Senaste kommentarerna i forumet

@Stinalotta hur går det för dej? ocv er andra i teåden? Ja, ärlighet varar längst och jag dricker faktiskt ett glas vin nu..imorgon blir det noll o inget igen. kram på er alla

Summering av veckan:
Det har varit nyktert och både jag och maken är nöjda. Dock blev vi bjudna på en spontanmiddag i fredags. Maken körde och jag drack lite bubbel samt två glas rött till maten. Skulle ju upp och jobba dagen därpå och kände tydligt av alkoholen dagen efter, men ingen större fara.

Reflektion:
Jag tar ju sedan några månade en låg dos Ozempic. Den dämpar inte bara aptiten utan hjälper även alkoholsuget, troligtvis likt t ex Campral. Oavsett så är det ingen mirakelmedicin vare sig för viktminskning eller hjälp till nykterhet. Man måste ändå göra jobbet! Det är dock lite hjälp på traven... Nu när livet lugnat ner sig efter sommaren och jag inte upplever så mycket stress blir det också lättare att inte dricka. Så tydligt att jag bygger på stress över tid och till sist blir alkoholen ventilen som jag tar till. Läxan blir att försöka skapa andrum och pauser så ventilen inte behövs.

Jobbar ett pass till idag och sen blir det ledig vecka hemma. Vi har massor att ta tag i, men har bestämt oss för att ändå ta det i små portioner. Fokus på god mat, träning, utevistelse, närhet och vila.

Ha en fin vecka och ta hand om dig!

Tidigt tidigt uppe med minsta barnet. Tänkte inte alls på alkoholen igår men åt en hel del godis.

Hoppas er helg har gått bra🌸

@RasmusVillLeva, underbart att höra om dina erfarenheter så långt! En månad är en viktig milstolpe även för mig och ser verkligen fram emot det. Stort grattis!

Detta med att skåda inåt och fundera på existensiella frågor verkar komma som ett brev på posten efter några veckor utan A. Högen av prylar man sopat under mattan kan vara jobbig men det är nog en nödvändig fas för de flesta ny-nyktra att suga tag i, utan rädsla och utan att stressa alltför mycket. En transformativ period verkligen. Mycket bra att du söker stöd hos psykolog/psykoterapeut tror jag, detta kan vara något även jag överväger om jag inte kommer framåt tillräckligt snabbt med min egen "byk", med de resurser jag har tillgängliga runt mig idag.

Att utmana sig själv med tex grillfester, vinprovning etc som du skriver om, ja det kan säkert vara ett lärorikt scenario någonstans i processen och var och en får känna efter själv om det kan fungera enligt plan.

Lycka till och ser fram emot fortsatta rapporter!

@Vitvargen Grattis till 21 dagar!🥳 Jag tänker att det handlar mycket om vanor som lärs in in hjärnan om hur man effektivt kan lindra tex stress, oro, ångest mm. Att det till en början kan handla om att dricka pga psykiska orsaker men som i det långa loppet, med ökad tolerans och förändringar i hjärnan, lätt även kan bli ett kemiskt alkoholberoende. Kroppen behöver alkohol för att fungera ”normalt”. Att man ofta dricker för att undvika att ta tag i något tex obehagliga känslor eller för att lätta på trycket för något stressande.

Instämmer i att alkoholen hjälper till att leva i nuet, men ett slags falskt ”nu”, samt undertrycker bearbetning och analys av saker att ta tag i. Alkohol försämrar dessa funktioner vilket påverkar reflektion och tolkning av information samt försvårar våra kognitiva processer.

Vad bra att du hittat ett bra sätt att bearbeta på! Tänker att mindfulness/meditation sätter igång saker, en medvetenhet om sig själv och sina känslor när man nyfiket studerar och undersöker dem. Och att nästa steg blir att förstå sina egna tankar och känslor, se mönster, sammanhang, orsaker mm och hitta sätt/verktyg för att bearbeta och göra förändringar. För mig är även löpning och promenader ett bra sätt att få saker att ”trilla” ned då tankar flödar fritt och många gånger ”Aha! det är så det hänger ihop!”. En slag mindfulness det med😁.

Kul att ni fått med en vän som ni delar era nya upplevelser och glädjeämnen med😁.

Ha en fin lördag! Och bra jobbat!❤️

Dag 21 idag, statusrapport följer.

Känner mig fortsatt klar och upprymd likt de första veckornas eufori, fantastiskt att vakna upp varje dag full av energi istället för att lojt konstatera "jaså jag lever fortfarande?".

Fortsatt förvånad över att jag har absolut noll intresse av A, samma gäller frugan. Det ger mig inget av värde längre, återkommer till det. Hade ju litet magproblem första tiden, dessa togs hand om via surkål först men tyvärr väldigt svårt att hitta opastöriserade sorter i mina vanliga dagligvarubutiker så har gått över till Actimel tills jag hittar vad jag söker (drickyoghurt som är väldigt gott men alltför mycket socker egentligen).

Sömnproblemen, där har jag vägletts till nya kvällsrutiner i form av rogivande örtté som innehåller en cocktail av diverse klassiska substanser; kamomill, "oat flower" vad det nu är, valeriana, lavendel, med mera. Gott, och ofta tar jag en alkoholfri IPA också som ger en dos rogivande humle. Jag går mycket på magkänsla och ingivelser, känns det bra är det bra. Sömnen fungerar mycket bättre nu även genom mer fysisk träning, vettigare sovschema.

En intressant sak är att mitt och vårt beslut för tre veckor sedan har smittat av sig till en tredje medlem i vår allra närmaste krets som vi umgås väldigt mycket med. Vi delade samma ovana vad gäller vinkonsumtion och det blev naturligt att försöka följa efter. Detta lyckades, vederbörande är lika förvånad som vi blev över alla de positiva effekterna och frånvaron av det sug man förknippar med abstinens när man läser om vad som brukar hända. Är idag inne på sin tredje vecka utan A, lysande och vi är så glada och uppspelta allihop!

Så vi är nu tre som delar våra upplevelser och glädjeämnen av detta "nya" liv, ger varandra pepp och stöttning i vardagen, kan lotsa varandra genom och förbi saker som dyker upp på resan som tidigare bedövats bort via den dagliga dosen A. Detta i tillägg till alla härliga forummedlemmar här som frikostigt delar med sig av viktiga erfarenheter.

Vi har frågat oss gång på gång, vad fasen har vi hållit på med så länge? Slentrian, dålig vana enbart? Svårförklarligt. Det tycks inte ha drivits av ett fysiologiskt behov eftersom vi så enkelt kunde ersätta med andra och mycket mer givande sätt att belöna oss.

Senaste dagarna har jag fördjupat den självrannsakan / introspektion jag inledde för någon vecka sedan. Jag har kommit fram till - preliminärt - att jag kände ett behov att *bedöva mig* för att kunna skjuta jobbiga känslor åt sidan, pausa tankar om jobbet och miljön där, sopa tråkiga saker under mattan, leva bara i nuet för en stund. Det visar sig nu att det finns en hel del saker som skavt och skaver som jag faktiskt måste ta tag i för att känna mig genuint hel och tillfreds i märgen. Detta arbete har alltså precis börjat och är rätt omfattande inser jag nu, betydligt mer än jag varit medveten om.

Detta har även medfört justeringar i vilka "meditationstekniker" jag ser som meningsfulla. Precis i början kände jag att det fungerade bra med en mindfulness-inspirerad teknik, jag hittade tillbaka till en gammal cd i mina samlingar av Andries J. Kroese, han kallar det Oppmerksomhetstrening (OT). Denne norrman har en skönt sövande och eftertänksam röst, riktigt sköna mentala övningar bla "kroppsscanning". Ett centralt mantra i denna teknik är SOAL, som ofta översätts till Stop, Observe, Accept, Let go. Man kan dividera om vilka som är de bästa språkliga begreppen att sätta på dessa faser, jag föredrar "Acknowledge" istf "Accept"; man noterar att tanken finns där utan att värdera den alls. Hur som helst, detta är en teknik för att finna avslappning och ro genom att medvetet leva i nuet, inte bara under meditation utan även i vardagen.

Nu kommer jag att säga något som en del kan slå bakut på, eller att jag helt har missförstått - helt ok isf: jag ser stora likheter med hur alkoholen verkade för mig, hjälpte mig att bara leva i nuet *men* undertrycker bearbetning och analys av saker som är bra för mig på sikt att ta tag i. Minsta motståndets väg.

Därför växlar jag mellan denna form av meditation till en egen och betydligt mera progressiv form av SOAL och nästan motsatsen till mindfulness: Slow down, Observe, Analyze, Learn/link. Dvs, att aktivt undersöka rotorsakerna till olika tankemanifestationer/känslor, leta efter mönster som upprepar sig i bakgrunden till dessa, länka ihop dessa mönster och loopar med varandra, dra lärdomar om hur skadliga/dåliga mönster kan brytas. Analysen sker under vägledning av min inre guide.

Viktigt att medvetet och aktivt välja "läge": ibland behöver jag bara ro och frid (tex om jag ska sova), ibland behöver jag ta aktiva steg framåt. Jag har redan nu hittat mycket intressanta saker men behöver utforska dessa mer, återkommer!

Till er alla: ni är fantastiska oavsett var ni befinner er på resan, alla bidrar med värdefull input! En del har målet att bli helt alkoholfria, andra kanske önskar att kunna dricka A kontrollerat. Jag har inte bestämt detta på förhand för egen del, men det lutar åt att jag troligen inte kommer att tycka A fyller någon vettig funktion för mig längre och hellre avstår.

Ha en underbar dag alla!

Lördag morgon, lite för tidigt tycker jag. Hade gärna sovit en timma till men kroppen var nöjd. Nu blir det upp och njuta av kaffe 🌸

@Molnet ja en riktigt ful ovana, vill inte vara en person som dricker alkohol varje helg.
Jag är inte orolig att dricka i helgen men orolig att jag ska vara sur för att ja inget ”får” dricka eller om sambon dricker. Tidigare idag kände jag ååååh vad jag vill ha vin men nu finns inget sug längre. Ligger med popcorn och cola framför tvn.

Hoppas ni har en fin kväll utan alkohol 🌸

@LAO Hej, hur går det för dig? Du är saknad och får gärna höra av dig.

@RasmusVillLeva Grattis till över en månad!🥳. Härligt med alla positiva effekter med meningsfullhet och hur din självkänsla och mentala styrka vuxit sig stark. Tänk, genom att lägga alkoholen på hyllan så fick du alla dessa sköna effekter😁. Vilken mirakelmedicin, fast ännu bättre, du behöver inte lägga till något piller eller operation, bara utesluta alkohol!

Vad bra och modigt av dig att ta hjälp av psykolog för att bena ut och reda i ditt liv. Jag tycker att det är lite lyx att få bolla och reflektera kring sig själv med psykolog😁. Det är en sådan investering i självkännedom och i kompassriktning i det fortsatt livet. Jobbet gör man ju själv och med bollplanket blir perspektiven breddade. Ett teamwork men med fokus på ditt välbefinnande och din utveckling.

Hoppas pizzan var god! Jag bjöd min dotter som hälsade på igår, på hemlagad kantarellpizza med massor av lagrad västerbottenost och ruccola, så gott!

Ha en fin fredag och bra jobbat!💪❤️

@Dan_Måne Grattis till över 50 dagar!🥳. Så bra jobbat av dig! Fint med alla positiva effekter som du känner. Det är mycket sanna känslor som kan komma upp när man blivit nykter. Massor av känslor som bedövats med alkohol för att man inte orkat hantera dem. Som man lagrat på hög och undvikit att ta tag i. Sånt som är kroppens signaler om att något inte riktigt står rätt till och som behöver hanteras för att ge lättnad och för att komma vidare.

Tycker att du påbörjat processen med att reflektera kring det som inte känns bra, det som skaver. Bara att få upp det på ytan och ur systemet är en viss lättnad. Att synliggöra det, sätta ord på det och göra sig medveten om vilka känslor som kopplas till det och varför.

Ha en fin fredag och klart att du är värd nya lurar! Kram❤️

Nykter torsdag,
men var på middag med vin både tisdag och onsdag. Skillnaden var att jag drack måttligt istället för en hel flaska. Och med sällskap istället för i soffan. Och idag ingen alkohol och ingen längtan efter det. Snart sovdags efter en lugn kväll med yoga.

@alkoholdjavul .Bra jobbat!Om man planerat att vara nykter & känner sig osäker på att klara det på en AW så är det bäst att avböja.Att skydda sig själv & sin nykterhet är nr 1.Du känner oro inför helgen & det ätningen konstigt man har ju druckit på helger tidigare så det blivit både en vana & en ovana.Något som är bra tycker jag är att planera sin helgon förväg.Fundera ut ett alternativt fredagsmys.Äta en härlig helgfrukost & planera en trevlig A-fri aktivitet.Handla hem lite läsk, juice & glass till kvällen.På söndagen en härlig frukost.Att strosa & göra sakerbutomhus i naturen.Gå på café’ etc.Se till att helgen blir mysig.På söndagen kan man tvätta,städa & förbereda sig inför kommande vecka.Du fixar detta!Aoch O är planering!

Idag är det torsdag, aw på jobbet men jag avböjde. Imorgon kommer helgen, min svaghet. Känns tråkigt men som jag skrev så ångrar man ju inte att man inte drack.

Jag har inget sunt förhållande till alkohol och måste vända detta annars behöver jag sluta helt och jag vill inte det, känner mig inte redo. Vill klara att vända mitt förhållande till alkohol.
Tycker de finns mycket bra poddar som jag ska försöka ta mig tid att lyssna på.

Hoppas alla har en fin kväll och att ni klarat dagen utan alkohol 🌸

@Molnet vi tar september tillsammans 🌸 som du säger sedan utvärderar man och tar de därifrån.

@Trasig13 hej och vad roligt att du vill göra det tillsammans! Detta fixar vi!
Jag är nog som dig. Efter ett x antal glas vill jag bara ha mer vill så gärna komma i ordning på mitt drickande och dricka som andra och inte få minnesluckor eller vara orolig att man säger något dumt man ångrar.

Nu kör vi september, helgerna är min svaghet. Känner nu att ååååh va gott de hade varit med vin imorgon men nej! Man ångrar aldrig att man inte drack!

@Surkärring hej vad kul! Precis som du skriver är en dag av tio bättre än fler av tio. Nu försöker vi köra inget resten av månaden! Det du skriver låter som väldigt normalt. Jag försöker lyssna på poddar om alkohol, lyssnade senast på Karin adelsköld (stavning vet jag inte) och nu på en som heter skål tamejfan.

Det är så vanligt med mycket tankar på alkohol och att ha problem med det. Många kör på fint väder = dricka, aw = dricka, bjuda hem på middag = dricka.
Så de du skriver låter fullständigt normalt! Och snyggt av dig att tacka nej till glaset så du inte fortsatte med mer.

Jag har också flera kilo som behöver bort efter alldeles för många liter öl i sommar. Jeansen går inte att använda i dagsläget och jag vägrar köpa nya!

Nu kör vi september 🥰

@RasmusVillLeva Grattis till 1 nykter månad! 🥳🥳🥳 Tänk vad mycket som hänt på en månad - tänk vad som kan hända på ett halvår, ett år!? Ofta är alkoholstoppet steg 1, sen följer steg 2, 3, 4 osv. Vi är många som bytt jobb, separerat, flyttat etc.

Kram 🐘

@Måste välja nu .Strålande.Fortsätt så!

IGEN och IGEN, men faller man måste man ju resa sig igen...
Maken har en läkartid om några veckor. Han bestämde sig för att vara helt vit tills dess. Bra för mig också, som såklart vill vara solidarisk med honom. Nu är det fjärde nyktra dagen. Första dagen fylld av trötthet, irritation, håglöshet och ångest. Nästa dag går lite bättre. Tar man sig till dag tre kommer belöningen: Lite bättre sömn, lust och energi. Idag startade jag dagen på gymmet. Känner mig nöjd!
Det är ju skönt att "slippa" dricka. Pulsen går ner och man vaknar med en annan känsla. Nu är första dagarnas abstinens borta. Suget kommer och går, men inte jättesvårt.
Ska jobba hela helgen och då är man ju nykter per automatik. Bra!
Gör som jag brukar när det går bra: Sköter om mig med kost och träning. Dricker te, eldar, handarbetar och ser kanske någon serie eller film.
En dag i taget.

@Vitvargen

Tack för dina kloka ord.
Som du säger så verkar historien ha en förmåga att upprepa sig.
Jag är övertygad om att min far också ville att vi skulle försonas. Minns han sa det när han hamnade på torken för länge sen en gång då han i stort sett höll på att supa ihjäl sig.

Vi fick bättre kontakt efter det men den ebbade ut. Var väl kanske mitt fel också då.
Man kommer ju till ett läge i livet efter 25 när man har fullt upp med sig själv liksom.

Det var väl inte förrän jag blev över 45 och skilde mig som jag började fundera på riktigt över gamla relationer och hur mycket alkohol det faktiskt blivit genom åren.
Ska säga att mitt X inte var ett dugg bättre än mig. Jag har ofta undrat om vi fortfarande varit gifta och lyckliga om vi helt enkelt slutat dricka.
Som sagt så ska man inte skylla på alkoholen men så som hon betedde sig tror jag inte hon gjort utan sitt jävla vin som hon drack i stort sett hela tiden det sista året vi var ihop

Idag är det en månad. Grattis till mig själv! 😊 På ett sätt känns det som tiden har gått oerhört fort och det inte alls var länge sedan A var den närmaste vännen i livet. Samtidigt så känns det så avlägset och som om det var evigheter sedan jag drack sist. Märklig känsla.

Även om 1 månad inte är särskilt lång tid så kan jag rada upp både hälsovinster, hur mitt liv fyllts med meningsfullhet och hur min självkänsla och mentala styrka vuxit sig stark. Jag tänker inte alls på A och funderar inte längre ens på vilken dag av nykterhet jag befinner mig på. Och just det, att inte tänka på det längre, tror jag man kan se som ett stort steg i rätt riktning. Att A tappat sin betydelse och kropp och knopp distansierat sig. Att inte längre gå med handen knuten i byxfickan, somna gott om kvällarna och bara den väldigt goa känslan av att livet är ganska OK.

I början hade jag ett enormt behov av att ständigt aktivera mig och fylla min tid. Och det tror jag var både nödvändigt, viktigt och rätt. Var en förutsättning att dag för dag ”uthärda” tillfrisknandet. Nu är jag mer chill och det gör mig inte så mycket om jag är hemma en kväll utan en specifik plan. Men jag kör på med både vecko- och dagsplaneringen för det sätter bra ramar. Men det kanske inte är pågrund av eller tack vare A som jag gör det – är nog kanske lite mer baserat på min nördiga strukturella personlighet och det är något som får mig att må bra – såväl i jobbet som privat.

Några kvällar i veckan hittar jag någon god alkoholfri öl och lagar lite extra gott till middag. Efter hundvaktandet har jag fortsatt med promenader på egen hand, i ännu snabbare tempo då man inte har en promenadpartner som ständigt behöver sniffa på varenda lyktstople eller göra sina behov. Går upp direkt från sängen, via badrummet, och promenerar en runda på ca 1h innan jobbet kallar. Och på kvällen blir det en runda, beroende på tid 45-60 min. Det i kombination med bättre kost märks på vikt men inte minst i självbefinnandet och självkänslan. Och särskilt morgonpromenaden – det är verkligen en härlig stund som bygger upp så mycket positiv energi för dagen.

Det är svårt att komma ihåg hur jäkla nere jag var på alla sätt för bara en månad sen. Ock lika fantastiskt, kanske än mer, tänka på hur snabbt man kan må bra (eller bättre) igen. Säkert jobbar kroppen fortfarande på med balanser i kroppen, hjärnan återhämtar sih ännu och ett och annat inre organ i chock kanske också fortfarande är inne i någon slags reperationsfas. Men för mig själv – så känner jag mig lite som en ny människa. Vissa dagar otroligt trött och jag kan fortfarande ha lite huvudvärk emellanåt. Även sömnen och trög mage hänger med lite då och då. Men det får man bara se som en kvarhängande bi-effekt och att det också med tiden kommer rätta till sig.

Jag undvek den där stora grillfesten jag skrev om för ett tag sedan och har fortsatt undvika att vara i miljöer/situationer där alkoholen finns med. Men det är så klart ingen hållbar lösning – man kan aldrig gömma sig från utmaningar/problem – man måste bli vän med dom och hantera det. Om det sen kommer innebära att jag väljer att försöka återgå till kontrollerat socialt drickande eller ej återstår att se. Just nu kör jag på utan någon längre tidsplan utan tar det dag för dag. Men 1 månad känns starkt och bra inom mig.

Något jag ofta återvänt till när jag tittar tillbaka på alla inlägg jag skrivit är grubbleriet om livet efter A. Om de extensiella frågorna om vem jag är nu liksom vad det är som jag vill att mitt liv sk a fylas med – vad som gör mig lycklig och hur det ska levas. Även funderingar kring karriär, kärlek, eventuell hund, vart jag ska bo och så vidare. Alla dessa tankar bara virvlar runt och på vissa områden har jag tagit mig fram själv och tankarna har börjat klarna. Har till exempel bestämt mig för att säga upp mig från mitt nuvarande jobb om ett par månader och förverkliga min professionella väg på annat sätt. Stort steg men nödvändigt. Men det är ett virrvarv av tankar och så många frågor där jag velar bland svaren jag ser eller kanske inte ens vet finns. Det tar både energi och skapar en dålig känska inom mig. Jag behöver ställa in mitt kompass bättre och jag tror inte jag klarar det själv. Om någon hade frågat mig för 10 år sedan om jag skulle kunna tänka mig att gå till en psykolog eller livsstilscoach hade jag nog bara skrattat högt. Inte jag liksom. Men man får väl acceptera att man både blir mognare, öpnnare och mer modig med åren. Första träffen är på fredag och jag ser så mycket fram emot att få bena i saker som egentligen, eller bara indirekt eller delvis är kopllade till A. Den hjälpen tror jag att jag behöver.

Ska avslutningsvis återkomma till det där med att kunna dricka kontrollerat och i sociala sammanhang. Jag har en möjlighet att testa det om ett par veckor då vår lilla interna vinprovarklubb har middag, sker en gång per kvartal, och det är något jag kommer överväga som en teststation. Men har inte bestämt mig än. Om så blir fallet kommer det byggas på ramar och planering. Likväl som det kommer behövas om jag i framtiden vill hitta en sådan modell som jag tror kan fungera. Jag vet att många kommer gå i taket över att man ens överväger tanken att försöka för att ”det går inte – ingen som risk- eller missbrukat kan klara av det”. Andra menar på att vissa kan. Även här kommer väl rebellen fram i mig och jag är ganska säker på att jag en dag, förr eller senare, kommer prova en sådan modell. Om det blir redan om ett par veckor som blir en test för detta återstår att se. Men missförstå mig inte, jag har verkligen inget sug i sig efter själva alkoholen eller att jag snabbt måste hitta en modell för att kunna dricka. Och allt är bara tankar.

Till helgen ska jag på ett stort event där man får träffa hundar som räddats på olika sätt och som söker ett nytt hem för livet. Det ser jag så fram emot och kan verkligen se mig som en ganska bra hundägare. Kommer nog inte bli något införskaffande nu på studs men inom överskådlig framtid är det nog ganska troligt.

Men en dag i taget och ett mål i sänder. Nu blir det psykolog, fortsätta med min vecko- och dagsplanering och hålla kursen stadigt framåt med det nya liv som jag hittils byggt. Och för alla de som tvekar om de ska sluta med A eller ej. För de som tvivlar på om det verkligen blir så stor skillnad och vad enbart veckor utan A kan åstadkomma. För alla de som är fast med A och bara ser mörker. Såklart finns det ljus i mörkret om man bara vågar ta det första steget. Tuffa dagar kommer vändas till mer och mer uthärdliga dagar till riktigt fantastiska sådana. Tankarna kommer klarna och kropp, hjärna och liv återuppväcks på ett fashinerande sätt. Med den tanken firar jag min månad idag. Hoppas fler som är illa ute också kan finna sin tro om ett bättre liv.

Firandet då? Klart jag ska fira 1 månad. Blir hemlagad pizza och några 0,0 med en vän hemma på terassen ikväll. Hen dricker normal öl vilket jag också köpt hem. Ser inte ens att de finns i kylen som ett hot mot vare sig min karaktär eller beslutsamhet i vad vill.

Ha en härlig torsdag alla!

@Dan_Måne, jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Dels detta om att du är ett skilsmässobarn och saknaden av din biologiska far under uppväxten. Dels om den bristande kontakten med din 30-åriga son som delvis växt upp med din nya kvinna, i mitt fall var det att jag växte upp med min mors nya man.

Jag hade länge en frostig relation till honom, men den har mjuknat och blivit riktigt varm med tiden efter öppenhjärtiga samtal. Alltid haft en bra relation till min mor. Vart jag vill komma med detta är att en ny partner kan ha svårt att helt ta till sig "barn som kommer på köpet", och att denna känslomässiga distans mycket väl kan spilla över på relationen till den biologiska föräldern även om det inte gjorde det i mitt fall. Eventuellt kan detta ha relevans för det du hamnat i, en känsla av distans till din son.

Om jag nu sätter mig in i rollen av din son och efter vad jag vet om min biologiska far, mycket framgångsrik affärsman med alla yttre attribut på "success" i sitt nya liv:

Jag tror min far hade så dåligt samvete under alltför lång tid att han aldrig lagt två strån i kors för mig, att det aldrig blev av att vi kunde etablera kontakt igen när jag kom upp i vuxen ålder. Jag gjorde ett försök att ta kontakt sent i hans liv men han gick omedelbart in i någon slags försvarsposition, helt ogenomträngliga lager av skuldkänslor från hans sida gjorde att det aldrig blev något mer.

Detta är tråkigt men jag måste bara acceptera faktum och gå vidare med mitt liv, mina barn och barnbarn.

Jag vill inte tala om för någon vad de ska eller bör göra, men jag har förlåtit honom sedan länge trots att vi aldrig kunde prata om något betydelsefullt vid den korta kontakten jag hade med honom via telefon sent i livet. Genom att förlåta honom i mitt sinne skapar jag kraft för mig och min klan. Visst önskar jag att jag eller han kunde tagit kontakt när jag var 30, det hade gett mycket bättre förutsättningar för en bra fortsättning men så blev det inte.

Min lärdom av detta är att inte låta känslor och beteenden permanentas; endera parten eller båda kan ha rädslor, besvikelser, farhågor att bli avvisad, skuldkänslor som gör att man undviker kontakt men någon måste ta sig i kragen och övervinna dessa för att börja tina upp en relation som av olika skäl hamnat på paus. Som vi ser så finns mönster som upprepar sig över generationer, någonstans måste någon bryta dessa genom aktivt initiativ.

Jag tror du har mycket goda förutsättningar att ta steg här och nu med en stark intension att skapa en varm relation till din son. Så småningom kan det öppna upp för att kunna tala öppet och ärligt om vad som tynger dig i hur du var som ung far och få reda på mer om hur han tänker/tänkte kring detta. Jag tror ni båda måste vara beredda på att bli genuint överraskade, man har en tendens att göra hönor av fjädrar i sitt grubblande.

Varmt lycka till!

@Andrahalvlek wrote:" Berätta för dem hur du tänker och känner, säg förlåt. Prata med dem om alkohol och droger, och att ärftligheten är stor."

Jag har ett barn som är 30. Han dricker väldigt sällan. Vi har inte så bra kontakt och det är en av de saker som jag har mått och mår skit för. Jag var väldigt ung när han föddes, så här i efterhand tycker jag nog att jag var ett barn själv trots att jag var 22. Hans mamma fanns av olika anledningar inte i hans liv så han har bott med mig och den nya kvinnan jag träffade och som jag sedan gifte mig med.
Om jag fick gå tillbaka i tiden så är det mycket jag skulle göra annorlunda och jag känner ett sådant oerhört förakt för mitt yngre jag för hur jag resonerade då.

Jag är själv ett skilsmässobarn och även om jag hade en styvfar så saknade jag min riktiga far under hela uppväxten.
Han hade en fin yta utåt. Respekterad, fint jobb, fin fru och mycket pengar.
I själva verket var han ett fyllo som bedrog sin fru hela tiden. Hade det inte varit för hans fru hade han slutat på bänken det är jag övertygad om.
Jag lovade mig själv att aldrig bli som honom. Vi hade rätt bra kontakt ett tag men jag bröt den när jag insåg att han var totalt ointresserad av sina barnbarn och varken visste hur gamla dom var eller ens vad alla hette.

Nu är han död sedan några år. Vi återfick aldrig kontakten riktigt och mot slutet var han så sjuk så vi fick aldrig chansen att prata ut på riktigt som jag sa till mig själv att jag skulle göra.
Det tynger mig också. Man slutar ju aldrig älska och sakna sina föräldrar tror jag även om det kanske aldrig varit så bra alltid.

Du har gett mig en del att fundera på och tack för att du bryr dig!

PS. Jag lovar dig att känslostormarna lugnar ner sig med tiden. Tålamod.