Senaste kommentarerna i forumet

Ingen kan hjälpa någon alkoholist att sluta dricka! Det måste komma inifrån dem själva.
Tala om för din mamma att du älskar henne men att du inte vill umgås/gå på fest osv om hon ska dricka för du mår så dåligt av det. Stå fast vid det! Det är dina känslor och det är du som känner rätt.
Gå på Al-anon möte med din pappa så behöver ni inte känna er ensamma, allt som sägs på mötet stannar där det kan du vara trygg med.
Kanske vill din mamma också gå på möte då (AA) kanske inte, men det du och din pappa kan göra är att ta hand om er själva.

Kramar,

Har du någon samtalskontakt? Det kan hjälpa att ha någon utomstående att prata med. Jag går på familjerådgivning själv( min fd sambo ville inte följa med) går även ibland på anhörigstöd som kommunen har. Det har hjällpt mig mycket att förstå mina egna tankar o känslor , att jag inte är konstig. Jag hade precis som du ganska lätt att behärska mig , jag stängde av mina känslor fast jag var jätteledsen inombords o ville egentligen nara gråta fast jag kunde inte. Men mot slutet när vi bodde ihop började det att släppa o jag kunde gråta o det kändes skönt. Jag tror att det är bra att du kan gråta för det är inte bra att hålla allt inom sig. Kramar<3

Skönt att höra att det är någon som förstår mina känslor. Det är ett märkligt känslostorm här hemma. Idag har jag inte träffat min man och sådana dagar brukar jag må rätt ok, men idag har jag varit ledsen. Nära till tårar. Känner mig så islut på eneri. När min svärmor ringde idag började jag storgråta när hon frågade hur det var. Brukar behärskar mig inför henne, men det gick bara inte. Tack för att du skriver.
Kram

i själ och hjärta.En nonchalans om utifall han dricker eller inte.Om han håller fast vid sin antabus eller inte.Ibland har jag låtit lura mig.Att det bara är på ytan.Men just idag känns känslan inifrån och ut.Jag har aldrig haft den så tydlig tidigare.Säkert faller jag igen,om han hör av sig och är så fin som han kan vara.Eller om jag får höra att han trillat dit igen.Men bara känslan att ha nått hit just idag och får må såhär just idag är så härlig.
Tack forumet,tack mig själv för att jag släpat mig genom dessa tunga insikter och dagar.

Att det är som du tror Kaejlo att hon kommer till mig!! Jag försöker att vi ska göra lite roliga saker ihop o det är hon ju med på men jag vill att hon ska komma till mig självmant. Men det är väl bara att ha is i magen o väta. Det känns som att han inte behöver anstränga sig så mycket . Jag förstår väl att det är svårt för henne! Det kan nog vara lite så som du skriver Flygcert att hon kanske tar på sig ansvaret nu men jag vill inte att hon ska behöva göra det. Hon är väldigt orolig för honom o skyddar honom mycket tycker jag. Det har blivit så konstigt allting. Jag vet inte vad jag ska göra.

Har sett till att vara med vänner mera nu, jag mår fasiken bättre varje dag... vågar man påstå det?
Det har ju vart en lång process att lämna mannen... känns som det är fullständigt rätt..
På någe sätt vill jag inte han ska bli förändrad, för det känns som då kommer cirkusen börja igen...

jag kan inte glömma allt han utsätt mig för, år av svek, lögner, elaka kommentarer mm
det är mina erfarenheter av mannen.... så många chanser han fått... i flera år..
kan garentera att vänner och utomstående inte orkat med det här, jag skulle tappat respekt o det har de säkert gjort då jag ständigt fått återfall av mannen....

Men det är så vi fungerar, jag har funderat mycket över det själv med. Man tror att man är säker på vad man vill o hur man vill ha det men det kan ändras så snabbt. Det din man säger att det är ok om du lämnar honom säger han säkert bara o det kan vara att han säger det för att du ska börja tvivla. Jag har varit o det där o känner igen mig i ditt sätt att tänka. Man vet varken ut el in, vet inte vem man är , vad man vill o känner. Jag tror på din första känsla att lämna är den rätta eftersom det verkar som du har tänkt på det så länge. Styrkekramar till dig<3

Det värmer att ni skriver ett svar. Det känns inte lika ensamt med allt man tänker på precis innan man somnar.

Har inte så mycket att säga... Jag har en bekant som sitter i din sits - hon lämnade och nu vill inte barnen vara hos henne. Kvinnan har fått hjälp och försöker få hjälp till dottern. Kvinnan har fått rådet att avvakta, samtalskontakten säger att det är inte helt ovanligt att barn som levt länge i missbruksfamilj tar över ansvaret när missbrukaren blir lämnad. Kan det vara så för din dotter?

kramar

Hej Izzy,
Jag förstår hur du känner det. Jag skulle säkert ha känt precis som du gör. Att det borde vara självklart att dottern som du har stöttat och tröstat skulle välja att bo hos dig. Men jag tror säkert hon kommer så småningom. Under tiden kan ni väl träffas och göra lite kul ihop ändå då och då.
Det är just det här som skrämmer mig också om jag lämnar min man. Barnen har alltid stått närmare mig, eftersom jag varit den förälder som alltid varit närvarande. Det är mig de ringer först och främst nu när de inte bor hemma. Men min rädsla är också att de ska ta avstånd från mig om jag nu gör deras pappa så illa. Men jag hoppas att det inte blir så. Du har väl en dotter till eller? Bor hon inte hemma?

Kramar till dig!

Jag känner mig så ensam! Min dotter väljer att bo med sin pappa än så länge. Det känns så jobbigt för jag tycker ju att det är han som har betett sig så otroligt illa mot både mig o sina döttrar. Jag tänker tillbaka på allt som har varit o så många gånger som han har sårat oss o skrikit ut så mycket hårda o sårande ord. Nu har han blivit snällare mot tottern o mig med o bryr sig mycket mer men dricker fortfarande men inte lika mycket tror jag. Det känns så orättvist på nåt sätt att hon är hos honom fast det alltid har varit jag som har funnits där o stöttat o tröstat. Jag har gjort många fel jag med eftersom jag nästan aldrig sagt ifrån men nu när jag har gjort det så blir jag lämnad ensam. Jag vill inte tjata på henne att hon ska komma till mig för jag tror det är bäst att hon får bestämma själv. Känner mig bara så ledsen!!

Det måste kännas väldigt jobbigt att vara tillbaka i detta medberoende när man tror o hoppas att det har blivit en förändring. Jag hoppas att han kan sluta igen o att ni kan få det bra tillsammans. Jag tänker på dig o håller tummarna!! Kram<3

Mina känslor spelar mig ett spratt just nu tror jag. Här har jag gått nu i flera månader och känt mig totalt låst i min situation pga av min mans känslor. Att han kommer att gå under om jag lämnar. Detta har gjort att jag byggt upp ilska inom mig, ilska för att han utövar detta känslomässiga spel mot mig. Ilska för att han totalt skiter i mitt mående. Det har känts som om han inte respekterar mig och mina känslor som lutat åt att jag vill lämna. Nu idag kom han och satte sig hos mig i köket och sa att han kommer att finna sig i om jag säger att jag vill lämna honom. Han hoppas ju inte det, men om det blir så är det ok. Nu tror jag inte han kommer att stå fast vid dessa ord imorgon, men ändå. Men nu, efter att han sagt detta, så kommer helt andra känslor fram hos mig. Vill jag verkligen lämna honom? Vad jag plötsligt fylls av empati för honom och tycker så synd om honom. Är det någon som kan förklara detta för mig? Vilka känslor ska jag lita på? Är jag bara så styrd av hans känslor, eller vad är det som händer? Att man inte ens kan förstå sig själv och sina egna känslor är väl märkligt!!!

Jag sitter i samma båt, men min man går på råd &stöd vuxen sedan 1 år tar antabus men fuskar å hoppar över ibland nu men fortfarande lika egoistisk, lögnare mm vet inte om det någonsin blir bra men han dricker inte nu på det sättet men smyger å gömmer ibland.Min rädsla är som din,jag vill aldrig för mitt liv lämna mina/vårs barn hos honom,skulle aldrig förlåta mig själv om det händer dom något.

Skickar en styrke kram! Du är stark !

Kan inte säga något nyttigt till dig men jag skickar en styrķ

Hej Tigern, välkommen till Forumet, här kan du få mycket råd och stöd. Forumet är upplagt så att du skriver som ett eget långt brev där du dels får möjlighet att skriva av dig och kan reflektera, dels få input och kan diskutera med andra. Just nu är du inne i Kaeljos tråd/brev. Jag tyckte själv det var lite krångligt i början att hitta men om du går in på själva Forumet har du först fyra rubriker varav den siata heter Hjälpa någon som är nära, klicka på den rubriken så får du upp en ny sida där du kan klicka på Ny tråd. Skriv en rubrik, skriv Ditt inlägg och tryck på Spara längst ned. På det här sättet får du en egen tråd och det blir kättare att följa det som skrivs både för dig och andra. Känner igen mig i mycket av det du beskriver. Man tror att verkligheten ser ut oå ett sett och sen händer saker man knappt vill tro är sanna. Stå på dig. Det finns bara två alternativ som jag ser det. Antingen en fullständig vilja att sluta dricka helt alternativt måste du rädda dig själv. Stanna här, läs i de olika trådarna och fortsätt skriva. /Anonymt

Usch för återfall! Tiden känns viktig, ju förr desto bättre, om han kan komma tillbaka på banan. Denna frustrerande maktlösheten, de där konstiga lögnerna som går hand i hand med alkoholen.

Det är verkligen svårt att förstå utifrån! Tyvärr känner jag att jag föll tillbaka direkt, kastade mig in i mitt medberoende för att på desperat sätt få slut på detta. Avbokade allt jag skulle gjort för att va hemma och vakta. Blir så besviken på mig själv! Vill bara ha tillbaka livet som det var för två veckor sen..
Sakta men säkert börjar jag idag inse det jag lärde mig förra vändan, vad gör spelar ingen roll alls. Men det är så svårt och gör ont att släppa taget.

Kämpa kämpa...

scrolla bara lite i ämnesraderna så hittar du mig jaha och nu då heter min tråd.Där kan du följa ett lååångt brev sen 6 juli som jag uppdaterat nästan dagligen sen dess.Där besrkiver jag min historia och hur jag valt att göra fram till idag.

Hej Ullabulla!

Tack för att du lyssnat och ger mig råd. Hur ser ditt liv ut, varför är du här? Jag skulle gärna vilja veta. :)

Nä, jag har aldrig tyckt det varit kul med människor som dricker mer än måttligt. Kanske därför det känns så egendomligt att ha fastnat för min man. Men känslorna är inte så kärleksfulla längre, jag har stängt av dem och kommer troligtvis att ta tjuren vid hornen inom kort. Min bil är på lagning så eventuellt senare i veckan. Jag har 6 mil till jobbet och vill inte sitta i snön och inte kunna jobba. Egendomligt nog har jag inte brutit ihop, kanske för att jag känt mig lurad istället för att inte ha sett några tecken. Hade det funnits hade jag skyllt allt på mig själv för att ha varit blind till problemet.

Skriv och berätta om dig, jag är nyfiken.

kommuner har (ska ha gjort enl lag) inrättat speciella ställen för anhöriga i missbruksfamiljer att söka stöd hos. Idealet är en terapeut med egen erfarenhet av alkohol/anhörig de vet bäst vad de pratar om och kan ställa de där riktiga frågorna som lossar knutarna. Du kanske kan söka upp Al-anon och fråga om de har tips ?
Kram !!

Mitt nya liv med mig i fokus börjar ta form.Att erkänna svaghet och längtan verkar ge jaget kraft att bygga på sig själv.Just idag är jag stark och tror på mig själv igen.Oftare och oftare stark och mer och mer sällan svag.Som alla anda som gjort denna resa skrivit.Tack för att jag också är människa och kan ta styrka härinne från andra som ligger före mig i tid och utveckling.

Ja nej det gör bara mig själv illa att skydda honom.....
som sagt ja det är hans ansvar, och kan man inte hantera alkohol och man beter sig illa mot sin omgivning ( nu mig mest) så ska man inte dricka det.
jag känner mig starkare för varje dag :-)
Tack för dina fina ord :-)
/Trojja

Slå inte på dig själv för att du är i en situation du är van vid.Så gör vi människor.Nej jag har inga hurtfriska råd.Risken är förstås att du dras med ned i hans avgrund och löften om du stannar kvar.De är ju duktiga på att snärja fast oss och ibland tror jag att det är en del av den skräckblandade förtjusningen för oss som är med en som dricker.Att få vara viktig och i centrum.Om du kan,så gå och låt han som är orsaken reda upp ert orediga liv som han har lurat in dig i.Låt honom ta konsekvenserna.Det ekonomiska löser sig alltid och du måste ju kunna bi friskriven från lånen om du flyttar ut och ni separerar.

Tack Ullabulla att du skrev tillbaka. Jag skulle gärna skapa en egen ny tråd men vet inte så mycket om datorer.

Jo, det är väl så jag känner mig, grundlurad, men också dum. I flera veckor har jag undrat hur just jag, med all erfarenhet av andra alkohol missbrukare, lyckats gifta mig med en till. Min första man drack också och resultatet blev skiljsmässa. Så den här gången kändes det som jag verkligen visste vad jag gett mig in på. Men hur lyckades han lura mig hela den tiden vi var ihop innan vi bodde ihop? Det fanns ju aldrig så mycket som en tom spritflaska i hans hem när jag var hos honom. Som det var har jag listat ut att de veckor han jobbade helger, då var han ledig mitt i veckan och då var jag aldrig hos honom pga avstånd och för att jag har ett måndag till fredag jobb. Så ja, jag känner mig grundlurad nu men har kommit över det bittra stadiet. Nu är det väl det stora steget att ta och det drar med sig så mycket annat, allt praktiskt som följer en skiljsmässa och fördelning av inkomster osv. Huset lär varken han eller jag kunna överta hela lånet så då måste vi sälja. Huset vi köpte ligger inte centralt alls och vi fick det mycket billigare just för att det varit på marknaden så länge. Sedan tar det evigheter, för honom, att hitta en ny lägenhet eftersom det knappt finns någonting att hyra i staden. Detta innebär att vi kommer tvingas att bo ihop en relativt lång tid till från och med att vi gjort slut. Den sträckan kan vara tuffast för min del. Jag kan ändå vara hans vän men står inte ut med att det blir den där hemska tystnaden då han inte ens kan se mig i ögonen. Några råd?