Senaste kommentarerna i forumet

@Prinsessan1 Tack <3 Ska kolla mer på sidan här, framförallt det program du nämner. Jobbar med mig själv sen ett år tillbaka ungefär och ja det är är nog största anledningen till att jag äntligen vågat tänka att jag ska ta mig ur detta. När man inser sitt eget värde och börjar älska sig själv (igen). Men medberoendet är starkt, och djupgående. Så fantastiskt att du hittat styrkan att lämna och få må bättre <3 Kram

@Snödroppen
Och jag Upplever att du mer vårdar dig själv samt att du är här och nu.
💜
Kram. 🌺

@Kameleont 😄😌😊
Blir glad av ler åt det 😄.
Stora kramen tillbaka ❤️

❤️

@Tröttiz
Så himla hjärtevärmande och vad glad jag blir inombords av att du känner sinnesro.
Du är så bra på att stanna upp och reflektera, blir lite klokare av att läsa dina inlägg.
Glad första advent 🌲❄️☃️ och att du gör det känner att DU vill.
Kram

En lugn första advent. 😊
Har inte alltid varit så. Tänker tillbaka på olika högtider. Blir ingen speciell mat idag, sätter upp en elljusslinga. Sedan får det räcka för denna dag. En promenad i mängder av snö på agendan med en vän, benen får arbeta. Det behövs. 😄
Inte heller har jag städat, men det får vara nu ...

Jag märker att jag reflekterar mera över saker, t ex tidigare satte jag fram julpynt för "att man skulle " liksom. Nu tänker jag snarare, vill jag? Nej? Känner efter mera. Då gör jag det inte. 🙂

Slutat göra saker för att det så att säga hör till. Möjligen en konsekvens av det förflutna då man var kraftigt medberoende.

Där har det också blivit avsevärt bättre, avseende medberoendet alltså. Mitt ex och jag träffas någon gång och pratas vid som vänner.

Jag har lärt mig att fokusera på vad jag behöver och agerar enligt det, men även oss. Har slutat påpeka hans drickande, det vet han ju vad jag anser sen flertal år tillbaka. Därtill ett mera konsekvenstänk i situationer vi hamnar i då han dricker, gynnar detta någon av oss? Är/ upplevs svaret nej så låter jag bli. Önskar att jag i större utsträckning agerat så då vi var ett par. Men, detta hör väl till medberoendet.

Trodde aldrig att jag skulle få till ett sådant här inre lugn, "sinnesrobönen" har varit till stor hjälp där, mitt mantra en period. Det där med maktlösheten ... Vägen till inre lugn har ju varit knackig förvisso. En process.

✨️Glad och lugn första advent önskar er. ✨️💜
Sköt om er.

@Lia111 @ChangedMe .... Jag precis som många andra lever i precis samma situation som ni. Gift sedan 20 år, 3 vuxna barn, bor på en gård ute på landet och är medberoende. Först när jag sökte hjälp här i "stöd för anhöriga" förstod jag att jag var medberoende och att allt inte var mitt fel. Jag vill tipsa er om programmet och jobba med er själva, genom samtal och avsätta tid till DIG så att du kan samla energi och må bra en stund. Det hjälpte mig att finna styrkan att lämna. Om en månad flyttar jag till min egna lägenhet....
Fortsätt skriva och sök stöd här, för att det finns MÅNGA underbara människor som sträcker ut en hjälpande hand när man behöver.

@Snödroppen
Bara ler åt din promenad.
Så fint o så modigt av dig!
Kram
❤️

Hej,
Har ni, snälla, möjlighet att dela med er av era erfarenheter?
Ni som har lämnat en alkoholist som är förälder till era barn. Vad har ni gjort för att veta/säkerställa att barnen inte blir drabbade av alkoholist-förälderns beteende när barnen är själva där?
Har ni fått något stöd från soc/andra myndigheter?
Har ni haft delat umgänge/vårdnad?

Jag känner mig orolig för att potentiellt lämna då jag gissar på att min mans drickande antagligen skulle förvärras om han inte bor med mig längre. Så länge vi bor ihop håller han konsumptionen något så när i schack, smygdricker och vill inte att jag ska veta. Dessutom är jag ju här och är nykter och trygg och har koll på barnen, så så länge vi bor ihop är jag inte direkt orolig för barnen. Men om vi flyttar isär och har delar vårdnad kommer jag ju inte kunna ha samma koll.

Så ge mig era bästa tips, ni som redan gått igenom en separation. Hur ser man till att barnen är trygga?

Tack

TACK för all support! Känner att jag får en bekräftelse som säger att jag gör rätt när jag läser era kommentarer....
Kämpar.....

Känner tyvärr igen mönstret. Offerkoftan är mysig att ha på sig, men det är den som dricker för mycket som ska ta ansvar för situationen som uppkommit. Ta inte åt dig, du gör inget fel som har tröttnat på drickandet.

@Samsung50 Tack för ditt svar <3 Ja, jag försöker fokusera på mitt eget mående, det är ju precis så som du skriver att man glömt bort sig själv. Fokus har ju så länge varit på hans missbruk, all den energi jag lagt ner både i tankeverksamhet och rent fysiska kontrollåtgärder typ. Har ju byggt upp en så stor bitterhet, besvikelse och ilska också som jag försöker bearbeta. Han har inte jättemycket förståelse för hur jag mår så någon stöttning från honom går inte att få, han förstår att han gjort mig illa och hackat sönder den kärlek som fanns men min bitterhet och ilska och mina bestämda åsikter att vi behöver dela på oss har han svårt att förstå. Han är bara inne på första veckan med behandling och min tillit är ju lika med noll så jag går som på nålar, "ska det gå eller inte". Hans missbruk drev mig in i en utmattning för åtta år sedan och jag känner av samma tecken hos mig själv nu.

Hej Oro,
Jag flyttade en kort tid hemifrån i somras när barnen var bortresta. Då sökte min man hjälp och har nu varit nykter i 5 månader. Känns stort och skönt att börja kunna känna tillit till honom igen.
Samtligt har det väckt en del saker i vår relation som kvarstår, djupt rotade kommunikationsmönster som vi jobbar på. Sen har han även underliggande diagnos, stökig barndom etc som han inte längre självmedicinerar och behöver jobba med att hantera på annat sätt.
Så jag har fått tillbaka min man, och den familj som jag vill ha. Men det krävs en del jobb från även min sida vilket jag blev lite förvånad över. Tänkte att allt är ju hans fel så tänkte att om är nykter så ordnar sig allt…..

@Prinsessan1 svårt att ens diskutera med någon som dricker och är under påverkan. Borde räcka att du säger du vill flytta. när han nyktrat till kan ni prata om framtiden, om det blir skilsmässa eller om ni kan hitta tillbaka till varandra.

@Prinsessan1
Bara det att han ska övertala dig att stanna till den grad är ett redflag.
Hur vore det om han uppriktigt respekterade hur du kände och din val, lyssnade på varför du vill flytta och sedan utgå ifrån det?
Det låter som om du börjar respektera och lyssna på hur du faktiskt mår i det här och vad som är bra för dig.
Det är kärnan i hur det är att leva med en person i missbruk och varför man till slut tappar bort sig själv; det är en ensidig relation där missbrukarens behov står i centrum.
Tycker du är oerhört stark som lyssnar på dig själv.
Styrkekram

Tror inte att du kan förklara mer utan bara se till dig själv och vad som är rätt. Inte vänta på hans medhåll.

Förhoppningsvis kan din flytt göra att han tar itu med sitt mående också. Kram

@Självomhändertagande ❤

Jag försöker vara stark, men hjärna känns så Fucked up. Jag planerar in aktiviteter som ger mig extra energi, men när min man och jag pratar så låter jag som en idiot. Allt han säger verkar vettigt och allt jag säger låter motsägelsefullt. Jag älskar dig, men jag vill flytta....
Arbetslösheten har gjort att han dricker mycker mer nu. Torsdag... lördag...tidag..igår. Han har ett telefonmöte idag hos en läkare på beroendecenter angående eventuell medicinering. Men jag känner att han INTE gör det för sin egen skull, utan för att jag inte ska flytta. Igår kväll efter vi gått och lagt oss började han diskutera igen, han vill verkligen inte att jag flyttar. Tyvärr slutade diskussionen vid att han tycker att OM JAG flyttar, så betyder det att JAG inte vill vara med honom samt att vi då tar ut skiljsmässa. Jag upplevde det som ett ultimatum från hans sida- att om jag flyttar så skiljer vi oss... Ännu en natt utan sömn. Jag vet inte hur jag ska förklara för honom så att han förstår varför jag måste flytta. Tungt....

@Snödroppen ❤️

@Åsa M- ja tack jättemånga fina svar har jag fått och jag är er alla tacksamma. I vårt fall är min make extremt motiverad och han har ett helt annat lugn än vad han haft tidigare i detta och verkar helt bensäker på att nu ska han få bukt med detta. Det är jag som vacklar o velar och har svårt att "låtsas vara kärleksfull och glad" och som att nu ordnar det sig. Den här sista gången (inte bara drickandet jag blir ledsen för utan att han ljuger och sedan efter några dagar berättar sanningen) tog det hårt och jag kände att jag vet inte om jag klarar detta fler gånger. Det är vadr mina tnakar fastnat vid och jag komemr inte helt vidare.

@Tröttiz Varmt tack! Jag fokuserar på mig så mycket jag kan och är rädd för att jag inte ger honom en chans. Han är supermotiverad och jag tror att han fixar det, men jag tvivlar på min roll i detta och att oron kanske "äter upp mig" den har redan tagit bort lite av känslorna jag hade för honom, vill gärna ha tillbaka dessa på något vis. Vi behöver samtalsstöd tillsammans.

@Ullabulla: Tack för fint och klokt svar, varannan vecka har min särbo sina barn och då är det nolltolerans på drickandet, de är känsligare än jag- så jag tror att han håller sig nykter då, annars hade de rapporterat till sin mamma och då hade det tagit hus i hel......

@snödroppen- tusen tack vad fint skrivet-det är det jag försöker reda ut i huvudet, hur ska jag och kan jag förhålla mig till detta?! Vad behöver jag då? osv.... gud vad energi detta tar.

Kram och stort tack alla fina ni!

Jag har upptäckt en mycket intressant sak. Jag sökte min arbetsplats för att jag ville förändra. Jag ville guida elever i mindfulness, men lärarna verkar rädda, för vad mindfulness är.
Så jag slutade "tjata", även om planen var att börja guida lärarna i mindfulness. Ett datum var bestämt.
Det ignorerades. Av den som bestämmer detta.
Och jag har backat. Observerat. I veckor nu.
Och jag har reflekterat. I yoga. I meditationer.
Jag har arbetat med mig själv i 25 år.
Ledarskapskurser.
Terapeuter.
Före krasch.
Efter krasch.
Mediciner.
Insåg faran.
Kämpade i 10 år.
Att hitta en balans.
Sedan hade jag funnit den.
Den kostade alla kronor jag hade.
Och det var värt allt.
Även om jag inte har "tillräckligt" med kronor idag.
För att bli en mamma.
Dessutom så kanske.
Jag redan närmar mig klimakteriet.
Men jag klarar mig på lite pengar.
Jag behöver inte ha flärd.
Och även om mensen inte kommer.
Som förr.
Regelbundet.
Så kanske.
Kanske.
Men det jag ville säga.
Var, att mitt arbete i skolan.
Har fått mig att börja prata med barn.
Och ungdomar.
På stan.
När de gör bus.
Igår kväll ett samtal med ett par killar.
"Hej grabbar, det där ser kul ut!
Ni kastar väl inte på bilarna?"
Och de sträckte på sig med varsin stor snöboll i handen.
"Nä, vi kastar inte på bussar eller bilar, vi kastar till vattnet"
"Ok", sa jag och förstod att det var exakt det som de gjorde, ifrån bron ovanför vägen.
"Det är bra. Kasta var ni vill, men inte så att ni orsakar en olycka" svarade jag.
Ena killen ville fortsätta prata. Han ställde frågor. Jag frågade tillbaka.
Han ville berätta att han bodde fint och var rik.
Jag tänkte, jag hoppas att han har föräldrar som bryr sig om honom.
För varför står ett par killar vid middagstid ute i kylan och busar, i den ålder de är i.
Förmodligen för att snön just har anlänt.
Men det kan väl också betyda att de inte har lust att vara hemma.
Så tänker jag.
Jag tror faktiskt att de blev glada, att en vuxen pratade med dem.
Och så tycker jag att det är synd.
Att en ung man i yngre tonåren ska behöva säga att han är rik och bor fint.
Vilken omgivning har han undrar jag.
Är det så här det är.
I staden.
Där det är skitnödigt.
Och alla ska vara något.
Sorgligt.
Tycker jag.

@@oro Du har fått fina svar ovan och jag förstår hur du resonerar.

Det finns många som vill rädda relationen till varje pris och det respekterar jag, även om jag själv inte gjort samma val. Men precis som Ullabulla skriver så finns det nyanser i missbruk som är lätta att missa som anhörig. Man vill så gärna att det ska fungera och man vill tro på vad de säger.

Utmaningen är att sjukdomen är oerhört allvarlig och det är lätt att bli manipulerad av den som lider av den.

Jag tror alla här önskar ett lyckligt slut för varje person som startar en tråd, men efter att ha hängt här i flera år har jag noterat att de lyckliga sluten verkar vara få. Man får dra sina egna slutsatser av det förstås. Klart det kan gå om den sjuke är motiverad.

Här får man lätt intrycket att det går om den *anhörige* är motiverad å den sjuke vägnar, och det är nog där det blir fel. Som jag brukar säga, man kan inte älska någon frisk. Stort lycka till oavsett! Vill han ta till sig behandlingen är det inte omöjligt, förstås.
🤗

@@oro
Förstår hur du menar. Det låter som glesa återfall.
Så länge du är ok med det och accepterar det som @Ullabulla skriver så är det ditt val.
Jag tycker inte det är rätt eller fel så länge man inte tar skada av det.
Det är din egna väg och val.
Jag tror vi alla på forumet försöker hjälpa varandra.
Det viktigaste är kanske inte vad alla andra skriver utan mer hur påverkar det dig? Kan du acceptera att din partner är alkoholist och kan ha återfall närsom och hantera det?
Det är inte för någon annans skull än din egna.
🌷

@Ullabulla
Kapar tråden en snabbis och vill inflika att ... @Ullabulla så kloka och fina svar. 💜
Och du @oro, jag vet att det är svårt men försök fokusera på dig. Och man kan ju aldrig få någon att sluta dricka, utan att vara ett stöd. 💜
För "vår" del gick det inte bra. Men jag vet en del par som separerat, och hittat tillbaka. Den gemensamma nämnaren där var att person bägge sökte hjälp och den ena blev nykter.
Kram.
Sköt om dig.
🌹

Utan att skynda på din process så tror jag att du bör ta in den sanning som ligger där för dig att plocka upp.
Du lever med en man som har en problematisk relation till alkohol.
Det påverkar dig på ett negativt sätt.
Du bör ta dig en titt i spegeln och fråga dig själv om hur du vill ha det.
Du vet inget om hur ofta han druckit de veckor han är själv.
Min sambo drack en 75:a i veckan trots att jag var helt säker på att han levde spiknykter.
Vi sov i samma säng och jag har luktsinne som en blodhund.

Men det är inte ditt jobb att hålla koll på din man.
Ditt jobb är är att hålla koll på dig och fundera över hur du vill leva.