Senaste kommentarerna i forumet

Slås av hur enormt stark du är som hela tiden fortsätter att kämpa. Längtar efter lösning och vänder och vrider på vad du vill. För många gånger är det inte enkelt att veta vad en egentligen vill och hur en vill leva sitt liv framöver. Du har många kloka tankar, fortsätt skriv för svaret på vad som är bäst för dig vet bara du.

Du skriver att du önskar gemensamt samtal via beroendekliniken, men att det kanske inte fick det gensvar du önskade. Jag funderar på om du önskar anhörigstöd, bara för dig. Detta vet du nu säkert redan, men jag vill ändå tipsa om Alkohollinjen dit du kan anonymt och kostnadsfritt, tel 020 844448. Antingen om du önskar samtalsstöd över telefon direkt via dem, eller om du önskar träffa någon så är de duktiga på hänvisning och hitta stöd nära dig.

Varma hälsningar Ylva
Alkoholhjälpen

Tack för dina inlägg här forumet, det är ett stöd för andra. För även om det kanske är få som pratar om det så är det många som lever i liknande situation som den du beskriver. Och precis som du beskriver så är de flesta ambivalenta inför alla tankar och känslor, det är sällan enkelt att veta vad en ska göra när hjärta och hjärna vill olika sak.

Jag tänker att du är stark som öppnar upp och skriver om det, vänder och vrider på dina funderingar. För vad som är bäst för dig och hur du vill leva ditt liv framöver vet bara du, ingen annan. Vad du än väljer att göra den närmsta tiden så fortsätt gärna skriv här.

Varma hälsningar Ylva
Alkoholhjälpen

Har haft datorproblem.. Men slängt in en del nya lägesrapporter ;-)

Kram till dig oxå ?

Tack för din respons ?
Jag har ett tillfälligt boende hos min x man ? han bor kvar i huset vi köpte för längesen.
Har tänkt mycket på hur min sambo reagerar på det, men det är Inte mitt problem. Han får tro/tycka vad han vill om det.
Mitt x är ett stort stöd å en fin nära vän då känns bra att börja där...slippa ensamheten tills det värsta lagt sig. Sen ska jag leta vidare efter eget boende.
Du har helt rätt ang energi, känner mig fullkomligt dränerad av min sambo vare sig han är nykter eller inte. Precis Allt kretsar runt honom. Igår hade han en dålig dag på jobbet å det är tydligen helt ok att ta ut det över mig!!!! Han ber aldrig om ursäkt för någonting, alltid bortförklaring om omständigheter han inte kan rå för. Trots att det är Alltid han själv som skapar dessa omständigheter..men men, som du säger, deras värld är nåt helt annat än verkligheten.
Usch å fy hur de fungerar... Hjärntvättade av alkoholen ☹️

Hej kära Trollis!
Jag tror jag förstår berg& dalbanan inom dig.. Man är alrdrig så ensam som när man är ensam i en "tvåsamhet" (som Susanne Alvengren sjöng för många år sen)
Jag kan inte lova guld och gröna skogar vid ett uppbrott, men på något sätt får man styrka av att ha bestämt sig.
Och det låter som om du har bestämt dig..
Ja, på sätt och vis flyr vi alla från våra alkoholister, från deras "tentakler" som suger ut all den energi som finns.. Ibland tror jag att dom är arga för att det inte finns energi nog åt dom, ens från två människor..
Ja, de är egoister och väldigt självcentrerade. Allt kretsar bara kring dom själva och deras "mående".. Dom har tusen sätt att starta ett drama för att få energi när dom dricker.. Och dom är såååå listiga i att skylla allt som händer på omgivningen. (jag tror inte det finns nån alkis som kan se att det handlar om deras eget beteende..)
Bra att du ställer frågan, om det finns känslor kvar.. Inse, att även om känslor dyker upp, så behöver det inte vara nog för att stanna kvar i ett destruktivt förhållande. Själv konstaterade jag att även om min alkoholist helt plötsligt skulle ha fått upp ögonen, så skulle jag ha flyttat.. Det fanns inte längre energi kvar åt två människor!
Ja, jag älskar den där lilla mikroskopiska biten av den nyktra människan! Men det betyder inte att jag kan eller vill bo ihop med honom.. Hans inre alkoholist tar alldeles för stor plats och är alldeles för destruktiv! Den man jag gifte mig med, finns någonstans därinne, men det är så oerhört sällan han får glimta fram, så det är helt enkelt inte värt priset. Det skulle sluta med att vi gick under bägge två.. Och tvivlar jag nån gång, så påminner jag mig själv om att det inte var den aktive alkoholisten jag gifte mig med.
Styrkekramar till dig idag! Må du ha någonstans att ta vägen!

Har bestämt mig nu...jag ger upp, packar å drar, har 1 vecka på mig när han är bortrest.
Känns som en stor lättnad att jag har kommit fram till denna punkt efter flera års psykisk misshandel, lögner å annan skit.
Igår följde min son med när jag skulle hämta sambon från tåget..innan tåget kom så sa jag till sonen att vi skulle tanka bilen innan vi åkte hem, sa oxå att min sambo skulle bli arg för att jag inte tankade innan...
Mycket riktigt, sambon kommer å jag säger att vi ska tanka...han får ett utbrott å börja skrika åt mig då. Vet inte vad som flög i mig men jag började tokskratta..han blev ännu argare men jag fortsatte skratta å skratta..till slut blev han tyst, vi tankade å åkte hem.
Han går verkligen på vita knogar nu..nedräkning. I morgon gör han sista provet, han kommer med all säkerhet efter jobbet ha ärende i garaget. ( många flak starköl där)
Å sen är det husfriden ett minne blott.
Har verkligen vänt ut å in på allt den sista tiden, insett att jag kommer Aldrig må bra tillsammans med honom. Är det värt att offra sig själv???
Nä verkligen inte!!!!
Hela förhållandet är smutsigt från början, känns falskt å vidrigt bara.
Fick frågan av en vän igår om jag älskade honom..blev lite ställd själv när jag tvekade å tänkte efter. Vad finns det kvar att älska?
Förnedringen, lögnerna, fylleslagen, sveken, aldrig bli prioriterad, ja listan kan bli hur lång som helst. Jag kan inte rädda honom, få honom att inse, han måste vilja det själv. Kan inte längre tycka synd om honom pga barndomen mm, det tar ju All min energi.
Har accepterat å tillåtet alltför mycket på bekostnad av mig själv, helt galet när man tänker efter.
HAR FÅTT NOG NU

Hej !
Du kan inte göra någonting, för att få honom att sluta dricka! (om han inte själv är medveten om sitt beroende och VILL sluta) Jag har "slagits" mot flaskan i många år och gått igenom alla faser en medberoende kan.. Från att gömma alkoholen, dricka själv, räkna flaskor & burkar, böna och be och skälla.. ALLT förgäves.. Alkoholen har honom i ett sånt grepp, att han inte kan tänka sig att sluta och han ser inte sig själv som alkoholist..
Hans "ranson" var också 2 - 4st 7,2:or.. Tills jag insåg att det ibland kunde bli det dubbla då han smusslade undan öl och vin i källaren, i trädgården (under sommarhalvåret) och garaget.. Tippar på att ransonen idag ligger på motsvarande 1½ - 2 flaskor vin + en och annan öl.. (sprit rör han inte, för köper han en kvarter så har han hällt i sig den på mindre än 2 timmar och är klapp kanon efter det)
Räkna inte med att han kommer att hålla något av det han lovar om han är onykter (inte ens om han är nykter) Jag gjorde så på slutet att jag la undan pengar till mig själv! (som han inte visste om, för då hade han "druckit upp" det)
Det tog ett tag, för man flyttar inte i brådrasket och om du läser mina inlägg så ser du att jag kämpade flera månader innan jag fick lägenhet och kom iväg. Innan dess hade jag nog processat tanken i mer än ett halvår!
Se till att du får någon att prata med! Det har hjälpt mig oerhört mycket! För det är svårt att börja titta och tänka på bara sig själv.. Vi är ju så vana att tänka på alkoholisten och hens mående först..
kram!

Hej Blåögd! Jag har varit gift med en alkoholist så jag känner igen mycket av det du skriver om.. Alla löften om bot och bättring (som aldrig blir mer än löften under galgen) Allt "snack" om hur lurade och bedragna de blivit av sina tidigare ex fickvänner och fruar.. Jo tjena! Inte för att de kanske varit guds bästa barn, men det har nog funnits anledningar att "göra slut"..
Alkoholister ÄR i regel fullfjädrade lögnare! Deras värld ser inte riktigt ut som den "normala" värden. I sin egen värld är dom själva alltid huvudpersonen som allt kretsar kring. Och deras "ego" är väldigt lättsårat, lättkränkt och uppblåst. Det räcker ibland med att man tittar på fel sätt, för att de ska drabbas av paranoia..Och då blir man anklagad för de mest befängda saker..
Efteråt kan de givetvis ångra sig, men de ser sällan sin egen del i "dramat"..
Du får försöka fundera på hur du vill ha ditt liv Vad vill du? För tyvärr tror jag inte att du kan ändra på honom.. Mitt ex talade till slut om, att han inte kan tänka sig ett liv utan vin och öl.. Och där skildes så småningom våra vägar.. Vilket inte är ovanligt eftersom alkoholen har en så stor dragningskraft..

Fortsätt du att låta tuff! Ibland är det faktiskt BRA, att vi inbillar oss själva också att vi vet var vi står! Jag fick tipset av en mental coach.. som sa att hjärnan är såpass lättlurad eller hur vi nu ska kalla det, att vi faktiskt kan övertyga oss själva (helst då med POSITIVA uppmaningar)
Ibland är det faktiskt skönt att kliva in i en "roll", där vi har full koll på oss själva ;-)
Här har jag precis fått tillbaks min dator igen.. (mina reumatistknöliga fingrar klarar inte att sitta och skriva på telefon)
Gott att se att du fortsätter på din egen inslagna väg iaf. Ingen har lovat att det ska vara en autostrada.. Huvudsaken är ju att vi är på väg <3
Kram!

Förstår känslan, men har inget att jämföra med då min alkoholist, inte ens vill inse att han har problem.. Dock har jag märkt under årens lopp, att vissa tider på året som sammanfaller med vissa händelser tydligen är känsligare och då dricker han mera..
Framåt jul är en sån period, likaså när semesterperioden närmare sig, barnens födelsedagar samt hans egen..
Det kan vara skapligt lugnt i flera veckor.. Upp till 3 - 4 ibland) sedan kommer en "jättefylla" med ågren, anklagelser, paranoia och hela baletten.. Tyvärr har det bara blivit värre med åren där..
Kanske kan det vara bra om ni kan tala om det hela, och att du ser vissa tecken på att han är på väg att ta sig ett återfall?
För återfallen kommer sällan som en blixt från klar himmel (inte heller "perioderna", där det dricks mer..) Man ser och märker signalerna.. från den första lilla "irritationen" och till att de verkar frånvarande..
Tilliten, när den en gång försvunnit.. Tar faktiskt väldigt lång tid att bygga upp igen.. (ibland är det aldrig möjligt att komma tillbaks där man en gång var)
Det kräver att man kan prata med varandra och att man accepterar att det tar tid (därmed inte att man anklagar varandra för bristande tillit..)
I ditt fall får du kanske se tiden ann.. Önskar dig lycka till i alla fall!

Förstår, just tilliten och de helt usla lögnerna gör en ledsen/förbannad. Tror de vi är helt korkade som inte fattar!! Har inget råd att ge men förstår verkligen din känsla!
Önskar dig ro i sinnet!

Jo förstår till viss del, men varför söker de inte hjälp om de nu vet att de har ett missbruk och riskerar förlora oss??

Vad mysigt det låter att åka bort o ha det trevligt o inte behöva tänka så mycket på exet o alkoholen .
Det där sista du skrev att det är som mörkast innan det ljusnar det stämmer nog ganska bra. Jag är i mörkret men hoppas jag ser ljuset snart!
Kram ?

Tack för tipset. Det har varit lugnt ett tag igen nu sen senaste vändan. Ska kolla på sidan.

Helgen var då äntligen över. Ännu ett bottenmärke med sambon. I lördags åkte han iväg med orden "kommer snart tillbaka", timmarna gick.Jag ringer,till sist ett svar.Han är apfull,vad annars? Väl hemma, hur han lyckades ta sig hem, är han som en krälande mask.Han ångrar sig alltid när alkoholen börjar dunsta ur kroppen,ångrar sin dumhet-att han gör som han gör. Jag är arg,ledsen,uppgiven-ja alla de känslor som man kan ha.Nu sover vi i vart sitt hörn av sovrummet, en tydlig markering och avståndstagande från min sida.Under julen var det tänkt att mina vuxna barn skulle dyka upp mellan sina arbetspass men jag har fullständigt tappat lusten för allt som har med socialt umgänge att göra. Varför ska jag sitta med barnen och låtsas som allt är bra när mitt liv är pest?Ta emot julklappar av barnen men får ingen av sambon.Gräsligt sårande.En efterlängtad pryl som jag inte själv inte har råd med men han har.Han är informerad,flera gånger om, men kommer ändå inte ihåg. Saknar pengar till julmat också då min inkomst är väldig låg. Nej jag vill bara dra täcket över huvudet och sova bort de närmaste 2 veckorna.

Du är så stark och klok som orkar och skriver om dina känslor här

Förstår att det är tungt ibland även om du vunnit skatten, din son. Det går upp och ner och det blir bättre och bleknar. Jag var med om hemska saker med en pojkvän för över 20 år sedan. det tog ett tag men det bleknade bort. Det går fortare om man får sätta ord på det. Har du någon du pratar med? Finns det någon möjlighet för dig att få avlastning ibland om du tänker i nya banor? Måste finnas många som har liknande sits och kanske kan ni hjälpa varandra och turas om (som hemmafruarna gjorde förr). Testa en annons?

Du ville bara skriva av dig och jag ville egentligen bara skicka cyberkramar ?

Haft en lång arbetsdag och för lite sömn inatt.
Blir extra känslig och känner mig nedstämd.
Såg mitt ex på stan hand i hand med sin nya tjej.
Blir så ledsen och samtidigt arg när jag ser honom.
Vill absolut aldrig någonsin ha honom tillbaka....men så mycket känslor och ilska varje gång jag ser honom.
Han lämnade mig med vår yngsta son,som jag har allt ansvara för helt ensam nu.
Han vill inte träffa sin pappa mer än 1-2ggr per år pga av hans svek.
Det är tungt att aldrig få någon avlastning .
Alltid finnas till hands.
Vi har en grymt bra och fin relation jag och sonen,men det känns så tungt ibland.
Alltid känna dåligt samvete över dålig ekonomi,att jag jobbar flera kvällar i veckan och att jag vill träffa min nya kille som han inte riktigt accepterat ännu ialla fall.
Känner mig så ledsen igen just nu.
Undrar hela tiden hur lång tid det tar att läka efter alla svek man utsatts för med otroheten och hans alkohol missbruk.....
Skönt att få skriva ner sina känslor bara.

ett nyktert jul och nyår.
Själv ska jag ut och resa med min nya kärlek och jag hoppas vi ska få det fint.
Exet ligger på lite lagom med hur han håller på att förändras inifrån och att en process är igång i honom och att han är på väg tillbaka.
Dvs han luskar lite om det fortfarande finns ett vi.
På ytan ser han betydligt fräschare ut.
Han har gått upp i vikt igen efter att ha tappat 15 kilo tidigare i höst pga kajkad mage.

Jag tror honom också att något håller på att hända.
Men det viktigaste av allt-har han slutat dricka,Näpp!
Precis som om han drar sig själv baklänges genom ett alldeles för litet nålsöga.
Hur tänker man när man försöker förändra en hel del av det yttre livet när det viktigaste och första borde vara att låta bli alkoholen.
Hoppet verkar aldrig överge en alkis att om jag bara gör det eller det,ändrar si eller så, så kommer kanske alkoholen att lägga sig på en rimlig plats igen.
-Jag försöker verkligen upprepar han.Ja men du försöker ju uppenbarligen inte tillräckligt.

Jag har försökt peppa honom så gott han kan då jag verkligen för hans skull hoppas att han får rätsida på sitt liv.
-Jag har bara druckit 4 ggr på sju veckor..
Jo det är klart, ska man jämföra det med när han drack varje dag som värst så är det ju helt klart ett stort framsteg.
Men han låter ju liksom sig själv ramla ned på noll med jämna mellanrum.

Själv dimper jag ibland ned i det svarta hålet och känner en avgrund inför mig själv och min egen framtid.
Men det går snabbt att hämta upp sig igen och säkerligen har det mycket att göra med min nya relation.
Men också att jag faktiskt inifrån och ut inte kommer att ta mer skit.
Varken från min nya vän, eller från någon annan.
Min väl utvecklade magkänsla ska få fortsätta styra mig rätt mot nya mål med mer innehåll och mer kvalitet och balans i mitt liv.

Jäklar vad tuff hon låter Ullabulla såhär den tredje advent..hoppas hon håller fast i den känslan över helgerna åtminstone :)
Ha det bra alla härinne som kämpar med beroende och medberoende.
Och kom ihåg: det är som mörkast innan det ljusnar.

Jo har både läst och vart där, men ibland förstår bara hjärnan men känslan e nån annanstans.

Vilja ska det stå ju

Aeromagnus!
Jag hoppas oxå att det är min tur nu ? får lite betänketid i min ensamhet snart, hoppas fatta ett avgörande beslut då.
Än så länge sitter jag i "väntrummet" ( bra beskrivning ?) men det är ju inte hållbart.
Mitt liv börjar nog snart ?
Kram ❤️

Vart tog du vägen Etanol!
Saknar din vassa penna :)

Satte en tydligare gräns och smsade att det var dax att flytta ut, vilket till viss del skedde. Han flyttade in hos en polare för han lovade även denna ett drogfritt liv. Inga saker hämtade här och det stör mig! Han ville dricka och nu kan han göra det men varför ska jag ha prylar här?? Den lilla relation han haft med döttrarna har vart varannan vecka och då ska vi vara happy family för att sedan så fort de är lämnade försvinner han å super minst 2dagar. Sen kommer ångesten i 3 dagar med massa löften dag 4 börjar kaxigheten att han kan styra sitt drickande.
Har inte haft någon kontakt med han på snart 2 veckor och har bett han att inte höra av sig men nu börjar sms komma med frågor om vi ska gå på bio, ta en fika mm. Vad vill han och vad har han inte förstått?? För mig är relationen över eftersom han inte är kapabel/ vill söka hjälp.
Andra jobbiga tankar som kommer nu är, tänk om han nu söker hjälp och blir den där bra som jag längtar efter, vill han då ha mig eller gör han som förut och skaffar en ny relation. Hu ångest å ont i magen!!

Hej!
Sitter i samma sits som du å det är verkligen inte lätt. Har haft liknande diskussioner med min sambo men inget hjälper, är som du säger, alkoholen kommer först. Har inga speciella råd att ge dig. Al anon kan ju vara till stor hjälp iaf, var på mitt första möte i måndags å det kändes jättebra.
Jag står i ett vägskäl just nu, min sambo lämnar mig över jul en veckas tid, då ska jag försöka tänka å känna efter hur Jag vill ha Min framtid. Du ska absolut inte skämmas för din situation...det gjorde jag förut men sen började jag berätta för de närmaste hur jag mådde å hur mitt liv såg ut.
När jag pratade med min chef fick jag höra att hon förstod, hennes far var oxå alkoholist.
Kändes jätteskönt att börja prata om det. Du behöver nån att prata med, har du ingen att prata med så kontakta al anon, skriv av dig här på forumet. Du är långt ifrån ensam. Fruktansvärd sits att vara i ?
Tänk på dig själv först.
Kram ?