Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att ni delar era tankar kring min situation. @Eulogy - jag förstår precis hur du har det och hur du resonerar. Den som dricker beskriver ju tillvaron på ett helt annat sätt än den som är nykter och jag känner inte att det är självklart att socialtjänsten enbart lyssnar på den ena versionen.
Vi har kontakt med socialtjänsten sedan ett par månader även om den kontakten inte varit så kontinuerlig som jag hade hoppats. Kanske borde jag ligga på dem kring möten osv för att visa min oro och omsorg om barnen och deras situation (… sitter här och tänker lite högt nu..).
Min man erkänner att han dricker för mycket och ska få rådgivning osv. Men han inser inte alls omfattningen av sina problem. Han säger att enda anledningen att han dricker är att vi har en dålig relation. Om han bara slipper bo under samma tak som jag så tror han att alla andra problem försvinner av sig självt … han har med andra ord noll insikt i vad en beroendesjukdom innebär.

Som ni förstår är han alltså helt inne på att vi ska separera. Problemet är att vi sitter fast i varandra rent ekonomiskt då vi äger en gård tillsammans. Jag och barnen vill absolut inte behöva lämna detta ställe men det är i dagsläget oklart om jag kommer klara av att köpa ut honom. Det kommer att ta tid om jag ska kunna lösa det och det förutsätter också att vi inte blir ovänner på riktigt. Därför vill jag inte bråka med honom om barnen. Men i grund och botten går ju deras välmående före allting. Det känns helt knäppt att sitta och räkna pengar när man har hamnat i den här situationen… Samtidigt är gården och det liv vi har här en otrolig viktig del av barnens liv, och mitt såklart. Om vi måste sälja så rasar en stor del av vår värld. Att leva vidare med min man är inget alternativ - det har vi båda kommit till insikt om. Men han tror på riktigt att han ska leva varannanveckas liv med barnen. Det kommer ju inte att funka om han inte tar tag i sina problem.. Hur får jag honom att förstå det utan att det blir bråk?

@bella70 Än så länge tror jag inte att barnen förstår. Han dricker bara i smyg så därför är det så svårt för mig att bevisa. Även när det är helt uppenbart för mig att han har druckit så förnekar han…Han skulle, trots missbruket, aldrig gå med på att inte ha barnen om jag lämnar så jag är livrädd att de ska behöva vara ensam med honom halva tiden. Då har de ingen som kan skydda dem, nu finns ju jag här hela tiden. Vill egentligen inget annat än att söka hjälp men är så rädd för vad det kan leda till..💕

@Lunaloo Jag förstår absolut dina tankar men är livrädd att alternativet till att ha det såhär är ännu värre. Än så länge är det framförallt jag som lider. Jag är i princip alltid med barnen för att vara säker på att de är trygga men förstår ju att det inte kommer hålla i längden att leva så. Med att något ska hända menar jag självklart inte i förhållande till barnen utan tex att arbetsgivaren eller någon annan ska märka på något sätt…

@Kennie Frågan är bara hur man kan bevisa att han är alkoholist ifall han förnekar. Min man dricker ingenting enligt honom själv. Allt sker i smyg. Jag har egentligen inga bevis förutom att jag har fotograferat gömställen med tomma och halvdruckna flaskor samt att jag skriver upp varje dag som han är berusad…

@bumblebee Så bra att du kommit så långt! När man läser här på forumet är det så mycket vi har gemensamt, söndring, elakheter och manipulation. Det du skrev gav mig nya likheter. Jag vill också kunna äta all mat han inte tycker om. Jag vill också leva mer minimalistiskt utan massa saker, vi har överfulla garderober, garage och förråd med hans saker! Hans oordning gör att vi inte hittar det vi har så vi får köpa nytt ändå. Frysen är också överfull med mat han köper som vi sedan får slänga. Jag vill också spendera mer tid utomhus eftersom han bara jobbar, dricker och sedan somnar framför tv:n. Och tänk att kunna resa med barnen utan en full grälsjuk man i släptåg. Och precis som du skriver; göra allt som han alltid är för trött för att göra. Du har satt stopp, jag försöker göra samma.

@Euology kan ju också ses som att du inte agerat tillräckligt för att skydda dina barn då du låtit situationen fortgå.. känns inte som att du ska gå och vänta på att saker blir sämre. För de första kan de ta lång tid, ska ni ha det såhär framtill dess? För de andra kan värre också snabbt betyda mycket värre. Bara några tankar...

@Euology men inte är barnen välmående i detta? Och du är också viktig. Vad tror du om att kontakta för att söka hjälp och säga att du måste lämna så barnen får lugn och beskriva oron? ❤️

För mig var det tankeväckande att höra från en utomstående att det faktiskt är samma person. Man kan inte hata den ena sidan och älska den andra fastän det är så himla lätt att göra det. Allt är hen. Om man tar in alla de där beteendena i samma person, det man gillar och det man ogillar, är det någon som är värd att vara med då? Känner mig själv väldigt kluven i den frågan gällande min partner...

Kan man inte höra med socialtjänsten hur de brukar göra i liknande fall? Jag har svårt att tro att en aktiv alkoholist skulle få ha sina barn varannan vecka.

@hjosa Jag är i samma situation som du. Min man är onykter mer än hälften av dagarna. Än så länge märker inte de yngsta barnen, men däremot den äldsta som får en allt sämre relation till sin pappa. Jag vågar inte separera för jag törs inte lämna barnen med honom själv varannan vecka. Litar inte alls på att han skulle klara det och skulle aldrig kunna slappna av under pappaveckorna. Jag hoppas på något sätt att han ska göra bort sig ordentligt så att någon utifrån reagerar och att soc blir inblandade. Då har man ändå någon form av bevis vid eventuell tvist om var barnen ska bo. Än så länge får jag offra mitt eget välmående för att veta att barnen är trygga. Vet dock inte hur länge jag kommer att orka…

@hjosa ingen lätt sits sannerligen.. det låter ju bra med varannan vecka men de ska ju ske också.. inte sällan saknas handlingskraft och insikt hos de med beroende.
Kan han flytta ut i ett första skede? Ni avvärjer då att barnen behöver uppleva mer samt att det omedelbara hotet troligen bedöms som avhjälpt.
Sök samtalshjälp för barnen! För att de ska hantera siutationen på bästa sätt samt visa din vilja/ förståelse över att barnens väl och må går i första hand.

Du är värd ett par 1000kr-kvällar i veckan! Det finns nog billigare alternativ för att komma bort från allt det destruktiva det viktiga är väl att man förstår att prioritera sig själv och sina egna behov! Bra gjort!! 🤗

Det är nog svårt att svara generellt på.
I det fall jag känner till ställdes ett krav på mamman att tillgodose barnens säkerhet och omgående flytta, hon fick välja sina barn eller stanna hos missbrukaren, annars övervägdes omhändertagande. Mannen fick behandling och kontrollerad tid för att träffa barnen..
Försök ta er därifrån, kontakta soc och visa på detta och din oro, samt att du vill ordna stöd för barnens räkning.
Kram 🤗

@Snödroppen & kram 🤗

@Snödroppen
Tack 🙏❤️
Gott Nytt hälsosamt och harmoniskt 2024 💫
Önskar dig en fridfull helg ❣️

Hej alla kloka och starka själar på detta forum. Har läst många inlägg den senaste tiden men inte skrivit själv förrän nu. Jag förstår av alla berättelser här att alkoholism verkligen är en sjukdom där de som drabbas (både beroende och medberoende) delar många liknande upplevelser. Det verkar liksom finnas ett sjukdomsförlopp som de flesta går igenom - och som en del lyckas ta sig ur..
Mitt eget elände har pågått i några år men eskalerat det sista året. En sambo som är mer eller mindre onykter flera dagar i veckan. Han dricker några öl för hantera sitt dåliga mående utan att reflektera över hur denna självmedicinering påverkar resten av familjen. Som berusad är han aldrig våldsam men grälsjuk, oresonlig och otrevlig i största allmänhet. Det stör mig så otroligt mycket att han inte har några gränser för hur full han blir när han är här hemma tillsammans med våra barn, 7 och 10 år gamla. Jag har sååå mycket oro och ångest över vilka spår hans missbruk sätter i dem.

För ett par månader sen bröt vår 10-åriga dotter ihop i skolan för att jag skulle iväg på tjänsteresa ett par dagar och då lämnade dem ensamma med sin pappa. Jag hann ju inte ens till flygplatsen innan socialtjänsten ringde…
Det där blev en vändpunkt, nu har vi kontakt med socialen, han ska gå på alkoholrådgivning och vi har bestämt oss för att separera. Dit har vi dock inte kommit än, rent praktiskt. Och hela
den biten skrämmer mig nåt fruktansvärt -han är helt inställd på att barnen ska bo varannan vecka hos honom. Det känns helt orimligt ur mitt perspektiv. Det kommer ta tid för honom att hitta fotfästet i ett nytt nyktert liv och ännu längre tid innan jag känner mig trygg med att så är fallet. Tills dess kommer det ju inte funka att barnen bor växelvis, det kan väl inte socialtjänsten heller tro på ? Eller?
Hur har ni som har barn och gått igenom samma sak gjort för att hjälpa barnen? Jag tänker att det såklart är bra att de får ett nyktert hem åtminstone varannan vecka men undrar hur de kommer ha det den andra veckan.. kommer han hålla sig nykter då?… eller kanske bara lite onykter? …eller helt stupfull? Jag tänker jag då kommer att hamna i ett totalt medberoende och att barnen blir lämnade att hantera en dysfunktionell tillvaro på egen hand. HJÄLP!! DETTA FÅR BARA INTE HÄNDA..

Tack för uppdateringen. 🤗
Du får ta det som det kommer, och det viktiga är att du trivs.

Gott slut på året, och
Gott nytt år!
🎉🌹

Massor av kramar till dig! Ett stort och modigt steg har du tagit i dag. Var extra snäll mot dig själv nu och ta hand om dig.

Jag funderade hela kvällen och natten igår och fortsatte fundera under morgonen. Men det känns inte rätt i magen att åka tillbaka hem, det känns inte rätt att försöka igen. Jag tror liksom inte på att han kommer ändras på riktigt, och jag är nog själv inte villig att kavla upp ärmarna och göra min del för att bli bättre på att kommunicera.

Han ringde och vi pratade mer idag. Jag berättade att jag vill stanna kvar här istället för att åka hem idag. Jag berättade att jag vill att vi gör slut och att jag kommer leta efter en egen lägenhet. Han känner sig sviken för att han inte får chansen att ändra sig och sviken för att han upplever det som att jag ljög för honom igår när jag sa att vi skulle prova igen. Men det känns inte rätt i magen, jag vill inte. Jag är välkommen hem när jag vill, och han vill att jag bor där medan jag letar efter lägenheten, men jag är rädd att hamna i samma mönster igen och fortsätta vara medberoende. Jag är också rädd för att jag ska ändra mig och stanna kvar längre än vad som känns bra.

Så nu är det slut mellan oss, men vi ska försöka vara vänner och umgås. Jag älskar ju honom, och vi har otroligt roligt ihop när vi umgås. Jag tycker om hans söner vi har roligt ihop allihop. Så imorgon ska jag åka dit och fira nyår ihop, jag får se om jag vill sova där eller hemma hos mina föräldrar.

Det känns ledsamt, mycket tårar nu efter att vi pratat. Jag är ledsen för att jag svikit oss, för att jag sårat honom, för att hans äldsta son kommer bli ledsen och hamna i kläm, ledsen för allt som kunnat vara men inte kommer bli av, ledsen för att min hund behöver flytta och skapa sig nya rutiner igen.

Men å andra sidan så ser jag fram emot att få något eget igen. Att bara behöva tänka på mig själv. Umgås med vem jag vill, när jag vill. Kunna äta all den maten han inte tyckte om. Få inreda och skapa en plats bara för mig. Leva mer minimalistiskt utan massa saker. Spendera mer tid utomhus. Åka på äventyr. Resa mer. Göra allt som han varit för trött för att göra.

Ni har varit ett otroligt värdefullt stöd. Era berättelser och råd. Er värme och kärlek, både till er själva när ni kommit ut ur dimman på andra sidan och kärleken till andra medmänniskor.

Nu ska jag gråta lite till och berätta för resten av min närmsta familj och nära vänner. Sedan ska jag ge mig ut på en lång promenad.

Tack för ert stöd, utan er hade jag nog inte varken lämnat eller upphållit gränser ännu. ❣️

@Letlive Jag blev glad att läsa om din kväll. Vad fin att du fick en mysig kväll med din mamma. Fortsätt på samma sätt och ta hand om dig själv.

@bumblebee Starkt av dig att berätta för honom och att åka till dina föräldrar som du planerat. Eftersom de sagt att du kan bo hos dem tycker jag du du ska stanna där så länge du vill och känns bra för dig. Din sambo har ju redan förklarat att ev förändringar kommer att ske först efter ledigheten är slut. Han kommer nog dricka på extra mycket nu och om det blir förändringar vet man ju aldrig. Ofta säga ju bara det som låter bra och som vi vill höra men att verkligen förändra kräva mycket jobb för den som har ett beroende. Och att få bättre kommunikation osv så länge en person har ett beroende eller är påverkad var och varannan dag är omöjligt enligt min erfarenhet.

@lillajag2003 Det är väldigt svårt att prata om detta med någon som inte upplevt det, dom säger bara: Det är inte ditt ansvar, släpp det! Och så tycker dom man ska gå vidare. Bra tanke men det är inte så det funkar för oss som lever med det. Vi behöver öva oss på acceptans och vi behöver förstå att det inte är våra ”riktiga” föräldrar som gör att vi mår dåligt, det är ”gestalten” av våra föräldrar. När vi skiljer på dem känns det lättare. Jag kan tänka:
-Nu är det beroendepersonligheten av dig som pratar mamma! Den tar jag inte på samma allvar!

Din pappa är väldigt insiktsfull! Han vet varför han dricker! Han sjunker ner i grupplerier trots att han vet att han borde låta bli. Hade han istället gillat långa promenader eller löpning eller något som han kan göra precis när som helst hade han kunnat ha det som strategi för att inte sjunka ner i grupplerierna. Spela badminton behöver han en partner till och boka bana, det går inte att göra såfort grubblerierna börjar ta för stort kommando över honom.

Jag tycker du ska vara helt ärlig med din pappa, säg att du mår jättedåligt över att behöva ringa för att höra att han lever! Om du säger att det är därför du ringer honom kanske det kan hjälpa honom att förstå din ångest och kanske kan han få ny motivation till att ta tag i sig själv igen🙏 Det är inte längesedan han mådde bra, han vet vad han behöver göra, han behöver bara komma till insikt! Har han jobb och lägenhet så har han inte mist allt, då har han lite kvar som hjälper honom att kravla sig upp, har han ekonomi så han klarar sig hjälper det också mycket för att hjälpa sig själv att vara nykter. Kram

Skriver på min mobil. Och det blir lite fel ibland. Går inte att justera i efterhand. På ett sätt bra.
Det är inte perfekt.
Livet är inte perfekt.
Det är som det är.

@Snödroppen
Du genomförde mötet. Det är stort. Och du fortsätter dina rutiner.
Så bra!
Jag saknar simningen.
Blev inspirerad.
Får min bastu efter gymmet.
Det är så trevligt där.
Alla samtal som vill uppstå.
Ibland sitter jag i tystnad.
Ibland initierar jag med en dialog.
Ibland gör andra det.
Det finns en kvinna där som jag pratade med om mitt tidigare medberoende. Hon har också varit där.
Hon vill inte träffa någon ny..
Nu är hon äldre. Pensionär.
Sorgligt på något vis.
Men jag ser henne ofta.
Och det var så skönt att kunna prata med en okänd kvinna i bastun. Om medberoende. För att sedan lämna det.
Och prata om annat!
Nu hejar vi utanför gymmet.
Att få vidare.
Det nya spännande livet
Som har så mycket att erbjuda!
Gott Nytt År kära du ❤️
Låt 2024 bli ett riktigt bra år.
Varm kram
När vi ses i närheten.

@bumblebee
Stanna bara kvar hos dina föräldrar. Behöver du ens berätta något nu?

Jag vet att det är svårt.
Men om du blir utsatt för den manipulationen som får dig att ändra dig. För ett ögonblick, då har han dig i klorna.
Och du styr inte längre över dig.

Det är en svår process.

Jag var fången i klorna till mitt ex. Skulle vilja skriva om allt vidrigt jag upplevde. Jag gjorde slut efter 6 månader pga hans drickande. Ändå blev jag övertalad att följa med på en middag, som kom att
ge mig ett trauma i 12.

Jag skulle följt min magkänsla.

Idag lämnar jag rum när magen säger lämna!

Och jag har lämnat rum när andra inte fattar. Det gäller vilket rum som helst.

Senast var det kollegor som snackade så mycket skit, så jag bara gick därifrån.

Jag valde att byta arbetsplats före jul, då de snackar så illa om andra människor.

Jag antar att jag lärde mig till sist, att lyssna på min magkänsla.

Idag mår jag bra. Och jag skriver om mycket jag har varit med om i olika texter.

Det är knappt att jag förstår att jag har varit med om all den skit som jag har varit med om.

Skrivandet hjälper mig. Att skriva här. Och att skriva till mig själv.

Om du läser vad du skrivit till dig själv här, så vet du.

Vad du vill.

Och du behöver inte förklara nu eller sen.

Du väljer.

Lyssna på dina behov i stunden. Allt går bra, till slut.

Bara man lyssnar. Och följer sina egna behov. Det kan krävas övning. Och ju mer man övar, ju mer känner man hur skönt det känns när man gör det som man behöver.

Ta hand om dig! Du är viktigast i ditt liv.