Senaste kommentarerna i forumet

Vad ledsen jag blir när jag hör hur du har det.
Precis som du skriver är det absolut inte barnen som ska ta hand om de vuxna, utan tvärtom.

Du skriver att du inte vill att din mamma ska bli helt ensam. Men samtidigt är det ju hon själv som väljer att det blir så om hon inte vill sluta dricka. Det är lika svårt för både vuxna och barn att få någon att sluta som själv inte vill det tyvärr.
Jag hittade sidan tryggabarnen.org som är till för barn upp till 25 år som har föräldrar med missbruksproblem. Dit kan man ringa varje dag och så har de också chatt. Ibland hjälper det så jätte mycket att få prata med någon utomstående, så det tycker jag absolut att du ska göra. Kanske skolkuratorn också är ett alternativ?

Hoppas du får en okej fredagskväll med lille hundvalpen!

Jag tror att jag kommit till stadiet när jag är mer likgiltig.. Har fått för mig att det kan vara värre, eftersom det leder till någon sorts "låt-gå" känsla där man bara staplar dagarna på varandra..
Jag har börjat ta mig ut på kurser (och bokar ofta in mig på billiga övernattningar för att slippa åka hem och förstöra en trevlig upplevelse, med att hitta gubben något mer än salongsberusad)
Skulle gärna bjuda hem några av mina nyfunna vänner, men jag vill inte eftersom jag aldrig vet hur påstruken han är, eller blir under dagen..
Ja, det kommer fler och fler skäl att skaffa ett eget liv.
Givetvis kommer det att finnas folk som tycker att jag "sviker".. men det får jag försöka bortse ifrån.. Lätt sagt, men inte så enkelt när man står där..

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

är (ofta) smärtsamma men (ofta) nödvändiga för att komma vidare. Kram på dej Ullabulla / mt

som vanligt efter tunga dagar.Det finns inga genvägar och inga snuttefiltar att hålla i när det blir sådär tungt som igår.
Terapeuten prickade ju precis vad jag håller på med.
En väninna också.
Men du,sa hon du lever ju fortfarande inte ensam trots att det är ett år sen ni bröt?
Du har ju antingen exet eller flirten som du växlar mellan att tänka på.
Precis så är det.
Och ju sämre jag mår, ju mer grottar jag i de relationer jag egentligen inte ens har.

Och tänk efter hur mycket tid du läggerpå att kontrollera honom, tänka på ur mycket han dricker, vara arg på honom, tänka på vad han ska handla mer än alkohol osv osv.
Jag har varitdär du är - lagt i princip all mi tid på honom, att tycka synd om, vara arg, misstro, bitter, ledsen osv.

Det finns inte så mycket du kan göra om han inte vill ha hjälp själv. Du kan vara tydligen vad du accepterar, och om han inte kan ta det så har du egentligen bara ett val - att lämna. Jag vet hur svårt det är att bestämma sig och framför allt att genomföra det, men annars omger du spendera ditt liv med att kontrollera, vara arg, ledsen och besviken, och glömma av att du är den viktigaste personen i ditt liv!

Nu är han hemma själv. Jag vet att han dricker när jag inte är hemma. Men har bestämt mig för att jag inte ska bry mig. Jag ska iväg å träffa en vän ska bli jätteroligt. Har fixat barnvakt så att jag kan slapna av.
Ta hand om er därute kram

Markerade var du står.
Så har han nått att fundera över.Om han nu gör det.
Bra gjort.Sluta skuldbelägga dig själv,skulden är hans och enbart hans
Att han fortsätter höra av sig är ju att han såklart har känslor kvar.
Fortsätt markera och säga var du står så växer respekten mot dig själv och kanske också hans mot dig.

Annars är det i princip kört.. Jag har en man som vägrar inse att han är alkoholist! (jodå, han har åkt dit för rattfylla för 8 år sedan) Trots rattfyllodomen så vägrar han konsekvent att förstå att det hänger ihop med hans alkoholvanor!
Han skäms, och sätter sig inte i bilen om han tagit en lättöl ens.. Men att få honom att minska sitt drickande.. Nejdå, han är inte vare sig beroende eller alkis.. (dom sitter ju på parkbänken och har "sug") Nejdå, han har inget "sug".. tycker bara att det är så gott med vin och öl och vill unna sig en "guldkant på tillvaron..
Jag har gett upp! Han blir inte elak.. men säkerligen väldigt "skämmig" när han druckit sin ranson..
Inse att det du gjort, är väldigt mycket!
Ha inte dåligt samvete! Det är definitivt inte ditt fel.. Och det är SKITJOBBIGT när en person som man tycker jättemycket om, inte vill se själv vart det är på väg!
Önskar dig all lycka med ditt eget liv! För det är just det du måste lägga din energi på nu <3

Det känns som om omgivningen antingen tycker att man ska "ta hand om" sin alkis eller lämna honom.. Något mellanting tycks inte finnas..?
När jag talar om att jag är gift med en alkoholist (det gör jag för övrigt väldigt sällan..) Så tittar folk förebrående på mig och nästintill kräver att jag ska lämna honom omedelbart (precis som om DET skulle få honom att sluta dricka!)
De förstår inte att man faktiskt måste planera en separation, och inte bara rusa iväg med ett par plastpåsar i nävarna, utan att veta vart man ska ta vägen.
Eftersom han inte är våldsam eller elak, så kommer heller inget "kvinnohus" på fråga.. Utan den biten får jag vackert ta itu med själv!
Det man inte har förståelse för, är att alla alkoholister INTE blir elaka när de dricker.. Bara "tjatiga" och saggiga (kallas ibland fyllesentimentala)..
Och när man beskriver det, så får de det nästan till att han dricker för att jag är "elak".. Och det kan jag väl "stå ut med".. (alla tar sig ju en bläcka då och då..?)
Men problemet är att han dricker 6 dagar i veckan Eller rättare sagt 7, men blir egentligen bara full 6 av dom.. Hans dagsranson för närvarande är minst 5 stycken halvliters 7,2%iga starköl. två och en halv liter öl, motsvarande hans "vin-ranson", ca 1 ½ flaska om dan. Vilket var minimum.. Ofta blev det en flaska vin + 2 - 4 starköl på det..

Idag åkte han iväg till "affären" straxt före kl 10.. Han skulle "köpa tidning".. Och frågade givetvis om det var nåt mer han skulle handla, när han ändå var i farten?
Egentligen vet jag att det betyder att han ska in på systemet när dom öppnar vid 10.. Fast DET säger han aldrig ens i förbifarten..
Idag ska det användas motorsåg.. Så jag är inte helt förtjust.. Han har redan fått i sig första ölen, medan allt som behövs plockas fram ( kanske har han sinnesnärvaro att vänta med de andra fyra, tills han sågat klart?)
Igår var det ju stängt i hans godisbutik, så han köpte ett antal "folköl" istället (3,5:or.. Aldrig 2,8:or..) Dagen innan påstod han att han "bara" hade 3 öl.. som han deklarerade att han köpte när vi var och handlade.. ("bara så du vet" och vad du än säger. Ja vad finns att säga i det läget?..) Däremot blev han lika "full" som om han druckit det dubbla (vilket inte alls är otroligt, om man lämnar de 3 man köpte på dan i kylen.. medan har en backupp på 3 - 4 stycken, som inhandlats tidigare på förmiddan i källaren) Problemet för hans del är att han aldrig kan spara till dan därpå.. När första ölen är öppad.. så försvinner de andra av bara farten, tills det är slut!
Vet att det funkar så.. Antingen är flaskor och burkar tomma innan han somnar, eller så är han så full, att han inte orkar krypa ivag till flaskan för att dricka ur det sista..
Har aldrig sett honom lämna något kvar.. Hade en gång ca 1/4 kvar i en flaska vin av en sort han egentligen inte tycker om. Jag hade tänkt spara det, för att ev ha till mat dan efter.
Han får syn på flaskan och frågar om jag ska ha.. Nej, jag vill inte dricka mer.. Då halsar han ur resten, med motiveringen " Det är så lite, så det är ändå inget att spara på.."
När jag påpekar att det är lite av ett "beroende"/ alkisbeteende, så säger han, att han bara inte ville låta det gå till spillo.. För han var säker på att jag skulle hälla ut det annars.. ?

Vad bra att du har hittat hit! Forumet är ett bra första steg.
Usch vilken jobbig sits! Min sambo blir precis som din personlighetsförändrad till det sämre av alkohol. Det verkar vara vanligt när det gått för långt med drickandet...
Det är självklart inte rimligt att ha det så, ingen ska behöva leva med klump i magen och ta elakheter från sin sambo.

Går det att prata med honom om detta när han är nykter? Vet han hur du känner?
Det finns mycket hjälp att få om han vill förändra sitt drickande men det bygger helt på att han själv vill det.

Du kan bara ta ansvar för ditt liv och avgöra om det är i er relation eller någon annanstans som du vill vara.
Fortsätt läsa och skriva här. Du är inte ensam i detta.

Va dags igår kväll igen, kände på mig att han skulle fastna ute.... vill inte bry mig, vill inte ens tänka på det men jag blir besviken och väldigt arg.
han ringde efter 2 på natten, full igen
jag vart arg sa att ja inte ville prata med han så jag la på, han ringde igen o ja sa sluta ja vill inte. Han tyckte jag skulle ge han en chans att prata
ja sa nej.

jag ringde han idag. .. va ville du igår?
han sa han ville bara säga godnatt mm
kl va nästan halv tre på natten o du ville BARA RINGA!!! Ja lät inte speciellt lugn
ja sa han.... jaha du va ju full igen, hoppas du hade trevligt
mm njae jo...
ähh lägg av säg som de är sa ja du hade trevligt...
ja fortsatte... men duuuu va ute om du vill, vi är knte tillsammans o ska INTE bli deg heller, o vill du va full 1 till 2 g i veckan så BLIIIIII det då. Släpp de här med att vi ska ha någe. Du hade inte ens fått beteett dig ens hälften som du gör nu om vi va ett par
lev ditt liv o jag mitt.... ja har inte med de o göra om du går ut, så sluta låt besvärad av att jag ska ta illa upp
han sa inte mycket, skyllde på att han skulle börja jobba så han ville lägga på, det kommenterade jag så klart med om att det va bara en flykt för han e feg....

nu ligger jag här o har ångest... känner mig hård, taskig. Tänker om han e ledsen. Han går väl inte ut eller dricker för att göra mig ledsen, men det har gjort så allt förstörts, trots han vet han förstört så fortsätter han. Ja et han i te tycker om att höra det ja sa... så nu mår jag dåligt o känner att jag kanske gjort någe fel?

Jag hoppas verkligen det.Just nu känns prognosen dyster :(

Du kämpar på och du kommer nå ditt mål

idag.Tyngre än på månader faktiskt.Just att han liksom glimtade till i Tisdags.
Och jag min dumma kvinna skapar ett hopp alldeles av mig själv och för mig själv att äta ur.
Varför gör jag såhär?
När han då far hem,nöjd i hågen med att ha gett både mig och sina döttrar lite tid och kraft,jamen då lutar vi oss tillbaka och dricker igen.
Den som ibland bär på största problemet är ju jag.
Han har ju inte någonstans bett mig vänta och tro på honom.
Det hoppet och den tron skapar jag ju alldeles själv.
För att jag behöver den för att orka en dag till.
Eller för att hålla min nödvändiga egenresa ifrån mig.

Nu får det vara slut på dumheter!
Slut på tro hopp och kärlek åt det håll som gång på gång bara släpper mig i backen.
Tro hopp och kärlek åt mig själv som är värd så mycket bättre än att må såhär, basta

Hej Chilinötter
Vilken tuff situation för dig! Är ingen expert på hur det fungerar med soc osv, men några som borde kunna hjälpa dig är de på al-anon. Såg på deras hemsida att det fanns kontaktnummer. De har ju erfarenhet av hur det är att vara anhörig och borde kunna ge dig råd.
Att prata med socialen är också ett alternativ eftersom dina småsyskon riskerar att fara riktigt illa.

Kram
Carry

Hej Ljuskrasher,
Jag har levt med en alkoholmissbrukare i drygt 20 år nu. Det har varit både ljusa (nyktrare perioder) och mörka (fullare perioder). Det hade på ett sätt varit enklare om han druckit varje dag. Nu var det mest på helg och semester. Han har fortfarande skorna och arbetet kvar. Nu håller jag på att packa, det blev aldrig bättre trots att jag väntade så länge, förlät så många gånger och började på nytt lika många gånger. Jag har tjatat och gnatat, gråtit och bönat och bett, Skrivit brev, gjort upp kontrakt, älskat och hatat, skapat närhet, skapat distans (de senaste 7 åren), haft full kontroll (räknat flaskor, vägt boxar, gjort märken på flaskor), fullständigt släppt kontrollen (åkt bort, struntat i hans supande), blivit manipulerad, utskälld, anklagad, kärleksförklarad. Jag tror faktiskt när jag läser detta forum varit med om hela registret i varierad skala. Eftersom jag vet att hjärnan och hjärtat inte alltid pratar med varandra är mitt enda råd till dig. SKRIV dagbok! Det är bra att lära känna igen alla mönster över tid. Skriv varje gång det händer något som du beskriver ovan. Det kan vara mycket kort. Ta en hederlig skrivbok (filer försvinner så lätt). Det är ovärderligt när år läggs till år.Det är inte bara att lämna - det vet jag alltför väl. Vi glömmer så lätt, de flesta av oss vill minnas det bästa när vi står där på tröskeln med ett nytt löfte att - NU ska jag tag i det här på riktigt. Jag ska gå på behandling som du sagt så många gånger, just den här gången skall allt bli annorlunda och man känner hoppet som än en gång fladdrar till i bröstet.... då är det bra att kunna läsa sin egen berättelse om och om igen och tänka att är det verkligen jag som gått igenom allt detta. Det måste det vara för jag känner ju igen skrivstilen.... Måtte du får tillbaka ditt ljus -crashed light. Med hopp om Sol. Sol

Det är exakt så jag känner!
att det blir bättre en stund.

har haft abstinens igår men jag stod ut

Det tog länge innan jag fick kläm på att det var just någon typ av abstinens.Jag föll ned i ett mörker och ett ingenting.Men om jag fick mig en hutt av mitt ex.
En skymt. ett samtal en träff eller vad som helst så mådde jag tillfälligt bättre.
Men precis som den som dricker för mycket fick jag också en ångest och en sorg efteråt.Saknaden blev större och jag ville ha mer.
Trots att jag inners inne ville avstå från kontakten då jag vet att det är enda vägen för tillfrisknande för oss båda.
Fortfarande ett år efteråt känner jag av detta om än inte riktigt i lika hög grad.

Extrem och återkommande och mot bättre vetande.

Gör ett nytt försök med samtalskontakt! Även om det inte är ditt fel så kan man behöva hjälp, och även om du inte är konsekvent så kan man behöva hjälp!!! Vem F-n är konsekvent när man är helt under isen?? Du har rätt att träffa någon som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar - du mår inte bra, och det är inte du själv som orsakar det, men så är det och då har du rätt till hjälp!
Kanske testa AlAnon?

Gå inte emot din vilja, bara för att han vill det. Gör som du känner, du är viktig, dina känslor och tankar är viktiga och det är bara du som kan ansvara för dem!!

Jag tror att det är jättesvårt att bryta sitt beteeende, alltså svårt att sluta kontrollera, tror jag!
Men det är också svårt att lämna - det är lätt att bestämma sig i tanken, men att lämna är svårt! Det kräver verkligen att man bestämmer sig, stänger av alla andra tankar och känslor som pockar på, och så lämnar man, och så får man stålsätta sig igen. Det är jättejobbigt, men kanske det enda alternativet... Heja dig Kaeljo!
Kram