skrev Framtidsdrömmar i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Jag undrar hur många gånger man fått höra; "du måste kunna sluta älta det som hänt, du måste kunna gå vidare, du måste kunna se framåt".....
Ja, det skulle kanske vara lätt om man gång på gång slapp att höra och uppleva samma saker var och varannan helg (kanske dag för vissa av oss). Jag känner att jag verkligen försökt att glömma och gå vidare men när jag hela tiden får benen undansparkade och blir sårad av hans sätt att vara och bli respektlöst behandlad, då är det svårt att glömma. Man får liksom aldrig chansen och möjligheten att kunna klättra upp på stegen, man kommer bara hela tiden halvvägs och sedan ramlar man ner igen.
Jag förstår din vrede!!
skrev markatta i Alkoholist ????
stå fast vid det!
Du har varit här på forum och skrivit ungefär lika länge som jag och det har varit många turer fram och tillbaka.
Förvänta dig inte ett svar ifrån honom, tror det bara är bra om han inte svarar faktiskt för det är så lätt att hamna i en diskussion då som bara går runt runt. Man vill att de ska förstå så innerligt men det bästa är att inse att de inte kommer att förstå för att man ska kunna sluta upp med att försöka påverka alkoholisten. Det skadar bara en själv.
Kämpa nu för att bryta ditt beroende. Du verkar ju liksom knarka honom, tror att du har kontroll men fyller ändå på i små doser då och då som bara förstärker beroendet. Jag har gjort samma sak och det funkar inte. Det gör bara processen mer utdragen eller till och med stannar upp den eftersom man inte får chansen att bearbeta den sorg och ilska och alla andra känslor som kan dyka upp vid ett känslomässigt uppbrott. Så länge man hoppas och klamrar sig fast så kan man inte gå vidare. Det säger i alla fall min erfarenhet.
Kram!
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
var är du, magkänslan?
Jag brukar ha stark magkänsla, men just nu verkar jag bara ha en helt virrig kropp som inte fattar att jag behöver hjälp att känna...
Tack Lelas, Tack Mulletant, Tack vill.sluta! Fastän jag inte är redo att ta allt ni skriver på fullt allvar och göra slag i saken så är det gott att läsa era trådar och era kommentarer.
AA-mötet gick bra: han var mycket nöjd och kommer med andra ord gå tillbaka dit!! Han k'nde att han var en av "dem" och var nog glad att känna att han inte är ensam i allt. MEN: det han främst tog med sig var att alkoholism är en sjukdom = han "kan inte hjälpa att han sagt och gjort dumma saker och kan därför inte stå till svars för det, utan vill fokusera på det positiva nu". Då kände jag att jag var nära att strypa honom (men jag har ju spärrar, till skillnad från vissa andra i familjen!!!) och sa att jag vill inte acceptera det, jag kan inte glömma allt, kanske inte ens förlåta... Och återigen var jag den "dumma, negativa, icke-stöttande frun".
Kram
skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent
tänkte att; ska det bli en sådan dag idag. Men jag grät grät grät, utan att något speciellt har hänt och det var faktiskt rätt så skönt. Loggade in på forum för att skriva lite men fastnade i andras trådar och jag slogs av hur mycket det faktiskt hjälper att läsa och kommentera andras inlägg. När jag ger råd till andra så har jag ju ett utifrånperspektiv. Jag dömer dem inte. Jag tycker inte att det är deras fel det som hänt. Jag tycker inte att de är dumma i huvudet. Jag tycker inte att de förtjänar att må dåligt. Så de råd jag ger till andra här blir också mer befästa i mig och alla ni som skriver och delar med er hjälper mig att åter och åter igen rikta in mig på den väg som jag vet är rätt för mig.
Tack!
skrev Nana i Alkoholist ????
skriver av mig =(
ja lyckades orka få till ett till bra sms igår..
skrev att han snackar bara hela tiden o att ja vet va ja behöver o han ger mig inte det...
skrev att vi kan varken vara ihop eller nu ha en sexuell relation för han sticker o snackar bara om att han vill.. skrev att ja inte orkar ha de så här...
självklart hör han inte av sig, det brukar han inte när han får såna sms...
de skiter ja i... för de gör han bara till en sämre person...
skrev Nana i Alkoholist ????
fick ett bakslag tyvärr =(
tog hem han igår... han va inte full men heller inte nykter, vi har inte setts knappt o ett tag sen vi hade sex... han sa igår ojojojovi ska ha mycket sex imorgon på morgonen...
ja gick iväg imorse en sväng o de visste han... när ja går hem för att glatt få de ja önskat o trott även han längtat efter så får ja ett sms om att han gått hem o att han ska göra ärenden mm
ja kände direkt att de här är för att han ska ha kontroll på mig, sätta mig i nå jävla svältläge på sex eller vad... som att ja snällt ska vänta...
ja är besviken o förbannad... har skickat sms nu att ja är less på det här ... ( tänker att även att bara ha en sexuell relation funkar inte här heller för de händer ju inge.. han verkar vilja ha mig i ett läge för sig själv, o sen att ja inte ska va med nån annan... säger inför andra at han älskar mig o att han skulle inte tycka om att ja är med nån annan...men han GER INGE SEX heller... helt sjukt..
de är i alla fall mer o mer som plockas bort mellan han o mig...
skrev Nana i Alkoholist ????
ja lelas ja tror ja ger mig in i de här för att det är en drog...
en farlig drog
kram
skrev Lelas i Är vi bra för varandra?
Jag fick hjälp av kommunens familjeenhet, och träffade en kurator där som inte var specialist på beroende. Men det var fantastiskt bra ändå. Vi träffades en gång i veckan länge, och sedan lite glesare.
Jag kombinerade det med anhörigstödet som ingick i makens behandlingshem. Det var en samtalsgrupp som sågs en gång i månaden.
Men detta vill jag ha sagt: ge kuratorn en chans, och kombinera det med Al-Anon.
Kram!
/H.
skrev vill.sluta i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Hoppas med hela mitt hjärta att denna saga får ett lyckligt slut!
Men det är dig jag hejar på förstår du väl dumsnuttis............
fast det ÄR ingen tävling jag vet.
Men du förstår nog vad jag menar, fast jag uttrycker mig så plumpt!
//A
skrev vill.sluta i Är vi bra för varandra?
Glöm inte bort dig själv i all villervalla.
Du är fantastisk och GÖR ett superjobb tillsammans med din käre sambo,.
Jag hoppas på possetiv utgång av hela spektaklet!
Det gör ont ibland men hellre det..............
//A
skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
vad du ska - ta hand om dig!
Har du en kopia på brevet? Annars tycker jag att du ska ta en sådan. Kanske du har den i datorn?
Jag blir faktiskt så trött av hur han drar sig undan så jag är färdig att be dig ta barnen och lämna.
Jodå, vi finns kvar här, läser och lyssnar. Och väntar.
Kramar, kramar! / mt
skrev Miss K i Är vi bra för varandra?
Tack för att ni peppar mig!
Har börjat undersöka möjligheten att få prata med någon. Inte så lätt att hitta. Alkohollinjen hittade bara det jag själv visste, Al-anon. På deras hemsida står det att de inte vill ge råd om behandlare. Tänkte gå på möte, men det kan dröja innan det passar. Vårdcentralens kuratorer tipsade de om också. Jag hade nog helst pratat med någon som är specialist på just alkohol och medberoende.
Min sambo vill ha massor med bekräftelse nu, jag får nog höra mycket gråt i morgon när jag ska hälsa på. Jag har sagt att jag finns där för honom om han håller sig nykter. Tror att jag ändå ska stödja tankar på varsin lägenhet även om det kan bli en ny flykt för honom.
Kram
Miss K
skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent
Och vilken resa... Det gör det så mycket lättare nu när det är lite svårt och kämpigt ibland att kunna gå tillbaka och se att det faktiskt har varit så mycket värre. Och har det varit värre så betyder det ju att just nu är det bättre! Jag kan faktiskt nöja mig med det just nu, de stunder jag inte mår så bra, att det ändå är bättre och det måste ju betyda att det är på väg åt rätt håll.
Kom att tänka på en Allan Edvall-låt, ska se om jag kan hitta den. Här:
http://www.youtube.com/watch?v=3_r0b1cJb6k
Blev också full i skratt över mig själv, hur snedvridet jag tänkte förut, då när jag skrev mitt första inlägg. De första svar jag fick var från Villervalle och Adde, hårda och rättframma och jag tyckte de var så känslokalla i det de skrev. "Menar de på allvar att man inte ska hjälpa någon som går ut utan skor!? Vilka elakingar", haha! Idag vet jag att det är precis tvärtom, att det var av medkänsla det skrev så och det är jag glad och tacksam för. Men ärligt talat så var det nog också nödvändigt, för att jag skulle stanna kvar här på forum, att "brudarna" kom in och kommenterade också, Lelas, MT, trollis m.fl. för att jag skulle kunna ta till mig något över huvud taget. Skönt att det finns så många olika typer här, alla har ju olika sätt att uttrycka sig på.
Nu ska jag ut med hunden och hoppa i lövhögar!
Kram!
skrev vill.sluta i Arg, ledsen och besviken.
Ordnar sig för nu.
Hjälp honom oxå, förklara g dina känslor och hur DU känner.
Jag hoppas för din skull att det blir BRA!
KRAM/A
skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Jag känner som du skriver Lelas, han har fått sina chanser och möjligheter till att läsa i lugn och ro. Jag ska tala om för honom de närmaste dagarna att jag vill att han ska läsa...
Jag ville bara berätta att jag varit på massage idag. Min rygg, min nacke, min svank och mina skuldror var som cement. Det gjorde så fruktansvärt ont. Mitt i massagen börjar jag gråta hejdlöst, det är så många spänningar som släpper och känslorna kan komma fram. Jag inser hur viktigt det är att jag tar hand om mig nu, att jag satsar allt jag har på att läka både inuti och utanpå.
Ny tid inbokad om 2 veckor.
Nu äter jag lunch och sen ska jag prova sova lite, känner mig rätt så mör och har huvudvärk.
Tack för att ni lyssnar och finns till hands här!
skrev Grön i Arg, ledsen och besviken.
Så rätt Lelas, ang det där hur man tänker. Personlighetsförändringen är ju det som omgivingen märker, och det var också det jag tryckte på när jag talade med min sambo igår kväll.
Han sa i alla fall att han tänker sluta dricka. Självfallet hoppas jag att han menar det den här gången, men jag är ju medveten om att det kan vara så att det är ett löfte som inte kommer att hållas.
Det blir till att ta en dag i sänder.
Åter igen Tack för det fantastiska stödet från er alla!
skrev höst trollet i Hur förhåller jag mig nu
Jag har undrat så hur det har gått med dig..
Inget uppbrott är lätt. Man sörjer! Mest sörjer man nog den "framtid" man drömde om.. Det där att bli gamla tillsammans..
Men innerst inne, tror jag att du har förstått, att den kanske ändå ligger bakom dig idag..?
DU kan aldrig ändra på hans förhållningsätt eller få honom att sluta dricka om han inte själv väljer..
Genom att inte ställa några krav, accepterar du ju att han dricker, så det finns egentligen inga andra val..
När man står med konflikten inpå sig, så tycker man allt bara tornar upp sig, men du ska veta, att det finns mycket mer ork i en människa, än man tror!
Det är inte DU som är misslyckad! Det är inte DU, som väljer alkoholen istället för familjen..
Vem vet, kanske är det här ett sätt för honom, att slippa "ta på sig skulden".. DET, är nämligen mycket vanligare än man tror.. Ingen vill ju "bära hundhuvudet", även om man innerst inne vet att man betett sig på fel sätt..
Kom ihåg, att gränsen för hans "fria vilja" (att t.ex. dricka sig idiot-full) går vid gränsen för DIN fria vilja (att han ska vara nykter)
Han kan aldrig hävda, att enbart "hans vilja" ska råda i förhållandet.. Vill han fortsätta att dricka,(utan att inse att det ÄR ett problem som HAN kan lösa) så får han det, men utan familj..
Styrkekram /trollis
skrev Lelas i Är vi bra för varandra?
Vad bra, Miss K! Även om mycket är oklart inför framtiden, så är det här ett första steg. Utan den här fasen kommer ju ingenting förändras.
Mitt svar på hur man klarar av detta är samma som så många gånger: sök hjälp. Jag hade aldrig fixat alla turer med akuten och behandlingshem utan mina olika samtalskontakter.
Kram!
/H
skrev höst trollet i Är vi bra för varandra?
Vad skönt att han gick med på att bli körd till akuten.. Kan tyvärr inte sia om vad som händer, men känner att just detta, är ett första steg!
På något sätt, kanske han fått en egen AHA-upplevelse angående missbruket..
DU ska inte ta ansvar för vad som händer härnäst, det ska han göra själv!
Nu ska DU ta hand om DIG, så att du inte fortsätter att "slänga kuddar" under honom när han faller..
För då är ni snart tillbaks på ruta ett!
Skriv gärna hur det går, jag håller tummarna!
Kram /trollis
skrev Lelas i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Hej Framtidsvännen!
Ja, bollen är i rullning hos dig, utan tvekan. Det är skönt att läsa hur du har, långsamt som Adde säger, öppnat ögonen. Du är på rätt väg!
Får jag ge dig ett råd om brevet? Tvinga honom att läsa det! Sätt honom på en köksstol, sätt brevet i handen på honom, släpp honom inte med blicken förrän han har läst det. Ja, det kommer vara svårt för dig, men du behöver ta kommandot nu.
För så länge du väntar på att han skall läsa brevet och sedan tala om det för dig så att ni kan rensa luften - då har han makten över dig! Om han löser brevet, då brakar helvetet löst i hans ögon (dvs du stör hans drickande) och det vet han. Varför skall han då läsa brevet? Om han inte gör det så fortsätter ju allt som vanligt... Och han kan fortsätta dricka.
Han har fått sin chans att läsa brevet i sin takt, nu är det dags att du tar befälet och visar vem som bestämmer!
Kram!
/H.
skrev Lelas i Arg, ledsen och besviken.
Välkommen hit, Grön!
Jag tänker att vi medberoende och alkoholisterna pratar förbi varandra när det handlar om mängd alkohol. För alkoholisten handlar det om deciliter men för den medberoende handlar det om just personlighetsförändringen. Eller hur? Det spelar alltså ingen roll om din man har minskat sitt drickande, så länge du fortfarande upplever att han förändras av det. Och därför är en diskussion om mängd dömd att misslyckas - för alkoholisten kommer fortsätta mäta sin framgång i deciliter.
Du har redan fått rådet att sätta ner foten ordentligt, och det håller jag helt med om. Men jag vill lägga till att det inte måste innebära en väg bort från honom, utan att det faktiskt kan vara vägen tillbaka. Det går att vända en sådan här situation! Jag är ett levande bevis på det, jag och min numera nyktre make. Men, det bygger på att du är övertydlig med dina gränser och inte backar. Sedan är valet hans.
Kram!
/H, tillfrisknande medberoende
skrev Lelas i Vägen vidare
Tack själv, Framtidsdrömmar! :)
skrev Miss K i Är vi bra för varandra?
Det har hänt en del sen i går. I morse fick han abstinens och ångest och beslutade till sist att han ville bli körd till akuten. Jag trodde verkligen att han skulle ångra sig under vägen, men han har nu varit inlagd i snart 12 timmar och verkar må utmärkt.
Vi får väl se hur det går om en dag eller två...Ibland inbillar jag mig att han inte är så sjuk. Jag jämför med andra som dricker större mängder eller hamnar i bråk o.s.v.
Andra stunder tänker jag att han kanske kommer att hålla på som innan i ett år eller så innan han blir mer stabil. Att avgiftningen inte har någon som helst betydelse.
Ni som har erfarenhet av den här "fasen" får gärna berätta. Är det t.ex. vanligt att man kan få komma på behandlingshem direkt efter. Vad händer när arbetsförmedlingen får veta?
Ska nu försöka koppla av från alla dessa tankar kring alkohol, läser nog för mycket.
Miss K
skrev Miss K i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Hej Framtidsdrömmar
Har läst lite av inläggen i denna långa tråd. Jag tycker att det var bra av dig att skriva ett brev. Det blir som en slags utlopp för känslorna för en själv. Jag skrev också ett brev till min sambo, men det var mer i miniformat. Kanske ändå att det fick honom att förstå min situation bättre.
Synd bara att din sambo inte vågat läsa brevet ännu. Det verkar som att du har tagit tag i saker och börjat tänka på dig själv också.
Hälsningar
Miss K
Ja, jag börjar känna mig otålig. Han läser inte brevet! När jag äntligen fått ur mig vad jag känner och tänker så "lyssnar" han inte..ÅTERIGEN!
Trodde att detta skulle bli ett bättre sätt att nå honom eftersom våra diskussioner alltid blir av paj-kastande karaktär och ingenting blir uppklarat...men det verkar som att detta inte heller funkar.
Jag vet inte vad jag känner..varför gör han så här??
Det är en fruktansvärd tystnad i vårat hem, ren tortyr. Han kan ju inte heller vilja ha det så här, varför säger han inget själv??
Vad gör jag för fel?
Jag önslar så att jul och nyår var över. Barnen började prata om att det snart är dax att pynta när vi satt och åt frukost i morse. Jag skojade och sade att vi struntar i det i år.....För deras skull ska jag pynta men allra helst hade jag åkt långt bort. Det kommer inte att bli en rolig jul...inte i år heller..
Ont efter massagen igår men den var välbehövlig. Ska nu ut och ta mig en promenad innan jag hämtar barnen på skolan.