Senaste kommentarerna i forumet

Sorgsen delar jag Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kram / mt

vilka råd får du från kontakten på kvinnohuset? Det här borde vara vardagsmat för dem? / mt

- gör det du ska och skriv igen. Att sätta ord på sina tankar är viktigare än man kan tro. Många gånger har jag känt att jag har "skrivit mig in i mig själv" och blivit klar över saker jag inte var medveten om när jag började skriva. Kom också ihåg "Det viktigaste först" - en av AA:s deviser, de fungerar också för oss medberoende. Jag klistrar in dem alla när jag nu kom att tänka på dem...

Ta det lugnt
Gör det enkelt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Lev och låt leva
(Endast genom Guds försyn)

Kram och ta hand om dig. Släpp inte taget! / mt

Sorgsen, jag ser vad du skriver, men kan han kräva att han ska få ringa och att jag ska svara bara för att jag har barnen?

Du har så rätt: det blir ju inte bättre än så här. Men jag vet inte hur jag ska gå vidare... Vet liksom inget annat just nu.

Det låter nog värre än vad det var med att vi inte är välkomna tillbaka på samarbetssamtalen - han hotade en i personalen för att han tyckte att hon misskötte sitt jobb (ifrågasatte honom), och de tyckte nog inte att det framkom något som visade på att han inte skulle kunna ha barnen, men de anser sig inte kunna hjälpa oss att enas om det bästa för barnen utan menade då att vi skulle ta hjälp av advokater för att bestämma hur vi ska göra...

Ja, Mt, du har så rätt - det är såå skönt att skriva till andra. Då känner jag hur rätt mitt val är, hur jag faktiskt tänkt, reagerat och agerat. Det klarar jag knappt att se när jag bara är i min egen tråd!

Har haft en bra dag idag. Lugnt och skönt. Gjort det jag gillar: gått långpromenad, pysslat och umgåtts med bästa vännen! Tack för en bra dag! Hoppas ni haft en bra dag!

Kram till er.

Tack mt, har läst dina förståndiga ord. Jag återkommer inom kort, troligtvis senare i veckan måste göra lite nytta inför morgondagen nu.
*kram* dina ord betyder mycket för mig!

- inte är du misslyckad... men du ser var din begränsning finns. Blir jag fri någon dag... skriver du. Du kommer antagligen inte att bli fri - du måste antagligen göra dig fri och det är ett stort jobb för dig. Ett jobb som utmanar dig där du ser att du är svag. Hoppas du får precis rätt hjälp med det av kuratorn. Annars kan du också vända dig till nån annan. Fortsätt att skriva också, jag tror det hjälper dig att hitta till ditt innersta så att du vet vad som är rätt för dig - det kan nämligen ingen annan veta.
Kramar / mt

...vad händer?
Vi är inte många kvar här längre. Är det en taktik? Att låta forumet självdö?
Varför försvinner del efter del på sidan?
Ut med språket!
Ärlighet är alltid enklast att använda sig av.

...du är inte ensam om att känna dig misslyckad! Vi är många som känner detsamma.
Om sen känslan är rättvis i förhållande till de liv vi lever i vet jag inte.
Jag skulle mer beskriva oss som en hel bunt människor med vilja, mycket vilja. En stor mängd som vi inte vet var vi smartast ska koncentrera den på.
Därför harvi sökt och alla här funnit en kanal. Här delar vi med oss av våra erfarenheter för vår egen skull och därigenom hjälper vi varandra.
Det kallar jag styrka! Vi vågar lämna ut vårt inre i kris. Ofta så djup att allt är kaos och ogreppbart, men viljan har vi alla.
Det känns stort och ger styrka!
Vi är många, det känns tryggt i ensamheten.

Du var hos kuratorn!
Det är sunt och starkt av dig vännen!

Förstår din känsla av misslyckande, men du är inte misslyckad! Du behöver inte skuldbelägga dig själv - du har ju gjort framsteg: du har kontakt med en kurator!!! Du har alltså börjat prata med någon utomstående och berätta om din situation!! Bra jobbat!!

Ibland känns det skönt att tänka att man ska leva själv hela livet, men sådan tur - du behöver inte bestämma det idag ;o)

En dag i taget!

Sitter just nu i väntrummet, ska in till kuratorn och erkänna att jag inte gjort min hemläxa.....
Fy vad jag känner mig misslyckad. Försöker ändå plocka fram de små framstegen jag gjort förutom att lämna.... Har jag gjort några?? Tror inte det finns nån i hela världen som är så dålig på att handla som jag, iaf när det gäller i relationer. Blir jag fri någon dag så ska jag banne mig leva själv resten av mitt liv!

och så tungt! Jag minns att när min man varit nykter en längre tid kände jag att om det brister nu blir fallet högre... För min del blev det så att han tog ett återfall som också blev den definitiva vändpunkten till ett nu bra liv.

Du skriver att a-konsumtionen minskat... det kan vara så att din man inte fixar det, att dricka "lagom". Att det är det du behöver inse och ta ställning till, kräva "noll" (det gjorde jag och det var inte lätt). Det är bra att du skriver nu för det här är kanske den punkt där du ska göra ditt val för ditt liv.

Det ska du göra helt klart för dig själv innan du ställer ett ultimatum.

Det du kan göra direkt är att tala om för honom vad du ser och hör - dvs att "hans sätt att agera, är inte direkt full men har det där ilskna, helt sjuka beteendet" - gärna mer exakt vad det handlar om och att för din del betyder det att du blir "ledsen, nervös och jättebesviken" ... och att "den där tunga ledsamma känslan kommit tillbaka".

Kanske du också kan säga att så vill du inte ha det (men utan ultimatum) och att du funderar på det. Ni bör ju ha nån sorts grund för samtal efter den bra tiden? Eller... det är ju också så att när spriten talar så har förståndet runnit ut?

Fortsätt att skriva här så får du utbyta tankar med oss som vet vad det handlar om.
Du ska inte släppa taget nu, tvärtom det är nu du ska klargöra för dig var du står och hur du vill ha det. Kanske det här är möjligheten till en verklig förändring?! Det kan verkligen vara så!

Styrkekramar! / mt

och jag understryker Sogsens mening: Om ni nu inte är välkomna på samarbetssamtal så är det ju märkligt de inte reagerar över att barnen tillåts vara med en man som de anser vara så hotfull att de inte erbjuder sina tjänster. Låter obegripligt för mig att det är advokaterna ni blir hänvisade till och inte polisen?

Obegripligt!

För övrigt så ser jag din klarsynthet när du skriver till andra. Visst är det värdefullt och till hjälp att få dela andras erfarenheter - det ger perspektiv också på det egna livet.

Kramar i massor, stå på dig! / mt

i udda tycken och val. Numera dricker jag (lite för mycket) kaffe men det började jag med rätt sent livet. Innan hade jag inte ens alltid kaffe hemma vilket blev pinsamt ibland och väckte stor förundran. Jag har aldrig varit svag för kaffebröd fast jag är uppvuxen med bulle + 3-4 sorter varje dag... MEN jag har haft perioder med beroende av Gott&Blandat - kan omöjligt äta en eller 5 eller 10 och har slutat helt. Knäckerbröd, tunna sura rågbröd med ost o liknande är farliga fällor för mig. Din C Zero får du garanterat ha ifred för mig men Mullegubben delar din svaghet för bubbelvatten o cola.
Njut av din fina dag så njuter jag av min. Kram / mt

...problemet är hans!
Du måste inte svara på något du inte vill. Ni har barn tillsammans, mer tillgänglig än vid hämtning och lämning har du ingen skyldighet att vara.
Struktur på just det måste ni däremot ha, en trygg och rutinmässig sån. Kanske till och med fyrkantigt rutinmässig för du ska få lugn?
När det blivit lugn så kan du börja fundera över undantag och gemensamma utflykter,presenter eller vad som nu skulle dyka upp.

Jag tycker du väntat länge nog nu, det blir inte bättre än så här.
Gå vidare! Vad har du att förlora?
Vad väntar du på?
Använd energin på dig och ditt. Honom måste du ha kontakt med, men såhär stjäl han ju den energin du så väl behöver själv.

I min historia så tog det ett tag innan det blev vårdnadstvist. Den tiden behövdes även om det var smärtsamt se barnen må dåligt. Jag har däremot aldrig någonsin tyckt den var onödig! Alla samtal som följde med den kändes överflödiga men jag följde allt till punkt och pricka. Lugnare blev det eftersom allt kunde hänvisas till advokaterna.

Vad har du att förlora?

Om ni nu inte är välkomna på samarbetssamtal så är det ju märkligt de inte reagerar över att barnen tillåts vara med en man som de anser vara så hotfull att de inte erbjuder sina tjänster. Låter obegripligt för mig att det är advokaterna ni blir hänvisade till och inte polisen? Någon annan kanske kan klargöra det?
Jag har jobbat många år med trasiga barn och det där rimmar dåligt i mina öron.

Håller om dig flygcert. Du är värd en nystart! Nu!

...väntar i augusti, ett inom jobbet. Idag sa kollegan att vi tar en heldag i hennes trädgård och avslutar med att dela en flaska vin. Jag log och sa att jag dricker väldigt sällan och ännu mer sällsynt sen maken blivit nykterist. Hon suckade, klappade om mig och tyckte synd om mig.
Jag kan bara ruska på huvudet och le, det är inte det minsta synd om mig. Jag har aldrig känt något måste att dricka samma som alla andra. Jag har aldrig druckit kaffe, det fattar inte heller folk hur jag kan vara utan. Fikapauser har jag aldrig tagit. Te sippar jag gärna men inte heller något måste. Drack första koppen på 3 veckor idag.

Däremot är jag svag för bubbelvatten och cola zero, god mat och bakverk är också en last, sånt som lägger sig som bomull runt höfterna..hm

Idag har varit ytterligare en bra dag.
Imorgon blir också bra, det vet jag, känner jag.

Tack fina ni!

Stressas sönder av hans alla sms, samtal och mail - igen... Försöker bara att överleva och tänka att det kommer lägga sig.
Vi har helt nyligen fått nej av familjerådgivning och samarbetssamtal - deras råd är helt enkelt att gå vidare genom advokater. Köper det - han hotade ju en av personalen där. Och jag tror inte heller att vi kan enas, jag tror att antingen får jag stå ut ett tag till och hoppas på att det ska lägga sig eller så får jag ta hjälp av min advokat att sätta hårt mot hårt mot honom och hoppas på att det lägger sig.

Han är så ironisk nu, blandat med arg... Och jag försöker hålla fast vid min taktik - jag svarar bara om det är frågor som gäller barnen, allt annat låter jag vara. MEN - oj vad mycket energi det tar; jag blir ju dels uppstressad och orolig av alla hans kontaktförsök, dels tar det mycket energi eftersom jag varje gång ältar om han har belägg för det han skriver, om han kan sätta dit mig på något sätt om jag inte svarar när han skriver/säger att jag måste svara, vad han kommer säga/skriva om jag inte svarar, samt ältar innehållet i det han skrivit/sagt... Åh, hjälp, det skulle kunna bli en hel roman, kanske en roman i 14 delar...!

Kram

...behöver man pausa lite före det måste tas nya storkliv ut ur helvetet.
Det är inte att retirera det är att samla kraft.
Om du funderar och sen ställer ett ultimatum däremot så måste du följa det till punkt och pricka! Inga väntetider då om kraven inte följs. Tufft och hårt men nödvändigt!
Kramar med styrka

...mt ord om invanda mönster i relationer.

Känner mig i det fallet en aning privilegierad.Just de där invanda levnadsmönstren blev ju aldrig rotade hos mig.
Det får jag hoppas kan vara en anledning till att vi positivt börjar bygga vår relation nu, utan lögner och svek.
Förtroende och tillit får lov växa fram långsamt, saker som varit självklara för mig i tidigare relationer hoppas jag kan växa fram i den takt det faller sig.
Det är ett fortsatt livsprojekt jag ser fram emot, inga luftslott eller rosa moln. Ett stabilt fundament ger ju utrymme till mentala färder i alla riktningar och med tiden kanske vi vilar i mjukt formade rosa sackosäckar som inte behöver säkerhetslinor varje dag.

...dagar har flutit fram.
Samtal med nyvunna väninnan gör mitt pussel helare, men det är inte därför vi pratas vid. Vi pratar "samma språk " och har funnit varandra.
Snart kommer maken hit, hoppas den vänligare tonen kommer hålla i sig över hans dagar här. Det skulle betyda mycket för mig...tänk om vi kunde få uppleva en hel vecka utan större slitningar. Det skulle kunna ge avstampet till tvåveckorsperipder pch sen kanske tre-fyra-fem....åh, så skönt det skulle vara....i min dagdröm behöver augusti-september inte bli någon dramatisk övervägningsperiod...hoppas, hoppas ...jag ska göra vad jag kan för hålla kvar det vanliga, enkla, goda...

Kram på er alla härliga människor

...mobilen...blir knöligt överskåda...försäker rätta så gott det går ;)

...och vit lögn menar jag skulleanvändas för slippa diskussioner omdu vill eller inte. Kanske kan låta fegt men menardu kan låta bli vara aktiv och sen avblåsa genom "akut sjukdom".

Det jag sen läser är säkert riktigt, eller var. Men slår du inte lite onödiga knutar på dig själv?
Nu vet jag ju inte var dessa samtalen ligger i er historia men jag har väldigt svårt att tro att soc har mandat att förbjudaen familj som söker hjälp.
Situationen är ju annorlunda nu. Han säger ju även att han är annorlunda, det är ju ord du inte behöver värdera sanningshalten i när du beställer tid, eller? Det måste ju vara deras sak att avgöra. Mig veterligen har soc ingen juridisk utbildning med evig rätt att stänga ute medmänniskor de är anställda för att hjälpa.

Om ni hamnar i samtal styrda från domstol får de ju i så fall försvara/förklara sitt beslut.
Det är väl inte du som ska stoppa din utveckling för någon slagit igen en dörr. Kanske vederbörande blev skrämd av något i situationen men dig och barnen får de inte stänga ute.
Samtidigt är det ju så att om inte du trycker på och begär hjälpen så händer heller inget om inte förskola/skola ser något de anser är olämpligt och därmed anmäler missförhållanden.

Stå på dig!
Igår var igår, nu är nu!
Ny dag, ny situation, nya förhållanden. En sociala instans finns för oss har ingen rätt sortera bort utan ge alternativ!

Hjälpen är bara ett samtal bort.
Sorry om jag trycker på, vet du kämpar, men slå inte onödiga knutar på dig, du behöver avlastning!
Kram vännenb