Senaste kommentarerna i forumet

Hej @Varafrisk.
Ville mest titta in så att du vet att jag tror och tänker på dig. Och jag vill understryka det som @Sisyfos skriver. Du vågar reflektera djupt, både upp och ner, och ärligt bemöta både dina egna och andras tankar. Jag tror att det kommer att bli din framgång på lång sikt. Och på kort sikt har du ju redan lyckats jättebra. Kram (vi kanska är nära varandra även geografiskt just nu, rätt landskap och det var hårda vindar och höga vågor även hos mig då du skrev om blåsten :))

Jag mår något lite bättre idag men är liksom ändå helt förstörd. Så tufft. Känner att den psykiska bakfyllan har blivit värre med åren, visst att man kan kräkas och få huvudvärk (inte heller så mysigt såklart) men det här är något annat! Jag får konstiga tankar om att ”alla hatar mig” samt blir totalt handlingsförlamad, kan knappt gå ut med soporna liksom. Det är inte kul alls. Igår trodde jag nästan att jag skulle dö ärligt talat.

Jag mår något lite bättre idag men är liksom ändå helt förstörd. Så tufft. Känner att den psykiska bakfyllan har blivit värre med åren, visst att man kan kräkas och få huvudvärk (inte heller så mysigt såklart) men det här är något annat! Jag får konstiga tankar om att ”alla hatar mig” samt blir totalt handlingsförlamad, kan knappt gå ut med soporna liksom. Det är inte kul alls. Igår trodde jag nästan att jag skulle dö ärligt talat.

Det negativa överväger helt klart det positiva! @Kennie det liksom bara slår slint i huvudet på mig, har nog svårt med min reglering av känslor, om flera saker inte blir riktigt som jag har tänkt (behöver inte vara något stort) eller om jag exponeras för för mycket intryck blir min hjärna liksom överbelastad och för att stänga av dricker jag. Första glasen ger mig en spark i rumpan, jag blir produktiv och tar tag i saker och skjutit upp. Men sen om jag blir tillräckligt berusad finns det inget stopp. Efter ca 3-4 glas vill jag bara ha mer och mer! Vill helst undvika att söka sjukvård för det här då jag inte vill få konsekvenser av det. Nämnde för vc för många år sedan att mitt drickande ibland var destruktivt och jag mådde psykiskt dåligt och då drog de in all form av hjälp. Blev väldigt ifrågasatt gällande allt efter det, även saker som inte alls faktiskt var relaterade till alkohol. Inte för att det går särskilt bra för mig nu men det jag hittills åstadkommit har jag gjort på egen hand. Upplevde att ”hjälpen” från sjukvården gjorde att jag drack mer och mådde allt sämre. Man får tyvärr en hemsk Stämpel om man ens nämner alkohol. Sjukt att det ska vara så. Är så uppgiven och trött på mig själv.

Hej.. Jag lider med dig, det är hemskt att må sådär.. Vad tror du om att vända dig till en riktig beroendemottagning, tex Riddargatan 1? Se hur de bedömer din situation, om du kanske behöver lite draghjälp i form av medicinering för att bryta vanan? Jag läser en längtan i dina inlägg, att du vet att du skulle kunna ha det så mycket bättre, och att du är lite uppgiven och inte vet vad du ska börja med att förändra. Att i ett sånt skede få professionell hjälp att komma igång tror jag kan vara guld värt. Jag är säker på att du har förmågan att hitta balans i livet. Och att börja med att vara nykter är det viktigaste. Vad har alkoholen gett dig de senaste åren? Överväger det negativa? Kanske kommer du sakna den mindre än du tror. Häng på och kör en nykter sommar, det finns så mycket annat att njuta av! Stor kram till dig, ge inte upp, du fixar det här!

Såg ditt inlägg om barn/ungdomar hos Torn, VaraFrisk och jag måste bara skriva att jag håller med fullständigt. Alla vill nog lyckas, men självförtroendet sätter också en del käppar i hjulet. Med rätt stöd tror jag att alla skulle lyckas för jag tror egentligen ingen innerst inne vill stöka, men bättre det än att känna sig totalt misslyckad. Du skrev ett viktigt inlägg tycker jag.

Och jag läste förövrigt också din slutkläm på inlägget där du landar i en nykter framtid. Jag brukar också ibland vilja skriva ner de där funderingarna på alkohol och en del svar man får blir helt fel. Det bara är så. Alla skriver ur sin erfarenhet och läser ur sin erfarenhet. Och alla vill väl.
Alla har sin agenda och sin lösning på problemet. Tycker att det är intressant att läsa dina funderingar när du vrider och vänder på känslorna kring drickandet. Det är en del i processen. Jag tänker att du får en väl förankrad nykterhet genom att göra som du gör. Så ta inte åt dig och bli ledsen. Det är skrivet i största välvilja av människor som inte känner dig men som vill dig väl. Du vet vad som träffar rätt och vad som skjuter lite förbi målet den där gången. Och det som träffar rätt är det du tar med dig. Det andra kan passera som en liten gest av omtanke från en främling.

@Varafrisk Som sagt, det var fler än jag som läste nåt annat mellan raderna. Men jättebra att du är på banan. Håller tummarna för dig.

Jag blev rädd på riktigt på ett sätt jag nog inte upplevt innan. Drack i lördags och söndags, mycket. Ca 2 flaskor vin per dag. Började redan mitt på dagen. Vet knappt varför. Igår (måndag) genomled jag en bakfylla så illa jag knappt kunde tro att det var möjligt. De initiala krökningarna och huvudvärk var inte det värsta. Jag har haft en sjuk ångest, svettats, skakat och känt mig nästan paranoid. Paralyserad och har liksom knappt kunnat äta sedan i fredags. Mardrömmar större delen av natten. Vad fasen ska jag göra? Beror detta på alkoholen? Känns liiite bättre idag men har liksom ont i hela kroppen. Ont i njurarna och levern. Rädd för att dö. Sjukt nojig för att något i min kropp ”gått sönder”.

Valfriheten ja, kan förstå känslan av att valfriheten har försvunnit. Jag slutade så många gånger och nu när jag slutat på riktigt sörjer jag att ventilen är borta. För mig funkade den ändå inte riktigt under de senaste åren men nu måste man leva med sig själv på gott och ont.
Det är spännande att leva med sig själv och sina känslor på sätt och vis. Och jag saknar inte ett dugg passiviteten som alkohol skapar.

Du har ju varit med här vid flera tillfällen tidigare och ”övat” ett nyktert liv. Tänker att du använder alkohol som en ventil du också. Nu är ventilen borta och du kommer att klara dig så mycket bättre utan den i takt med att tiden går.

Godkväll @varafrisk
Det låter fint med din helg, en måndagskväll med sill och öpotsyis man aldrig gå fel, visst!
Nu vet jag att du har mycket att stå i med din jäkla sömnmaskin och diverse prover.
Men kan du prata med din läkare om något jag ändå skulle beskriva som ganska långvarig nedstämdhet/oro och den där grå känslan?
Anledningen till att jag började med Ssri var inte trötthet eller depression. Det var oro som pågått under flera år, över min dotters mående. I kombination med annan stress över barnens pappa, över min egen pappa. Min doktor sa att oro (liksom vi vet alkoholen) kan nöta ner halterna.
Det var bara en tanke som du gör vad du vill med! Jag har iaf fått liv i det mesta i pallkragarna (ryms inte mycket...) och fyllt mina krukor. Inte allas Än.
Jag tänkte jag skulle sova tidigt men nu är klockan ändå midnatt. Godnatt min vän 💕

Att bli nykter är litegrann som att lära sig leva med en kronisk sjukdom. I början är man helt knäckt och arg som sjutton. Livet är ju så orättvist, alla andra kan ju. Man saknar sitt gamla liv massor, då man var ung och vital och frisk. Och här sitter man nu med olika funktionshinder att ta hänsyn till.

Ju snabbare man kan komma till stadiet ”ja, nu är det så här och jag får göra det bästa av situationen” desto bättre är det förstås för individen. Då kan man nyorientera sig, hitta nya sätt att göra gamla saker, hitta nya saker att göra, värdesätta helt andra saker. Då lägger man sin energi på det istället för att sörja det som man aldrig kan få tillbaka.

Sen är vi alla olika och det tar olika lång tid för oss. Det är en form av sorgeprocess. Har vi drabbats av andra motgångar tidigare i livet har vi ofta lättare att ta oss framåt, för allt man övar på blir man bättre på. Även att ta sig igenom kriser kan man bli duktig på faktiskt.

När min yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad var jag helt knäckt jättelänge. Hur kunde livet vara så orättvist? Sen väldigt många år tillbaka tänker jag inte så alls. Jag väljer att se hennes styrkor och hur hon berikar våra liv istället för tvärtom. När folk frågar mig hur jag orkar svarar jag glatt: ”Ja, jag kan i alla fall känna mig helt säker på att hon varken blir kriminell eller knarkare”. För så är det, det finns inga garantier för någonting i livet. Allt blir som det blir och går som det går, vi kan bara förhålla oss till det.

Och det är väldigt klokt av dig att inse att noll alkohol är det bästa för dig. Den insikten är den finaste gåva du kan ge dig själv tror jag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag förstår att ni menar väl men ibland hamnar orden fel hos mig även om ni vill mitt bästa.

Tänker även att det kan vara svårt att se när ett återfall är på gång även om man tror att man gör det. Min hjärna är fortfarande kidnappad och kommer så vara under en lång tid. Så är det. Jag håller inte på att förhandla…även om suget finns…och ibland finns det väldigt starkt.

🦋

@Kennie Vi skrev nog samtidigt men så gott att du tolkade mig precis så jag menad….ett konstaterande att så här ser mitt liv ut just nu. Och du fångade orden som visade på att jag önskar en bestående nykterhet och hoppas på att min hälsa ska bli bättre med det🙏🏻

När det gäller motion så tänker jag också att en halvtimma om dagen är jättebra och egentligen rimligt att klara av. Min man och jag är ju nere i Skåne nu. Vi får inte riktigt grepp över orten vi bor i …så en promenad som skulle bli högst en timma blev dryga två timmar trots GPS🙈 Tänker att den nivån behöver jag inte hålla😂

@FinaLisa Tack jag visste väl det och att du tror på mig🙏🏻

@Sattva Så kan det vara! Det är lite som tolkningen om är glaset halvfullt eller halvtomt. Jag skrev ändå som Kennie citerade ”Jag hoppas att med bestående nykterhet att min hälsa blir bättre och att i sin tur kan göra att jag känner glädje”.

Nog om detta🦋

Jättebra intiativ att du tagit dig hit! Jag har själv försökt börja ta tag i mitt farliga drickande och känner verkligen igen mig i det där med att ha "gömmor" så man låtsas att dricka i samma takt som andra för att slippa att andra ska veta sanningen. Jag har börjat självhjälpsprogrammet här på denna sida. Det kanske kan vara något för dig också!

Vi vill dig bara väl och ibland märker man nog inte själv när man bäddar för ett återfall. Så det var en varning skriven i all välmening.

Det kommer att vara upp och ner. Jättelänge. Livet blir absolut inte en räkmacka för att man slutar dricka, det har de allra flesta vittnat om här inne. Liksom att det alltid finns andra saker att ta itu med när väl alkoholen är borta. Tålamod är vår viktigaste följeslagare på resan.

Den nyktra resan är lång - och du jobbar på jättebra!

Kram 🐘

@Varafrisk Det är jättebra att du förtydligar! Det var inte bara jag som feltolkade. Det går nog aldrig att vara nog tydlig, för mig hade det varit lättare att tolka som du menade om du hade skrivit just det du skrev ovan, att du inte kommer att ta återfall trots dina känslor om alkoholen. Sedan får du nog ha lite överseende med oss också. Vi som följt dig länge har ju varit vana vid att suget blivit för starkt o du har köpt hem alkohol ändå. Så fungerar nog de flesta, man gör tolkningar baserade på tidigare erfarenhet.
Skönt att höra att du kommer fortsätta den nyktra vägen!

Heja dig Varafrisk! 💚🇸🇪💚

Jag läste ditt förra inlägg precis som Kennie gjorde. Och i ditt inlägg ovan var du ännu tydligare👍🤗
Du är så fantastisk bra på att formulera dig!😊

Kram 🧡🌷🧡

Vill egentligen inte skriva något som blir ett försvar el förklaring men det kommer nog likna det i alla fall.

Ni som har följt mig här på forumet/läst min tråd vet att jag har tyckt att det har varit som om många har inte börjat skriva förrän efter några dagars nykterhet eller mer precis som om man varit tvungen att ha dessa dagar för att kunna skriva (otroligt lång mening) vilket jag tycker är synd. Jag började att skriva under “ Förändra mitt drickande” för det var precis vad jag ville. Dessutom vet jag med mitt förnuft att eftersom jag har ett långt beroende bakom kommer jag aldrig kunna dricka alkohol igen, har dock inte landat i känslan ännu.

Just nu håller jag på att lära mig att leva ett liv utan alkohol vilket innebär att jag kommer lämna ett liv som först innehöll ett i min värld ”normalt” drickande (vilket kan både betyda att jag drack både mindre el mer än gemene man) därefter ett ”beroendedrickande”.

Jag har varit beroende i dryga tio år och nykter i sju veckor eller 51 dagar. Det är en stor skillnad. Jag förstod att många tolkade mitt inlägg igår som att jag började förhandla …att jag troligtvis kommer få ett återfall när antabusen har försvunnit ur min kropp. Eftersom jag inte vill försköna något och skriva om hur fantastiskt livet är utan alkohol ville jag beskriva hur det kändes just igår och även andra dagar. Tänker att det kanske kan vara till hjälp för någon annan som läser och som känner som jag. Att man får lov att känna så, att det nödvändigtvis inte betyder att man kommer ge upp. För om man inte skriver om de där jobbiga känslorna hur ska man då komma förbi dem😳

Så jag har ingen tanke på att börja dricka alkohol men jag kan aldrig säga aldrig att jag inte kan hamna där igen. Charlie70 har vittnat om hur tankar har kommit om sug så även Adde som har varit nykter länge. Och för mig är det absolut inget konstigt för mig blir det nästan mer konstigt när man aldrig känner så fast det är bara att gratulera.

Jag väntar på att få göra både ultraljud på levern och gastroskopi. En del av mina symtom m magen liknar IBS. Min läkare hade pratat in på röstsvar att mina levervärden var ngt bättre. Ska be om att få en telefontid t honom.

Så nu laddar min man och jag inför Sveriges fotbollsmatch. Jag dricker en tonic water smaksatt med äpple (alkoholfri) och min man en starköl. Snart blir det färsk potatis (eller nypotatis som man säger i Skåne) och matjessill.

Heja Sverige🇸🇪

Kram🦋

Hej och välkommen! Jag är lite som du, tror oftast inte att andra kan lära mig något jag inte redan förstått. Men för mig har forumet varit värdefullt genom att få sätta ord på mina tankar om mitt drickande, och att få svar som bekräftar att sättet jag drack på var problematiskt. Det blir svårare att avfärda behovet av förändring då tycker jag. Min erfarenhet är att den håglöshet och tristess jag upplevde första tiden utan vin ganska snabbt förbyttes i en spirande livsglädje. Har ork och intresse för mina barn när jag inte längre försöker få dem att lägga sig tidigt så jag kan ta ett glas vin... Har skrivit mer om det i min tråd. Läs runt lite här och se om du hittar något som inspirerar. Jag tror att du vänt dig hit av en klok anledning. Många här har beskrivit hur smygdrickande normaliseras, och att det är en gräns man passerar, när man gör alkoholen till sin hemliga kompis.

@Ase mitt tips är att göra sånt som gör en glad. Eller unne säj som Tabita säger... jag har gjort det mycket, men det tog ett tag innan jag kom på att det liksom var ”tillåtet”. Inte för att jag är så pank utan för att jag vant mig av vid att köpa saker till mig själv. Visst, frisör och anständiga naglar och så, helt ok kläder. Men det här året har jag ägnat- shoppingwise- åt plagg jag inte tidigare tyckt mig ha råd med! Och blommor/plantor. Och lite krämer. Har säkert köpt upp mina alkohol-pengar men glädjs löjligt mycket över mina fina klänningar skor och tjocktröjor. En linnepyjamas. Saker som inte hör till något exklusivt leverne men jag känner mig rik.
Och främst firar jag faktiskt att jag är nykter. Heja dig! ☀️

Vi läser alla olika. När jag läste ditt inlägg tog jag fasta på meningen "Jag hoppas att med bestående nykterhet att min hälsa blir bättre och i sin tur gör att jag kan känna mer glädje." Och därför tolkade jag det du skrev innan, om utebliven glädje och att du saknar ett glas bubbel mer som ett konstaterande, att så här känns det, men jag fortsätter ändå med nykterheten. Och jag tror du har rätt i att glädjen kommer senare. Kanske måste några av de andra hälsoproblem bli bättre. Angående motion, vad är det du skulle vilja göra? Själv tänker jag att en halvtimmes promenad om dagen är tillräckligt, och dessutom balsam för själen.

@Varafrisk nu motbevisar du gamlingarna här 😊. Inget återfall!!
Jag tror också du förhandlar men jag tror att du vinner😊.
Kämpa kämpa
Kram 💖

Hej!

Du fixar det här, du hade en lång startsträcka men nu har du fått upp farten!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tyvärr fick jag samma känsla som @sattva och @torn. Bädda INTE för ett återfall nu. Det är alkoholdjävulen som viskar i ditt öra nu.

Kram 🐘

@Ase Jag hoppas också att vändningen är idag, för din skull. Som sagt är vi ju olika men ämnet kom upp någon gång i vintras när någon var just på dag 50 och jag räknade på det då och därför minns jag det. Det är ju egentligen inget magiskt med siffran 50, men jag tänkte att det kan ge lite hopp om att det vänder, även om din erfarenhet inte blir exakt som min.