra olika. Men är det fortfarande hög konsumtion fundera över varför det är nödvändigt. Jag trodde inte det, men jag tycker det är så skönt att inte dricka. Jag har inte bestämt mig för gott och tar mig kanske ett glas med goda vännner, men jag kan lika gärna vara nykter och tror att jag ofta kommer att välja alkoholfritt ofta.

Tack, Se Klart! Det är första gången jag är med på ett internetforum, och jag tycker att det är märkligt men spännande - har egentligen ingen aning om jag skriver dagbok för mig själv, eller om någon läser. För mig själv är det ett bättre sätt än jag hade kunnat tro som hjälp att sortera tankar. Jag hade läst flera av er ganska länge (åtminstone ett par år, av och till), och inspirerats och börjat hantera livet lite. Blev nästan lite star-struck när jag fick svar här! 😘 Tack!

De senaste dagarna har varit ganska bra. Jag funderar mycket kring att dricka kontrollerat. Det gör jag inte. Jag är antingen nykter eller ”okontrollerad”. Det får vara så just nu, det är inte så ofta jag dricker socialt, och det är inte så att jag blir överdrivet berusad. Jag ser till att inte vara den som ”sätter tempot”.

En kväll har jag druckit ensam. Oplanerat, tänkte jag säga, men det stämmer inte alls, jag hade sett till att köpa mer vin till en middag än det skulle gå åt, och drog i mig en del kvällen innan. Så vill jag inte ha det.

Tyvärr är det en av få kvällar i sommar när jag har suttit ner och kopplat av. Jag måste hitta ett annat sätt att göra det på. Vill inte titta på fler netflixserier. Jag läser mycket - men på något sätt handlar alla böcker just nu om missbruk (läser tex om Patric Melrose-serien - riktigt dystert, men extremt mycket tänkvärt). Vilket fokus man får. Och som sagt - det går inte att ”otänka” alkoholen som problem när man väl börjat grubbla.

Ja, jösses vilket år. Tack 💕@Sisyfos

@Varafrisk Känner så väl igen det du skriver om dagarna innan "det är slut". Du satte ord på det så bra. :)

@Se klart Ja som vanligt skriver du vackert, klokt och ärligt. Ibland låter det så enkelt att bli nykter, jag vet att du inte menar så ingen annan heller… men egentligen så är det ju bara att inte dricka.
Minns när jag träffade min kurator i höstas och hon sa följande t mig, du är duktig på att analysera men nu behöver du inte göra det utan nu är det handling som gäller.
Minns även när jag träffade min läkare första gången i april då jag sa t honom , vi behöver inte prata om varför jag dricker utan nu vill jag ha hjälp.

@FinaLisa Så kul! Ja kommer jag t Gbg så skulle det vara så kul att ses. Ska ju dit i nästa vecka, t Carlanderska. Min man är med och vi ska nog passa på att göra lite utflykt och ev övernattning efter läkarbesöket.

Kram🦋

God dag!

Precis stoppat in en smulpaj med blåbär i ugnen och väntar på att den ska bli klar. Perfekt tillfälle att sitta och skriva lite med er. :)

Jag läste på forumet i fredags medan jag väntade på att skjutsa hem honom. Det gick ok men jag var väldigt trött. I fortsättningen ska jag försöka vara mer rädd om mig själv och den energi jag har. Jag har aldrig haft ett sådant liv där jag säger nej när det (egentligen?) inte finns någon anledning. Och att sedan jag skulle kunna vara den anledningen är väldigt ovanligt. Jag vill inte vara den som är omöjlig eller otrevlig liksom. Så nästa gång får jag förbereda mig bättre. Får försöka anamma det du skriver om att se det som olika boxar @Sisyfos. Kanske kan hjälpa! :)

Idag började jag måla särbons veranda. Dock visade det sig finnas tre(!) getingbon i anslutning så efter två stick i närheten av ögat var jag tvungen att pausa. Sådant är annars bra terapi för mig. Förmiddagarna fungerar för övrigt bäst energimässigt. Jag ska försöka hitta fler projekt som gör gott i själen. Det tåls att tänka på.

För övrigt hade särbon köpt hem mitt favoritvin som jag sett står kallt i hans kyl. Istället för att känna sug (ok, lite kan jag känna i ärlighetens namn) känner jag tacksamhet för att han köpt och tänkt på mig. Säkert innan jag sa att jag skulle pausa drickandet en stund. Jag har inte haft en diskussion med honom om detta utan kort och koncist sagt att jag pausar. Han har inte frågat heller så just nu så lägger jag inte så mycket tid på att reflektera över det. Det är så mycket annat att tänka på. Hur har ni gjort kring det?

Ha en underbar kväll!

@Varafrisk 🧡
Oavsett om du dricker eller inte så är du ändå på väg. Bara att du är kvar här på forumet visar ju att du vill förändra ditt drickande.
Jag tänker att tills ditt beslut om helvit eller inte har mognat så kan du sätta ett delmål. Typ resten av juli månad ska du bara dricka på helgen och inget på vardagarna.
Det kanske kan fungera?
Hursomhelst så tänkte jag säga att om du är i Göteborg och vill ta en fika så ses jag mer än gärna. Jag bor centralt och nära Sahlgrenska om du har besök där.
Admin har mina kontaktuppgifter.😊
Kram 🧡🌷🧡

Tack för så fina ord Beer. Jag tror att du har väldigt mycket att ge härinne faktiskt. Minns dig som Zorro, en oerhört sympatisk person. Nähä, tänker du kanske nu, men du har en väldigt fin ödmjukhet i sina inlägg och jag kan ibland tänka att du skulle kunna vara lite kaxigare.
Jag är helt allvarligt heller inte kvalificerad att ge råd… ibland kommer jag dessutom på mig själv med att allt inte stämmer. Jag säger emot mig själv ibland, men jaja, det får vara så. Jag är inte perfekt, jag tänker att du heller inte måste vara perfekt. Det är nästan bättre ibland med de som visar sina tillkortakommanden. Hoppas du känner dig mogen snart att dela lite mer erfarenheter, för du sitter inne på så viktiga insikter. Bland annat det om att söka och ta emot hjälp. Jag har också gjort just det. Det sitter extremt långt in, men är verkligen värt det.
@Beer skrev:"Så vem vill jag bli när jag landat i min nykterhet?"
Ja, vem vill man bli, vem vill man vara. Den eviga viktiga frågan. Och hur hanterar vi livet utan alkohol. Jag vet nu att jag inte vill hantera livet med alkohol. Men man får kanske tänka som AH - den här känslan brukade jag dricka på. För det mesta löser sig problemen med en god natts sömn.

@FruW skrev:" Hur omvänder man en person som egentligen har noll koll på hur man prioritera sig själv? "
Jag har inga svar på det mer än att det går väldigt långsamt och finns stor risk för återfall och att halka tillbaks i gamla hjulspår.
Du som har egen tid nu kanske kan pyssla om kroppen. Du kanske redan är duktig på det, smörja fötter, massera ben etc.
Tänker att den situation du var i med två bröder som pimplar måste vara bland det tråkigaste som finns. Att umgås med syskon kan ju automatiskt ställa en lite utanför. Dricker de dessutom - HU!!!
Jag gör en sak förresten, eftersom jag har lätt att se andra människors behov och vilja göra saker för dem och ta över deras känslor och problem, jag tänker mig människor som små boxar. Min box och andra boxar och försöker särskilja vad som ska in i min box. Försöker vara mer restriktiv med mig själv och vad som får komma in i min box. Det är skitsvårt, men det blir bättre och bättre.

Hej @varafrisk
Jag tror som @onkelF och även som @sisyfos skriver, det här med nykterhet är liksom inget att gå och hoppas på, lika lite som det är meningsfullt att lägga energi på hur det är för andra. Det tar fokus från det som är viktigt. Att hålla sig nykter. Genom livet har vi våra kors att bära, en del väger ton, andra lätta som fjädrar. Har det någon betydelse? Ingen alls eftersom vi har fått våra livslotter att förhålla oss till. Jag har en dotter som varit svårt sjuk. Skulle kunna bli om det inte vore för modern medicin. Min enda enda tröst till henne har varit; det här är ditt liv.
Hur ska vi hjälpas åt att förhålla oss?
Allt handlar ju om det. Om vi har en vän eller tusen. Förhållningssätt. Fokus. Gå genom livet med stolthet, som nån sorts, ja inte för att visa gud men för att gå med ryggen rak och leva. Det gäller för alla, och är i viss mån aktiva beslut.
När vi dricker berövar vi oss all den stoltheten. Den är inom räckhåll om vi inte dricker. Men livet blir som du vet inte underbart med en gång, kanske aldrig.
Men det blir ärligt.
Vi kan ju processa våra liv, minnen, våra präglingar. Jag har gått genom terapier till en kostnad av en strandtomt. Jag tror att det har hjälpt mig (oss) mycket. Men till sist handlar exakt allt om: vilket liv vill jag leva?
Kram.

Ser att det här är det 2000:e inlägget i min tråd…helt otroligt!!

Först vill jag säga att det är som du säger @Sisyfos…jag har flera vänner i Det vidare livet…vet faktiskt inte riktigt var jag passar in🤔 Det är som om antingen har man lyckats klara av en längre nykterhet och skriver i Det vidare livet eller annars slutar man skriva och då kan det ju vara så att man befinner sig där jag är😉

Vill beskriva en känsla …vet dock inte om jag kan…men försöker iaf. När jag hade fått antabus utskriven vilket var en fredag så drack jag den fredagen och även lördagen…det var precis som om jag inte var beredd.. men på måndagen började jag.
Förhandlandet försvann direkt…ja ni som följer mig ni vet. Men alltid när jag är på dag nummer ett eller dagen före nummer ett då är det som om min hjärna vadderas med någon myspyskänsla…som innehåller oerhört romantiserande tankar om ikväll ska det bli mysigt…äta gott och dricka gott….så imorgon har hela vadderingen trillat av och jag är redo…och så är det ju inte. Nu kanske jag överdrev lite om jag tänker efter…kan väl inte säga att tankarna är så oerhört romantiserade …nej faktiskt inte…och de två första glasen är ju lite sorgliga det är ju när man dricker det tredje som man glömmer det sorgliga för den känslan kommer först nästa dag…och det är då grovjobbet kommer då man ska klara sig utan sin livlina alkoholen…och jag vet ju att det är den bästa känslan att vara utan alkoholen men den där fantastiska känslan kommer ju inte på stört utan det krävs ju så oerhört mycket tid, uthållighet och tålamod.

Imorgon ska jag iaf köpa mig en ny dagkräm för den jag har nu är för fet…sparar den t hösten och torrt klimat…det är lite lyxigt ändå❤️

Härligt att det går så bra för dig! Dagarna kan kännas långsamma ibörjan! 1 år låter som en bra plan! Starkt jobbat 💗