Senaste kommentarerna i forumet

Läs runt lite här : https://www.al-anon.se/

Vi alkisar är mästare på att manipulera ! Glöm aldrig det !
Jag hade så lätt för att påstå att jag skulle vara nykter i, låt säga, 3 veckor bara för att få tyst på tjatet om att jag var alkis. Jag kunde ju inte vara alkis om jag inte drack på 3 veckor ?
När tidsgränsen var uppnådd kunde jag ju fira lite ! Sen var ju cirkusen igång igen.

Så nej. Det blir ingen skillnad förrän han verkligen söker hjälp.

Jag blev aldrig våldsam utan söp till jag slocknade men jag har hört från så många att börjar en alkis bli våldsam så kommer det förr eller senare att eskalera och då är det riktigt farligt.
Vänta INTE på att han ska flytta utan ta dig själv och barnen till en säker plats. NU !!

Kram <3

@gladpålåtsas Ja tror det om han också då vill ta hjälp. Det är iallafall första steget att inse att man har problem. Mitt ex tycker inte han har problem, finns de som dricker mer säger han vilket det såklart finns men det är ju lättare att sluta jultidningars man försöker, varför vänta tills man förlorat allt. Men han dricker på, är väl enda intresset han har. Hoppas för hans skull och hoppas för din skull att han också flyttar, eller att du och barnen kan flytta?

Idag konstaterar han att han är alkoholist. Efter över 20 år med personlighetsförändring vid alkoholintag som gör att han blir elak. Kommer det att göra någon skillnad?

Idag konstaterar han att han är alkoholist. Efter över 20 år med personlighetsförändring vid alkoholintag som gör att han blir elak. Kommer det att göra någon skillnad?

@karo Så svår situation du har. Ingen idé att försöka prata en berusad person till rätta. Och om beroendet har hållit på ett tag är det svårt att ha ett vettigt samtal även när personen är nykter, för beroendesjukdomen finns ju kvar även i nyktra stunder så det är en sjuk hjärna som man försöker nå fram till.

Jag har gått och lidit och ondat i samma situation som du i flera år. Skillnaden är väl kanske att min sambo aldrig varit fysiskt våldsam utan ”bara” grälsjuk, elak och allmänt odräglig mest mot mig men ibland också mot våra barn som är i samma ålder som dina. Har börjat se hur sambons onykterhet normaliserats i vårt hem och att barnen utvecklar beteenden som är en anpassning till denna tillvaro. Gjorde ändå inget åt saken utan väntade så länge så att min 10-åriga dotter bröt ihop och berättade i skolan. Då blev det direkt en orosanmälan till soc. Det var skönt för då kände jag att jag får stöd i att förändra situationen och sambon kan inte längre låtsas att det inte finns ett problem. Tyvärr tycker jag inte att socialtjänsten agerar särskilt snabbt, lång tid mellan möten och långsamt med återkoppling osv. Men jag har iaf någon på ”min sida” känner jag.
Var inte lika svag som jag utan förekom dina barns reaktioner och kontakta soc. Och prata med barnen så att dom förstår vad som pågår och att detta inte är normalt utan en sjukdom som drabbar hela familjen och som ni måste göra någonting åt..

Hej alla goa medmänniskor! Jag har brottats med många tankar senaste veckan och skrivit av mig lite i olika trådar här i forumet. Det känns både skönt och samtidigt fruktansvärt tragiskt att det finns så många som har samma upplevelser och känslomässiga helvete.
Denna veckan har jag pratat med socialtjänsten flera gånger och barnen har varit där på samtal med utredaren. Jag har tryckt på för att de ska få annat professionell samtalsstöd, tänker att möten med utredaren mest handlar om att kartlägga barnens situation och mående, inte så mycket om att ge barnen terapi. Tror att det känns bra för barnen att få prata med någon annan vuxen. Jag och min man har helt olika verklighetsuppfattning och ser vägen framåt på helt olika sätt så jag är rädd att barnen får helt motstridig information och att våra känslor bara strömmar över dem i alla samtal. Jag mår så dåligt över att inte kunna hjälpa dem att navigera genom detta på ett bättre sätt. Men vi pratar mycket med varandra, ligger och gosar och snackar och upplever mycket närhet och kärlek.
Under tiden känner sig mannen såklart utanför och dränker sina sorger i öl, iofs ”bara” mellanöl den senaste tiden. Men en del dagar får han i sig tre sex-pack. Hur fan orkar man med det..!?!
Han säger själv att han inte alls dricker så mycket, men jag har börjat dokumentera. Usch det känns som nästa nivå av medberoende - att börja räkna och skriva upp, men jag tänker att den informationen och dokumentationen kan komma att bli viktig i diskussionerna med soc.
Förutom att hinka i sig öl så har aphjärnan också börjat kontakta jurister för att få till stånd en bodelning. Igår skrek jag åt honom att han är sjuk i huvudet som lägger fokus på pengar istället för att bekymra sig om våra barns mående och att försöka rädda sin relation med dem. Han behöver inga jurister utan hjälp att ta tag i sitt missbruk. Aphjärna!

@lunaloo Jag förstår hur du känner. Man vet att det är missbrukaren som hela tiden och på alla sätt försöker lägga över ansvaret för sina dåliga beslut och elaka handlingar på andra människor och att det är en del av beroendesjukdomen. Men fastän man förstår det rent intellektuellt så klara man ändå inte att värja sig känslomässigt. Även en sjuk människas ord sårar.. Jag fäller en tår för din skull❤️

Bra att du höll dig lugn, starkt! Ja det är bra att ha mobilen nära. Den o nycklar hade jag vissa nätter.

Hoppas du får lite sömn iaf
Kram

@bella70 Tack. Bra idé att alltid ha mobilen nära. Han gjorde ett par tappra försök att få igång ett bråk men jag svalde inte betet. Nu snarkar han högljutt i tv-soffan. Han har gjort lite personliga elakheter när jag inte varit hemma tidigare ikväll, slängt mina nytvättade kläder på golvet till exempel. Denna ”man”.

Se till att du har mobil på dig

Ok försök undvik konfrontation
Åk en tur med bilen? Oväder förstås…

Nu vaknar han till och börjar provocera. Jag är tyst. Hoppas han somnar om.

@sliten61 Jag hoppas att jag också fattat. Lyssnat och läst om medberoende och narcissister idag. Det gör att jag i alla fall inte har någon ångest alls ikväll, tycker bara att han är patetisk. Vi sitter i varsitt rum, han kan ändå inte prata så full är han.

Bra gör det nu, tiden innan är värst o de som jobbar med detta kan detta o ger stöd. Om inte annat för kidsen.
Försök undvik konfrontation nu när han är berusad och sök hjälp utan att berätta det.
Kanske ringa när du säger att du åker o handlar t ex.
Blir det fysiskt våld så ring 112. Kan du spela in i smyg eller dokumentera på annat sätt så gör det.

Du och barnen har liksom andra i denna situation rätt till det och förtjänar det.

Kram

@bella70 skolan och soc vet nog inget. Skolan har inte sagt något. Känns som det inte går att prata om hans drickande när han är nykter heller. Jag är för rädd för att nämna det. Jag har nämnt det bara när han har varit onykter. Då blev det kalabalik. Jag tog bilen och åkte iväg ett tag. Det var sent på kvällen och barnen sov. Så jag var tvungen att åka tillbaka för barnens skull. Men måste ringa till någon och fråga om hjälp. För detta är inte hållbart. Jag har hållit det inom mig själv så länge. För jag inte vågar. Men jag måste göra nåt snart.

Kan du prata med honom när han är nykter? Är han arg när han är nykter också. Ingen ide att prata med någon som är berusad, går inte att nå fram då. Jag har separerat med mitt ex, vi ägde gemensamm bostad som såldes. Han ville inte sälja först. tog ett tag innan han accepterade läget. Kollade då upp att det går med lagen rätt att få bostaden tvångsåld.

Då var det dags igen. Full i sin ensamhet när vi andra kom hem. 11 dagar var han nykter.

Hej, så svårt du o barnen har det, beklagar verkligen.
Du kan visst gå. Många av oss har ägt gemensamt boende. Jämfört med att utsätta barn för detta är det inte svårt att lösa.
Känner skola/soc till situationen?

Bra att du tagit ett första steg o skriva här, men kommun, soc och kvinnojour kan vara nödvändigt - testa att prata med dem?

Förstår att du är rädd men desto större anledning ❤️❤️❤️

Blir han arg för att du säger till om hans drickande? Du skriver inget om hans tidigare dryckesvanor men jag utgår från att hans drickande pågått ett tag. En person med alkoholberoende gör allt för att kunna dricka. Min sambo har startat bråk med mig ett flertal gånger när hon känt jag kommit vilken för hennes drickande, bråket har sedan fungerat som en anledning för henne att dricka. ”Jag skulle vara nykter men du började ju bråka”. Manipulation, lögner och konflikter är en del av sjukdomsbilden. Mitt tips till dig är att ringa Allohollinjen. De skickade en miniguide för anhöriga till mig som varit hjälpsam.
Och: om hans ilska någon gång övergår till fysiskt våld ring 112.
Ta hand om dig

Idag känns de jobbigt.. när jag ser mitt ex och han verkar låg får ja så sjukt dåligt samvete. Det var han som valde alkoholen ändå tvivlar jag i dessa stunder.. jag kan bocka i alla sorters våld under alla våra år och dagar som denna känns det som om att jag orsakat allt detta. Jag mår skit som ens tänker att det var våld och inte ett snedsteg, ett misstag eller pga av alkohol. Känns som att jag svartmålar honom bara av att delta i detta forum. Tänk om jag överdriver.. om jag "väljer" att bara se allt negativt. Tänk om jag är orsaken till allt. Jag har fogat, försökt, hållit mig lugn men han har ju mått så dåligt över allt möjligt..
Nä usch dagar som denna tär så i djupet av mitt hjärta. Som om jag har utsatt honom för att vara sitt sämsta jag.

Men du.. var rädd om dig. Uppdatera gärna hur detta går.. kram

En liten uppdatering från mig. Jag och sambon firade nyår ihop och pratade massor. På ett sätt som vi aldrig pratat tidigare, vi var sårbara, ärliga och kunde prata på djupet om våra känslor. Det känns som att jag verkligen nått fram med hur jag mått den senaste tiden och hur hans beteende skadat och sårat mig.

Vi har bestämt oss för att ge det en chans till. Jag kommer stanna kvar hemma i vårt hus och inte titta på en lägenhet. Han ska få en chans att visa att han kan det. Han har fått riktlinjer att förhålla sig till drickandet (inte dricka på veckorna, inte dricka sig full på helgen), och klarar han inte det så får han hålla sig spiknykter.

Det känns lättare i kroppen och jag tror verkligen att vi kan lösa detta nu. Det känns otroligt skönt att jag lyckats nå fram och att vi kunnat prata om saker.

Jag känner mig stark i mig själv, jag vet att jag kan och orkar lämna om det blir jobbigt igen, och i det finner jag styrka att ge det en chans till.

@hjosa Jag var en ”välfungerande” alkoholist som drack mest i det tysta och hemmavid. Var inte utåtagerande och aggressiv, och förvåningen bland de som jag berättat för är stor att jag var så illa ute. Jag fick nog en dag och visste att det kan bara gå åt ett håll tills jag inte längre fungerar alls. Jag hade under lång tid, flera år jobbat med mig själv, gått i terapi och hade ganska bra självkännedom och det tror jag var en stor hjälp till att ta beslutet att sluta. Jag visste var och vad i min ryggsäck som jag behövde ta itu med och alkoholen bara täppte igen detta. Det fanns bla ett medberoende i ryggsäcken, inte från alkohol men annat. Det medberoendet har jag tagit tag i och det har hjälpt mig att sätta gränser i mitt liv. Det har lett till att jag idag kan se och känna mina behov och ta ansvar för mitt liv så att jag mår bra. Det har skapat bättre och närmare relationer till mina barn, min man, min familj och omgivning. För att jag nu är tillgänglig. När jag väl tog beslutet att sluta dricka, var det en lättnad och kampen var inte så stor, mest det första 4-5 dagarna.

Ha det gott!❄️

@vår2022 Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och grattis till 2 nyktra år! Jag förstår att det har varit en kamp.
Jag tror att min man sitter i precis samma onda spiral som du suttit i och han måste inse att hans ångest inte försvinner om han inte säger tack och hej till alkoholdjävulen en gång för alla. Och som du säger, ingen kan göra det åt honom. För min del handlar det om att ge upp kampen och drömmen om att få honom tillbaka så som han var innan han började dricka. Det gör så ont att inse att den kampen är förlorad. Men som jag skrivit någon gång här innan så gör den insikten samtidigt att det är enklare att släppa taget om den person som jag lever med här och nu. Men ändå så svårt och smärtsamt att ge upp, det ligger liksom inte i mitt DNA. Men jag förstår att det är enda vägen. Ha en fin dag i vinterkylan 🌹