Senaste kommentarerna i forumet

Läste att lägenheten står på dig...kan du inte få bytt lås i dörren en dag han är på jobb...?
Be om hjälp och få ut alla saker som e hans och låta han fixa sitt liv själv???
Är du beroende av hans inkomst pga du är sjukpensionär?
Hoppas inte så är fallet...!
Du MÅSTE bli fri honom, han kommer aldrig bli bättre, han är inte en snäll människa!!!!
Pissa ner sängen?! Släng den efter honom den oxå!!!!

Jag vet inte om det funkar med min tanke om att byta lås...men jag hoppas så att du lyckas!!!!

KRAM

Jag har ju hört resonemangen genom åren. 'Nu blir det skönt med fredagkväll, chips och en öl', 'Lördag, god mat och ett glas rött', 'Plocka fram julen å ta en glögg'. Den har som alltid funnits där, alkoholen, som en viktig del i ALLT trevligt. Å många är vi väl som också uppskattar ett gott glas rött. Men ni vet vad jag menar. När det blir tydligt att oavsett vad man pratar om så dyker det upp nån form av alkohol som förhöjer känslan.

Han ser det som att han ska 'sitta nykter' i sommar. Som att det är en alternativ aktivitet, som att man inte riktigt kan grilla utan öl, och inte heller fiska ordentligt. Utan då sitter man nykter. Ja den som lever får se hur detta går.

Tack så hemskt mycket Leverjag. Du är så omtänksam. Kram

Åhh Trollis va hemskt detta är. Nu känns det också presis som om jag måste acceptera att han är nykter och är med i den klubben. Jag ska stötta han i det, och följa han på den vägen.. Rent ut sagt... Har jag inte gjort tillräckligt, el är det min förbannade skyldighet att vara där för han. Han har ju faan inte varit där för mig. Har han varit med mig på sjukhusen när jag behövt så har jag ju fått höra det efteråt. Vi kanske skulke flytta ihop☺ du och jag. Kram till dig också.

Bamsekram till dig också Mysan. Tack du är så gullig.

Så ser jag även vabruari som ett hinder... Lite beroende på hur mycket vab det blir förstås. Men det brukar räcka med lite förkylningar och annat elände för att rubba balansen här hemma.

Så jag tar en vecka i taget. Men påsk vore såklart en milstolpe!

Du har nog rätt etanol! Han känner nog på sig att jag är på väg att glida ifrån honom. Men de fattar tydligen inte att alla vidriga elakheter skyndar bara på det hela. Pratade just med sambon i telefon...vilket jävla humör han hade. Jobbig abstinens antar jag. Strul i trafiken när han ska hem från jobbet...på en måndag dessutom, det förstör en hel kväll. Men det finns ju alltid anledning att vara tjurig på måndagar...suck! Måste försöka hitta ett bra tillfälle att prata med honom, ställa ett sista avgörande ultimatum. Som jag redan vet svaret på... Nu till helgen är det en stor tillställning här som han inte för nåt i världen kan missa, är ju sååååå viktigt. Jag har bestämt för längesen att inte följa med, orkar inte se hans vidriga flirtande å sliskande samtidigt som han ska nervärdera mig inför så många som möjligt. Nej tack!!!!
Har idag ringt runt till privata hyresvärdar men det finns verkligen ingenting, börjar snart bli desperat. Usch å fy för detta

Hej besviken!
Känner igen denna hemska trötthet, spelar ingen roll hur mycket man vilar, blir aldrig pigg.
Har oxå levt ihop med min alkoholist i mer än sex år nu, fullkomligt utmattande. De suger ur en all energi å livslust sakta men säkert? jag kommer tyvärr inte härifrån pga bostadsbrist just nu, har letat länge efter nytt boende. Orkar inte det här livet med honom längre.
Kram till dig

Har min häst hos mina föräldrar o mitt x kom körande as sakta förbi o rå glodde in, såg mig o jag honom....
Ahhhh...trött o förbannad jag blir!!!

Att bli dränerad på energi i sex år kan jag bara inte föreställa mig... Ja va särbo i ett år, ärligt inte många bra stunder, fick ganska snabbt ont på konstiga ställen...och trött, har aldrig kännt mig trött som på detta vis så jag vet hur du menar!

Jag hoppas du kan finna styrka till att lämna din sambo, det är i längden det enda som kan göra dig frisk o pigg igen....snart fem månader sen jag lämna mitt x.
Jobbigt i början men det GÅR!!!

Bamse kram!!!

Hej igen, jag tycker det känns underbart när någon läser mina inlägg. Jag har ringt vc nu Leverjag. Mysan Tack. Ja detta är väldigt jobbigt. Det är presis som om inte kroppen orkar stå upp. Tack

Hej....vet du, jag känner igen mig i din trötthet, inte finna ord...hjärnan e som bortblåst o man e bara SÅÅÅ jävla trött!!!

Jag kan sätta pengar på att det har med din alkoholist att göra, dom tömmer oss på energi o vi får aldrig nån chans att fylla på!!!!

Jag har känt samma som du o jag behövde lugn o ro, få sova!!!!
Länge....har sovit i dagar innan jag kände mig 'pigg'
Jag va utmattad, blev sjuk...illa mående, huvudvärk....

Se till att få va ifred, sova...det är inte lätt när man e mitt upp i det.

Ja då är ni på god väg.. Det är nämligen nästa stora suparhelg.. Säger det inte för att grusa några förhoppningar, utan för att jag själv, när jag tittar i backspegeln, känner igen mönstret..
De sista två åren gick det ju väldigt mycket upp och ner med alkoholintaget.. (och humöret) Från att ha varit något mer än salongsberusad under helgerna (och druckit under veckorna) så började det med att han var märkbart påverkad även under kvällarna vanliga jobbarveckor (dock skötte han jobbet) Klapp kanon åtminstone 2 helger av 4 och definitivt otrevligt berusad varje storhelg! Det var jul & nyår (fram till trettondagen) påskhelgen, valborg, kristi flygare och midsommar.. Semestern skulle firas samt ett par födelsedagar på hösten, sedan fortsatte det..
Till slut så upplevde jag inga lugna perioder längre.. mer än någon enstaka dag..

Ja, ibland behöver man bara få spy ur sig all irritation som kommer.. Som man av vissa skäl inte kan slänga i ansiktet på den där det hör hemma..
Jag minns att jag "tassade på tå" sista veckorna innan jag flyttade.. Det var verkligen minerad mark för ibland så hakade han verkligen upp sig på petitesser.
Jag vet att han i princip letade anledningar att få spy galla.. Jag vågade inte skratta, utan gick ut, när han blev rasande över en formulering på ett erbjudande från el-leverantören, för då trodde jag nästan att han fått en propp i hjärnan.. Hade jag i det läget ens dragit på munnen så känner jag att han hade exploderat..
Försök komma undan åtminstone några timmar, så du orkar!
Det är precis som om våra "alkisar" känner på sig att förhållandet sjunger på sista versen och då är det som om åratal av skit bubblar upp (och det vare sig det egentligen rör oss eller ej) Det blir väldigt mycket projicerande och anklagelser..
Kram till er båda!

Varje uppbrott, stort eller litet, känns! Kanske känns det mer för oss medberoende eftersom vi till 99% är känslomänniskor (empater)
Vi behöver lära oss att hantera känslor.. Och det är inte lätt.
Men vi gör det inte lättare för oss genom att välja ett liv med en beroende..
Ibland behöver vi en rejäl time out, bara för att hitta tillbaks till oss själv igen
Att vi bryter upp, betyder inte att vi blivit känslokalla helt plötsligt.. snarare tvärtom, vi har fått en "härdsmälta"
Att stanna betyder för många av oss undergång!

Hej Pyret!
Du frågar hur du ska känna.. Just det, bestämmer du faktiskt själv över.. För det är iingen annan av oss som kan känna åt dig. ( vi får ju alla olika känslor inför olika saker och händelser, beroende på alla våra tidigare erfarenheter) Så på den specifika punkten kan jag inte ge dig något annat råd än att titta på dina känslor och försöka se vad de bottnar i..
Har man väl varit i kontakt med missbruk och medberoende så är man givetvis rädd att hamna i de här situationerna igen..
A och O i ett förhållande är en ärlig kommunikation och dialog! (och då menar jag i NYKTERT tillstånd!)
Sedan tycker jag definitivt att du ska lyssna på dina inre varningsklockor! (hur förälskad man än är, så brukar de inte ha fel..)
Säger din intuition att det är något som inte riktigt stämmer, så är sannolikheten mycket stor att det stämmer..
Det är såå många av oss som efteråt känner, att hade vi lyssnat på "magkänslan" så hade vi inte suttit där vi sitter idag!
Läs, fundera och skriv..
Kram

Jag har inte sett programmet.. Jag äger ingen TV, och saknar den alltmer sällan..
Jag känner igen den här önskan vi människor har att få någon form av erkännande.
Vi vill att någon ska uppmärksamma det vi gör! Våra uppoffringar, vår möda, vårt slit och släp..
Likadant är det med "tacksamheten".. Jag hör så ofta folk kommentera olika händelser med "De kan väl åtminstone vara Tacksamma?/ visa lite Tacksamhet?/ Är det för mycket begärt med lite tacksamhet?
Där tror jag att vi måste rannsaka oss själva!
Vilken del av mig är det som vill ha "erkännande" och "tacksamhet" och varför?
Är det måhända samma bit av vårt "Ego" som vill ha "Rätt" och sista ordet..?
En gåva, kräver ingen tacksamhet - Då är det inte längre en gåva!
Visst blir vi glada av att se att mottagaren blir glad, men så fort vi börjar "kräva"/förvänta oss någon form av tacksamhet, så är det helt enkelt en fråga om ett energiutbyte som vi själva bestämmer reglerna för... Likadant om vi gör något för en annan människa och blir sura över frånvaron av visad uppskattning!
Vi kan bestämma oss för vad vi vill "ge" i form av gärningar.. Och vi kan också bestämma oss för om vi vill ha något i gengäld.
Det är helt okej, om vi också kommunicerar det med motparten!
Kramar!

Vanligt att man har obalanser i sköldkörtel, som styr många av kroppens hormoner. Underpriduktion ger väldig trötthet och kan likna utmattning/depression. Många som äter medicin för att reglera. Lågt blodtryck och dåliga järnvärden ger också symptomen trötthet. Bra med en hälsocheck. Det är ett blodprov bara.

Hej Leverjag!!☺ Tack för att du läser om mig. Jag ville bara fråga dig, om vad det va du syftade på om provtagning på skölskörteln bla. Tack igen och hoppas du själv mår bra. Kram från mig/ Besviken.

Vi har tittat på samma program, intressant! Positivt att se hur Horace har utvecklat en större ödmjukhet och självdistans med åren. Och naturligtvis måste det ha varit ett helvete att bryta upp efter 30 års äktenskap även om det blev en väldigt vacker sång. Snyggt av honom att inte kommentera Ebbas sarkasmer!
Just nu sover två små barnbarn över hos oss och allt känns tryggt och bra. Men ovissheten finns kring hur länge det varar. Jag skulle verkligen önska att min tjurskallige man också ville gå och lyssna till och tala med någon tillsammans med mig. Även om det nu skulle vara så att han faktiskt slutar missbruka alkohol ( vilket jag betvivlar ) så känns det så viktigt för mig att få ett erkännande för mina känslor och erfarenheter som anhörig. Jag tror på försoning men vägen dit är knagglig och smärtsam.
Förra året tittade jag på lägenheter och då kändes det som en utväg och en möjlig tanke.
Och jag vet i mitt inre att det kan bli verklighet om allt hopp är ute.
Men i morgon måste vi vara snälla mot varandra och ta väl hand om tre små underverk - kusinen kommer också - som vi har varit med om att skapa!
Sov gott, du också Mulletant och tack för kloka ord!

Lite orolig för dig. Tycker du ska gå till VC och be dem ta prover (sänka, sköldkörtel mm) och berätta hur du mår. Det kan vara en utmattning/utbrändhet. Du behöver gå igen men först kolla värden och be om samtal som många VC erbjuder.

Jag känner mig så låg, har väldigt lätt till Gråten. Vet ej hur jag ska göra med ALLT. Jag är helt slut i kroppen. Väldigt väldigt Trött. Somnar så fort jag sätter mig. Får dåligt samvete för att jag somnar. Var ju på ett Al-anon möte. Men blev ju väldigt besviken, det var ju bara jag och 2 personal tror jag. Kände att jag inte ville gå dit igen. Men behöver nog någon att prata med. Jag finner inte orden när jag pratar längre. Jag måste visa med händerna vad jag menar. Jag undrar vad det är som händer med mig. Det är riktig kaos i mitt huvud nu tror jag.

kan man ana sig till vissa mönster. Har han barn han inte träffar, finns ett jobb, eget boende och nyktra vänner? På dessa och fler saker kan man söka ledtrådar om hur aktiv han är. Har du själv barn behöver du tänka även på dessa. Har just tagit mig ur två år med en alkoholist och hade jag lyssnat in vad han verkligen sa så hade jag nog inte blint slängt mig in detta, läs även andras trådar så kanske du kan få mer tips.

Tack för kommentaren! Jag sa till honom att han inte får lova någonting och sedan inte hålla det. Och att han längre fram måste lova mig igen då han inte är alkoholpåverkad. Är också medveten om medberoende. Vill verkligen inte vara sån och försöker hela tiden hålla problemet öppet på något vis. Vill inte dölja eller mörka det på något vis. Det är bara så frustrerande att jag inte kan göra mer än att stötta. Ibland skulle man bara vilja springa loppet åt dom. Men en sak är säker, efter denna upplysning har jag definitivt bestämt mig för att aldrig mer dricka själv. Inte en droppe. Ska aldrig dricka inför honom framför allt. Vi har det för underbart för att alkohol ska sabba det

hur illa du mår, med kryp och värk i kroppen. Du beskrev dig tidigare som sarkastisk och spydig och nu att han skulle beskriva dig som en gläfsig och enveten terrier. Och så tycker du att du inte är särskilt pedagogisk och stödjande och tänker på att han är deprimerad. En ledsam självbild och säkert inte den du vill vara.

Jag vet inte.... men jag får ingen känsla av att han verkligen vill sluta dricka. Mer som att ni för ett ställningskrig, ett ställningskrig som du beskrivit två år här nu.

Jag minns att jag var och hörde en föreläsning av Lennart Koskinen kanske ett halvår efter att mannen slutat dricka för att jag skulle stanna kvar. Det var tämligen skört då ännu, jag förstod sen att detta var tiden med vita knogar. LK, han är ju en livserfaren människa och präst, talade bl.a om uppbrott och separationer. Att relationens längd har stor betydelse och att det är mycket svårt att bryta upp från en relation man levt i 20-30 år. Det drabbade mig hårt för jag kände att det träffade så rätt. Så svårt det var då jag tänkte att jag måste gå, och gick. Svårt var det också den vacklande tiden efter att jag kom tillbaka, en ganska lång tid. Den här föreläsningen var under den tiden, maken kom dit senare på dagen och hade också ett kort samtal med LK. Avgörande i alla svårigheter var ändå att mannen tydligt både visade och uttalade viljan att välja mig. Jag vidhöll envetet att han själv måste välja hur han skulle ha det med alkoholen, det var inte jag som tvingade honom att sluta dricka. Däremot var mitt val klart, jag ville inte leva med alkohol längre. Visst var det dubbelt men viktigt för mig att han gjorde sitt val.

Exakt nu talar Horace Engdahl om sin separation .... efter väldigt många år och fyra söner. Han talar om tiden som liv och död... Både av fysisk nervsmärta men även livsomställningen. Och om den fina texten Nyårsballongen.

Jag fylls av känslor när jag läser hur du har det. Jag vill tala om vad jag tycker du ska göra.... Men jag inser direkt att du förstås måste gå din egen väg och göra dina egna val. Jag hoppas att du kommer till en vändpunkt snart så att du blir fri att leva ... ett liv som du väljer själv och där du ställer de villkor som är viktigast för dig.

Detta var mina tankar till dig så här en söndagskväll med Horace på TV i bakgrunden. Önskar dig en god natt med god sömn! / mt