Senaste kommentarerna i forumet

Av att du flygcert, påminner mig om att jag inte måste " lösa" allt NU. Jag har inte förmågan just nu. Men någon gång måste jag prata med min man som antagligen går och undrar vad fasiken det är med mig? Förut har han ju alltid kunnat slängt ur sig en klyscha och så har vi kört på. Jag vill inte att vi går tillbaka i samma mönster. Jag kanske bara ska säga att jag inte vet vad jag vill. Men jag är ganska säker på att han kommer säga att " passar det inte med honom så får jag väl hitta nån annan"
Jag tänker vidare.. Och tack mt. För länken!

...tack som frågar och tänker på mig.

Löper mellan tvättstugan och lägenheten och har bestämt mig för en dag med så lite verksamhet som möjligt.
Andas och känner efter blandat med lite annat praktiskt som måste komma ikapp.
En vanlig dag men utan kollegor runt mig. Skönt ha en dag där hårborsten inte används.

Jo, tack, jag mår bra. Jag känner mig lugn och låter tankarna gå bakåt i tiden, min och makens tid.
Undrar vad det är som gör att dialogen inte är fri och flödande mellan mig och maken just. Jag har lätt för umgås och känner aldrig problem att prata med någon.
Jag vet jag är sparsam när det är "här och nu", att jag gärna tar in omgivningen först. Ja, om det inte handlar om jobb eller mina barn. Med just maken blir det svårt.
Hans process är ju igång 24h om dygnet och jag vet inte om jag ska fråga eller inte. Jag frågar allmänt men inte mer och märker det börjar smått komma små berättelser om hur han använder sina dagar. Hans arbetslöshet gör honom gott, jag var rädd han skulle rusa iväg och "döva" sina tankar med jobb.
Nu har det inte blivit så och jag hade hoppats han hållits sjukskriven men det tillät inte vårt system. Han har en försäkring som nu täcker inkomstbortfall så det ger tillfällig trygghet.

Denna tiden, den efter behandlingen, ägnade jag inga tankar alls innan, då i det aktiva missbruket. Allt som förstörts, allt som måste byggas upp, alla tankar, inget av detta tänkte jag på. Självklart funderade jag över vad som skulle komma hända men det stannade där.

Jag tror vi mår bra av att inte gå på varandra nu. Men samtidigt bygger vi ju inte upp något nytt gemensamt, eller kanske är det just det vi har bättre förmåga göra genom att inte "skava" på varandra genom invanda gamla mönster, ingen aning men hoppas ju på det sistnämnda.
På anhörigveckan var de andra där efter sina missbrukare och jag såg euforin, tog del av deras aha-upplevelser. Jag satt med en alkis som söp järnet när jag var där, jag visste inte om han tänkte sig dit, dessutom igen-en tredje gång inklusive massor av avgiftningar och annat utspritt över hela sitt liv. Inte mycket till eufori i varken min eller makens kropp!

Jag är gammal nog att förstå och veta att tiden och erfarenheten är med oss. Jag är ung nog att veta att vi har mycket att lära om och av varandra. Min envishet håller mig igång. Min kärlek till mannen är tydlig, men, brummar hans motor vidare och ger mig styrka om min skulle strejka en dag? Ja, inte idag men en annan dag kanske.

Kram på er

en tanke och en kram! / mt

Hur går det sedan maken åkt igen?

Tänker på dig, bästa du!

vara en bra länk http://www.fnvc.se/nvc/

... och jag förstod inte min vilja, känsla då. Men jag tror att det är bra att göra det - då kan du formulera dig i ro.

Du var så säker igår, och det är helt naturligt att du vacklar! Du måste inte ha bestämt dig idag för hur du ska göra, vill göra, vill ha det osv.
Jag bestämde mig för saker jag skulle göra, säga, tycka, ta upp osv osv så oändligt många gånger, men så backade jag, av olika skäl: ibland trodde jag att jag kanske hade fel, ibland tänkte jag att det inte var så illa som det kändes då, jag var rädd att säga fel sak och få skäll eller att han vände orden mot mig, jag tänkte att det var jag som överreagerade osv osv.
Men det var ett litet frö som hade börjat gro i mig - och en dag växte det upp till en stor stark buske som inte gav med sig, en ihärdig, envis och lite stormtåligare buske. Jag tror att du har samma frö i dig. Du har börjat din resa och du måste inte staka ut hela vägen idag!
En dag i taget - och en dag är du säker, helt säker, på vad som är viktigast för dig och barnen och då kommer du ha styrkan och tron på att du gör det du måste göra, det bästa för dig och barnen.

Jag tror att du kommer må gott av Al-Anon, det är en viktig del!!
När jag kom dit första gången så trodde jag att de skulle ge mig svaret/lösningen - "nu går du hem och så säger du så här till din sambo och då blir det så här", typ att de skulle ha lösningen om jag skulle stanna eller lämna, vad jag skulle säga eller göra för att vi skulle få det bra igen osv. Och jag blev först väldigt frustrerad av att de inte gav mig handfasta råd om vårt förhållande, men nu känner jag ron de ger mig där, känner hur viktigt det är för mig att jag faktiskt fick och har styrkan att själv besluta om mitt liv.

Det löser sig, en dag i taget!!
Kramar

Jag ska genast kika närmare på både bliggen och om giraffspråket. Tack för stödet

Micke och Ulrika skriver på fb om resan till ett nyktert liv under Alkoholist, jag? och Medberoende, jag? Läsvärt!

Ett inlägg i Mickes blogg från 22.12.2012 kanske kan vara till nytta för dig http://alcoholicknow.wordpress.com/2012/12/22/196/

Han räknar upp många "smygvägar" att dricka och avslutar: Till sist, allt detta har min fru sagt till mig senaste 2 åren men jag har kategoriskt förnekat!!!

Kram igen / mt

svårare än man kan tro att säga vad man menar och vill. Att skriva, som Miss K föreslår är en bra väg, inte minst för att då får man jobba sig fram till det man verkligen vill säga.

Giraffspråk är ett sätt som fungerar att prata utifrån sig själv utan att anklaga nån annan. Du kan googla på det om du är intresserad. I korthet går det ut på att tala om vad jag ser, hör och känner, vilka känslor som väcks i mig av detta, vad jag behöver och vad jag önskar och vad jag vill. Att göra klart för sig själv vad jag faktiskt känner - att hitta och benämna rätt känsla (arg? irriterad? ledsen? förtvivlad? maktlös?) är inte lätt. Inte alltid att klargöra vad man hör och ser heller... Jag har haft mycket hjälp av att "tala giraff" i olika sammanhang och vet att många andra upplevt detsamma.

Fortsätt skriva, vi är många här som vet vad du går igenom och delar din erfarenhet.

Kram / mt

Jag är tacksam för att du " lägger dig i". Jag har tänkt på det där med att skriva brev, men antagligen vet jag inte vad jag vill för det kommer liksom inga tankar. Det är tomt på nåt sätt. Jag är också så förtvivlat rädd att inte bli tagen på allvar för då vet jag ju att det måste bli konsekvenser för så här kan vi inte ha det. Då blir det som om jag avväger vad som är viktigast. MITT välmående eller att jag bara kör på och håller masken så att inte hela familjen slits upp. Nu förstår jag ju att det kan hända ändå till slut, men det känns ändå som om det är en väg att gå.. Men idag har jag tagit kontakt med en diakon inom svenska kyrkan. Om inte annat så vill jag veta NÄR alanon- mötena är. Kanske hon också kan förmå mig att gå dit.
Med risk för att be någon att bli för privat men hur kan ett sånt brev formuleras?
Kram till er alla!

Nu vill jag också lägga mig i. Bra att du verkligen vill göra något åt din situation nu.
Att föra en diskussion med en aktiv alkoholist är inte det lättaste. En sak som jag och andra på forumet har gjort är att skriva ett brev. Då har du gott om tid att tänka över vad du vill säga. Han kan också precis när han vill ta in hur du tänker. Jag tänker att det samtidigt visar att -det här är viktigt!

Kanske du ändå ska börja med att gå ett par gånger på Alanon för att prata och lyssna?
Vad du än gör så önskar jag dig lycka till.

Kramar
Miss K

det är precis det jag menar :-)

Du använder det du har gått igenom för att hjälpa dig själv framåt och samtidigt "spiller" det över på oss som får läsa om dina framsteg. Just dina ord "...himla massa saker i mitt liv och rört mig i ganska "ovanliga" miljöer..." ger tyngd åt det du skriver. Egen erfarenhet är ju den bästa skolan och det är svårt att argumentera bort sån lärdom. Och jag som lärt mig att lyssna på andra som berättar om sina liv är extra lyhörd när du skriver (och ibland INTE skriver) för du har nåt som jag gärna vill lära mig av.

Jag tror att du får mycket bra kontakt med "dina" ungdomar just bara för ditt sätt att vara. Och jag törs skriva det utan att ha träffat dig :-))

Sköt om dig vännen !

..men nu vacklar jag. Jag orkade inte prata igår, jag tog inget initiativ till det. Jag är livrädd för att han inte har förstått någonting. Att samtalet kommer handla om allt utom hans drickande och hur han blir när han dricker. Att han ska tala om för mig igen att problemet ligger hos mig. Att det är jag som överreagerar och att en normal familj har alkohol hemma. ( vi har aldrig haft alkohol hemma- bara tomma burkar och flaskor)
Jag vet liksom inte hur jag ska börja. Ibland känns det som om jag bara ska säga att vi går vidare- det löser sig. Men någonting är annorlunda nu- med mig alltså. Jag kan inte ta mer. Jag måste ju säga det, han måste ju få en chans, att veta vad jag vill.
Vad vill jag? Vad vill jag? Aaaaaaaaa jag blir knäpp. Kan inte formulera mig.
Det märktes i morse att han var reserverad. Han är nog sur över att jag igår inte besvarade hans " jag älskar dig"
Så klart jag älskar honom- men inte hur han blir med alkohol.
Jag måste för min egen skull prata med någon, måste till alanon. Men det tar emot...

... mt, Sorgsen och Dompa: kram! <3
/H.

Tack för dina tankar, markatta! Visst är sånt här spännande? :)

En annan grej som Goffman skriver om är hur den stigmatiserade personen förhåller sig till "de normala" och faktiskt tar ansvar för att de inte skall bli obekväma utan känna sig behövda och insiktsfulla. Folk i rullstoll låter andra bära dem uppför trappor fast de egentligen klarar sig själva - för de andras skull, eftersom de blir så obekväma annars.

Hm...

Men nu skall den här analyserande hjärnan sova. ;-) Jag återkommer säkert till Goffman.
/H.

Tack för att du finns! Jag behöver ditt och alla andras stöd så mycket så mycket. Jag valde att gå och lägga mig ikväll - hoppas på att få sova. Känns som om nån kört över mig med en ångvält. Men jag har klarat dagen och kvällen, lagat mat, tvättat och lagt barnen som sig bör. Gud vad jag älskar barnen- de fina små oskyldiga vackra barnen. Det ska bli ändring nu...men precis som du sa: en dag i taget. Jag är osäker på vad han tänker, men en sak är säker- den här gången får han tala om för mig om han tänker göra förändringar. Jag ska göra mina men behöver mer betänketid. Tack alla på forumet- vad hade jag gjort utan er. Idag har mobilen legat i handen som en snuttefilt hela dagen. Ni finns där och ni förstår. TACK❤

Idag har det varit en hemsk dag - känns som hjärtat håller på att brista.

Kombinationen arga mail från sambon, återuppväckta minnen pga Stjärnstoffs återkomst, kanske ren trötthet och kanske ensamhet fick mig att ägna en dag åt gråtande, sorg och ledsenhet.

Tack för att ni funnits här idag igen - min trygghet och mitt stöd!

Tack Sorgsen (alltid, alltid ♥♥♥), tack Adde för kramar (och jag har lånat ditt ♥, därav många hjärtan i detta inlägg ;oP ), tack Stjärnstoff för att du låter mig ta del av din resa och på så sätt bearbeta min egen resa ♥, tack Mulletant ♥♥♥ för att du finns här!

Ja, kanske att jag slappnar av allt mer?! Är fortfarande så oerhört trött, kan inte riktigt förstå hur jag kan vara det när jag inte tycker att jag gör något speciellt...

Kramar♥

Utan att känna er, utan att ha träffat er så undrar jag - känner han att han passerat en gräns? Känner han att du har andra tankar nu? Är det därför han är annorlunda, eller är det bara så jag tolkar dina ord?

Var stark, härda ut, allt löser sig - En dag i taget!!! Min bästa, bästa Sorgsen har matat mig med dessa ord- En dag i taget, och jag har lärt mig mycket av det, jag kan faktiskt ta en dag i taget ibland, eller som idag - en stund i taget.

Stå på dig - känner du att du vill säga något om alkohol så gör det, men ge dig inte in i diskussioner för det ger inget! Men tänk på vad som är viktigt för dig - du är viktig, barnen är viktiga!!!!!

Stor kram!! Och skriv mer!!!

är nästan till ända.

Jag har hållit mig ifrån motorvägen... Allt är nära bristningsgränsen idag. Gör så ont i hjärtat idag...

Tack för att du är du Sorgsen, du ger mig så mycket och om jag kan ge dig en bråkdel tillbaka så känns det gott!!!

Stor kram

att du tycker så Adde. Jag har nog själv svårt att se på vilket sätt jag kan bidra till din utveckling men jag blir såklart glad av det du skriver. Jag vet inte om jag har så mycket kunskap, tycker att jag gör om samma misstag om och om igen även om det går sakta framåt.

Jag jobbar med ungdomar nu under min praktik och det jag kan se att jag har, som verkligen är till hjälp i mitt arbete, är livserfarenhet. Jag har helt enkelt varit med om en himla massa saker i mitt liv och rört mig i ganska "ovanliga" miljöer vilket underlättar i min förståelse för de olika problem dessa ungdomar kan ha med sig. Jag hoppas verkligen jag kommer kunna fortsätta där och använda mig av de erfarenheter jag har för att kunna vara ett stöd för dem.

Kanske var det det du menade med kunskap.

Tack i alla fall!

Han mellanlandade hemma innan ett nytt möte och kramade mug och sa att han älskar mig så mycket. Jag kunde inte säga någonting. Känns som att jag måsta väga allt på guldvåg som jag säger.. Han sa att vi får prata när han kommer hem sen. Jag vill inte prata just nu, vill inte för jag har inget att säga som jag inte redan sagt. Det känns bara tomt..
Det enda jag vill säga har med alkohol att göra och då vet jag ju att han går i taket. Men det får bli så för det finns inget annat att säga förutom att han gör mig illa. Eller?

Vad konstigt? Även jag har tänkt på motorer idag, eller snarare min egen motor. Sen tittar jag in här för att tacka för något helt annat och ser vad du skrivit. Det slår mig att vi ÄR lika vi människor. Även att vi KAN lära av varandra. Vad jag ville tacka för var dina ord om hur illa din man kunde göra dig genom sina ord. Den tanken bär jag med mig sen ett par veckor. Att inte såra i onödan, att inte såra för att jag värker. Det är en tuff kunskap men jag försöker verkligen och är oerhört tacksam för att du och andra har satt det på pränt. Att det gör ont.

Önskar dig en bra dag i ditt tillfälliga "singel" liv! Fia

såg jag din berättelse om middagen. Det finns ett antal stigman och jag antar att de byter skepnad med tidens gång. Så härligt att ni klarade middagen/utmaningen galant så där tillsammans.

Vi dricker numera alkoholfritt och 0,5-öl och vin och det har fungerat bra länge nu. Då vi åt på ristorante senast och frågade efter alkoholfritt förklarade faktiskt servitören att det inte var helt noll... Snyggt. Annars upplever vi väl en viss stigmatisering... i delar av bekantskapskretsen. Ja, det kan man nog säga. Jag vill precis som markatta normalisera valet att inte dricka - för min personliga del har det aldrig varit ett bekymmer... men inte är det ett enkelt och självklart val i samhället.

Mannen har i kontakt med andra nyktra konstaterat att man inte vill låta sig förminskas till en före-detta-alkoholist - tror det var så de formulerat sig - i stället en-stolt-nykter-alkoholist. Men inte ska man behöva förklara sig, det tycker jag inte. Vi pratar av och till om det där... Intressant att dela tankarna här.

Trött i huvet idag... inte av alkohol nej, nej:) - och trött i själen... av livet. Men jag har levt så länge att jag är förvissad om att det kommer ljusare dagar.

Kram min vän / mt

att när spänningen släpper så tar all gammal undanträngd trötthet sin plats... det är som det ska vara.

För övrigt är också jag ledsen idag - över gamla sår som då och då rivs upp och gör ont, ont... Just nu får jag tröst av mullegubben men jag orkar knappt ta emot. Livet, livet... det känns.
Kramar, till oss alla som behöver... varandra. / mt

har så mycket att lära av dig ! Jag hoppas att du aldrig slutar skriva och dela med dig av din kunskap. Du betyder så mycket för min egen utveckling.