Senaste kommentarerna i forumet

Återfall....
Igår när jag kom hem luktade hela våningen av öl. Jag hade känt det på mig hela dagen. Han var nerstämd och svarade inte på mitt telefonsamtal. På natten satt och hörde på musik på hög volym. Det sätter igång gamla minnen för mig från hur jävligt det var för många år sen.

Jag blir arg, men så är det en röst i mig som säger; det är inte lönt att säga något han lyssnar ändå inte, jag ska bara vara som vanligt, jag behöver inte låta mig påverkas av honom.
Vad ska jag göra av mina känslor??? Som det är nu försöker jag vara i ett annat rum.

Sen kommer också funderingarna. Vad händer nu? Mitt ultimatum gällde bara 1 vecka. Jag hade tänkt att jag skulle tolerera ett återfall,och sa nog det till honom också. Det beror nog på vad som händer nu. Är det troligt att han kan ta bara denna kvällen och sen fortsätta "behandlingen" igen?
Han struntade i Antabusen häromdagen, planerade han att dricka då eller kände han sig så kränkt som han sa?

En trött och besviken
Miss K

Jag är i Chock

tog mod att titta in i hans tele.. fann sms till bl en tjej som han sovit med som me mig...

såg ett sms där hon hade skrivit om... menade du de du sa inatt bla bla.. nästan sånna ama ja skickat till han..

såg att hon hade skrivit kom sen o sov med mig mm mm... de här va i juli
vet inte hur många andra han träffat, men ja har ju känt att det är nåt annat än rädsla han snackar om..

jag är glad men arg med...nu vet ja.. fy fan .
o han som sagt att han älskar mig o att då är han inte med nån annan...

en man som känner han sa nu för nån dag sen att han lider av kraftig mytomani

i Framtidsdrömmars tråd att du inte är inte är "säker på att jag älskar min sambo längre: alla svek, alla sexuella kontakter med andra, alla brutna löften, osv osv har satt sina spår."
Självklart sätter såna svek spår... självklart sätter såna svek kärleken på spel och krossar tilliten för lång tid om inte för alltid. All tid.

Svårt att ta upp separation innan du har nånstans att ta vägen. Kolla upp kvinnohus och gå till soc i din kommun och be om hjälp om det är så att du vet att du verkligen vill flytta.

Kram, kram / mt

även om du "förhalar" saker och ting - du har helt rätt, det är en marginal du har rätt att ge dig själv!

Jag har också varit hos terapeut idag, som råder mig att låta det ta tid. Men vad svårt det är. Går omkring med ständig oroskänsla i magen och är inte säker på att jag älskar min sambo längre: alla svek, alla sexuella kontakter med andra, alla brutna löften, osv osv har satt sina spår.

Kram till dig, stå på dig!

Sitter nu på bussen påväg hem efter ännu ett möte med min terapeut. Jag har kommit på att busstiderna passar och att det kostar mig hälften så mycket att åka buss om man jämför med att ta bilen. Det positiva är också att jag kan läsa, sova, lyssna på musik eller som nu skriva på datorn som jag har med mig. Helt suveränt faktiskt.
Jag känner att jag gör framsteg, tar mig sakta men säkert upp från den djupa gropen som jag så länge varit i. Jag försöker att göra de saker jag vill och prioritera min egen hälsa både fysiskt och psykiskt i form av träning, bra kost och kunskaper (jag läser mycket). Jag kan inte helt förlika mig med att min sambo måste klara sig själv, att det är hans kamp om han vill ta tag i sitt liv..Jag vill ju så gärna hjälpa honom. Dock inser jag att jag bara orkar ta hand om mig själv i dagsläget men det är svårt........Varför tycker jag synd om honom? Jo jag vet varför.. Därför att jag vet att det finns så bra hjälp att få och bra litteratur att läsa bara man ger det en chans och om viljan till förändring finns.
Jag har idag åter lagt boken "bli fri från ditt medberoende" på mitt nattduksbord. Jag ska börja läsa om den, tror att jag kan läsa den med andra ögon idag. På bussen ner idag så började jag läsa "botten upp" igen; det är så mycket där som jag idag kan förstå på ett annat sätt än vad jag gjorde för ca 8 månader sedan. Denna litteratur är nog inget som man läser en gång utan man tar nog fram den igen under sin resa.farande inte läst mitt brev. Min terapeut sade idag att jag måste ställa ett ultimatum på brevet, precis som ni andra här sagt. Jag vill bara ta mig igenom julen för att sedan få börja skriva ett nytt kapitel, börja på mitt efterlängtade 2013. Jag avvaktar tills julen är över men sedan ger jag honom inga flera chanser att läsa. Kanske låter som att jag förhalar, det gör jag väl också, men den marginalen måste jag ge mig själv.

Idag är en bra dag- jag känner mig relativt pigg och fräsch och mycket framtidsdrömmar och hopp om en bra framtid.
Kram

ger dig tid och rum att ta hand om dig själv också!
Vad är du intresserad av? Vad mår du bra av att göra? Vilka drömmar har du?
Upptäck dig själv och ta hand om dig! Kram / mt

Ja, mötet var OK. Är väl inte helt med på det här med Guds medverkan, men det kan jag väl bortse från. Det känns bra att få berätta vad man vill, men räcker det, behöver man inte kommentera varandra ibland?

Det går sakta framåt här hemma. Min sambo börjar prata om att jobba och är ute och motionerar lite nu. Han har inte så många intressen, så det är väl därför jag försökt hitta något till honom, och det gäller ibland också jobb. Och ja, Mulletant, jag vet innerst inne att det inte är mitt jobb, men tack för att du påminner mig!

Tack för ert stöd!

Miss K

Hoppar in med en morgonkram till en kompis med klös ;-)
Jag blir glad och rörd över dina framsteg som medmänniska.
Jag tror att du håller på att lära dig, att det här med att vara "snäll" inte är att ge människor det de "vill ha", utan att ibland ge dem "det de behöver" ;-)

Ibland, hjälper man människor MER med ett nej, än med att säga ja..

kram /trollis

till dig i morgontimmen. Hoppas allt är bra!

Kram / mt

Två nyktra veckor är en bra idé. Bra också att du talat "klarspråk" - ett steg i rätt riktning!

Ja, vad gör du om han dricker ändå? Eller om du misstänker att han dricker i smyg vilket är en vanlig utveckling i missbruksprocessen. "Magkänslan" - dvs man känner på sig att den andre druckit - är känd här på forumet och brukar vara pålitlig. Vanligt är också att missbrukaren nekar eller slår ifrån sig typ "men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma!"

För de flesta är vägen till insikt lång och inrymmer ett antal bakslag. Det du kan göra är att sätta fokus på dig - hur vill du ha det? Tror du att ni kan återgå dit det var en gång - en flaska vin till maten på helgerna? Du skriver att han blir "så full minst två ggr/v" och undrar om du överreagerar. Det gör du inte!!! Vägen utför i missbruk är lång men blir hastigt brantare.

Det sägs att sluta dricka är ingen konst - konsten är att hålla sig nykter. Två veckor ger er tid att vara nyktra tillsammans. Det kan bli fina veckor. Det kan också bli jobbiga veckor om din man upplever nykterheten påtvingad, om din man är nykter för att du kräver det och det blir ditt ansvar att "hjälpa" honom stå ut. Fundera också över vad sex är/betyder för dig.

Du kanske tycker att jag är negativ och jobbig nu - i så fall kan du lägga det jag skrivit åt sidan. Jag skriver utifrån det jag själv lärt, i synnerhet här på forumet, och vad jag lärt genom att följa andra. En del av mina insikter har gjort riktigt ont men det är också de som hjälpt mig.

Läs här i olika trådar och se var du känner igen dig och välj det du tror och känner att är rätt för dig just nu. Du måste gå din egen väg. Den måste få ta sin tid och du måste göra dina egna erfarenheter så att du känner att du går av egen kraft och övertygelse.

Du och ni har alla möjligheter till ett bra liv!

Den tråd jag tipsade om senast glömde jag att klistra in - här är den:
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekramar! / mt

Jag pratade med min man efter praktfyllan i lördags. Jag berättade igen hur han låter på natten och vad han pysslar med. Jag sa också att han kan sluta föreslå sex när han är full- det kommer inte hända. Jag sa att det låter som att han ska sluta andas när han sover på fyllan och att jag ligger vaken för att höra att han lever.
Han sa att han vet att han är ur form och borde börja träna. Han sa att han ska hålla upp med att dricka i två veckor. Eftersom jag är tacksam för varje dag utan alkohol så uppmuntrade jag det och sa att det var en bra idé. Jag sa också att han ska få ligga extra mycket när han är nykter:)
Så.. Nu får vi se. Idag kom han hem med två vinnare som han fått i present av en kompis som tack för lånet av något. Det tror jag i och gör sig på för rödtjut är inte hans grej. Vinnarna åkte in i skåpet fast jag helst ville slänga ut dem!
Fortsättning följer... Hur gör jag OM han dricker ändå?!

Åh, då är du nog på ditt första möte nu då! Bra jobbat, Miss K!

Skriv gärna och berätta hur du upplevde det.

Kram!
/H.

du ska på möte! Hoppas du känner att du får stöd där. Fundera lite över av vilken orsak det är du som "måste motivera honom att fortsätta vara nykter".
Fint att du hittat en terapeut också även om du får vänta ett litet tag.
Styrkekramar! / mt

Hej!
Har du kollat upp hur det är med kvinnohus eller motsvarande i närheten av där du bor?
Finns det ett sådant, ja då har du någonstans att ta vägen.

Kram!
/H.

Det börjar lösa sig tycker jag. Fortfarande attacker, men han följde med till vårdcentralen ändå.
I morgon ska jag börja jobba igen, lite orolig för detta. Han ligger mest i sängen, så vi får väl se vad som händer. Ja, jag brukar ta för mycket ansvar, men jobbar på det. Känner att jag på något sätt måste motivera honom att fortsätta vara nykter.

I kväll ska jag på möte, jag har föreslagit att han också går på AA-möte samtidigt.
Terapeut har jag på gång, men får vänta 2 veckor till tyvärr.

Kramar
Miss K

Inte oroa dig över.
Svårt att kunna påverka umgänge men 9 fall av 10 hamnar barnen i mammans vård.

Och om du även kan påvisa vilket
odrägligt beteende din sambo
har så är saken biff så att säga .

Men en riktigt tuff sits.

Har du någon atr prata med?
Låter så, finns det nåt journummer
du kan ringa eventuellt?
Kramar/A

vad svårt det är.

Vi går omkring som katten kring het gröt. Emellanåt pratar vi, nästan som vnaligt, eftersom sambon tror/tycker/vill att allt ska vara som vanligt, medan jag känner ilska, avsky och allt möjligt som jag inte kan sortera just nu. Men däremellan blir vi jätteovänner och då kan män väl säga att allt är som vanligt: jag får käll och inte ens inför lilla prinsessan drar han sig för att säga vad han tycker, om vårt gräl, om mig eller det som faller honom in, och inte ens att jag ber/säger till honom att inte skälla på mig spelar ingen roll.

Är såå trött på honom, allt som har med hans beteende att göra, men jag har ingenstans att bo, och vi kan inte ens prata - skulel jag ta upp med honom att jag vill separera så skulel han skälla, kalla mig allt och inte låta mig ta med vår lilla flicka. Åh...

formulerar dig Stjärnstoff och att dina meningar börjar med "jag"! Fortsätt - och fundera över vad du behöver och hur du önskar att ert liv ska vara. Öva dig på vad du vill säga och skriv här i din tråd så har du allt kvar. När (om) han svarar med "du själv"-kortet ska du lyssna på vad han säger, fråga upp upp att du förstått rätt och fråga vad han önskar sig, hur han vill att ert liv ska vara för att vara bra. Börja där och fundera över om era önskningar "passar ihop".

Ta det lugnt och ge dig den tid du behöver. Fundera en gång till om du inte har någon gräns före fysiskt våld... För mig känns det som att låta det gå väldigt, väldigt (mycket för) långt.

Antagligen har du rätt i att han inte kan dricka en (1) öl. Vilket är då alternativet?

Carina Bångs blogg har varit till stor hjälp för mig: http://medberoendeinfo.blogspot.com/
i synnerhet de här frågorna. Men hela bloggen är fylld med tänkvärdheter.

Styrkekramar! / mt

Jag vet inte var gränsen går. Vid fysiskt våld tänker jag. Och jag vet att jag inte ska kommentera hur mycket han dricker. Men det är så svårt att låta bli. Jag har ju sagt till honom hur jag vill ha det men det blir ju inte så. Han KAN inte ta EN öl som han lovar mig.
Kan jag säga ungefär såhär?
Jag tycker det är svinjobbigt när du dricker för många öl. när du sover på en fylla låter det som om du ska sluta andas, du kvider i sömnen i flera timmar. Det är fruktansvärt att lyssna på. Jag vill inte ha sex med dig när du druckit för mycket så du behöver inte fråga. Jag vill att du slutar be barnen springa "efter en öl åt pappa" du har egna ben. Jag vill att du börjar tänka på din hälsa. Jag är rädd att du kommer dö ifrån oss i förtid.
Jag VET att han kommer dra " du själv då" kortet. Han kommer ta upp när jag varit på fyllan och betett mig. Men jag har inte druckit på två månader och innan det drack jag mig berusad IBLAND.

- så sant, så sant. Din berättelse om din mans ökade drickande och förnekande är så vanlig, så vanlig... Även dina försök att få honom att inse... Jag har varit där och många, många andra. Precis som Lelas vill jag säga att det är möjligt att rädda relationen - det är i alla fall inte omöjligt. Men du kan inte göra jobbet åt honom, du kan bara ta ansvar för ditt liv och i det ingår också ansvar för barnen. Jag kopierar vad Lelas skrev:

"Du behöver klargöra för dig själv var dina egna gränser går. När är det faktiskt inte tänkbart att stanna kvar längre? Vad skall hända för att du skall ta med dig barnen och lämna mannen? Handlar den gränsen om alkoholmängd, om pressen han sätter på dig psykiskt när han lägger skulden på dig, om fysiska/våldsamma uttryck? Var går dina gränser?

Du behöver bestämma dig för vad du gör om han passerar den gränsen, när du väl har bestämt dig för var den går. Rent konkret - vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Vad behöver barnen ha med sig?"

Jag tror att det här är avgörande och det första steget är att du i tanken inser att du måste handla för din skull, ta ansvar för ditt och barnens liv. Det handlar om att ändra fokus - sluta fundera över honom och i stället göra klart hur du vill ha det. Och hur du inte vill.... I det ingår att sluta räkna pys och burkar och argumentera om vad som är för mycket. Att diskutera om han är alkoholist eller inte. Det för inte framåt. För din del handlar det om att så här vill du inte ha det.

Gör klart, först för dig, hur du vill ha det och tala sen om det för honom. Kom ihåg att du äger rätten till dina känslor, önskningar och behov. Du äger rätten att välja hur du vill leva. Du skriver att du vill kämpa - även om det kan verka paradoxalt är vägen att rädda relationen att du kämpar för dig och det du tror på. Hans hjärna är just nu kidnappad av alkohol och den kommer att kämpa för att fortsätta "få" dricka så länge du ger honom utrymme till det.

Läs i andra trådar här så kommer du att känna igen dig och se likheterna i missbruket och medberoendet. Fortsätt skriva - det hjälper mer än man kan tro.

Styrkekram / mt

skriver du att du inte fattar att du gått från en alkoholist till en annan. Det är väldigt vanligt ska du veta och det handlar om dig. När jag läser vad du skrivit får jag tanken att du är en person som tar mycket ansvar, mer än vad som är rimligt att orka med. Jag hoppas att du har en egen terapeut eller liknande att tala med - om dig! Det är faktiskt så att den enda du kan hjälpa är dig själv. Han måste ta hand om sig och hitta den egna viljan att bli nykter. Det tar tid att förstå, för de allra flesta, att det handlar om att sluta dricka alkohol och det är ett beslut som bara han själv kan fatta och ta ansvar för.

Så klokt att fundera på skilda lägenheter - er relation är "bara" ett år och ingen av er mår bra. Du skriver att du nu är på spänn hela tiden. Gå också på Al-anon-möte så snart du kan. Jag vet inte vilka hinder du ser när du skriver att det kan ta tid innan det passar - men tänk efter en gång till och tänk på att du måste ta hand om dig själv nu!

Kram i morgonmörkret! / mt

Hej!

Ja - att gå från ledsen till arg är bra! I ilskan finns en vilja till förändring och en drivkraft framåt. Bra!

Kanske skall du försöka att låta bli att ge dig in i diskussioner om hur mycket han har druckit? De är ju dömda att misslyckas (jag skrev om detta lite tidigare i din tråd, så jag upprepar inte det här nu), eller hur?

Var rädd om dig!
/H.

Det vill han inte! Han tycker ju fortfarande att jag överdriver och hittar på. Ikväll sa jag att det kanske räcker, du har ju druckit minst 12 öl? Han svarade att han inte har druckit så många öl alls! Men det har han för varje ölburks- pys skär i öronen! Nu är han lagom packad och börjar antagligen snart vandra omkring i huset. Har jag riktig tur kanske han pissar i ett hörn av något rum också, det har hänt. Nu var det ett tag sedan men jag blir alltid orolig när han på fyllan helt plötsligt kliver upp ur sängen. Är så trött på denna helgfylla!! Jag är så fruktansvärt trött. Ikväll trodde han dessutom att han skulle få kliva på också! Vilket skämt!
När jag läser denna tråd från början till slut så ser jag att jag gått från ledsen till arg. Jag tror det är en bra början...

Hej igen, fortsätter min lilla dagbok

Min sambo är fortfarande nykter, 1 vecka har snart gått!!
Jag förstår de som pratar om nykterhet "på vita knogar", vi har verkligen kämpat.
Bara idag har han haft 2 ångestattacker då han velat dricka eller ta lugnande. Jag har svårt att se hur det ska funka framöver, jag har tagit lite ledigt, men han måste ju kunna vara själv hemma så småningom.

Lite erfarenheter från vården:
Utskrivning när min sambo var nerdrogad (kommer inte ihåg något)
Vi fick besked från avd att vårdcentralen skulle ordna med läkarkontakt och psykolog. Han skulle också få gå på Antabusmottagning med början fredag.
Inget meddelande om tider, jag fick ringa vårdcentralen som till slut hittar papperna.
Väl på vårdcentralen vet de inte att han börjat behandlingen och att han fått lugnande (som han överdoserat). De kan inte erbjuda varken kurator läkare eller sjukgymnast. Hänvisar till vårdavd.
Jag ringer avdelningen som hänvisar till vårdcentralen. Får förslag om att besöka akutmottagningen så att de kan ge honom läkare. Tror inte det blir så smidigt...
Har nu skrivit till privat mottagning, hoppas det händer något. Han måste ju åtminstone få känna att någon bryr sig.
Man måste vara frisk och påstridig för att vara sjuk!

Är nu på spänn hela tiden här hemma, tur att jag sover någorlunda på natten.

Miss K

Markatta för ditt inlägg om självskadebeteende ! Än en gång har du formulerat mina tankar !