Senaste kommentarerna i forumet

Varit gift i snart 30 år med en man som jag blev fruktansvärt kär i och då blundade jag för hans stora alkoholintag.
I alla sammanhang när det är fest, helger, middagar, semestrar mm är det STORT intag och det är ren sprit. Han är stor och tål mycket, tar över "rummet"

@Haga Det låter som att du har varit med om mycket och att det varit väldigt tufft för dig att hantera allt detta kring hennes alkoholproblem och de konsekvenser det har fått för dig och ert barn. De förändringar som skett nu i hennes beteende, skapar därför mycket oro och frågor hos dig. Det är förståeligt att det gör det efter allt som har hänt. Klokt att du skriver här och delar med dig av dina reflektioner och tankar, fortsätt gärna skriva!

Tänker att det är precis så som du själv är inne på.
Du får inte låta ett barn uppleva detta.

Särbo kanske?

Vi har bott ihop denna veckan pga att jag inte kommit i ordning i lägenheten än. Han har gått på möten varje dag och verkar helt frälst om man säger så. Jag fullföljer dock min plan med eget boende för jag måste för min egen skull. Men otroligt bra samtal hela veckan om känslor osv. Öppenhet och harmoni.

@ChangedMe Hej! Åh jag känner igen mig exakt. Din beskrivning skulle lika gärna kunna handla om mig. Jag har läst mycket i det här forumet men aldrig skrivit. Det känns skönt att veta att man inte är ensam.
Jag lever med en man sedan 25 år, varit gifta i 13 år (fattar inte varför vi gifte oss, relationen var inte bra då heller). Alkoholen har accelererat successivt under åren. Han är pensionär och jag jobbar. Sitter i en fåtölj hela dagarna och tittar på TV och ölen kommer tidigt fram. Jag är så frustrerad, arg, bitchig (något som jag normalt inte är). Han tar inte till dig något jag säger, förutom för någon månad sedan när jag upptäckte hur mycket pengar han lagt på Systembolaget. Jag blev skogstokig och han sa att han skulle dra ner.
Han förstår inte att han har problem och jag orkar inte längre. Måste bara finna kraft att lämna. Vi har dessutom en del andra gamla problem som jag har inte har kunnat släppa.
Precis som du skriver har vi inte heller någon närhet längre. Vill absolut inte, kärleken är borta. Min plats där jag mår bra är på jobbet med kollegorna.
Jag har via det här forumet förstått att jag är medberoende, vilket jag inte har tänkt på förut. Jobbigt att få den insikten men ändå bra. Han har svårt att köra bil pga krämpor men jag vägrar åka till systemet och handla. Nu åker vi tillsammans ibland och gör vissa ärenden och han vill naturligtvis alltid passera bolaget! Jag vet inte om jag ska vägra eller inte …. han får själv gå in och handla, jag sitter kvar i bilen. Då vid det tillfället känner jag mig verkligen som medberoende,
Kram från mig, va rädd om dig.

Han smsade mig igår kväll igen och jag svarade nu på morgonen att han försöker hitta andra anledningar till varför det inte funkat men att alkoholen är den bistra sanningen till varför det blivit som det blivit. Att i en annan värld där han tagit tag i alkoholen så hade det kanske funkat mellan oss, men att jag inte kan leva i det och måste fokusera på mig själv nu. Att det inte är genuint att han ska jaga mig nu, när han innan hade mig.

Han sa att han kom med uttryck som "jorden går inte under för att vi gjort slut" för att själv försöka förminska vad det är som händer, för det sliter i honom att det är såhär för att han har så starka känslor för mig. Att han ska hitta sitt nya jag och ta tag i alkoholen för att alkoholen inte ska bestämma hans öde. Att han förstår att jag måste fokusera främst på mig själv nu.

FAN. Jag saknar honom så mycket. Jag går ju till en terapeut med inriktning på medberoende varje vecka nu, kanske ska våga mig till en Al Anon grupp på tisdag med. Önskar önskar önskar att jag bara kunde åka hem och lägga mig i hans armar. Det är allt jag vill. Smärtar så mycket när han hör av sig på det här sättet med, när jag vet att han med vill vara med mig. Vi har sånt starkt band ju :(

@högkänslig
Han lever i sin värld där inget kan vara alkoholens fel, en förvriden värld.
Han vill gärna undvika konsekvenserna av sitt drickande, han är vuxen och behöver ta ansvar över sitt eget liv.
Stenhårt men också sanningen.
Förstår att det är förtvivlat jobbigt, jag slog själv i backen på alla sätt innan jag bara stängde dörren för att jag inte stod ut längre.
Det är starkt av dig att göra det du gör nu.
Det finns hjälp för honom men han behöver inse att att han behöver hjälp.
Har du funderat på att prata med någon?
För din skull? Det finns anhörighhälp i kommunerna.
En sak som hjälpt mig är att bestämma mig för att göra saker bara för mig själv "måbra" saker. Köpa något fint, hemmaspa eller vad det nu kan vara.
Det hjälper att skifta fokus till sig själv.
Var snäll mot dig själv och ha medkänsla.
Han är vuxen och behöver få konsekvenser för att förhoppningsvis tillslut acceptera allvaret i det han håller med.
Kram

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/

@Tröttiz ja det är väldigt frustrerande .
Jo absolut att vi kan umgås nyktert men de är då min rädsla kommer då hon fick ett krampanfall (nykter) men berodde på delirium abstinens. Så det kan ju liksom förekomma igen om hon kör järnet.
Och jag kan inte hantera de, Framför allt inte en gång till framför barnen.

Önska man kan tvinga människor till att få hjälp för deras skull och även oss runt om..

För vi mår ju inte heller bra att få uppleva detta.
Synd bara att dom inte ser hur mycket vi egentligen lider och mår dåligt över allt kring dom själva:/

@bambi123
Hej. Du ÄR mamma och ÄR mamma till din mamma. Så jobbigt och ledsamt, frustrerande det måste vara ...
Det du kan göra är att bestämma vad dina barn ska vara i, t ex säga att "mina barn mår bäst av att ha en nykter mormor då ni umgås", att inte säga så mycket mera. Gällande beroende så kan du ju berätta vad som finns, men du kan ju inte tvinga henne dit.
KRAM!

Prata med henne idag då jag var tvungen att ge henne sina mediciner (smärtlindring pga sjukdom) men hon var påverkad och ville inte att jg skulle ge dom ”hon behövde dom inte”
Det gjorde mig så ledsen, jag vet att hon verkligen behövde är dessa för hon har så ont . Men då slog de mig hur mycket dricka hon måste konsumera. Just för att den smärtan ska kunna tas bort.

Är bara så förvirrad och tom.
Jag känner mig så maktlös och otrolig dum .
Hur fan kan jag bara ge upp henne, hur kan jag göra så hon inte har någon, hur kan jag ta bort de hon älskar mest, gör henne ensam.
Inte rädda henne i alla situationer.
Dessa tankar går runt,
Jag vill ha tillbaka min mamma 😞 där är jag idag :(

@Snödroppen j
Har verkligen vänt och vridit på mitt liv i så många år. Nu har man 4 barn och jag kan inte låta dom få uppleva detta. Samtidigt älskar dom sin mormor och hon har alltid varit med oss.
Hon betyder så mycket för barnen.
Jag kan inte berätta för dom att vi kommer inte träffa mormor något mer. Dom skulle bli så sårade.

Hon vet att hon har ett problem men hon har själv givit upp . Hon vill dö och gärna nu. Hon skulle mer en gärna få dödshjälp. För hon har inget liv att leva för.
Ändå har hon två döttrar och 6 barnbarn som avgudar henne.

Hej@bambi123!
Såg att jag blev lite för snacksalig i din tråd och ber om ursäkt för detta. Hoppas ändå att din mamma lyckas komma till rättta med sitt drickande på en nivå så att hon får vara frisk och må bra. Jag skriver lätt alldeles för mycket och ska försöka att lägga band på mig fortsättningsvis. Vet dock att det är svårt det här med relationer, föräldrar och att överkonsumtion av alkohol då inte direkt gör saker enklare liksom, ha en fin kväll.
Sköt om dig!

@högkänslig fina du, det är för att du fortfarande är medberoende till honom. Låt känslorna komma fram. Det är ett stort steg att göra sig fri men jobbet att bearbeta allt tar LÅNG tid. Fokusera på ditt eget mående. Hans mående är inte det viktigaste för dig nu. ❤️

@Åsa M Tack Åsa. Behöver nog höra det från fler. Det gör så ont i mitt hjärta för han såg ut att må så himla dåligt.
Han har typ inga vänner eller familj så han blir ju så himla ensam nu. Det är bara ytliga vänner och kontakter han har. Han vill ju både ha kakan och äta den, vilket jag klargjorde senaste förra veckan inte är okej med mig. Jag klargjorde att jag absolut inte efter 3 år tänkte gå tillbaka till att vara särbos, bara för att han ska kunna dricka. Ändå är det väl det han nu vill eftersom jag är utflyttad och han ändå hör av sig o vill lösa allt. Tror inte direkt att han skulle be mig flytta tillbaka nu.

Fan, varför blev man en sån här empatisk människa, att jag mår dåligt trots att han sårat mig så mycket. Det är så lätt att bara se den där mjuka fina personen när han är i det här stadiet, trots att han för 3 dagar sen skrev att jorden inte gått under bara för vi gjort slut.

Det är väldigt vanligt att en missbrukare hör av sig och framstår som en fantastisk människa när de förlorat sitt stödhjul. Många här skriver om det.
Jag har också varit med om det, mitt ex ville ses och äta lunch, snicksnacka etc och jag sa att jag vill inte ha någon kontakt. Det är som att han är två personer - fyllot som är helt odräglig och den nyktra som låtsas som att inget hänt. Ville slippa hans känslomässiga berg-och-dalbana oavsett om han är full eller nykter.
Stå på dig, annars gör någon annan det!

Oj vilken kämpe du är och har varit genom livet. Starkt jobbat. Det är inte kul att vara förälder till sin egen förälder, det ska ingen behöva vara.
Du kan kräva preis vad du vill utan att få dåligt samvete, du vill att när ni ses ska hon vara helt nykter och med dina barn, du skyddar dem såklart ännu mer om de får uppleva mormor nykter. Tycker du ska ha nolltolerans på det!
Tack för att du delar med dig och nu blev min story väldigt grå i jämförelse med din, hoppas ändå att kunna stötta dig (utan att dra min story).
Heja dig! Fokuser på vad som blir bäst för dig så får hon snällt försöka att följa det, är hon med i AA? Behandlingshem?

@bambi123
Jag tycker det är helt rätt av dig lyssna på dig själv och ta avstånd.
Att skydda dig själv och dina barn.
Håller med Kennie i att du har tagit för mycket ansvar och för länge i hopp om att hjälpa din mamma.
Det är klart man vill göra allt för de man älskar men det går inte att ta ansvar för någon annans liv.
Man får hoppas att görs orosanmälningar och att sjukvården tar det på allvar.
Det är förtvivlat att se en anhörig lida på det sättet.
Bra att du hittat hit och hoppas att du fortsätter skriva.

Jag önska man kunde göra mer. Rädda upp jag vill inte hitta henne död av detta.

Hon har redan försökt 1 gång med tabletter och alkohol. Hade inte jag kommit hade hon 5 minuter senare varit död.

Har försökt i så många år att få en till en behandling. Hon har campar(inte blir sugen på alkhol) men hon slutar ta de. Och ångest och lugnande har hon som hon tar.
Hade starkare tabletter men tog dom inte när hon fick ta dom själv.
Hon vill absolut inte bli inlåst och få den gjälp hon behöver. Hon klara det själv säger hon.

Jag har sagt att jag inte ens kan ha kontakt under tiden hon inte dricker. För hon dricker ordentligt i några dagar för att sedan komma hem till
Mig och bo i några dagar (nykter) för att sedan åka hem och köra stenhårt.

Gör jag fel att avstå helt? Ska jag ha kontakt med henne när hon är nykter.

Dessa kramper kom ju när hon var nykter

Förvirrad och ledsen

Alltså,
Jag flyttade ut i söndags medans han skrev att jorden inte gått under bara för vi gjort slut.
Igår kväll började han höra av sig när jag sa att jag tömmer landstället nästa helg istället för denna helg.
Han ville verkligen ta det nu i helgen (för att träffa mig) men gick med på att köra nästa.

Imorse skickade han en video till mig där han sa att det är så tråkigt att det blivit såhär, att vi ju älskar varann men inte lärt oss förstå varann. Att vi ju precis hade en fantastisk spahelg och att vi skulle kunna åka iväg i helgen igen tillsammans och ha det bra och prata om allt. Att vi inte lärt oss varandras kärlekspråk osv.
Han förnekar fortfarande att det är alkoholen.
Och hur fan har han mage att komma och tjata på mig efter två dagar- han har ju fått som han ville, han bor själv och kan dricka när han vill.

Jag funderar på att inte svara alls. Svarar jag vad jag känner, helt känslomässigt kommer han ju fortstätta be och böna och säga att han gör allt jag vill. Svarar jag inte hör han nog av sig ändå..

Hej bambi123!

Jag har läst hur du har det och känner igen hur det är att ha en mamma som inte fungerar normalt, min hade bipolär sjukdom och var ofta djup nedstämd på grund av sin sjukdom (manodepressiv) sedan jag var väl en sex år när hon första gången drabbades av psykos och fick åka till en låst psykiatrisk avdelning och få mediciner utprovade som fungerade si så där. Men hon var under min uppväxttid inte någon helt fungerande mor om man så säger.
Hon gjorde dock så gott hon kunde, men låg ofta mest och grät vilket var mycket tärande på mig psykiskt som barn och ungdom.

Hon brukade väl ofta de sita åren säga till mig stanna hemma så länge jag lever och det gjorde jag, men det var inte bra för mig, jag fastnade på något sätt i min utveckling. Farsan var även han trogen och var på plats så länge hon levde ända tills hon avled av ålderskrämpor. Min far brukade säga - att har man levt tillsammans i goda tider så lämnar man inte en människa bara för att den kanske har blivit sjuk.

Men nog tärde det även psykiskt på honom, det var väl därför han så lätt frustrerat vrålade rakt ut och gapade och skrek så ofta som han gjorde för till synes minsta småsak. Det är inte lätt att leva ihop med psykiskt sjuka människor. Tror för övrigt inte att någon människa blir missbrukare om det inte finns en hel del psykiska problem i grunden som måste lösas med psykoterapi och kanske mediciner av olika slag.

Men din mamma har ju ett missbruk, och då måste hon försöka att ta tag i sitt missbruk på riktigt och försöka att göra sitt bästa för ta emot den vård som går att få och att kanske få mediciner mot ångest, eller vad det nu är hennes underliggande problem är. Men det är inte meningen att du och dina barn ska behöva att psykiskt lida i av vad det verkar vara, en ständig negativ stress och press, vilket är rent hälsovådlig på sikt faktiskt.

Så du får nog försöka att vänligt men bestämt försöka att se till att hon om hon inte redan är inom en psykiatrisk vård försöka att få med henne in på en lämplig behandling och en psykiatrisk utredning. Är det alkohol som är hennes drog så finns det ju antabus vilket gör att hon inte kan missbruka av rädsla för de effekter som denna medicinering ger.

Men det är då viktigt att det är någon från exempelvis hemsjukvård som kommer hem till henne och ser till att hon verkligen tar tabletten ifråga. Sedan behöver hon säkert både lugnande medicin och sömnmedicin av den art läkare anser vara lämpliga. Hoppas ni kan få din mamma till rätt vård så att ni kan få en någorlunda vettig relation.

Kämpa på!

Hej,
Du har kämpat för din mamma och tagit stort ansvar som egentligen är hennes eget. Jag tycker du gör helt rätt att kräva att hon är nykter om hon ska umgås med dig och dina barn och att annars inte ha kontakt. Att skydda dina egna barn är viktigast. Ta hand om dig! Och bra att du skriver. Här finns mycket att läsa och lära om beroende och medberoende.

@Tröttiz
Tack för dina ord. Jag är också glad för att du landar väl i ditt nya liv.

@Snödroppen
Tack för dina ord. Det är verkligen snällt att lyssna på kroppen och sig själv.

Jag har börjat på ännu ett nytt kapitel igår.
Skulle testa ett ny yogaform och det var mer fysiskt än vad jag visste. Tur att jag tränar styrka regelbundet, för annars skulle jag nog inte orkat. Fast det är ju också ok, om man inte orkar. Men jag gillar inte att vara den som sticker ut som ett slags ufo.
Jag går till en "lyxig" studio när jag egentligen borde spara dessa pengar. Det är alldeles för dyrt för min nuvarande lön. Men igår så förstod jag att jag ska unna mig det här ett par månader till. Sparandet kan vänta.
Det var det så fint. Yogaläraren pratade så klokt om att vara i nuet. Om allt kaos som är därute. Och sättet som hon undervisade på. Och korrigerade mig. Det fick mig också att börja fundera på en gammal dröm. Om att bli yogalärare.
Men inte nu. Jag har flera projekt utöver arbetet under 2024. Och det räcker.
Jag ska unna mig och njuta av yogan. Det är nu som jag lever. Och yogan är som balsam för själen.
I den studion behöver jag bara mig själv som bästa vännen. Jag behöver inga nya vänner. Jag hälsar och småpratar med någon ibland. Men där är de flesta högpresterande. Som även jag har varit. Jag är där, bara för min egen skull.
Och jag blir påmind om att vara tacksam, att jag aldrig blev den där skådepelaren vid teatern som jag drömde om. Och arbetade för.
Jag sa nej. Under min process att söka scenskolan. Och i ett tidigare yrke då jag var i branschen och fick osmakliga förslag från gubbar. Jag är så tacksam att jag är en anonym människa.
Som kan leva mitt liv helt ifred. Det är ett kaos därute. Och jag vill inte vara en del av det.

Varma kramar till er alla ❤️

Hej Nöjd57!

Du har då hamnat i en svår sits kan man säga, jag tror att du är alldeles för snäll. Det är fint och bra att vara snäll. Men att var så självuppoffrande att man själv lider av det hela som du verkar göra. Då är det skadligt och nedbrytande för ditt välbefinnande som måste komma först om du ska kunna må bra och verkligen kunna säga att du är nöjd på riktigt.

Bara att du skriver här på forumet säger faktiskt att du är allt utom nöjd med den situation du befinner dig i.
Du måste börja ställa krav på att din nya sambo verkligen visar att hon vill vara dig trogen och inte ha flaskan som sin ”bästa” vän tror jag. Min farmor som levde tillsammans med farfar under hans aktiva missbrukarår som han hade i flera år som ung och medelålders tills hans mage satte stopp för drickandet, det skadade både min far och faster psykiskt under deras uppväxttid och gjorde dem till mycket nervöst lagda människor.

Min faster var kristen och helnykterist, men fastnade så klart som så ofta vilket många barn till alkoholister kan göra i sin tur hos en alkoholiserad man. Han levde uttryckligen endast för sin hustru och dotter, men kunde aldrig släppa drickandet helt. Min faster var en mycket viljestark person och övervakade min farbror i princip dygnet runt för att farbror inte skulle dricka något starkare än högst tre folköl per dygn.

Hur det fungerade med den saken vet jag inte. Men de båda gick helt under sina för arbetsliv aktiva år alltid på socialbidrag tills de fick garantipension. Min farbror som var hur trevlig som helst som nykter dog till sist troligtvis av hjärtinfarkt på en madrass på golvet med endast ett par fyllda tomsäckar med tomburkar och flaskor som enda jordiska tillgångar. Det säger väl kanske att min faster inte lär ha haft så värst mycket till liv egentligen. Det som betydde mest för henne som jag förstod det var hennes katt som hon jämt talade så varmt om.

Min yngre kusin som även bodde i det hushållet led av nervproblem och ångest och kunde inte sova ordentligt av oro, hade inte kraft och orka att arbeta och brydde sig till sist inte ens om att söka vård när hon som fyrtioåring fick problem med att kroppen svällde upp på något sätt och hon hade värk så att hon knappt visst ens kunde ta sig utanför dörren för att handla eller ens gå ut med sopor och sånt. Hon var som faster kristen och hade väl gett upp ville väl bara få komma till himmelriket som både faster och min kusin uttryckligen sade sig leva för då jag ibland talade med dem i telefon.

Jag ville aldrig hälsa på hos dem då jag förstod att de väl mer eller mindre levde i misär. Tycker att du nu ska tänka på dig själv, det finns så många bättre människor där ute som du säkert kan få det bra mycket bättre tillsammans med om du verkligen i sanning ska kunna säga att du är nöjd tror jag. Det är även bättre att vara singel än att leva i bråk och tjafs i en miljö med droger som alkohol, för det ger inte någon harmoni och lugn vilket du har rätt att kunna känna. Du är värd så mycket bättre än att ha det som du har är vad jag känner. Men det är ju du som bestämmer över hur du vill ha det. Önskar dig dock allt gott.

Ha en fin dag!