skrev FinaLisa i Kom igen nu!

Godmorgon Annabell ☀️
Så skönt att du vaknar hel och ren, fräsch och pigg denna morgon😁👍
Kram 🧡🌷🧡


skrev Sisyfos i Dags att kliva ut ur mörkret

7 månader i förrgår
Känns både kort och långt. Tycker att det går långsamt på nåt sätt trots att veckorna går fort. Det går långsamt att ändra månadssiffra. Att vara nykter är dock en vana nu.
Ni som känner mig vet att jag var en äkta smygare... om ni har sett den där antialkoholreklamen om gömställen som slutar med ”har du fler gömställen, kan du kontakta....” Tänkte på det igår. På en av våra toaletter saknades det verkligen gömställen. Eftersom jag ibland gick in dit när jag drack var det här lite jobbigt om man skulle ta sig ut osedd med en flaska i handen. Nu finns där ett gömställe. Ett jättebra gömställe faktiskt. Tänk om jag kommit på att fixa ett sånt när jag fortfarande drack. Men man var dålig på att hitta lösningar på problem då.
Jaja, konstaterar nu att jag inte behöver gömstället. Tänker på alla gömställen som beskrivits här genom åren. Tror nån gömde sina flaskor på nåt ställe i sängen. I min värld kändes det så knöligt och obekvämt.

En bra sak med att vara helt alkoholfri är att jag vid mitt senaste läkarbesök fick lämna ett peth-test. Vårdcentralerna måste tydligen förklara varför man tar såna tester och nåt av de besvär jag har kan tyda på hög alkoholkonsumtion. De berättade zdet inte innan, utan i efterhand. Jag tänker att de borde ta sånt mer rutinmässigt egentligen. Alkohol ger så många negativa effekter och ligger bakom så många problem. Men nu har jag papper på att mina problem inte orsakas av alkohol. Ibland känns det som att man hos VC i första hand letar efter förklaringar i livsstil och psyke och sällan tittar efter medicinska förklaringar trots att man besöker just en läkare. I och för sig är det bra att ha en helhetsbild, men om man bortser från just sin egen pusselbit så förstår jag inte riktigt hur man tänker.
Det kommer att vara lättare att ställa krav nu tänker jag. När man hela tiden går med den där vetskapen om att man dricker i hemlighet, även om det inte är mycket, då var det svårt att ställa krav. Det fanns ett uns av sanning i det jag tror att de trodde.
Det är faktiskt också en del i att jag inte dricker nu. Jag måste veta att problemen inte beror på alkohol. Jag måste veta hur det är utan. En del av det jag har tror jag blir bättre med alkohol. Men det får vara slutmedicinerat nu.
Så nu är det dags för mina egna sunda val. Promenaden! Och poddarna!


skrev Majaela i Mot ljusare tider

@Soffi, ägnat morgonen till kaffet till att läsa din tråd från början ( den aktuella) . Vad långt du har kommit. Du verkar ju superstabil nu. Skattade igenkännande åt senapsburken, hahahah. Skulle gärna vilja veta vad som hände med pilatesbollen , 😉, har samma krypande känsla dagligen vid babblande meningslösa teamsmöten. Skulle kunna renovera ett hus på alla de meningslösa timmarna! 😩 Försöker dock slå av kameran o jobba lite vid sidan av utan att det märks .
Ha en fin dag och glöm inte att planera in VILA, för att hålla i längden. 💛🌻💛


skrev Sisyfos i Mot ljusare tider

Att vakna upp till den bästa dagen -
Ja, hjälp vilken känsla det var. Funderar på när jag kände så sist. När det senast bubblade av förväntan på dagen eller på någon särskild händelse. Jag har skrivit det förr men jag var verkligen ständigt på väg. Då är man aldrig någonsin i bästa dagen, inte ens när den finns där. Alkoholen gjorde det absolut värre. Kanske att alkohol i sociala sammanhang ändå gjorde just det, bromsade så att det var där och då, men det är så mycket roligare att vara med när man är nykter.
Tänker på det du skrev om att oro för morgondagen gjorde att du inte sov. När min mormor blev äldre och fick problem med hjärtat låg hon vaken mycket på nätterna för att tänka ut hur hon skulle göra för att behöva gå så lite i trapporna som möjligt. Vad hon behövde ha med sig upp och vad hon behövde ha med sig ner. Det är ungefär samma sak tänker jag. Tror att det sättet att vara ligger i släkten. En planeringsgen! Oftast en god egenskap, men allt är bra i lagom dos. Jag jobbar för fullt med hör och nu och drömmer om att vakna upp bubblande av förväntan till bästa dagen. Bästa kaffet, bästa promenaden, bästa barnen..,
Tror som du att det vore dumt att kunna skriva privata inlägg i ett sånt här forum. Här finns så många sårbara personer, personer som vill hjälpa och personer som skriver ganska utlämnande om sig själva.
Vet att det har förekommit kontaktförsök som inte har varit ok och då har andra reagerat.


skrev Sisyfos i Nära personers oro

Det är inte helt lätt, din fråga.
Usch, den rör nog upp det mest smärtande som finns. Jag försökte dricka i smyg under så många år. Det gick ju sådär med smygandet. Jag minns själv hur min pappa smygdrack ibland och hur jag hade full koll på det. Jag visste exakt, när, var och hur mycket. Å så gör jag samma sak själv mot mina barn. Det är inte ens livs stoltaste ögonblick.
Jag ville verkligen sluta.. vi pratade om det ibland. Jag förklarade, lovade. Lovade en dag och kunde dricka dagen efter. Och mina barn är viktigast i världen men det räckte ändå inte till för att sluta. På nåt sätt så finns det någon kalkyl där som säger att det kanske ändå inte är så farligt. Det är obegripligt! Men det var för att medicinera, för att orka.
Det skadade barnen och ja nu efter en längre tids nykterhet är det nog en del i att aldrig vilja trilla dit igen. Så de n ångest man får av att tänka tillbaka den får man bota med insikten i att det är annorlunda nu.
Jag vet inte om mitt faktiska avslut kom när min syster verkligen ifrågasatte mitt resonemang om drickande. När jag skulle försöka förklara och rättfärdiga ett glas. Varför ska jag ta det när jag vet att jag mår bättre utan och barnen mår dåligt av att jag dricker? Det går liksom inte att rättfärdiga det där glaset. Nu har jag inte bestämt mig för ”aldrig mer”, men det kan aldrig mer bli hemma i ensamhet och det får bli sällan och begränsat om det skulle bli igen.
Hur känner du själv för drickandet?
Du skriver att du har velat sluta. Jag tycker att din dotter är modig och hon förväntar sig nog att du gör något åt situationen nu när hon har konfronterat dig. Min dotter såg ju att jag inte mådde bra, det var ju inte bara alkoholen hon oroade sig över utan det faktum att jag inte mådde bra och medicinerade med alkohol. Hon var verkligen både orolig och ledsen. Barn ska inte behöva oroa sig över sina föräldrar - det är väl så jag vill att det ska vara. Sen blir det ju inte alltid så, men ta chansen nu tycker jag. Ta chansen att lägga av med alkoholen. Du kommer inte att ångra några nyktra dagar, det kan jag nästan lova. Och den tillfredsställelse som finns i att jag nu kan vara en stabil mamma igen, det ångrar jag inte heller.


skrev Sattva i Nära personers oro

Hej!
Välkommen hit!
Mina barn är 15 och 17. När jag förstod vad mitt drickande gjorde med dem var det en stor drivkraft att sluta. Jag slutade i första hans för min egen skull, men barnen är del i att jag håller mig nykter. Vill inte svika dem. De uttryckte som din dotter att de märkte när jag var påverkad. Drack också i stort sett varje kväll. Ffa på helgerna blev jag märkbart berusad. Under hösten blev det allt tydligare att barnen såg och förstod. Mådde dåligt. Jag mådde dåligt.
Vet inte om mitt svar ger dig några svar på dina frågor?


skrev Sattva i Mot ljusare tider

Önskar dig en riktigt bra dag Soffi!! Supertrött jag också. Kanske sommartiden spelar in? Snart påskledigt!!!!
Kram!!😍⚘🌼🌷


skrev Soffi i Mot ljusare tider

Hur ska det här gå?
Jag är helt väck 😵🥱😪, har sovit uselt i natt. Men jag vet iaf varför, jag har för mycket inplanerat idag och undrade redan igår kväll hur jag ska få ihop allt... Nåväl. Det kommer att gå bra. En natts dålig sömn är inte hela världen och imorgon kan jag ju faktiskt ta ledigt om jag vill.
Igår var ju faktiskt en toppendag!!💖
Det kommer fler 🙏.
Tillit.
"Trust I seek and I find in you
Every day for us something new
Open mind for a different view
And nothing else matters"
Tillit till mig själv och andra.

@Mic skrev:"Jag gillar verkligen inte den här "nya" sidan.. Finns det egentligen något som är bättre..?"
Njaeo... Jag vet inte. Har faktiskt inte funderat så mycket på det efter att jag hittat hur jag ska skriva mina inlägg igen. Det är det som är viktigt för mig. Alkoholhjälpen är min vän i nykterheten, här finns mina nykterhetsvänner 🧡🧡🧡. Men precis som andra vänner, ingen är ju "heltäckande", jag har olika vänner för olika "saker".
Jag saknar också att kunna skriva direkt till någon utan att alla ser. Men jag förstår varför den funktionen inte finns. Att blotta sig och sitt alkoholproblem gör ju oss väldigt sårbara. Ibland svallar känslor och diskussioner höga i vissa trådar. Tror det är bra att alla vet att alla kan läsa då, det blir som en vågdämpare och hindrar sådant som kan upplevas som angrepp. Så tänker jag iaf.
@Mic skrev:"Jag bryr mig. Men det tror jag att du förstått ;)"
Ja. Tack! Det är ömsesidigt. Men om jag förstår varför? Nej, inte riktigt...
Jag som älskar gåtor och tvetydigheter... Men ibland tycks jag gå bet. Eller behöver mer betänketid?
" en bok om framtidsnostalgi.." Oj, då får du vara kreativ!!
"Vilja utan väg har inte en chans" Sant. Men om man verkligen vill så hittar man alltid en väg.
Vi säger så.

@Sattva skrev:"Ja att göra gott nog räcker absolut, vad mer kan man göra?"
Så får det verkligen bli idag! Tack!
Det är ju inte för inte som jag har mina affirmationer. Det som upprepas tillräckligt ofta blir till slut "sant".. Eller, "fake it till you make it" om man så vill...

@Miss Mary Poppins skrev:"Igår hade jag energi men inatt sov jag 5 timmar. Så trött att jag är yr. 🥴
Spännande hur lika vi känner oss. "
Ja! 😵

@Majaela skrev:"Min förra påsk var också perfekt, för alla utom för mig!
🐣🐥"
I år är det verkligen vår tur att ha den perfekta påsken!
Inget kan stoppa mig nu 😁😎.

Sådär ja. 5 koppar kaffe medan jag skrivit. Djupandning för att ta sats in i en kall dusch.
"Den bästa dagen"
Jag vet en liten grabb som alltid vaknar upp till "den bästa dagen".
Han har rätt. Idag blir den bästa dagen som jag kan få idag.

Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.
Jag är okej som jag är.

KRAM!🌷🌷🌷


skrev Sisyfos i Ändrade mål

Välkommen hit!
Du skriver att du planerade en vit månad, men att du nu känner att du inte orkar och planerar att dra ner på antalet dagar som du dricker istället.
Varför ville du ha en vit månad?
Och varför har du ändrat dig?
13 öl som du drack igår blir i alkoholmängd som en hel flaska sprit. Det är rätt mycket.
Och det innehåller också 1700 kcal, en ganska stor del av ditt dagsbehov av kalorier skulle jag kunna tänka mig.
Tänker att du har stora vinster att göra på hälsoplanet om du ändrar dina ovanor. Att dra ner på antalet dagar är en början.


skrev Blanka i Att göra slut med min kompis vinet, inte helt lätt.

Tack Onkel F och Sisyfos.
Jag är så glad att jag fixat detta nykter, känns som jag går ifrån ”får” inte dricka till ”vill” inte dricka. Så det ska nog ordna sig det här med 🤗🥰


skrev Annabell i Kom igen nu!

Tack kära ni 😊💞! Har gått och lagt mig nu, med helt pannben och obrutet Visakort 😂. Lite i märklig oform ändå på nåt tjorvigt vis, men kommer ju iaf definitivt inte att vakna imorrn och ba ”åååh, fasiken vad synd att jag inte drack igår ändå” 😂 - och det är ju sååå värt 😊!!

Sov så gott alla ⭐️!


skrev Majaela i När känslorna styr

Tack @Sisyfos, @Ingvild & @Soffi, mina vänner här! Jag följer alla era trådar och ser fram emot att läsa hur er påsk har varit när den är över🌻💛
Jag läste Rebecka Åhlunds bok i rasande fart och har nu precis läst ut Hillevi Wahls bok ”kärleksbarnet”
som handlar om hur det är att växa upp på -70 talet med föräldrar som är alkisar, så himla tragisk.
Nån som har fler boktips?💛🌻💛


skrev Kennie i Druckit i två månader

Jag tror vi är många som du.. Som kunnat dricka normalt i många år, och så plötsligt ändras något och man fastnar. Min erfarenhet är att nedstämdheten orsakades av alkoholen. Efter någon månad nykter fick jag livsglädjen tillbaks. Så häng i och var inte rädd att ta hjälp om det behövs. Ta hand om dig och fortsätt skriva här!


skrev Varafrisk i Kom igen nu!

Vill bara skicka en stor kram🤗

Skönt att det går så bra för dig men kom ihåg att om det inte går bra så är det helt ok! Man behöver inte prestera..inte ha lösningar ...man kan bara ta en dag efter varandra.....

Kram❤️


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

@Se klart jag blir alldeles varm i hjärtat av ditt inlägg❤️

Min man och jag möttes i dansens värld. I mitt barndomshem fanns det dans..jag dansade m mamma, m min syster på köksgolvet. Eftersom jag var nästan åtta år yngre än min syster så tror jag att hon övade på mig.

Min man och jag möttes i dansen...fick barn under dansen...och dansade efter barnen kom t oss. Har inte dansat ute på offentliga danstillställningar (innan Covid-19)på länge. Vi får mer och mer olika intressen även om jag försöker hitta gemensamma..för jag vet att jag vill leva tillsammans m honom. Men i dansens värld möter vi varandra och vet precis var vi har varandra❤️

Kom att tänka på ett minne...det var sommaren när min man fick cytostatikabehandling. Nanne Grönwall och Brolle skulle komma t vår stad. Vi trodde på lördagen. Vi var ute och åt..en fredag. Gästerna på bordet bredvid skulle gå t parken efteråt för då uppträdde Nanne och Brolle. Vi hade tagit fel på dag. Men vi gick dit. Inte direkt uppklädda. Men vi dansade och diggade..och jag var helt euforisk att min man orkade....och den närheten❤️❤️❤️

Är så glad över mina böcker🙏🏻Man måste ju öva eller hur? Kanske det inte blir ngt av mina fröer nu...men jag övar❤️

Kram❤️


skrev Se klart i Kom igen nu!

Ville bara säga hej och kolla att visakortet är helt liksom pannbenet. Jag tror det!


skrev Se klart i När kommer dag nr två??

Godkväll!
Bra att du köpte odlingsböcker tycker jag, och bra att du funderar på motionsform.
Men allra bäst var att läsa ditt motionspass med din man. Jag tror inte att ni planerade det jättelångt i förväg, utan ni dök in i något som var roligt och lustfyllt. Precis så är det med både odling och motion tycker jag även om det kan vara en längre startsträcka. Men väl där, blir iaf jag väldigt uppfylld, närvarande.
Det är ljuvligt att ge sig hän. Det är som att bli nuddad av själva varandet, trots att det är så vardagliga saker. Och då tänker jag ofta att det här är vad som bjuds. Möjligheten att få dyka in i livet. Men det är dyket det kommer an på. I förälskelse eller när du bestämde dig för att utbilda dig. Det är mer än beslutet, det är liksom att säga ja med stora bokstäver till att leva. Jag kommer troligen inte bli en... drottning på en söderhavsö, jag kommer inte få jättelångt hår eller bli 180 cm så alla kläder sitter som om de hängde avslappnat på en galge. Jag kommer inte lära mig fler språk, kommer inte få fler barn. De sakerna intresserar mig också lika mycket som att se målarfärg torka. Vad som intresserar mig kan jag inte sätta fingret på. Ibland känns det som om jag inte vet, att livet blir mer mystiskt och spännande, men ca 99% av det händer på insidan. Så att leva inifrån och ut, hur konstigt det än kanske låter. Öppna små dörrar på glänt så att det går att smyga ut den där morgonen och faktiskt dyka i. Du har så mycket fint framför dig! Kram 🥰


skrev Andrahalvlek i Sluta dricka - kamp mot psyke och vikt

@Farzan Skönt att du får bra hjälp 🙏🏻 Det låter som du jobbar på så bra som du kan göra, fortsätt så!

Kram 🐘


skrev Farzan i Sluta dricka - kamp mot psyke och vikt

@Andrahalvlek Jag har en massa hjälp mot mitt mående. Jag har en krisplan som jag byggt tillsammans med min läkare. Det psykiska är hyfsat under kontroll, eller snarare så har jag god hjälp. Träffar läkare eller kurator varje vecka samt så har jag boendestöd och kontaktperson 2 gånger i veckan pga mitt självskadebeteende. Jag har mer hjälp än många andra med psykiska problem. Å andra sidan har jag blivit hämtad av polisen 4 gånger och spenderat totalt 6 månader på slutenpsyk pga kraftigt självskadande och självmordstankar de senaste 3 åren. Det har varit helt utan alkohol i bilden.

Däremot så har jag varit på god väg till ett bättre mående. Klarade 13 dagar utan alkohol och gick ner 7 kilo på den tiden. Nu ska jag ta mig i kragen och fortsätta kampen mot mående och vikt genom att fortsätta mitt uppehåll med alkohol (vill helst säga stop men kallar det uppehåll just nu).

Något positivt: vikten är 104 kilo nu, start 112 så 8 kilo ner på 3 veckor :)
Jag är ju både arbetslös och sjukskriven. Promenader är min medicin så jag går mellan 20 och 30-tusen steg om dagen samtidigt som jag styrt om kosten. Jag har fått låg dos blodtrycksmedicin men blodtrycket har gått från skyhöga 170/110 till 130/70. Saker händer i kroppen och det gör mig mindre sugen på alkohol även om jag inte kan hålla mig borta helt.


skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??

@Tofu @FinaLisa @Sisyfos Tack för att ni skriver...det värmer:)

Ska se om jag kan få en röd tråd i detta inlägg...annars får det bli som det blir...nej...det får bli lite olika avsnitt....fast den röda tråden är ju att få till livet och att bli nykter!

Träna har egentligen inte varit något problem för mig...har styrketränat...jympat med Friskis & Svettis...cirkelträning...simmat...även om jag är tung och stel så är det inte problem för mig att delta...men problemet är att få till kontinuiteten...och jag tror att en stor bidragande orsak till det är alkoholen. Anledningen till att jag tänker promenader/stavgång är att börja lugnt för att få kontinuitet. Använder mig ofta av appen Runkeeper då har jag lite koll på hur fort jag går och jag får upp flåset. Jag tänker att jag skulle kunna växla mellan att gå vid sjön och i ett spår som är lite mer kuperat. Kanske börja att gå en halvtimma för jag tänker alltid...jag måste gå en timma..så jobba med tankarna.

Och @tofu jag ska lyssna på avsnittet du nämnde..tror jag har lyssnat till denna kvinna vid en föreläsning på min förra arbetsplats. Ska läsa om skam. Imorgon har jag telefontid med min terapeut tänker att vi kan prata om skam...vi har gjort det förr men jag kan inte prata nog tillräckligt om detta ämne. Samtidigt tänker jag...är det inte så att vi alla som har ett alkoholberoende bär på en skam och att alkoholismen är skamfyllt och stigmatiserande av samhället. Om det inte vore så skamfyllt varför finns det då ett forum för oss som har ett alkoholberoende..varför skriver vi under nickname...Det är skrämmande tycker jag att år 2021 är ett av de vanligaste sjukdomarna/beroenden så skamfylld så stigmatiserande! Jag ska ju träffa åter igen en ny läkare...om jag skulle våga vara så modig att fråga honom...hur kan du hjälpa mig?? Jag vet inte om jag vågar men jag ska banne mig försöka....däremot är det inte säker att jag köper vad han erbjuder....om han erbjuder något.

I alla fall.....så gick besöket hos min bröstläkare bra. Verkligen en speciell situation...man kan ju inte annat än skratta. Jag har leggings och kängor på mig, är naken från midjan och uppåt men bär munskydd. Läkaren har arbetskläder på sig, munskydd och visir. När han ska undersöka mig tar han på sig förkläde och gummihandskar. Medan han trycker och klämmer pratar vi om Coronan...så himla speciellt..haha! Men han kände ingen knöl och glad var jag:) Om jag nu har högt blodtryck, övervikt, sömnapné mm så har jag i alla fall bröst där det är lättare att upptäcka en tumör vid röntgen och då kan man ju inte bli annat än glad. Han påminner mig att undersöka brösten en gång i månaden..förr gjorde jag det efter mensen var slut...men nu kanske det får bli vid löning.

Efter jobbet åkte jag till bokhandeln i min stad. Ny ägare och jättefin bokhandel. Ville köpa ett anteckningsblock som var olinjerat. Köper en ny sådan lite då och då....för just DÅ ska jag ta itu med livet! Nu känns det ju verkligen som om jag är på ruinens brant....och bör allvarligt bestämma mig för vilken inriktning jag ska ta i mitt liv! Och då har hjärnan sagt till mig...du behöver en ny bok...så himla lättlurad man är!

Fast samtidigt när jag var där i bokhandeln blev jag lite sugen på att köpa en bok om odling...jag vet ju inte om jag vill odla....fast jo...lite grann...grejen är den att om jag dricker alkohol så blir det inte bra. Köpte två böcker ..en trädgårdskalender och en annan trädgårdsbok...och ska jag ha nytta av dem..då behöver jag verkligen vara nykter...annars är det ett rent slöseri...och jag har slösat förr....så det borde vara tillräckligt med det nu!

Igår när jag var på Systembolaget så var det ganska mycket folk och alla handlade väldigt mycket. Nu har ju regionen gått ut med att man i princip inte ska ha några kontakter under påskhelgen pga den höga rådande smittspridningen. Så då tänker jag....att antingen ska alla själv dricka väldigt mycket eller annars ska man träffa vänner...och det känns ju lite oroligt med tanke på pandemin.

Hur som helst ha en fortsatt fin tisdagskväll! En dag kvar på jobbet därefter tar jag Påskledigt!

Kram:)


skrev Kennie i Långsiktig förändring

Bra gjort! Fint att höra att du kämpar på! Svårt det där med att sluta känna att man missar något. För mig hjälpte det att läsa Annie Grace (fastän jag tyckte hennes stil var tjatig) samt Rebecka Åhlund ("Jag som var så rolig att dricka vin med"). Och jag ändrade inställning under resans gång. Så ha tålamod och gneta på. Och försök fokusera på hur skön kroppen känns när den är obakis och hjärnan inte har ångest..


skrev Soffi i Mot ljusare tider

@Mic
Nykter och mår bra idag 😊.
And nothing else matters.

Så imorgon blir det nog en kommentar igen 😎.

Kram!


skrev Tulpanen i Förtvivlad

@Ingvild Tycker jag absolut Det måste finnas en väg ur detta alkoholhelvete! Som gör att man gång på gång ramlar tillbaka 🌺


skrev Ingvild i Förtvivlad

Tvånget hängde absolut ihop med min ätstörning. Jag rasade i vikt av amning och sprang väldigt mycket på den tiden. Nu i 50 års åldern springer jag i princip dagligen men inte milen eller mer utan en tur på morgonen med hunden innan jobbet.
Jag tar gärna en promenad på kvällen eller cykling... men kanske ska testa och ge det en chans...


skrev Pianisten i Förtvivlad

Toppen ju att du redan har en träningsrutin. Kan tänka mig att din morgonrunda sitter som en djupt rotad rutin nu då. Tänker att det kanske hade varit ännu bättre i ditt fall nu att köra springturen till kvällen istället för promenad också och använda det där endorfinpåslaget vid den mest kritiska tidpunkten men förstår om det känns svårt att ändra på en så lång vana.
Du skriver; "För några år sedan mera ett tvång". Har det möjligen haft något samband med din ätstörning? Jag kan inte kalla det jag haft för ätstörning men jag har också haft ett komplext förhållande till mat sedan tonåren då jag började bli mullig. Sedan dess har jag ägnat återkommande perioder till extrema bantningskurer och där emellan frosseri. Jag började med styrketräning förra året, det var det som gjorde att jag kom ur alkoholen och känner för första gången att jag börjar få en avslappnad relation till mat. Hänger säkert ihop med att jag trivs bättre med livet allmänt också. Tänker nu när jag äter lite mer i perioder att det ger extra bra träningsresultat istället.