Senaste kommentarerna i forumet

Idag är sista dagen på min ledighet för den här gången.Har haft det fint och känner mig utvilad.Positiva tankar idag för mig själv och mitt beslut idag/Från Pilla

Dags för en update :) Jag har fått slita och har inte kunnat vara helt alkoholfri....det är tråkigt men sant...dock har jag lyckats hålla mig till små mängder och inte tappat kontrollen vid något tillfälle. Så mitt drickande är förändrat men det räcker inte. Jag har fått hjälp av sjukvården och påbörjat medicinering med antidepressiva. Jag vill inte göra reklam för psykofarmaka men för mig har det gjort stor skillnad. Min personliga upplevelse är att efter en diagnos (medelsvår depression) och en medicin som fungerar väldigt bra så är arenan annorlunda för mig. Jag har fortfarande ett destruktivt beteende....men inte alls i paritet med min historik. Nu vill jag återigen påbörja en helt vit period och känner mig så positiv inför att få vara fri. Som vanligt är det dag för dag, det har vart ett så trösterikt förhållningssätt....
Så hejja mig, detta är dag 1! Nu kör vi! :)

Välkommen hit Jahopp!
Det är tredje gången du skriver nu. Tredje gången gillt kanske. Jag tänker att alla de saker som du skriver - psykologer på nätet, aa och liknande kan vara till hjälp om man vill bli nykter. Nu skriver du att du inte är redo ännu för att a har en så stor del i ditt liv, samtidigt är du här för tredje gången och är bekymrad för dina alkoholvanor. Och du bör vara det, bekymrad. Alkoholism är en progressiv sjukdom och risken är att den tar över mer och mer. Du dricker dessutom sprit. Sluta med det så fort som möjligt, tycker jag. Det är farligt.
Flera av oss som skriver härinne har också haft a som bästis. Svårt att tänka sig att leva utan, men när man slutar förstår man att det var en illusion. Det är bättre utan a i livet. Man fuckar upp det naturliga belöningssystemet och blir trött och seg och har inte så kul i övrigt.
Som du skriver nu har du blivit moster och det är ju en annan typ av kick att umgås med en bebis. Du har inte skrivit så mycket om ditt liv i övrigt, men du trivs med jobbet och det är bra. Kan du försöka hitta något på fritiden som är kul? Träning? Konst? Dans? Yoga? Många som slutar dricka ersätter det med något annat. Det bästa är att ta ett rejält uppehåll, 3 månader, men är du inte där ännu, kanske du kan sluta ha alkohol hemma och dricka ensam?
Jag fattar att det kan kännas svårt, men vi som faktiskt har kommit dit att vi slutar, ser i efterhand att den relation som fanns med alkoholen i princip bara var negativ. Det är svårt att fatta det när man är aktiv för då känns det nödvändigt och som en snuttefilt. Men det är en illusion. Ge det ett uppehåll och fundera över vad du har tyckt om/tycker om utan alkohol. Ge detta en större plats i ditt liv.
Lycka till!

När jag ändå är inloggad så vill jag dela en liten händelse. Sen jag slutade dricka i tid och otid har jag berättat för några vänner att jag minskat rejält och lyft lite på locket varför. Att det var en period i livet där det blev alldeles för mycket. Att det blev en daglig rutin med tre, fyra glas. Lika självklart som att borsta tänderna typ. Och döm av min förvåning när många nickat igenkännande. Sagt att de också varit där, att de själva har gjort eller skall göra förändringar, att de också har strategier för att hantera alkoholen på ett sundare sätt. I våras berättade jag för en vän och vi hade ett bra samtal om det och hen delade sina tankar och erfarenheter. Vi är så många som hamnat snett mellan småbarn, relationsproblem, karriär och livet i allmänhet. Denna vän bor inte i samma stad som mig men nu i dagarna är hen här på besök. När vi talades vid förut för att planera när, var och hur vi skulle ses så undrade hen om vi skulle köpa en flaska vin till ikväll. Innan jag ens hann säga att jag hade tänkt ta bilen så kläckte hen ur sig "eller du kanske hellre vill ha något alkoholfritt?" Blev genuint glad även om jag numera oftast känner mig trygg på den väg jag valt. Givetvis tackade jag ja till alkoholfritt alternativ och har spenderat kvällen med god mat, några alkoholfria cider, trevligt sällskap och givande samtalsämnen. Tänk så mycket som ändras utan att man egentligen inte tänker på det. Nånstans 2020-2021 så hade det varit helt otänkbart att spendera en sådan här kväll utan vin. Sen kom helomvändningen 2022 och allt kändes läskigt. Hur skulle jag tacka nej? Vad skulle folk säga? Och nu är vi här, 2024, och det är självklart att säga att "nej, jag vill inte dricka idag" Vet inte vart det ändrades men jag är glad att det gjorde det.

@Jan.3. Ja, det där kuvertet var ack så viktigt och spelade en stor roll där det satt på kylskåpsdörren 😅 Läste igenom de senaste inläggen i din tråd och det verkar gå fint för dig med, det glädjer mig!

Hej @jahopp! Varmt välkommen tillbaka! Som du märkte förra gången du skrev på forumet, så är det här en plats där man kan få jättefint stöd och förståelse från andra.

Jag flyttade din tråd hit till "Förändra sitt drickande" för jag tänkte att det passade bättre och tror att du kommer få fler svar här. Hoppas att det känns okej!

Du resonerar så klokt kring vad du behöver för att komma igång med en förändring, du har viljan men är osäker på om du är redo. Och samtidigt finns en oro hos dig att missa saker i dina relationer i väntan på att komma igång. Jag skulle vilja spegla dig i att du redan verkar ha gjort en hel del förändringar på senaste. Jag vet inte alls, men är det något du skulle kunna använda dig av för att öka din tilltro till din egen förmåga? Ibland klarar man mer än än man tror!

Fortsätt gärna skriva på forumet, det skulle vara så spännande att få följa dig!
En sak som kan vara bra att tänka på är att det brukar bli mer hjälpsamt, både för dig och andra, om man skriver när man inte har druckit. Vad tror du om det som ett första steg just nu?

Ta hand om dig!
/Jenny, Alkoholhjälpen

7/8
Mina tankar för dagen är att jag inte vill vara i fantasivärld utan vara klar,pigg,och glad även om jag var trött igår så vet jag varför då jag gjort nåt fysiskt ansträngande dagen innan.🙏Detta får bli som en dagbok för mig som jag skriver lite i när jag behöver
Tack från Pilla

Hej åter igen, ännu ett år senare!
Jag har även denna gång jag skriver, som de två senaste gångerna druckit innan jag vågar ta mig in på denna sida. Jag läser mina tidigare inlägg med tårar som rinner utan att jag märker det själv förrens dom rinner ner.
För att berätta lite mer om mig själv idag så arbetar jag sedan ett år tillbaka på ett jobb jag trivs med, och det är jag väldigt glad och tacksam över. Många delar av detta år har jag arbetat kväll, men även mycket natt. Det har hjälp mig något otroligt med alkoholen då det förhindrat mig från dessa dö timmar som så enkelt kan gå åt en massa serier, mat och till sist det viktigaste, spriten. Men dagsveckorna som ligger på schemat är farliga. Otroligt farliga. Och sedan kommer helgen, då det är socialt acceptabelt att dricka :)
Jag ska inte skriva allt för långt, men jag har nu sedan jag var 19 år kampats med alkholism mer eller mindre. Jag är idag 23 år.
Jag vet inte om jag är helt redo för att verkligen göra en stor förändring i mitt liv då drickandet är en stoor del i det hela, men när jag väl är det så skulle jag behöva en slags plattform att luta mig tillbaka på! Och det är hit jag kommit nästan varje gång jag märker att jag för korta ( onyktra) stunder vill komma ur detta. Jag är nybliven moster och vill alltid, alltid vara i denna pojkes liv. Och att föräldrarna med mera ska ha förtroende för mig, så som min familj har för mig idag även fast jag är den galna lillasystern.
Jag är rädd att dagen jag är helt redo att bli nykter eller ta genuin hjälp är dagar försent för dessa relationer igen när dom hunnit se mitt riktiga jag och allt har gått t helvete.
Min fråga är, vad har ni för tips på hjälp, psykologer på nätet, AA- möten eller liknande! Någon som tar sig tiden, samt ställer krav på att jag ska vara aktiv, och gör att jag vill fortsätta vara aktiv för att få slut på detta.
Tack så mycket för att jag fick skriva av mig, kram

Jag har börjat med Antabus, efter mycket, mycket vin och dåligt mående. Detta hjälper mig otroligt!! Inte ständiga tankar på om, när, hur jag ska dricka.
Provade annan medicin vid årsskiftet men den hjälpte bara ett tag.

@Terlin Kolla in Alkoholprogrammet här. Där finns bra tips. I trådarna kan du också hitta förslag på poddar och böcker som kan hjälpa. Främst kanske i forumet Vara alkoholfri. Läs och skriv mycket här. Du kommer stt lära dig mycket. Vill du bli alkoholfri så är det bästa stt ha sin tråd där.
Jag fick hjälp här och nu varit fri från beroendet i snart 1,5 år. Mår toppen❤️🙏🏻

Önskar tips som på bästa sätt dämpar alkoholsuget. Har svårt att vara utan i mer än fyra dagar… och när jag väl börjat dricka är det svårt att sluta. Dricker tills jag spyr och somnar. Har provat Campral som inte alls funkar.

Jag gillar normalt värme men nu börjar det bli lite mycket av den goda varan.
Jag kommer ihåg hur det var att vara bakis i värmen och det gör det inte lättare idag fast jag är nykter.
Slappar inomhus och kör thartisten Job 2 Do och deras Do-do-do och tänker mig tillbaka till sandstränderna !
För övrigt verkar polisen veta vem jag är när jag kommer åkandes förbi deras alkokontroller :O
Inte nån gång blir jag stoppad ! Finns det nåt märke i bilregistret om nykter alkis kanske ???

Idag!
Lyssnade på podd igår ,alkispodden,så skönt att höra andras berättelser och ta lärdom.Jag gör denna omtagning för min skull,försöker slå bort dåliga tankar om va andra tycker.Känner mig periodvis som en clown när jag är tillbaka här och nedslående tankar kommer.Vet att jag kan.
Och mitt beslut för dagen är bestämt.
Pilla🙏

@Tezzan Grattis till en nykter semester 😃Jag har också haft min första nyktra semester. Sist var när jag var gravid för 36 år sedan. Nu kämpar vi på utan A. Ta hand om dig kram.

Idag fick jag en tanke om att inte skriva mina rader...det är ett dåligt tecken säger erfarenheten.Jag har fått tankar på varför jag gör detta ?Och ett av de första svaren blev för att jag vill må bra och orka med det jag vill göra,inte vara helt energilös.En annan fråga som dök upp är om jag har nån störning när det gäller maten?
Beslutet är taget för dagen!
Från Pilla

Semestern slut! Å jag klarade det, inte en droppe alkohol blev det! Minns inte när jag senast hade en alkoholfri semester (förrutom när jag var gravid förstås,) Tjohoo, det är stort och är så stolt över mig själv 😃

@Maja43 Hej 👋🏼 Jag förstår att det är ett stort steg. Men vad är egentligen alternativet? Fortsätta till du förlorar kropp & knopp? Jag jobbar inom intensivvården och jag lovar dig 100% att jag vet vad du inte vill ha.

Att dricka när livet nu är extra skakigt kommer inte att hjälpa mer än för stunden om ens då. Det skaver i mig när du säger att du var tvungen att dricka för att våga/orka skriva här.

Här är du alltid bland vänner - vänner som förmodligen kan vara "obekväma" genom att säga det du inte vill höra. Men också uppmuntrande och igenkännande. Jag tycker fortfarande att du ska försöka nyktra till lite och söka hjälp för allt du behöver hjälp med. Det GÅR att få en bättre framtid.
KRAM
🩵

Jag fortsätter att må bra ,ta en dag i taget.Jag vill inte sväva ut och börja tänka framåt i detta beslut.Har läst lite här och känner stor igenkänning i många inlägg.Förlåter mig själv och slår mig inte så hårt.Vill inte känna mig dålig.Förstår att jag är maktlös och att jag inte kan ta ett glas.Tack för en till må bra dag🙏

@Carisie Tack även du för att du tagit dig tid för mig. Jag tror på allt du säger, har bara så väldigt svårt att ta steget. Det är så stort.

@Se klart Tack för att du tog dig tid. Det betyder mycket. Jag har inte vågat surfa in här, dels för skammen att bara inse själv att jag har problem, sen att googla efter nån sorts hjälp och sen att våga skriva. Ikväll var familjen borta och jag lånade min mammas lägenhet för att komma bort och ostört kunna kolla runt på sidan. Har inte oväntat druckit också för att våga skriva.

Jag ska försöka kolla runt på sidan efter programmet du pratar om. Tack för stöd och pepp...

Hej @maja43
Vi är bra på att läsa inlägg här på forumet- det är liksom det vi gör 🤗
Du verkar ha haft det väldigt kämpigt under lång tid och med alkohol som bränsle blir det ännu kämpigare. Jag förstår också att det känns övermäktigt- livet, ekonomin, alkoholen, relationen.
Var börjar man? Jag kan inte råda dig kring det som har med hela livet att göra, men en sak vet jag med säkerhet- och det är att alkoholstopp efter bara några dagar- nån vecka- gör det lättare att sortera och prioritera, och leva.
Det kan jag lova.
Läs mycket här på forumet så kommer du att hitta massor av tips och råd- på allt från strategier till böcker och poddar.
Testa att göra programmet här på alkoholhjälpen. Och så brukar man råda att ta en första paus på 3 månader för att kropp och hjärna ska återställa sig något, och man kan känna efter och ta nya beslut.
Du skriver inte så mycket om ditt drickande och jag vet inte hur dina tankar går. Jag känner väldigt mycket igen mig i att vara skör och lite känslig som barn. Min specifika hjärna kan inte hantera alkohol något vidare (gäller de flesta hjärnor faktiskt) och jag har slutat helt med alkohol sedan 4,5 år.
Jag vaknar numera på morgnarna och känner lust och förväntan, de allra flesta dagar. Jag älskar att gå och lägga mig nykter, jag har blivit livsmodig och mycket rädsla som gick på ”default” har försvunnit i takt med att jag blivit nykter.
Mitt förslag- och verklig uppmuntran- är att ta tag i alkoholen, och då också få energi att söka hjälp och stöd inom vården. Ge inte upp! Men jag har följt så många här på forumet genom åren som lyckas ta sig igenom omfattande livskriser.och depressioner, och där har nykterheten varit helt avgörande.
Du skriver här! Det är stort och viktigt! Här finns massor av stöd, råd och hjälp.
Heja dig nu! Kram. 🥰

@Maja43 Hej 👋🏼 Jo jag läste hela. Jag tror att många känner som du/har det som du med alkoholen. På lite olika nivåer.

Jag fattar att det kan kännas tungt med att få ordentlig hjälp med ditt mående (besök som bokas om/av) men sanningen är den att alkoholen inte får dig att må bra i längden. Alkoholen dövar dåliga känslor och lyfter bra känslor - ett tag - sen - får inget dig att må bra men alkoholen får dig inte att må lika dåligt fast bara för en stund.

Jag tycker det är jättebra att du tagit steget och skrivit här och jag tycker du ska repa mod att söka hjälp - för allt du vill ändra på. Det finns många här inne som kan vittna om att livet utan alkohol är bättre - har räddat dem etc
Lycka till KRAM
🩵

Jag befinner mig just nu i en kris. Dåligt mående har alltid varit en del av mitt liv men nu är krisar livet mer än nånsin. Jag har egentligen ingenting som motiverar varför jag i hela mitt liv har har mått dåligt och ändå är liksom livet övermäktigt för mig. Jag föddes liksom som en skör person som utåt sett är en duktig flicka som alltid klarat skolan, haft ett socialt liv, utbildat mig och skaffat familj. Men på insidan är jag numer alldeles svart. Liksom tom, som ett skal.

Att vakna är värsta stunden på dagen. Att veta att man har en hel dag framför sig med allt vad det innebär. Jag håller knappt ihop och har nog aldrig gjort det. Var sjukskriven redan under skolåren och fick antideppressiva tabletter och har i omgångar gått till kuratorer och psykologer men allt har alltid avbrutits för att tröskeln till att gå dit, boka in en ny tid som ev blivit flyttad har varit för stor och allt rinner ut i sanden. Har heller inte känt att det har hjälpt då den som ska hjälpa inte har försökt förstå mig utan mest fastnar i detaljer som då tar fokus från helheten.

Jag är rädd för allt, har ständig ångest och alla överväldigande känslor tar mitt liv. Med backspegeln i handen så har min relation till alkohol alltid varit osund. Som yngre den som ofta drack ett glas för mycket, fick minnesluckor. Nu är jag 41 år och dricker dagligen och har känt så många år att detta måste få ett stop. Men varje kväll är det min belöning, min tröst och min medicin för att jag har klarat mig igenom ännu en dag.

Jag förstår nu också med backspegeln i handen att utan alkoholen så hade jag aldrig gått på fest, aldrig följt med ut och aldrig tackat ja till saker. Men med alkoholen så stillar sig tankarna, ångesten minskar, jag kan uppskatta saker, är mindre rädd och mår lite bättre. Jag kan tänka klarare.

Hade det inte varit för att alkohol är dyrt och jag egentligen inte har råd, att det inte är bra för den fysiska hälsan och för att jag faktiskt har två barn som jag skulle vilja se växa upp så ser jag ingen anledning till att sluta. Drickandet får mig liksom att överleva livet.

Min man och jag driver eget företag sen 10 år som nu är påväg mot eventuell konkurs, vår relation ligger också pyrt till både pga av företaget och mitt mående. Min son har en ätstörning, vår ekonomi är körd i botten och jag vet verkligen inte vad jag ka ta mig till. Var ska jag börja? Och hur ska jag hitta ork och motivation till att sluta dricka?

Tänker att jag inte är ensam där ute även fast jag känner mig extremt ensam.
Tack på förhand till den som orkar läsa och eventuellt ge råd eller tröst.

Jag tar mitt beslut för dagen och väljer att ta mitt ansvar idag,för min skull 🙏/Pilla

@Friluftstok, vad roligt att höra av dig. Mins så väl när vi alltid peppade varandra. Och vad skönt att höra att du hittat din "väg" och vad underbart att höra att du kan köra bil utan att vara orolig längre!