Senaste kommentarerna i forumet

Hej Leverjag!!☺ Tack för att du läser om mig. Jag ville bara fråga dig, om vad det va du syftade på om provtagning på skölskörteln bla. Tack igen och hoppas du själv mår bra. Kram från mig/ Besviken.

Vi har tittat på samma program, intressant! Positivt att se hur Horace har utvecklat en större ödmjukhet och självdistans med åren. Och naturligtvis måste det ha varit ett helvete att bryta upp efter 30 års äktenskap även om det blev en väldigt vacker sång. Snyggt av honom att inte kommentera Ebbas sarkasmer!
Just nu sover två små barnbarn över hos oss och allt känns tryggt och bra. Men ovissheten finns kring hur länge det varar. Jag skulle verkligen önska att min tjurskallige man också ville gå och lyssna till och tala med någon tillsammans med mig. Även om det nu skulle vara så att han faktiskt slutar missbruka alkohol ( vilket jag betvivlar ) så känns det så viktigt för mig att få ett erkännande för mina känslor och erfarenheter som anhörig. Jag tror på försoning men vägen dit är knagglig och smärtsam.
Förra året tittade jag på lägenheter och då kändes det som en utväg och en möjlig tanke.
Och jag vet i mitt inre att det kan bli verklighet om allt hopp är ute.
Men i morgon måste vi vara snälla mot varandra och ta väl hand om tre små underverk - kusinen kommer också - som vi har varit med om att skapa!
Sov gott, du också Mulletant och tack för kloka ord!

Lite orolig för dig. Tycker du ska gå till VC och be dem ta prover (sänka, sköldkörtel mm) och berätta hur du mår. Det kan vara en utmattning/utbrändhet. Du behöver gå igen men först kolla värden och be om samtal som många VC erbjuder.

Jag känner mig så låg, har väldigt lätt till Gråten. Vet ej hur jag ska göra med ALLT. Jag är helt slut i kroppen. Väldigt väldigt Trött. Somnar så fort jag sätter mig. Får dåligt samvete för att jag somnar. Var ju på ett Al-anon möte. Men blev ju väldigt besviken, det var ju bara jag och 2 personal tror jag. Kände att jag inte ville gå dit igen. Men behöver nog någon att prata med. Jag finner inte orden när jag pratar längre. Jag måste visa med händerna vad jag menar. Jag undrar vad det är som händer med mig. Det är riktig kaos i mitt huvud nu tror jag.

kan man ana sig till vissa mönster. Har han barn han inte träffar, finns ett jobb, eget boende och nyktra vänner? På dessa och fler saker kan man söka ledtrådar om hur aktiv han är. Har du själv barn behöver du tänka även på dessa. Har just tagit mig ur två år med en alkoholist och hade jag lyssnat in vad han verkligen sa så hade jag nog inte blint slängt mig in detta, läs även andras trådar så kanske du kan få mer tips.

Tack för kommentaren! Jag sa till honom att han inte får lova någonting och sedan inte hålla det. Och att han längre fram måste lova mig igen då han inte är alkoholpåverkad. Är också medveten om medberoende. Vill verkligen inte vara sån och försöker hela tiden hålla problemet öppet på något vis. Vill inte dölja eller mörka det på något vis. Det är bara så frustrerande att jag inte kan göra mer än att stötta. Ibland skulle man bara vilja springa loppet åt dom. Men en sak är säker, efter denna upplysning har jag definitivt bestämt mig för att aldrig mer dricka själv. Inte en droppe. Ska aldrig dricka inför honom framför allt. Vi har det för underbart för att alkohol ska sabba det

hur illa du mår, med kryp och värk i kroppen. Du beskrev dig tidigare som sarkastisk och spydig och nu att han skulle beskriva dig som en gläfsig och enveten terrier. Och så tycker du att du inte är särskilt pedagogisk och stödjande och tänker på att han är deprimerad. En ledsam självbild och säkert inte den du vill vara.

Jag vet inte.... men jag får ingen känsla av att han verkligen vill sluta dricka. Mer som att ni för ett ställningskrig, ett ställningskrig som du beskrivit två år här nu.

Jag minns att jag var och hörde en föreläsning av Lennart Koskinen kanske ett halvår efter att mannen slutat dricka för att jag skulle stanna kvar. Det var tämligen skört då ännu, jag förstod sen att detta var tiden med vita knogar. LK, han är ju en livserfaren människa och präst, talade bl.a om uppbrott och separationer. Att relationens längd har stor betydelse och att det är mycket svårt att bryta upp från en relation man levt i 20-30 år. Det drabbade mig hårt för jag kände att det träffade så rätt. Så svårt det var då jag tänkte att jag måste gå, och gick. Svårt var det också den vacklande tiden efter att jag kom tillbaka, en ganska lång tid. Den här föreläsningen var under den tiden, maken kom dit senare på dagen och hade också ett kort samtal med LK. Avgörande i alla svårigheter var ändå att mannen tydligt både visade och uttalade viljan att välja mig. Jag vidhöll envetet att han själv måste välja hur han skulle ha det med alkoholen, det var inte jag som tvingade honom att sluta dricka. Däremot var mitt val klart, jag ville inte leva med alkohol längre. Visst var det dubbelt men viktigt för mig att han gjorde sitt val.

Exakt nu talar Horace Engdahl om sin separation .... efter väldigt många år och fyra söner. Han talar om tiden som liv och död... Både av fysisk nervsmärta men även livsomställningen. Och om den fina texten Nyårsballongen.

Jag fylls av känslor när jag läser hur du har det. Jag vill tala om vad jag tycker du ska göra.... Men jag inser direkt att du förstås måste gå din egen väg och göra dina egna val. Jag hoppas att du kommer till en vändpunkt snart så att du blir fri att leva ... ett liv som du väljer själv och där du ställer de villkor som är viktigast för dig.

Detta var mina tankar till dig så här en söndagskväll med Horace på TV i bakgrunden. Önskar dig en god natt med god sömn! / mt

för mig att gå på alanon det bygger upp min styrka. Idag var en delning som kunnat vara min egen, läskigt! När man som jag är medberoende ut i fingerspetsarna är det skönt att få fråga varför alkoholister beter sig så lika på vissa punkter. Och jag vet att jag ska fokusera på mig och mitt mående, men känner även att jag vill ställa dessa frågor, för mig hjälper det mig framåt när jag inser att det spelar ingen roll hur jag agerat i relationen. Som etanolen skriver i tidigare svar upprepar "min" x samma mönster men idag blev extra tydligt att det är många alkoholister som följer liknande mönster. Mitt uppbrott och nej till vidare kontakt känns bra. Det mönster som nu följs är 1. Lite gulliga sms så jag ska "smälta" lite, funkade inte. 2. Prata skit om mig för att göra mig svag så jag kanske hör av mig för att skälla, funkade inte. 3. Hoppas jag slipper bli hotad, har inte hänt men jag känner igen det från tidigare relationer. Känner mig stark och bra att jag tog beslutet att lämna och att jag vågar hålla alkoholisten från mig, trots det gör extremt ont.

med boendet så du kan komma därifrån. Nu räcker det med att ta deras skit!!

helt lätt, men för mig kommer varningsklockor att han ger dig löftet under fyllan/bakfyllan. De kan då bli mkt sentimentala och i stort sett lova allt man ber om. Har han eget boende och jobbet kvar så kanske det är lättare att bli nykter om han verkligen vill för det räcker inte med endast insikten. Har du läst något om medberoende, du har ju själv växt upp med alkoholism och det är lätt att man fortsätter sitt mönster som man så väl känner igen. Lycka till och styrka till dig!

Jag behöver inte heller se när mannen är full längre. Jag förstår på olika sätt. Jag hör ju tex på telefon när han har druckit och undviker då att träffa honom.
Klumpen i magen över hans destruktivitet är nästan konstant. Alkoholproblematiken har tagit över så allt det fina vi haft ibland överskuggas.
Skulden och oron håller mig kvar trots att kärleken förstörs. Hur blir man fri? Hur hittar man tillbaka till sitt friska liv igen? Ska jag bara låta honom fortsätta förstöra sitt liv? Sorg, sorg och oro, ständiga besvikelser och mera sorg.
Det är väl inte såhär jag vill leva?

Liknande beteende hos min karl i hans sämre perioder. Allt är fel och alla är emot honom. Som att vi andra gaddat ihop oss mot honom. Barnen skriker och jag ger pikar om alkoholintaget, eller så gör jag inte tillräckligt mycket hemma. Det är otroligt synd honom, så en liten styrketår kan han väl vara värd när han nu är så missförstådd och ouppskattad? (Det sista säger han förstås inte, men jag märker ju att det är så hans argumentation slutar.)

Sen så påverkar ju alkoholen humöret även när de är nyktra. Så min erfarenhet är att det krävs en längre nyktrare period för att det ska bli bättre. Men det är lite som med hönan och ägget, det där med det dåliga humöret och alkoholintaget. Det ena ger mer av det andra. Och tyvärr så kommer det ju ofta när man själv också är trött, som när barnen är sjuka.

Här satsar vi fortfarande på ett nyktert 2016... Känner mig försiktigt optimistisk.

Hur kunde du få honom inlagd, just nu verkar det som inget hjälper, skulle vilja ha in honom någonstans, men han vill ju inte och han är väl för "bra" för att få vara nånstans, orkar verkligen inte mer, åker på semester nästa vecka men vet inte om jag kommer kunna koppla av

är det så att vi anhöriga med medberoende har just svårt för att släppa. För om hjärnans logik säger en sak och hjärtats nått annat är det svårt. Finns även de som lever med hot och då känns det bättre att stanna för annars skulle man behöva fly. Har just lämnat fast det är jobbigt men innerst inne vet jag att det var rätt!! Ta hand om dig.

Min lilla är sjuk, vattkoppor inget allvarligt. Men det som ör så jobbigt är ingen förståelse från mannen. Inget jag gör duger. Han får för lite uppmärksamhet, för lite pussar, för lite uppsksattning.
Jag orkar inte mer. Är slut.
Han har varit relativt nykter i flera dagar så det är han som nykter som jag oxå är trött på. Varför kan ha inte bara vara lite förstående.

Jag vet ju att de lägger sitt dåliga mående på oss. Trycker på alla punkter de kan för att förminska å förnedra.. Det är verkligen svårt att inte ta åt sig av all skit man får ta, men jag försöker slå bort dom tankarna. Jag hoppas du tänker så oxå, att det speglar bara alkoholistens mående.
Känns som att jag går omkring i en mardröm jag kan inte vakna upp ifrån. Håller med att det är synd att det är anonymt ibland, skulle gärna hyra ett hus av dig ? men jag ger inte upp hoppet att hitta nåt boende. Sköt om dig fina blåögd, kram kram

vad du har det jobbigt!! Lider med dig men som flera sagt till mig ta inte åt dig. Titta på hans handlande och han frågar dig hur du står ut med dig själv, hm om han stod ut med sig själv skulle han väl inte behöva dricka!! Usch vad vidriga de kan vara och du "tvingas" att ha honom runt dig. Har massa extra hus synd att det är helt anonymt för annars hade du gärna fått flytta till något av dessa! Ska själv på alanon idag vilket är skönt. Får höra massa skit som sägs om mig som jag blir förbannad på och jag har då svårt att släppa ältandet. Jag har brytigt all kontakt men nu menar han att det är han som gjort det för jag är labil/konstig/psykotisk, var fan får de allt ifrån?!!!! Många kramar igen hoppas vi hörs snart!

ilska på mig och då tog den slut för honom. . Jag är så slut som människa och känner att jag tassar på tå nu för att inte göra honom arg och för att jag har varit med om för mycket sista tiden för att egentligen orka med. Litar inte på mig själv alls utan känner mig trött och oförmögen att tänka klara tankar. Hoppas på en lugn dag, han verkar må bättre efter att han fått kräkas ur sig sin ilska på mig.

Jag vet, min var och är världens goaste vid nyktert tillstånd oxå men det ändrades senare . Han är fortfarande snäll och go men de sättet när han är full kommer även vid nyktert. Inte lika illa men nedtryckning på ett "finare" sätt.
Jag tänkte inte alltid på det men jag har fått höra mer av andra nu när jag har börjat prata om det.
Du måste ta steget sj om du nu vill lämna vilket är väldigt jobbigt men detta är DITT liv och DU bestämmer hur du vill ha det.
Jag vill ha lugn och ro och vara glad. Kunna känna glädje när helgen kommer utan magvärk el inre stress. Även att det är jobbigt så är det värt det.
Skriv och läs här, det hjälpte mig!

Vi lever i en låtsasvärld här hemma. Jag kan inte ta upp nåt han sagt eller gjort på fyllan, då blir han bara arg..det han inte kommer ihåg har inte hänt.
Att han sårat mig med sina elakheter spelar ingen roll för honom. Blir kallad allt möjligt, ett jävla psykfall, värdelös å allt man kan tänka sig. Att du ens orkar leva med dig själv, sa han oxå.
Sån skit ska jag bara ta utan att få en rimlig förklaring eller ens ett litet förlåt från honom.
Sen när han nyktrat till så är allt bra igen, då ska vi minsann bara mysa, titta film å äta god mat.
Så vi låtsas båda två. Får anstränga mig att låtsas vara glad å att allt är jättebra.
Går inte prata med honom alls, har insett det för längesen.
Detta är en sjuk tillvaro. Jag letar vidare efter ett boende bakom hans rygg. Skulle jag säga det till honom så skulle jag få ett helvete...så jag låtsas jag med.
I morgon ska han jobba, tack å lov. Han skulle ha jobbat torsdag/fredag förra veckan men det gjorde han inte.
Längtar tills jag har flyttat men det ser ut att dröja pga brist på lägenheter ?
Al anon har jag varit på 1 gång, de har bara möte 1 gång i månaden här, tyvärr.
Kram kram ?

Min man är Dr. Jekyll och Mr. Hyde.
När min man är nykter så är han världens finaste människa. Efter lite starksprit så förvandlas han till en djävul!!! Jag kan nu tyvärr se vissa aggressiva tendenser även när han är nykter. Jag är rädd och undrar vad jag ska göra?!

Tack skrållan!
Styrka behövs alltid. Det är som du säger, tankarna är hos honom men det är så skönt att slippa se det. Jag och barnen känner oss mer avslappnad vilket är så skönt. Jag har accepterat att jag kan inget göra, bara han sj men sen är man ändå orolig men jag måste lära mig att den får inte ta över.
Skönt skrållan att det ändå är nyktra dagar. Hur länge ska du orka?
Kram

Jag e bara arg....bråksugen..., vill göra lika illa som han gjort mig.
Jag kommer inte starta bråk med honom för han FATTAR inte hur jag kan va arg fortfarande....han har ju sagt förlåt!
Kan bara inte bli fri känslan att vilja såra honom, på ett sätt som gjort att han förstod.

Men jag vet att det är utkastad energi och att han e för egoistisk och aldrig skulle förstå.

Nykter men sur, hjälp så sur är han nu. Sover, läser tidningen, suckar, stånkar. Klagar på tv program, stänger av, sitter och stirrar rakt fram. Ingenting är roligt, inga initiativ till någonting gemensamt. Det kryper i kroppen på mig, jag får värk i nacken av irritation. Och inte är jag väl överdrivet pedagogisk och stödjande mot min man som kanske kan betecknas som deprimerad. Tjurskallig, självupptagen och grinig uppfattar jag honom som. Jag kan sympatitiga några dagar men sen vill jag att vi ska rensa luften. Och så blev det jag som drog igång ett gräl och då blir reaktionen förlängd tystnad. Han hade dock som förslag att vi skulle åka söderut i vår.
Javisst, med då är förutsättningen att du inte dricker. Ska du ställa villkor? Nej, då lägger vi ner det. Jag har varit med om alldeles för många resor som har förstörts av drickande från lunch till natten. Suddiga fyllesamtal där nybekanta män ska positionera sig med vad de gjorde i lumpen och hur framgångsrika de har varit på sina jobb. När man kommer till hotellet är alla krafter slut tills närbutiken öppnar med nya drycker.
Jamen,du kan väl säga något positivt nån gång, tycker han. Gör det själv!
Ja, det är hög nivå på våra samtal på kvällskvisten. Och så somnar vi i varsitt rum med varsin sömntablett. Det känns omöjligt att nå fram. Han ser mig inte i ögonen, men kan ibland sätta sig i soffan med uppfordran att jag ska sitta bredvid. Sätt dig här! Men jag har ingen lust att påbörja någon slags förspel där när jag inte känner mig ömsint och vänligt behandlad för övrigt.
Så jag tror nog att mannen skulle kunna beskriva mig som gläfsig och enveten terrier just nu i alla fall.

Igår drack min man. Somnade vid 22-21.30.
I dag drack han bara en öl. Så rullar det på. Dricker några dagar och 4-5 dagar nyktert. Vissa nyktra dagar bra men ibland sura miner, beror väl på abstinens.
Skönt för dig att du slipper se när din man är full. Men tankarna är ju hos honom ändå, det förstår jag. Hoppas du blir starkare och starkare. Att du kan leva ditt liv, med eller utan din man.
Styrka till dig