Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att det känns oöverstigligt, men vem ska prioritera dig om inte du själv?
Att barnen är prio är en självklarhet, men ni är två vuxna i hemmet. Det är viktigt att vuxna beter sig som vuxna för att föregående med gott exempel för barnen. Går det att ha en sansad dialog dialog om vad som behöver göras och enas? Eller är det omöjligt?
Baserat på hur du beskriver din partner så skulle jag gissa på det senare. Hur vill du göra? Vad är ditt mål? Lugn och ro? Det lär du inte få med denne man. Det råder stor obalans mellan er, alkohol eller ej. Även om han vore nykter, skulle han hantera hushållsbestyren? Tror du det? Eller önskar du att hans personlighet ska ändras och att ni ska jobba tillsammans, som ett par? Har du något belägg för att han vill det? Eller ens vill åstadkomma förändring över huvud taget?

@Prinsessan1
Så bra att du har hunden med, ofta bör jj djursällskap mycket för mående. 🌺
Men du har mycket att beta av, men nj har du ju kommit en bit på väg - du har ju något eget.
Kanske i sinom tid att du får sonen dit, håller tummar och tår. 🤗
Är du en sådan som gillar blommor? Kanske du i så fall skulle sätta ner något frö eller kärna? 🙂citron? Avokado? Mango? Paprika? ... För att distrahera sig lite?

Hej igen. Det blev en lugn kväll men samtidigt är det som om vi låtsas som om inget hänt. Jag tvivlar lätt på vad som hänt och sagts och vad som inte sagts, speciellt om någon är mer bestämd än vad jag känner att jag kan vara. Jag har nu sagt att jag vill ha professionell hjälp eller om vi skulle kunna få egen tid och prata om det själva men det tror jag inte vi klarar.
Jag har bett om egen tid väldigt länge så vi kan reda ut vår situation men även bara för min egen skull också då båda våra vuxna barn (som båda bor hemma på heltid) har diagnoser och tar väldigt mycket av min energi. Speciellt då jag har mest hand om hushållet och sysslorna i hemmet. Men vad jag behöver är inte prioriterat. Alla andra i hushållet gör precis vad dom känner för utom jag känns det som.
Min sambo liksom jag jobbar flex tider så våra dagar ser rätt olika ut. Jobbar vi dag så går vi på morgonen och kommer hem på eftermiddagen. Jag har då ofta disk, tvätt och städning att göra och ev. sånt som min dotter behöver assistans med. Min sambo går direkt till tv och antingen ser på sprt eller spelar tv spel tills det är dags att laga mat. När han lagat maten går han tillbaka och till tvn och fortsätter tills kl blir 12 på natten ungefär. Jag brukar äta själv vid köksbordet om inte min dotter är hemma, styvsonen sitter alltid på sitt rum förutom när han inte är i skolan eller går ner på toaletten. Jobbar vi kväll så brukar vi börja kl 14.00 och jag går upp ca 10:00 för att innan städa, tvättar, diska, göra rent köket så min dotter kan laga mat om hon behöver och är hemma (sonen lever på pan pizza eller nudlar när vi inte lagar mat) sen när vi kommer hem så går jag ofta och lägger mig. Sambon vaknar ca 12:00 eller 13:00 duschar och sen går till jobbet.

Skulle vilja tvinga bort alla ur huset så jag får en lugn stund och bara får tänka på mig själv men det är omöjligt då vad alla andra vill prioriteras.......

För mig är det självklart att du ska göra en orosanmälan till sociaförvaltningen. Kan bli aktuellt med tvångsvård om din pappa inte samtycker till frivillig vård. Lämna över det dit och då ligger ansvaret där inte på er. Sedan tycker jag att ni båda ska söka hjälp. Börja med att gå på ett alanonmöte. Anhörigprogram i någon form. Kurator vårdcentralen.

Din pappa är ansvarig för sitt liv precis som vi andra. Han ska inte bo hos sin mamma och dessutom vara elak mot henne. Han kanske super ihjäl sig men det kan ni inte förhindra hur mycket ni än vill. Väldigt sorgligt men så är det. Hoppas du hittar något stöd som passar dig.

Tacksam för ditt svar! Jag flyttade från en stor gård på landet till en lägenhet mitt i stan. Omställningen är stor, men jag har min lilla hund med mig. TV:n står alltid på, det är mitt sällskap just nu. Att bara höra röster runtomkring mig känns bättre.
Jag är en…… VAR en stark kvinna, högt uppsatt chef, en ambitiös person med ett 💛 av guld. De sista åren har slitit på mig och jag känner mig värdelös och mindre värd, vågar inte uttrycka mig som förr eller ta konflikter ( åh, nej).
Men jag tror att jag nått botten och är på väg upp! Jag vet att för att inte vara ensam, så gäller det att bjuda till. Båda ringa eller skicka meddelande till de där vännerna som jag inte träffat på LÄNGE! Men det tar emot lite, får samla kraft innan jag tar det där samtalet….
Jag träffar mitt ex fortfarande. Han är. Ju mitt livs kärlek! Men jag vill inte bo med honom eller ha en gemensam ekonomi med honom ( då han tog många lån utan min vetskap).
Ibland är jag ivrig och åker ut till honom på landet. Men ett steg in i huset så luktar jag alkoholen…. Det är ju helt galet vilket luktsinne jag skaffat mig😂.
Så fort jag märker att han är påverkar svalnar mina känslor och jag vill vara bort igen….
Jag lägger mycket tid på min nya lägenhet för att få den mysig, tittar på blocket hela tiden och gör många kap. Eftersom jag är studerande och lever på CSN, är ekonomin mycket ansträngd.
Det som gör mest ont är att min son inte sovit en enda natt i lägenheten…. Han är hos mitt ex…. Vi har inte pratat om att han ska välja sida, utan han sover för han vill. Men det gör ont att inte få se min 19 åriga son varje dag…,

@Åsa M Det tog tid, men nu är jag äntligen på rätt väg igen🥰

@Tröttiz precis så är det för mig, det är kaos o jag greppar i allt. Man känner sig så jävla ensam! Har börjat våga öppna mig för andra bland annat en vän som är nykter idag. Det har o ger massor

@Prinsessan1
Hej. Roligt att höra av dig.
Så du är i den processen, 23 år är länge, mycket att bearbeta. Men kanske du hunnit bearbeta lite före skilsmässan, så inte precis allt kommer nu? 🤔

Kan förstå att det känns ensamt 💚
Skriv gärna här hur det går för dig.
Och så personligen tror jag att då man är i processer i livet, att det är bra att skriva. Hur känns det för dig gällande det?
🌺 Kram!

@Tröttiz FAN vad skönt att läsa att du mår bra. Jag sitter just nu ensam i en egen lägenhet sedan 13 dagar tillbaka…. Lämnade min alkohol beroende man, skilsmässan gick igenom 17 mars 2025 ( 23 år). Just nu är det ensamt!

@Prinsessan1 så fint att höra att du kommit vidare ❤️🤗

@Dorra Det är tufft! Själv lever jag på CSN lån, då jag pluggar. Men OM du vill ha hjälp så får man både rådgivning och hjälp från socialtjänsten ( upplever jag). Det är tufft ekonomiskt, men det går….

@DorraEfter 23 år…. NU har jag lämnat!
Mitt första steg var denna tråd, där jag förstod att det jag upplevde inte var hälsosamt. Andra steg blev en stödgrupp av anhöriga till beroende, anordnad av kommunen. Detta var 1,5 år sedan. Tredje steget blev psykolog hjälp till mig med KBT. NU började arbetet med mig själv på riktigt.
Inte förrän NU förstod jag att jag måste lämna för att jag skulle må bra. Skiljs mässan gick igenom för 1 månad sedan och den 1 April fick jag mitt eget boende. Det är såååå tungt och svårt att lämna den man älskar för att må bra själv. Men jag börjar läka, är mer glad och kan rå om mig själv.
Jag och min man är fortfarande ihop, men vi är skilda och särbo.
Det finns fortfarande dagar då jag är ledsen, men ledsamheten går över snabbare nu…..
Styrka till dig! Våga satsa energi på dig själv!🤗

Hej.
Jag fick hjälp att komma vidare genom olika kanaler, kan inte riktigt säga vad som hjälpt och stött mig mest ... 🤔
Allt upplevdes så kaotiskt så jag greppade tag i allt möjligt.

Låter kanske märkligt, men ett stort steg för mig till att se vad jag behövde var kontakt med nyktra alkoholister. För jag fick då en förståelse för och inför de krafter vad jag hade att göra med.

Detta forum, genom lyssna på poddar (t ex två fyllon och en sanning), beroendemottagning, nyktra alkoholister, fd kollegor som befunnit sig i samma situation. Jag drog mig för att tala med de fd kollegorna, men glad att jag gjorde det. Till slut. 🙏

Då jag nu tänker efter för min del så utgjordes den "rätta" hjälpen för mig så att säga inte av professionella utan av "vanliga människor". Någon annan kanske fått den hjälpen som behövdes av professionella, vi är som sagt olika , men så här var det för mig.

Hoppas du hittar de sätt som känns bra för dig, och gör att Du kommer vidare.
💚

Sköt om dig.
Kram.
🌹🌹

Hur har ni fått hjälp? Vart har ni vänt er? Vad har gjort mest skillnad för dig?

Hur vågar man ta steget efter 23 år? Vem är jag utan han? Har börjat att söka hjälp för medberoende o hoppas att jag ska få hjälp och hitta min styrka där

@JHL jag vet inte vilken medicin dom har pratat om. Jag har inte pratat med kommunen då jag för tillfället befinner mig i annat land. Behöver komma tillbaka till Sverige först. Jag är idag inte sjukskriven utan lever på min mans inkomst. Blir tokig på att han skyller precis allt på mig! Har alltid gjort.

@Dorra jag tror inte han har förmåga att göra ett "val". Han är kemiskt beroende av alkoholen och svårt sjuk. Hans sjukdom har inget med DITT värde att göra. Ditt värde är det samma som det alltid har varit, men du har haft otur i ditt val av partner. Hans sjukdom är progressiv och blir bara värre. Du kan inte göra något åt det. Jag tycker du ska gå vidare med ditt beslut och separera, innan det blir värre.

@Dorra
Hej,
Det är en jättetuff situation du har hamnat i. Har du talat med kommunens socialförvaltning eller liknande? De kanske kan hjälpa med boende och försörjningsstöd eller stöd på annat vis. Jag kan inte dessa frågor och förhoppningsvis finns det andra personer i forumet som kan bättre som kan ge konkreta råd.

Du ska givetvis inte vara kvar i ett förhållande där alkohol är första prioritet för din partner.

Vad är det för medicin han ska ta?

@Hejhejhjälp, välkommen hit! Vad fint att du delar med dig av den här svåra situationen som du är i med din pappa. Det är otroligt smärtsamt att se en förälder fara illa på det viset, och det kan bli tungt att bära omkring på själv. Som sagt, bra att du skriver här och berättar!

Du har gjort så mycket redan för att hjälpa din pappa, tagit så mycket ansvar. Fullt förståeligt att dina krafter börjar ta slut. Hur har du det med stöd runtomkring dig? Du skriver att dina släktingar vet och stöttar. Vad behöver du mer för att kunna ta hand om dig själv just nu?

Jag hoppas att forumet kan vara en hjälp för dig, att känna dig lite mindre ensam. Det finns nog många här som kan förstå det du sitter med och har mycket klokt att bidra med, även om det ibland tar lite tid att få svar. Fortsätt skriva här!

Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

Efter 20 år så har jag fått nog. Jag har sagt att jag vill vara särbo. Han ska påbörja behandling, en behandling som jag tycker låter helt fel. En behandling som ger medicin så han ska kunna dricka normalt. Han vägrar sluta helt. Här sitter jag sårad, ledsen o panik inombords. Han väljer alkoholen o ännu en gång känner jag mig så jäkla bortvald. Hur överlever man alla panikkänslor. Hur ska jag kunna hitta kraft o välja mig. Jag har inget jobb är utbränd sen flera år. Vad ska jag leva på utan han? Så mycket tankar

Du gör rätt i att lämna. 🩷

@wasgij Jag är i samma situation. Jag har fått lämna min älskade man för att själv må bra. Skiljs mässa gick igenom för 3 veckor sedan och jag har ett nytt boende.
Jag har tagit hjälp både av läkare och psykolog för att må bättre. Nu har jag börjat att tillfriskna.

Vi finns här!

Du skrev: ”Hur många chanser ska du ge honom? Jag tycker att du ska vända på det. När ska du ge dig själv en chans?
Vi är många här som tyvärr har upplevt det du går igenom och det tär….. Ge dig själv en chans att må bättre🤗

Jag är 19 år och min pappa har varit alkoholist så länge jag kan minnas. När jag var liten förstod jag inte riktigt vad han höll på med men ju äldre jag blev desto mer medveten blev jag. Han har tappat sitt körkort två gånger nu pga rattfylla, men senaste gången var värre än den första. Han har tappat sitt jobb, har inget socialt liv och bor hos min farmor då vi är rädd att han ska dricka om han bor hemma med mig.

Det känns som att vi har försökt med allt. Han har gått på AA-möten, haft möten med terapeuter och han har nu också varit inne på psykiatrin två gånger sedan årskiftet. Det har blivit så illa på sistone att han dricker handsprit och på något sett dricker alkohol från värmesystemet. Inga mediciner fungerar heller.

Min pappa mår väldigt dåligt, han är ångestfylld pga trauman och lever även med smärtor i hela kroppen. Under den kommande månaden ska han undergå två operationer och han mår dåligt över dem. Han börjar också bli aggressiv och säger elaka saker om min farmor, hans egna mor. Jag är livrädd för att han ska skada henne på något sett för hon är den som räddar både mitt och hans liv dagligen. Jag vill inte ens veta hur mitt liv hade sett ut om hon inte hjälpte oss.

Mitt egna mående gör mig också orolig. Jag har nästan alltid slagits med mitt psykiska mående, men just nu är det svårare än någonsin. Jag går snart ut gymnasiet och vet knappt om jag klarar av att få betyg i alla kurser. Jag kan inte fokusera på något för all min ork och motivation har åkt ur mig. Jag känner mig så ensam även fast jag vet att jag inte är det. Ingen av mina vänner vet hur jag har det och jag är jätterädd för att berätta för någon. Mina andra släktingar vet hur vi har det och de stöttar oss, men jag känner sån skam för att det händer mig och oss.

Jag vet inte ens om det finns något som kan hjälpa min pappa vid det här laget, jag älskar honom men just nu är det svårt. Jag vill fly allt och bara lämna honom, men han är ändå min pappa och min enda förälder. Jag har också inget annat val eftersom vår ekonomiska situation är väldigt dålig just nu. Jag vill just nu bara ventilera ut alla min känslor här.