Senaste kommentarerna i forumet

@Ja må jag leva Vet din familj om förutom maken? Jag tänkte jag skulle säga att jag och en kollega har 90 dagars utmaning för att se om hälsan förbättras, som ett experiment. Min familj tog det bra sist. Jag var så ung, ca 20-21. De trodde nog inte att det var ett beroende då utan en tuff period som jag behövde bryta. Hade jag berättat nu så hade de varit stöttande till 100 %. Jag kanske berättar en vacker dag men skammen är så total. Min familj är väldigt stolta över mig då jag gjort bra karriär trots att jag hade det väldigt svårt som barn och ungdom och var nära på att stryka med. Att berätta för dem skulle vara att radera bilden av mig som en stark person och att jag istället alltid kommer vara den svaga och trasiga trots att jag blivit vuxen. Detta är mina känslor som talar och inte det jag egentligen tror att min familj skulle tycka. Det kommer ta tid.

Men nu har vi klarat en hel vecka 😃

Grattis till 10 veckor ! 🎉🎈🎉🎈Bra jobbat!

Kul att du är tillbaka och skriver också. Du hade ju varit lika dålig på det som jag ett tag. Man har ju inte alltid tid till det och med ångestproblematik så är det ju kanske inte direkt så att andan faller på. Men det låter ju som att du ändå är mest positivt och att du börjar se fördelar på riktigt med att vara nykter ändå.

Det där med Antabus är ju egentligen lite dumt. Som jag förstår det så kan man ju få höga levervärden av det också och att man inte ska ta det om man redan har det. Men om man inte kan sluta dricka utan det? Är det bättre att man får ett återfall då än att man tar Antabus?

Jag tänker mkt på min barndom. På min
Mamma som hade ensam vårdnad över oss barn. En mamma som passar in på alla punkter gällande borderline-personlighet.
Allt var svart eller vitt.
Hennes känslor var de som var viktigast .
När jag kom hem efter skolan var jag alltid på spänn vilket humör mamma var på ”idag” . Mina känslomässiga tentakler blev vässade och jag kunde se på långt håll hur jag borde bete mig just den dagen för att inte orsaka ett jordskred.
När jag var i 15 års åldern bestämde jag mig för att mamma aldrig mera skulle kunna såra mig eller göra mig ledsen mer. Jag stängde av mina känslor för henne och såg henne för den känslomässig lilla sjuka människan som hon faktiskt var. Jag intellektualiserade och stängde av alla känslor .
Jag fick också i 30 års åldern social fobi.
Jag tror att jag har dövat mina känslor som poppat upp ibland när jag druckit utan att veta varför. Jag har nytta av i mitt jobb att kunna känna av stämningar och jag har lätt för att ”ta folk”. Jag vet exakt vad jag skall säga för att få dem att känna sig bättre att må bra och bli bekräftade. Själv har jag ingen aning om vad jag tycker, vad jag känner, eller vad jag egentligen vill. Jag tror att jag dras till starka personligheter gärna udda, för de känner o tycker åt mig med. Kanske även min man .
Jag är inte konflikträdd men jag viker mig i alldeles för mycket.
Detta har jag kommit på under mina idag, 22 dagar. 🌸🌷🌸

@Varafrisk 💗
Jag är helt övertygad om att du har en massa jäklar anamma inom dig!💪
Men det gäller att kicka igång den och du skulle nog behöva komma iväg på en långhelg för att få inspiration.
Jag vet att det förslaget jag nämnt tidigare är ganska dyrt men ändå... skulle det inte vara värt det?
Det är ingen astronomisk summa och du är verkligen värd att ge dig en investering i dig själv.

Så du har också sprungit ADA- milen!👍🏃‍♀️ Vad kul😁 och vilken bra tid!
Jag sprang också några lopp för 30 år sedan men inte lika snabbt. Du hade sprungit om mig med typ 10 minuter om jag minns rätt.
Jag fick också ont, framförallt i knäna av att springa på asfalt så det blev inte hållbart i längden.
Men Vårruset har jag sprungit många gånger. Det är bara 5 km och inte bara på asfalt.

Varafrisk, vad skönt att din man blivit frisk från cancern!🤗👍🙏
Jag vill ju inte skrämma dig eller öka på din oro men kära du, tänk på att alkoholen också kan utveckla cancer😞
Vill så gärna ha dig med på Billströmska efter pandemin...💃💃

Kram 🧡🌷🧡

Gött med helgen fixad! Jag håller med om att du och Mary verkar ha en liknande stil att axla nykterhetsjobbet.🤗 Bra att ha lite kortsiktiga planer inför närliggande ”riskabla” tillfällen. Viktigt med att vara positiv och ge sig tusan på att fixa det. Kanske och hoppas är ord som inte är gångbara i kampen mot alkoholdjävulen.

Kram

Härligt med nyktra helgen, snyggt gjort! Angående aktiviteterna du är lite orolig inför, ett tips är att bestämma redan nu vad du ska säga. Jag körde på att ta med en flaska alkoholfritt bubbel och ställa fram och säga nåt i stil med att jag kör en vit vår efter alla vinkvällar under vintern. Fick bara positiv respons på det, flera som sa att de också skulle behöva det. Och angående att välja bort alkoholen, jag tyckte det var tråkigt i början, men nu känner jag genuint att jag hellre vill ha god mat och roliga samtal när jag umgås med folk. Nu kan jag liksom både ha roligt och ha kvar min sinnesfrid. Du kommer dit du också om du har tålamod i början...

Stort grattis till 70 dagar!🤗 Det går framåt, det rullar på och du fixar det hela jättebra tycker jag.

Kram

Jag förstår att du inte vill prata med honom om du känner så och tror att du gör helt rätt i det. Du får se det som en extra bonus av nykterheten att den kommer att underlätta för dig att ta ett bra beslut om er framtid när allt känns lite klarare och stabilare. Kanske kan det också sporra dig att vara nykter om det retar honom 🤷🏻‍♀️

Min man och jag har varit ute och gått en tipspromenad idag. Det är ett par som har fixat promenaden. Första gången var vid juletid därefter nyår och nu var det dax för tredje gången gillt. Anledningen till idén var Corona att hitta på ngt och att kunna göra ngt. De bad om 20 kr/person. Pengarna skänktes t Barncancerfonden. Det blev 36110 kr. Nu går pengarna till vårt Hospice. Fantastisk idé som blev handling👍🏻

När vi gick där i spåret pratade vi om alla gånger som vi sprungit där. Det är ca 30 år sedan nu. Vi bodde ganska nära. Vi sprang tävlingar. Jag sprang bla Adamilen på 48.58 min. Fick problem m benhinnorna sen. Hade för dåliga skor. Så efter ett tag så slutade jag springa.

Men för ca fem, sex år sedan började jag försöka springa lite lite grann igen. Var för tung (men lättare än idag) och mkt dålig kondition. Men dagen efter min man hade fått diagnosen Matstrupscancer var jag anmäld t Vårruset. Ville inte åka. Regnet öste ner. Min man och en kollega sa åt mig att hänga med ändå. Så av 5 km sprang jag 4,5 km på 45 minuter på rent vres. När jag kom i mål så kom tårarna ... de rann och de rann. Min kollega frågade mig om jag var rädd och jag svarade ja. Jag var så fruktansvärt rädd!! Han lever och är frisk...det är snart sex år sedan.

Vad var vill jag säga med detta??? Jo...man kan inte leva på gamla meriter...men att veta att jag har fixat det ...att minnas känslan ...det är att komma ihåg att det finns faktiskt en massa jävlar anamma inom mig även om det är väldigt väl dolt just nu🙄

Kram🥰

Min man och jag har varit ute och gått en tipspromenad idag. Det är ett par som har fixat promenaden. Första gången var vid juletid därefter nyår och nu var det dax för tredje gången gillt. Anledningen till idén var Corona att hitta på ngt och att kunna göra ngt. De bad om 20 kr/person. Pengarna skänktes t Barncancerfonden. Det blev 36110 kr. Nu går pengarna till vårt Hospice. Fantastisk idé som blev handling👍🏻

När vi gick där i spåret pratade vi om alla gånger som vi sprungit där. Det är ca 30 år sedan nu. Vi bodde ganska nära. Vi sprang tävlingar. Jag sprang bla Adamilen på 48.58 min. Fick problem m benhinnorna sen. Hade för dåliga skor. Så efter ett tag så slutade jag springa.

Men för ca fem, sex år sedan började jag försöka springa lite lite grann igen. Var för tung (men lättare än idag) och mkt dålig kondition. Men dagen efter min man hade fått diagnosen Matstrupscancer var jag anmäld t Vårruset. Ville inte åka. Regnet öste ner. Min man och en kollega sa åt mig att hänga med ändå. Så av 5 km sprang jag 4,5 km på 45 minuter på rent vres. När jag kom i mål så kom tårarna ... de rann och de rann. Min kollega frågade mig om jag var rädd och jag svarade ja. Jag var så fruktansvärt rädd!! Han lever och är frisk...det är snart sex år sedan.

Vad var vill jag säga med detta??? Jo...man kan inte leva på gamla meriter...men att veta att jag har fixat det ...att minnas känslan ...det är att komma ihåg att det finns faktiskt en massa jävlar anamma inom mig även om det är väldigt väl dolt just nu🙄

Kram🥰

@Grezzlon Aha.. Jag förstår. Ja, det kan ju hända att de anar. Förstår din känsla, jag hade känt precis lika dant för min familj. Vi ska fira hos makens familj så känns inte lika. Kan du hitta på en vit lögn om att du tränar inför milen och att du inte vill sabba dina framsteg.. Kanske inte bästa. 🙈 Hur reagerade din familj när det med avgiftningen hände och hur tror du de skulle reagera om de anar hur det är fatt med alkoholen nu?

Och påsken... Jag våndas över att berätta för min familj att jag inte ska ha alkohol. Blir jobbigt för mig att ens skriva detta utifrån att jag förnekat det så djupt. Men grejen är att jag för cirka 12 år sedan drack väldigt mycket under en kort period och blev då inlagd för avgiftning och fick sedan antabus i ett par månader. Ett år efter började jag dricka igen, till en början måttligt. Det är ingen mer än min närmsta familj som känner till detta. Jag skäms och skäms.

Så jag känner en oro för att min familj ska "komma på mig" när jag säger att jag inte ska ha alkohol till påsk.

@Grezzlon Nu kom ditt inlägg fram efter att jag postat igen. Tack för ditt stöd också! 😊
Ja, nu går det inte att låta bli godsaker också! Jag har dock precis gjort ett träningspass för första gången på länge och det var riktigt skönt!

Så är snart helgen slut och jag har varit nykter en hel vecka 😃😃🎊🎈🎉🥇 Jag mår så mycket bättre än vad jag gjorde för en vecka sedan. Så fruktansvärt skönt att slippa skammen och ångesten över att jag i hemlighet super och är beroende. Känner ett helt annat lugn i mig själv än vad jag gjort på länge.

Helgen har varit bra och suget har endast kommit ett fåtal gånger och försvunnit lika snabbt. Tror det mestadels beror på att jag inte jobbat. Har oftast tyckt bättre om att dricka på vardagarna. Igår var jag hos exet/bästa vännen som jag sagt till att jag skulle ha en vit månad för hälsan. Jag skulle in och köpa snus och hon bad mig att köpa några 3,5 :or till henne. Blev först lite nervös men köpte alkoholfria öl till mig och fick inget direkt sug när hon så drack dem till middagen. Kändes ändå bra.

Smärtan i magen känns lite bättre. Dock är jag sååå trött 😴 Tänkte att jag skulle få mer energi men som jag läste så kunde de gå upp till 1-2 månader innan energin kommer tillbaka.

Jag har varit tillsammans med min man i många år och han har förvirrat mig och gjort mig ledsen otaliga gånger. Det är något galet med hans empati.
Detta alkoholuppehåll kommer kanske hjälpa mig att se klarare på förhållandet. Jag vet hur han är men blir ändå ledsen för som du skriver @Kennie, borde han vara min medspelare. Han ska föreställa min livskamrat...
Kanske det kan vara så som du skriver @Gullranka att han på något sätt tjänar på att jag fortsätter med mitt drickande. Att hans eget drickande ser bättre ut i jämförelse. Eller att det sätter mig i underläge på något sätt.

@Torn Jag har till och från funderat på att lämna honom i flera år. Men det är ingen lätt sak. Många år ihop, hus och barn. Dessutom vore det svårt för mig att hitta annat boende, men jag var smart nog att ställa mig i kö för hyreslägenheter för ett par år sedan iaf. Ligger dock fortfarande långt ner på kölistan.

Tror inte jag vill prata med min man om hur jobbigt det är med alkoholen än för om jag misslyckas kanske han använder det emot mig.

@Kennie @Gullranka @Torn Tack för ert stöd! 🙏

@Ja må jag leva Vatten till pizza är alltså inte så dumt det heller och som du skrev så slipper du halvleva i alkoholdimman. Jag tar också och unnar mig saker, tycker jag verkligen att vi ska göra också 😊

Trist att höra om din man. Känns lite egoistiskt av honom. Kan det vara så att han gärna vill att du ska dricka med honom som på helgen? Oavsett så behöver han förstå din problematik, respektera och stötta dig. Tror du han skulle kunna det om du pratar mer med honom? Finns ju också anhörigstöd.

Tycker du gör helt rätt i att vänta med kosten ett tag till. Själv tillåter jag mig både snus och massa onyttigheter nu. En sak i taget. Att få bort alkoholen är prio ett 😊

Tjoho! En helg har passerat 😀💪🏼! På vift hela dagen & aftonen igår, så då gick det ganska lätt och jag har ju inget hemma, så idag går av sig självt🙂. Ny vecka i antågande och jag har luskat ut att tisdagen kommer att bli en utmaning (för att inte tala om långfredag...). Bägge de dagarna innehåller aktiviteter (skojiga) som jag brukar försöka toppa till ytterligare med vin... 🙄 Ska nästan bli lite spännande att se hur jag kommer att svara mig själv när jag börjar med övertalningskampanjen! 😆

Tack för era värdefulla inlägg igen 🥰🙏! Och tack för välkommen från dig också @Miss Mary Poppins 💞! Din tråd (och din förra, när ni var ett annat gäng som hängde ihop och peppade varandra en period) har jag också läst med stoooor behållning 😊! Du känns som en väldigt livlig och spontan person - lite som jag tänker att jag själv också är 😅!

@Soffis inlägg ”Raskt tempo, långa steg” i fredags var så fint och väckte så mycket längtan hos mig. Jag vet att jag också känner så (och också lägger märke till att jag känner så) när jag är nykter en längre tid. Även det du @Seklart, skrev här i min tråd tidigare, om att livet och känslorna däri blir autentiska utan alkohol, har otrolig dragningskraft på mig! Jag VILL dit igen!! Men då måste jag hålla, längre än mina klassiska typ 2-9 dagar... 😔.

Trots mitt dryckesmönster (som jag tänker egentligen är extremt uttröttande för kropp o själ), är jag en väldigt energisk och glad person (än så länge...) och jag och mina barn (som jag lever med ensam på heltid) har ett positivt och rikt liv tillsammans med min familj och mina vänner. Men skillnaden vad gäller det autentiska i upplevelser och känslor (både lugn och uppspelthet) är ändå stor, mellan perioder då jag aldrig dricker och perioder då jag dricker... Underliggande (om än kanske osynlig) oro/ångest och en hel del tillkämpade kompensations-glädjeskutt är vad som präglar perioder då vinet är inblandat... Har noll ångest (nästan...) om jag inte dricker och gör då enbart genuina glädjeskutt, när jag känner för det 😄!

Åååh... Det borde vara så enkelt att välja bort alkohol... Men det är ju inte det när det, precis som du skriver Miss Mary P, handlar om ett sabla nervgift som knycker vett och logik och fördärvar ens tankebanor. Skit också vilken värdelös dricka!!

Önskar er en fin avslutning på helgen 💕!

Min åsikt är att alkoholen förleder människor att göra, säga och känna saker som inte är sanna. De kan ha ett uns av sanning, men förstoras och skruvas till något helt annat. Perspektiv och nyanser försvinner. Så många förvirrade fyllegräl och dumheter man sett genom åren, för mig är det ett tydligt bevis på att när alkoholen går in går vettet ut. Och visst kanske barn säger en hel del sanningar, men de säger också att det finns monster under sängen, har låtsaskompisar och agerar ofta spontant och irrationellt. Lite som fulla vuxna....

Hej! Jag håller med Kennie, mycket starkt jobbat! Och vad gäller din mans beteende så låter det helt fruktansvärt i mina öron.🤬 Om man försöker bli frisk från en sjukdom och någon försöker hindra en till det. Ja, helt otroligt elakt. Tyvärr har han nog inte insett hur dåligt du mår, och hur gärna du vill må bra.

Om han inte ändrar sig till att stötta dig i detta så är han inget att ha. Då får du lämna honom. Ta ett allvarligt snack med honom, så fattar han kanske.

Kram

Hej! Vad ledsen jag blir när jag läser om hur din man beter sig mot dig, men så otroligt starkt av dig att trots detta hålla emot och fortsätta ta rätt beslut för dig själv! Kan hans beteende på något sätt bottna i rädsla för att han har egna problem med alkohol och att dessa skall synas tydligare när du helt avstår? Eller att han helt enkelt inte förstår varför detta är viktigt för dig? Min man hade svårt att förstå och acceptera att jag ville sluta helt och tyckte att ”det är väl bara att dricka färre glas” ungefär. Krävdes att vi pratade ordentligt och att jag beskrev hur det blev en mental besatthet för att han skulle fatta. Han som aldrig haft problem förstod nog inte (och gör kanske fortfarande inte fullt ut men kan nu iaf stötta mig helhjärtat.) Bara några tankar, stämmer kanske inte alls för dig. Jag tror i alla fall fortsatt på dig, med eller utan din makes stöd, du fixar detta!

Tack för fina och tänkvärda inlägg! Som jag tror ni vet så läser jag och funderar ...vad kan jag göra hur kan det passa in i mitt liv..kan det fungera.

Min helg har varit sisådär..väldigt trött...besviken på mig själv för att jag inte lyckas. Sover sisådär. När jag tittar på mig själv i spegeln så är det ingen kul syn...en överviktig, lite rödflammig, lite trist färg på håret, ganska så otränad kropp...men det som är läskigt är...att jag vet inte hur jag ser ut inuti min kropp?!?!? Rödflammigheten beror ju delvis på alkoholen men även att jag är lite den hudtypen plus de där otäcka munskydden. Är lite röd även både på hals och bröst och oerhört torr...vilket jag tror beror på stress. Så här känns det om jag inte aktivt verkligen gör allt vad jag kan för att tänka annorlunda. När jag tänker på mig själv utifrån min beskrivning så sjunker jag längre ner men det krävs en vilja och styrka utan dess like att förändra tankarna...så är det...och jag vill förändra tankarna..måendet..men det är väldigt tufft just nu.

Ang antabus så är jag väldigt osäker på om man kommer att skriva ut det till mig. Jag fick ju för något år sedan eller mer..Naltrexon vilket påverkade min lever och jag fick avsluta direkt. Det känns som om man tänker att även om jag inte dricker alkohol utan tar antabus så kommer det ändå kunna påverka min lever...eller ja...jag vet inte hur man tänker. Får väl fråga när jag träffar läkaren. Det som jag känner motstånd till när det gäller antabus är att man måste gå till Rådgivningscentrum för att ta dem på morgonen. För man måste blåsa först och för att sedan kunna ta dem. Och jo jag vet...det är kanske värt det för att bli nykter...men det känns som svårt att hålla mitt arbete utanför då...och jag är väldigt osäker på om jag kan fortsätta att jobba med vad jag gör om man får reda på att jag är alkoholist. Tänker på den artikeln som Finalisa länkade till..hur duktig man är på att dölja sitt beroende...vilken kraft man lägger ner på det.

Tänkte även på vad Kennie skrev i Annabells tråd...att inte dricka på vinsug utan livsglädje. Ibland är det så för mig....nu är det fredag och då dricker vi på det...nu är påsk och då dricker vi på det. Det är som om hjärnan duperar en när det kommer sådana där speciella tillfällen...precis som om jag glömmer av att jag har problem ..att jag inte ska dricka för hälsan osv.

Blev glad för Finalisas skull som har varit nykter 50 dagar...vilket även påminner mig om att hon faktiskt frågade mig om jag skulle hänga på . Kanske gjorde det en dag eller två. Likaså med Mrx. Så många jag mött som gått vidare...och nu får det väl för sjutton vara dax!!

Ska försöka planera veckan som kommer så glädjerikt som jag kan....jobbar ju 90% och är ledig varannan onsdag. Skulle varit ledig på onsdag men då har vi regional yrkesträff på jobbet så jag tar min lediga dag på torsdag istället. Så får jag fem dagar i rad då jag är ledig. Av dessa fem dagar är Systemet stängt tre så det blir bra!!
Är bjuden hem till min son med sambo på Påskdagen. Det ska bli mysigt. Planterade om mina fröer igår...kanske lite väl stort projekt för mig och inte riktigt genomtänkt men det får bli vad det blir. Har iaf planterat vårblommor i mina urnor utom hus och köpt lite påskliljor. Det finns hopp....men ja som jag skrev tidigare det krävs mycket vilja och styrka för att komma över på rätt sida!

Kram till er alla:)

Starkt jobbat! Din mans beteende är obegripligt tycker jag. Kritisera, undergräva ditt självförtroende och dessutom bjuda på kaffedrink. Vad har han för problem med att du slutar dricka. Jag tycker du gör helt rätt, du hittar andra saker än alkohol som sätter guldkant på tillvaron, t ex snittblommor på bordet. Själv upptäckte jag att det är mindre kalorier i ett glas Coca-Cola än i ett glas vin, så det dricker jag med nöje till pizzan. Alkoholfri öl eller påskmust blir det till påsken, funkar fint till sillen! Kämpa på och låt inte din makes taskiga attityd dra ned dig. Han däremot borde fundera över sitt beteende, i min bok spelar man i samma lag när man är i ett förhållande.... Han borde fråga sig varför han beter sig som om han spelar i motståndarlaget och försöker psyka det andra laget inför matchen..

Jag håller med. Du kan ju ta med något själv. Men förstår att det är jättejobbigt. Jag hade det svårt förr när jag försökt sluta när jag var ihop med exet. Hans familj skulle jämt dricka vid alla högtider. Visserligen försökte ingen truga men det var jobbigt att se på. Sen blev de småfulla och tjatiga och man själv var tvungen att lyssna. 🙄 Så förstår att det kommer bli jobbigt för dig. Gör upp en plan. Är det långt hem? Tänker om du kan åka hem om det blir för jobbigt? Jag har någon gång skyllt på sonen och gått hem och lagt mig med honom när jag inte orkat med dem. 😂

Är skönt nu med min egen familj för det har valt att inte dricka när jag är med. De dricker mycket mindre i allmänhet med numera. Syrran har också haft lite problem med alkoholen och pappa är typ alkoholist. Men mamma ser till att det inte blir för ofta för honom. 🤔 Går i släkten kan man säga. Så på högtider dricker vi inte nu. Så det är så lugnt och skönt.

@35Gbg Gud va dåligt av Soc. För mig ringde de mig först. Sen mitt ex. Sen hade de möte med mitt ex separat och med mig. Mitt ex och jag har också en bra relation och han var på min sida och tror det hjälpte med. Att han pratade bra om mig. Att det som hände var en ögonöppnare och inte kommer hända igen. Att jag nått botten och vet att jag gjort fel osv. Att från och med då kommer jag ta all hjälp jag kan få. Jag tycker den konstiga i min situation är att soc inte en ville kolla med beroendecentrum att jag skött mig. De bara typ ”lita” på mina ord. Sen hör man att de gör så där med dig. Tycker det är helt galet. Tycker du ska anmäla eller något. Det är helt galet. De måste ju erbjuda dig hjälp eller något.inte bara placera bort barnet.

Gud va fint av din dotter. ❤️ Men otroligt taktlöst av din vän. Kanske så att även hon inte har världen bästa sätt med alkohol. Men jag vet inte. Känner henne inte. När man varit nykter ett tag och umgås med folk som dricker ser man mycket mer dock. 😊❤️