Senaste kommentarerna i forumet

Våga släppa kontrollen menade jag.
Min särbo sa att han ville ha lugn och ro i helgen och tänker inte svara i telefon. Han har inte haft sin telefon på och jag vet att han har tagit sig en fylla och att den har hållt på sen igår em är vad jag tror ialf.
Har verkligen fått kämpa för att inte åka och kolla honom så att han är ok . Är svårt att inte ha "kollen" längre men jag kan inte ha det heller.
Nu fick jag ett mess där han undrade vilken dag det va...
Man bli bara ledsen att han håller på men åter igen så var det rätt beslut för nu slipper vi se det ialf!
Hur har ni det?

Att jag är ledsen för din skull att du blivit kär i en fullblods alkoholist.

Jag har oxå förlåtit, vridit mig in o ut för att hjälpa, velat förstå...trösta.
Gått på tå....ställt ultimatum när jag kunnat.
Vi jobba på samma firma, han gjorde bort sig på jobb när dom låg ute...drack efter jobb och höll ett helt vandrarhem vaket den natten.
Avvek från jobb på fm och fann sin tröst på systemet.
När jag 'äntligen' fick fatt på honom skulle han ta tåget till Lund från Kalmar, han blev dock avslängd i Osby.
Trogen som man är kör jag 15 mil för att hämta en IDIOT som jag ber lämna min bil två gånger pga han blir aggressiv även mot mig...
Han ringer sin chef och säger upp sig...ja en jävla soppa blev det.
O jag vände mig ut o in för hans skull, räddade hans jobb tills han på jobb sen bad dom fara åt helvete för att han inte blev placerad där HAN ville...

Han klara inte av att jag efter semestern jobbade från 04.30 till ca 22.00 fem dagar i veckan i två veckor och inte va sexsugen utan bara sjukt trött...trött pga jobbet men även pga honom.
När han påstod att jag va otrogen för att jag inte va sugen, bara ville sova då bröt jag med honom.
Blev så förbannad att jag skulle kunnat, ahhh ja sånt skriver man inte...
Detta va den 18 augusti, kommit många sms efter det, han har dykt upp en gång hos mig utan att hört av sig först, letat upp mig på jobb en gång och har koll på om där är mer än min bil på min uppfart.

Detta är ett litet klipp hur mitt år med en alkoholist va...finns SÅ mycket att berätta.

Dom urholkar oss, känslomässigt-psykiskt och tillslut får vi fysiska symtom för att kroppen pallar inte!!!!!
O förmodar du har ett jobb och behöver försörja dig och dina barn...dvs sjukskrivning är inte så lockande....

Sköt om dig, ta till dig att vi vill dig väl...även om det låter hårt i dina öron och som att man generaliserar alkohlisterna...möjligt kanske för deras beteende verkar va väldigt lika även om dom är olika odrägliga onyktra.
Min tro är att för en alkoholist ska sluta dricka och bli helt nykter kräver en styrka hos dom som väldigt få har...väldigt få.

Kram

Nej, världen är inte rättvis!
Vi stöter på massor av taskiga människor som både behandlar oss illa och pratar skit..
Men vi behöver inte ge dom makten över vårt liv!
Det tar ett tag innan man lär sig att ta tillbaks makten.. En del gör det snabbare och för en del tar det lite längre tid.. (ungefär som när man lär sig cykla..)
Du har redan kommit en bra bit på vägen, som inte längre låter honom "bestämma".. Även om du halkar tillbaks i gamla mönster..
I början känns det som ett evighetsarbete.. Men en vacker dag har du hittat din egen plattform.
Och tills dess får du kämpa på med ditt tankemönster.. För varje gång du lyckas "stoppa" så har du vunnit en delseger..
I början tycker man att man står och stampar på samma fläck, men efter ett tag märker man att det faktiskt finns saker som förändras..
Läs om dina gamla inlägg och upptäck att det faktiskt finns en styrka hos dig!
Annars skulle du inte bry dig om att fightas, utan gå tillbaks på en gång och acceptera hans supande fullt ut.. Du skulle visserligen bli ledsen, men du skulle inte våga ifrågasätta hans sätt att behandla dig..
Tänk också på, att han upprepar alla sina mönster med varje ny människa han möter.. De "nya" kvinnorna kommer att få exakt samma behandling som du (om och när de vågar bryta sig loss..)
För jag tror inte att han på allvar ändrat något i sitt sätt att vara.. Just nu är han väl mot dom, som han var mot dig i början..

jag är riktigt medberoende och vart sen jag föddes och det är det jag försöker fokusera på. Just därför kan jag inte höra något av det han gör/säger till vänner för då "flyttar"han in i huvudet och jag glömmer mig själv och oxå blir irriterad på mig själv att jag tillåter han ta sån plats. Och frågan varför jag blir kallad massa elakt ist för att bara låta mig vara förstår jag absolut inte, medberoende eller ej så anser inte jag man behandlar någon medmänniska så!

Helt solklart fall av allvarligt "MEDBEROENDE"!
Jodå Blåögat.. För DU låter honom få den makten över dig!
När tankarna kommer säg STOPP! Ja, är du själv kan du säga det högt till dig själv och sen bestämmer du dig för att tänka på nåt helt annat!
I början blir man "tjatig" på sig själv med alla sina "stopp".. Men hjärnan är ibland som en hundvalp.. Det tar ett tag att få den på andra tankar..
I nuläget är det ju DIG du ska tänka på, inte honom!
Så länge du håller på och "ältar" dom här tankarna där han har huvudrollen, så är du fortfarande fast i ett medberoendeförhållande (där han inte ens behöver vara närvarande för att ha kontroll och makt över dig..)
Jag VET att du är smartare än så!
Så nu stoppar vi (trots att det gör ont..)
För det är bara DU som har makt över dina egna tankar.. Det är bara DU som kan tänka dom..
Kram!

Tänker på dig Nickanna...

Andas stora, lugna, djupa andetag 3-4 ggr minst flera gånger om dan så lugnar du kroppen och tänker bättre. Berätta hur det går för dig och var rädd om dig!

Kram

Å, det låter så jobbigt!
Tycker inte att du ska försöka förklara mer än: "vi bryr oss om dig och är rädda för att du ska supa ihjäl dig". Du har gjort helt rätt. Skönt att du ska gå anhörigstöd nu.

så här. Jag blev "torsk" på familjelivet där jag trodde gemensamma planer och trygghet fanns. Är nog aningen bitter att just det inte blev och säkert ett visst mått av hämnd finns nog.
Måste göra slut med gemensamma vänner en stund när jag bygger upp mig själv för vid minska prat om honom, flyttar han in i mitt huvud. Målande bilder att han mår så super bra och livet leker, får höra alla fel det var på mig som han uppenbarligen inte såg under de två år vi hade. Allt sånt skit provocerar mig och jag fastnar i funderingar, varför säger han så, vad menar han med sina ord om att jag var på det ena eller andra sättet. Vill bara ha känslan lev och låt leva in i bröstet ist för ångest klumpen. Nu är det över kan det inte bara få vara det, måste det till så mkt åsikter om hur jag var/är?? Jag satte ner foten och valde bort relationen och jag valde även bort en fortsatt kontakt och då är jag den konstiga/knepiga/labila/psykotiska bruden som han helt plötsligt inte ens skulle ta i med tång. Vill inte ens se så kan därför inte hämta resterande saker trots jag sagt att jag kommer inte vara hemma när det görs.

För några år sedan var det glas och skål på var och varannan bild men nu sista året varit nästan ingenting i mitt fb-flöde. Tror att det blev lite skämmigt och många började tänka kring problemdrickande och det smittar ju om man vill tänka på sin sociala profil. :-)) En nedåtgående trend helt klart i mina flöden... Och det är ju positivt. Sedan kanske inte de dricker mindre men är försiktiga med att uppfattas fel i sina uppdateringar...

Kram fina, underbara forumsyster som med dina ord hjälper så många!
❤️❤️❤️

Kan jag inge hopp så är det mycket värt! <3 Tack malo71
Ja, Leverjag.. jag gick nog också igång.. mest efter att ha tittat lite på fb och sett en del bekantas "vintersemester-bilder" från varmare breddgrader..
Nej, jag är inte avundsjuk på resandet eller semestern. Jag unnar dem att koppla av.. Men varför i hela glödheta, måste det vara BAR-bilder, även som "bad-bilder"? Såg knappt en bild, utan ett glas eller en flaska.. URK!

Lita på din magkänsla! Den har väldigt sällan.. . eller nästan aldrig fel..
Du verkar ändå vara medveten om var du vill och vad som är DU.. Och det är bra!
Sedan blir det givetvis jobbigt ändå..
Jag minns själv, när jag började känna att jag "begränsade" mig själv på grund av mannens drickande Och det var inte roligt!
Det tar tid att hitta tillbaks till sig själv, även om man är medveten om det. Det blev lite som ett osynligt fängelse...
Varje person har en fri vilja! Det är sant..
Men den fria viljans yttersta gräns går där en annan persons fria vilja tar vid!
Fortsätt att vara du!
kram

... om att det går att komma igenom detta. Tack för det.
Ska börja lyfta på mina "lager" också och se vad jag hittar :-)

Det är en hjärntvätt och det är en skam att Sverige inte förbjuder den sortens smygreklam och glorifierande av alkohol! Det finns ju ett litet dilemma då staten själva säljer och tjänar miljarder på miss- och bruket. Så djävla arg på det där. Våra barn och ungdomar "präglas" av den bilden liksom rökningen gjorde. Dessutom vet man sedan länge hur skadlig den är.

Dubbelmoral, idioti, feghet, morallöst, mordiskt, svekfullt, sadistiskt, dyrbart och så apdumt av våra politiker att inte ta tag i detta. Stoppa reklam och glorifiering av alkohol! Nu!
Håller med. Inför alkoholförbud på alla offentliga platser och i reklam liksom tobak och andra droger! Lyft fram samhällets kostnader och skadorna av alkohol överallt, varje dag. Hjärntvätta oss att avsky och äcklas av alkohol. Visa bilderna som läkarna ser av kroppar som förstörts av den. Jag är övertygad om att vi inte som tonåringar hade druckit hos fulla och inte heller att vi funnits med i detta forum.. Rädda våra unga medmänniskor.

Haleluja! Nu gick jag igång :-))

Tack Etanoldrift för dina kloka ord. Det du skriver om intuition är så sant.... trots att han varit "duktig" nu så säger min magkänsla och intuition mig hela tiden att något är fel. Tror att anledningen till att jag mår så dåligt är att jag går emot min magkänsla, jag är inte sann mot mig själv.
Han har också viftat med kvitto nu under "duktighetsperioden" för att bevisa att han inte köpt något mer än det han påstår. Men det bevisar ju uppenbarligen ingenting egentligen, vilken osis att han missade ginkvittot... :-p
Jag älskar honom, men jag är ju inte/kan inte vara den jag önskar vara i hans sällskap.

Tycker följande - för dig säkert välbekanta - ord är så kloka:
Jag är jag för att jag är jag
Du är du för att du är du
Men om jag är jag därför att du är du
så är jag inte jag längre.

Ska försöka ha det som ett mantra när jag börjar tvivla på mig själv.
För så här vill jag inte ha det längre.

Kram

Känner igen vad du skriver....
Läst i ditt första inlägg att du har hemma boende barn, TÄNK mer på dom än på honom.

Och att en alkoholist kan ha ett fantastiskt nyktert liv tror jag oxå, frågan är om dom är 'samma' män som vi föll för från början då...?
Dom manipulerade och ljög oss att älska dom, dom är nog inte samma män nyktra även om dom inte ljuger.
Och min erfarenhet av mitt x är att manipulera va hans personlighet, drack han inte 'missbruka' han ngt annat....fick mani liksom.

Jag ÖNSKAR dig styrka att hålla dig från denna man du älskar, älska dig själv och dina barn främst, sätt han i sista rummet för det är där ni är.

Ta en dag i taget, andas...tänk på alla svikna löften...tänk på dina barn så ska du se att du kommer kunna låta bli höra av dig till honom.

Bamse kram

Jag försöker vara stark för mig själv, Mysan. Jag orkar inte falla igenom. Jag inser nu att han inte kan prioritera andra än sig själv, just nu. Han svek sina barn häromdagen, idag har han brutit ytterligare ett "löfte" till mig :-(.

Jag ska vara stark och inte låta hans val styra hur jag agerar, och ändra mig hela tiden. Han har inte hört av sig på hela dagen fast vi hade bestämt att träffas idag. Igår hittade han på någon ursäkt för att inte träffas. Det gör ont! Ja, jag är den som oftast varit drivande i vår relation. Han pratar mycket om allt vi ska göra men det har tyvärr väldigt sällan blivit som vi bestämt. Inser nu, igen, att vår tid inte är nu. Den kanske finns i framtiden men nu är han inte kapabel :-(

Jag tror fortfarande att en alkoholist kan bli nykter och få ett fantastiskt liv. Min älskade är inte där ännu och jag orkar inte längre vara med på resan.

Jag kommer dock uppdatera er om hur det går. För jag inser att bara för att jag är stark idag är jag det inte imorgon...
Kram!

(Bergodalbanan går väldigt fort ibland)...

Hej malo71 och välkommen!
Nej, jag tror inte att du är naiv.. inte nu längre.. Men du vill ha svart på vitt att din man bedrar dig med fröken alkohol!
Ja i det fallet stämmer din intuition!
Av det du berättar så har han ett typiskt beroendebeteende och jag skulle på rak arm säga att han är alkoholist!
En alkoholist är ofta expert på att slå blå dunster i ögonen på sina närmaste (Nej, de skäms inte ett dugg för att ljuga en rakt upp i ansiktet)
Att du hittat gömmor förut tyder på det.. Och jag är ganska säker på att han förbannar sin slarvighet att ha glömt kvittona kvar i påsen!
Mitt ex betedde sig på liknande sätt.. Gömde alkohol (dock ej starksprit, vad jag vet) på en massa ställen.. Han kunde visserligen redovisa en liten del av det han köpt hem, men aldrig allt!
Däremot blev han alltid mer berusad, än han borde ha blivit av den mängd han till synes konsumerade..
När jag via kontoutdragen kunde gissa hur mycket alkohol han handlade 6 dagar i veckan, så slutade han att betala med kort på bolaget.. Det han inte tänkte på var, att hans kontanturdrag på automaten bredvid bolaget ökade i samma omfattning.. (Ja, jag tror att de är "dumma i huvet"!)
Frågan är, Hur har du tänkt att gå vidare? Eller tänker du acceptera hans drickande?
För DU kan inte få honom att sluta, såvida han inte själv inser att han är beroende, vill sluta och söker hjälp!
Vi är så många här som vet att den enda vi kan ändra på är oss själva och de förändringar vi gör är bara sånt som rör vår egen person!
Om han vill ha hjälp, så visst kan man som anhörig stötta, men att få någon annan människa nykter fungerar inte..
Jag föreslår att du läser bland våra trådar, både för att förstå att du inte är ensam och för att få lite råd och tipa.. Fortsätt gärna skriv, för vi "medberoende" (det betyder INTE att man dricker själv!) behöver få respons.. Ta kontakt med AA eller alanon som har särskilda grupper för just anhöriga
Kram

Varför är alkoholreklam (i den mån den förekommer öppet) så glättig.. varför är alla bilder på avkoppling förknippade med alkohol? Det är ju på sitt sätt smygreklam..
Överallt ser man "semesterbilder" med svala drinkar, solnedgångar, där paret sitter med varsin drink i handen.. Hemma-hos-reportaget, där vinflaskorna förvaras synligt i ett ställ eller så får man en titt i den lilla mysiga"vinkällaren"
Inser att förr var det likadant med tobak/cigaretter.. Avslappnade vackra människor som rökte..( Fast numera ser man sällan sk "idoler" eller kändisar röka på bild.. Inte offentligt i alla fall..)
Aldrig hade de gula tänder, rynkor och glåmig hy.. Möjligtvis hade de Camel- och Marlboro-rökande männen ett väderbitet cowboy utseende..(som andades oberoende, frihet och manlighet..)
Kvinnorna däremot var alltid tjusiga, med håret i perfekta frisyrer sittande eller stående i tjusiga poser med en cigarett i handen.. ("sexiga", var väl det de skulle föreställa..)
Aldrig en sliten hemmafru (jag har växt upp med begreppet) med papiljotter i håret och bomullsrock och nerkippade tofflor..
Kan det vara så att vi så länge integrerat oss själva i den här reklamvärlden, att vi automatiskt förknippar vackra, framgångsrika människor med alkohol? På samma sätt som man förknippade vackra framgångsrika och coola människor med rökning.. ? Att de i ett senare skede bara blev KOL-människor bekymrade oss inte då..
Det som bekymrar mig, är allt arbete som läggs på att få folk att sluta röka.
Ja inte bara röka.. Ibland så jagar man "rökaren istället för röken!
Tänk om man kunde lägga lika mycket energi på att förebygga och "bota" alkoholrelaterad ohälsa?
Tänk om vi finge höra våra politiker debattera om hur man begränsar alkoholens framfart i landet, istället för att öppna upp nya möjligheter för Svenssons att hyra en skåpbil och göra en Tysklands-resa för att bunkra öl, vin och sprit?

Själv läser jag mina egna trådar jag har skrivit just nu....ojojoj va mycket jag glömt/förträngt....

Bra du gör samma med era mess!

Om jag förstått det rätt är det mer du som varit aktiv och velat träffa honom än han som bett om ditt sällskap???

Håller du med mig om att du vill va nr1 för honom???
Sannolikheten att du någonsin blir det är liten....
Det här med mamma, inte ta hand om sina barn...inte sig själv heller för då hade han inte missat flyget hem!!!!
Det är flaskan som kommer som nr 1-2-3-4-5-6-7.....osv sen när han mår så kass av alkohol att han håller upp ett litet tag DÅ hör han av sig pga ångest, svårt va ensam...you name it....

Jag vidhåller att fundera om han kan/ skulle prioritera dig o DINA behov någonsin???
Stark kvinna kan oxå behöva hjälp ibland....o fråga dig vem du är stark för?

Kram Mysan

Känner igen en del av det där.. (är du säker på att han inte druckit?) Det kan också vara obalans i blodsockernivåerna, för det gör en del diabetiker väldigt aggressiva..
Försök så gott det går att hålla dig undan! inte svara emot i onödan så han inte går till handgripligheter (har du möjlighet, så spela in det han säger! Så kan han inte neka i efterhand)
Om det blir riktigt otrevligt med hot eller att han försöker ge sig på dig handgripligen så tycker jag att du ska anmäla!
Tveka inte inte då! Han har ingen rätt att trakassera dig, vare sig fysiskt eller psykiskt.

Jag skulle tro att han känner sig inringad och inser att han inte kan fortsätta att supa som förut.. Det han inte kopplar, är att det är hans egna handlingar som har lett fram till detta. Att det faktiskt är konsekvensen av hans drickande..

Mitt ex blev också väldigt otrevlig, i början av vår separation.. Det var också mycket beskyllningar (paranoida föreställningar om både det ena och det andra) gap och skrik samt underförstådda hotelser om "stryk"..
För min del så blev inget av det verklighet (gudskelov) Men jag hade en "katastrofväska" packad, med det nödvändigaste (ombyte av kläder, pengar, pass, laddare till telefon, busskort, mediciner och bankdosa)
Råder dig att göra i ordning en sån, för även om du inte behöver använda den, så har den en lugnande inverkan i och med att man slipper rusa runt i ett trängt läge och packa..
Styrkekramar!

Han anklagar mig för att ljuga, ha dragit ihop hans familj bakom hans rygg och jag får inte svara klart på frågorna och då blir det därefter och då blir jag en lögnare. Vad jag än gör just nu så blir det fel. Väldigt fel. Vet inte hur jag ska stå ut och jag måste, jag måste jobba i eftermiddag med honom och det går bara inte. Det finns inte att jag klarar av det så vad gör jag?

Skrev ett långt "försvarstal" igår... Tänkte efter och skickade det inte.

Era inlägg får mig verkligen att tänka till! Åh vad svårt det är!

Hittade igår kväll en gammal mess-tråd mellan mannen och mig i början av vår relation. När jag inte visste hans verkliga problematik med alkoholen. Det var spännande läsning. Vår dialog lät precis som nu. Han förnekade att han drack, han höll sig undan och jag ställde "ultimatum". Så länge vi hållt på med denna katt- och råttadans...

Djävulsdansen fortsätter.

Om han tar initiativ till att träffas idag så fortsätter jag. Om han hittar på någon ursäkt, så ska jag stålsätta mig att inte höra av mig förrän han bevisligen visar i handlingar att en förändring är på gång.

Ni ger mig styrka!
Jag är en stark och kapabel kvinna!

Vilken bit av dig är det som vill att "han ska vilja ha tillbaks dig"?
Vad är känslan du får, när du tänker i dom banorna?
Är det att känna sig "behövd" (för älskad är det knappast, som du blivit behandlad..)
Är det den där förrädiska "sagokänslan", att det ska bli som på film eller i harlekinromanerna, när den stygge hjälten tar sitt förnuft til fånga och lovar evig kärlek..? ( WONT happend!!!)
Är det för att du känner dig sårad, så att du någonstans vill känna att, "Om han vill ha mig tillbaks, så kan jag minsann såra honom genom att dumpa honom..? (Ja, vi medberoende har våra egna ömma tår, som vi själva slår emot här och där)
Det är en okej känsla... Att drömma om.. (ibland måste vi få pyssla om vår sårade stolthet i det som känns som ett nederlag..)
Ungefär som att få sista ordet i en diskussion eller sista smällen med spaden i sandlådan.. (för det är tyvärr på den nivån det hamnar till sist.. om man försöker göra verklighet av det..)
Det är okej att älta, men bara under en begränsad period.. Annars bestämmer han ju fortfarande över ditt liv, även om du inte vill..
Det kan helt enkelt handla om hämnd.. Simpelt, enkelt, men ofta svårt att erkänna för då faller ju en bit av helgonglorian...

Du vill INTE ha honom tillbaks PUNKT!

Då får du försöka få in tankarna på andra banor.. Hitta på annat att distrahera dig med när du märker att tankarna vandrar iväg..
Det är det här som kallas att jobba med sig själv (personlig utveckling) Och det ÄR jobbigt, men också oerhört givande när man börjar märka att det händer saker..
Men, precis som vid all annan utveckling, så kommer man ingenstans om man inte övar!
Inte ens om man är en naturbegåvning eller talang
Ditt inlägg heter "Mitt i smeten och vet inte hur jag går vidare"
Mitt råd är: Stanna inte! fortsätt gå!
Björn Borg blev inte världens bäste tennisspelare, för att han satt och läste Kalle Anka, utan för att han stog och nötte bollar mot en garageport! Inte ens på sin väg mot världstoppen kunde han strunta i träningen..
Det är lite samma sak med oss själva. Vi har perioder när vi blir "soffpotatisar", men om vi inte reser oss ur soffan och går ut och gör något, så får vi ingen kondition hur många träningsprogram vi än tittar på!

Skickar dig en hel påse med styrkekramar!

av. Jobbar på att släppa, men har en fånig fundering. Om jag inte vill ha tillbaka honom varför vill jag att han ska vilja ha mig?

Du måste verkligen ha en lägenhet snarast. Har liksom du svårt att ta in hur illa de kan behandla oss men ändå säga att de älskar oss, hur fan går det ihop?? Så du frågade om saker var hämtade, nej det är de inte har inte hört nått sedan julafton då han antagligen var ensam å kom på att han längtade efter mig. Efter det har han inte längtat så inte ett ljud.
Går du på alanon? Har verkligen hjälpt mig så jag önskar att även du kan hitta dit! Många kramar till dig!!!!