Senaste kommentarerna i forumet

Jag gillar, dina roliga och många gånger träffsäkra kommentarer.. ;-D
Hejar på både dig och Nana!
kram vänner! /trollis

Jag menade inte att lägga skulden på någon när jag skrev: Det senare har jag känt ett antal gånger här (tidigare) - att jag sitter fast i mitt medberoende, att jag borde lämna - för att andra på forumet ibland varit så tydliga i det. Typ så.
Det handlar om det som väcks i mig av andras kommentarer, min känsla och önskan att vara till lags. Det här är en knepig distinktion och jag uppfattar att det är en kärna i de 12 stegen, att ta ansvar för sina känslor och inse att de hör till mig, inte till dem eller det känslorna väcks av.

Vet inte när träffen blir men det meddelas säkert här. Ha det fint idag! / mt

Hej Framtidsdrömmar,

jag önskar att jag kunde ge dig puffen att lämna. Min "undanflykt" har hela tiden varit att jag inte vill lämna barnen i helvetet och inte kunna skydda dem från alkoholisten. Till slut såg jag att jag inte kan skydda dem i hemmet längre. Jag tog steget för en vecka sedan.

Jag har också tvingat mig själv att vara ärlig mot mig själv. Jag hade ett helt egoistiskt skäl att vara kvar, inget jag är stolt över....(men jag är stolt över att jag erkänner nu) Jag ville skapa den där lyckliga familjen med mamma, pappa barn, villa, volvo, vovve och hela kittet. Jag såg att vi hade förutsättningar att bli det. Det här kunde jag inte erkänna inför mina vänner, men jag har diskuterat det med några proffesionella runt mig. Som har stöttat mig och inte fördömt.

Kan Du vara ärlig och säga vad det är som gör att stannar kvar? (du behöver inte svara här, bara du svarar dig själv)

Ups nu ska jag till träning....tar hand om mig själv.....

Hejar på dig med pompoms och hela baletten!
Du är smart och stark och du förtjänar det bästa.

Jag försöker mig på en kullerbytta men kanske råkar krocka med Lelas. Adde dyker upp och hjular över Mulletant som drar en twist och av någon anledning får jag för mig att det hela avslutas med att vi gör en pyramid och kastar upp Hösttrollet i luften! Det är säkert flera som är med och det kanske inte ser snyggt upp men vi är glada!

Kram

fortsätt att le Nanna Solsken!
Det riktigt lyser om din text idag. Behåll känslan! NJUT av den så länge och mycket du kan!
JUST idag, är du stark, just idag är du oövervinnerlig!
Som du skriver, kommer säkert nya prövningar, men dom får du ta itu med sedan..
JUST NU, ska du bara njuta av nya fria "Nana Solsken"
Vi som hänger, njuter och ler med dig!!

kram trollis!

skriver av mina känslor o tankar

När hoppet om förändring finns kvar i en en stund, är det lätt att gå tillbaka... man svajar.. igår i luren medans frågan kom.. Nana ska vi hitta på nåt imorn? så fanns det kvar i en.. ska ja eller ska ja inte??? känslorna svajjade o tankarna snurrade i sekunder men kändes som en evighet.. tänk om det blir av osv.... sen kom den där gå ifrån o bli fri tanken.... den där tanken som räddade mig!!!

NEJ risken att såras än en gång kommer upprepas o du slänger bort både en fredag och kanske tom hela helgen( sa jag till mig själv) .... det har hänt förr, och det ska ja inte ha skam för ... det är HAN som fått dig att vara osäker.. det är HAN som lovat och inte kommit förut när han sagt det... det är HAN som ska ha skam o skuld!!! inte du Nana.. ( ja talar till mig själv dialog om ni undrar)

va hände??jo han blev sur ville inte fortsätta prata när ja sa, nej det kommer inte ske du kommer svika igen= återigen ger han mig skuld för ja kände så, misstänker det

han har själv skapat de här misstankarna, att jag inte litar på han....
alltså är det inte mitt fel...

Jag är glad att ja stod på mig!!! stolt över att tagit mig själv, och ställt mitt förnuft framför mina skadade känslor... JAG skyddade mig!!! Och jag sa på nåt sätt, att nu RÄCKER det...
ja blir tårögd av det här, inte för ja är ledsen utan för jag är glad, ja VET att det kommer flera prövningar med tiden, och även de kommer göra mig i obalans.... kanske kommer det ett nytt test från han.. ja är beredd o jag ska klara av det då med...

hej tillbaka =D

ja jag ler när jag läser det här nu.. o har haft leendet hela morgonen...
det är rätt åt han.. o av de som vet om mannen o speciellt det här ja skrev om säger bara att de är rätt åt han...

härligt att höra dig/er säga detsamma..

det känns som jag vuxit!!! det går åt rätt håll även om vägen är lite klurig....

känns så fint att få vara här tack

kram Nana

Ja, ibland känner jag mig lite "pressad" till att förändra min situation. Jag lägger inte skulden på någon, vare sig forumvänner eller vännerna i min vardag, men visst påverkas jag av alla råd och tips. Ibland känns det stressande med alla råd men samtidigt är det de som får mig att sträva framåt. Jag behöver nog pressen och att nån påminner mig om olika saker under denna resa. Det goda överväger det onda. Vissa dagar läser jag på forumet flera gånger per dag samt ältar mina tankar och funderingar med vänner här hemma medan andra dagar vill jag inte låtsas om problemet alls, det känns för övermäktigt. Jag försöker ta en dag i taget. Jag är bara rädd att jag "tjatar sönder" vännerna och er här med mitt ältande...
Det skulle faktiskt vara kul att åka på forumträffen, är det bestämt när den är?

Kram Framtidsdrömmar

Heja tjejen!
Jag log faktiskt, när jag läste hur du skällde ut honom.. ;-D
Kära nana, du har VUXIT jättemycket på bara de här veckorna som du varit på forum!
Du resonerar på ett mer moget sätt och inser att du måste ta hand om DIG först och främst!
Fortsätt vara här och tala om hur det går, Vi kommer att försöka stötta dig.

kram /trollis

är ett otyg liksom önskan att vara andra till lags. Det senare har jag känt ett antal gånger här (tidigare) - att jag sitter fast i mitt medberoende, att jag borde lämna - för att andra på forumet ibland varit så tydliga i det. Typ så.

Jag är rätt så säker på att man måste göra sina egna val och beslut och att det tar tid att komma till den punkten när man själv är redo. Det har att göra med att själv ta ansvaret, handlar man efter andras råd så blir det också lätt "deras fel" om det blir tokigt. Visst finns det situationer, t ex när barn far illa, där andra måste ta över ansvaret - jag tror du förstår hur jag menar.

Du är på din resa och du kommer att vika av när tiden är mogen för dig. Lelas skrev så bra till lilla blå att det "lyckliga slutet" kan se olika ut - det kan vara rätt att stanna och det kan vara rätt att gå. Och färdiga blir vi ju aldrig, ingen av oss.

Tänk om du kunde komma till Stockholm på Ahj-träffen som planeras! Förstår att det är en lång resa för dig - precis som den livsresa du är på. Hoppas du hade ett riktigt kul minglande och att din helg blir glad och fin på alla sätt! Kram / mt

att Ahj blir kvar och får ett modernt format! Och att vi får hänga kvar på den här under tiden.
Jag ser redan fram emot dagen i januari - hoppas du meddelar datum i god tid så att jag kan ordna ledigt för den vill jag verkligen inte missa. / mt

Är mitt förslag, hon är ju nykter alkoholist och väldigt bra föreläsare, pratar mkt om självkänsla och det behöver vi nog alla.

Jag tänker ibland på det här med lyckliga slut. Ibland får jag höra att det har slutat lyckligt för min pianoman och mig, och det har det ju gjort.

Men, det har ju faktiskt slutat lika lycklig för dig, lillablå.

Slutsats: ett lyckligt slut är det där "huvudpersonen" mår bra. Ibland innebär det att stanna, och ibland innebär det att lämna.

Kram, båda (och alla ni som läser)!
/H.

Lillablå: <3

Dompa: så lite så. Jodå, pianosnubben verkar nöjd. :-)

/H.

Åh, Magnus - tack! :-)
Underbart alltihop - avhandling, uppdatering, mini-konferens!

En person som har betytt mycket för mig, och som är oerhört duktig när det gäller anhörigfrågor är Romana på www.aleforshemmet.se - om det är aktuellt med föreläsare om medberoende, så hör gärna med henne.

/H.

PS. När det gäller teknikutveckling så hoppas jag på en app... Det vore kanon!

Du har bollen, och du gör detså bra.
Jag kommer så gott jag kan följa dig.
Kramar dig när du behöver det, säger åt dig att
Stå på dig, STRÄCK PÅ DIG! NÄR du tvekar..........
Du fixar allt!
No one like you babe!
Lycka till min lilla markatta.
/A

skriver av mig

hade tele kontakt sent inatt...
va tvungen att svara.. faktiskt bara för att se det från ett annat perspektiv... full som ett as.. snubblade på orden... sa att han mådde jäääätte bra jo eller hur hahaha tänkte jag

det va intressant att ens höra på han.. nu tänker ni kanske men nana du gör fel.. nej det hjälpte mig.. jag förstod mera nu utanför känslan...

hur han återigen ringde på fyllan... när ja sa jag har försökt o inget hjälper längre... enligt han så har ja inte det...

ja garvade i örat på han... sa du är ju helt sönder i medvetandet... ja va inte trevlig.. sa att han hade behandlat mig som en soptunna, idiot, som ett lakan....

de va sååå skönt att bara häva ur sig...o han sa att ja allt är mitt fel jajaja skrik på mig... lägg av sa ja spela inget självömkan offer.. ta ansvar för fan

ja sa det är slut nu med allt det som vart ska de va nåt är det allt eller inget... ( ja vet han inte klarar det) men i alla fall så känns det som jag ger han sitt ansvar.. jag bär inte det längre skönt''''
nu för ett tag sen ringde han o va nykter,,,,
då kom han på den briljanta iden om att om vi kunde göra nåt imorn... det vart kaos i mitt huvud.. ja tänkte att nej nana gå inte på det här nu.. ja sa åt han att det kommer inte bli av.. då vart han arg på mig=lägger över skuld på mig av alla hans avisningar som skett varje gång vi skulle setts...

vi la på.. ja skrev på sms att ja kan inte lita på det och ja vill inte ses imorn...
att ja är ledsen nu o vill vara ifred...

jag vill inte gå på de där... varför skulle den här gången bli annorlunda?? det har hänt för mycket o det är fel av honom att va arg på mig för att ja inte litar!!!! Det är väl inge konstigt att ja inte litar på den där mannen....

ja tycker det är rätt åt han... tänk om jag skulle gått med på de o sen bli sviken igen... nej den risken tar ja inte

Tack! Verkligen Tack! Jag behövde få höra av Lillablå. Du är en god människa...hoppas pianosnubben har vett att uppskatta det! (Det tror jag han har) Kramar/R

Härlig läsning...Ja utan biten om lilla mormor då. Din morfar verkade vara exakt den slag karlslok som man ska akta sig för. Inte orka bära hem sin egen öl?

Men du har det bra...med vårkillen som tydligen ska behållas åtminstone ngn säsong. Härligt!

Jo Tack. Jag har det också bra. Har tagit tag i en livsdröm och flyttat från byhåla. Ngt jag aldrig hade orkat ta tag i så länge jag gick på drycken.
Dessvärre går det inte bra för Den vackraste/J. Vi ligger i skilsmässa (går igenom snart, 6 månader eftersom vi har barn) och hennes drickande bara eskalerar. Tänk att jag SÅG det inte ens för ett år sen. Nu är det som alla spärrar har släppt. Min svåger uppdaterar mig...det är svårt eftersom vi har gemensamma barn. Men jag VÄGRAR bli en aktiv medberoende. Fult? Yep!

Men jag är så glad för din skull. Inte att du hittat mannen - oss finns det gott om - men för att du mår bra. För att T har slutat spöka. Att du är lycklig :-). Gott att höra...säkert inte bara för mig utan även för de som fortfarande är medberoende. Alla har inte samma tur som mt och Lelas. En del tycks vara medberoende till riktiga svin...och jag tror att T med sin mörka blick hörde hemma där. Jag med...för jag var ju verbalt elak och mentalt frånvarande. Otäckt att bekänna det om sig själv. Men nu är jag nog en snäll kille...tror jag ;-).

Kram på dig, min fina kompis! Hör av dig ibland...så vi vet att du finns! Med kärlek och respekt. /R

Tack för hälsningen!
Du är den finaste, fortfarande!!!
<3

Mina finaste vänner!!
Åh vad jag är lyckligt lottad som har vänner runt om i landet som tänker på mig!!
Tack!!

Liten uppdatering önskades?
Allt är bara fint, bortsett från en otroligt envis och otrevlig förkylning som inte släpper taget...
Det verkar som om mannen från i våras kan bli mannen för många vårar framöver, vågar inte säga för alltid, men just nu och idag är han mannen i mitt liv! Nog för att han kan reta gallfeber på mig, och så, men han får mig också att skratta, och sträva efter att bli en bättre människa!

Hans far är alkis, och som han säger själv så måste han tänka sig för vad häller drickat, han drack nog större delen av sitt livs ranson på Chalmers för många år sen... Det händer att vi tar ett glas vin eller en gin och tonic, det har nog skett vid två tillfällen sedan semestern... Och vet ni, han har ett fullt barskåp, som bara finns där, en stor skillnad från tiden med t... Hans var alltid, ALLTID, tomt... Oändligt skönt att alkoholen inte är en del av mitt liv, glömmer liksom bort att man faktiskt kan dricka vin till maten, det är bara helt oviktigt!!

Däremot hade jag och min älskade mormor (precis fyllda 96) ett riktigt fint samtal för ett par veckor sen, om morfar... Har vetat att han drack, men inte att det var då illa som det faktiskt var... Mormor fick böra hem hans öl, han var för svag för det själv, han orkade bara gå till systemet och köpa sin dagliga flaska... Och tydligen var han riktigt elak när han drack, verbalt... Och det vet vi ju, att det är precis lika illa som att ta till fysiskt våld... Mormor tog ofta ut sitt yngsta barnbarn i vagnen bara för att komma hemifrån. Älskade mormor... Och mamma ringde alltid innan vi åkte dit, för att kolla hur läget var... Inte undra på att jag drogs till alkisar och andra dominanta karlar! =)

Nog om mig, fina dompa, hur mår du? Hur har du det?
Och förresten, det gäller er andra också, vore fantastiskt att få höra hur ni mår!
Nu ska jag trotsa min förkylning, jag bara måste ut i det vackra höstvädret, om än bara för ett litet tag!!
Stora kramar till alla som vill ha!
Utan er vore jag inte där jag är idag, men det vet ni redan!
Kärlek till er alla!
/k

Det vore väldigt intressant, att ha med en person som Kaj Pollack! Jag har läst hans böcker och fått se lite av hur han jobbar på en personlig-självutvecklings-kurs!
Mycket tänkvärt, att vi oftast har "tankar" om oss själva och om andra, som egentligen inte alls stämmer..
Och att vi kan VÄLJA, vad vi tänker och hur vi förhåller oss till olika saker..
Det tror jag skulle ge många av oss en välbehövlig "självförtroende-boost" Och jag tror att vi kanske i viss mån måste börja med våra "jag", för att sedan också naturligtvis ta upp det här med alkohol!
Tror att en sådan som Kaj Pollack skulle hantera situationen galant ;-)

Tack för ett underbart FORUM, med underbara deltagare!
//trolis//

Det hjälpte att skriva ner mina impulstankar här, för att jag inte skulle handla efter dem.

Hösttrollet, du har rätt, som så många gånger, att kontrollbehovet inte bara är kopplat till honom. Tidigare har det varit pappas drickande jag sökt kontrollera, min egen vikt och mat(ätstörning) träning, jobbet mm. Det är dags att släppa taget, verkligen, att synliggöra hjälper. Det känns ju oerhört mycket bättre när man har handlat tvärtemot känslan att vilja kontrollera.

Nickan, fysisk distans tror jag är viktigt för att bromsa upp hjärtat lite. Är man mitt i det så är det svårt att tänka konstruktivt. När jag hade bestämt mig för att köra på nollkontakt kände jag mig starkare än på länge och som om delar av hjärnan hittade tillbaka till sin rätta plats.

Kram på er!

du sätter ord på allt det som jag känner och gör..."knarkar honom"...."känner redan oron komma tillbaka, om det händer igen, hur lurad, sviken och dum jag känner mig då".....jag vet , du vet att vi blir lurade men tanken finns där TÄNK OM DEN HÄR GÅNGEN BLIR ANNORLUNDA, tänk om han verkligen menar vad han säger den här gången....vi vill så gärna att det ska vara så!!!
Det är så lätt att sätta på sig den ena rollen, som jag kallar hjärna men sen när man träffas så kommer den andra rollen fram som heter hjärta. Allt blir så fort så väldigt skönt och behagligt för det är ju med honom man vill leva och vara...
Varför varför varför skulle det bli annorlunda den här gången, varför skulle han ha förändrats nu?? ALlt är bara en upprepning och nästa gång så känner jag ännu större skam och skuld för att jag tillät det hända igen....eller ännu värre...tanken på att nästa gång kanske jag inte finns kvar och kan känna skammen.... hur blir man stark och låter bara hjärnan styra detta???? Struntar i vad hjärtat står och skriker??
massor av styrkekramar från en svag nickan

Känner igen det här med att vara "spindeln i nätet".. Den som fixar allt, som har full koll..
Det var skitsvårt, att släppa kontrollen!
Att inse, att jorden INTE gick under, för att jag inte hade fixat gympapåsar, matsäck och tvättat mannens kallingar..
Jag anmälde nämligen mig själv till en kurs, och sa sonika, NU får du ta över rulljansen.. (min fd, ansåg sig sig väldigt "teknisk", men högteknoligiska saker som diskmaskin, tvättmaskin och spis, var nästan överkurs där..)
Sedan fick jag ta många djupa andetag och förhandla med mig själv om att det faktiskt inte gjorde någonting, att de åt pizza, bjöd hem sig till famor och farfar på söndagmiddag och att barnet förmodligen knatade omkring med knallrosa tröja till oranga strumpbyxor och käkade gårdagens kalla spaghetti till frukost..
Kort sagt, de skulle ÖVERLEVA utan mig..;D

Hoppas att du kan fördela "kontrollen" över din tid lite bättre..
kram / trollis