Senaste kommentarerna i forumet

Hej Bobo!

Vet du.... det är inte du som kan få honom att fatta det. Det kan bara han själv göra.

Det finns ju många olika sätt att definiera vem som är alkoholist, men ett är att det är en person som har försökt sluta dricka (kanske väldigt många gånger) men misslyckats. Jag tänker att det är där som din man befinner sig nu. Han försöker sluta, men misslyckas. Och kanske kommer det att upprepas några gånger, och förhoppningsvis leder det fram till en insikt hos honom att han faktiskt inte kommer kunna ta bara ett glas.

Var rädd om dig!
/H.

Hej Framtidsdrömmar! Jag håller tummarna för att det hela löser sig till det bästa för er båda, hur det än blir!
Visst finns det rädsla.. Och anfall brukar ju vara första/bästa försvar...
Hoppas att han besinnar sig och förstår att du menar allvar!
Mycket modigt och bra, att du överlämnade brevet personligt. Det ger mer tyngd i det hela!
Styrkekramar / trolllis

Ja, det är nog så att det man kan se och läsa om faktiskt går rakt in i hjärtat och går liksom inte att ångra.
Jag lämnade iallafall över brevet igår, personligen vilket kändes skönt eftersom jag hade tänkt lägga det i hans bil först. Detta för att jag var rädd att möta hans blick. Men jag bestämde mig för att titta honom i ögonen och be honom om att läsa brevet.
Han blev rädd, det märktes. Han lade brevet i sin nattygsbordslåda så nu återstår det bara att vänta tills han läst det.....

"allt" blev så mycket tydligare när det är synligt i skrift på papper. Då man (han, du) kan gå tillbaka och läsa om och om igen... Kanske det är därför det är mer klargörande att skriva ( t ex här) än att bara tänka runt, runt. Det man tänker, säger och hör har en högre grad av flyktighet (för de flesta) och är inte påtagligt på samma sätt som det skrivna ordet. Kanske att det därför är mer hisnande (och oåterkalleligt) att överlämna 12 skrivna A4 sidor med vad du tänker och känner om ert liv och om framtiden. Kan det vara så? Styrkekram i natten! / mt

När maken tycker att allt är fantastiskt så anser han även att jag ska tycka det. Och det står mig upp i halsen. Han vill att vi ska åka iväg en vecka tillsammans, och jag bara känner att jag skulel vilja ha en vecka ifrån honom. SÅ hemsk är jag... Jag vill bara komma ifrån, reda ut i huvudet om jag vill leva med honom eller inte: om jag orkar leva med honom, alla hans missbruk och hans elakheter.

Ge mig ett tecken...

Förstår att det e verkligheten absolut!

Bara jag får honom att fatta det!

En gång alkolist alltid alkolist.
Det går inte att pröva ett glas. För sedan går det en tid och då prövar man ett nytt glas. Och det kanske går vägen.
Sedan tar det inte lång stund innan man känner som du säger suget, och man prövar ytterligare ett glas.
Så kommer en ny helg och då det fungerade att dricka ett glas förut utan att man föll igenom kan man nog ta ett glas både fredag och lördag.

Rätt vad det är så är det onsdag, lill lördag och då kan det vara gott med en flaska vin att dela till det goda köttet.
Sedan är karusellen igång. Ett glas blir till två som blir tre.
Och så fortsätter det.
Alkolisten tänker oavbrutet på hur han skall få mer .........
Onsdag, torsdag och så helgen fre/lör....... lika bra att avsluta helgen med god middag på söndagen.

Kanske vbar en tung helg, så då behöver man ha en stärkare på måndagen så man återhämtar sig.
Uppehåll på tisdagen då man börjar planera inför helgen..................

Detta är nog en light historia av hur det KAN bli om man efter ett uppehåll prövar
ETT glas.

Men, man måste SJÄLV komma till insikt och sätta sina egna värderingar.
Vad är viktigast för mig. Familj, fru och barn. Kunna unna sig lite extra eller är det bättre att lägga tid och pengar på alkoholen?

Bobo, detta är verkligeheten.
Like it or NOT!

TYVÄRR MEN SÅ ÄR DET.................
Önsklar dig lycka till!!!!//A

Heja dig! :-)

/H.

Är i samma sits som dig, men min man har efter allt tjat så fick jag iväg han till pool.
Han gick där och kryssade i kalendern och va peppad, i ett par månader sen ville han prova igen
Om han kunde dricka nått glas till helgen. Till en början gick det jätte bra. Men tills i helgen, då kom
Han och berättade att han kände sug. Jag blir besviken på mig själv och på han. Varför tillät jag han att
Testa på det igen, varför stod jag inte på mig!!
Jag ville ju inte tillbaka i detta träsk.
Återigen har jag fått iväg han på träff och hoppas nu att det går vägen.
Men tyvärr säger magkänslan att om några veckor kommer han komma
O säga " va e detta för liv? Ska det va såhär tråkigt att man inte kan unna
Sig ett glas till helgen....

Va ska man göra ?

Helt fantastisk en enastående tjej! Önskar att det fanns mer av din kaliber.
Det är väl klart som korvspad att du skall ge honom brevet.

Låta han få läsa igenom det i lugn och ro.

Sedan skall ni sätta er ner och disskutera er fram till en lämplig lösning på dilemmat!

Thats it, du har hela tiden suttit med facit i hand.
Och nu är du här redo att sjösätta.

Jag hejar på i min tågkupeé på nykterhetens tåg.
Det är fullt med folk härinne som hejar och apploderar för DIN skull!!!!!

Kramar i natten..........
//A

Jag har äntligen, efter att ha försökt i över 1 år, kunnat få ner mina ord, känslor och tankar på ett papper,
Jag skrev och skrev i 5 timmar igår, ett brev till honom på 12 A4 sidor.
Det kändes så befriande att äntligen kunnat sätta ord på vad jag känner och behöver.
Kruxet är nu att jag inte vet om jag vågar ge det till honom, det blev jättesvårt. Jag har läst det för 2 av mina vänner och de tycker att det är jättebra skrivet, utifrån mitt hjärta.
Varför kändes det så rätt att ge honom det precis efter att jag skrivit men nu är jag livrädd. Beror kanske på att jag klargjort att jag vill ha en förändring men att jag inte är säker på att vi är rätt för varandra och kan göra varandra lyckliga.
Fy, vilken vånda och svårt val!

Jag har äntligen, efter att ha försökt i över 1 år, kunnat få ner mina ord, känslor och tankar på ett papper,
Jag skrev och skrev i 5 timmar igår, ett brev till honom på 12 A4 sidor.
Det kändes så befriande att äntligen kunnat sätta ord på vad jag känner och behöver.
Kruxet är nu att jag inte vet om jag vågar ge det till honom, det blev jättesvårt. Jag har läst det för 2 av mina vänner och de tycker att det är jättebra skrivet, utifrån mitt hjärta.
Varför kändes det så rätt att ge honom det precis efter att jag skrivit men nu är jag livrädd. Beror kanske på att jag klargjort att jag vill ha en förändring men att jag inte är säker på att vi är rätt för varandra och kan göra varandra lyckliga.
Fy, vilken vånda och svårt val!

... mitt i allt sökande efter den där rätta magkänslan så har den nog funnits mitt framför näsan hela tiden... Eller... Ja, så säker känner jag mig just nu.

J-a ångest.

Och jag fortsätter på temat länktips.... Såg ni Sommarpratarna ikväll? Så mycket snack om medberoende på bästa sändningstid vet jag aldrig om jag har upplevt.

http://www.svtplay.se/sommarpratarna/

Värt att se!

Kram och godnatt, alla!
/H.

Ett knivigt val Miss K..
Jag kan bara tala för mig själv.. Jag skulle inte under några omständigheter sällskapsdricka, för det skulle bara få till följd att mitt "löfte" urholkades..
Dvs, mannen skulle ta det som en intäkt för att min ståndpunkt inte var bergfast. (vilket med säkerhet skulle leda till att han kunde "strunta i" alla våra samtal och fortsätta som förut)
Däremot skulle jag gärna gå ut och äta middag, men förklara att jag inte skulle dricka alkohol till maten! (och givetvis stå för det!)
Det finns INGENTING som säger att man MÅSTE dricka vin till maten.. Gnäller han över att "en flaska är för mycket", be honom ta in en halv åt sig, om han nu vill ha vin till maten..
Han kan inte bestämma över vad du ska dricka, lika lite som du kan bestämma att han ska låta bli, om han inte är beredd att göra det!
Min gubbe, har varit storkonsument i den bemärkelsen att han kunde dricka 1 flaska vin + ett par öl om dan..
I och för sig, kunde jag med lätthet hälla i mig en flaska själv i somras.. Men ett lite bryskt uppvaknande fick mig att inse att jag var på väg åt totalt fel håll, så numera är det mineralvatten, kaffe, te och alkoholfritt som gäller..
Gubben har svårt att låta bli helt.. Han ÄR medveten om att det gärna blir "lite för mycket", eftersom han inte kan sluta innan sista droppen är urdrucken..
Numera håller han sig till antingen en liten flaska vin eller ett par öl ungefär 2 dagar i veckan..
Däremellan blir det en hel del lättöl, eftersom han inte räknar det som "riktig öl"..hmm.
Han blir inte aspackad eller otrevlig, som han kunde bli på fyllan, men jag märker att humöret svajjar eftersom han inte får i sig den mängd han brukade..
Själv har han fortfarande l i t e svårt att se att det skulle bero på "sug" eller någon sorts "abstinens", utan föredrar att skylla på stress osv..
Såhär har vi hållit på sedan ungefär början på september.. Jag har inte satt någon definitiv tidsgräns, utan försöker gå på magkänslan..
lycka till / trollis

Hej Hösttrollet!
När jag läste din mening Nej och åter nej hade jag precis gått med på att gå ut och äta (den uppskjutna middagen)inklusive en flaska vin. Jag tänkte att taktiken att vägra sällskapsdricka inte fungerade i förrgår, så varför nu. Ett sista avsked tänkte jag mig, hoppas att det inte blir till vårt förhållande. Jag är faktiskt också lite sugen, har väl en slumrande alkoholist inom mig.

Vi har börjat diskutera förhållandet lite. Jag har sagt att om han fortsätter dricka efter idag så får han se sig om efter ny lägenhet,(hur jag nu ska kunna kolla det), förslaget med avgiftning och behandlingshem har jag lagt fram flera ggr. Hoppas nu jag orkar vara stark, kan vara svårt när vi lever så nära varandra.

Tyvärr är mina förhoppningar inte så stora. Han säger att han har stora problem med alkoholen, men kopplar inte det till att avhålla sig helt. Han har få kompisar, och de han har träffar han alltid på puben. Det handlar också en hel del om kultur, han har växt upp med att alltid gå på puben och dricka vin till maten.

Igår kom mina släktingar hit. Han försvann ut ett par timmar innan och dök upp strax efter de hade kommit. Bakfyllan märktes nog inte så mycket, jag har bara gett lite antydningar om hur läget är. Till en nära person har jag berättat allt.

Hoppas det går bra för dig också. Har din man "minskat ner" länge?
Miss K

Hej Miss K!
Det finns många alkoholister, som konstigt nog har väldigt bra levervärden.. Hörde av min bekant som är fd missbrukare, att det inte alls är svårt att luras vid provtagningar (om man vet när..)
Många som åkt dit för grov rattfylla och får ta prov flera år efteråt, har nämligen lärt sig att dricka lättöl (eller max folkisar) några dagar innan, samt äta ordentligt.. Sprit avstår de oftast helt ifrån.
Och simsalabim, har du en inte alltför nedgången kropp, så har du bra värden..

Och NEJ och åter NEJ, du ska INTE sällskapsdricka med honom!
Min egen gubbe blev väldigt konfunderad, när jag inte längre ville ha ett glas vin eller en öl, när vi skulle sätta oss och "koppla av"..
DET slutade med att han muttrande gick och la sig tidigt, då jag sa att jag kunde ta en kopp te istället ;-D

Jodå, alkoholisten, VET någonstans innerst inne att h*n HAR problem, även om de försöker förneka det/förminska det t.o.m för sig själva..
Ibland, vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt gubbens försök att "dricka sparsamt"..

Ett vet jag, han gillar INTE att jag kan tala om hur mycket han druckit, bara genom att titta på honom..
Och då behöver han inte ens vara berusad (nej många skulle inte ens märka att han druckit)
Gränsen för när hans kroppshållning, kroppsspråk och tonläge förändras, går vid EN 7,2:a (öl) eller vid halva andra glaset vin...
Så länge det inte blir större mängder och han själv är inne på att "minska ner" (pga sin "osociala fru") så hoppas jag att han en dag inser, att han inte behöver dricka alls..

När vi är på diverse "sammankomster", har han börjat erbjuda sig att köra och håller sig nykter.. Tyvärr, kompenserar/belönar han det ofta med att ta ett par glas när han kommer hem istället..

Hoppas det löser sig för dig! kram /trollis

att du har en konkret plan för att flytta om det blir så! Så bra att du har kraft att säga ifrån ibland! Din trötthet är helt normal kan jag intyga. Lelas exempel kan låta extremt (ep-anfall) men jag är övertygad om att en ständig stresssituation kan bidra till utlösa vilken sjukdom som helst.

Jag och många andra har sett hur långvarigt a-missbruk tar fram och förstärker misstänksamhet, verbal aggressivitet och slutligen våld. Jag har upplevt hela skalan hos min far och den verbala förändringen hos min man. Min helt personliga erfarenhet är att ca ett halvår efter att min man valde nykterhet (och då med 2-3 korta återfall) började jag känna igen den man jag en gång började älska och valde att dela livet med. Hela livet blev lugnare. Han var nykter "under hotet annars går jag" över ett år innan han gjorde sitt personliga val. Under hela den tiden har jag sett hur han "läkts" alltmer. Tidigt i nykterheten insåg jag att även mitt blygsamma drickande spelade roll för att utlösa missnöje och gräl - när ingen är nykter och situationen spänd så behövs mycket lite för att det ska tända till.

Du behöver inte alls bestämma dig för nånting precis nu! Du behöver tid för att stressen inom dig ska sjunka, du behöver lugn och ro (kan du få det i hemmet?), du behöver nån att prata med - har du det?

Barn märker tidigt när något är otryggt och fel. De märker det även om de inte har ord för det.

Fortsätt läsa och skriva här, det är en fantastisk hjälp att reda i tankarna och du ser att du är långtifrån ensam i din situation! Se till att ha en viloplats klar hos din vän.

Din hjärna kommer att återhämta sig, den och hela du är normala, och du kommer att bli "dig själv" igen!
Styrkekram! / mt

Hej igen!
Din hjärna är inte konstig. Den reagerar precis som allas våra hjärnor gör och har gjort i samma situation. Det här tar så mycket kraft av dig att det inte blir någon kvar till allt vardagligt. Så enkelt är det.

Det är egentligen först i efterhand som jag börjar förstå det där... Mitt medberoende ledde till ett epileptiskt anfall. Det var säkert flera faktorer som samspelade, men jag tror att min stress av makens alkoholism var den stora boven. Till slut sa min kropp och hjärna helt enkelt ifrån. Pang.

Nu behöver det ju inte bli så för dig, men jag är övertygad om att det går åt mycket mer energi till det här än vad du själv inser. När du är fri från detta så kommer du att känna dig fjäderlätt (och intelligent. och snygg. och glad.) :-)

Hur gammal är er dotter? Jag tror att du kan utgå ifrån att hon märker att ni inte mår bra. Barn förstår mycket mer av sånt här än vad vi vuxna vill inse.

Nåväl. Nu ropar sängen. Godnatt!
/H.

Jag kan inte tänka. Min hjärna verkar ha gått in i väggen för tillfället.

Lelas, du har så bra saker att säga! Missbrukare och elak eller nykter och elak spelar ju som du säger ingen roll: jag vill inte vara med någon av dem. Åh, det är ju bara så himla kaos i mitt huvud, jag orkar inte ens ta hans om hushållet längre...

Mulletant, jag tror att du är min mulletant. Så där varm, mysig och go' som mulle var när man var liten. Du har så rätt: elakheter förstärks av allt som har med alkohol att göra (intagen alkohol, sug efter alkohol, avståndstagande från alkohol...) och samtidigt blir jag så frustrerad av att det ibland är som om han bara är elak, som om han vill förminska mig, förnedra mig... Men det är sä j-a slut med det: när jag blir arg så står jag upp för mig själv, säger ifrån och ibland blir han arg, men ibland inser han att han klantat sig. Får se hur lång tid jag känner att jag tänker ge det.

Jag ska skaffa mig sinnesro att inse att jag inte kan förändra allting, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!!!

Vår lilla flicka, jag vet inte om hon förstår vad osm pågår/ att något pågår. Ibland är hon så arg, hon kan ignorera oss osv, men samtidigt så är hon ofta nöjd, glad och framåt. Vad är normal trotsighet och vad är påverkan av att hon märker att något inte är som det ska?

Det kanske han inte gillar, men skit i det.
Du styr skutan nu, och SKALL dumpa honom
när du tagit det gottigaste ur kakan.
Grattis och lycka till.
/A

skriver av mig

haahah åhh jisses ja skrattar så ja dör,de är rätt intressant att ha koll nu...
han verkar inte vara bekväm med att ha det så här ytligt... som ja sagt, vi ligger bara!! o gör vi bara det, så vill ja inte höra nåt om förhållande...
nu har han pikat in det där ett antal gånger i olika sammanhang

han verkar inte gilla läget = han har väl ingen kontroll nu ... han är irriterad, o nu när ja är lugn o vet hur det ligger till, så ser man att han är inte alls lugn...

det uppenbarar sig på nåt sätt, o han kommenterar det med att ja men du vill ju va singel bla bla... det är ju inte det de handlar om men han fattar inte mera än så.. verkar inte koppla till va problemet ligger... men det vet ju vi här, att det är han som har problem

o igår sa han helt plötsligt att ja inte hade kommit in til hans jobb o sagt hej utan bara gått förbi hahaah... o inte gillar ja det han skriver heller på face book....att ja gillar andras men inte hans (han skriver inte mycket där)

jävlar va lätt stött man kan vara då sa ja åt han...
(vet inte om han påpekar sånt för att få mig i underläge att känna mig i skuld för de där eller om det faktiskt är att han ville ja skulle komma in eller gilla nåt inlägg på face... de är ingen ide att gräva i men det lät rätt kul.. o de ja kände när han sa det åt mig va att han hade tagit åt sig...

Hej igen Miss K!
Vad jobbigt du har det. Jag lider med dig. Det är så smärtsamt att få sin tillit krossad gång på gång.

Det du skriver nu påminner mig om en situation jag befann mig i för ganska exakt två år sedan. Makens drickande gjorde att vi avstod från att gå på en fest för en tjej som skulle flytta iväg. Jag skrev om det här på forumet och fick ett kort och kärnfullt svar. Det var Märta (eller var det Mie?) som skrev ungefär så här:

"Nu har du kommit till punkten där du skär ner på ditt eget livsutrymme för att din man skall kunna fortsätta dricka."

Så jag skickar den meningen vidare till dig nu.

Och du... du kan inte övertyga honom om att öl och vin skadar kroppen. Alla alkoholister vet om att alkohol är skadligt (även öl och vin), det vet vi alla. Samma sak med rökning. Hur många som röker vet inte om att det är skadligt? Ingen. Vi anhöriga behöver inte tala om för alkoholisterna att de inte borde dricka, de är redan smärtsamt medvetna om det (även om de naturligtvis inte erkänner det, ens för sig själva).

Däremot kan du visa honom att DU inte mår bra av det här. Du kan visa var dina gränser går, att han får ta ansvar för sitt eget liv och att hans nykterhet är upp till honom.

Kram, var rädd om dig!
/H.

Jag sa nej till öl (han frågade 5 ggr), men det hjälpte inte). Det blev 10 st folköl igår och ingen sömn.

Känner mig så bitter nu för att det inte blev någon middag, som jag hade sett fram emot. Min instinkt var först att inställa bjudnigen idag, eftersom jag ju inte mår något vidare. Kanske det ändå är bra med en konfrontation. Han får själv välja, vara med och visa upp sig eller fly. Är ändå lite nervös.

Tack för ditt råd och tack "vill sluta" det stämde precis det du sa och det visste jag ju egentligen redan. "Tyvärr" har han bra blodprovsresultat att skylla på, levervärdena är bra. Han dricker nästan aldrig starksprit. Hur kan jag övertyga om att även öl och vin skadar kroppen?

Miss K

kommit en god bit på väg till ditt eget avgörande!

Kram / mt