Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla ni för att ni orkade läsa min roman! Och tack för uppmuntrande kommentarer, hela detta forum andas omtänksamhet! Jag kämpar på så gott jag kan, försöker göra sådant som jag inte orkade eller vågade ta mig tid till under vår relation. Vilar mycket, tillåter mig att göra ingenting, lägger patiens, låter tankarna vara ifred. Hjärnan är så trött, så trött. Går det någonsin över?

Jag oändligt tacksam för att vi aldrig flyttade ihop! Någonstans begrep jag ändå att han måste vara nykter SJÄLV, för sin egen skull, och inte för min. Har läst om "nykter på vita knogar" här och tror att det är där han skulle ha hamnat. Innan vårt sista försök tillsammans hade han (enligt egen utsago) varit nykter en längre period, upp till ett halvår minus något återfall, och jag tyckte att han på riktigt var förändrad på ett positivt sätt. Hoppet om en nykter tillvaro tändes, men ganska snart började han dricka igen.

Som många andra undrar jag vem personen bakom alkoholisten är. I hans fall kanske det inte finns någon, eftersom han druckit hårt i perioder sedan tidiga tonår. Någon gång under resan får väl hjärnan vissa permanenta förändringar tänker jag. Tänker på hans oförmåga, eller ovilja, att gå med på att det finns andra sätt att känna än hans eget. Vi kunde inte ses efter kl 22 på kvällarna för då måste han sova, han var ju trött. Att jag behövde en stund för mig själv för att låta hjärnan vila efter jobb och barn innan vi sågs var däremot helt obegripligt. Stod jag på mig fick jag höra att jag inte hade tillräckliga känslor för honom. Och, som jag tror, även om han aldrig skulle hålla med: då fick han en anledning att dricka.

Trots att mitt ex vet att han är alkoholist, gått flera behandlingar och hade stor kunskap om 12-stegsmetoden, tror jag inte han har insikt i vad alkoholen verkligen gör med honom. Han pratade om steget där man ska be om förlåtelse för hur drickandet har påverkat anhöriga, men alla problem i vårt förhållande var mitt fel. Alkoholism är ju en sjukdom, och inget han kunde rå för, ansåg han. Jag är väl som alla andra, med både bättre och sämre egenskaper, så jag svär mig inte fri från ansvar i relationen på något sätt. Förstår att det kan vara svårt för vem som helst att ha ett förhållande med en person (mig alltså...) med så begränsade möjligheter för vuxensamvaro. Men det är svårt att föra en konstruktiv diskussion om hur man kan förbättra relationen om den ena parten anser sig ansvarsbefriad.

Jag har funnit stor tröst i att se att många fler har upplevt liknande situationer. Efter två misslyckade relationer, först med en narcissist och därefter en alkoholist, är det lätt att självkänslan börjar svikta. Jag har ifrågasatt självklarheter för att jag till slut inte litat på mitt eget omdöme. Tack vare alla här inne som delar med sig har jag kunnat intala mig själv att det inte bara är mig det är fel på. Jag förstår att jag har det bättre utan honom än med, trots att hjärtat gråter.

Våra känslor åker berg och dalbana.. Och att en alkoholist tar tag i sitt missbruk, betyder inte att allt annat per automatik är frid och fröjd..
Det är många förhållanden som spricker, trots att alkoholisten blir nykter..
Kanske måste du titta lite mer på dina egna känslor?
Själv funderade jag redan innan jag flyttade, om det fanns tillräckligt med "känslor" kvar för att fortsätta ett äktenskap/förhållande, om mannen blev nykter..( och kom fram till att jag åtminstone behövde en rejäl time out, ett eget boende och liv för att hitta mig själv!)
Min numera före detta man, löste det, genom att kräva skilsmässa (eftersom han inte fick någon sex) Utan att ens vilja ge det någon form av betänketid.
Jag vet att han "letar" en ny "mammafigur" som kan "ta hand om" hans behov.. En kvinna som tålmodigt lyssnar, pysslar om och ställer upp. Som inte kritiserar eller påpekar hans alkoholkonsumtion eller tvingar honom att bli "nykter"..
Så mitt råd, (trots att han slagit in på vad som verkar vara den nyktra vägen) är: Se över dina egna behov och känslor!
Vad vill DU, Hur vill du att DITT liv ska se ut..? (Vad är det som "håller er samman" egentligen?) Jag menar, att folk skiljer sig, separerar, tar "time out" utan att ha alkoholproblem.. De har bara vuxit ifrån varandra..

Säger också Välkommen!
Ja, hur länge känslor sitter i är individuellt, men du måste kanske själv "sluta pilla på sårskorporna"? Försök att hitta någonting som du kan sysselsätta dig med..
Jag vet att det låter hjärtlöst, men så länge du omhuldar dina hjärtesår och ständigt pillar bort sårskorpan på det, kommer det också att ta längre tid!
Att hitta någon form av fysisk sysselsättning, om det så bara är promenader är otroligt bra för både kropp och själ!
Idag har ju många läkare börjat skriva ut fysisk rörelse, som "medicin" mot t.ex. depression. Och jag tror att du börjar glida in i en mild depression..
Rörelse, frigör endorfiner, vilket är bra för oss.. Dessutom får du något annat att tänka på.
Ja, alkoholister, hur vänliga de än verkar inuti, ÄR egoistiska skitstövlar i sitt missbruk!
När du blir ledsen över det du ser, tänk då på att den nya kvinnan kommer att få exakt samma helvete som du haft!
En man som kommer att vilja kontrollera hennes minsta rörelse.. Vilja ha sex som bekräftelse.. (för alkoholisten är nämligen sex helt synonymt med "kärlek", och detaljer som förspel och sånt kan slopas..)
En man som när abstinensen sätter in, kommer att ge henne och hur hon uppträder, skulden för allt (vare sig det är verkligt eller ej)
Var du glad att du kommit ur den djävulsdansen och tacka gärna nej till nästa, om en alkoholist bjuder upp!
Sedan tycker jag också att du ska läsa mer om just "medberoende" och gärna försöka hitta någon grupp, där du kan få stöd och hjälp (genom t.ex. samtalsterapi)
Säger som mulletant, Skriv! (läs våra trådar och fortsätt skriv! / "etanolen"

Så bra att du hittat hit och så bra att du sätter ord på din situation! Precis som du skriver är det till stor hjälp för en själv att formulera sig. Din berättelse är så lik många andra här, både vägen in i en destruktiv relation och sorgeprocessen när en kämpar med att göra sig fri. Förvisso är det en särskild utmaning att vara så fysiskt nära .... men det svåraste att göra sig fri ifrån är kanske ändå hjärtats längtan, de drömmar och förhoppningar om gemenskap som var knutna till den relation som brast... Fortsätt läsa, här är vi många medsystrar på olika hållplatser längs vägen mot frihet från medberoende.

Om du kan.... så gläds åt dina insikter, att du har din frihet, du har din bostad och du har faktiskt resten av ditt liv ... Och fortsätt skriva, långt eller kort - framförallt för din egen skull! Allt det bästa / mt

nabo,
tack för att du delade med dig.
Tycker mig se många beteenden som alkoholen för med sig. Nu kan man inte skylla allt på alkohol men helt klart så gör en alkoholisthjärna konstiga saker och egoistiska saker. Vad jobbigt det låter att tvingas se sitt ex med den nya. Fokusera på "när man gjort slut" saker, tänker jag.

Vad jobbigt! Har du möjlighet att flytta? Jag är själv ny här o har inga proffsiga råd att ge dig. Klart du är värd mer!! Det är vi alla!! De är bara så j-la bra på att kontrollera o nästla sig in i våra hjärtan o hjärnor.

Fortsätt skriva här. Det hjälper.
Tänker på dig. Kram.

Har suttit i timmar och läst vad du har gått igenom och fortfarande går igenom. Jag har läst och gråtit floder denna kväll. känner igen så mycket i min egen livssituation. Det känns som en stor klump i magen, förstår att jag måste ta tag i mitt eget liv, 50-plus kvinna som lever med en man som förnekar sitt alkoholberoende. Enligt honom är det mitt fel att vi har det dåligt i vårt förhållande, jag tjatar för mycket enligt honom han får inte leva som han vill, alltså inte dricka så många öl han vill. Jag har lärt mig stänga av mina känslor när jag märker att han druckit i smyg, fasr han lovat att inte dricka den kvällen.
Min dotter har flyttat hemifrån för några månader sedan och jag känner mig så ensam nu. Jag är vaken länge på nätterna precis som du. det är skönt med egen tid, känna lugn o ro. Min ekonomin är på minus så flytta är inte att tänka på,jag får jobba på trots att min hälsa inte är den bästa.

Orättvist är det! Själv sitter jag o vräker i mig choklad just nu! Choklad är bra till mycket. Ibland kan min man säga att jag är beroende av choklad och så kan det vars. Men! Jag blir inte elak av att äta choklad, säger jag då.
Så ät choklad o sitt på soffan. Det kommer tid till träning. Fast jag kan rekommendera promenader. Även om de är korta. Det blir lite egentid.
Kämpa på nu!! Tänk på barnen. De är de som får mig att ta tag i saken. Kram.

Om jag lyckas köpa mitt lilla torp får du komma och bo hos mig under tiden du letar!! Min man dricker inte lika mkt som din men nu när jag tagit beslutet att hitta eget boende känns det mkt bättre. Skiträdd hur jag ska få ekonomin att gå ihop. Kan ju bli arbetslös igen. Men själva tanken att inte behöva fundera mer på hur dags barskåpet ska öppnas och undra om drinken ska spillas ut igen när han somnar - är så j---a skön!!!

Jag hoppas att det dyker upp boende åt dig snart. Vilket län/landskap bor du i? Man vet aldrig vad man snubblar över i bostadsjakten. Håller ögonen öppna isf.

Hoppas din fredagskväll inte blir så illa. Kram.

Ytterligare en dag har gått. Han utslagen i soffan 2-3 7,5%are och en Jack &coke på bordet. Om jag ska döma av colaflaskan så är det drink nr 2. Jag har hållet mig i barnets säng ett tag. Satt o letade bostäder.
Har pratat med några på jobbet om att jag ska flytta. Lägger ut krokar. Det visade sig att det fanns andra erfarenheter av alkohol där. De var väldigt förstående. "Det finns en gräns för allt". O inte bröt jag ihop!
När jag kom hem redo att ha en diskussion ikväll så har han lagat supergod middag och köpt blommor. Han köper blommor ibland men det känns nästan som om han har ngt på känn. Nu sover han ju o imorgon kväll ska han jobba. Vill inte ha denna pratstund när barnen är hemma/vakna. Jag vet att jag kommer gråta. Skrämmande att ha samtalet. O när han har jobbat så måste man dricka lite för o varva ner. Så är det i restaurangbranschen!

Har planer på att ta en biltur på egen hand imorgon bitti och titta på 2 hus som jag ev kan lyckas få lån till. Om jag har tur. Det ena är ett vinterbonat torp som ligger 1,5 mil bort. Ingen hög standard men jag kan inte få det ur tankarna. Det skulle vara MITT! Kan vara värt pendlingen. Får väl bli samtal sönd kväll o hoppas att jag pallar att jobba på måndag.
Känns bra att ha talat om det för några. Svårare att dra sig ur då.

Igår kväll märkte jag nivåerna på whiskeyflaskorna. Sorgligt. Men letar o räknar öl per automatik.

Nu ska jag kolla på ullared och sedan sova lite.
Hoppas ni har en lugn kväll! God natt!!

Han är värsta hurtbullen, tränar å äter nyttigt å pratar mycket om det. Alkoholen nämns väl ibland, men det verkar hittills gå bra. Han säger till andra att nykterheten är ett hälsoval, och tror snart själv på det också. Men det är ju klart, det är ju på sätt och vis sant...

Själv vill jag bara sitta i soffan och vräka i mig choklad... Har ingen motivation till att träna eller så.

Känns bara så orättvist. Julen tog hårt på mig, delvis eftersom jag trodde att han skulle försöka och att det därmed skulle bli i alla fall hyfsat. Och kanske delvis för att jag ser att det är en stadigt nedåtgående kurva, år från år. Men varför är det han som drack bort julen och jag som mår dåligt? Orättvist!

Ja det är svårt!! Det som är så svårt är att exet ibland är så snäll o omtänksam o ibland är som ett monster. Jag vill helst inte ha kontakt alls el bara det som är nödvändigt. Jag är så svag o rädd att han ska få sina vansinnesutbrott. Jag är så arg att han har sån kontroll över mig fortfarande. Jag kan inte leva det liv jag vill pga honom o det beror ju på mig också att jag inte kan sätta några gtänser. Det gäller allt att jag inte kan säga nej för att vara tillags.det är varken bra för mig själv el andra.Jag vet inte hur jag ska komma vidare i livet...

Ja nu är det nytt år!! Tänk om jag kunde få kraft att ta tag i allt det jobbiga. Det är ju oundvikligt så jag måste! Tänk om jag kunde skriva när det här året är slut att jag mår mkt bättre o att mycket har ordnat sig.
Gott nytt år Mt ❤️

Tack allihopa för era hjälp och stöd.
Al-Anon har jag inte riktigt vågat gå till. Känns lite som nederlag. Fast jag vet att det hjälper, att många är mycket nöjda.
Jag jobbar mycket, min man under många år jobbade hemifrån. Han är inte aggressiv, inte fysisk. Blir lite tjatig, gnällig, söker konflikt om han har druckit.
Jag har läst om medberoende men orkar inte riktigt ta tag i det. Behöver bygga upp självförtroende och samtidigt är rädd för det. Det känns att jag har ingen ork, ingen kraft.
Skall kontakta Nämndemansgården. Fast det kostar nog skjortan.

Precis som mulletant och Blåögd skriver så gör forumet skillnad för många. Vad är det som gör att du tagit steget och påbörjat en tråd här? Har något speciellt hänt? Du ställer många kloka frågor till dig själv. Om du skulle prova att svara på dem hur skulle det låta just idag? Få saker är "huggna i sten" och behov kan skifta över tid. Fortsätt gärna dela med dig och berätta hur det går.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Än så länge har ingen ledig lägenhet dykt upp ? känns lite hopplöst, men jag ger inte upp för det. Vaknade som vanligt på fredagar med den där vidriga klumpen som stör hela tillvaron.
Följde med sambon ut i garaget igår såg då att förutom alla äckliga öl så fanns även en stor whiskyflaska...jippie!!! Då vet jag exakt vad jag har att invänta denna helg ? fyyyyy fan, säger jag bara.
Jag är sjukskriven just nu och en tid framåt så jag har mycket tid för mig själv, vilket verkligen behövs. Men jag känner mig helt slut iaf. När han är på jobbet kan jag slappna av men märker att så fort han är hemma eller i garaget ändras allt. Är jättesvårt att fokusera på sig själv när han är i närheten, oron, ångesten å rädslan tar över. Igår frågade han mig om jag druckit alkohol under graviditeterna, nej men självklart inte svarade jag. Han tyckte då att det var helt sjukt att vara nykter såååå länge. Hela ditt luv kretsar runt alkohol sa jag till honom, han tyckte inte det var något konstigt med det.
Skrämmande hur hans hjärna fungerar, att få honom att inse att alkohol inte är detsamma som livet själv, är helt omöjligt. Finns inget hopp om att ens försöka längre. Måste bort från det här, blir förbannad å äcklad över hans syn på alkohol. Blääää!!!!!
Kram till er?

Väntar med spänning på boken ;)! Du har många goda råd och kloka tankar.

Låter smaskigt med bikarbonat! Ska kolla om det finns i gömmorna. Annars brukar bullar fungera bra. Men av någon konstig anledning är de slut!

Jag vet att jag ska ta emot hjälp osv men det är svårt. Jag är inte en som visa så mkt känslor utåt. Har svårt att gråta inför andra. Men känner att det kommer hända. Har en känsla av att jag kommer få sjukskriva mig minst ett par dagar inom en snar framtid för att landa i detta. Vill gärna på sätt o vis berätta på jobbet om de tycker jag är lite disträ men samtidigt är det skönt att bara få jobba och ha det normalt. Jag hoppas att han också vill flytta fast det inte lät så vid sista diskussionen. Lättare byta en stor mot två mindre. Han ville bo kvar. Han tjänar ju så bra. Han har ingen aning om hur man ens betalar räkningar! När vi pratade pm det sa han att han skulle ringa min bror o få hjälp isf. Undrar hur det kommer gå... Men eftersom vi har barn och jag inte hatar honom utan det alkoholrelaterade så lär jag honom gärna vissa saker. Han kommer ju att ha hand om våra barn. Han blir lika förvånad varje gång jag talar om vad vi har kvar efter att räkningarna är betalda.

Jag kommer aldrig kunna ta mina barn på semester igen eller åka till en djurpark mm men kan istället överösa dem med kärlek. Förhoppningsvis räcker det långt.

Vet att jag kommer få ringa till hans föräldrar som bor i USA och berätta när det är dax. Det ser jag inte fraM emot. Hans pappa dricker ett eller två glas vin varje dag. Hör till kulturen.
Min pappa drack kanske en whiskey eller ett par öl på semestern men tidigast på kvällen utifall att något hände så han var tvungen att köra bil. Lite yrkesskadad.

Vi äro alla olika. Sovdax. Ska upp om 7 timmar o känner att det kan bli en lång helg.

Ta hand om er!

Hej! Följer din tråd o hoppas du hittar ett boende snart. Ge bara inte upp! Har själv bestämt mig för att flytta. Skitläskigt rent utsagt men känns samtidigt så rätt. Sen får tiden utvisa om det blir tillfälligt eller leder till skilsmässa.
Många styrkekramar och håll oss uppdaterade hur det går. Tänker på dig!

Jag förstår att det är kämpigt Blueeyes! Men mörka inte era problem! Ta emot den hjälp du får och i värsta fall ta lägenheten! Det brukar vara lättare att byta om man redan har en lägenhet..
Jag vet att det är jättejobbigt, när ens alkoholist inte erkänner att de har druckit, trots att man både känner lukten och ser att de är påverkade..
Försök i alla fall att hålla huvudet kall och inte provocera.. ( det är de råd jag fick och kan dela med mig av)
Ju fler i din närhet som vet hur du har det, desto fler har du som kan hjälpa dig i en krissituation, om en sån skulle uppstå..
Vi medberoende brukar ju släta över och förminska problemen för att vi skäms.. Gör inte det!
Skickar många styrkekramar och hoppas att det löser sig! (tänk inte ens ett ögonblick på att stanna kvar i hopp om att det ska bli bättre, för i ditt fall tror jag inte att det blir det.. tyvärr)

Måste först säga att det här måste vara det bästa forumet på hela www!! Så skönt att inte vara ensam.
Var och tittade på lägenhet idag. Den är ok men fel skola för barnen. Vet inte om jag vill riva upp dem mitt i allt. Har 4 dagar att svara så letar med ljus o lyckta. Lade till och med in en annons och fick ett mail från en person som kunde erbjuda oss 3 ett rum i hans 3a med hans 6åriga son. Under tiden jag letade vidare. Finns snälla människor.
När jag kom hem idag vid 18 så tyckte jag att det luktade alkohol när jag kom in i vardagsrummet. När jag fixade mat till barnet så ser jag bara 3 öl i kylen. Jaha, är första tanken. Jag frågade honom lugnt o sansat om han hade druckit en öl eller om det är ngt annat jag känner lukten av. Gissa svaret? Han har inte druckit. Det är nog hela lägenheten som luktar. Med andra ord har jag inte städat ordentligt. "Jag har flyttat runt saker i kylen så den står nog på annat ställe. Om det nu fanns 4 st. Jag vet inte hur många det finns..." Jag har ju gått igenom kylen utan spår. Vad ska man säga. Han handlade idag o såg till att köpa Cola. Två flaskor måste det vara. En till fred o en till lörd. Men jag har bestämt mig. Är jätteledsen o panikslagen men känner ändå att det är rätt beslut. Får panik bara av att skriva det. Ska försöka tala om det i helgen. Vet bara inte hur tiden efter det kommer vara tills jag flyttar. Jag hoppas ju att vi kan bete oss som vuxna för barnens skull. Och att han flyttar till en ny lägenhet också.
Fick åka lite tidigare från jobbet för att kolla lägenhet. En frågade då om det är en större light. Neejjj sa jag en mindre till mig o barnen. Va? Ska ni gå isär? Ni har ju nyss gift er! Mmm men vissa problem har eskalerat o jag orkar inte längre. Han måste bestämma vad han ska göra.

Jag var gråtfärdig. Hur ska jag kunna tala om för mamma och brorsan (som är polis o säkert kommer bli arg)? Därför vill jag hitta lägenhet o fixa allt så jag bara kan ringa o be om flytthjälp. O hoppas att jag inte bryter ihop. Så får vi ta resten efter i lugn o ro.

Har aldrig skrivit dagbok men det här känns som det. På ett mkt bra sätt.

Det var dagens tankesvada! Sköt om er och hoppas ni har en lugn natt.

Någon som har bra huskurer mot magkatarr????

allt är bra med dig!!

detta forum har hjälpt mig mkt framåt, både genom att skriva och läsa andras trådar. För mig har alanon också fungerat bra, trots att jag har lite svårt för "Gud" pratet.
Lycka till!

att de har så svårt att ta in att vi lämnat! Hur lång tid kan det ta för de att fatta att vi menar allvar?? Kommer så många olika manipulationer, fan lägg ner å låt mig va har jag lust att skrika till honom! Men gör jag det blir det hans"vinst" att han fick mig till ett beteende jag inte vill ha.

Så bra att du inser att du behöver hjälp och fint att du hittat hit. På Nämndemansgården finns anhörigprogram, http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/blentarp/vuxna-internat och de har behandlingsenhet med gott renommé i Blentarp. / mt