Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla som kämpar!
Jag har hängt här till och från i över 3 år, har försökt bli nykter på alla möjliga sätt som tex. med medicin (campral), besök hos alkohol och hälsa mottagning, varit nykter på vita knogar i 1 månad här och där.... inget har funkat.
Efter nyår blev jag påkommen med fingrarna i syltburken av en släkting, den blicken jag fick av henne och dom orden hon sa blev avgörandet för mig. Hon tittade på mig med sorg och chock, sen sa hon rakt ut nu måste du sluta dricka.
Jag tog mod till mig och ringde aa på min ort. Fick prata med en man som lovade att möta upp mig om jag kom på ett möte. Jag gick dit och har aldrig varit så nervös i hela mitt liv men det blev min räddning.
Jag har nu varit nykter i 6 månader. Jag vill bara skicka en hälsning till alla er som kämpar att ge aa en chans! Jag deltog anonymt på zoom möten först för att få ett hum om vad det handlade om, det rekommenderar jag stark. Man loggar in och du behöver varken synas eller höras, bara lyssna.
Att bli nykter är en sak men att leva nykter är nåt helt annat, det tar tid och det är en resa och en process som är fantastisk och jobbig men värt allt!

En dag i taget.

Kram.

SKAM....igen!!.

Att få ett återfall...var oerhört skamligt....men att få ännu ett återfall...ja då har skammen stigit till skyhöga höjder! Och då tänkte jag...nej...jag ska inte skriva här på forumet....inte förrän jag har många många nyktra dagar. Det var ju så jag tänkte som oftast innan jag hade en längre nykter period. Jag har ju sagt att jag hade skämts färdigt...men tydligen så har jag inte det...men så kände jag ...jag behöver skriva...jag behöver forumet...jag behöver mina vänner här på forumet. För det är ingen annan som förstår hur det är mer än ni...oavsett om hur jag tolkar era inlägg..oavsett hur vi hanterar vår väg till nykterheten..ni förstår hur det är..så är det helt enkelt!!

Och det är precis som du skriver Charlie70...jag hinner inte med mig själv..det är så oerhört mycket på jobbet...och jag är så jäkla dålig på att ta hand om mig själv! Ikväll spelar min dotter fotbollsmatch, min man och jag skulle åka och titta men jag kände att jag orkar inte, jag behöver vara ensam hemma. Men vilken diskussion jag hade med mig själv innan jag beslöt att inte åka med. Sviker jag sviker jag inte...men hennes pappa är ju där. Såg ju dessutom Sveriges match igår kväll och det hann ju bli ganska sent innan jag la mig.

Min kurator...hon säger att jag måste arbeta aktivt med min nykterhet...att fylla på själsligt. Ni är många här på forumet som arbetar aktivt med er nykterhet på olika vis. Jag är inte så bra på det...men behöver göra det...och för mig skulle det nog innebära att då och då lyssna på Peter Wirbing och Kaj Pollak, läsa någon text så som jag gör..men även sjunga högt och dansa. Om jag bara skulle kunna få till det eller ett steg så vore det en stor förändring. Jag är verkligen inte bra på att prioritera mig själv...vet hur jag ska göra men gör det inte.

Förutom allt med jobbet så har jag en del besök inbokade på olika sjukhus. Imorgon har jag tid på Sömnmedicin på det sjukhus som ligger närmast dvs inte sjukhuset i min stad. Det är en bilresa på ca en timma. Har önskat att få hjälp med min sömnmaskin. Fanns ingen tid i min stad. Om jag åker dit har jag förhoppningsvis en sak mindre att tänka på. Under min semester ska jag till Carlanderska i Gbg för att kolla levern/buken med ultraljud. Och, efter att jag skrev till Mag- och tarmmottagningen på sjukhuset i min stad har jag nu fått tid några dagar efteråt för en gastroskopi. På torsdagen i ena veckan åker jag till Gbg och på måndagen därefter så blir det gastroskopi i min stad.

Då när jag läste kallelsen till Mag- och tarmmottagningen..kom tårarna...hejdlöst...alla dessa besök är ju så relaterade till mitt alkoholberoende. Sömnapnén vet jag inte om det beror på min övervikt och alkoholberoende fast jag hoppas det för då kan jag göra något åt det. Dessutom var det på mag- och tarmmottagningen som min man fick sin cancerdiagnos. Och på det sjukhus som jag ska till imorgon där dog min pappa, min syster och min bror (som jag inte hade kontakt med). Vi sov en natt på barn och ungdomsmedicin när min dotter var alkoholförgiftad . Dagen efter fick min man ta bort CVK (en slags pump som man får cytostatika igenom) på samma sjukhus.

MEN...jag är tacksam för att få göra dessa undersökningar och på ett vis är det skönt att det blir på semestern. Jag behöver inte ta ledigt från jobbet..behöver inte förklara. Är även tacksam för den vård både min pappa, syster, bror, dotter och min man har fått på sjukhuset...en timmas bilresa bort.

Naturligtvis hjälpte antabusen mig otroligt mycket...fast jag gjorde ju inget särskilt...och suget kände jag ju fortfarande...men det handlade om hjärnan om tankarna....Tänk om läkaren hade kunnat gett mig en burk med medicin som var sockerlösning och jag trodde var antabus....det är så mycket tankar och hjärna i det här med att bli nykter. Nu dricker jag väldigt mycket på min trötthet...och att jag inte väljer mig själv först.

Ni är så otroligt beundransvärda alla ni som finns här på forumet...det är bara så...för det är ta mig sjutton inte enkelt den här resan...

KRAM:)

@Catlady oj vad du låter trött💖.
Nykter dag idag låter bra och så en dag i taget.
Jag vet hur svårt det är när det finns alkohol hemma. Här finns det också a hemma så måste verkligen lura mig själv att inte se den. För mig funkar afri öl men har förstått att det triggar andra.
Hoppas verkligen du kan få lite vila på semestern. 💖
Kram

Hej @Varafrisk 💖
Hur går det för dig? Du skrev för ett tag sedan att du skulle var här mindre för att det tog för mycket tid.
Jag hoppas du mår bra 💖
Kram

Jag har ju under många veckors tid läst runt i många trådar. Det har verkligen hjälpt mig dessa veckor som stundvis varit ganska tunga.
För mig har det varit en aha upplevelse att det finns fler som jag. Jag har känt mig så ensam i mitt alkoholproblem och helt plötsligt inse att det finns fler. Och inte nog med att det finns fler utan dessa fina människor orkar också puscha och stötta mig och alla andra här inne!

Ofta när jag tänkt att jag ska skriva så tänker jag det är ju ingen ide för det har ju redan den eller den skrivit 😊. För så lika tankar har många här inne😁.
Jag är iallafall väldigt tacksam att jag hittat hit💖.
Hoppas att jag klarar detta så att jag kommer kunna ge tillbaka till dem som kommer efter mig.
Kram 💕

@miss lyckad ja, usch vad alkoholen förstör. Ett ställe som liseberg som bara ska vara glädje. Nej, Liseberg är inte något ställe som jag någonsin har druckit på heller.
Men något år har jag nog längtat hem för att få ta ett glas 🙄.

Hej,
För min del var det mycket ångest över själva grejen att vara så otroligt trött och bakis och i mitt fall nästan alltid vara tvungen att prestera en massa saker ändå. Jag blev så ändlöst trött på det, att jag pressade min kropp på det viset. När det därtill kom kontrollförlust med minnesluckor ibland så kom jag till en punkt när det räckte. Det låter som att du är där, men ändå är det något som fattas för att du ska komma vidare. Jag får intrycket att något drar ned dig och får dig att inte våga tro på dig själv, att du klarar att vara utan alkohol. Har du haft kontakt med Riddargatan 1? Vad jag förstått på andra är de bra på att hjälpa personer där det fysiska-dricka varje dag-beroendet inte är det största problemet. Kanske kunde vara värdefullt med input från dem? Angående vännerna som inte tycker att det är en stor grej med blackouter, jag tror deras perspektiv är något grumlat. De flesta dricker inte så de får minnesluckor. Bland mina vänner är det bara jag och andra som har/har haft problem som gör det.
Styrka till dig!

Tack för omtanken @Orosmoln, jag följer din tråd också! 💗 ja visst är det fruktansvärt när man är mitt i det, i efterhand kan man knappt minnas hur dåligt man mått och hur skevt man tänker då. En dag i taget! 🙏🏻

@Ångestmoln Tack för din kommentar i min tråd. Har läst igenom din tråd och ser hur du kämpat och hur dåligt du mått. Ta nu en dag i taget, vi vet ju att det blir bättre men fy så dåligt man mår i bakfyllan, jag kan känna det i hela kroppen när jag läser din tråd. Ta hand om dig!

Härligt att läsa din tråd Ase..🍃🌸🍃..Snabbläste lite..Liseberg är ett ställe som kan vara jättemysigt att gå på..Tyvärr har jag både bra och dåliga erfarenheter..Min syster jobbade där när jag var barn. Vi fick massor av gratisbiljetter, så lessnade ett tag på att åka..En semesterresa för många år sedan, så var vi flera familjer i en stuga..Flera ville till Liseberg..Jag ville inte för att mitt ex, barnens pappas ”bästis” skulle med..När dessa 2 träffades så blev det fylleslag..”Man kan väl ta någon öl, tyckte en pappa..Ja, fast det blir aldrig så sa jag..Jag drack aldrig med småbarn, och framförallt inte på ett ställe som Liseberg..Dom andra tyckte jag var löjlig, och en glädjeförstörare..Jag följde med, med ungar, och kärror..Det slutade med att dessa ”2 bästisar” mitt ex, och hans vän, gick omkring och var fulla, vi andra tog hand om kärror och barn..Usch vad jag skämdes..Men var lite skadeglad för att jag hade haft rätt..Jag blir nästan förbannad när jag tänker på det..Fy tusan vad skämmigt, och dåligt gjort av dessa småbarnsfarsor. 🥺🥺

Känner igen mig så mycket i det du skriver! Jag blir också helt ut lag efter en dunderfylla, psykiskt och fysiskt helt förstörd samt en enorm trötthet. Är så trött på alkoholen. Det är inte lätt. Det enda som hjälper tycker jag är att ta en dag i taget. Tillåt dig själv att vara trött, passa på att vila och försök att inte ha dåligt samvete. Om det är saker som du gärna vill få gjort eller måste göra tycker jag att det hjälper att skriva listor och bocka av. Jag blir helt paralyserad av ångest och trötthet efter att jag druckit, blir värre och värre märker jag. Jag är på dag 1 idag… drack inte igår men var så bakis att det nästan räkas som fylla..

Är så trött på detta nu, minns verkligen inte vad jag själv gjort riktigt. Har en fullständig blackout, oklart hur jag tog mig hem och vad jag gjort riktigt. Samma visa om och om igen. VILL INTE DRICKA. känner mig gråtfärdig. Loggat in på internetbanken och ser att jag varit på ställen som jag inte har minsta minne av. Minns inte ens att jag kom hem. Men det gjorde jag tydligen. Känns som att jag jag 9 liv och har ren tur att jag inte råkat ut för något hemskt. Det blir inte lättare för att jag ältar allt så mycket, mina vänner som dricker mycket kan lätt skaka av sig sånt här och säger att det är sånt som händer. Jag orkar inte mer, de psykiska effekterna av bakfyllorna är fruktansvärda och trasar sönder mig ärligt talat. Jag tar liksom inte ansvar för mitt eget liv. En dag i taget nu 🙏🏻

Kom hem en sväng (vi har varit ute på landet i någon vecka för att komma bort hemifrån och få en liten paus från att bo så trångt, nu när svärföräldrarna bor hemma). Kylen mer eller mindre tom på mat, men knökfull med alkohol. Vin, sprit, you name it. Svärfar menar att han köpt till oss, men det är mer eller mindre bara han som dricker starksprit.

Nåja. Jag klarade gårdagen nykter också, trots en påfrestande bilresa med två barn som bråkade i bilen, och en make och en svärfar som drack öl till fotbollsmatchen. Hade en huvudvärk på g, så det var inte jättesvårt att låta bli, och just där och då tyckte jag ölen luktade illa.

Varit hos läkaren och ska få en medicin som kan ha viss leverpåverkan. Så motivationen att inte dricka ökar något där. Eftersom medicinen ska följas upp med blodprover, så kommer jag inte börja ta den förrän i början på augusti. Inte för att jag ska ha utrymme att dricka innan - det tänker jag nog försöka låta bli i väldigt hög grad för att låta levern vila, men mest för att det av logistiska skäl blir jobbigt att åka fram och tillbaka för att ta blodprover, när vi planerat på spendera semestern i stugan. Medicinen kommer jag behöva ta i en månad, så det kommer att bli en helnykter månad då. Kommer köra the alcohol experiment parallellt då.

Siktar på en helnykter dag idag också, och räknar ner dagarna mot semestern. Är trött och sliten nu.

Grattis till 10 dagar! Tvåbent har jag sett det kallas här på forumet, det tycker jag är fint - att man står stadigt med båda benen fast nedtrampade i nykterheten. Det låter som en toppenplan med en 12-månaders nykter start för att sedan utvärdera, så slipper du fundera mer på det under tiden.

Grattis Honungsblomman 🍃🌼🍃..Så starkt gjort..Köp dig ett vackert silverarmband, det är du absolut värd..✨..Välkommen till det vidare livet, om du vill..🤗🤗

Om jag får ge råd, så är det..Det viktigaste först..Sov, ät, drick ordentligt..Låt din kropp få den vilan den behöver..Distrahera dig själv, om du funderar på att dricka..Åk iväg eller gå ifrån situationer, som gör dig ostabil..Med tiden belöna dig själv, med god mat, eller saker du tycker om..Det är svårast i början, tycker jag..Sen blir det enklare, och det nya normala att inte dricka. 🤗

@Orosmoln Du jobbar på jättebra med nykterheten! Du har verkligen bestämt dig och har satt ett tydligt tidsmål långt fram, som gör att du kommer att hinna uppleva en massa fördelar med nykterheten. Du har en tydlig plan för hur du ska komma tillbaka till goda rutiner. I början kan det krävas tvång, men på sikt blir det ett behov. Du reflekterar också mycket över varför det har blivit fel tidigare - och du funderar medvetet över hur du kan göra annorlunda den här gången. Full pott på den tentan!

Kram 🐘

@FruW Fint att du hittat hit. Du har startat en tråd och hällt ut det sista vinet. En bra start på ditt nya liv tänker jag. Har du sett att det finns ett program här på sidan du kan anmäla dig till? Jag har också barn och min äldsta var den som blev utsatt på ett mycket dåligt sätt för ett och ett halvt år sedan. Sedan dess har jag inte druckit något. Sonen mår bra och jag tackar högre makter för att jag slutade i tid. Trots att han är ganska stor (16 år) så har han behövt mig, min närvaro och uppmärksamhet under en skör tid i puberteten. Något jag inte hade kunnat ge honom om jag fortsatt dricka. Tycker du är fantastisk som vågar ta tag i ditt problem FruW!

Kram!

Så förutom att kuratorn snusar framför ögonen på dig tycker hon alltså att du ska börja på dag ett igen? Tillåt mig att le en smula. Alltså skippa det. Inte henne, men att börja från dag ett. Du har ju avverkat massor av dagar! De är dina och dem tar du med dig in i fortsättningen efter det här återfallet. Hinner du med dig själv förutom jobbet nu innan semestern? Känner på mig att det är mycket för dig nu. Ett kvällsdopp är inte dumt. Eller tid för att sitta och glo ut i trädgården. Tänker på dig!

Kram!

Med tiden förstod jag mer och mer hur alkoholen förändrar våra hjärnor..Att inte kunna sluta dricka fast man borde, att dricka fast man lovat sig själv att låta bli, att ångra dagen efter att man drack. Hjärnan vill ha sin drog, som vi vant den vid..Relationen med mina barn förbättrades betydligt..Den minsta då 12 år, hade ju inte mycket att välja på tidigare..Min äldsta dotter hade skrivit och ringt flera gånger och varit arg och ledsen över mitt och pappans drickande..Idag har vi en härlig kontakt..2 döttrar bor i Norge, så dit åker jag så ofta det går, och är där flera dagar i sträck. Mellandottern som mailade min chef om mitt a-problem, och jag har en fin kontakt nu med..Jag har alltid haft en öppen kontakt med barnen, aldrig lovat dom att jag ska sluta dricka, men har med tiden, lovat mig själv, att jag gör vad som helst, som krävs för att hålla mig nykter. Om jag saknar att förgifta min kropp? Nej tack! Saknar inte fyllesnack i telefon, fyllgråt, fylledans.Mm mm..Och ruelsen nästa dag när man minns stunder av vad man sagt och gjort..Mycket luckor i minnet oftare, och oftare. Visst fanns det tillfällen i början av nykterheten, när det svajade i måendet..Men en separation från min drickande ex-sambo, har gjort livet stabilt, och fint..🍃💫..Jag ser alkohol som en sinnesförändrande substans, som kan förgifta personers och familjers liv..

Dag 10 och det känns som livet börjar komma åter. Inga skakningar, ingen yrsel. Kan fortfarande känna mig liksom dimmig och utanför mig själv men det är hanterbart. Mycket tankar kring alkohol men inte så att jag funderar på vad det skulle kunna ge mig utan snarare på vad det tagit bort från mitt liv att dricka så som jag gjort.

Inser att jag tappat min passion för min stora hobby som för några år sedan var en stor del av det som gjorde livet värt att leva, det gav mig energi och glädje. Allt detta är borta sen ca tre år tillbaka. Jag har idag en hög tröskel att ta mig över innan jag ger mig ut . Om jag lyckas övertala mig själv och kommer i väg så njuter jag men tidigare har jag belönat mig själv med alkohol efteråt, får också erkänna att det funnits tillfällen när jag använt alkohol innan för att orka komma iväg. Jag har nu gjort något så tråkigt som ett schema för när och hur länge jag skall ge mig av ut varje dag. Har satt målen ganska lågt så här i början 30 minuter om dagen skall jag ut. Just nu får jag ”tvinga” mig själv men det skall gå. Har ju lång semester i år så det finns tid att komma tillbaka till tidigare rutiner. Hoppas så att lusten och passionen för det som tidigare gav mig så mycket energi kommer åter.

Än så länge finns inga tankar på att dricka någon som helst alkohol någonsin igen men jag vet att om några månader när kroppen börjar må bättre så kan jag börja vackla och förhandla. Sist jag var nykter en längre period höll det i ca 4 månader. Blev ju nykter utan att egentligen ha fattat något medvetet beslut. Jag mådde dåligt, kroppen kändes slut. Låg på soffan, dödstrött hela sommaren. Tröttheten gav sig inte och till slut gick jag till läkare. Snabb operation med bra resultat, jag är oerhört tacksam för detta. Mådde bättre och lurade nog mig själv att det var sjukdomen och inte alkoholen som fått mig att må dåligt. Tänkte att nu när jag blivit ”frisk” så skulle jag klara att dricka måttligt. Som jag lurade mig själv.. Drickandet eskalerade snabbt till obegripliga nivåer och att kroppen tagit stryk det vet jag. Mitt mål är att aldrig dricka igen, jag skall vara nykter resten av mitt liv. Är dock så rädd för det dividerande jag vet kan komma efter en tids nykterhet. Jag har därför fattat ett beslut om att vara helt alkoholfri 12 månader. 12 månader är egentligen inte så lång tid, typ 12 löningar :-) Vet att det för många är bäst att sätta målet 3 månader eller ta dag för dag men för mig känns detta tryggt, jag behöver inte fundera eller dividera med mig själv om jag skall dricka eller inte under dessa månader. Eftersom jag är lite trögfattad när det kommer till alkohol och mitt drickande tror jag dessa 12 månader behövs för att jag skall kunna se klart och hinna uppleva fördelarna med nykterheten. Detta blev ett långt inlägg men jag tänker det kan vara bra att gå tillbaka och läsa själv om/när jag vacklar.

Nu skall jag ut mina 30 minuter och efteråt skall jag belöna mig själv med jordgubbar och grädde, lite onyttigt men så får det vara :-) Önskar er alla en bra dag!

@miss lyckad Hej! Tack för att du inger hopp. :) Jag har ett viktigt firande som jag ska gå på nu på lördag. Jag vet att det kommer finnas både champagne och vin. Jag har bestämt mig för att ta bilen dit och försöka orka med och vara social och glad som jag brukar. Det beslutet känns som en liten seger så det ska jag försöka ta in och ge mig själv. Fortfarande är det en lång väg med att bygga upp den självkänsla som försvunnit på vägen. Men vi får kämpa på. ;) Hur har relationen med ditt/dina barn förändrats sedan du blev nykter? Saknar du alkoholen?

Idag vaknade jag med mer energi. :) För mig har det aldrig varit ett problem att avstå att dricka utan problemet är att sluta när jag väl dricker. Jag funderar lite kring det där med att bryta vanor och skaffa nya. Vidare så är jag en sådan person som går in väldigt hårt på projekt jag ska göra och tänker att en förändring ska(bör) gå snabbt vilket ju självklart resulterar i att jag tar på mig för mycket. Detta är en självkännedom som jag jobbar för att inte utöva men som också ökar på stressen och pressen. Det är med andra ord svårt att fokusera på att "bara" vara nykter utan nu vill hjärnspökena också att jag ska förändra hela min livssituation. Jag behöver bromsa, bromsa, bromsa. Annars blir det bara pannkaka. Jag vet vad jag behöver göra och har lösningarna men ändå är det så svårt att göra det. Just nu känns det inte svårt att vara nykter. Någon som känner igen sig?

Hej Fru W..🤗..Mycket bra att du skriver på Forumet..För mig har det varit en trygghet och hjälp, både när det gått lätt, men även i mina svåra situationer..❤️..När jag förstod skillnaden på att min hjärna är beroende av alkohol, (inte jag), så kändes det enklare att förstå..Förstå varför jag drack, trots att jag blev för full, för tjock, högt blodtryck, grälsjuk, bakfull och ångerfull..Kände mig också stundtals som en mycket usel mamma..🥲..Med tiden, en dag i taget, vissa dagar en stund i taget, så bolaget stängdes, blev mitt liv bättre..Jag såg mycket på filmer om missbruk..Nu har jag inne på mitt 6:e nyktra år..Jag mår fint de flesta dagar..Det enda jag ångrar är, att jag kunde slutat tidigare. Stor styrkekram till dig..Du klarar det..🍃🌸🍃

@Vinare Så upplevde jag det också mot slutet. Att hela livet blev en enda lång transportsträcka till nästa fylla. Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen. Nyktra morgnar är ljuvliga, och fler nyktra fördelar kommer att ticka in för varje vecka. Du har mycket att se fram emot 😍 Men du måste ha tålamod - allt kommer först när tiden är mogen och det tar olika lång tid för alla.

Fundera på att återuppta någon gammal hobby eller utforska något helt nytt. Själv har jag beställt en SUP och väntar med spänning på att lära mig stå upp och paddla. Tänker att det är en bra träningsakvititet för en klimakteriekärring med urkass balans 😉

Kram 🐘