Senaste kommentarerna i forumet

@Sårad... kramar till dig med!
Å du! Vi ska fan fixa detta!!!

Känner igen mej på pricken men har inget svar. Tänker att sorgen måste värka ut. Känner inte heller nån ilska men ingen glädje heller. Bara överlever. Läste nånstans att sorg är kärlek som blivit hemlös. Kramar till dej, du är inte galen och inte ensam.

Antingen gråter jag eller så är jag avstängd, det är så mitt liv är nu och har nog varit ett långt tag. Riktigt glädje eller ilska vet jag inte när jag kände senast! Hur hittar jag tillbaka? Jag bara famlar i blindo....är jag kanske redan död .... jag förstår inte allt detta på grund av en karl

@Sårad... förstår det gör ont nu. Men du kan hälsa på och vise versa. Min son bodde ett tag 30 mil bort och när vi väl träffades var det väldigt bra stunder.
Du fixar detta med ❤️

Fick precis reda på att min dotter kommer att flytta från 20 mil bort till 60 mil bort till sin nya kille. Asgråter 😭. Nu har vi kunnat träffas lite men det kommer att bli värre med det avståndet. Så ledsen. Är glad att hon har ett liv och känner sej lycklig men ändå så ledsen. Jag har varit både mamma o pappa till henne och hon har varit min prio i så många år. En stor anledning till att jag inte flyttade ihop med alkoholisten då jag kände att det var otryggt för henne. Hon var nio år när vi träffades. Usch vilken dag.

@Sårad...
Det tar tid, gör ont men sakta men säkert får man distans.
Ge dig själv tid och våga möta de jobbiga känslorna, när du orkar.
Man bearbetar och processar, det behöver man göra.
Kram

@Kameleont
Jag menar människor som inte tar ansvar för sig själv och lägger det över på andra.

Försöker verkligen kravla mej tillbaka till mej själv. Går på samtal, börjat en cirkel och letat på en ny vän MEN ångesten och längtan efter honom river fortfarande i mej. Även om han alltid drack för mycket och prioriterade alkohol och fester så fanns där också en helt vanlig man som jag älskade väldigt mycket. Var min bästa vän och partner. Lider mycket av tomheten, gillar inte ensamhet och har svårt att tänka på att starta om med nån ny man. Känner alldeles för djup sorg, får nog tyvärr inse att mitt sorgeår blir två, Han har ingen som helst insikt i sin sjukdom trots att han dricker varje helg, alla lediga dager och antagligen till vardags också som jag inte vet då han har svår abstinens, skakar och är grinig, sover dåligt, huvudvärk mm. Allt detta gör ju naturligtvis att jag kämpar för nollkontakt även om det krossar mitt hjärta, vet ju att jag inget kan göra. Dom gånger jag påtalat så har han reagerat med enorm ilska, skrikit och övergett mej. Och dom gånger vi har fått kontakt igen så pratas det inte om det som har hänt. Åren går, cirklarna fortsätter. Kärlek, fylla, svek och återförening. Inte ett värdigt förhållande. Fy fan rent ut sagt…antar han håller på för fullt då han inte kontaktar mej, har faktiskt aldrig gjort det när han är aktiv. Eftersom jag märkte en nedgång senaste två åren så vet det tusan hur han lever nu. Antagligen dricks det varje kväll och helg, borde vara glad att slippa det men längtar efter det vi hade och mannen bakom alkoholisten. Och längtar efter att få gå vidare, få framtidslust igen och livsglädje. Vill inte att han tar så stor plats i mitt känsloliv. Kanske tiden hjälper?

@Sårad... ❤️❤️

@bella70 psykologen rådde mig till att inte gå dit idag utan vänta. Jag är för känslosam nu och skulle antagligen falla rakt in i hans armar eftersom han skulle försöka övertala mig när jag kom dit.
Så jag väntar lite med det.

Jag smsade att jag tar det en annan dag varpå han skrev att han har en plan för alkoholen som han följer och det blir bättre och bättre, en dag i taget…
Sen NÄR liksom

@Sårad...
Har inga bra svar eller råd om hur man tar sig vidare utan beroendet nära. Jag är mitt i det.
Men tänker att du har en stor styrka som ändå lagt det bakom dig, även om vägen känns lång tills du mår helt bra i dig själv igen.
Känner med dig o din ensamhet. Så tufft att kämpa vidare själv.
Någon av dina tidigare vänner... Har du någon som haft eller fortfarande har en särskild plats i ditt hjärta? Om så, och ni tappat kontakten så går det ofta att hitta tillbaka. Om man vågar vara ärlig o sårbar o vill skapa en ny lång vänskapsrelation. Erkänna något man ångrar - du nämner att du mörkat tex. Så mänskligt.
Ta det första svåra men modiga steget. Kan det vara en väg för dig att ta?
Kanske låter tufft o bryskt men vill dig bara väl!
Här på forumet finns många som förstår o stöttar, det ger styrka mot ensamheten.
Ta hand om dig!

@Snödroppen
Och jag blev väldigt nyfiken på hur du menar med 'människor som inte bär sig själva längre'.
Intressant. Kan du inte utveckla lite runt det? ☺️

@Självomhändertagande
🫶🏼

Ursäkta felskrivningar och stavfel. Ligger nedbäddad och känner mig helt slut 😂

@Kameleont
Man bryr sig, precis som du göra fina du.
Förstår att det är tufft med växlingar och ändå är det en sak som inte ändras: det slutar alltid med att det blir för mycket.
Du behöver inte förändra på något men du kan om du vill, göra små förändringar för sig själv.
Vet du vad? Jag köpte en fin keps till mig själv häromdagen och jag känner fortfarande utmattningen i kroppen.
Var rädd om dig fina du, hoppas du skriver mer och känner stöd här ❤️

Gick det bra?😊

@Snödroppen
"har blivit fullständigt allergisk mot människor som inte "bär" sig själva längre" Tack! Det där behövde jag läsa!

@Sårad...
Vad jag gjorde för att motverka min ensamhet var att skapa den gruppen som jag själv behövde. Jag bjöd in till promenader och andra kom. Jag valde att inte prata om min egen skit, utan lyssnade på andras liv i ett par års tid. Det var min flykt, då jag inte orkade vara hemma all min fritid. Få som vet hur jag hade det. Jag fick det sociala sammanhanget som jag själv behövde. Och så kunde jag "gömma mig" genom att dela med mig av erfarenheter som hjälpte andra, men jag berättade aldrig att jag var medberoende, då jag inte heller hade förstått det vid den tidpunkten. Att starta en studiecirkel eller liknande är inte så svårt, men det tar energi. Kanske kan vara något. Ta hand om dig!

@högkänslig
Ta med dig någon när du hämtar så att ni inte blir själva.

Hur klarar man av att stå fast vid att man gjort rätt val?
Killen dricker för att döva känslorna och har redan skaffat tinder för att försöka komma vidare i tankarna. Efter några dagar!!!!
Han säger han vill vara med mig och att det bara är för att döva smärtan från vårt uppbrott men det gör mig då jävla ledsen ändå, känner mig inget värd.

Jag ska till min medberoende-psykolog idag och ikväll är tanken att jag ska hämta resten av mina saker från lägenheten. Han ville att vi ska prata då men han kommer ju bara försöka fiska in mig igen.

@Snödroppen
Tack för att du bryr dig om! 💕
Det är mycket som är kämpigt nu, samtidigt som vissa dagar är helt okej här hemma. Kärleksfulla.
Men i slutändan dricks ändå för mycket alkohol av mannen. Oroväckande. Lika. Sorgligt.
Tar till mig av rådet/råden ovan...

Blir jätteglad att du fortfarande har ditt mål att börja springa när vårsolen lockar igång dig!
Det är så skönt att röra kroppen i den tackt o fart man själv vill, få upp lite flås, svettas o komma ut i frisk luft o natur.
Har du unnat dig någon fin löpartröja eller dylikt då? Det hjälper till 😉
Heja heja! ☀️

@Samsung50
Tack för fina tankar o råd! Javisst har jag funderat på samtalsstöd. Tror det skulle vara bra o nyttigt o hjälpa mig sortera i alla funderingar. Gick på KBT för många år sen. Gav en del verktyg då, men nu vill jag hitta en bra psykolog. Har även funderat på parterapi med min man.
Vilket det än blir är det en stor puckel att ta sig över att bara göra det.
Är mycket annat som också tar ork just nu, på jobbet bla, jag orkar inte driva på överallt hela tiden.
Skrämmande bra bild du målade upp åt mig... Samma liv om 5 eller 10 år?!
Nej tack!

Jag försöker vara stark, men känner mig ändå svag.
Tog @Pärlor :s förslag och slog slag i saken och förändrade ett rum i huset, det var en skön känsla och ett sätt att ta viss kontroll och känna att jag faktiskt äger huset.
Har kapat kontakten med skrivande och att träffas, dock har vi fortfarande varandra på sociala medier, kanske är dags att kapa det med men det tar emot samtidigt som jag får en psykiskt och fysiskt reaktion när jag ser något han lagt upp.
Band finns fortfarande kvar då han har massa saker kvar på gården och han gör inget för att göra något åt det och det är något jobbigt.
Jag känner att jag begränsar mig själv, är inte sugen på något socialt direkt och det irriterar mig.
Jag vill att det här ska ta slut nu, men jag vet inte hur jag ska göra för att det ska göra det.

@högkänslig
Bra att du inte är där.
Sen måste du försöka att inte fastna i o hålla reda på vart han är. Oviktigt. Ditt nya liv utan missbruk är det enda viktiga.

Första helgen utan varandra.
Jag sitter hos mina föräldrar med ångest. Han går på fest-brunch, själv…
Precis som han gjorde i höstas när jag fick nog. Fest och distrahera sig.

Jag tycker det visar ganska väl vad man egentligen vill och prioriterar. I höstas sa han att det bara var för att försöka tänka på annat. Bullshit. Fest o alkohol o andra människor som dricker. Det är vad han väljer när han får välja fritt…