Senaste kommentarerna i forumet

@sliten61 men fy så hemskt att du inte har kontakt med barnen. Men varför är du kvar? Jag har gett honom så många ultimatum men det hjälper bara någon vecka. Han har alltid blivit lätt full men det är dom senaste 5 åren som spårat ur. Det sociala livet har försvunnit och barnen flyr på helgerna när han är ledig. var 5:e helg när han jobbar natt är oftast huset fullt av ungdomar. Dom har lärt sig när dom kan ta hem kompisar får ofta sms är pappa full? Så borde inte vara.Dom börjar också komma i en ålder då dom kanske vill börja ta hem tjejer men det kommer dom aldrig våga göra. När jag skriver så hör jag hur sjukt det låter, är detta mitt liv? Men vad har fått dig att stanna?

❤️

@Kärringen har du blivit hjälpt av det? har du lyckats lämna?

@ann74 jag ringde beroende enheten i vår stad och fick samtal där. Sen kan man få via vårdcentralen och nu går jag på ett program via kyrkan.

Ja du....du upplever något som vi flesta medberoende går igenom. Man blir typ knäpp i huvudet av alla dessa frågor man ställer sig, det finns ingen logik i något. Och vet du, att bli kallad tjockis osv är en form av psykisk misshandel och det kan många gånger vara värre än att få fysiskt stryk!

Ta dig en ordentlig funderare om det är så här du vill ha det!?

Skickar styrka ❤️

Nu har jag funderat fram och tillbaka i flera månader gjorde mitt första inlägg här innan jul. Då hade jag bestämt mig att nu lämnar jag, men sitter fortfarande kvar. Han vart bättre några veckor efter jul och då kände jag äntligen men nu är vi tillbaka i samma mönster han har inte varit nykter sedan i fredagskväll när han gick på ledig vecka. Vi har inget liv ihop han ligger i soffan och dricker eller så är han borta och fiskar. Fiske är det enda som kan hålla honom nykter tydligen. Har provat att prata med psykolog på mindler men det känns inte riktigt rätt och har ännu inte talat om för någon som finns i våran närhet. Varför är man så rädd för att bli själv egentligen så tror jag att jag skulle få ett socialare liv som själv med barnen för nu är jag bara på jobbet eller hemma. Kan ju inte umgås med någon eftersom han dricker. Så det har blivit så jag isolerat mig. Alltå jag är inte så gammal jag skulle vilja göra roliga saker börja träna mm, men min energi är så slut så det enda jag fokuserar på är att klara barnen. Sedan blir han lyning och elak, som ex i lördags morse när jag klev upp så blir första kommentaren och där kommer den där tjocka kärringen och eftersom jag jobbar mån- fre blir det jobbigt att vakna upp till detta, Det är ju mina återhämtningsdagar. Han blir aldrig pysiskt elak men ibland önskar jag det för det skulle vara mycket enklare att lämna då (tror jag) Tips på vart ni vänt er för att tala med någon, tror verkligen jag skulle behöva göra det. En fråga till bara vad är att dricka för mycket, ibland tror jag att jag överdriver, fast egentligen vet jag att jag har rätt. Men när hans polare ringer så pratas det mest om att dricka öl och fiske och det låter så normalt då. Behövde skriva av mig.

@sommar2023 nej, du överreagerar inte - det är sunt att anse att man inte ska sitta full vid matbordet med sina barn. Man ska inte vara full i närheten av barn över huvud taget - helst inte vara full alls. Det fyller inget vettigt syfte att vara full.

@Sårad... det är nog så. Den mannen jag en gång kände finns inte längre !
Det är en konstig känsla ...men definitivt en djup sorg.

Tack ❤️

”Jag känner mig lurad ibland på den person jag kände, han manipulerade bort mig och nu finns bara något konstigt skal som bara gör mig illa .” Har burit med mej din mening och känner att det är just detta som gör mej så ledsen. Kanske för dej med? Tror mycket är sorg, personen som man älskade känns död fast de lever??? Hjärtat och hjärnan får inte ihop det…

@has du är så klok!
En tanke jag har är, att min pappa dog förv1,5 år sedan få började jag läsa en bok.... kroppen håller räkningen den handlar om barndomstrsuman och vad det ställer till med i kropp och psyke. Där började jag riktigt ifrågasätta vårt förhållande och dessa ångest påslag jag ständigt har när han dricker det skapar ju mina känslor från barndomen oxå , jag har aldrig kunnat umgåtts med fulla människor utan att få ångest.

Det kanske är en kombination.. men det är fruktansvärt att bli ledsen precis hela tiden.

Tack för du tar dig tid ❤️

Hej @sommar2023!
Det låter som att sjukdomen fått övertaget igen och bortförklaringarna troligen beror på det.

Har själv en man som nyligen blivit nykter och försöker göra en ”mental plan” för hur jag ska agera om sjukdomen tar över igen.

Att lita på min egen känsla och inte köpa bortförklaringar eller nekande till att ta blodprov är just såna saker jag tänker blir viktiga för mig att vara observant på.

Vi har gjort en gemensam plan där jag har fått kontaktuppgifter till ansvarig person på hans arbetsplats (som är ansvarig för hans behandling) så att jag kan meddela dem om jag upplever att något verkar konstigt i hans beteende igen.

Kände motstånd inför det, men insåg att jag ju skulle ringa efter ambulans om han fick en hjärtinfarkt. Då kändes det lättare för mig att se till att han får möjligheten till hjälp även för denna sjukdom, speciellt som den egna insikten ofta brister.

Finns det någon du kan kontakta? Hade ni några överenskommelser runt blodprov du kan hänvisa tillbaka till?

Förstår att situationen kan kännas hopplös. Har du någon egen samtalskontakt som kan stötta dig?

Du överdriver tyvärr inte alls. Tvärtom vet ju vi anhöriga ofta inte om hur illa det egentligen är.

Fy så jobbigt @kärringen! Visst skulle det kunna vara trauma band.

En annan tanke jag får är om det kan vara så att du nu har utrymme att känna alla känslor du tidigare inte hunnit med att känna och därför tryckt undan eftersom du varit upptagen av personen som dricker?

Eller kan det finnas annat som du upplevt längre tillbaka i tiden som triggats av den nuvarande situationen?

Hoppas du också kan se din styrka i att stå fast vid ditt beslut att lämna trots att du är så ledsen. Det kan vara lätt att falla tillbaka, även när känslorna av kärlek tagit slut.

Ta hand om dig❣️

Är detta trauma band?
Det är helt sjukt hur ledsen jag är fast jag inte ens känner kärleks känslor för honom längre. Jag börjar böla så fort jag ser en katt med. Och jag är ju inte med honom nu .... pratade i telefon i fredags sen inte alls.

Håller med bella70 , du måste vara den vuxna när han inte klarar av det!
Stor kram

Definitivt ett riskbruk!
Om han inte har problem borde han kunna låta bli om inte annat så för att visa dig! Säg att du är orolig och du vill han låter bli ett tag. Stor kram

Nej det är det inte, du överdriver ej.
Tänk att nån annan beskrev att en förälder sitter full med barnen en måndag - ibland blir det ännu tydligare om man gör så.
Nu har barnen dig - tvivla inte på dig själv, utan säkra deras miljö och inte minst din egen, så de inte växer upp med ett missbruk.

Vet inte hur det smög sig på men blev oftare och oftare som min sambo började köpa hem öl. Nu dricker han ett 6-pack 3.5% folköl om dagen och ibland köper han till ett par extra vid sidan om. Han är inte våldsam eller otrevlig eller så men det känns inte bra att han dricker så mycket. Har nämnt det någon gång för honom men han hävdar att det inte är någon fara för det är "bara folköl". Blir osäker om jag är för känslig.
Vet inte hur jag ska ta upp det med honom?

Här går jag nu och tänker att det är jag som överreagerar. Att det är mig det är fel på som säger att det är fel att dricka en måndag.

Hejsan! Efter förra sommaren gick min man tilll läkaren. Han fick tabletter och började lämna blodprov för att visa sin alkoholkonsumtion. Jag fick även se via 1177 att det gick neråt. Nu efter nyår vägrar han å lämna. Jag har inte direkt tagit upp det men idag märkte jag att han var påverkad. Jag sa att jag vill att han lämnar prov men han sa att han inte kommer göra det. För att han tycker han är övervakad av mig. Han sa att han klarar alla hushållssysslor så för honom är det inga problem att han sitter lite småfull vis matbordet tillsammans med våra barn. Vilket för mig är ju helt sjukt. Han blev vansinnig på mig ikväll.
När han slutade dricka låg hans jättehögt. Som att dricka 1 vinare om dagen. Men nu verkar vi va tillbaka på ruta 1. För mig är han en alkoholist.
Vet inte längre vad jag ska göra. Om vi nu skiljer oss vilket det verkar som vill jag inte att han har barnen om han inte lämnar blodprov.

@cyborgreptilen
Den enda bok jag läst om missbruk är "Djävulsdansen" av Söderlund/Lundell.

Jag har också sett serier med Lars Lerin, att bli fri från missbruk. "Lerin på Lofoten" såg jag senast. Möjligen finns den ännu på SVT play.
"Vägen ut" med Lerin finns också.

🌺

Tack så mycket! Har du tips på böcker eller dokumentärer?

@bella70
Ja, sant. Vi skyddar bara missbruket så länge vi väljer att agera så.

@cyborgreptilen
Så jobbigt med sådan känsla. 🌹🌹

Det var en tid jag körde med mantra. Som en inre pepp, att det som gjorts och sagts av någon annan får stå för den.
Att rabbla sinnesrobönen inombords.

Att dagligen stå framför spegeln och "prata" med den, t ex att man inte kan leva någon annans liv. Att det någon annan gör eller säger får stå för den.
Vid det sistnämnda kändes det emellanåt som att jag tappat det helt liksom, men för mig hjälpte det att göra så.

Det som hjälpt mig bäst då jag tänker efter är ökad kunskap gällande beroendeproblematik.

Hoppas du hittar sätt som känns bra för dig.
💜

@Tröttiz det har planat ut lite nu, vi ska till rådgivningscentrum nästan vecka samt familjerådgivningen.
Hoppas de kan ge oss verktyg i vår situation.
Jag hoppas verkligen att vi kan lösa det men det kommer ta tid för min oro att svalna gällande smygandet…….

Hej! Jag växte upp med en mor som missbrukade. När hon var nykter var hon jättesnäll, stöttande och trevlig, men när hon drack blev hon elak, äcklig, osv. Hon har sagt en del obehagliga grejer till mig när jag var yngre som jag skäms för nu. Hur hanterar ni skam?
Jag förstår att min mor är sjuk, och att alkoholen förändrar hennes hjärna och får henne att säga saker utan att tänka efter.